Etikettarkiv: torka

Nolletripp – dag 1

I torsdagsmorse började min nolletripp. Tänk, när jag gav mig iväg var jag under 60 och när jag kom hem drygt 2 dagar senare var jag över 60. Ibland känns det som om tiden går fortare än man själv…

Målet var Iraklio (eller gamla stavningen Heraklion). För att slippa köra National road fram och tillbaka kombinerade jag med en utflykt. Och var skulle den gå om inte in på centrala Kreta som är så vackert!? Rutten jag lagt upp blev så här i slutändan:

Google envisas med att lägga startpunkten norr om Ierapetra – fråga mig inte varför!

Ida-massivet ställer till det så turen blev alltför lång. Eftersom jag hade två stopp planerade där jag ville ha gott om tid så fanns inte mycket tid till småstopp. Man lär så länge man lever, t ex att inte gapa över för mycket.

När jag körde igenom byn Asími var det marknad och jag tror att hela bygden var där. Jag stannade och gick en runda, marknaden hade ungefär samma utbud som hos oss. Den var uppdelad på mer än en gata så den var inte så kompakt som här i Ierapetra. Rolig känsla att så snart jag lämnar hemområdet så är jag turist. Många blickar, en del små kommentarer. Byn liknade så många andra byar som är uppslagna längs en stor väg. Charmigt på sitt sätt, närmare vardagsgrekland än vykortsgrekland.

Lite disigt, men det gör bara att jag blir mer uppmärksam på det jag har omkring mig eftersom ögat inte kan förlora sig i fjärran.

Så körde jag vid Ida-massivets fot, bl a genom byn Fourfouras. Det började bli dags för en matbit, men ingenstans något som såg lovande ut. Landskapet kring Fourfouras påminde om Brösarps backar eller något kulligt engelskt landskap. Och efter ett tag öppnade sig ett ännu märkligare landskap med gröna kullar och mängder av oleander som forsade ner längs sluttningarna. Jag döpte det snabbt till oleanderland för jag har aldrig sett så mycket oleander.
Den här ön är magisk! Ständigt blir man överraskad med nya och fantastiskt vackra landskap, vyer och natur. Ön bara ger och ger och ger! Men det gäller så klart att vara öppen och ta emot. Den som tycker att berg är bara berg eller att natur inte är nå’t speciellt göre sig icke besvär.

Det som tagit stryk i naturen efter den nederbördsfattiga vintern och våren är olika grässorter och marktäckande småbuskar. De är bruna eller närmar sig brunt, dvs de är en månad tidiga. Ginst färgar sluttningar gula, men inte så intensivt som vanligt. I övrigt är det fortfarande grönt, men om man tittar lite närmare ser man att en del träd och växter ser lite hängiga ut. Det är ingen riktig stuns i naturen, den kippar efter andan. Eller rättare sagt vatten.

Arkadi

Så kom jag till Arkadi och det område där jag skulle ha mina två stopp:

Arkadi-klostret besökte jag före jul – det finns att läsa i detta inlägget under rubriken ”Dag 3”. Nu mötte jag flera bussar och det var gott om folk uppe vid klostret. Det är värt att besöka, men försök komma dit så tidigt som möjligt för att slippa värsta rusningen. Och glöm inte att titta in där dörrar är öppna för det finns flera utställningar.
Nu ropade magen på lunch så jag stannade vid stora matstället vid Arkadi. Gör inte det! Toan var gudasänd, maten ingen höjdare. Dessutom var det tydligt att kvinnan som jobbade där önskade vara någon annanstans och rörde sig saktare än slow motion. Släpade benen efter sig så det kliade i mina fingrar – tänk att få skaka om människan! På en åker pressades halm och lastades halmbalar. Lustigt scenario – turister till höger, arbetare till vänster. Två olika tillvaro.

