Etikettarkiv: hund

Djuriskt avslut

En härlig sista vandringsdag! Vandringssäsongen är slut, uppehållet under högsommarhettan börjar. Jag skulle ljuga om jag inte sa att det också känns sorgligt och bittert. Det finns mer vandringslust i både knopp och kropp efter de sju veckornas ofrivilliga uppehåll i våras pga ”stanna hemma” och utegångsförbud. Läs mer

På gång igen!

I torsdags hade vår lärare i grekiska det tufft med två sega festprissar – kan man ha värre elever? Då presenterar han en ny verbgrupp! Jag övervägde genast allvarligt att flytta till Frankrike. Vackert land, god mat och ett smärtsamt vackert språk som jag kan lite så det skulle gå att bygga vidare. På något sätt tog vi oss alla tre igenom 60 minuter.

Efter tre dagar med grått väder, enstaka regnskurar och torsdag eftermiddag stormbyar grydde en enastående vacker fredag. Jag gav mig iväg på halvdagsvandring i ett område där jag inte vandrar så ofta. Där är väldigt torrt vilket ger ett speciellt landskap som nästan liknar ett månlandskap, men jag vill ha lite mer natur. Men omväxling förnöjer!
(klicka på foton för större storlek)

Startade vid havet med de torra bergssluttningarna på andra sidan. Solen lekte i vattnet och då går det inte att låta bli att dra på smilbanden. Vandrade genom Tertsa som var lugn och stilla. Ingen vind vilket gjorde det svettigt uppför, men samtidigt rofyllt efter torsdagens vinande.

 

 

 

 

Upp i bergen och efter en stund fick jag se höstfärger i växtligheten. Trodde jag. Kom närmare och upptäckte att det var olivträd som höll på att vissna. Såg sedan flera under vandringen och t o m pinjeträd som börjat ge upp. När de som är så acklimatiserade till detta torra område vissnar så förstår man att det är krisigt torrt i år.

 

Turistsäsongen är inte slut, men den sjunger på sista versen. Vid denna tiden känns det alltid som om Kreta drar en djup suck, sträcker på sig som en katt och skakar sakta bort sommarens hetta. Nu lever hela ön och inte bara stränderna, nu tar naturen ett djupt andetag för att sätta igång igen efter sommarvilan, den vill bara ha lite mer regn. Det är som om ön träder fram igen efter att ha dragit sig undan en tid.

Fåglar pilade runt i luften. Jag passerade ett Johannesbrödsträd. De blommar nu, men blommorna syns nästan inte utan man måste gå riktigt nära. Däremot kan man inte missa flygsurrssonaten! Alla flygfän var samlade och drack begärligt. Det kändes som om de skulle kunna lyfta hela trädet.

En gul, tålig blomma lyste upp längs med vägen och en underbart skir och vacker blå fjäril krumbuktade sig i luften framför mig.

 

 

Så kom jag upp till byn Gdochia, en by som inte vunnit mitt hjärta. Det var som vanligt tyst och dött. Inga röster, inga motorljud, ingenting. Nästan spökligt. Får en känsla av att människorna övergett byn, men lämnat hundar och katter kvar. Jag svängde runt en hörna, men vände snabbt igen. Jag kände inte för att passera två stora hundar på en balkong utan räcke på första våningen! Letade mig ner till gamla byn och där fanns några livstecken. En man slipade en båt och en annan hälsade innan han gick iväg med målardunkar. Jag tog paus vid kyrkan Agioi Deka.

