Detta är fjärde inlägget i nya omgången av Teman: Tankar kring ett foto (finns i menyn). Det är Birgitta Bäckström som önskat ett blogginlägg utifrån det här fotot. Och hon skrev:
”Har du några tankar runt den? Om säsongsarbetare från alla jordens länder, om de flesta jordbruk är familjeföretag, om bönder är ett utdöende släkte mer eller mindre. Jämförelse Sveriges-Greklands jordbrukare. Ja, det finns mycket att fundera över.”

Stort ämne för arbetsmarknaden är mångfacetterad och komplex. Lantbruk, bygg, service, maskinist, industri, mekaniker, turism….så jag måste avgränsa mig lite till odling (lantbruk och växthus) samt turism/service och migrationspolitik. Och klimatförändring så klart.

Först – i Sverige har vi inte minimilön, dvs den lön arbetsgivare lagligen måste betala per timme, dag eller månad. I Grekland ligger den på 920 euros/månad sedan 1 april 2026 (1 027 euros/månad beroende på hur man räknar ”extra” utbetalning) för tjänstemän, kontorsarbete o likn och 41,09 euros/dag för kroppsarbetare, industri, service. Alla summor är brutto. Bilden måste givetvis kompletteras med skattesatser (som är snåriga i Grekland där det tas hänsyn till olika saker som t ex ålder, antal barn osv) och köpkraft. Inflation är också en påverkansfaktor.

I Grekland (och Italien och Spanien) är man beroende av ”gästarbetare” och säsongsarbetare. Jag förstår inte termen ”gästarbetare” för vem skulle be en gäst att arbeta och en som arbetar behandlas inte som en gäst. Se’n har vi gränspendlare, t ex fransmän som bor i Frankrike och arbetar i Schweiz, skåningar som bor i Skåne och arbetar i Danmark. Vi har de som flyttar till ett annat land inom EU, bosätter sig och startar företag eller får anställning, t ex bulgarer i Grekland.

Migration: Den krassa verkligheten är att Europa behöver invandrare, bl a för att många länder står inför stora utmaningar pga stor grupp åldrande befolkning och minskat barnafödande. EU har plockat fram en hårdare och stramare migrationspolitik som jag inte ska gå in på här. Men samtidigt: ”Migrationskommissionär Magnus Brunner säger att de nya lagarna inom ramen för CEAS syftar till att främja andra former av migration som gynnar arbetsmarknaden.” (infomigrants.net) Jo, jo, när det passar oss sträcker vi ut en hand.
Grekland inför 2026: ”Landets turistnäring börjar i år med en brist på minst 90 000 arbetare, medan det totala arbetskraftsbehovet i hela landet överstiger 300 000 personer.” (läs här) Landet utför push-backs till Turkiet, men tar alltså gärna emot ”gästarbetare” – så är landets motsägelsefulla invandringspolitik. (läs här)
Vi har en släng av samma dubbelmoral i Sverige eller vad sägs om thailändska bärplockare och polska byggarbetare som gör att bl a renoveringar blir billigare.
När andra länder lockar mer eller man kan stanna hemma slår det hårt om ett land är beroende av arbetskraft utifrån. År 2024 stod byggandet stilla i Ierapetra för det saknades byggjobbare och odlarna har då och då stött på problem när inte tillräckligt många tillfälliga tillstånd utfärdats.

Odling: De du ser på fotot tillhör den grupp som kallas ”pakistanier”. Den innefattar också personer från t ex Bangladesh, Afghanistan, Indien. En del är här en kortare tid, andra längre. Så finns gruppen från Europa vilka oftast kommer från närliggande länder till Grekland, t ex albaner, rumäner, serber. Det finns de som behandlas bra, men många lever ofta under enkla förhållanden (sällan minimilön, ofta dålig arbetsmiljö och långa arbetsdagar) och det händer att arbetsgivaren tar ifrån dem deras pass och papper. Då kan de inte ge sig iväg. Skottlossning från arbetsgivare har hänt då arbetare som inte fått betalt under några månader krävt sina pengar. Förutom skottskador har även dödsfall inträffat.
Det finns en dokumentär på SVT om fruktplockares förhållanden i Spanien, Italien och Grekland. Du hittar den här: https://kunskapskanalen.se/program/dokument-utifran-europas-utnyttjade-fruktplockare

