En alldeles ljuvlig dag!

Idag har jag vandrat! Det var ett tag sedan sist pga ostadigt väder och bokskrivande. Nu hade jag så mycket spring i benen att det gick inte att stoppa! Bestämde mig för att ta det lite som det kom idag och göra några utvikningar för att utforska några saker som jag var nyfiken på.
Och vädret var perfekt. Visserligen långa vandringsbyxor hela dagen, men jag kunde ha vandrat halva dagen i shorts. Kortärmad t-shirt så klart efter nio-snåret.

Så idag har jag vandrat i olivlunder, upp på bergstopp, i ravin, vid kusten och genom byar. Jag vandrade på små grusvägar, stigar, ute i terrängen och på flodbädd. Jag vet inte om man kan pricka in så mycket mer!

På väg upp till bergstopp blev jag omkörd av ett antal bilar på en väg där jag aldrig sett någon bil! En bil var till och med vänlig nog att stanna och undra om jag ville ha skjuts. Några var helgklädda och jag lyckades lista ut att de skulle till ett kapell i en dal på andra sidan. Kapellets helgon har inte namnsdag så vad de skulle där har jag ingen aning om. Kanske någon privat ceremoni.

Blev lite förvånad över att hitta blommor! Det verkar som om det inte är fullt så torrt uppe i bergen som nere vid kusterna. Antagligen har regnmolnen släppt lite regn däruppe eller så har de dimma och dagg nu när temperaturskillnaden mellan dag och natt är stor.
Emellanåt kom det rikliga och härliga doser med salviadoft i luften. Det blev nästan lättare att andas varje gång. Kretensarna håller salvia högt, det är nästan en universalväxt som hjälper mot allt och lite till.
(klicka på foton för större format)

Höstkrokus kommer i flera färger!

Många små charmiga killingar. De var så ”nya” att de antagligen inte hunnit knyta an riktigt till sina väna mödrar. En killing pep något alldeles väldigt när den kommit bort från flocken och en annan var nästan hysterisk när den inte hittade ut ur en liten inhägnad (modern hade redan gett sig iväg – jag såg henne). Jag lyckades få killingen att hitta utgången, sedan stod den stilla och tittade på mig ungefär som om ”jaha, och var är nu min mamma?”. Men då sa jag högt och tydligt att något får du sköta själv, jag kan inte ordna allt. Så gick jag.

Tänkte utforska en liten ravin, men det blev ganska snart stopp. Det syns inte på fotot, men på andra sidan om de två stora stenarna stupade det rakt ner. Säkert väldigt fint som vattenfall, men för högt att hoppa och inget att hålla i så asa sig ner var inte aktuellt. Nu är jag ju en säkerhetsmedveten och förståndig vandrare så jag vände och gick tillbaka. Jag är egentligen inte så intresserad av raviner, tycker bättre om varierat landskap och vyer, men omväxling förnöjer.

Brinnande buskar har man hört talas om, men skällande buskar? Det visade sig vara två väldigt unga hundar (kullsyskon) som gömde sig. Inte speciellt effektivt när man sitter och skäller. I alla fall så följde de efter mig och när jag fikade var jag så dum att jag bjöd på kanelgifflar och vatten. Efter det var jag givetvis adopterad. När vi kom in i by fick vi en grekisk familj mellan oss och hundarna drog sig tillbaka. Nu var de i alla fall i byn så om de smög iväg och gömde sig (tips: utan att skälla…) kan de kanske våga sig fram när det mörknar och leta mat.

Syskonkärlek.

Sju timmar senare var jag tillbaka vid den busshållplats där jag hoppade av på morgonen. Och väldigt nöjd med trött kropp och tom skalle. Ikväll blir det attans god middag och imorgon sovmorgon.

Ha en skön och fridfull allhelgonahelg!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information   http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

Med vänster hand

Jag måste erkänna att det här inlägget skrivs lite med vänster hand och något okoncentrerat. Eftersom väderprognosen lovade åska och regn denna veckan har jag inte gett mig ut på vandring utan fokuserat på bokskrivandet. Och det har gått riktigt bra och varit roligt. Nu är jag i slutet och filar, blir väl klar i början på nästa vecka. Se’n är det dags att ta reda på nästa steg.
Imorgon blir det inget bokskrivande för då ska vi fira ochi-dagen. En del påstår att det är Greklands andra nationaldag vilket är fel för Grekland har bara en nationaldag och det är i mars. Ochi-dagen (ochi betyder nej) firas till minne av en mycket modig handling av premiärministern 1940. En italiensk ambassadör framförde ett ultimatum från Mussolini: kapitulera och ni blir inte angripna. Svaret från Metaxas var alltså nej och på morgonen gick italienska trupper in i Grekland som då drogs in i andra världskriget. Och resten är, som det heter, historia.

I övrigt har veckan bjudit på ångest, funderingar och förvåning.

I början av veckan upptäckte jag att de två butiker som sålt knäckebröd nu har annat på hyllorna. Kris och katastrof! Vad ska jag nu ta mig till? Vitt bröd är bara inte att tänka på med en midja som verkar bli blygare och blygare. Sluta äta verkar inte vara en bra idé. Få skickat från Sverige överspänt och de går ändå bara sönder. Igår var jag ute en kort promenad, tog en vända in om nya super marketen och vad faller mina ögon på omedelbart? Just det, knäckebröd! Så nu har jag en ny hovleverantör och jag kan leva igen.

