Etikettarkiv: söndag

När våren kom till sta’n

Jag skulle skriva om nyheter idag, men det får vi skjuta fram. Vi har haft en fantastiskt fin helg, jag bara måste dela med mig. Jag vet att vädret inte är så bra i Sverige (i alla fall inte när jag pratade med Skåne i förmiddags), men jag skriver inte detta för att retas. Se det istället som en hälsning att våren är på väg!

I lördags hade vinden lagt sig och solen värmde gott. Vi hade vår lilla ”lördagsträff” på kafenio utomhus, vi satt i skuggan! Hur gott som helst och framför allt var det så tyst och skönt efter 5-6 dagars blåst.

Söndagen blev något annorlunda än vanligt. Vi är ju inne i karnevalsperiod eller Apokries (som jag skrev om i fredags). När jag var på väg till stamkafenio för söndagsfrukost fick jag nästan tränga mig fram i en gränd här i gamla sta’n. Där hade ungdomar samlats som skulle avverka en skattjakt.

Satt ute och åt frukost, andra gången i år och denna gång var riktigt skön. Men det var inte den vanliga söndagsfriden i sta’n, den som jag tycker så mycket om. Antingen var det vädret eller skattjakten eller en kombination, men det var folk ute och promenerade, bilar på hamnparkeringen, fikagäster som vi aldrig ser annars en söndagsförmiddag! Roligt att sta’n börjar vakna efter vintervilan, men jag föredrar ändå den typiska söndagsfriden.
På söndag är det avslutning på den här perioden med karneval på eftermiddagen så söndagsfrid infinner sig väl inte förrän nästa söndag.

En del som passerade var roliga att titta på. Det pågick tydligen också någon maskerad för mindre barn så Zorro, sjörövare och prinsessor dök upp.

Ett gäng killar bestämde sig för att börja träna att surfa inför sommaren. Lite kyligt och inte så inbjudande. Tyckte jag.
Notera publiken på piren! Här möts verkligen två årstider…

dsc02819

Jag satt kvar i några timmar och njöt med bok. På väg hem gick jag en runda i sta’n och en del tanter hade minsann lockats ut ur sina hus. Givetvis med skydd för solen, där är grekerna klokare än vi som kommer norrifrån. Härligt att se dom igen!

På gågatan finns en drake (den och några andra foton kan du se på min flickr-sida) och tavernor, caféer osv är dekorerade med masker, vimplar och girlanger. Jag traskade iväg till en taverna igår kväll och det var gott om folk överallt. Tydligen var det också någon fotbollsmatch och det drar alltid folk till caféerna. Och nej, jag vet inte vilka som spelade.

På tavernan pratade jag och en av personalen, som också är en vän, om livet, drömmar och så’nt. Hon är 28 år och den rara människan säger till mig att ”hur gammal är det nu du är?” Och sedan säger hon att jag ser inte ut eller verkar som 58 år utan snarare 45 år. Nu kan man undra över varför jag blev glad över det med tanke på att jag inte bryr mig så mycket om ålder eller mår dåligt av att vara 58 år. Det sitter väl i ryggraden att man ska uppskatta att bli bedömd som yngre än vad man är. Och att inte bli så glad om hon satsat åt andra hållet, dvs sagt att den här 58-åringen ser ut och verkar som 71 år. Det är märkligt det där med ålder. Det upptar så mycket av våra tankar och vår tid fast vi inte kan göra nå’t åt det. Alla ens åldrar är olika, var och en med sin tjusning. Och tiden går i alla fall. Varför önska sig någon annanstans i livet än där man är?

Igår blev jag klar med att skriva in första utkastet till boken på datorn, dvs de cirka 80 % jag skrivit. Himmel, så dåligt det är! Här måste omarbetas! Jag får nog först ge mig ut på en vandring imorgon för att städa på verksta’n.

En vecka kvar

Idag kan jag inte annat än må bra! Sol från en blå himmel med en del moln, skön lite kylig luft. Jag har hittat en spellista på Spotify med Bruno Mars så då och då har jag valsat runt i lägenheten. Lyssnat på ”You are amazing” ett par gånger så självförtroendet har fått sig en riktig boost!

