Etikettarkiv: olivlund

En väldig blandning

Ibland blir det så i en blogg att ett inlägg handlar om lite allt möjligt och så blir det här idag. En blandning med kallt vinterväder, solig vandring, nyhetströtthet och hälsa. Hav tålamod!

Brytpunkten snart nådd!

Och då menar jag den punkt då jag bryter ihop! Jag är minst sagt trött och irritabel! Om någon sa till mig att ”Jag önskar att jag var på Kreta nu!” skulle jag antingen skrika högt eller utdela en rak höger. Tro mig, du vill inte vara här, njut av ditt svenska välisolerade och ventilerade hus.
I lördags hade vi en helkväll med hårda vindar, åska och störtregn/hagel i tre timmar. Sedan har vi haft kallt och rätt som det är uppehållsväder kommer det en skur. I onsdags morse steg jag ut i vardagsrummet som var kallare än kylen. Och det hade regnat in. Jag såg senare att det enligt väderstationen klockan halv sex varit +4 grader, -2 i vinden. Om jag inte haft en tur till Iraklio inplanerad hade jag satt mig i soffan och gråtit.
På väg till Iraklio beundrade vi höga vågor på havet och hur långt ner på bergssluttningarna det kommit snö. Hemma igen, jag tände och packade upp mina fynd. Plötsligen blev lägenheten helt svart! Hyresvärden kom, han ringde en elektriker som kunde komma om cirka en timme. Så jag satte mig i soffan med ficklampa och korsord, funderade starkt på att öppna kylen för att släppa in lite värme.
Visst, vi behöver vatten, ju mer desto bättre. Men varför måste det vara så jäkla kallt inomhus? Jag bor trots allt i Europas sydligaste stad, vi har närmare till Afrika än grekiska fastlandet. Om vi tycker det är illa här hur är det då i resten av Grekland? -23 för några dagar sedan i norra delarna…

Soligt och vindstilla

Idag fick jag en vandringsdag i solsken och bara lite vind mitt på dagen. Drygt sex underbara timmar i Moder Natur! Började i vacker morgondimma med fågelsång och små blommor. Nej, det är inte vårblommor utan blommor som vi har på vintern.

Med vandringsbyxor kan jag prova stigar och snedda genom naturen för de skyddar benen (en anledning till att herdar har de där ursnygga stövlarna). Hade plockat ut några nya sträckor, hamnade på en stig och skulle bara ta mig över en bäckfåra. Ner och upp. Jo tack! Lerigt och slipprigt så fötterna bara försvann och jag landade i en pöl med vatten och lera. Inga vitala delar skadade så då kunde jag bara skratta. Försenat julbad? Eller kanske hälsobad! För att kunna komma upp var jag tvungen att vända på mig. I leran. Vilken syn jag var resten av dagen när jag vandrade genom några byar och slutligen in i sta’n!

Jag var inte ensam ute i markerna utan det hördes bilar, sågar och rök steg upp här och var. Givetvis kastade sig folk ut denna fina dag för att beskära olivträd och städa upp i olivlundar.

Ute på χόρτα-jakt, skyddar ögonen för den intensiva solen som vi är något ovana vid!

Som jag skrivit tidigare är ön så grön och vacker nu, naturen vilar ju på sommaren. Det blir så härliga kontraster när man står och tittar på de gula blommorna som brer ut sig i olivlundarna och i bakgrunden syns de snöklädda bergen. Underbart!

Mycket vått överallt, gott om vattenpölar och det porlar både här och där. Inte bara vått i pölarna utan marken är våt. Till och med flodfåran vid Ierapetra har vatten och det är nog första gången jag sett det. Det har kommit rejält med nederbörd, det är bra. Tänk vilken explosion av blommor och insekter när våren kommer med värmen!

Nyhetsbulletin

Jag hade en tanke att skriva nyhetsbulletin, men den här veckan har retat upp mig så jag ska nog låta bli. Det händer en hel del omkring oss. Ingen har väl missat dramatiken i Storbrittanien? Sverige har idag fått en ny regering – grattis till det – men det var lite dramatiskt för ett par dagar sedan. Här i Grekland har regeringen spruckit vilket inte kom som någon överraskning eftersom det sas redan några veckor före jul. Jag är dock väldigt trött på allt käbbel om historiska gränser och annat i det här landet. Gränsen mot Turkiet, Makedonienfrågan och i veckan aktualiserades återigen tjatet om ersättning efter andra världskriget då Merkel var på besök i Grekland. När ska det här landet och dess befolkning ta sig i kragen och börja gå framåt? Investerare skyr Grekland fortfarande – sätt fart om det ska bli något slut på den ekonomiska krisen någon gång!
Jag återkommer med nyhetsbulletin i månadsskiftet januari/februari!