Nerverna är dock i högspänning. Några hus ifrån mitt har någon skaffat hund, en stor, som tillbringar sitt liv på balkong på tredje våningen. Givetvis är hunden både rastlös och frustrerad vilket resulterar i att den skäller på allt som rör sig. Snart balanserar jag bort till honom via räcken på balkong och takterass för att strypa honom långsamt.

I veckan kom jag till skott med att kryptera min hemsida. Eller rättare sagt jag kom till skott med att köpa certifikatet. Installationen visade sig bestå av flera steg med nedladdningar, konfigurering, flytta filer. Jag kände förtvivlan knacka på dörren och gav hellre upp. Certifikatet ligger i tre år så en dag när jag är i riktigt bra form eller stöter ihop med en hjälpande människa kan det aktiveras.

En som nog inte heller har haft en så rolig vecka är Tsipras. Han var ju i USA och träffade bl a deras pajas. Bland annat resulterade besöket i ett avtal mellan Grekland och USA om uppdatering av jaktflyg. Inte hel uppdatering utan en deluppdatering. Jag går fortfarande och funderar över om det var ett klokt eller dumt drag av regeringen. Förlorar man väljare på att de tycker att så’nt finns det minsann pengar till medan pensioner sjunker och skatter höjs. Eller vinner man väljare på att visa kraft och handling utåt, dvs främst gentemot Turkiet. Det är ju ett känt faktum att ett samhälle i kris och splittring kan enas genom att uppmärksamheten riktas mot en yttre fiende. Knepigt det där. Jag får nog fundera lite till.

Igår sjönk nästan hela Chania i störtregn och storm. Idag har vi här nere fått stilla regn under förmiddagen, men vi behöver mycket mer. Glädjande dock att höra det underbara ljudet!

Ett litet öga har jag haft på Sverige och upptäckt att jag är hopplöst ”ute”. Får väl göra som andra s k minoriteter och skapa en särgrupp. På sociala medier har #metoo exploderat. Hur jag än vänder och vrider på mitt liv och hur långt bak jag än går så hittar jag ingenting. Kanske ska starta en egen kampanj med #menot.
Och jag såg en mystisk ”artikel” flimra förbi om att någon stolle önskar att alternativa högern ska bli lika populär i Sverige som i USA. Jag tar mig för pannan!

När jag behöver vila en stund från skrivandet umgås jag med herrar. Två stycken närmare bestämt: herr Ehrenmark och herr Olsson. Dessa underbara och kluriga kåsörer som både roar och oroar, Ehrenmark har dessutom skrivet en hel del kåserier om England där han bodde i många år och de får en ny vinkling nu i och med Brexit.

Och innan jag slutar ska jag givetvis avslöja svaret på den lilla tankenöten (!) jag gav i förra inlägget: det finns inga nötter på pinjeträd så var kommer pinjenötter ifrån? Som jag har gått och spanat efter de där nötterna, t o m tvivlat på att pinjeträd verkligen var pinjeträd. Svaret är att fröna som sitter inuti kottarna har ett ganska hårt, skyddande skal och det är troligen därför de kallas pinjenötter när pinjefrön är det korrekta.

Jag har nya foton att ladda upp, men det får bli en annan dag. Nu ska jag bygga upp och pussla ihop det oväntade slutet…

Ha en skön och fridfull helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Fredagsvandring kan också vara mys

Först en rolig nyhet för vandring, mig och Kreta! Apollo hittade min blogg, kontaktade mig för intervju och i veckan publicerades inlägget. Roligt med uppmärksamhet och spridning. Inlägget hittar du här!

Igår kväll bestämde jag att nu får det vara slut på hattandet! Jag packade och förberedde i måndags kväll, nu hade det ostadiga och blåsiga vädret stoppat mig tillräckligt. Idag skulle jag ut!

Och så blev det! Himlen var hotfullt svart tidigt imorse så jag väntade en stund. Kom iväg strax efter 7 och styrde kosan norrut för att korsa Kreta. Blev förvånad över att det inte var kyligare. Vädret är nog på väg att svänga. Igen.

När jag precis lämnat sta’n mullrade det. Jag vet inte om det var naturen som ville skrämma hem mig igen eller om den firade att jag äntligen kom till skott. Jag håller på det sistnämnda!

På en mur vid en olivlund låg dessa till synes pressade citroner – något förslag om vad som tilldragit sig här? (klicka på fotot för större format)

På väg upp till första paus blev jag hälsad av fyra lösspringande, skällande hundar. De tillhörde ett gäng som väntade på att getflocken skulle äta klart i sin inhägnad. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser tonåringar eller yngre barn ute med fåraherde i bergen. Borde de inte vara i skolan? Barnen, alltså. Grekland har ju skolplikt.

Frukost vid kapell där jag plötsligen hörde ett mycket underligt ljud. Lokaliserade en ganska stor fågel uppe på en klippa, smällde av kameran och har frågat i facebook-grupp: det var en berghöna som tydligen är en fasanfågel. Och det var en hane som ropade på en partner. Jäkla otur för både honom och mig att vi var på samma plats, men icke kompatibla.