Igår hamnade jag i en bil som styrde västerut och parkerade i Kato Symi, en fin liten by. De har så otroligt god mat, jag har bloggat om det här stället tidigare. Hur som helst, det var tre trötta figurer som under tystnad bara njöt av all god mat. Myed mad ble’ de’ och det blir man inte direkt piggare av! Det kom fler och fler gäster under tiden så vi studerade vår omgivning. Sällskapet som var jätteirriterade över rökning inomhus, öppnade fönster och glodde surt. Familjen där farfar, pappa och son såg ut som om man bara lagt ett kalkerpapper emellan. Den lille sonen var centrum för allas uppmärksamhet och det var inte förrän efter en timme eller så som jag upptäckte att det faktiskt fanns en storebror. Han hade det ganska tradigt. Och så var det en annan familj där morfar/farfar åt i ett, vi var helt fascinerade till slut. Han tuggade från det att de satte sig och var fortfarande i full gång när vi gick.

Jag drog vinstlotten vid vårt bord och fick utsikt mot en bergssida. I det gröna fanns små öar med höstfärgade buskar och träd. Så himla vackert! Och när vi skulle köra vällde det gråsvarta moln över bergstopparna ner mot byn.
Vi körde till en annan by (dvs denna turisten fick berätta för kretensarna i framsätet hur de skulle köra dit…kanske kan jobba som guide för förvirrad lokalbefolkning…köra före med en så’n där FOLLOW ME-bil som används på flygplatser…bara en tanke!) där vi drack kaffe. Från en husterass hade vi utsikt mot Ierapetra och havet och på sidorna blåsvarta berg. Här låg nästan svarta moln som emellanåt släppte fram nå’n liten blå fläck.
Tänk så mycket vackert som bara finns runt omkring oss! Det gäller bara att stanna upp och lyfta blicken.

Bildresultat för rena grekiskanIdag har jag haft lektion i grekiska och jag hade med mig några frågor, bl a om Allhelgonadag. Läste på nätet att i den ortodoxa världen infaller den söndagen efter pingst, men riktigt så enkelt var det givetvis inte. Påskafton och pingstafton är här ”Alla själars dag” (som hos oss ligger i allhelgonaveckan) då man går till kyrkogården och tänder oljelampa. Söndagen efter pingst var från början ”Alla martyrers fest” i ortodoxa kyrkan, men kallas ibland för alla helgons dag.
Vet du förresten varför det finns en Allhelgonadag? Jo, för längesen skapades den dagen för att de helgon och martyrer som inte hade hade en egen dag i kalendern skulle kunna firas. Det liksom bara hängde med när vi blev protestanter. Man lär sig nå’t nytt varje dag!

 

 

Jag blir så glad av hjälpsamma, vänliga människor – vi har ju bara varandra på det här klotet. Tidigare har jag bloggat om problemet att ställa om från att köpa platspåsar efter liter till att köpa efter mått. Idag var jag inne i en butik som är jätterolig. Jag kan gå runt hur länge som helst och titta på varorna. Lokalen är liten så allt är ganska trångt och hoptryckt, men här kan man hitta roligheter som inte finns i de större super markets. Jag skulle ha tag i plastsäckar och tog de näst största (och det fanns litersmärkning på dom!). När jag kom till kassan säger den rara människan: ”Du vet att detta är stora påsar?”. Han tänkte väl att det är bäst att hjälpa den där utlänningen. ”Tack”, sa jag, ”men jag vet, jag behöver stora!” Blir man anmäld för sextrakasserier om man kramar om butikspersonal? Jag vågade inte testa….

På tal om anmäld så är det lite surt på roundaplansina håll i sta’n. Här ska göras gågata, stängas av och omdirigeras, men fler p-platser blir det minsann inte. Tvärtom får de nya genomfartsgatorna parkeringsförbud på ena sidan av gatan. Och för att det ska riktigt sjunka in hos alla så skrivs det tydligen p-boter ganska frekvent för tillfället. Det här innebär också att det inte går att köra ända fram till dörren hos alla butiker, banker osv.
Det betyder att folk måste börja gå lite mer. Livet är hårt! Vi får väl trösta oss med att vi inte bor i England (se bild….).