De små lantbruken i Grekland kan inte slås samman till stora enheter på samma sätt som skett i Skåne. Det beror givetvis på landskapet. Men det gör att produktionskostnaderna är höga och de har inte blivit lägre i ekonomisk kris, kriget i Mellanöstern, konkurrens från andra länder (t ex Turkiet) osv. Problemet blir inte mindre av att vi konsumenter efterfrågar billiga livsmedel. När alla mellanhänder och transporter fått sitt blir det inte mycket kvar till odlaren. Och ännu mindre till arbetaren.
I en artikel berättade en växthusodlare i Ierapetra-området att de unga ger sig iväg. Hans barn kommer inte att överta hans odling så när det är slut är det slut. Och det är en utveckling han inte är ensam om att drabbas av.
Olivodling och boskapsuppfödning måste kombineras med andra inkomster. Olivoljan är utsatt för hård konkurrens från Spanien (största producenten) och Italien (lyckats väldigt bra med förädling och marknadsföring).

Klimatförändring slår också mot odlarna och boskapsuppfödarna. Temperaturhöjningen är snabb kring Medelhavet. Det resulterar i varmt hav (som inte gynnar fisket), torka och vattenbrist. Torka tillsammans med vind ger jordflykt. Det finns redan områden som är så överbetade att torkan får drömfäste. De här effekterna slår även mot oss konsumenter. Ju mindre odlingsmark desto mindre mat. Vilket först leder till höga priser, men se’n….det är svårt att föreställa sig!

Turism/service: Här är samma problem med ”gäst”- och säsongsarbetare. Som en hotellstäderska sa i en artikel när hon fick frågan hur mycket hon arbetar och varför:
”Jag jobbar över 12 timmar/dag. Jag har barn så vad ska jag göra?”
Situationen är dock tillspetsad pga att grekiska turistarbetare söker sig utomlands till bättre löner och villkor. Diskussioner har förts om att turismutbildning måste byggas ut och yrkenas status höjas. Ett helhetstänk behövs, tror jag, för hur ska folk klara sig utanför säsong? A-kassa i Grekland gör ingen rik!
Även här spelar vi, kunderna alltså, en stor roll. När t ex rumspriser måste sänkas för att tilltala oss kan det betyda minskad personal vilket betyder att de som är kvar får en ännu större arbetsbörda.
Hur är det att vara tvungen att arbeta när det är så varmt att regeringen går ut med att man bör stanna inomhus, men man måste arbeta pga att det är en begränsad period – turistsäsong? Läs här, en artikel från 2023, men inte mindre aktuell för det.

Grekland räknas som ett jordbruksland och den stora frågan är vad landet ska leva av om jordbruket klappar ihop. Att byar avfolkas och att unga söker andra framtider är kanske nå’t vi måste leva med, men vi kan ge matproducenter bättre villkor och hitta nya vägar att odla. Jag bor i ett område med egen klimatzon och en holländare kom på 60-talet och föreslog växthusodling. Det var en väldigt konstig idé! Då. Nu är det områdets huvudnäring. Men dags att lösa ett av odlarnas stora problem: vattentillgång. Nya projekt på gång med bl a borrning. För mat vill vi ju ha. Och måste ha.

Några tankar och en del fakta kring ett foto på ett gäng jordbruksarbetare på Lasithi-platån!

Ha en bra vecka! Var rädd om dig och andra!

PS. Påminnelse om den inbjudan du fått i tidigare blogginlägg:
Tre somrar har jag bjudit in dig, läsare, att välja ett eller två foton som jag ska skriva om. Dels som en rolig (tyckte i alla fall jag) idé, dels för att hjälpa mig med inspiration i högsommaren när det inte händer så mycket. Du kan välja från mina album på Flickr som är samlade i mina Collections. Skicka länkar till valt foto/valda foton via Messenger eller email. Om du vill kan du ge mig en fråga, ett önskemål el likn kring fotot/fotona eller så ger du mig fria händer. Kom igen – utmana mig!
(behöver du inspiration så titta på tidigare blogginlägg med foto i menyn under Teman och där hittar du Tankar kring ett foto)
Eller finns det nå’t annat du vill att jag ska blogga om?