Eleutherna

Dags för första planerade stoppet: det nya arkeologiska muséet i Eleutherna. Det är en modern byggnad som smälter samman med det urgamla landskapet. Muséet är bara en del av byggnaden och inte så stort. Museum lär mig alltid någonting. Antingen så får jag se det jag känner till, dvs det blir bilder till texten. Eller så vet jag inte så mycket, men blir inspirerad att veta mer. Det senare gällde i detta fallet. Otroligt intressant stad som funnits före Kristus ända in i bysantinsk tid och med kopplingar till olika länder, antikens Grekland med mera. Här bröts det sten som finns i en mängd statyer över Grekland och gamla romerska riket! Känner du till statyn ”Nike från Samothrake”? Skulptören sägs vara okänd, en del menar att det är Pythokritos som levde på Rhodos, men hans far Timochares, som också var skulptör, kom från Eleutherna. Och det bara fortsatte dyka upp den ena intressanta saken efter den andra.
Jag besökte inte utgrävningen eftersom en del av den var stängd. Kände också att jag behöver lära mig mer innan nästa besök. För fler besök blir det!
Kan rekommenderas för den som är historiskt intresserad.

Tsikalario och Margarites

Strax före byn Margarites stannade jag vid krukmakarverkstaden Tsikalario. Här fanns väldigt bra information om allt från var leran hämtas till vad de olika slutprodukterna heter och används till. Väl värt ett stopp!
När jag ville läsa om Margarites, krukmakarbyn, innan jag gav mig iväg fick jag veta att det funnits fyra krukmakarcentra på Kreta: Kendri, Nohia, Thrapsano och Margarites. De två första slutade sin produktion i början av 60-talet och det rätade ut min förvåning över att Kendri nämndes. Det är en by strax utanför Ierapetra och jag har aldrig sett något krukmakeri eller hört talas om det, men som sagt – det är ett tag sedan det avslutades.

Margarites är en fin liten by, kändes välkomnande att alla kapelldörrar stod på glänt. Kanske för att det snart var pingst. Som i så många kända byar där det säljs ”typiska” produkter (t ex Kritsa med sina dukar och vävnader) så blir det lite business över det hela. Behållningen för mig var att titta in i olika ”work shops” där utbudet skilde sig från det man ser på många platser. I några satt krukmakare och jobbade, de hade olika alster och stilar. Det var roligt att se olika variationer. Och jag kom därifrån med bl a ett par örhänge i keramik!

Dagen går mot sitt slut – snart framme

Före jul ifjol körde jag från Rethymnon till Iraklio via Anogia så denna gången blev det gamla vägen mellan de två städerna. Den är inte så spektakulär med vyer och stup som via Anogia, men det känns mäktigt att köra mellan bergen. På slutet belönas man med en underbart fin vy mor Iraklio – en sällan använd kameravinkel!

I området kring Arkadi – Margarites finns mer att se och uppleva, bl a grottor, kyrkor, kloster. Jag ska dit igen, men då kör jag ingen biltur utan lägger tiden i området istället. Om du kommer västerifrån (Rethymnon-hållet) så kan du börja med ett besök i Arkadi-klostret. Om du kommer österifrån (Iraklio-hållet) så kör via Anogia. Vägen upp till Anogia är dramatisk och vacker, inte alls lika fin på andra hållet.

Iraklio

Så var jag framme och checkade in på hotell Athinaikon (bra läge, bra pris). Efter uppackning och dusch iväg till kvällens goda middag på Amalia’s kitchen (nära Lejonfontänen). Smaker av Mexico och Texas och gott vin – härligt! (de har också grekisk mat om man föredrar det)

Dags att krypa i säng och se fram emot den stora dagen som skulle inledas med sovmorgon och hotellfrukost! Det låter väl bra? Men hur blev det… Mer om Iraklio och dag 2 i nästa inlägg!

Foton finns på min flickr-sida!

Ha en bra kväll och fortsättning på veckan!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Nyhetsbulletin

Det var ett tag sedan jag bloggade om nyheter från min del av världen så här kommer några stänk!

Fick en kommentar en dag om att jag skriver så mycket om att det inte regnar. Visst gör jag det, men efter så lång tid och med så mycket torka så är regnbehov och dito längtan det som överskuggar allt annat. I helgen hade vi halv storm och höll på att blåsa bort. Blåst torkar ut jorden, men i nuläget finns inte någon vätska i jorden att torka ut. Inget regn i prognosen så vi lever på hoppet!

