Etikettarkiv: sol

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!

Undrade du varför det inte kom något blogginlägg i början av veckan? Kanske du till och med saknade mig en smula! Jag har helt enkelt inte haft tid. Mars kunde inte ha börjat bättre! Våren har tagit ett stort steg fram och knuffar ganska hårt på vintern. Så snabb vår som vi hade ifjol då varken människor eller natur hann med vill vi egentligen inte ha, men just nu är värmen så välkommen att ingen bryr sig.

Tänk, det verkar som om det finns ett liv efter den värsta vintern i mannaminne!

I söndags lockade solen ut människor på sta’n som promenerade och fikade. Barnen hade någon aktivitet, det är mycket så’nt nu under Apokries. Alltså kunde man se Spiderman och Batman cykla på strandpromenaden och stanna till vid tidningsbutiken för att handla lite godis. Medan de var där inne jagade Snövit duvor på torget.

Sent på eftermiddagen gick jag på bio. Vi har en s k premiärbiograf som är bland de första att få nya filmer (ja, även före Sverige). Jag såg ”A star is born” – en medioker film som inte lämnade något större intryck. Spara de pengarna om du tänkt gå och se den. Idag meddelade biografen att de tyvärr måste stänga helt och hållet. Så synd! Det streamas väl så mycket film idag att de inte kan få det att gå runt. Jag är av den bestämda åsikten att film som är gjord för stor duk ska ses på stor duk. Det är skillnad på biofilm och tv-film. Så det så!

I lördags fick jag veta att taverna Brusco ska stänga i slutet av månaden. Även det ett trist besked. De har haft ett lite annorlunda stuk vilket gett omväxling. Nu försvinner det alternativet vilket kommer att bli mycket saknat av undertecknad. Deras sallader….mmm……

Sol och högre temperatur en dag. Två dagar. Tre dagar. Skulle detta verkligen kunna hålla? I tisdags parkerade jag mig mitt i solen på vårt kondis på torget, beställde in starkt, gott kaffe och två kakor. Sedan fick solen bränna ända in i minsta skelettdel – å, så skönt! Olika arbeten pågick på gator och hus så slagborr och annat väsnades, men inte ens det kunde förta njutningen. När jag knappt kunde sitta kvar utan betedde mig som en baconskiva i ett stekjärn flyttade jag in i skuggan. Och då kändes vintern i vinden.

I onsdags arbetade jag. En av mina vandringar har fått problem på en delsträcka så jag fick ge mig ut för att försöka hitta en ersättning. Det blev inte bra. Nåja, jag vandrade den gamla delsträckan också. Och tänk! Ett problem löste sig av sig själv, det andra löste jag. Nedslaghet förvandlades till uppslaghet. Bra dag, tänkte jag, och vandrade in i en by med ett stort leende på läpparna. Då drabbades jag av Murphy’s lag eller om det var ”lagen om alltings jävlighet”. Ett nytt problem dök upp, ett problem som jag blev så ledsen, irriterad och arg över. Lösning? Vette sjutton, men jag måste knäcka det.

Torsdag skulle det städas, men inte tusan kan man städa när solen vräker ner sjunde dagen i rad! Vem vet när den bestämmer sig för att släppa fram moln, regn och blåst? Damm springer ingenstans (tyvärr!). Jag tog mig igenom lektion i grekiska med mycket skralt resultat, tror att jag är solvärmehög. Efteråt tog jag en bok under armen, parkerade mig i solen på etablissemang som serverar gott kaffe och chokladsufflé. Varm. Jisses, vad det är gott att leva!
På vägen hem stannade jag vid taverna som fått problem i och med att havet ätit sig in så marken underminerats. Det är kommunen som äger marken så de är där och reparerar, hoppas de blir klara snabbt. Tavernaägaren och jag pratade lite om hur året kommer att bli, bokningsläge, finns några orosmoln som kan betyda om- och avbokningar osv. Jag har ett ovanligt läge i år där hittills färre förfrågningar än vanligt resulterat i bokningar. Eftersom jag har återvändande kunder så utgår jag ifrån att konceptet är bra. Så finns allt det där som inte går att påverka: restrender, valutakurser, politiskt läge, väder…ja, ja, det är bara att vänta och se. Och hålla tummarna.

Igår drog jag på shorts, packade ryggsäcken och lät Panda ta mig västerut. Heldagsvandring lockade och det blev det. I början av vandringen kände jag mig plötsligen fnittrig! Jag kom på varför: du vet uttrycket att vara som omsluten av bomull? Jag har omsluten av fågelkvitter och inte vilket fågelkvitter som helst. Det var kraftigt, glatt, tokigt, vilt, fritt och fullt av galen lycka. Kan man bli annat än så glad att man blir full av skratt!?