Partnerkallande berghöna. (klicka på fotot för större format)

Nu på våren skruvas vandringstempot ner. Det är mycket som pågår i naturen och en hel del blommor är små och korta. Det gäller att ta det lugnt och skanna marken så man inte missar någon ögonfröjd. Stora vattenpölar fanns här och där, jorden var riktigt blöt efter de senaste dagarnas skurar. Bra! Nu behövs lite värme för att alla knoppar ska brista.

Fikade på bytorg där en gubbe tog en omotiverad runda. Det är så roligt att betrakta nyfikna människor som försöker se oberörda ut. När jag gick in för att betala var han snabb att fråga ”Deutsch?” och jag svarade på grekiska att jag är från Sverige. Några andra gubbar satt där inne så jag antar att de fick ett samtalsämne som varade en liten stund.

Det droppade på mig några gånger, men regnjacka i ryggsäcken gjorde att jag slapp skurar. Mörka, svarta moln drog lågt över bergen. Jag tittade upp där jag vandrade hyrbilsdag 1 och var väldigt glad över att jag stod där jag stod idag. Emellanåt hittade solen en liten lucka så det blev en solfläck på någon bergssluttning. Landskapet blir så mycket vackrare och levande i sådant här väder än i strålande sol.

I en olivlund körde en traktor och harvade runt träden. De maskiner de kan använda här är långt ifrån vad vi skåningar är vana vid. Eller vad sägs om en harv med fyra ”pinnar”!? Maskinerna är små och riktigt söta, de ser ut som förvuxna leksaksmaskiner. På ett ganska stort område höll de på att rensa bort all vegetation, undrar vad det ska bli där. Ny olivlund, växthus, vanliga hus? Kan påverka min vandringsled så jag får ändra den lite, men det ska nog ordna sig.

Storröjning! (klicka på fotot för större format)

Så var jag uppe vid nordkusten i Pachia Ammos och min favorittaverna var öppen. Gott om tid till bussen skulle gå så det var läge för lunch. Den rara lilla människan hade precis gjort en moussaka! Saftigt och gott, jag vet i alla fall en av mina vänner som skulle svimma av välbehag. Gott vitt vin till det! Jag vet inte varför jag beställde en grekisk sallad, äter det inte ofta så jag var väl sugen.

Mätt och nöjd tog jag bussen hem! En riktigt mysig vandring i stilla lunk med väl tilltagna pauser, totalt drygt 5 timmar. Hela dagen var bara min och det var en efterlängtad vandring! Härligt att vara ute!!

Ligger nu i soffan och lyssnar på vinden som tagit i, men det blå fältet på himlen blir större och större. Vågar vi hoppas på en solig helg?
Ha en skön helg!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

 

En velldi blanning!

En bra vecka går mot sitt slut. Jag kunde till slut slita mig från mitt nya, snygga diskställ och krypa in i skrivarstugan. Vi har haft skiftande väder vilket jag uppskattar mycket. När sommaren sätter igång i mitten av maj (ungefär) och mattas i mitten av september (ungefär) är det solsken och blå himmel. Det kanske låter märkligt, men det blir väldigt tråkigt med samma väder hela, hela tiden. I juli-augusti är det dessutom hett eftersom det då är högsommar. I år ser det ut som om jag slipper undan den tiden eftersom en Sverige-vistelse är planerad. Å, så skönt det ska bli!

På tal om att besöka andra länder har vi fått ett glädjande besked: Ving har utökat med ett hotell i Ierapetra och Apollo börjar så smått (från Arlanda) i år med resor till Sitia. Västra Kreta behöver icke känna fruktan. Vi här i öst är inte ute efter våra gamla glansdagar då de flesta skandinaver reste hit, men vi kan väl sprida ut det lite mer över ön. Det tjänar alla på.

På tal om turister anlände de första charterturisterna förra veckan till Iraklions flygplats så nu är säsongen igång. Det är Tyskland som är först som vanligt. Jag har kommenterat det förut och tycker fortfarande att det är märkligt att skandinaverna anländer sist och är de första att lämna i oktober. Märkligt därför att i norr pratar vi så mycket om att vi behöver ljus och är trötta på kyla, men vi stannar hemma så länge som möjligt. Eller så åker folk längre bort under vår och höst – vad vet jag!?

En sak vet jag och det är att jag en dag upplevde en kraftig berusning utan att inmundiga alkohol. Jag fick förklarat för mig vilka trafikändringar som ska göras i sta’n. Jag kunde inte få ihop det, såg bara en stor mastodontkrock framför mig. Kanske kommunen beslutat att vi ska börja öva på kaosläge eftersom de släckt ett trafikljus i en av de mest olycksdrabbade korsningarna. Hur som helst är det bra att det på vissa gator byggts bredare trottoarer för där tänker jag hålla mig och beskåda eländet. Fast kanske det blir bra, vi får se.

På tal om trafik har det nu kommit besked om flygplatsen i Kasteli som ska ersätta flygplatsen i Iraklio. Det kom bara in ett bud och de har fått grönt ljus för första etappen.