Premiärminister Tsipras är på besök i USA hos Trump. Misotakis, ledaren för ND (Nea Demokratia – konservativt parti som leder opinionsundersökningar) har uppmanat Tsipras att ta alla tillfälligheter i akt och gripa alla möjligheter under besöket att få till stånd överenskommelser o likn. Jag undrar om Mitsotakis bara är korkad eller om han är en stor humorist. Det är Trump det handlar om. Han säger ja idag och nej imorgon och i övermorgon tar han tillbaka alltihop eftersom han egentligen inte uttalat sig. Personligen förstår jag inte varför Tsipras över huvud taget besöker Trump, men han kanske möter nå’n vettig människa därborta.
Jo, en vettig människa får han träffa! Den grekiske finansministern, Tsakalotos, och Tsipras ska träffa Lagarde, IMF, i Washington. Tsakalotos verkar lite trött på livet. Han tycker att det är svårt att jobba med/mot IMF eftersom de ”har en fot inne och en ute”. De är inte med i tredje stödlånet, men har ju en speciell ställning i världen när det gäller ekonomi och stort inflytande. I dagarna har det kommit nya siffror från IMF gällande Grekland och det kan nog bli hetsiga diskussioner mellan parterna. Den 23 oktober är det dags för delutvärdering igen och då träffas Greklands regering, euro-gruppen och IMF.

På tal om siffror visar en undersökning av trafikolyckor (2011-2015) i Grekland att landet har högst antal singelolyckor med dödlig utgång i hela EU. År 2016 dog totalt 804 människor i trafikolyckor.
Mer siffror: en rapport visar att de offentliganställda har mer i lön än de privatanställda. Jag är alltid tveksam till sådana här jämförelser för löner i den privata sektorn är inte offentliga, i alla fall inte i Sverige. Så vi hoppar jämförelsen och tittar på vad en offentliganställd tjänar i genomsnitt: 1 075 euro/mån, tjänstemän något mer. Intressant är att andelen fast anställd personal ökat! Hoppas att det är personal som behövs och som tidigare var visstidsanställda. Med tanke på kris och stödlån bör ju inte sektorn växa och det sägs att många fått avsked.

En advokat har mördats i Aten vilket dominerar nyhetsrapporteringen. Tre ungdomar har (på fastlandet) brutalt misshandlat två gästarbetare från Pakistan.
Här på Kreta handlar många artiklar om efterspelet till historien med den affärsman som för 6 månader sedan kidnappades och fritogs för några veckor sedan. Än så länge är 8 personer arresterade.
Så har vi ett ökat cyklande och därigenom ökar cykelstölder. Vapen beslagtogs hos en ung man här i sta’n. En 80-årig turist fick hämtas ut ur en ravin som han tänkt vandra. Bönderna ska få sänkt skatt och bekämpningsmedel och konstgödsel börjar bli ett problem.
Fastlandet har drabbats av några bränder de senaste dagarna, men mig veterligen har vi ingen brand på gång på Kreta. Det ska vi vara tacksamma för med tanke på vind och torka.
Den som tror att oljeborrning söder om Kreta är en ”död” fråga tror fel. Italienska ENI ger sig nu också in i området. Eftersom det finns flera intressenter anses Grekland ha en stark ställning när det blir aktuellt att skriva koncessionsavtal. Det lär dock inte hända så mycket på 1-2 år.
Europas största reseaktör, TUI, lovar att stanna i Grekland 40 år till. Jag vet inte om man ska vara glad över det med tanke på att de ska satsa på hotell och kryssningshamnar. TUI verkar gilla stora anläggningar, gärna all inclusive, och det ser inte jag som något direkt positivt, i alla fall inte lokalt. Och de stora pengarna, dvs vinsterna, går givetvis till TUI och inte till Grekland. Men. Det finns alltid ett men. Det är glädjande med satsningar, det kan skicka signaler till andra investerare. För det behöver Grekland så det vore bra om kapitalkontrollen helt kunde försvinna.