Nu ska jag gå ut på balkongen och slakta några blommor! Det är inte så allvarligt som det låter, de är redan halvdöda och nu vill jag inte se dom mer. Ha en skön kväll!

PS. Idag om en vecka är jag i Skåne….. DS.

Bildresultat för utropsteckenDen här texten har legat här så länge så jag är övertygad om att du inte längre läser den eller kanske inte ens ser den! Du ska alltså komma och vandra på Kreta med mig! Vandringssäsongen pågår fram till mitten av juni.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Och glöm inte att tipsa ALLA du känner!! Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt! 

Söndagsutflykt

Igår blev det utflykt, dock inte till fots så inte fler fotograferade vårtecken. Foton från fredag och lördag finns på min flickr-sida!

Gårdagen började med att jag släntrade iväg till mitt frukostställe. Det var inte lugnt och stilla i gamla sta’n utan många barnröster. Vi är inne i Apokries (som kan stavas på några olika sätt, så klart…). Det är 3 veckor som slutar med söndagen före Clean Monday som inleder den 50 dagar långa fastan som kulminerar med firandet av påsken. Apokries började i år den 21 febr och avslutas 13 mars. Veckorna har olika teman och avslutningen är karnevaler runt om i Grekland, en av de största hålls i Rethymnon här på Kreta.
Vill du veta mer? Klicka här!

I söndags hade barnen sin skattjakt i gamla sta’n. De var indelade i grupper, sprang runt och läste kartor och skulle antagligen svara på frågor eller samla in saker. Gamla sta’n är perfekt med sina gränder och hälften av ungarna såg förvirrade ut. Det var väldig fart, musik, rop och viskningar.

Den som vill gifta sig får förresten snabba på för under fastan hålls inga bröllop (och inga begravningar heller). Med andra ord kan jag luta mig tillbaka och ta det lugnt (förhoppningsvis även med parentesen…).
Jag återkommer till karneval och fastan då och då här i bloggen när det är nå’t på gång.

Vi gav oss iväg västerut från sta’n. Ginsten hade kommit lite längre än på nordsidan, men mimosan var precis tvärtom. Vårligt grant var det i alla fall. En runda upp om en by som ingen av oss varit i: Riza. Fantastiskt läge, annars inte mycket att hänga i julgran.

Vi styrde kosan mot Kato Symi för att få lite delikat middag. Jag kan verkligen rekommendera tavernan som ligger till vänster när du kommer nerifrån kusten (där är ett litet, litet torg framför…eller mer som en vändplats, egentligen…). Den ser inte stor ut mot vägen, men är djup och i tre våningar med en stor uteplats. Och god mat fick vi som vanligt! De serverar en läcker sallad i brödskål. Himla praktiskt, man äter alltihop.

DSC01375

Vid bordet bredvid oss satt två par varav i alla fall det ena var från Aten. Det var omöjligt att inte höra allt de sa för de var definitivt inte lågmälda. Jag fattade ju ingenting, min grekiska räckte inte till. Bra att ha översättare med sig. Det var lite gnäll vid deras beställning och de beställde påfyllning som de sedan inte skulle ha. Ja, du fattar ungefär. När det var dags att betala utspann sig en dialog mellan paren och kyparen. Inget märkligt för mina ögon och öron, men mitt sällskap hade all möda att hålla sig för skratt. Jag fick det översatt så här kommer ett stycke grekisk humor levererat av en kvicktänkt (i dubbel bemärkelse) kypare med neutral min:

-”Det var många ben i köttet. Har du hund?” tyckte sällskapet

-”Ja, det har jag”, sa kyparen.

-”Då kan du ge benen till hunden!”

-”Nej, han är vegetarian.”

Ha en bra kväll!

Söndagsutflykt i strålande sol

Helgvädret med lätt regn/skurar kom av sig, solen hoppade snabbt in och tog över. Nu kommer två fina dagar då mina ben kommer att dra ut mig på vandringar. Icke förhandlingsbart och ingen diskussion.