Medan jag pausar kan jag berätta att kyrkan Agioi Deka är värd att besöka. Den har en imponerande ljuskrona som nog inte är större än de man får se i riktigt stora kyrkor, men här blir den enorm. Och jag undrar varje gång hur kyrkan kan hålla den uppe! En annan sak som jag tycker om är ikonostasen. De kan vara vackra, mörka, trista, ljusa, utsirade, enkla, smyckade, nya och gamla. Denna ikonostasen gör mig glad! Den är så färgrik att den fyller hela kyrkan med glädje och skratt. Samtidigt så är kyrkan tillägnad de tio martyrerna från Kreta som avrättades 250 e Kr av romarna. Och tyskarna låste 1943 in byinvånare här innan en del av dem sköts. Känns då ikonostatsen malplacerad, osmaklig? Nej, inte alls. Jag tror att det är så allt måste vara, inte minst livet. Det ska till någon sorts balans mellan det som är mörkt och det som är ljust.

En rolig detalj: i december 2014 fotograferade jag delar av ett gammalt hus, en ruin, bredvid kyrkan. Det är nu renoverat i den gamla kretensiska stenhusstilen. Jag hoppas att de inte plockat bort alla de gamla detaljerna som det vackra valvet och den ovanligt stiliga porten:

Renoverat (oktober 2018).

Så lämnade jag byn för att styra kosan mot kusten igen. Utsikten ut mot havet med Chrissi-ön är oändlig och vacker. Den lilla ön får snart vila efter alla turistbesök. Solen stod nu så högt att havet inte var blått utan ett enda stort solglitter.
Vägen går längs en ”halvravin”, dvs det är brant men jag tror inte att den stämmer in på definitionen av en ravin. Landskapet är fullt av skrevor och veck, toppar som är spetsiga och påminner om sockertoppar. En svag vind fläktade skönt för nu värmde solen. Det är kyligt om nätterna, men dagarna är fortfarande varma och go’a. Mötte en lösspringande hund! Jag vet inte vem som blev mest förbluffad – han eller jag. Unghundar och någon liten hund har jag mött tidigare, men då i närheten av skjul eller hus. Den här kom från ingenstans och verkade vara på väg upp till Gdochia. Lite senare mötte jag två vandrare så nu har jag mött 17 vandrare på 5 år. Det är inte någon större trängsel här nere!

Framme vid bilen kunde jag konstatera att det blev en halvdagsvandring på fyra timmar, foten höll och jag var sugen på mer vandring – precis som det ska vara! Jag slogs av en tanke: Lambros taverna i Tertsa ska snart stänga, jag äter lunch där! Och en god lunch blev det eller vad sägs om grillad färsk bläckfisk med sallad. Och nybakt bröd doppat i olja med mycket salt. Pricken över i!

Imorgon är det Ochi-dagen som ska firas med parad, orkester, flaggor osv. Festligt med mycket folk på sta’n!

Ha en skön söndag!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

PPS. Nej, jag har inte hittat tvättklämmorna så i nästa vecka ska det inhandlas nya!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Och nu är det helg

Ännu en härlig vandringsvecka avslutad med väldigt bra väder! Som jag skrivit tidigare så är det härligt att få träffa olika människor, vandringarna blir annorlunda pga att människor ser olika saker och jag har den mest fantastiska arbetsmiljö. Så varför upprepa det jag redan berättat så många gånger? Vi tar två händelser som är speciella för just den här veckan.

Veckans vandrare:

Ställas till svars
Minns du vår  medföljare i september? Jag berättade om honom i blogginlägg Paus mellan vandringar. I torsdags kom vi upp till samma kloster (Panagia Faneromeni) där det bor munkar.  Låt oss slå fast att munkar är inte de gladaste gossarna i sta’n utan ganska barska. En av dem kom ut och började prata på grekiska vänd mot mig. Jag förstod att det var något speciellt, men barskheten fick min hjärna att gå i stå. Förstå grekiska? Jag?? Vi gick över på engelska och följande utspelade sig:
– Du var här för 20 dagar sedan.
– Ja, jo, det stämmer.
– Hunden följde med er när ni gick härifrån?
– Ja, jo
, det gjorde den.
– 
Den har inte kommit tillbaka.
– 
Vi försökte få den att gå tillbaka.
Nu kände jag mig SÅ skyldig! Tänk om Gud ser och hör mig, syndig människa…..
Så kom munken upp till oss och fortsatte:
– Den har försvunnit en gång tidigare, men då kom den tillbaka.
– Jaha.
– Vi såg att den följde efter er.
Då tänkte jag att varför kallade ni inte tillbaka den eller hade den kopplad, men jag var inte riktigt i rätt läge att ifrågasätta en munk så jag försökte lätta upp stämningen:
– Den följde oss ända till byn Meseleri, kanske den hittade ett nytt hem.
Munken ryckte på axlarna, frustade och öppnade klosterkyrkan. Jag höll tyst.

