Etikettarkiv: kato chorio

Ny kamera – inlägg 2

I tisdags var det dags för min ”fotosafari”. Efter att ha fotograferat i sta’n i söndags satte jag kurs mot byar, närmare bestämt tre stycken på Ierapetra-slätten: Episkopi, Kato Chorio och Kentri. Buss tidigt på morgonen till Episkopi, sedan strosa och fotografera. Det blev minsann 5,5 tim!

Känns något obekvämt att gå runt och fotografera. Byarna är inga levande muséer utan människors hem. Hur skulle du känna om någon gick runt i ditt område med kamera? Visst skulle det kännas som ett intrång, obekvämt, något som du inte bett om utan bara blir utsatt för. Ibland avstår jag helt enkelt från motiv av hänsyn och respekt.

Och allting är inte vad det tycks vara! Detta är inte övergivna hus (trots att det ena saknar el-mätare!). Det gäller att vara försiktig så man inte plötsligen riktar kameran rakt in i någons vardagsrum.

Jag behövde fokusera så jag bestämde ett tema: Lustifikationer och avvikelser. Som jag skrev i förra inlägget tycker jag att det finns lika mycket skönhet i det ruffiga, söndriga, ratade som det finns i det vykortsperfekta. Och båda finns överallt, det gäller bara att vara öppen.
Ett annat syfte med dagens utflykt var givetvis att fortsätta bekanta mig med kameran. Det är en ny version av den jag hade tidigare och alla ändringar är inte till det bättre, men vi ska nog komma överens.

När jag kom ut till Episkopi var det halvmörkt så jag fick vänta en stund. Härligt frisk morgonluft och en mysig atmosfär av uppvaknande när jag gick runt på de små gatorna och gränderna. Som om byn reste sig sakta och gned sömnen ur ögonen. Fler och fler ljud. En hund blev riktigt uppretad över min uppenbarelse och satte igång några andra hundar vilket störde morgonfriden.

När jag såg mig omkring med mitt kameraöga tänkte jag på något som ofta dyker upp i tankarna. Jag önskar att jag var en duktig fotograf som kan få fram linjer, vinklar, vrår osv med skuggor och ljus. Det finns massor av sådana motiv som skulle kunna bli riktigt läckra foton!
Önskar också att jag var bra på att fotografera människor. Jag undviker det så mycket jag kan eftersom många inte tycker om att bli fotograferade och jag tycker inte om foton där folk poserar. Så jag får nöja mig med ögonblicksbilder vilka ansiktet gärna få vara mer eller mindre dolt eller i skugga.

När man lämnar Episkopi går man samtidigt in i grannbyn Kato Chorio. Fast de ligger ”vägg i vägg” har de helt olika stämning. En sak som är ganska vanlig i Kato Chorio bland de renoverade husen är ytterväggarnas utseende som jag inte förstår. Det är en konstig blandning av puts och frilagd sten – beslutsångest? Jag tycker att det är fult, helt enkelt.

Vid byns torg ligger två kafenion. Där njöt jag av en god frappé och ostpaj med massor av honung. Sedan satt jag kvar medan det kom fler och fler gubbar. Har ingen aning om hur länge, jag gick vidare när jag filosoferat klart.

Genom olivlundar gick jag till den tredje byn. Det är så dammigt och torrt så det knastrar, vi behöver verkligen regn. Några var ute och tittade till sina oliver. Det får inte gå så långt att oliverna börjar torka för då blir det givetvis inte så mycket olja.

Det här med vilka byar man tycker om och inte tycker om är subjektivt. Kentri och jag har ett något märkligt förhållande. Jag tycker varken det ena eller andra om byn, har aldrig fått kläm på den. Mycket konstig känsla! Därför är jag sällan i byn och oftast bara passerar jag på hemväg från vandring. Idag bestämde jag att ge byn gott om tid så jag strövade runt. Släppte lite på mitt fototema för att verkligen ”se” allt. Men…jag vet inte….vi får nog ge upp. Kentri är ett mysterium för mig och får så förbli.

Igår laddade jag över fotona och startade första rensningen då 190 foton blev 120. I gallring till flickr.com blev det 50 st kvar som jag lagt i ett eget album. Om du inte vill titta på varje foto för sig så kan du i alla fall se titeln genom att hålla pekaren över ett foto. Klicka på länken nedan så kommer du till albumen på min flickr-sida. Klicka på album ”Three Cretan villages”. Välkommen!

