Etikettarkiv: fint väder

Perfekt vandringsdag och för övrigt

På väg till bussen upptäckte jag att den sorgliga tiden är över. Varje höst i september – oktober tänker jag att vad är det för fel, alla tamarisker håller ju på att dö! De ser ut att vissna allihop. Så kommer jag på att det är ju nu de blommar och ”fröar”. De har mörkbeiga oansenliga fröer som sitter samlade längst ut på grenarna. Alla som varit i Grekland vet vad tamarisk är så för alla er andra är Bildresultat för tamarix treehär en bild. De växer vid kuster och ibland på stranden pga att de är bra på att klara av salt luft. Man kan tro att de är barrträd, men de är faktiskt lövträd.

Jag var alltså på väg till bussen för det var vandring! Nu startar jag inte så tidigt på morgonen eftersom vädret är svalare och soluppgången väldans tidig. En bussavgång 8:30 passade bra.

Det såg ut att kunna bli en fin dag med bra väder och det blev det. Sol från nästan klarblå himmel, lagom varmt med en lite kylig, smekande vind. Perfekt! Shorts och kortärmad t-shirt – det är annat än att vandra i Sverige vid denna tiden på året.

På vandringen högsta punkt tog jag fikapaus. Gott, starkt kaffe och svenska kanelgifflar med utsikt över Dikti-bergen, Mirabello-bukten och Thripti-bergen – ren njutning!

dsc02308Ner mellan bergen i ”gryta” med apelsinträd, olivträd och en massa vilda träd och buskar. Visst, småbuskar och mindre växter är fortfarande vissna och ledsna, men de som påstår att östra Kreta är ”kargt och ökenlikt” skulle jag gärna vilja veta var de varit.

Som vanligt flög tankar hit och dit. Ren och skär avkoppling. Funderade över en diskussion jag och min vandringskompis i Sverige hade för ett tag sedan. Vi funderade över varför vandring så ofta kombineras med annat som yoga, mindfulness och en massa andra aktiviteter. Mycket finns redan inbakat i vandringen och naturen – räcker inte det?! Gå ut, öppna upp dina sinnen, ta in, koppla av och njut. Krångligare än så är det inte och behöver inte heller vara.

Nästa fikapaus blev med utsikt över Ierapetra. Jag var inte ensam länge utan en flock fåglar kom. Jag tycker om att titta på de stora rovfåglarna när de segelflyger. Det är imponerande, tjusigt och vackert. De är oftast ensamma så den flock som kom var korpar. De skrattar så härligt, leker dsc02311och retas (eller kanske båda samtidigt). Snabba, skickliga flygare som älskar att dyka snabbt som tusan. Genast dyker en annan för att visa att den kan dyka snabbare eller djupare, vad vet jag. Har du sett en korp göra en roll? Det fick jag se idag. Ett 20-tal korpar bjöd på en riktig föreställning! Jag blir väldigt glad av korpar (även om de kanske skrattar åt mig), skrattet bubblar på insidan. Och ibland blir det gapskratt rakt ut.

Så kom jag in i by där jag tänkte köpa vatten på kafenion. Gubbarna tyckte att jag skulle sätta mig ner, de var väl uttråkade och ville kanske ha lite kvinnlig fägring. Jag tackade, men nej tack och fortsatte mot Ierapetra. Fågelkvitter nådde mig utanför byn och det slog mig att jag hört det tidigare under dagen också. Det är inte illa i november månad!

Strax utanför Ierapetra gick jag minsann fel! Ju fler växthus och småvägar det finns ju mer förvirrad kan jag bli. Och tar jag fel väg en gång så är jag förlorad för det finns liksom inget att orientera sig efter. Men näsan pekade på rätt håll så utan några omvägar kom jag fram. 6,5 timme ute i perfekt vandringsväder och vackert landskap – vad kan man mer begära av en bra dag?

För övrigt

Vintern passade på att sticka in en fot i måndags när vi hade oväder. Det blev genast kallare, speciellt inomhus. Så viss omorganisation i garderoben, el-filten i sängen och yllestrumpor inomhus. I onsdags hade jag långbyxor för första gången när jag skulle gå ut och äta. Och jag letade fram min fleece. Det är liksom två årstider nu – en dagtid och en övrig tid.

När jag kom ner till strandgatan höll jag på att svimma! Utanför piren låg en stor julgran med massor av ljus. Det var givetvis ingen julgran utan ett kryssningsfartyg. Inte ett av de allra största, men Ierapetra kändes plötsligen väldigt litet. Det visade sig att de sent på eftermiddagen tagit iland en person som blivit sjuk. Först blev det transport till vårt sjukhus och sedan vidare till Agios Nikolaos. När jag gick hem från tavernan var fartyget borta, det kändes nästan lite tomt.