Foto: Lisa Brissman

Vi gick in och beundrade kyrkan (som verkligen är speciell och värd ett besök) och när vi kom ut stod munken och pratade i mobilen. Jaha, tänkte jag, nu har han ringt chefen och rapporterat mig. Jag undrar om det finns en speciell avdelning i himmel eller helvete för vandrande klosterhundsbanditer…..

 

 

 

 

 

Speciellt möte
I måndags hade jag en stadsvandring och det var början på ett roligt möte! Den lilla människan var skånska – bara det ett plus – och det visade sig att hon varit i Ierapetra första gången 1987! Samma år som jag!! Och sedan bott här i cirka nio månader 1988! Det blev en promenad nedför ”memory lane” vilket är nästan första gången för mig eftersom de flesta svenskar idag inte ens vet att östra Kreta existerar, långt mindre Ierapetra. Så började snacket om diskotek, barer osv. Hon gick visserligen på Chez Victor och jag på Le Figaro, men hon var ändå trevlig.
I onsdags fikade vi och när vi sitter där och pratar så visar det sig att vi en tid under 1996 jobbat på samma kommunala förvaltning i Malmö! Jag satt på åttonde våningen, hon på sjätte. Och sedan visade det sig att….ja, det fanns flera gemensamma upplevelser i livet. ”Världen är liten” slutade jag säga för flera år sedan. Jag tror att det är mer så att vi rör oss i snävare cirklar än vi tror, vi kretsar runt vissa människor och då och då stöter vi ihop.

Jag hoppas att hon kommer tillbaka igen! Och jag hoppas att mina vandrare denna veckan kommer tillbaka. De verkar i alla fall tycka väldigt mycket om denna delen av Kreta och det gläder mig mycket! Ännu mer glädjande om jag kan tända en mer regelbunden vandrargnista hos någon.

Nu ska jag gå in i helgläge så jag önskar dig en lugn och fridfull söndag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Biten

Detta blogginlägget skulle handla om något annat, men ibland får man böja sig för verkligheten. Det kommer en ny vecka för nya blogginlägg.

Jag skrev i förra inlägget att tillvaron står stilla, högsommaren är den tråkigaste perioden här nere. I lördags satt vi två stycken på vårt kafenio uppe vid marknaden och försökte peta i oss lite vin och meze i hög luftfuktighet. Och konstaterade att det är verkligen inte mycket man kan göra i det här vädret, det händer ingenting. Men man ska akta sig för vad man säger…

Vi tog våra kassar och gick sådär lugnt på trottoaren som man gör när det är över 30 gr, eftermiddag och fuktigt. Trottoarerna är ofta smala så vi fick gå efter varandra. Jag först och sedan Kathleen med sin kopplade hund. På en förstukvist satt tre personer med sina tre hundar och fikade eller åt, grinden öppen ut mot trottoaren. När vi passerade for en av hundarna ut och högg mig i benet. Fullkomligt oprovocerat på alla sätt. Nästa hund var på väg ut genom den öppna grinden och skulle göra ett utfall mot Kathleens hund. Människorna försvann snabbt in med hundarna och vi fortsatte gå. Hela situationen var alltför aggressiv och upprörd för att vi skulle kunna stanna och prata.