DSC01151

Mandelträden har börjat blomma så smått! Det är ett tecken på att våren är på väg…

Efter frukost igår vid Libyska havet bar det iväg mot nordväst. Det blev en fin färd genom berg och små platåer, in och ut genom byar. På några platser var det bara jag som varit förut, det blir lite lustigt när ”utbölingen” berättar och förklarar. Men kul!

 

 

 

 

 

 

Vid Mália på nordkusten svängde vi inåt land igen med kurs mot byn Apo Kerá på väg till Lassithi-platån. Vi passerade byn Krási på väg upp och den fick mig att fundera över ett märkligt fenomen. Så snart en by, en strand eller någon annan plats i något land slinker in i guideböckerna så genomgår dom en metamorfos. Plötsligen är det så ovanligt och genuint och fint så alla bara måste dit. Trängsel och business brukar bli resultatet. Och i de flesta fall rena turistfällor. Krási under denna årstiden såg ut som de flesta byar förutom en stor vattenbrunn eftersom det är gamla vägen till Lassithi-platån så det var väl rastplats. Jag vet hur byn är under turistsäsong, dock undvikit att köra dit på sommaren.
Det är som megastjärnan Kritsá under säsong. Jag skulle nästan vilja säga att åk dit i vilket fall som helst för det är en upplevelse. Det pratas ibland om att äldre människor löper risk att bli attackerade, t ex väskryckning. Här är det upp-och-nervända världen! Tanterna går till attack, de pratar omkull dig, tar dig i armen. Klart att du måste in i just min butik! Du kan också dra dig lite åt sidan och bara betrakta vad som händer. Det är som ett skådespel!
Mitt tips: Hyr en bil, ge dig ut och leta upp vilka byar som helst. Stanna, strosa. Kör vidare om inte just den byn fångade ditt intresse. Fika eller luncha i ”okänd” by, du kommer att bli förvånad över pris och kvalité! Och du får lugn och ro, slipper trängsel och kommer närmare lokalbefolkningen.

DSC01150

Kloster har ofta så fantastisk utsikt, men det kvittar hur jag fotograferar, det kommer inte fram i alla fall. Och jag var så koncentrerad att jag inte såg papperskorgarna…

En bit utanför Apo Kerá ligger ett nunnekloster som heter Panayia Kardiotissis Keras. Som alla kloster har det en fascinerande historia, både världslig och religiös. Läs mer här! En kedja är inblandad och anses som ”helig”, den hänger inne i den lilla kyrkan. Jag såg besökare ta ner kedjan från väggen och vira den om sig, efter en liten stund togs den av och nästa person virade den om sig. Märkligt. Eftersom den anses kunna utföra mirakler så kanske den kan läka el likn.

 

 

 

 

Upp till byn, in på taverna, god mat och dryck. TV:n på (som vanligt) och plötsligen ett inslag på nyheterna om Stockholm. Sällskapet kunde informera mig om vad som hände, tydligen högerextremister i farten och till min glädje föll samtalsämnet nästan direkt. Jag bara skämdes och sköljde bort den fadda smaken ur munnen med gott vin. Efter all mat gick jag en tur i byn som är väldigt liten, men byggd på ett klipputsprång så denna lilla by rymmer stor höjdskillnad.

DSC01165

Kul skylt: här möts Sverige och Italien i Grekland!

Ner igen mot Mália och denna vägsträckan är definitivt vackrast att köra uppifrån Lassithi-platån och neråt. Jag fick stifta bekantskap med två byar: Sísi och Milatos. Den första har jag hört en hel del om på senare år, men det var inte ”min grej”. Charmig, fin liten skyddad hamn, men i övrigt väldigt turistigt vilket nu på vintern betyder att byn gav ett övergivet intryck. I Mílatos körde vi bara en runda ner till havet, men det var ganska dött och charmlöst. Många byar har ett ”hamnläge” så glöm inte att titta inåt land, ta dig upp dit och strosa i gränder! Mílatos kan vara värt ett besök till, men då uppe i byn. Där lär också finnas en utgrävning som jag får försöka hitta lite information om. Vi hittade inget kafenion och nu sög det ordentligt i kaffetarmen. Här behövdes ett säkert kort: Aghios Nikólaos.

