Etikettarkiv: olivträd

Studiebesök x 4

Så var det dags igen! Jag har tidigare berättat att vår lärare i grekiska då och då ordnar ”utflyktsdagar” eller vad man ska kalla det. Han organiserar då olika besök och som avslutning äter vi lunch givetvis. Vi är ju i Grekland och här kan man inte göra något utan att äta…

I onsdags hade han lyckats få ihop fyra studiebesök och tre av dem kan du ta som turisttips!
(klicka på foton för större format)

Azorias

Jag har varit där uppe under en vandring och beundrat utsikten. Det är en utgrävning av en stad från arkaisk tid och bara det att det inte är minoisk tid är intressant.
Vi hade fått tillstånd av nå’n på ministeriet att besöka, platsen är alltså ännu inte öppen för allmänheten. Chefsarkeologen Lefteris Hatzopoulos (grek-amerikan) som grävt i några år (milt uttryckt) berättade för oss. Det är alltid härligt att lyssna till riktigt engagerade människor så tiden flög iväg. Han berättade bl a att man hittat den äldsta olivpressen i Grekland!
Några timmar till med honom som ciceron hade jag inte tackat nej till, men jag tycker ju om historia och ruiner.

Jodå, det är en Fjällrävens Kånken på chefsarkeologens rygg! (foto: jag)

 

 

Information! (foto: jag)

Olivträdet

Så åkte vi till det äldsta och största olivträdet på Kreta. Det finns ett olivträd på västra Kreta som hävdar att det är äldre. Alla faktorer och omständigheter sammanvägda så är detta olivträdet utanför byn Kavousi det äldsta och största. För att få slut på åldersgnabbet finns bara ett sätt och det är att hugga ner båda träden vilket så klart vore rena helgerånet.
En företrädare för ”Cultural Association” i byn berättade om trädet. Intressant är att det finns en vänförening Kavousi i Frankrike och tillsammans håller man på att sätta ihop en ansökan till UNESCO. Man väntar svar under nästa år om olivträdet blir ett världsarv eller inte.
Trädet har figurerat i olika sammanhang, bl a under OS i Aten då vinnaren av kvinnornas marathon fick en kvist från detta olivträdet.
Det mest kuriosa är att trädets bas inte är en olivträdssort som finns på Kreta. Hur kom den hit? Vem tog hit den? Varför?
http://www.kavousi-crete.gr/

(foto: från nätet)

(foto: från nätet)

Afousa

En gammal bekant för mig. Det är en lärarkollega till vår lärare som på sin fritid arbetar i trä, bl a med svarv. Han har gjort alla övriga verktyg själv eftersom det behövs speciellt stål. Han använder olika träslag, t ex olivträd. Denna gången besökte vi inte hans verkstad utan ute i det fria visade han oss hur han ur en bit trä fick fram en vacker flaskkork. Jag blir alltid imponerad av människor som inte bara gör saker med sina händer utan dessutom vackra saker.
Det går att skriva till honom om man vill köpa något!
https://afousa.wordpress.com/

En konsthantverkare i arbete! (foto: jag)

Evotry

Vad kan man göra av vindruvor mer än vin och raki? Jo, en sorts mos som man sedan förädlar vidare till must, kakor, marmelad, godis, energibars med mera. Vinmust kan man dricka med is, men jag tycker den är god att blanda med raki!
Vid ett tidigare besök fick vi veta hur hela processen går till, denna gången var det mer förklaring utifrån de olika slutprodukterna.
Ett litet familjeföretag som man hittar på vänster sida precis när man kommer till Kavousi västerifrån.
https://www.evotry.gr/

(foto: från nätet)

Lunchen dukades fram på bytavernan Netrino uppe på ett litet torg i Kavousi. En taverna som gör god tzatziki får genast godkänt av mig. Alltihop var gott och lagom mycket. En bra avslutning!

En intressant dag, men sååå varmt! Gårdagen gick i vilandets tecken.

Ha en skön och fridfull helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Lördag fast detta handlar om fredag

Upp innan tuppen! Kyligt, ska jag behöva ta fram vandringsbyxor? Nej, det är för tidigt. Och när jag kom ut i shortsen så var det ok. Lägenheten blir lite nedkyld under natten. ”Arbetsvandring” idag, ska se om jag kan få ihop en fin och bra halvdagsvandring. Tidtagning och testning, inte direkt avkoppling. När jag hoppar av bussen har solen också börjat sin vandring.

dsc02226

Frukost på en sten vid vägen under ett pinjeträd. Tittar mot bergen där solen färgar de tunna molnsträcken rosa. Det är alldeles stilla, fridfullt, nästan kusligt. Skönt efter de senaste dagarnas blåst. Fåglar kvittrar och en korp skrattar en bit bort. Det finns ingenting som slår en tidig morgon. Om jag skulle välja vilken tid på dygnet då jag fick stoppa tiden så skulle det vara nu. Början på dagen, allt är möjligt. Kan det bli mer hoppfullt och förförande?