Jag tittade ner på benet där blodet rann. Rädsla blandades med smärta så jag blev så fruktansvärt arg. Det var nog tur att vi inte kunde stanna och prata. Jag satte kurs mot sjukhuset där jag fick jättebra mottagande och hjälp. Förhållningsorder av doktorn och ny information om sprutor som jag inte kände till. Hon skrev ut en stelkrampsspruta och antibiotika och sa att jag behövde inte komma tillbaka om apoteket kunde ge sprutan. Jag linkade iväg till mitt apotek och jodå, han kunde sticka mig i armen. Smidigt!

Min strandinventering har pausats, tror inte att det är riktigt rätt miljö att vistas i med sår. Ingen omläggning eftersom vi har så varmt och fuktigt. Ser ut att läka bra, jag hoppas bara att det lite djupare såret efter en av huggtänderna läker nerifrån och upp. Jag har sökt hundägaren några gånger för att följa upp händelsen och begära ersättning för spruta och medicin. Givetvis är hundägaren nu frånvarande. Ett ack så vanligt beteende hos den som vill undvika konflikt. Kanske, kanske det också finns lite medvetande om skuld och därför lite skam. Jag kan bara hoppas!

Ska man nu vara rädd för att åka utomlands? Absolut inte. Detta kunde precis lika gärna hänt i Sverige. Vi pratar inte om gatuhundar eller liknande utan om sällskapshundar med oansvariga ägare. Det finns tyvärr både här och där.
Jag fick senare veta att hundägaren inte går ut med de här hundarna. Grannen mittemot mitt hus går ut 1 g/dag med en av sina hundar, den andre släpps ut då och då för att springa runt lite i gamla sta’n. Övrig tid kissar de på balkongen och, antar jag, inomhus. Den stora hunden två hus bort som står och skäller på takterassen får en liten promenad varje morgon. Jag vet att det i Sverige (och antagligen i många andra länder) avlas fram ”toy dogs”, dvs små, små hundar som man kan ha i handväskan eller under armen.

Hundar är djur. Fascinerande och underbara djur. De är sociala flockdjur precis som vi människor och det är därför vi går så bra ihop och har så stort utbyte av varandra. Men faktum kvarstår: hunden är ett djur. Den är inget gosedjur eller en accessoar eller leksak för barn eller ett inslag i interiören eller någon som man ”har” för att…ja, ibland verkar det vara trendigt att ”ha hund”. Och det är inte så att man har hund utan man lever med hund.
Och liten hund är inte mindre ”farlig” än en stor hund, ofta tvärtom! Du som har hund – vet du vad den har för ursprung och vad det innebär? En liten hund kan dölja en tuff grythund med massor av dådkraft och det måste få utlopp på något sätt. Dock inte på andra människors vader…

Vi ska vara glada över att hunden är så anpassningsbar eftersom det gör att den klarar sig ganska bra i våra onaturliga miljöer. Men då måste vi se till så att hundens behov tillgodoses för de finns kvar även hos en hund som bor i sta’n! Och en hunds behov är inte bara att få mat, vatten och en korg att sova i. En hund behöver röra ordentligt på sig (rastas), den behöver gå ut flera gånger om dagen, den behöver använda huvudet, den behöver socialiseras på sina artfränder och träffa dem då och då, den behöver trygghet och kontinuitet. Som hundägare har man ett ansvar!
Och det är inte kärnfysik det är frågan om, bara lite informationsinhämtning och tankeverksamhet. Exempel: En hund förorenar inte i sitt bo, den lämnar boet för att uträtta sina behov. Vänd på det – skulle du kissa i sängen, ligga kvar och tycka att det var ok?
Ett annat exempel: Vi river ditt gymkort och busskort. Du får gå ut en gång om dagen runt kvarteret. Skulle du bli frustrerad? Rastlös? Kanske t o m folkilsken??