Upp i bergen, Selinári-ravinen på ena sidan. Oj, så vacker den här ön är! Det är nästan alldeles oanständigt. Efter kaffe hemåt, på väg in till mitt hus mötte jag Harry, engelsman. Han hade ramlat för några dagar sedan och knäckt 2 revben. Inte kul när man är nära 80 och måste gå ut med Sophie (en glad, vänlig, småfet liten hund som går lika dåligt som husse). Och inte får han dricka öl pga starka tabletter! Tänk, vilket straff för en engelsman!!

Fler foto på min flickr-sida! Nu ska jag studera kartan för vandring imorgon. Åh, så skönt det ska bli!!

Klicka på bilden för att rösta:

travelmarket

 

Söndag

Idag är en stilla dag. En gåva att vara rädd om och vårda. Möjlighet att andas. Stanna upp och reflektera. Minnas. Landa och samla kraft. Vara med oss själva. Härvarande.
Tids nog hinner vi med allt annat. Tids nog är det vardag igen.

Livet finns bara där

Livet finns bara där
Självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
Vi hinner inte
Dagarna bara rusar iväg
Och vi följer med
som om vi var tvungna till det
Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?
En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras
Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet
(http://svenskadikter.com/)

5529034_orig

Allt om inget

Jag tänkte döpa det här inlägget till spridda skurar för det är spridda tankar, men eftersom vi ännu inte sett till nå’t regn så kändes det fel. Kan förstå om ni norröver tycker det är knasigt att klaga över regnbrist o likn, men så är det här.

Det sägs att sömnrubbningar kommer när man blir äldre. Med tanke på hur ryckigt och konstigt jag sover så måste jag vara jättegammal i så fall. Och det är jag ju inte så det måste vara andra saker som påverkar. En sak jag funderat på är jordbävningar. Medelhavet är väldigt aktivt och Kreta ligger inte så jättebra placerat i förhållande till sprickor. Ibland när jag vaknar utan någon syn- eller hörbar anledning undrar jag om det kan ha varit en jordbävning. I måndags morse vaknade jag vid 4-tiden, låg och läste och vid 5-tiden kände jag den. En rejäl skakning som visade sig vara en bit ut till havs som vanligt. Men sängen skakade, taklampan svängde fram och tillbaka.

Sedan ett par veckor tillbaka går vi runt som i ett töcken. Luften är full av jasmindoft som kommer stötvis, t ex på kvällen genom den öppna balkongdörren. Jag är inte så förtjust i starka dofter, men den har blivit lite uttunnad på vägen så vem kan stå emot en uns av jasmindoft! Det är ljuvligt!

Idag har jag varit på marknaden och tänkte ta några foton, men jag var där så sent så det var fullt med folk. Vill man ströva där i lugn och ro utan att trängas så rekommenderar jag att vara där när de öppnar kl 8. Då är dessutom grönsaks- och fruktdiskarna fulladdade med färg och smak. Farligt för det är lätt att handla för mycket!

Jag skrev i ett inlägg för några dagar sedan att det är lugnt här med tanke på politiken. Det är rätt på sätt och vis, nu är det mest vanlig politik med reformer osv och inga dramatiska förhandlingar. Denna månaden har många skatter, höjda avgifter osv trätt i kraft i linje med avtalet om stödlån. Riktigt lugnt är det tydligen inte, men några protester eller oroligheter är det inte frågan om, det går fortfarande att åka hit i lugn och ro.
Lantbrukarna är upprörda, men det fäste jag mig inte så mycket vid för när är dom inte det? Om jag förstått det rätt så har lantbruket varit väldigt skyddat och omhuldad med lättnader, undantag, bidrag mm. Nu ska de tydligen betala mer i skatt och jag är inte människa att avgöra om det är en väldigt stor skillnad eller inte. Jag bara undrar var de tror att alla lättnader, bidrag osv kom ifrån.
En annan grupp blev så upprörda att de fick regeringen att backa: uthyrare. De skulle betala mer skatt på sina hyresinkomster och det föll tydligen inte i god jord.
Jag förstår att det tar emot att det dras åt från alla håll, men nu har grekerna ett gyllene tillfälle att skapa ett nytt samhälle, att korrigera det som inte fungerat. Eller behålla det dom har. Ingen annan kan välja mer än dom själva. Ska man ta hand om varandra eller ska var och en sköta sig själv eller finns en medelväg?