Vitt och gult i olivlundarna! Det gula är blomman som kommer före jul (och som jag glömt namnet på) och det vita är kamomill.

Resten av dagen och vandringen behåller jag för mig själv, hoppas du inte misstycker. Efter sju timmar var jag svettig och trött. Välmående och nöjd. Och tacksam.
Fast helt lottlös ska du inte bli, jag har plockat några blommor till dig! I översta raden till vänster Ebenus cretica som försiktigt känner sig för, det är lite tidigt för den. Utslagen färgar den vägkanter och bergssluttningar röda tillsammans med (till höger) Calicotame villosa som nu börjar färga bergssluttningarna gula. Och nej, det är inte den vi kallar ginst, den blommar senare, men båda är ärtväxter. 

(klicka på foto för större format! fler foton på flickr.com)

Nu är det dags för helg och då ska vi fira för imorgon är det karneval! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

När våren kom till sta’n

Jag skulle skriva om nyheter idag, men det får vi skjuta fram. Vi har haft en fantastiskt fin helg, jag bara måste dela med mig. Jag vet att vädret inte är så bra i Sverige (i alla fall inte när jag pratade med Skåne i förmiddags), men jag skriver inte detta för att retas. Se det istället som en hälsning att våren är på väg!

I lördags hade vinden lagt sig och solen värmde gott. Vi hade vår lilla ”lördagsträff” på kafenio utomhus, vi satt i skuggan! Hur gott som helst och framför allt var det så tyst och skönt efter 5-6 dagars blåst.

Söndagen blev något annorlunda än vanligt. Vi är ju inne i karnevalsperiod eller Apokries (som jag skrev om i fredags). När jag var på väg till stamkafenio för söndagsfrukost fick jag nästan tränga mig fram i en gränd här i gamla sta’n. Där hade ungdomar samlats som skulle avverka en skattjakt.

Satt ute och åt frukost, andra gången i år och denna gång var riktigt skön. Men det var inte den vanliga söndagsfriden i sta’n, den som jag tycker så mycket om. Antingen var det vädret eller skattjakten eller en kombination, men det var folk ute och promenerade, bilar på hamnparkeringen, fikagäster som vi aldrig ser annars en söndagsförmiddag! Roligt att sta’n börjar vakna efter vintervilan, men jag föredrar ändå den typiska söndagsfriden.
På söndag är det avslutning på den här perioden med karneval på eftermiddagen så söndagsfrid infinner sig väl inte förrän nästa söndag.

En del som passerade var roliga att titta på. Det pågick tydligen också någon maskerad för mindre barn så Zorro, sjörövare och prinsessor dök upp.

Ett gäng killar bestämde sig för att börja träna att surfa inför sommaren. Lite kyligt och inte så inbjudande. Tyckte jag.
Notera publiken på piren! Här möts verkligen två årstider…

dsc02819

Jag satt kvar i några timmar och njöt med bok. På väg hem gick jag en runda i sta’n och en del tanter hade minsann lockats ut ur sina hus. Givetvis med skydd för solen, där är grekerna klokare än vi som kommer norrifrån. Härligt att se dom igen!

På gågatan finns en drake (den och några andra foton kan du se på min flickr-sida) och tavernor, caféer osv är dekorerade med masker, vimplar och girlanger. Jag traskade iväg till en taverna igår kväll och det var gott om folk överallt. Tydligen var det också någon fotbollsmatch och det drar alltid folk till caféerna. Och nej, jag vet inte vilka som spelade.

På tavernan pratade jag och en av personalen, som också är en vän, om livet, drömmar och så’nt. Hon är 28 år och den rara människan säger till mig att ”hur gammal är det nu du är?” Och sedan säger hon att jag ser inte ut eller verkar som 58 år utan snarare 45 år. Nu kan man undra över varför jag blev glad över det med tanke på att jag inte bryr mig så mycket om ålder eller mår dåligt av att vara 58 år. Det sitter väl i ryggraden att man ska uppskatta att bli bedömd som yngre än vad man är. Och att inte bli så glad om hon satsat åt andra hållet, dvs sagt att den här 58-åringen ser ut och verkar som 71 år. Det är märkligt det där med ålder. Det upptar så mycket av våra tankar och vår tid fast vi inte kan göra nå’t åt det. Alla ens åldrar är olika, var och en med sin tjusning. Och tiden går i alla fall. Varför önska sig någon annanstans i livet än där man är?

Igår blev jag klar med att skriva in första utkastet till boken på datorn, dvs de cirka 80 % jag skrivit. Himmel, så dåligt det är! Här måste omarbetas! Jag får nog först ge mig ut på en vandring imorgon för att städa på verksta’n.