Så var det det där crime passionnel (eller ”mord i maffiastil” som en tidning kallade det) som jag utlovade i förra blogginlägget. Jo då, här är verkligheten bättre än dikten! Men kan man lita på allt man läser och hör?
Det här är versionen jag hört: hjärtspecialist är på väg från stad där han bor till by där han har en av sina mottagningar. På vägen blir han mördad. Mördaren är bror till hjärtspecialistens maka som gett brodern uppdraget pga att hjärtspecialisten har en älskarinna. Brodern står på vägen på förutbestämd plats, han är utklädd till jägare och skjuter totalt 6 skott.
Den här versionen finns i tidningar på nätet: hjärtspecialist är på väg från stad där han bor till by där han har en av sina mottagningar. På vägen blir han mördad. Mördaren är älskare till hjärtspecialistens maka. Han är på plats på mordplatsen och skjuter 3 skott (en annan artikel uppger 4 skott). Några jägare som är ute på jakt ser hela händelseförloppet från en högre punkt. Hur han är klädd framgår inte, men på foto från gripandet ser man att han har kamouflagemönstrade kläder på sig – alltså mer ”krigsklädd” än jägarklädd. Och brodern har nämnts i förbigående, men hans roll är oklar. Makan och älskaren har haft ett förhållande tidigare, dvs innan hon gifte sig med hjärtspecialisten, så nu spekuleras det kring vem som egentligen är far till barnet.

Hela historien är både otrolig och dramatisk samtidigt som den är lite pikant. Det riktigt tragiska är den fyraåring som för tillfället bor hos sin mormor. Hennes mors inblandning är inte helt klarlagd, men kanske hon åker i fängelse. Hennes pappa är död. Eller mördare – det beror ju på vem som är pappa. Enligt en tidning tyckte inte hjärtspecialistens familj och släkt om makan så där kan barnet kanske inte förvänta sig någon hjälp eller stöd. Vilken tuff start i livet!

Gå ut och njut av höstfärgerna i Sverige!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Lördag fast detta handlar om fredag

Upp innan tuppen! Kyligt, ska jag behöva ta fram vandringsbyxor? Nej, det är för tidigt. Och när jag kom ut i shortsen så var det ok. Lägenheten blir lite nedkyld under natten. ”Arbetsvandring” idag, ska se om jag kan få ihop en fin och bra halvdagsvandring. Tidtagning och testning, inte direkt avkoppling. När jag hoppar av bussen har solen också börjat sin vandring.

dsc02226

Frukost på en sten vid vägen under ett pinjeträd. Tittar mot bergen där solen färgar de tunna molnsträcken rosa. Det är alldeles stilla, fridfullt, nästan kusligt. Skönt efter de senaste dagarnas blåst. Fåglar kvittrar och en korp skrattar en bit bort. Det finns ingenting som slår en tidig morgon. Om jag skulle välja vilken tid på dygnet då jag fick stoppa tiden så skulle det vara nu. Början på dagen, allt är möjligt. Kan det bli mer hoppfullt och förförande?

Cirka en timme senare exploderar luften i solljus då solen tagit sig över bergskammen. Det gör nästan ont i ögonen efter morgondunklet. Bergen mitt emot solen blir först gula för att sedan få sin vanliga färgskala.

dsc02230Klockan är halv tio och jag står och tittar på månen samtidigt som solen värmer min rygg. Hur kan det bli så, egentligen? Nu är det mitt i natten i San Fransisco och Lima – har de ingen måne utan bara svart? Månen är ju här. Den borde vara där. Nåja, den vet förhoppningsvis vad den gör.

 

 

 

 

Står i en böj där jag skulle testa vad som skulle kunna vara en genväg till där ett vattenfall börjar, men jag är lurad av satellitkartan. Ibland ser det ut som om det finns små vägar eller lite större stigar, men oftast visar det sig vara grusras eller bara torr barmark. Så var det denna gången. Bara att fortsätta vandra.