Cirka en timme senare exploderar luften i solljus då solen tagit sig över bergskammen. Det gör nästan ont i ögonen efter morgondunklet. Bergen mitt emot solen blir först gula för att sedan få sin vanliga färgskala.

dsc02230Klockan är halv tio och jag står och tittar på månen samtidigt som solen värmer min rygg. Hur kan det bli så, egentligen? Nu är det mitt i natten i San Fransisco och Lima – har de ingen måne utan bara svart? Månen är ju här. Den borde vara där. Nåja, den vet förhoppningsvis vad den gör.

 

 

 

 

Står i en böj där jag skulle testa vad som skulle kunna vara en genväg till där ett vattenfall börjar, men jag är lurad av satellitkartan. Ibland ser det ut som om det finns små vägar eller lite större stigar, men oftast visar det sig vara grusras eller bara torr barmark. Så var det denna gången. Bara att fortsätta vandra.

Så börjar jag se mig om och tycka att det är synd att träden bara vissnar utan att skifta i höstfärger. Tills jag inser att det jag tittar på är olivträd! Jag har aldrig sett så många olivträd som håller på att vissna. Det är inte en olivlund utan flera. Och ändå vattnas träden. Olivträd är anpassade till torrt och varmt klimat, men även dom har väl sina gränser.

dsc02269Jag har tidigare skrivet om att lantbrukarna har lämnat in krav på ersättning för dålig vin- och olivskörd i år pga torkan. Jag förstår först nu hur allvarligt läget är. Tidigare har jag sett att de flesta olivträd i år har oliver på nedre delan av trädet medan den övre delen är tom eller i stort sett tom. Och regn nu lär inte hjälpa för nu är det nog för långt gånget. Kanske oliverna i år är mest kärna och skal. Vi får nog vara beredda på höjda vin- och olivoljepriser nästa år.

Så här glad blir man när man dsc02246ser en vattenpöl! Tyvärr inte regnvatten utan vatten som trängde ut ur en klippa vid sidan av vägen.

 

 

 

 

Går in på en bred stig som ska leda mig en kort bit till en liten väg. Det börjar bra, men blir brantare och brantare. Till slut ser det lite väl brant ut nedåt och det blir mer och mer lösa stenar och grus. Jag funderar på att vända, ser mig om men det är inget alternativ. Jag får helt enkelt hasa mig ner så gott det går, det får ta den tid det tar. Sätter mig ner, armarna längs med sidorna och hasar och lyfter mig ner en liten bit i taget. Ratsch säger det plötsligen och jag förstår att en sten rivit hål i shortsen. Ja, ja, händer det inte värre saker och ett litet hål ska jag väl kunna leva med. Fortsätter ner, det tar tid. En liten, liten bit i taget, koncentration varvat med vila. Kommer tryggt ner, lite småsår på armen efter en taggig buske och väldigt dammig och smutsig, men det är allt.
Går ut på stora vägen bort till busshållplatsen, kontrollant går på efter mig, åker till sta’n. Går från busstationen genom centrala sta’n (jodå, stora frihetstorget också!) via gatan med alla tavernor och caféer till vår minimarket där jag köper vatten som jag kör hem i en stor kundvagn som ska köras tillbaka till minimarket. Allt klart och jag är äntligen hemma. Lastar in vattnet och då slår det mig: jag undrar hur shortsen ser ut, förresten!? De såg ut så här:

dsc02279

Jag har alltså vandrat runt med en jättestor öppning i ändan och ett ansiktsuttryck som om denna design var den absolut normalaste och naturligaste någonsin. Ett uttryck dök upp i min skalle: ”Vad bryr jag mig om vad som händer bakom min rygg, sa han som fes.”  Och se’n kunde jag se mig själv strutta genom sta’n med ryggsäck, vandringskängor och luftiga shorts. Då la jag upp ett storgarv!
Underbyxorna var lyckligtvis hela, men nästa tanke som dök upp var att jag hoppas innerligt att jag på något sätt känt om de också gått sönder för då hade jag tagit taxi från vandringsslutet till porten…

Halvdagsvandring fick jag i alla fall testat och totalt blev det en ny rundvandring. Det är inte så enkelt att få till i detta landskapet, jag gillar inte att gå samma sträcka fram och tillbaka. Och det är nära sta’n och funkar bra med buss. Jag ska bara se över den där ”shortsknäckarsträckan”…..

