Då är sensommaren här och hösten i antågande som gör det möjligt att vandra, göra utflykter mm. Mindre bokläsande än under sommaren, men alltid en bok på gång. Man måste ju leva och vidga sina vyer!
Oväder drar fram över Kreta nu under helgen. Då blir det promenix om det blir uppehåll i regnandet, i övrigt soffa med bok och en god kopp kaffe. Mysigt! Så igår laddade jag ner tre nya böcker, men vilken ska jag börja med? Underbart ”problem”!
Tidigare Boktips finns under Boktips i menyn!

En geishas memoarer (Arthur Golden)
”Möt den firade geishan Sayuri och läs hennes fascinerande och stundtals skrämmande berättelse som tar sin början 1929. Som nioårig flicka, dotter i en fattig fiskarfamilj, säljs hon av sin pappa till slaveri i ett berömt geishahus. I Kyotos dekadenta geishadistrikt får hon den träning i musik och dans som ska lära henne konsten att behaga rika män för att vinna deras gunst och rikedom.” (från bokens baksida)
Jag öppnade boken och suckade. Tjock bok med liten, liten textstorlek. Saknade genast min e-bokläsare. Men jag satte igång! Först störde jag mig på alla detaljer tills jag insåg att de hjälpte mig att skapa miljöer. Det var, trots allt, ett besök i en främmande tid, kultur och historia. Jag blev fascinerad av hennes liv och karriär. En del förutfattade meningar kom på skam. Det blev både en gripande berättelse och en ”lärobok”.
Jag brukar inte vilja avslöja för mycket, men jag vet att det finns de som först läser författarens för- eller efterord. Jag blev så förvånad när jag kom till Goldens efterord: Sayuri har inte existerat! Hans stora och ambitiösa förarbete parad med otrolig förmåga att berätta hade gjort att jag var övertygad om att jag läste om en verklig person. Sayuri skapades av Golden utifrån all fakta och alla berättelser – otroligt!
Rekommenderas!

The Hunter (Tana French)
”Cal Hooper gick i förtidspension från polisen i Chicago och flyttade till den irländska landsbygden i hopp om lugn och ro. Han har funnit det, mer eller mindre: han har inlett ett förhållande med en lokal kvinna, Lena, och hjälper så sakteliga Trey Reddy att gå från att vara en halvvild tonåring till att bli en ung människa med en ljus framtid. Men så dyker Treys pappa – som varit försvunnen länge – upp igen. Han har med sig en engelsk miljonär och en plan för att hitta guld i trakten, och plötsligt hotas allt det de tre har byggt upp. Cal och Lena är beredda att göra vad som helst för att skydda Trey, men Trey vill inte bli skyddad. Det hon vill ha är hämnd.” (bokus.com)
Jag blev så förtjust i del 1 Sökaren (läs här) att jag kastade mig över del 2 The Hunter. Jag valde att läsa den på engelska och det gav extra stämning med byinvånarnas dialekt. Å, vad jag tycker om Cal, Lena och Trey! Och miljön. Och de lokala karaktärerna. Och att reflektera över de val personerna ställs inför – ska Cal följa sin moraliska kompass eller smälta in? Har Trey verkligen funderat igenom och förstått effekterna av hennes hämnd och kunde hon gjort på ett annat sätt? Och vem var det som fick iväg pappan och miljonären? Och hur?
Rekommenderas varmt! Jag ser fram emot del 3.

Whistler (Ann Patchett)
När Daphnes make märker att en äldre herre följer efter henne på Metropolitan Museum of Art i New York, anar hon inte att det är Eddie – hennes före detta styvfar. Han var gift med hennes mamma under en kort tid när Daphne var nio år, och hon har inte träffat honom på många år – inte sedan den ödesdigra händelse som förändrade riktningen i båda deras liv. När de nu möts igen känns det som om tiden har upphört att spela någon roll. Deras tidigare relation var kortvarig men satte djupa spår hos dem båda. Tillsammans reflekterar de över det förflutna, men också över nuets glädjeämnen och beslutet att möta framtiden tillsammans. I denna gripande och strålande berättelse om hur familjeband, minnen och kärlek består, tecknar Whistler ett intimt porträtt av hur känslan av att bli verkligt sedd och förstådd av en annan människa – om så bara för en kort tid – kan förändra allt. (bokus.com)
Bläddrade runt bland böcker och tänkte att en bok som finns på Barack Obamas lista över böcker att läsa under sommaren låter intressant. Och det var den. Ingen bladvändare utan mer en berättelse där man måste stanna upp då och då och fundera. Handlar om livet, relationer och familjer. Parchett får verkligen fram hur mycket en relation till en annan människa kan forma en persons karaktär och livsval. Det avgörande är inte tiden man är nära varandra utan att bli sedd och förstådd. Rörande, intressant, tankeväckande och berikande.
Rekommenderas!