Så börjar jag se mig om och tycka att det är synd att träden bara vissnar utan att skifta i höstfärger. Tills jag inser att det jag tittar på är olivträd! Jag har aldrig sett så många olivträd som håller på att vissna. Det är inte en olivlund utan flera. Och ändå vattnas träden. Olivträd är anpassade till torrt och varmt klimat, men även dom har väl sina gränser.

dsc02269Jag har tidigare skrivet om att lantbrukarna har lämnat in krav på ersättning för dålig vin- och olivskörd i år pga torkan. Jag förstår först nu hur allvarligt läget är. Tidigare har jag sett att de flesta olivträd i år har oliver på nedre delan av trädet medan den övre delen är tom eller i stort sett tom. Och regn nu lär inte hjälpa för nu är det nog för långt gånget. Kanske oliverna i år är mest kärna och skal. Vi får nog vara beredda på höjda vin- och olivoljepriser nästa år.

Så här glad blir man när man dsc02246ser en vattenpöl! Tyvärr inte regnvatten utan vatten som trängde ut ur en klippa vid sidan av vägen.

 

 

 

 

Går in på en bred stig som ska leda mig en kort bit till en liten väg. Det börjar bra, men blir brantare och brantare. Till slut ser det lite väl brant ut nedåt och det blir mer och mer lösa stenar och grus. Jag funderar på att vända, ser mig om men det är inget alternativ. Jag får helt enkelt hasa mig ner så gott det går, det får ta den tid det tar. Sätter mig ner, armarna längs med sidorna och hasar och lyfter mig ner en liten bit i taget. Ratsch säger det plötsligen och jag förstår att en sten rivit hål i shortsen. Ja, ja, händer det inte värre saker och ett litet hål ska jag väl kunna leva med. Fortsätter ner, det tar tid. En liten, liten bit i taget, koncentration varvat med vila. Kommer tryggt ner, lite småsår på armen efter en taggig buske och väldigt dammig och smutsig, men det är allt.
Går ut på stora vägen bort till busshållplatsen, kontrollant går på efter mig, åker till sta’n. Går från busstationen genom centrala sta’n (jodå, stora frihetstorget också!) via gatan med alla tavernor och caféer till vår minimarket där jag köper vatten som jag kör hem i en stor kundvagn som ska köras tillbaka till minimarket. Allt klart och jag är äntligen hemma. Lastar in vattnet och då slår det mig: jag undrar hur shortsen ser ut, förresten!? De såg ut så här:

dsc02279

Jag har alltså vandrat runt med en jättestor öppning i ändan och ett ansiktsuttryck som om denna design var den absolut normalaste och naturligaste någonsin. Ett uttryck dök upp i min skalle: ”Vad bryr jag mig om vad som händer bakom min rygg, sa han som fes.”  Och se’n kunde jag se mig själv strutta genom sta’n med ryggsäck, vandringskängor och luftiga shorts. Då la jag upp ett storgarv!
Underbyxorna var lyckligtvis hela, men nästa tanke som dök upp var att jag hoppas innerligt att jag på något sätt känt om de också gått sönder för då hade jag tagit taxi från vandringsslutet till porten…

Halvdagsvandring fick jag i alla fall testat och totalt blev det en ny rundvandring. Det är inte så enkelt att få till i detta landskapet, jag gillar inte att gå samma sträcka fram och tillbaka. Och det är nära sta’n och funkar bra med buss. Jag ska bara se över den där ”shortsknäckarsträckan”…..

Nu sänker sig helgfriden! Jag ska vårda mina nedhasningsmuskler i armar och ben som jag inte visste att jag hade… Ha en skön helg!

(foto uppladdade till min flickr-sida!)

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

Ett rent helvete

Så är storstädningen eller vårstädningen eller vad det heter klar! Huslig är jag inte, men storstädning har i alla fall den fördelen att det syns, känns och varar ett litet tag. Jag känner mig själv så istället för att göra allt på en dag, bli uttråkad eller tosig och ge upp så delade jag upp det i tre delar. Det finns inget här som går att torka av eller tvätta eller putsa eller damma som inte är avtorkat, tvättat, putsat eller dammat. Och allt gjort i takt till gamla härliga discolåtar. Jädrar, vilken fart man får!