På tal om snurrigt, förresten, så är det just nu dödläge i förhandlingarna kring nästa delutbetalning av 3:e stödlånet till Grekland. IMF är ju inte med som kreditgivare eftersom överenskommelsen stred mot deras stadgar, men Euro-gruppen vill ha med dom på banan men vill inte gå med på IMF:s krav. Så nu står ett förvirrat Grekland mitt i röran och vet varken ut eller in. Kreditgivarna får dock sätta fart för i juni ska Grekland göra avbetalning på tidigare lån. Alltså måste pengar betalas ut så att de kan betalas tillbaka. Bli inte ledsen om du inte hänger med! Stödlånen är en urmärklig konstruktion som jag inte ens tror att bankerna och kreditgivarna själva förstår.
Och som grädde på moset är det grus i maskineriet inför toppmötet i Rom på lördag. För att fira EU:s 60-årsdag ska det tydligen undertecknas en gemensam deklaration. Grekland vill inte skriva på utan att det skrivs in förtydliganden, Polen och Ungern stökar på sitt håll…men det blir nog bra till slut.

Vi struntar i EU i helgen för imorgon har vi viktigare saker för oss. Då är det Greklands nationaldag! Dags för orkestern att lufta sig, skolor och föreningar att paradera, borgmästaren ska hålla tal, kransar läggas ner vid statyn på Frihetstorget, biskopen ge välsignelse och gäster i allehanda uniformer mingla runt. Det hela börjar med gudstjänt på morgonen, men de tre timmarna får grekerna klara själva. Jag ska ge mig ut och titta på folklivet fast jag vet ännu inte vilken gata det blir eftersom gamla paradgatan blivit gågata (och jodå, den är snart klar…).
Varför den 25 mars? Jo, den dagen år 1821 utropade Grekland sin självständighet från Osmanska riket. Det blev krig så klart och det varade till 1829. År 1831 var inbördeskrig nära så kungariket Grekland bildades 1932 vid Londonkonferensen och blev då erkänd som självständig stat.

På tal om självständig kan vi gå över till självstyrande. I Grekland finns den autonoma munkrepubliken Athos som EU-parlamentet tydligen börjat peta på för att de ska öppna upp sig mer. Suck! Om du är intresserad av Athos så finns en dokumentär i två avsnitt på http://urplay.se. Intressant!

På tal om intressant (det här blir en lite konstig övergång…) funderar jag ibland över djurhållning. Just nu ylar, skriker och skäller grannens ena hund. Han är antagligen inlåst i ett rum. Och i mitt hus, en våning under mig, har ett par skaffat hund som har balkongen som toalett. Deras balkong, alltså, inte min. Jag kan bara komma fram till en slutsats: det är inte så enkelt att alla vildhundar far illa och att alla hundar som lever med människor mår bra.

På tal om att må bra (det blev en snygg övergång!) kan jag tipsa om den perfekta låten för självhjälp för att varva ner, t ex i helgen. Lyssna noga på texten, skaka loss och ha en riktigt skön helg!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

 

Hyrbilsdag 2

05:30 ringde klockan imorse. Jag lyckades etablera kontakt med kroppen som sa ”Nej, nej, nej!”. Den hälsade att den fortfarande var lite medtagen och trött sedan gårdagen. Omplanering! Fredagens vandring och dagens fick byta plats, jag satte fram väckarklockan en timme och somnade om.

Förresten, du kanske undrar varför jag startade igår med en så jobbig vandring? Det fanns en baktanke. Om man börjar med den jobbigaste så blir den inte så jobbig eftersom man inte har flera dagars vandring i benen. Fräsch start, alltså.

Det blev nästan en halvdagsvandring (nästan 4 tim) idag, precis lagom. Förhållandevis plant för att vara här i detta landskapet. Jag förenade nytta med nöje – ville utforska om jag kunde få ihop en kortare, inte så jobbig vandring. Och det gick bra så nu har jag några sådana på lager till hugade spekulanter eller om vi behöver byta ut någon vandring i vandringsveckan. Och eftersom den nu ingår i mitt lager kan jag ju inte berätta exakt var den går, det vore ganska korkat att avslöja affärshemligheter. Jag kan säga att det är i närheten av Kavousi. Alltså uppe på nordkusten och där var det som vanligt kallare än hemma.

Regnjacka och karta i plastficka – tror du att det kom en enda droppe ovanifrån? Givetvis inte, jag gissar att det stämmer att regnkläder och/eller paraply är bra antiregnförsäkring.

Tittade upp i bergen där jag vandrade delsträcka 3 igår. Det var lika molnigt och gråmulet som igår. Jag undrar om inte molnen t o m låg lägre idag. Brrr!

Jag hade sällskap halva vandringen! En pigg, gul typ som tröttnade och gick hem när jag snurrade runt efter en väg som fanns på satelitkartan, men inte i verkligheten. Tidig vår här på Kreta är verkligen gul! Det är många gula blommor som är igång nu och de brer ut sig. Så även om det är molnigt är det soligt, om du förstår. Ginsten kämpar på så får den bara några dagars sol så är snart bergssluttningarna gula. Det är så vackert!

Trots att kroppen var lite ”dagen efter” var det skönt att röra på den. Och eftersom både landskap och takt var snälla så var det gott för kroppen. Att bara vila och vara stilla skulle gjort den stel och tung.

Efter vandringen kunde jag inte bara köra hem utan tog en biltur längs en av de vackra vägarna som jag känner till: Kritsa – Prina. Först var jag på ett av mina mimosaställen strax före Agios Nikolaos, men det var precis som jag trodde – för tidigt.