Till album ”Three Cretan villages”

Imorgon börjar en ny vandringsvecka så nu hör du inte av mig förrän i nästa vecka.
Ha en skön helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information
http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

På tvärs

Idag har jag korsat Kreta! Ja, inte på längden så klart utan mer tvärs över. Det går nämligen alldeles utmärkt när man bor i Ierapetra som ligger på sydkusten där Kreta är som smalast. På vindlande småvägar, genom flera byar och en hel del olivlundar når man till slut Pachia Ammos uppe vid Mirabellobukten.

När jag gick ut ur sta’n höll jag på att bli knäckt direkt! Det är fullt med valpar överallt, både vilda och tama. I gräset bredvid trottoaren sitter en liten valp som reser sig upp på vingliga ben och närmar sig mig försiktigt. Förstår ni hur svårt det är? Hur hjärtat vrids runt? Jag vet ju inte om det faktiskt är nå’n som äger den så den bara har rymt. Jag kan inte ha hund, inte här. Möjligtvis om vi kunde ingå en överenskommelse ungefär så här: om jag ger dig mat, skydd och omtanke kan du då nafsa skrikiga småkillar i hasorna utan att det blir märken? Och jaga iväg dom till nå’n annan gränd?
Svälja hårt och gå vidare. Vänder mig om och då har valpen hittat en stor hund som låter valpen följa med. Fast valpen kommer nästan inte upp för trottoarkanten på andra sidan gatan. Jag vänder mig om och GÅR!

Funderade när jag gick genom sömniga byar där några äldre sitter på bykaféet, men annars är de flesta iväg och jobbar – hur är det att vara ung här? T ex i en av byarna kom en ung tjej med mitt kaffe, hon lyste upp när hon fick prata engelska och jag svarade på grekiska. Blir lite konstigt. Men vad ser de för framtid, hur kommer livet att bli, vad har dom för drömmar. Med tv och internet har vår värld blivit mindre och vi är så upplysta, men kan det kanske bli för mäktigt, för många valmöjligheter. Går det att stanna i byn i krisens Grekland, tro.

Provar en ny rutt mellan två byar. Kommer in bland olivlundar. Jag tycker om olivträd, tycker att de påminner om den skånska pilen. Knotiga, sneda och silverfärgade löv. Tror att de är släkt på nå’t sätt. Jag brukar vilja ta reda på saker, alltid roligt att lära sig nå’t nytt, men i detta fallet bryr jag mig inte. Jag tänker fortsätta tro att de är släkt. Tanken är tilltalande. De dyker upp som trygga vakter oavsett om jag vandrar här eller där.

Hur som helst, olivlundar är inte kul vid osäkra vägval och riktning. Hur lokalisera sig när det enda man ser är olivträd oavsett åt vilket håll man vänder sig! Tacka vet jag berg, där har jag överblick. Döm om min förvåning när jag ramlar in i rätt by! Visserligen inte där jag trodde att jag skulle komma in, men det behöver ingen få veta. Och det utan gps för det nedladdade piratprogrammet och jag kommer inte överens. Fast det gjorde ingenting för gps:en fick inga signaler. Så var det med det!

I ”min” by är ”mitt” hus sålt eller i alla fall uthyrt. Får en pratstund med ett magert hundskrälle som tröst. Det är inte illa.

I Pachia Ammos upptäcker jag att jag har nästan 2 tim tills bussen kommer. Lite lång tid att bara sitta och hänga i en busskur. Autostop? Nej, folk har för bråttom mitt på da’n. Jag traskar ner till havet och favorittavernan Porto! Och blir igenkänd fast det måste vara 2 år se’n sist. Vi har pratat en del tidigare om hur mycket hon saknar svenskar. Hon hade mycket kontakt med Ving när de hade resor ner hit (och inte bara till Sunwing) och hon var inblandad på nå’t sätt när Tsatziki-filmen spelades in. Tror att filmgänget bodde hos henne eller om hon hade hand om maten. Jag får en stor, gul ljuvlig omelett och gratisunderhållning då 3 karlar ska reparera ett parasoll. De ger upp, monterar ner parasollet och tar det till firman. Då har jag ätit klart.

Inga foto laddas upp idag, det får bli imorgon. Nu planeras kvällen. Efter 5-6 timmars vandring är det bara 2 middagsval som gäller: pizza eller pasta. Det lär ha nå’t att göra med att tappa kolhydrater, inte vet jag. Och eftersom jag ännu inte har internetuppkoppling så blir det en avgörande faktor vid val av etablissemang. Ha en skön fredagskväll – det ska jag!