Hälsobesked

Jag berättade för några vandrare under 2018 att jag kanske hade ansträngningsastma. Inte så förtroendegivande om vandringsledaren låter som en 85-årig astmatiker! Vid mitt senaste besök i Skåne gjordes en omfattande test och någon astma finns över huvud taget inte. Något besvärliga bronker, behandling är igång och den är mycket effektiv. Härligt, jag skuttar (nästan) runt som en bergsget igen! Så kom och vandra! Boka idag!

Nu ska jag gå ut och äta! Endast tavernor med kamin eller annan värmekälla är intressanta så ikväll blir det Gorgona som har två (2) kaminer!

Ha en skön helg!

PS. Lyckades få till några riktigt fina foton om jag får säga det själv och det får jag ju, titta på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

På tvärs

Idag har jag korsat Kreta! Ja, inte på längden så klart utan mer tvärs över. Det går nämligen alldeles utmärkt när man bor i Ierapetra som ligger på sydkusten där Kreta är som smalast. På vindlande småvägar, genom flera byar och en hel del olivlundar når man till slut Pachia Ammos uppe vid Mirabellobukten.

När jag gick ut ur sta’n höll jag på att bli knäckt direkt! Det är fullt med valpar överallt, både vilda och tama. I gräset bredvid trottoaren sitter en liten valp som reser sig upp på vingliga ben och närmar sig mig försiktigt. Förstår ni hur svårt det är? Hur hjärtat vrids runt? Jag vet ju inte om det faktiskt är nå’n som äger den så den bara har rymt. Jag kan inte ha hund, inte här. Möjligtvis om vi kunde ingå en överenskommelse ungefär så här: om jag ger dig mat, skydd och omtanke kan du då nafsa skrikiga småkillar i hasorna utan att det blir märken? Och jaga iväg dom till nå’n annan gränd?
Svälja hårt och gå vidare. Vänder mig om och då har valpen hittat en stor hund som låter valpen följa med. Fast valpen kommer nästan inte upp för trottoarkanten på andra sidan gatan. Jag vänder mig om och GÅR!

Funderade när jag gick genom sömniga byar där några äldre sitter på bykaféet, men annars är de flesta iväg och jobbar – hur är det att vara ung här? T ex i en av byarna kom en ung tjej med mitt kaffe, hon lyste upp när hon fick prata engelska och jag svarade på grekiska. Blir lite konstigt. Men vad ser de för framtid, hur kommer livet att bli, vad har dom för drömmar. Med tv och internet har vår värld blivit mindre och vi är så upplysta, men kan det kanske bli för mäktigt, för många valmöjligheter. Går det att stanna i byn i krisens Grekland, tro.

Provar en ny rutt mellan två byar. Kommer in bland olivlundar. Jag tycker om olivträd, tycker att de påminner om den skånska pilen. Knotiga, sneda och silverfärgade löv. Tror att de är släkt på nå’t sätt. Jag brukar vilja ta reda på saker, alltid roligt att lära sig nå’t nytt, men i detta fallet bryr jag mig inte. Jag tänker fortsätta tro att de är släkt. Tanken är tilltalande. De dyker upp som trygga vakter oavsett om jag vandrar här eller där.

Hur som helst, olivlundar är inte kul vid osäkra vägval och riktning. Hur lokalisera sig när det enda man ser är olivträd oavsett åt vilket håll man vänder sig! Tacka vet jag berg, där har jag överblick. Döm om min förvåning när jag ramlar in i rätt by! Visserligen inte där jag trodde att jag skulle komma in, men det behöver ingen få veta. Och det utan gps för det nedladdade piratprogrammet och jag kommer inte överens. Fast det gjorde ingenting för gps:en fick inga signaler. Så var det med det!

I ”min” by är ”mitt” hus sålt eller i alla fall uthyrt. Får en pratstund med ett magert hundskrälle som tröst. Det är inte illa.

I Pachia Ammos upptäcker jag att jag har nästan 2 tim tills bussen kommer. Lite lång tid att bara sitta och hänga i en busskur. Autostop? Nej, folk har för bråttom mitt på da’n. Jag traskar ner till havet och favorittavernan Porto! Och blir igenkänd fast det måste vara 2 år se’n sist. Vi har pratat en del tidigare om hur mycket hon saknar svenskar. Hon hade mycket kontakt med Ving när de hade resor ner hit (och inte bara till Sunwing) och hon var inblandad på nå’t sätt när Tsatziki-filmen spelades in. Tror att filmgänget bodde hos henne eller om hon hade hand om maten. Jag får en stor, gul ljuvlig omelett och gratisunderhållning då 3 karlar ska reparera ett parasoll. De ger upp, monterar ner parasollet och tar det till firman. Då har jag ätit klart.

Inga foto laddas upp idag, det får bli imorgon. Nu planeras kvällen. Efter 5-6 timmars vandring är det bara 2 middagsval som gäller: pizza eller pasta. Det lär ha nå’t att göra med att tappa kolhydrater, inte vet jag. Och eftersom jag ännu inte har internetuppkoppling så blir det en avgörande faktor vid val av etablissemang. Ha en skön fredagskväll – det ska jag!