Ikväll blir det middag på en av stamtavernorna. Imorgon nya äventyr, men jag vet inte vad! Allt jag vet är att det blir inte vandring och att jag ska börja dagen med hotellfrukost. Se’n får vi se vart det bär! Finns några idéer. Ibland är det gott och spännande att inte planera.

Klicka på fotona om du vill se dom i lite större format. Ha en skön kväll!

Min följeslagare Nisse! (alltså jag döpte honom – det var inte han som presenterade sig…)

Kan en vandringsväg vara vackrare eller soligare?

Mimosan har börjat så smått, men behöver mycket mer sol och värme. Och cirka en vecka till innan den är alldeles gul!

Vandra med mig på Kreta!
Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Nyheter från en liten plats i stora världen

Imorgon blir det inget blogginlägg för då ska jag ut på äventyr. Något måste du ha att fördriva tiden med så varför inte lite nyheter från min del av världen?
(och alla eventuella missförstånd är Google translates fel!)

På den senaster tiden är det ungefär samma nyheter här som överallt annars. Vanskötta djur som tagits omhand, barnmisshandel, dödsfall i arbetet, heroinsmuggling, bilolyckor mm.

Utbyggnad av National Road, som går längs nordkusten från Chania i väster till Sitia i öster, har varit kantad med förseningar och konstigheter. Nu är stora delar klara, men det återstår en del. En bro en bit utanför Sitia fick man lämna anbud på 2003, den skulle vara klar 2009 men är klar nu. Fast inte riktigt för den första delen som alltså byggdes för ganska längesen är antagligen inte trafiksäker. Nu funderar man på ett nytt anbudsförfarande för att åtgärda detta och byggandet kan ta 1,5 – 2 år. Så det är väl bara att fortsätta köra förbi en bro som ingen kan använda.

Det nya försäkringssystemet som tagits i bruk (det som täcker en del av det som vi svenskar har via skatten) har visat sig kunna bli en riktig fetsmäll! Det nya systemet är så dyrt att små minimarkets och kaféer ute i byarna inte kommer att ha råd att betala. Och försäkringen är obligatorisk. Dessa små företag har ingen stor omsättning. Nu finns farhågor att detta kan bli dödsstöten för många byar. Det lilla bylivet som finns kan försvinna.

Du vet väl att det inte finns några privata stränder i Grekland? Även ett stort hotell vid en strand måste släppa fram folk som vill bada även om de inte bor på hotellet. Stränder är allmänna. Kommun kan hyra ut en del av stranden till någon som sätter upp parasoll och stolar. Då ska hyra betalas så de tar ut en avgift. Det har börjat diskuteras att det inte ska finnas någon avgift och att den på många platser är alldeles för hög (det finns exempel på allt från 3 till 10 euro). Dessutom är det tydligen typiskt för Kreta att ta betalt av turister och samtidigt inte ta betalt av greker. De senare behöver bara betala vad de dricker eller äter på stranden. Artikeln kallade det ”dubbelmoralen på Kreta” och det var väl ett träffande uttryck.

Hittills har 19 turister drunknat på Kreta, för några dagar sedan var det 3 personer under samma dag! Röda flaggor ignoreras, badvakter lyssnar man inte på och vågor som kanske verkar lockande kan vara rena dödsfällor, speciellt om de kombineras med underströmmar. Så även en solsemester har sina farligheter.

neakriti-news-image (1)

Foto från neakriti.gr

På tal o stränder och bad får hundar nu bada och vistas på stränderna. Tidigare fick man gå med sin hund till någon tom strand, men nu ska det vara fritt fram. Vi får väl se hur länge det håller. Det räcker med en oansvarig hundägare och en skadad person för att det ska spricka. Det lustiga är att hundar inte fått bada var som helst tidigare, inte ens alltid hoppa i från en båt. Skälet skulle vara ”miljöhänsyn”. Det verkar lite underligt att det relativt förorenade Medelhavet skulle bli mycket renare för att hundar inte badade. Hur är det man säger, ”sila mygg och svälja kameler”.

Kåkstaden utanför Iraklio har blivit ett problem för de som bor där bygger minsann bostäder hur som helst utan att ta hänsyn till regler och bygglov. Vore kanske bättre om man försökte göra nå’t så folk inte behövde bo där över huvud taget….

Ny svindel har kommit till Kreta! Föräldrar får ett telefonsamtal där någon säger att de har deras barn i en bil och de vill ha en summa pengar för att släppa barnet. Den här nyheten är lite förvirrande, översättningen är lite konstig. Den här svindeln lär ha pågått ett tag i resten av Grekland så nå’n kan kanske förklara i en kommentar!?

Saudiska prinsar gör nedslag då och då på Kreta och nu har vi återbesök av en i raden. Han har hjälpt ett barn i en familj och diskuterat med lokala företrädare om han kan göra mer för ön. Bara att tacka och ta emot!

UNESCO har uppmanat de grekiska myndigheterna att se till så att alla kriterier uppfylls enligt MAB (nå’t med biosfärområden) och om inte så tas Samariaravinen bort från en UNESCO-lista. Bra att de där listorna över olika saker inte bara är en parkering utan att de bevakas, att de är aktuella.

Minns du den där kretensiska vildkatten jag skrev om? Den har gått upp i rök, det tvivlas starkt på att den funnits, antagligen var det bara ett skämt.