Någon taverna har stängt för säsongen, några har stängt ett par veckor för storstädning, reparationer osv. Så det är lite mörka hål här och var. Inte många människor ute. Samtidigt är det inte dött och igenbommat som en del turistorter kan bli. Ierapetra är en fullt fungerande stad året runt. Det är en skön, avslappnad stämning som jag uppskattar väldigt mycket.

Foto är uppladdade till min flickr-sida. Nu lägger sig helgfriden över spiti mou (det betyder mitt hem…) och Ierapetra! Ha en skön helg!

dsc02342Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

Väderintresse och -ointresse

Jag har skrivit en del i bloggen om vädret på sistone. Det kanske verkar som om vädret är ett av mina stora intressen, men det stämmer inte. Jag kan prata väder när det avviker från det förväntade och håller ett öga på prognos inför vandring. Annars har jag ett ganska avslappnat förhållande till väder. Jag menar, det är ju nå’t som inte går att påverka, bara att se som en förutsättning och agera därefter.

Och väder är svårt. Det är lokalt och det slår om. Prognoser är olika och många människor verkar ha egna temperaturanläggningar som oftast inte stämmer med väderstationerna. Det är förvirrande, kan man säga.

De senaste veckornas konstiga väder har fått oss alla att prata väder. Jag funderade lite över de frågor och uttalanden om väder som ibland dyker upp, framför allt i samband med semester. Det är tre stycken som jag reagerar över.

1. ”Hur många grader är det?”
Fråga inte mig, jag har ingen aning. Om det se_dreamstime_comvarit ovanligt varmt eller kallt en period tar jag reda på temperaturen. Annars går jag på känsla. 25 grader är ändå inte alltid 25 grader. Det beror på vindstyrka, vindriktning, luften, moln, egen dagsform osv. En dag som jag tycker känns ganska ok fast kanske lite varm i solen kan plötsligen kännas olidlig het om någon berättar vad termometern visar.
En variant på det här är ”Hur varmt är det?”. Den är lika svår för det som är varmt för mig är kanske hett för dig och ljummet för någon annan.
Låt oss gå mer på känsla och koppla bort hjärnan!

2. ”Det var inte fint väder!”
itunes_apple_comDen här är svår! Först måste man reda ut vad som menas med ”fint”. Jag minns en diskussion där en person hävdade att ”fint” väder = strandväder, allt annat var ”dåligt” väder. I min värld finns flera väder som t ex strandväder, fint väder, dåligt väder. I mitt fina väder kan jag vara utomhus men aktivitet får väljas utifrån förhållandena. Jag kan välja på flera saker som t ex promenera, ta en biltur, sitta och läsa en bok över en fika, shoppa, gå på fototur. Dåligt väder är när jag inte kan vara utomhus, i alla fall inga längre stunder. Då står slappa, läsa, lyssna på musik, shoppa, gå på museum mm på programmet.
Jag kan inte minnas att jag förstört eller slösat bort en semesterdag pga väder, bara pga sjukdom och oförutsedda händelser. Jo, en skidsemester som bara varade i ett dygn eftersom det var risk att vi skulle bli insnöade uppe i franska bergen så vi körde hem till Genève.

3. ”Vi ska åka till XXX efter midsommar, hur är vädret då?”elisteincartoons_com
Ja, vad svarar man på det? En orimlig fråga som förutsätter klärvojanta anlag. Och den är uttryck för något farligt: orealistiska förväntningar. Det finns inga garantier när det gäller väder, inte ens på ”soldestinationer”. Ser du ordet ”solsäkert” så akta dig!
Om någon däremot frågar hur vädret brukar vara på Kreta i juni så kan jag svara. Vi vet vad som varit, inte vad som komma skall.

 

 

Det är väl bara att ta det som det kommer, det blir som det blir. Och vi kan inte göra något åt vädret, men vi kan göra något i vädret och trots vädret.
Och precis när jag skriver dessa slutord börjar det plötsligen blåsa så gardinen står rakt ut och blommorna på balkongen nästan ramlar omkull. Kanske vädret som ville säga ”tack, Ia, för de kloka orden!”.

Ha en skön kväll!

VÅRYRA I BERGEN PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 30 juni och du får 15 % rabatt!
Vandra med vandringsledare som visar sina pärlor, upplev natur och landskap,
få kraft och energi, njut av oändliga vyer.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Bild 1 se.dreamstime.com
Bild 2 itunes.apple.com
Bild 3 elisteincartoons.com

 

Söndagsutflykt i strålande sol

Helgvädret med lätt regn/skurar kom av sig, solen hoppade snabbt in och tog över. Nu kommer två fina dagar då mina ben kommer att dra ut mig på vandringar. Icke förhandlingsbart och ingen diskussion.