Jag har haft hund och var under cirka 10 år instruktör i Brukshundklubben så den här händelsen avskräcker inte mig från att fortsätta gå på stadens gator och torg, vandra över bergen och genom byar. Det kunde skrämt livet ur någon annan. Det som gör mig så fruktansvärt arg, ja jävligt förbannad rent ut sagt, är alla så kallade hundägare som varken tar ansvar gentemot hunden eller andra människor.

Vid en källa ligger ett kapell och där kommer alltid ”Salt and Pepper” ut och hälsar när jag vandrar förbi!

Argo visade vägen på min första vandring på Kreta 2010. Han gick hem när vi mötte getter och herdar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hoppas det blir någon ändring, ett systemskifte då hunden ses som det djur den är. Och jag hoppas få fortsätta att träffa go’a, glada hundar och vettiga hundägare!

Ha en bra helg!

PS. Upppdatering: två veckor efter attacken fick jag tag i hundägaren! Utan knot fick jag ersättning för utlägg och ”Sorry, sorry, sorry”.

De här unga skönheterna följde mig på en hel vandring (cirka 6 tim) över bergen. Kanelgifflar föll båda på läppen!

Ivrig och pigg följeslagare som gav upp och gick hem när jag tvekade för länge i en korsning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.

Välkommen!

En alldeles ljuvlig dag!

Idag har jag vandrat! Det var ett tag sedan sist pga ostadigt väder och bokskrivande. Nu hade jag så mycket spring i benen att det gick inte att stoppa! Bestämde mig för att ta det lite som det kom idag och göra några utvikningar för att utforska några saker som jag var nyfiken på.
Och vädret var perfekt. Visserligen långa vandringsbyxor hela dagen, men jag kunde ha vandrat Läs mer

Med vänster hand

Jag måste erkänna att det här inlägget skrivs lite med vänster hand och något okoncentrerat. Eftersom väderprognosen lovade åska och regn denna veckan har jag inte gett mig ut på vandring utan fokuserat på bokskrivandet. Och det har gått riktigt bra och varit roligt. Nu är jag i slutet och filar, blir väl klar i början på nästa vecka. Se’n är det dags att ta reda på nästa steg.
Imorgon blir det inget bokskrivande för då ska vi fira ochi-dagen. En del påstår att det är Läs mer

Fredagsvandring kan också vara mys

Först en rolig nyhet för vandring, mig och Kreta! Apollo hittade min blogg, kontaktade mig för intervju och i veckan publicerades inlägget. Roligt med uppmärksamhet och spridning. Inlägget hittar du här!

Igår kväll bestämde jag att nu får det vara slut på hattandet! Jag packade och förberedde i Läs mer

En velldi blanning!

En bra vecka går mot sitt slut. Jag kunde till slut slita mig från mitt nya, snygga diskställ och krypa in i skrivarstugan. Vi har haft skiftande väder vilket jag uppskattar mycket. När sommaren sätter igång i mitten av maj (ungefär) och mattas i mitten av september (ungefär) är det solsken och blå himmel. Det kanske låter märkligt, men det blir väldigt tråkigt med samma väder hela, hela tiden. I juli-augusti är det dessutom hett eftersom det då är högsommar. I år ser det ut Läs mer

Hyrbilsdag 2

05:30 ringde klockan imorse. Jag lyckades etablera kontakt med kroppen som sa ”Nej, nej, nej!”. Den hälsade att den fortfarande var lite medtagen och trött sedan gårdagen. Omplanering! Fredagens vandring och dagens fick byta plats, jag satte fram väckarklockan en timme och somnade om.

Förresten, du kanske undrar varför jag startade igår med en så jobbig vandring? Det fanns en Läs mer

Nyheter från en liten plats i stora världen

Imorgon blir det inget blogginlägg för då ska jag ut på äventyr. Något måste du ha att fördriva tiden med så varför inte lite nyheter från min del av världen?
(och alla eventuella missförstånd är Google translates fel!)

På den senaster tiden är det ungefär samma nyheter här som överallt annars. Vanskötta djur Läs mer