Solig måndag

Så där ja, då är jag tillbaka i de vanliga spåren efter datorstrulet. Det tar en stund att ladda efter en så’n förfärlig berg- och dalbane-tur i hopp och förtvivlan. Mest av allt ville jag gå ut i lördagskväll när allt var klart och fungerade och ”supa skallen i bitar”. Men det hade ju inte varit så klokt, har en del att ta igen.

Jag skrev i fredags att det låg 2 fartyg utanför hamnen som ingen verkade veta vad det var för nå’t. Det vet jag nu. För 1 eller 2 år se’n beslutades i FN (tror jag att det var) att oskadliggöra Syriens kemiska vapen och det görs på ett fartyg i Medelhavet. Det var det fartyget som passerade tillsammans med en bogserbåt. Så var det med det!

För övrigt hade vi en solig, fin helg med bara några få regnstänk. Jag har inte använt el-elementet alls så nu är värmen på väg. I söndags åt jag frukost på mitt stamställe, se’n blev det bok på bänken nere vid kapellet vid fortet, men det har sina risker. Där hänger tanterna i kvarteret och givetvis lockades de ut av solen så där var ”kackerlackskillern”, ”den lilla”, ”den allvarliga” och ”morgonrocken”. Jag matades med kakor och apelsiner. Det går ju bara inte att säga nej till dom tanterna!

Såg minsann 4 turister igår och idag har jag pratat med några från Norge. Mer och mer aktivitet på strandpromenaden, säsongen närmar sig. Tyvärr lite dåligt med bokningar för hotell som inte har resebolagsavtal. Oddsen är höga på att det kommer många fransmän (de ratar muslimska länder efter attentatet i Paris), inte så många tyskar (rädda för att det ska införas drachma) och ryssar (har inga pengar och frågan är om det finns några resebolag kvar efter konkurserna ifjol). Och jag går så klart runt och påstår att det kommer många skandinaver. Vi får se!

Idag gick jag och betalade räkningar. Det kan man göra på lite olika sätt. Man kan ha internetbank (om man har pengar på banken, alltså), betala på posten (tar ut avgift – jag gillar inte så’na avgifter) eller gå till respektive och betala kontant. Det är lite stenålder men småmysigt, framför allt när det är så fint väder. In på kommunhuset för att betala vattenräkningen, men där var stängt och satt en lapp. Rena grekiskan. Fattade i alla fall att de flyttat och vart så det var bara att knalla iväg. Köa och så får man en massa stämplar. Ja, inte jag alltså, utan fakturan. Se’n iväg till en butik för att betala mobilfakturan. Passade på att fråga efter batteri till mobilen (du minns kanske att den slocknar när jag är ute och vandrar och använder gps). Men den planen gick om intet för min mobil är ”kompakt”. Det går inte att byta batteri. Så korkat! Av tillverkaren, alltså.

På väg hem provade jag ett par snygga skor som jag tyckte var alldeles för dyra, 65 euro. Av någon underlig anledning hörde jag ex:ets röst: ”Varför är du så snål mot dig själv i vissa lägen?” Så jag köpte skorna. Och tänkte att det som han sa till mig är nästan exakt vad jag brukar säga till min mor. Ränderna går visst aldrig ur.

På tal om drachma är det idag som Greklands reformlista diskuteras i eurogruppen. Spännande. Och nervöst, inte minst för de offentliganställda som vill ha lön och för pensionärerna. Undrar om det kommer ut nå’t om resultatet på nätet ikväll.

På tal om tanter! ”Inför flytten sa Eva, då 96 år: ”Det började bli riktigt tråkigt här hemma, jag klättrade på väggarna, då är det dags att hitta på något.” så hon flyttade till Thailand. På Expressens hemsida kan du läsa mer.

Jag måste UT!

I natt slog vädret om så imorse var det vindstilla. Härligt! Chans på både sol och regn, men jag beslutade igår kväll att idag blir det vandring. Inte riktigt högt upp i bergen utan jag tar min ”korsa Kreta”, drar ut på den så mycket jag kan så jag får vara ute länge. Det behövs efter flera dagars inblåsthet. Helgen ska vara lugn och fin, se’n kommer blåst och regn igen med storm på tisdag. Det verkar nästan som om naturen både ger och tar paus.

Nu tycker du kanske att jag överdriver och gnäller mycket över vädret, men du är faktiskt inte här så vad vet du. Eller så säger du att ”människan är ju skånska, hon måtte väl vara van vid blåst, det blåser alltid i Skåne”. Då ska jag be att få klargöra för dig att det blåser inte alls ”alltid” i Skåne och att vara ”van vid” inte är detsamma som ”tycker om”.

Om jag går långsamt, pausar och fikar lite längre än vanligt, lägger till nå’n extrasväng så kanske jag lyckas få massor av frisk luft. Och det blev det, närmare bestämt 6 tim.