Två turister har de senaste dagarna fått räddas från vandringar pga fall (okänt varför de föll). I den ena incidenten krävdes helikopter och i den andra specialistpersonal. Ja, ja, jag har skrivit så ofta om detta att ”I rest my case”….

Så var det en grekiska som gick sta’ och vann stavhoppstävlingen i Friidrotts-EM om jag är rätt underrättad!

På en högre (tveksamt!) nivå har det utbrutit gräl i politiken. Tidigare finansministern Varoufakis har släppt en bok där det avslöjas att regeringen hade en plan B ifjol om förhandlingarna om tredje stödlånet inte lyckades. Största oppositionspartiet Nea Demokratia gick i taket och har begärt att detta ska diskuteras vid ett separat tillfälle i parlamentet under juli månad. Jag förstår inte riktigt upprördheten. Att det fanns en plan B får man verkligen hoppas, det hade väl varit ganska oansvarigt och korkat om en regering (oavsett partifärg) satsat allt på ett kort. Lite katastrofberedskap är inte fel, tycker jag. Möjligen är det innehållet i planen som upprör och det kan jag inte uttala mig om. Däremot funderar jag över varför Varoufakis går ut med informationen över huvud taget.

Jag skrev i ett blogginlägg om Brexit och mina funderingar kring att tycka sig ha rätten att bo i ett annat land men andra ska inte ha rätt att bo i ”mitt” land. Dagen efter hittade de här två artiklarna fram till mig. Väldigt rolig läsning!!
Spanien skickar hem klimatflyktingar – kul och tänkvärd vinkling!
Spanjorer måste lära sig norska om de vill jobba med norrmän i Spanien – kan han verkligen ha sagt så? Det låter så dumt så det är antagligen sant…

Nu har jag varit på långlunch med väldigt trevlig sällskap (trots att de är från Norge…). Så kan man också tillbringa en eftermiddag i solen vid Libyska havet.
Go’ kväll!

SISTA CHANSEN!
Boka höstens vandringsvecka senast den 15 juli
och du får 15 % rabatt!

Mer information på  hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

 

Jag är i bloggen igen!

Det har minsann blivit ett litet blogguppehåll. Kanske man kan säga att leverans uteblivit. Eller att jag slöat till. Hur som helst – din tröstlösa väntan är över!

Avslutade igår en väldigt trevlig och bra vandringsvecka. Den var inte inplanerad i utbudet från början, men i denna firman är vi flexibla. Att dagarna blev så bra berodde dels på att det kan bara bli bra när en bunt skåningar samlas, eller hur!? Dels på att vädret var på vår sida, dvs att värmeböljan försvagades strax före vår första dag och fortsatte försvagas med nordlig vind. Den mest krävande vandringen bytte vi ut mot en kort vandring med strandbesök efteråt, ett väldigt lyckat alternativ (förutom att jag slumrade till i solstolen och underhöll mina kunder med snarkliknande läten – påstod de, alltså!).

Några ögonblick från våra dagar: paret vi mötte på en smal, brant stig där pappan bar ett litet barn på armen. Tänk om han snubblade! Strax innan mötte vi ett par utan vatten och strax efter ett par iklädda sandaler på fötterna. Man, eller i alla fall jag, kan inte låta bli att undra hur folk tänker. Eller rättare sagt om de tänker.

Halva sträckan på en vandring hade vi sällskap av en svart, mycket trevlig hund. Vi passerade en sluttning där en fårflock gick med ung herde. Och vips kom fyra hundar nerstörtande och skällde ut ”vår” ordentligt! Herden fick till slut ta i nerifrån knäna för att de fyra skulle vända om. Jag undrar lite över hur de där fårhundarna fungerar. Vid några tillfällen har jag sett hundar i arbete med får- eller getflock och de är knappast några veklingar eller i dålig form. Samtidigt väldigt lyhörda så det förvånade mig lite att de inte lyssnade tidigare på sin ledare. Kanske var de uttråkade och behövde göra av med lite energi. ”Vår” hund fortsatte följa med oss till nästa by, sedan fick vi klara oss själva.

Ierapetra är en liten stad och jag åker inte taxi till vardags. Nu hade vi en del transporter och det är alltid lika kul att prata med chaufförerna. Huvudtaxistationen ligger väldigt centralt med uppsikt över de flesta rörelserna i sta’n, de vet så klart vem jag är även om jag inte åkt med dem tidigare. Någon kom ihåg att han kört mig och vandringskunder ifjol höstas och t o m var han hämtade oss! Och några är som kompisar, vi bara fortsätter där vi slutade prata senast. Ibland upptäcker vi att vi har gemensamma bekanta! Som sagt, sta’n är inte stor. Och någon ville veta var det är vackrast och bäst att vandra ”för du känner till det bättre än vad vi gör”! Kanske jag ska vända mig mer mot greker som kunder, kan ha temavandringar typ ”känn din trakt”. Eller göra en hälso- och miljöinsats genom att på något sätt jaga upp dom bergen. Till fots, alltså.
Det slog mig nu när jag skriver detta att om man lägger ihop alla bil- och bussturer jag gjort på Kreta med alla vandringar så har jag antagligen sett mer av ön, i alla fall den östra delen, än en del som bott här hela sitt liv. Om man vänder på det finns det säkert turister som sett mer av Sverige än vad jag har gjort…..fast inte mer av Skåne, tror jag. Lustigt det där med hemmablind och hur närområde är ointressant eller i alla fall icke exotiskt och olockande.