Turistsäsongen lider mot sitt slut. Det finns en del kvar i sta’n, antagligen folk som reser på egen hand. Hörde att en del av dom är ”återvändare” så de vet att sommaren är ingen bra tid. Några veckor till, se’n går sta’n in i vintervilan. Den är så skön, för min del kanske pga att det inte blir något vandringsstopp utan det är tvärtom bästa tiden.

Det verkar som om det ovanligt varma vädret under september skrämt igång lite sjukdomar. Det går feber, förkylning, diarré. Jag hoppas klara mig, framför allt från febern. Det är inte bra när man bor ensam.

Mitt besök i Sverige är fullbokat och ändå finns så mycket och så många jag skulle vilja hinna med. Tiden är begränsad och går inte att tänja ut. Och flyget går ju på båda hållen.

Nu ska jag ta en stund i soffan. Har tillbringat en stund med ett gäng svenskar som lockar mig i fördärvet. Det blev några klunkar vin för mycket så här mitt på da’n. Men trevligt och gott hade vi!

Nästa vecka tänkte jag ha lite tema här i bloggen med ”utlänning”, t ex lite om turister, hur det är att vara svensk bland greker. Vi får se om jag kan hålla kvar den tanken. Nu går jag nämligen in i min helgdimma!

Och jag önskar dig en trevlig och skön helg! Njut av söndagen, dra i bromsen!

(foto från vandringen i onsdags finns på flickr.com)

Fjärde advent

Idag en av de söndagar då butikerna får lov att ha öppet – jag flyr sta’n. Det måste finnas söndagsfrid nå’n annanstans. Vandring låter bra, styr mot Neapoli.

Kyrkklockor, frukost vid kloster lyssnandes till det mässande läsandet från kyrkan. Går in en stund på mässan, tänder ljus. Ut i grönskan igen, här står olivträden som spön i backen. Möter en jägare, besvarar hans fråga med att teckna med händerna. Olivskörden pågår – hundskall, rop, motorljud. Getpinglor. Olivplockare som fikar och lunchar. Solsken. Vindstilla. Byte till shorts. Några nya avstickare. Tänder ljus i kapell. Går förbi en festlokal i en by – hör musik och skratt. Passerar apelsin- och mandarinlundar. Katter som jäser i solen. Avslutar med ett glas iskall soumada i ett julpyntat Neapoli.

Sex timmars frid och ro och tankeflykt i ett bedårande vackert landskap. Tänk att det finns dom som undrar varför jag vandrar!

Några juliga foto på min flickr-sida.

Frid hos oss

Andra advent. Söndag. Brukar inte blogga på söndagar, tycker att de kan få vara fulla av lugn och ro, men är ju med i #blogg24. En utmaning är en utmaning. Man kan väl känna söndagsfrid i alla fall. Jag fyller ut med foto.

Söndagsfrukost på vanliga stället. Blickar ut över Libyska havet. T o m havet har tagit ledigt för efter några dagar med vågor ligger det nästan helt stilla. Fartyget, som flyktingarna kom med, ligger kvar. En komprimerad, tydlig bild över livets olika sidor: sorgens skepp i glatt solglitter.

DSC02027

Till vänster på strandpromenaden står två som metar i lugn och ro. Fem katter väntar också på napp. De har olika positioner, kanske avståndet till de som fiskar är mått på dumdristighet. Eller mod.

Längst ut på piren till höger sitter en ensam fiskare alldeles stilla. Det är bara solglittret som rör sig. Lekfullt. Kanske även lite spefullt. Fast nej, inte idag när det är söndag.

DSC02025

Så är frukosten uppäten, kaffet urdrucket, det börjar svida lite på benen i solen. Dags att strosa hemåt. Mellan stadshuset och stora torget skapar vuxna och barn dekorationer av plastmuggar, plastflaskor mm och sprayfärg. Blir nog ett väldigt vackert julträd, måste kolla imorgon!