DSC01151

Mandelträden har börjat blomma så smått! Det är ett tecken på att våren är på väg…

Efter frukost igår vid Libyska havet bar det iväg mot nordväst. Det blev en fin färd genom berg och små platåer, in och ut genom byar. På några platser var det bara jag som varit förut, det blir lite lustigt när ”utbölingen” berättar och förklarar. Men kul!

 

 

 

 

 

 

Vid Mália på nordkusten svängde vi inåt land igen med kurs mot byn Apo Kerá på väg till Lassithi-platån. Vi passerade byn Krási på väg upp och den fick mig att fundera över ett märkligt fenomen. Så snart en by, en strand eller någon annan plats i något land slinker in i guideböckerna så genomgår dom en metamorfos. Plötsligen är det så ovanligt och genuint och fint så alla bara måste dit. Trängsel och business brukar bli resultatet. Och i de flesta fall rena turistfällor. Krási under denna årstiden såg ut som de flesta byar förutom en stor vattenbrunn eftersom det är gamla vägen till Lassithi-platån så det var väl rastplats. Jag vet hur byn är under turistsäsong, dock undvikit att köra dit på sommaren.
Det är som megastjärnan Kritsá under säsong. Jag skulle nästan vilja säga att åk dit i vilket fall som helst för det är en upplevelse. Det pratas ibland om att äldre människor löper risk att bli attackerade, t ex väskryckning. Här är det upp-och-nervända världen! Tanterna går till attack, de pratar omkull dig, tar dig i armen. Klart att du måste in i just min butik! Du kan också dra dig lite åt sidan och bara betrakta vad som händer. Det är som ett skådespel!
Mitt tips: Hyr en bil, ge dig ut och leta upp vilka byar som helst. Stanna, strosa. Kör vidare om inte just den byn fångade ditt intresse. Fika eller luncha i ”okänd” by, du kommer att bli förvånad över pris och kvalité! Och du får lugn och ro, slipper trängsel och kommer närmare lokalbefolkningen.

DSC01150

Kloster har ofta så fantastisk utsikt, men det kvittar hur jag fotograferar, det kommer inte fram i alla fall. Och jag var så koncentrerad att jag inte såg papperskorgarna…

En bit utanför Apo Kerá ligger ett nunnekloster som heter Panayia Kardiotissis Keras. Som alla kloster har det en fascinerande historia, både världslig och religiös. Läs mer här! En kedja är inblandad och anses som ”helig”, den hänger inne i den lilla kyrkan. Jag såg besökare ta ner kedjan från väggen och vira den om sig, efter en liten stund togs den av och nästa person virade den om sig. Märkligt. Eftersom den anses kunna utföra mirakler så kanske den kan läka el likn.

 

 

 

 

Upp till byn, in på taverna, god mat och dryck. TV:n på (som vanligt) och plötsligen ett inslag på nyheterna om Stockholm. Sällskapet kunde informera mig om vad som hände, tydligen högerextremister i farten och till min glädje föll samtalsämnet nästan direkt. Jag bara skämdes och sköljde bort den fadda smaken ur munnen med gott vin. Efter all mat gick jag en tur i byn som är väldigt liten, men byggd på ett klipputsprång så denna lilla by rymmer stor höjdskillnad.

DSC01165

Kul skylt: här möts Sverige och Italien i Grekland!

Ner igen mot Mália och denna vägsträckan är definitivt vackrast att köra uppifrån Lassithi-platån och neråt. Jag fick stifta bekantskap med två byar: Sísi och Milatos. Den första har jag hört en hel del om på senare år, men det var inte ”min grej”. Charmig, fin liten skyddad hamn, men i övrigt väldigt turistigt vilket nu på vintern betyder att byn gav ett övergivet intryck. I Mílatos körde vi bara en runda ner till havet, men det var ganska dött och charmlöst. Många byar har ett ”hamnläge” så glöm inte att titta inåt land, ta dig upp dit och strosa i gränder! Mílatos kan vara värt ett besök till, men då uppe i byn. Där lär också finnas en utgrävning som jag får försöka hitta lite information om. Vi hittade inget kafenion och nu sög det ordentligt i kaffetarmen. Här behövdes ett säkert kort: Aghios Nikólaos.

Upp i bergen, Selinári-ravinen på ena sidan. Oj, så vacker den här ön är! Det är nästan alldeles oanständigt. Efter kaffe hemåt, på väg in till mitt hus mötte jag Harry, engelsman. Han hade ramlat för några dagar sedan och knäckt 2 revben. Inte kul när man är nära 80 och måste gå ut med Sophie (en glad, vänlig, småfet liten hund som går lika dåligt som husse). Och inte får han dricka öl pga starka tabletter! Tänk, vilket straff för en engelsman!!

Fler foto på min flickr-sida! Nu ska jag studera kartan för vandring imorgon. Åh, så skönt det ska bli!!

Klicka på bilden för att rösta:

travelmarket