Vi har ätit en hel del god mat, så klart. Bra att träffa andra för då kan man utbyta lite erfarenheter av olika rätter och smaker. Det blir både lättare och frestande att testa lite nya saker och kombinationer.

Annars har vi förundrats över växter och djur, vackra vyer, knotiga olivträd, fåglar och allt annat i det här fantastiska landskapet. Tänk att få leda vandringar så där ungefär 5 dagar i veckan, som ett heltidsjobb, istället för utspridda veckor och vandringsdagar! Snacka om otrolig arbetsmiljö, stimulerande arbetsuppgifter och aldrig tråkigt på jobbet!

Kommer lite foton längre fram när vi utväxlat foton med varandra.

Det har blivit mycket svenska (eller skånska) dessa dagar så nu måste jag komma ifatt min grekiska. Det finns en hemläxa som ligger på vänt…. Ha en skön kväll!

SOLSTING PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 15 juli och du får 15 % rabatt!
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

De (o)frivilliga vandrarna

Idag har jag haft sällskap, men vi börjar igår kväll. Jag har sällan problem med att välja vandring, men igår vet jag inte vad som var på gång. ”Njae, den är för lång. Där är det så knökigt med bussarna. Den ser ny och spännande ut, men det är långt till busstationen.” Det var som om jag inte ville vandra! Till slut fick jag ihop en vandring med ny början, hopplock från 3 vandringar, nytt slut.

På morgonen började jag fundera över om jag inte kunde slumra 1 timme till kanske…men så gav jag mig själv en spark i baken (bildligt). När jag strax efter kl 6 gick till busstationen var gatorna blöta. Så bra! Det har regnat i natt. Regn på nätterna, uppehåll på dagarna – det perfekta vädret.

När jag hoppade av bussen hade det ljusnat och jag mörknade. Tunga, mörkgråa moln, lite stänk i luften. Väderprognosen sa inget om regn så det fanns ingen regnjacka i ryggsäcken, bara shorts. Nåja, jag kan bara bli våt och se’n torr. Fåglarna var vakna i alla fall, det var ett intensivt kvitter. Kändes riktigt välkomnande!

Nya början ledde till ett kapell inbyggt i bergssluttningen. Där fick det bli frukost. När jag var klar fick jag besök av två små krabater. De var först skygga, men accepterade mig ganska snabbt, t o m klättrade på mig. Får jag presentera Pipfia (överst) och Tuffe Viktor:

DSC01397

DSC01398

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var dags för mig att vandra vidare och de små nyvunna vännerna hängde på. Ja, ja, de blir snart osäkra och springer hem, tänkte jag. Men icke. Jag försökte skrämma iväg dom vilket så klart inte alls kändes bra. Den där trevliga människan blev plötsligen alldeles förbytt.
Jaha, vad gör jag nu? Jag fortsätter och följer de med så får de väl göra det. Jag får se till så att jag inte knyter dom till mig så inga klappar, prat eller liknande.

Pipfia fick heta så eftersom hon gärna pep. En liten fin och vek tik som väl behövde släppa ut lite oro då och då. När vi stannade så gick hon undan lite. Tuffe Viktor gick gärna fram till mig, var definitivt den modigare och stabilare av de här två. De adopterade mig, utsåg mig till flockledare och under cirka 5 timmar såg det ut så här:

DSC01404

Annorlunda vandring med två individer som reagerade på ljud, skällde och jagade getter (när getterna sprang iväg blev duon stora som rottweilrar ungefär…). Vandringen blev liksom extra full av liv med detta sällskapet. Vid paus skulle jag dricka kaffe, nya termosen fungerade men hur äter man kanelgifflar utan att hundarna vill ha? Och hur låter man bli att ge dom en bit? Man stålsätter sig!
När Tuffe Victor förstått att ryggsäcken är bara min så la han sig också ner och jag kunde dricka kaffe i lugn och ro. De var förvånansvärt lugna, förståndiga och följsamma med tanke på hur unga de är. Varje gång jag stannade passade de på att vila, Pipfia alltid i närheten av en sten eller buske. Behövde väl lite trygghet och fick lite skugga på köpet. Man behöver inte vara dum bara för att man är vek!

DSC01400

DSC01399

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Molnen gav sig långsamt iväg, det blev inte mycket fotograferande. Vi har så stor temperaturskillnad mellan natt och dag att det nästan konstant ligger ett dis över landskapet. Foton kan i och för sig bli lite trolska, men det är en vithet som jag tycker är lite svår att hantera.

Efter att Tuffe Viktor kommit ikapp oss igen efter en egen liten utflykt hördes ett hjärtskärande skrik. Pipfia hade vågat sig ut i naturen, men nu stod hon på en slänt och kunde inte ta sig ner. Jag visste att jag inte kunde gå fram och lyfta ner henne, men om jag visade med handen var hon skulle gå och pratade lite samtidigt så kanske det kunde fungera. Och jodå, hon drog sig inte undan utan följde koncentrerat min hand. Klok liten dam det där.