DSC02028

Kryssar i gamla sta’ns gränder. TV-apparater är på, barnen ute och leker, annars tyst och stilla. Ingen trafik utanför, inga som hastar fram på vespor.

Det är söndag och andra advent. Det är fridfullt.

 

Ingen söndagsfrid

Du som följt min blogg eller känner mig sedan före bloggen (jodå, det fanns ett liv då också!) vet att jag propagerar mycket för att vi ska ta en dag då och då för att varva ner, stanna upp, reflektera, umgås. Och jag tycker att söndag är som gjord för det.

Söndagsfrukost på vanliga stället, det hoppar jag bara över om det är vandringsdag. När alla färjorna lämnat och satt kurs på ön Chrissi vet jag att det är dags att strosa vidare. Idag blev det hemåt. Jag fick ge efter för lägenhetens skick – jag var tvungen att städa. Vädret skulle äntligen vara på min sida. Det skulle fläkta idag, ja t o m blåsa ganska rejält, men det var tydligen inställt. Det blev till att ta några tag på golvet med moppen, torka av ansiktet med handduken som låg slängd över axeln, moppa några tag, torka av ansiktet, moppa….ja, du fattar. Inget vidare. Jag ska i veckan inhandla en dammsugare – nu är jag trött på sopandet.

Eftersom det är söndag for tankarna omkring alldeles okoncentrerat och la sig kring ”hushållsarbete”. Helt ärligt: jag hatar det. Det blir ju aldrig klart! Man gör om och gör om och gör om och gör om i en tröstlös, evig cirkel. Kanske det är mig det är fel på, är antagligen alltför resultat- och målinriktad. Ett konstaterande som varken gör det roligare eller lättare utan ganska precis tvärtom.

Jag började räkna från 20-års åldern, gjorde några antaganden och kom fram till att t o m idag har jag städat cirka 1 872 gånger, diskat 6 570 gånger och tagit hand om tvätt 5 616 gånger. Och det bara fortsätter!!!

Funderade ett tag på att även räkna ut tidsåtgång, men det är för varmt. Och risken för stor att bli deprimerad….

Sista söndagen i juli

Sovmorgon.

Traskade ner till café Lido för söndagsfrukost, nästan tomt.

Strax efter 10 invasion av kyrkobesökare. Verkade ha varit någon minnesgudstjänst för det var kakfat och alla hälsade på två gamla, svartklädda damer. När de var igång som bäst med kyrkkaffet kom lämmeltåget, dvs busslast efter busslast med avsläppta turister på väg bort till färjeläget för att åka över till Chrissi.

Vid 11-tiden kom hon, som vanligt, i blommig ärmlös klänning, vit solhatt och flipflops: badnymfen. Det är en liten tant som, om inte varje dag så i alla fall på söndagar, tar en promenad längs strandpromenaden bort till stranden vid fortet, badar och går tillbaka. Jag upptäckte henne första gången i maj/juni 2012. En så’n tant ska jag bli när jag blir stor. Eller så ska jag bli en tant som bor i en bergsby och har kolossalt många blommor utanför mitt lilla hus där det står en stol där jag njuter av den vidunderliga utsikten medan jag filosoferar.

Många båtar ute, t o m kustbevakningen. De körde runt som om de drabbats av solsting eller tappat bort ett hemligt uppdrag. Efter en stund försvann de bort mot horisonten.

När sista färjan lämnade så lyfte jag och strosade hemåt. Packade ryggsäcken för eftermiddag på stranden. Inte ett enda ledigt parasoll på närmsta stranden! En ny erfarenhet. Tur att vi har fler stränder, bara att sätta kurs mot nästa.

Lyckades lägga beslag på sista parasollet, upp med boken. Tyvärr spelades nå’n form av ”musik” som mest liknade programmerad rytmmaskin, ingen melodi. Volymen skruvades upp senare och då fick jag nog. Så själlöst och enformigt. Inte konstigt att många unga har frånvarande, trött blick om de lyssnar på så’nt. Tänk, musik som kan vara så vackert och ge massor av energi.

Sjönk ner i soffan en stund. Nu dags för middag, se’n blir det hemmakväll i soffan med bok. Det är gott med söndagar!