Buss upp till nordkusten, börjar vandra och inser ganska snabbt att byarna är tysta och lugna. Folk har nog stannat till en stund över morgonkaffet för att lyssna på tystnaden. För det blir ju otroligt tyst när vindstilla avlöser blåst.

Full aktivitet ute i landskapet, det skördas oliver med väldig fart. De har givetvis också sett prognosen för nästa vecka. Möter mina allra första riktiga jägare. Alltså inte ”människa med gevär” utan med klädsel, utrustning, ja hela kitet. Går och funderar över vad de jagar nu, men kanske det vilda legat och tryckt dessa dagarna och nu rör på sig när vädret är bättre. Fast vad kan det finnas att jaga mer än kaniner?

Gårdagens sol och vind plus nattens omslag har ätit på snön. Det som låg mer än halvvägs ner på sluttningarna är borta, snögränsen har krupit upp. Temperaturen kryper över 10 grader – nu är vi på banan igen!

Bara att njuta av landskapet. Snän gör bergen mer definierade, de mörka molnen som leker med de vita molnen medan solen försöker bryta igenom färgar landskapet blått. Eller kanske blågrått. Allt ändras konstant då skuggor flyttar sig. Tänker att jag tycker nog allra mest om den här ön utanför ”säsong”. Det är nu den vilar, hämtar krafter, bara njuter inför det varma, torra halvåret. Nu är det bördigt, klorofyllfullt, lugn och ro. I mars börjar våren, då spricker hela ön!

Bara en get- och fårhjord en bit upp på bergssida, antar att herdarna också sett prognosen och ligger lågt. Den här hjorden vaktas av herde i pick-up som sitter och pillar på nå’t, ska vi gissa en mobil. Herdar ska inte hålla på med så’nt, ska inte vara digitala. De ska stå och speja ut över bergen och läsa av naturen.

På tal om pick-up så kommer det några i sakta mak. Regnandet har gjort djupa fåror i grusvägarna och även om en pick-up klarar det mesta så ska den hålla ett tag. Såg en pick-up på sta’n igår, förresten, som hade hela flaket fullt med snö! Vågar man satsa på att det var en bergsbybo som tog en sväng till sta’n?

Tankarna flyger högt och vilt nu när det finns gott om rymd jämfört med lägenheten. Bl a sitter jag uppe vid en kyrka och funderar över hur tomt det blir när man nått ett mål. Nästan förvirring. Bestulen. Förlust. Nästan lite besvikelse. Rädsla för att nu när målet är nått kommer det att försvinna. Det är väl då det gäller att hitta nya mål.
Och en stor tacksamhet fyller mig. Jag är inte här på semester eller på besök och sitter och funderar på hur det skulle vara att bo här, om det skulle fungera. Jag bor här! På riktigt. Och det är gott. Varmt. Hemma och fridfullt. Glädje.

Ikväll går jag utanför mina cirklar och ska prova pizza på taverna som jag bara besökt några gånger. Och imorgon är det vilodag, solchanser är utlovade så jag kanske passar på. Kan man lagra värme i kroppen, tro…

Foto på min flickr-sida!

What a lady!

Denna kom i min väg idag på facebook och jag föll som en fura. Vilken start på veckan! Regnig, tung måndagsfm i Lund blev plötsligen solig och full av energi. Kan hon så kan jag. Och du. Glädje parat med jävlar anamma!

Är du beredd? Klicka HÄR och håll i hatten!

 

Solig måndag

En härligt solig måndagsmorgon, perfekt för en rejäl morgonrunda. Kunde gå redan kl 7 för det var ljust! Varför är det alltid så att det ”plötsligen” är ljust på morgnarna i mars? Längtan efter ljuset är stor under den mörka årstiden och ändå är det som om man missat att det ljusnat. Det är väl antagligen så att det smyger, de små stegen märks inte tydligt förrän det en morgon ”plötsligen” är ljust.

Finns det någon gång under året då vi är mer sårbara än nu? Månader av inomhusmiljö, solbrist, slut på energi och kraft eftersom de gått åt till att hålla värmen? Nu kommer förkylningar och annat elände som ett brev på posten, vi är tacksamma måltavlor. Jag tror att det är bra att solen lockar ut oss, vi behöver frisk luft och rörelse. Hela systemet syresätts och får upp farten. Inte minst behöver tanken, själen, det inre hjälp att lyfta. Vi har vistats i mörkret och tittat ner i marken länge nog.

Solen ska skina några dagar till så på onsdag eller torsdag tänker jag vandra längs Öresund, antingen Höganäs-Helsingborg eller Ramlösa-Borstahusen. Slog upp kalendern idag och veckans citat är ett gammalt kinesiskt ordspråk som passar väldigt bra in på vandring, söndagsfrid o likn:
När man haft bråttom länge måste man stanna upp och vänta in sin själ.

Ha en skön måndag!