Visserligen lovade jag mig själv att inte ge dom nå’nting, men vatten måste de få. Tuffe Viktor blev överlycklig, Pipfia ville inte ha. Passar det inte så är inte jag den som trugar.

Det nya slutet blev inte av. Jag kom fram till en brant där det nedåt gick en getstig full med rullgrus. Bara att vända om, här ska inte rasas ner i nå’n liten ravin. Satellikartor är lite luriga ibland med stigar, ras, flodbäddar osv som ser ut som små grusvägar. Pipfia pep mer än nå’nsin och Tuffe Viktor tittade förvirrat på mig. Det verkade väl som om jag inte visste vad jag ville.

Vi mötte en bil som körde jättesakta, men mina vandringskamrater stack iväg helt förskräckta. Jag funderade över var de egentligen bor. Och vad gör jag om de följer med in i sta’n? Jag kan inte ha hund, det skulle aldrig fungera.

Så närmade vi oss sista byn innan Ierapetra. Jag började känna lite panik över vad jag skulle ta mig till med de små. De började bli trötta, vi hade vandrat i cirka 5 timmar. Tänkte först gå runt byn eftersom den inte är en av mina favoriter, men gick igenom. Mitt hopp stod till att de hittade något intressant eller nå’n annan snäll människa att adoptera. Jag gick rakt igenom, tittade inte bakåt. Och när jag kommit genom byn var jag ensam!

DSC01415Strax innan jag kom fram till sta’n hälsade jag på en åsna som stod vid vägkanten. Den var bunden så den kunde inte följa efter mig. Åsna på balkongen skulle bli lite väl opraktiskt. Och antagligen inte så bra för grannsämjan.

 

 

Jag saknar mina små vandrare och hoppas att det gick bra för dom. Det känns inte helt bra, men jag kan inte se någon annan utväg. Roligt och härligt att de ville följa med mig. Det var många fina stunder under vandringen, alla får inte plats här.
Utan att de visste om det gav de den här lilla människan än fin upplevelse.

Ha en skön kväll!

Foton finns på min flickr!
Sugen på att vandra? Klicka här!

Högtidsdag och morgonrunda

Idag fyller min blogg 1 år! Det upptäckte jag nu när jag skulle skriva detta inlägget. Så bra, då blir det ett glas vin extra ikväll. Jag måste ju skåla med mig och gratta.
Det betyder förresten att det är lite mer än 1 år se’n jag beslutade att göra den här förändringen. Oj, vilket år det varit! Det är värt ett glas extra, skåla och gratta.
Det blir en hård dag imorgon.

Morgonrunda i frisk, skön luft. När jag lämnar sta’n får jag plötsligt sällskap. En hund dyker upp utan att jag sett den och alltså inte kallat på den. Han tar ledningen med högt buren svans. Efter en stund går han in på en liten avtagsväg och jag tänker att jaha, det var roligt med sällskap en bit på vägen. Jag hinner precis försjunka i egna tankar igen när han rusar ut ur en olivlund framför mina fötter och tar ledningen igen. Nu tittar han bakåt då och då så han har lite koll på den där snurriga människan.

Jag kan min morgonrunda så jag vet att vi närmar oss lös hund, men den är inte hemma. Så närmar vi oss bundna hundar och de skäller som vanligt som riktiga bandhundar. Min följeslagare stannar, tittar, går vidare. Fortfarande med svansen i topp. Då och då stannar han och lyssnar och spejar åt nå’t håll. Vaken typ!

Jag börjar bli riktigt fascinerad, stannar och kallar på honom. Han kryper inte som många hundar här nere utan kommer fram långsamt med huvudet sänkt och svansen viftar lite glatt, inte nervöst. Jag får gärna klappa och klia, men han tycker att vi ska sätta fart igen. Han har bra hull, ett snöre runt halsen, är trygg och glad så det är helt klart en hund som blir väl omhändertagen på alla sätt. Roligt!

Så kommer vi in i sta’n igen och närmar oss korset där två lösa hundar huserar. Det är deras revir så hur ska detta gå? De rusar fram så klart, stärkta av varandra. Jag bara går. Min följeslagare tittar lite på dom, går runt och luktar lite och springer se’n ifatt mig. När vi kommer fram till en livligt trafikerad väg litar han benhårt på mig och vi korsar tillsammans. En stund senare delar sig gatan och vi kommer ifrån varandra.

Varför blir jag så lyrisk över detta? Flera orsaker!
Jag är hundmänniska och han påminde faktiskt om min hund som jag hade för en hel del år se’n.
Hundar här nere är oftast inte bundna till människor utan tvärtom så jag kände mig riktigt utvald och ärad.
Om en hund följer med så gör de det oftast bara en liten bit, kan vara så att de ogärna lämnar sitt revir.
Det var så ljuvligt att få dela denna fina morgon med en levande själ. Upptäckte att jag plötsligen gick och sjöng med i musiken som jag har i ena örat, men det är väl ok. Det finns ju dom som pratar i sladdar utan att nå’n är i närheten.

Kom hem och avslutade den närmast magiska morgonen med frukost på balkongen och se’n bara satt jag kvar i en timme eller så. Det var så frisk och skön luft. Och mycket lite rörelse i våra kvarter. Skön, slumrig stund…..

(Har lagt ut några foto på flickr.com, förresten!)