I tisdags blev det många timmar med badrumsväggar, garderober, skåpdörrar, dörrar, köksskåp…. Funderade över hur lätt det är att jobba när man inte har en massa saker, öven om det fina dammet vi har här nere letar sig in lite överallt. Jag skalade ju bort nästan allt innan jag flyttade och det är en skön känsla. Har nog alltid varit mer av en upplevelsemänniska än en prylmänniska. Ge mig en god middag eller en vacker plats i naturen eller ett möte med en människa eller en god bok och jag är nöjd. Lite lustigt att de två sambos jag haft (inte samtidigt, din tok) var ”bra att ha”-typer. Då och då prövande för båda parter.
Funderade över vad jag saknar och lustigt nog så saknar jag, omateriella människan, ett förråd! Jag har gott om skåp och garderober, men det hade varit skönt med nå’nstans att sätta undan el-elementet, balkongmöblerna, ja så’na där lite större saker. Annars saknar jag funktioner som torktumlare (fast jag saknar den inte under sommarhalvåret) och diskmaskin. Det senare beror inte på att jag inte orkar diska utan på att när man bor i små lägenheter så är det så skönt att få undan disk och röra.

Gårdagen blev en mellandag då jag bl a asade ut mina mattor. Jag har en låååång gångmatta och du vet väl hur stela de är. Jag har ett bastant köksbord i trä. Lyckades dra fram mattan och baxa ut den på balkongen. Då slog det mig att eländet skulle ju in igen. Och det går inte att peta in den utan köksbordet måste lyftas undan, matta in, köksbordet lyftas tillbaka. Det känns i ryggen även om man har bra lyftteknik. Om någon då stuckit in näsan och sagt att ”oj, vad det måste vara skönt att vara ensam” så hade jag kastat vederbörande över balkongräcket.
Torka golv tar lite längre tid när man måste värma vatten. Solceller är bra när det är soligt väder och okyliga nätter. Sparade att köra varmvattenberedaren till dusch lite senare så vattenkokaren fick jobba lite.

Fick ett glädjebesked mitt i röran: ett par vänner kommer ner och hälsar på i början av maj! De har med sig ett opererat knä så tyvärr är de inte vandringskunder. Roligt att de kommer, de är nog också smittade av sydöstra Kreta-bacillen för det blir fjärde gången för den ena och andra gången för den andre.

På tal om kyla och värme så har temperaturen sjunkit rejält, men ska stiga igen i helgen. I natt har jag inte sovit mycket. Det var kallt i natt.
Men arbete värmer så bara att sparka igång! Idag var det utejobb med jalusier, myggnät, fönsterputsning och balkongstädning. Saknade min fönsterputsare som stannade kvar i Sverige (min syster) så de är inte så vackra men rena. Och det blev några nyanser ljusare i rummen!
Två balkonger har jag, en liten och en stor. Den stora är mest utsatt så den var värst. Härligt med stora skjutfönster, men oj så många skenor, hörn och vrår det blir att torka ur. Balkongmöblerna hade rostat så klart som mycket annat här nere (och nä, det beror inte på fukt utan dålig kvalité), de får dock duga en sommar till. Jag greps plötsligen av en riktig städfrenesi och skulle ha balkongen perfekt trots blåst. Bara att inse att det var dags att lägga av. Flera vintermånader är bortstädade, behövs bara en uppfräschning senare. Och lite blommor i balkonglådorna när vinden lugnat sig.

Nu är vintern utkörd – in med våren!! Inga foto idag, men här är min nya kampsång!

Imorgon kväll kommer belöningen: hyrbil! Iväg på fyra dagars vandringar och jag är SÅ sugen. Här kan jag ju inte gå och skräpa ner.
Hoppas få fina dagar, avkoppling, mycket fotograferande och hämta inspiration till mitt gästbloggande på vandringsguiden.se, mina egna bloggar och ”vandringsglimtar” på firmans hemsida. Bara att få njuta av våren ute i naturen!

Ha en skön kväll!