Arv och miljö (Vigdis Hjorth)
”‘Att ingen av er någon enda gång har frågat mig om min historia, har jag upplevt och upplever jag som en stor sorg.’ Så skriver Berglijot i ett mail till sina systrar, efter det att en häftig diskussion om förskott på ett arv har blossat upp. De är fyra syskon, och föräldrarna har nu meddelat att de två yngsta döttrarna ska särbehandlas och få ärva mer. Under bråket om arvet pulserar en långt mer smärtande nerv. Det handlar om vem som blev älskad och vem som blev utsatt i barndomen, om skuld, ansvar och rättvisa. Tvisten sätter igång en kraftfull och ohejdbar rörelse, där de hemligheter som präglat familjen måste avtäckas. Det är mer än tjugo år sedan Bergljot bröt med familjen, men nu kräver hon för första gången att bli lyssnad på. Det krävs mod för att orka hävda sin version av en stelnad familjehistoria. Men bara genom att berätta, och formulera även det som är outhärdligt smärtsamt att återvända till, kan man komma vidare.” (bokus.com)
Det här var knepigt. Jag tycker om när berättelser engagerar och här blev jag irriterad och emellanåt förbannad. Jag upplevde Berglijot som krävande. Hon vill att familjen ska lyssna på henne, men det som de säger lyssnar hon inte på. Samtal och att lösa upp knutar blir omöjligt. Det är ett låst läge där Berglijot mal på i sitt spår och de andra i sina. Utan att nå varandra. Jag antar att Hjorth menar att jag som läsare ska ställa mig på Berglijots sida med tanke på vad hon upplevt, men jag kan inte göra det helhjärtat eftersom hon beter sig som hon gör. Intressant om familjerelationer, hemligheter och vad det startar hos mig som läsare.
Rekommenderas!

De vänsterhäntas förening (Håkan Nesser)
”Medan Marten Winckelstroop och Rejmus Fiste ännu går i Oosterby småskola bildar de De vänsterhäntas förening. Flera årtionden senare brinner ett gammalt pensionat ner till grunden och ett antal människor omkommer. Det ena hänger ihop med det andra, men det finns ingen kvar i livet som kan förklara hur. Nästan ingen.
Det har gått femton år sedan den sista boken om kommissarie Van Veeteren kom ut. Det har gått sex år sedan man senast kunde läsa om inspektör Gunnar Barbarotti. I De vänsterhäntas förening möts de för första (och enda?) gången.” (bokens baksida)
Alltid en fröjd att läsa Nesser! Språket, berättarförmågan och glimten i ögat. Jag läser med ett leende på läpparna. Hur hänger allt ihop? Och vem är ute efter föreningsmedlemmarna och varför? Underhållande och spännande!
Mina tankar går också till Guillou som bakade ihop Ponti och Hamilton. Jag läste den första delen (läs här) och är en stor beundrare av Guillou, men blev besviken. Visst, språkhanteringen var där liksom samhällskritiken och glimten i ögat, men det kändes tunt och ytligt. Nesser lyckas bättre med att ordna ett sammanträffande mellan sina två poliser. Det sker naturligt i ett fall som berör både Holland och Sverige. Och med tanke på att kriminalitet är internationell så blir det kanske fler sammanträffanden – vi får se?
Rekommenderas!

Offer utan ansikte och Den nionde graven (Stefan Ahnhem)
Jag har läst Ahnhem tidigare och då del fyra och sex i serien om Fabian Risk och Dunja Hougaard i Helsingborg respektive Köpenhamn. Jag tyckte mycket om böckerna, bl a för att jag kände igen många miljöer.
Offer utan ansikte är den första delen i serien. Givetvis finns en mördare som går lös, men boken handlar i sin kärna om vad barndomen kan göra med en människa. Och samtidigt – hur navigerar Risk och Hougaard i sina egna liv? Hur är Risk som far?
Den nionde graven är den andra delen. Nu blir det knepigt! I den första delen gavs ledtrådar och korta tillbakablickar om varför Risk och Hougaard befinner sig där de är och varför de är som de är. Lite bakgrund för att presentera dem helt enkelt. Det verkar som om Ahnhem plötsligen bestämde sig för att ge oss hela bakgrunden så han skrev del två. Förvirrande? Ja. Onödigt? Ja. Del två är dessutom rörig med flera orter inblandade och många personer att hålla reda på, framför allt att placera dem i rätt ort! Och gärningsmannen och upplägget är snudd på otroliga, svårt att ta till sig. Jag kan inte låta bli att fundera över varför amerikanska och svenska kriminalromaner så ofta har en galen seriemördare som gärningsman.
Ahnhem har jobbat som manusförfattare och det märks. Han vet hur spänning byggs upp och nyfikenhet på ”vad hände se’n?”. Det är bladvändarböcker att streckläsa!
Rekommenderar första delen! Andra delen kan du hoppa över.

Den goda dottern (Karin Slaughter)
Ett våldsdåd krossar en familj. Tjugoåtta år går, men minnena smärtar fortfarande. Då drabbas orten av en vettlös skolskjutning. Det bringar familjemedlemmar samman igen och upplösningen har oväntade kopplingar bakåt.
Boken kallas för thriller, men jag vet inte riktigt vilken ”etikett” jag skulle sätta på den. Det dominerande är egentligen inte våldsdådet och skolskjutningen i sig utan hur de har påverkat och påverkar familjemedlemmarna. Deras tillvaro, val i livet, utveckling som individer, förutsättningar, lögner, bristande kontakt. Slaughter är bra på spänning, men framför allt på karaktärer. Jag kommer på mig själv att vilja träffa Gamma och Sam, men inte Rusty och Charlie. Och då har väl en författare verkligen lyckats, eller hur? Och när alla trådar knyts ihop på slutet är min reaktion ”Va’?!”
Och jag får inget tydligt svar på vem som är den goda dottern…kanske Slaughter med vilje lämnat den bedömningen till mig som läsare!
Rekommenderas!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!