När en vän hade ett ärende till Iraklio var jag inte sen att hänga på i tisdags. Du som följt bloggen vet att jag tycker mycket om sta’n, i alla fall den del som är kring och innanför stadsmuren. Nyare delarna inåt land och förorterna är inte så kul, men det är de inte i de flesta städer såvida de inte har nå’t speciellt att bjuda på.

Nu är alla portar öppna i Iraklios stadsmur! Den nyaste muren, alltså. Den är gammal, men det finns faktiskt en ännu äldre – gå ner i källaren på Marks & Spencer och du kan också titta på tomten till vänster om butiken. I Jesus-porten har Nikos Kazantzakis utställningen funnits ett tag. Sabbionara-porten (stavas också Sampionara) öppnades i februari i år och är mer som en smal gång mellan Efesou-gatan och Doukas Bofor-gatan. I juli öppnades Pantokrator-porten där det finns en permanent utställning om Iraklions historia som heter ”Heraklion – 40 Centuries of History” (här kan man läsa om sta’ns historia). I Sankt George-porten är det tänkt att utställningar ska avlösa varandra. Jag var där i somras på fotoutställning under sta’ns ”Arts Festival” (läs här).
Pantokrator och Sabbionara har jag ännu inte besökt så jag får återkomma!
Man kan gå hela stadsmuren (får vara lite klurig här och där) vilket jag försökt, men då var en del avstängd pga renovering. Jag ska göra ett nytt försök i höst – återkommer om det också!
Här finns information om stadsmuren.

Tillbaka till i tisdags! Från parkeringen genade jag genom Sankt George-porten för att möta upp vännen som jag släppt av nära Jesus-porten. Jag upptäckte då att det pågick en ny fotoutställning! Efter att ärendet var avklarat strosade vi genom basaren (och kom ut med några kryddpåsar…) för lunch på Curry Park med efterföljande kaffe vid Frihetstorget. På väg tillbaka till Panda gick vi genom Sankt George-porten och utställningen.

Det var Grekiska fotografiska sällskapet i Heraklion (Ελληνική Φωτογραφική Εταιρεία Ηρακλείου) som ställde ut diptyker. Det är från begynnelsen två tavlor eller reliefer som länkats samman med gångjärn och var vanliga som altarprydnader. Senare har begreppet också använts för två foton eller bilder som inte är fysiskt sammanlänkade utan det är motiven som binder dem samman och det är tänkt att man ska se dem tillsammans. Det finns också polyptyk och triptyk, men det ska vi inte gå in på här.

Det intressanta, förutom fotona i sig, är att tolka vad fotografen kan ha sett för koppling och det står betraktaren givetvis fritt att göra egna kopplingar. Det var roligt och intressant att vi var två personer för det blev olika tolkningar, ibland samma tolkningar och givande funderingar kring några.

Jag tog med mobil (så kass kvalité) några foton av fotona (ha, ha). Gissa om jag hoppade till inför det här! En hälsning ”hemifrån”. Eller i alla fall nära med Turning Torso i Malmö:

Här en tanke om hur vacker naturen är när den är orörd och inga främmande, skräpiga föremål dumpas där.

Man kan färdas sjövägen eller landvägen. Observera att de har samma form – så klurigt!

Foto är ett bra sätt att dokumentera ett skede och viktigt media när hantverk och annat försvinner. Vi kom överens om att foto tillsammans med text är absolut optimalt för att beskriva det man vill bevara. I de här diptykerna blir det tydligt att det ligger arbete och färdighet bakom slutprodukten.

Jag har ännu inte lyckats klura ut hur man ska få veta när det är utställningsbyte i Sankt George-porten, men när jag kom hem hittade jag den här texten om den utställning vi varit på tidigare på da’n:
Dates: August 31 – September 10, 2026.
Theme: ”Diptychs: A Silent Dialogue” — exploring relationships, contrasts, and new visual stories by placing two independent images side by side.
Participants: 26 local photographers from the society with free thematic approaches balancing light, shadow, memory, and the passing moment.
Status: This specific exhibition at Agios Georgios Gate concluded on September 10, 2026.
Märk väl – utställningens sista dag var den 10 september, men i tisdags när vi var där var det den 15 september. Hm.

På hemvägen skulle vi köra förbi Kastelli, dvs nya flygplatsen. Man ser inget av flygplatsen från vägen, men ja, vi kör den ändå då och då. Det är en vacker sträcka ner till Martha och roligt att se hur det går med det stora vägbygget. En första, kort sträcka när man tar av från National Road är öppnad. Spännande! Att följa skyltning här på Kreta är alltid irriterande, överraskande och påfrestande. Skyltning är ofta bara från en riktning och ofta pekar skyltarna helt åt skogen. Eller kanske man här ska säga helt åt bergen. Så ja, vi kom helt fel och lyckades landa på golfklubben! I receptionen fick jag hjälp, men vilken tid det tar när långa naglar ska skriva och bläddra på mobil! Jag var på väg att fråga ”har du möjligen en papperskarta?”. Till slut fick jag muntlig beskrivning som ledde oss rätt!
Nu undrar du kanske varför jag inte använde gps på min mobil? Varför det när det finns folk på plats som man kan fråga!?

Nu är det sensommar. Temperaturen sjunker, vädret blir som på försommaren – lite av varje. Det första regnet se’n maj kom igår morse! Prata om total och himmelsk lycka! Senare på eftermiddagen en rejäl åsk­skur och imorse en fin skur. Oj, så behövligt det är! Livgivande för naturen och därigenom för oss människor!
Nu stundar temperaturer över 30 under helgen och se’n lite mer mänskliga temperaturer. Nu kan vi börja fungera och leva igen!

Imorgon blir det vandring på Katharou-platån – härligt!

Ha en skön helg! Var rädd om dig och andra!