Så är nya året igång liksom vaccineringarna! Nu kan det väl bara bli bättre så sakteliga. Känns skönt att se ljuset i tunneln.
Vi har fortfarande lockdown, den är förlängd till 18 januari och förlängs troligen ytterligare. Idag öppnades dagis, förskolor och grundskola. Gymnasium och högre fortsätter med digital undervisning. I övrigt är vi tillbaka till läget före helgerna så frisörer, butiker osv har fått stänga igen. Några områden är problemområden (bl a Attica) och här i regiondel Lasithi ligger vi fortfarande bäst till i hela Grekland. I förra veckan hade vi ett utbrott i en by, men den las snabbt i hård lockdown.

Nog om det! Igår gav jag mig ut på årets första vandring! Vädret är knas. År 2020 kom värmen tidigt, högsommarhettan kom tidigt och lämnade sent och värmen avtog inte i november som den brukar göra. Just nu har vi vind från söder vilket för in värme och Sahara-damm. Detta väder gör att nordkusten har högre temperatur än vi på sydkusten, konstigt nog. Här låg vi på 20 gr igår och drygt 20 gr idag (jag använder den officiella väderstationen här i Ierapetra och inte någon hemtermometer). Innan du ropar ”Oj, så ljuvligt, där skulle man vara!” så tänk ett varv till. Det här vädret ställer till det rejält för naturen och därmed också för oss människor. I lördags kom rapport om orkidéer som blommar på 500 m ö h – cirka 3 månader för tidigt! Vädret spelar också corona i händerna då folk i helgen drog till stränder och parker med slarv när det gäller avstånd osv.

Jag körde upp till Kalamafka igår och fick en väldigt fin vandringsdag. Där uppe fanns inget dis och inget Sahara-damm utan jag fick magiska vyer med slöjor mellan bergen.
(klicka på foton för större storlek)

Jag valde en kort vandring och att vandra den ”baklänges”. Det var inget bra val för den sträcka som jag annars tycker är enkel visade sig mindre enkel från andra hållet. Och vyerna blev inte så slående. Det är ett bra knep att vända på vandringar för att fräscha upp dem, men det fungerar inte alltid.

Vid första fikan såg jag rörelse i ögonvrån. En bit bort var tre hundar ute och spankulerade. Ingen människa i sikte. En av hundarna var större än de andra två, troligen den lilla flockens ledare. Oj, tänkte jag, vad gör jag nu. Gå tillbaka kändes inte lockande. Hundarna drog in i pinjeskog på en slänt så jag smög sakta förbi i gräset i vägkanten. När jag kommit en bit vände jag mig om och såg inte en hund så långt ögat nådde och fortsatte vandra.

Men så hördes stegljud bakom mig och jodå, där fanns två hundar. Ungefär 7-8 månader gamla. Charmiga, men jag försökte schasa iväg dem. För var fanns hund nummer tre? Skulle han plötsligen dyka upp och försvara sin lilla flock?
Jag försökte gömma mig för unghundarna och smög in vid en ruin när de inte såg mig. De fulingarna använde näsan föredömligt så de kom runt knuten och tittade på mig ungefär ”Varför står du här?”.

När jag stannade för att fotografera, njuta av fågelkvitter och landskapet så la de sig ner och vilade en stund. De följde med mig på ungefär halva sträckan. Vid andra fikan fick jag bjuda stackarna på vatten. De var lite andfådda i värmen. På en eländig väg blev vi omkörda av en pickup med två äldre herrar med vita skägg (präster? herdar?) och mitt sällskap valde pickupen istället för mig. Jag kände mig lite sårad, faktiskt.

Vandringen var varm! Det var ungefär som det brukar vara i mitten av mars. Frisk bergsluft fanns inte, den är så härlig på vintern. Fågelkvitter förgyllde landskapet, en hel flock bergshönor skrämde vi upp, fjärilar, bin och andra flugfän for omkring i luften, knoppar på en del träd. Ja, det är verkligen fel väder för årstiden!

Passerade källan Kefalovryso när jag närmade mig byn. En bit därifrån blev jag utskälld av en liten rackare med storhetsvansinne:

Jag gick in i gränderna i Kalamafka, en by jag ofta bara passerar. Lugnt och stilla mellan husen. De flesta var ute och skördade oliver. Utsikten från byn mot Ierapetra och havet är inte illa. Och när man kommer upp en bit så ser man bättre hur hög klippan är.

De 248 trappstegen leder upp till grottkyrkan ”Heliga korset”. Byn ligger väldigt vackert och jag kan rekommendera ett besök! Om tavernorna varit öppna hade jag ätit lunch på Oasis, en av mina favoriter.

En härlig och skön dag! Naturen är alltid viktig för oss människor, ännu mer i svåra tider. En något låg, smådeppig och trött Ia i lördags har idag fixat en massa saker. Tack för det!

Ja, just det! Jag filmade också minsann. Inte min starka sida eller stora intresse, men då och då så faller lusten på:

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Fler foton på min flickr-sida! Manual till flickr finns här i högermarginalen.

Koppla av, upplev och njut av sydöstra  Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

PS. Finns också på facebook