Nu sänker sig helgfriden! Jag ska vårda mina nedhasningsmuskler i armar och ben som jag inte visste att jag hade… Ha en skön helg!

(foto uppladdade till min flickr-sida!)

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

Skönt med helg samt brinnande nyheter

Jag är helt slut! Orkar knappt skriva på tangentbordet. Vet inte vad som tröttat ut mig så. Kan knappast vara värmen eftersom jag håller mig ganska mycket inomhus. Kanske eftermiddagen på stranden? Vi har haft kraftig vind i några dagar så nu är hjärnan både förblåst och hopsmält. Men jag tror inte att det är det heller. Jag tror att det är gårdagens traumatiska upplevelse: ett första försök att sätta samman en ansökan om att få tillbaka EU-moms. För tillfället pågår en inre diskussion där beloppet ställs mot ansökan och alla uppgifter som krävs. Är det värt allt jobb för den summan som jag dessutom inte vet om jag får tillbaka? Än så länge leder nej-sidan, definitivt beslut fattas under nästa vecka. Just nu känns det lite så här (eget foto):

DSC00248

På nyhetssidan är det ungefär detsamma. Turister fortsätter drunkna och det sägs vara strömmar och vågor som folk felbedömer. Funderade över det idag när vi har sidvind och skum på vågorna, men det hindrar inte folk från att simma ut eller låta barn bada en bra bit ut. Vindsurfarna var fler än vanligt och hade en väldig fart – det kan väl vara en bra måttstock?

Det brann utanför Agios Nikolaos i veckan och det är ju så att vi är inne i ”brandsäsong”. I måndags morse utbröt en häftig brand på södra delen av ön Chios. På satellitbild syntes tydligt ett vitt rökstreck från Chios över havet och över västra Kreta. Det är ett bra stycke väg! Olyckligtvis hade de också stark vind och det försvårade så klart släckningsarbetet. I tisdags var elden under kontroll och den ansågs släckt i onsdags. Inga personskador, byar var hotade men behövde inte evakueras. Här är bilder (tagna av en som bor på Chios, fotona utlagda på facebook och har hittat till mig via vänner) på samma motiv före och efter branden:

Jag har nog aldrig sett något så totalt avbränt här nere. Det brukar stå kvar några förkolnade trädskelett och lite andra rester. Här är det bara tomt! Många tycker att det är förfärligt med tanke på naturen, men den kommer tillbaka. Det som är katastrof är de odlingar som alltså försvann på 24 timmar. Södra Chios’ viktigaste inkomstkälla är mastix som är ett träd eller en buske. Genom att rista i barken får man fram flytande harts som används medicinskt och i lacker. 90 % av matrixträden vid tre byar brann upp, vid tre andra byar brann också ett stort antal.

Då får de väl köpa nytt och plantera, kan man tycka. Olivträd tar 5 år innan de bär frukt, men måste bli ännu några år äldre för att ge ordentliga skördar. Biodlingar är väl ingen större idé att försöka ersätta, de stackars bina har ju ingen nektar i närheten. Allt går att reparera, men det som är viktigt att hålla i minnet är att olivlundar osv inte kan försäkras mot t ex brand. Vi hade en brand utanför Ierapetra i våras då bl a växthus brann ner med plantor och allt. Kommunen vände sig direkt till Aten för att försöka få ut någon ersättning.
De som drabbas av brand ska alltså inte bara städa upp eländet. De ska också räkna ut hur de ska ha råd att köpa nya plantor, när de kan plantera (bl a måste jorden svalna) och hur de ska klara sig medan plantorna växer.

Regeringen har förklarat katastrofläge på Chios och utlovat ersättning. Biskopen på Chios har utlovat att 10 % av ”inkomsterna” under firandet av Marias himmelsfärd den 15 augusti i öns kyrkor ska gå till de som förlorat mastixträd. Det kan låta lite, men var medveten om att påsken och Marias himmelsfärd är den grekisk-ortodoxa kyrkans största högtider.

Så visst är det bra vid brand om ingen skadas eller dör och hus kan räddas, men ”det där gröna” är någons hela försörjning. Man måste beundra människans kraft att resa sig upp, borsta av sig och börja om. Inga världsomstörtande katastrofer som slås upp i realtid eller med feta rubriker, men katastrof för de som drabbas. Och så’nt här händer varje dag på flera platser på jorden. Människor är fantastiska!

