Jag skulle ju ha bloggat i måndags, men så fick jag tag i en bok. En så’n där bladvändar- och sträckläsarbok. Snabb fundering över vad jag var tvungen att göra: gå och handla, äta och infinna mig på bokat besök hos kardiolog. Allt annat fick stryka på foten. Så nu tar jag dig med på två vandringar istället för en!

(kommentar om valresultatet kommer – jag avvaktar regeringsbildningen!)

Katharou-platån – 1 150 m ö h
I fredags for Panda och jag upp till Katharou-platån för att jag skulle få lite längd i benen nu i uppstarten av vandringssäsongen. När jag steg ur bilen var jag glad över att ha tagit på den långärmade utanpåtröjan. Där var härligt kyligt! Molnigt och vind då och då – perfekt vandringsväder. Under da’n gick inte temperaturen över 20 grader.
Borta över Lasithi-platån kunde jag se mörkgråa moln. Regn? Det hade jag inte räknat med så inga regnkläder. Nåja, jag kan bara bli blöt!

Blev i början utskälld av några hundar vid hus, men se’n var det jag och lugnet. Friden. Lite avlägsna ljud från getklockor här och var. Verkade som om de höll på att flytta några hjordar. Efter regnen som äntligen kom i veckan spolades växtligheten ren från damm. Allt var så grönt och frodigt! Några regn till så kommer gräs och blommor. Ser ut att bli en bra säsong för frukt och bär. I några vingårdar var det hög tid att skörda!

Vid första pausen var jag glad över infallet att lägga ner en termos med varm buljong! Fortsatte, njöt av landskap, natur och att vara igång. Vinkade till några herdar. Vid nästa stopp vid ett kapell såg jag de märkligaste och lustigaste vallhundar jag nå’nsin sett! Två stycken som knappt var en hand höga. Troligen var de bara med som lite sällskap, skulle ju rastas i vilket fall som helst.

På sista sträckan mötte jag en jeep som kör safari och ”adventure”. Säsongen är ju långt ifrån slut så att de är igång är inte konstigt. Jag överla med mig själv om jag skulle äta lunch på tavernan eller inte. Fast omelett ute på landsbygden är så himla god. Jo, jag gör det!
Så rundade jag sista kurvan och stannade mitt i steget. Från min fridfulla tillvaro ramlade jag rakt in i en stor hop med människor som yrade omkring och pratade högt (hade nog lunchat med en del raki). Rena chocken för mig! har aldrig nå’nsin sett så många utflyktsjeepar samlade.

När Panda (ser du honom längst bort?) och jag anlände var vi ensamma. Jag beslutade snabbt att bara se till att komma därifrån så att jag kunde återvända till civilisationen i min egen takt!

Hemikring – högsta punkt på vandringen 200 m ö h
Man ska inte vara hemmablind utan ta vara på det som finns nära. Ännu viktigare nu när bensinen är så dyr… I tisdags körde jag till en av de närmaste byarna och vandrade. Denna dag blev maxtemperatur 27 grader, molnfri himmel och ingen vind – inte det mest optimala vandringsväder.
Inte mäktiga panoramavyer, men att se både syd- och nordkusterna duger bra för mig. Här del av Mirabello-bukten vid nordkusten:

Jag vandrade på Thripti-massivets sluttning och på andra sidan Ierapetra-slätten fick sluttningen på Dikti-massivet mer och mer solljus. Precis när solen är på väg upp över bergen ser det ut som om de mottagande bergen glöder. Så vackert!

Regnet har spolat rent här också, men det behövs mer för att resten av växterna ska komma ut från sina sommariden. Sandlöken har börjat blomma medan Agave tackar för sig!

Tänkte ha paus i fina lilla byn, men så blev det inte. Mötte en råskällande hund och en kille kom ut, troligen ägaren. Ingen som helst kontroll på hunden! Och dessutom gjorde han alla fel som tänkas kan både med hunden och gentemot mig. Jag hade inget annat val än att gå vidare och tänkte som jag ofta gör numera: Alltför många borde inte ha hund.
Det blev istället paus på en sten uppe på en kulle och jag hade utsikt över nästan hela Mirabello-bukten. Inte fy skam det heller!

Plötsligen en hög röst som ropade uppe i bergen. Troligen en herde som samlade ihop eller flyttade sin hjord. Cikadhannar gjorde ett sista ryck innan de ska lämna jordelivet.
Valde en slutsträcka som jag inte vandrat på länge. Kändes nästan nytt! Så lite som behövs för att variera och förnya. Bara bryta gamla mönster! Gäller inte bara på vandring.

Var ganska trött i huv’et när jag kom till Panda. På Katharou-platån gick jag för fort. Så blir det när vandringslusten är stor och det finns mycket ”spring i benen”. På denna vandring höll jag medvetet igen för att komma in i min vandringslunk. Vandring är för mig inte transport el likn. Inte samma tempo som jag går när jag ska handla eller gå till apoteket. Nej, det är saktare för att verkligen koppla av, njuta och se mig omkring. Men nu är jag i rätt läge, nu har jag ”sprungit av” mig den värsta rastlösheten.

Och på fredag blir det utflykt!

Ha det gott! Var rädd om dig själv och andra!