Tillbaka till normalläge och en ny inbjudan

När jag steg ur bilen i torsdags mötte mig kylig, nästan kall, luft. Härlig känsla! Så här ska det vara den 14 januari på 500 meters höjd. Inte som i söndags då det var ovanligt varmt för årstiden på samma höjd. Då åkte tröjan av tidigt, i torsdags var den på hela tiden.
Framöver ska vi enligt väder prognosen få lite kallare än normalt, men hellre det än tvärtom. Nu hoppas jag att vi inte ska få berg- och dalbaneväder så det ska skifta mellan ovanligt varmt och kallt. Naturen är tillräckligt förvirrad redan så den kan behöva lite lugn och ro.

Jag var i byn Ziros på östra Kreta där dagens vandring skulle gå av stapeln. Inte ett område som jag vandrar i så ofta eftersom det ligger en bit bort. Idag var planen att vända på vandringen för att se om det fungerade och kanske t o m blev bättre.
När jag började gå upp och in i bergen funderade jag på att ta fram mina vantar, men jag avstod. Det var riktigt skönt att känna kylan på huden.

Himlen var full med en blandning av moln. De flesta var vita men några var de svartaste moln jag någonsin sett! Inte grå eller mörka eller väldigt mörka utan riktigt svarta. Vad månde bliva? Störtregn? Kraftig åska? Jag klarade mig med tre tillfällen med regndroppar under hela vandringen – helt ok. Molnen släppte ibland igenom solen eller så var det kanske solen som lyckades titta fram. I vilket fall som helst så gör det landskapet så vackert. Fläckar av sol och skugga spelar över sluttningarna. Man står i skugga med mörka berg omkring sig men i fjärran är bergen magiskt solbelysta. Andlöst.

Vädret på vinterhalvåret gör luften klar och fin vilket ger perfekta förhållanden för att fotografera och se detaljer. Man slipper soldis som lägger sig som ett filter. Det ger möjlighet att se skrevor, klippformationer, låga växter med mera på långa avstånd. Och blicken kan färdas långt över slätt och berg utan begränsningar eller suddighet.

Anemonerna har fått upp farten och det var utslagna blommor och knoppar lite överallt. Naturen är underbart grön. Denna tiden är en av de vackraste med alla sina nyanser av grått, brunt och grönt. Några var ute och eldade i olivlundar där skörden var avklarad och i byn Chandras passerade jag olivpressen. Där var det aktivitet, men det syntes att de var på sluttampen.

Jag använder mobilen ganska lite jämfört med många andra och har i stort sett inga appar. Dock fick jag ett tips för ett tag sedan om en app som jag nu använde för första gången. Man tar foton som sedan skickas till region Kreta som utifrån fotonas gps-kordinater meddelar ansvarig regiondel/kommun. Det man fotograferar är sopor! Jag som, sorgligt ofta, träffar på inofficiella soptippar tyckte att detta var en vettig app och laddade ner den. Och jag fick användning för den idag (och jag stannade också på vägen hem vid en annan inofficiell soptipp)! Hoppas det fungerar så de människorna jagas med blåslampa.

Plötsligen såg jag rörelse högt upp på en sluttning en bit bort. Vad pågick? Med hjälp av kamerans objektiv och kikaren fick jag se ett tiotal gåsgamar som samlats och rörelsen jag observerat var flaxande med vingar. Imponerande djur! Inga små finkar. Troligen kalasade de på något, kanske ett lamm eller en killing för det var inom ett inhägnat område med en ganska stor flock. De djuren höll sig borta från platsen där gåsgamarna höll till. Och efter en stund blev det oroligt i luften med korpar, falkar och andra rovfåglar. Spanade kanske efter rester?
(klicka på foton för större storlek)

Och om man är vaken och verkligen ser sig omkring kan man få se naturens små under. Jag fick se en liten mus, otroligt söt. Den lille rackaren verkade inte medveten om mig eller att jag var människa för han satt stilla en kort stund och jag stod stilla och betraktade. Just när jag lyfte kameran började han traska iväg. Inte skrämt eller hastigt, inte så att han letade efter ett gömställe utan han stegade ut och över vägen. Jag lyckades i alla fall få ett foto på hans ryggtavla. Kanske en drömmare i sin egen lilla värld!

Då och då i bergen finns små odlingsslätter och på en fin i detta området odlas en hel del vin. Vinstockarna vilar, men deras knotiga grenar bildar riktiga konstverk så även om de är bruna och avskalade gör de landskapet vackert.

Så var det dags för en test av en alternativ sväng, men det blev inte bra så bara att avskriva. Något som ser bra ut på håll kan t ex bjuda på staket som måste passeras och det är inte alltid så enkelt att få upp grindarna. Viktigt att man kan stänga dem ordentligt när man passerat!

De sista 1,5 km kämpade jag mot en kraftig motvind. Så härligt! Den kom norrifrån, uppifrån bergen, och var full av frisk och klar luft. Jag drog ner så mycket jag orkade långt ner i lungorna.
Tillbaka vid bilen efter fem timmar. Fick en fin bilfärd hem längs med sydöstra kusten.

Och hur var det nu med det där att vandra sträckan baklänges? Jo, det blev mycket lyckat!

En ny inbjudan
Jag har tidigare bjudit in dig, kära läsare, till dels att välja foton som jag skrev om (resulterade i tio inlägg under temat ”Tankar kring ett foto”), dels att ställa frågor kring min flytt utomlands. Nu i lockdown känner jag att min inspiration är tynande när det gäller bloggen. Det händer inte mycket i min tillvaro vilken är satt på sparlåga. Så nu undrar jag vad du vill läsa om? Det kan vara vad som helst, behöver inte handla om Kreta och Grekland. Kanske du har frågor, kanske du har något speciellt ämne eller företeelse att föreslå.
Jag låter inbjudan återkomma i tre blogginlägg, sedan hoppas jag att inspirationen flödar! Skriv till mig på Messenger eller email ia.lofquist@live.com (inte nedan i kommentar eller i kommentar på facebook).

Ha en skön och fridfull helg! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida!

Koppla av, upplev och njut av sydöstra  Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

PS. Finns också på facebook

12 tankar på “Tillbaka till normalläge och en ny inbjudan

        1. iamittilivet Inläggets författare

          Jag har funderat på att vandra norr om Ziros – Sitanos, men jag måste få ihop en rundvandring så jag kommer tillbaka till bilen och det är lite svårt att sy ihop. Blir gärna alltför långt.

          Gilla

          Svara
  1. Ping: Äntligen vinter! | ia mitt i livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s