Nu ska jag hålla helg! Retsinan ligger i frysen på snabbkylning. Imorgon konsert och söndag är det dags för frid och ro som vanligt.
Ha en skön helg!

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på  hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

På tvärs

Idag har jag korsat Kreta! Ja, inte på längden så klart utan mer tvärs över. Det går nämligen alldeles utmärkt när man bor i Ierapetra som ligger på sydkusten där Kreta är som smalast. På vindlande småvägar, genom flera byar och en hel del olivlundar når man till slut Pachia Ammos uppe vid Mirabellobukten.

När jag gick ut ur sta’n höll jag på att bli knäckt direkt! Det är fullt med valpar överallt, både vilda och tama. I gräset bredvid trottoaren sitter en liten valp som reser sig upp på vingliga ben och närmar sig mig försiktigt. Förstår ni hur svårt det är? Hur hjärtat vrids runt? Jag vet ju inte om det faktiskt är nå’n som äger den så den bara har rymt. Jag kan inte ha hund, inte här. Möjligtvis om vi kunde ingå en överenskommelse ungefär så här: om jag ger dig mat, skydd och omtanke kan du då nafsa skrikiga småkillar i hasorna utan att det blir märken? Och jaga iväg dom till nå’n annan gränd?
Svälja hårt och gå vidare. Vänder mig om och då har valpen hittat en stor hund som låter valpen följa med. Fast valpen kommer nästan inte upp för trottoarkanten på andra sidan gatan. Jag vänder mig om och GÅR!

Funderade när jag gick genom sömniga byar där några äldre sitter på bykaféet, men annars är de flesta iväg och jobbar – hur är det att vara ung här? T ex i en av byarna kom en ung tjej med mitt kaffe, hon lyste upp när hon fick prata engelska och jag svarade på grekiska. Blir lite konstigt. Men vad ser de för framtid, hur kommer livet att bli, vad har dom för drömmar. Med tv och internet har vår värld blivit mindre och vi är så upplysta, men kan det kanske bli för mäktigt, för många valmöjligheter. Går det att stanna i byn i krisens Grekland, tro.

Provar en ny rutt mellan två byar. Kommer in bland olivlundar. Jag tycker om olivträd, tycker att de påminner om den skånska pilen. Knotiga, sneda och silverfärgade löv. Tror att de är släkt på nå’t sätt. Jag brukar vilja ta reda på saker, alltid roligt att lära sig nå’t nytt, men i detta fallet bryr jag mig inte. Jag tänker fortsätta tro att de är släkt. Tanken är tilltalande. De dyker upp som trygga vakter oavsett om jag vandrar här eller där.

Hur som helst, olivlundar är inte kul vid osäkra vägval och riktning. Hur lokalisera sig när det enda man ser är olivträd oavsett åt vilket håll man vänder sig! Tacka vet jag berg, där har jag överblick. Döm om min förvåning när jag ramlar in i rätt by! Visserligen inte där jag trodde att jag skulle komma in, men det behöver ingen få veta. Och det utan gps för det nedladdade piratprogrammet och jag kommer inte överens. Fast det gjorde ingenting för gps:en fick inga signaler. Så var det med det!

I ”min” by är ”mitt” hus sålt eller i alla fall uthyrt. Får en pratstund med ett magert hundskrälle som tröst. Det är inte illa.

I Pachia Ammos upptäcker jag att jag har nästan 2 tim tills bussen kommer. Lite lång tid att bara sitta och hänga i en busskur. Autostop? Nej, folk har för bråttom mitt på da’n. Jag traskar ner till havet och favorittavernan Porto! Och blir igenkänd fast det måste vara 2 år se’n sist. Vi har pratat en del tidigare om hur mycket hon saknar svenskar. Hon hade mycket kontakt med Ving när de hade resor ner hit (och inte bara till Sunwing) och hon var inblandad på nå’t sätt när Tsatziki-filmen spelades in. Tror att filmgänget bodde hos henne eller om hon hade hand om maten. Jag får en stor, gul ljuvlig omelett och gratisunderhållning då 3 karlar ska reparera ett parasoll. De ger upp, monterar ner parasollet och tar det till firman. Då har jag ätit klart.

Inga foto laddas upp idag, det får bli imorgon. Nu planeras kvällen. Efter 5-6 timmars vandring är det bara 2 middagsval som gäller: pizza eller pasta. Det lär ha nå’t att göra med att tappa kolhydrater, inte vet jag. Och eftersom jag ännu inte har internetuppkoppling så blir det en avgörande faktor vid val av etablissemang. Ha en skön fredagskväll – det ska jag!