Etikettarkiv: premiär

Nypremiär!

Tidigt imorse tryckte jag ner ett par motspänstiga fötter i vandrarskor med inlägg. Efter nästan 3 månader i platta sandaler ville fötterna avvika och gå någon annanstans, men jag gav mig inte. Packade ryggsäcken, upp med den på ryggen och höll på att falla ihop. Den var ju tung!

Vid 6-tiden lämnade jag hemmet och började vandra. ÄNTLIGEN! Kursen inställd på att vandra över Ierapetra-slätten till nordkusten.

Några gamla gubbar (kanske gamla fiskare som är vana att stiga upp tidigt) satt på några caféer i halvmörker, annars lugnt och stilla. Vid denna tiden på året blir vi nästan invaderade av massor, massor av flyttfåglar som sitter på ledningarna. Jag blev lite orolig när sta’n grävde ner en del ledningar i förfjol, var skulle fåglarna ta vägen? Nu vet jag var en del av dom håller till. Det var bara dom och jag, alldeles tyst. Det enda som hördes var ett svischande ljud från vingslag eftersom några nymornade flög omkring. Lite som filmen Fåglarna fast på riktigt…

Frukost vid mitt lilla kapell efter att jag tänt ljus för familjen. Det har inte blivit så många ljus för dem i sommar, de verkar ha klarat sig ganska bra i alla fall. Såg hur hela Ierapetra badade i morgonsol, men jag hade fortfarande skugga. Jag valde att vandra idag pga att det skulle bli ganska stark vind. Visserligen ett element att kämpa mot, men det ger också svalka och sänker temperaturen. Eftersom jag gick nära bergen i öster hittade inte solen mig förrän efter kaffe i by vid 9-tiden.

Nu började det bli lite jobbigt! Ganska branta men korta uppförsbackar känns lite varstans för en halvslö kropp. Och andningen var något ansträngd. Solen hjälpte inte direkt till att underlätta. Men det är ofta så på första vandringen på en säsong. Det är mer fysisk igångsättning än njutbar vandring.

I näst sista byn mötte jag en gammal kvinna som var på väg upp för en trappa. Kring hennes fötter lekte tre kattungar. Vi tog i hand och stötte varandra upp respektive ner. Jag vill inte påstå att vi hade ett samtal, men lite förstod jag. Resten flyter så bra så med ett stort leende. Måste berätta för min språklärare att jag inte längre känner mig dum när jag möter gamla människor ute i byar. Han sa ju till mig att det är inte meningen att jag ska förstå dom än, det är mycket gamla uttryck och dialekt. Så jag har släppt det och kanske var det släppet som gjorde att det kändes som om kvinnan och jag bara möttes. En fin stund.
Lyckligtvis såg hon inte vad som hände efter mötet….en av kattungarna hade förälskat sig i mina skosnören, men det såg inte jag. Upptäckte bara att jag plötsligen bjöd en förvånad kattunge på en luftfärd…..som tur var hade jag ingen fart….

Vandringen började närma sig slutet, men det gick inte för sig utan jag tog det längre alternativet till slutbyn. Jag var tidig i förhållande till bussen och tog därför en sväng i byn. Var inne och tittade på två ställen där konstnärer håller till så jag fick lite kultur också.

Hemma vid ett-tiden, fixa lunch, ner i soffan med stor mugg kaffe och sista avsnittet av The Night Manager. Kroppen sa tack så mycket, men fötterna surar och gör sig påminda genom att ömma lite. Det kostar på att bli ihoptryckt.

Vilket lyft denna dag! Jag var inte uppe i bergen, men oj vad här är vackert! Naturen är lite dammig och trött, men bara vi får det första regnet efter sommaren så sätter allt fart igen. Jag kände mig i alla fall väldigt levande och huvudet gick som en vindflöjel. Måste ta in allt, måste kolla allt. Önskar att jag kunde beskriva bättre, ha fler ord. Idag var huvudet ganska tomt, jag hade fullt upp med att bara uppleva och återupptäcka. Så gott!
Hoppas att vinden lägger sig lite nästa vecka och att temperaturen inte stiger för nu bara måste jag upp i bergen.

Ikväll blir det sta’ns godaste pizza och gott vin! Åh, vad jag ska njuta!

PS. Foton uppladdade till min flickr-sida!

PPS. Jodå, det blev att inlägg i företagsbloggen igår som handlar om tid, tystnad och ensamtid.

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen! 

Lyckad premiär

Jaha, hur startas vandringssäsongen förutom att som vanligt vara medveten om den egna kroppens något dvalliknande tillstånd. Måste också ta värme och trappfallet med i beräkningen och sommarens tragiska men, ursäkta, dumma olycka finns också i bakhuvudet (i mitten av augusti dog ett franskt par av värme och uttorkning när de gav sig upp i bergen på södra Kreta för att vandra. Underskatta inte miljö och klimat – överskatta inte den egna förmågan!). Jag tar min ”korsa Kreta”-vandring. Förhållandevis plant (otränade muskler), går igenom byar där jag kan köpa mer vatten eller fika (osäker på värmen), busshållplatser finns nära rutten (kan bryta), kan hitta skugga (sällsynt uppe i bergen). Vänder på den så jag går på ”fel håll”, dvs vandrar till Ierapetra. Himmel, så förståndig jag är!

Klockan ringde, tanken ”nä, jag…” stängdes snabbt av, 21 minuter senare hade jag ätit frukost, borstat tand, dragit på kläder, packat det sista och låst dörren. Kl 7 hoppade jag av bussen i Pachia Ammos och började vandra.

Njuter! Detta är som ett gift, men ett gott så’nt. Kan man säga så? Står stilla flera gånger och bara beundrar naturens morgon. Morgonljuset där solen inte kommer genom de mörka molnen så bergen färgas vackert blå. Inte ett löv rör sig, allt väntar på att dagen ska sätta fart. Det är stilla mitt i uppvaket, allt är samtidigt både nära och långt borta. Nå’n bil kör sakta förbi. Allt är långsamt och lovande. Vad ska denna dagen föra med sig? Allt är möjligt.

Kommer in i första byn, dags för vätska och frukt. Går inte runt med kameran idag, vill inte dra ut på tiden alltför mycket om det blir för varmt. Luften är frisk och skön, en svag vind svalkar då och då. Ut och upp på slänt, börjar fundera på att prova ett annat avslut men kommer på bättre tankar. Inget experimenterande idag!

Det är torrt men vackert. Här är det precis som överallt annars – varje årstid har sin tjusning. Det som saknas vid denna tiden är dofterna från blommor, örter osv. Ögonen och själen får sannerligen sitt i alla fall.

I Episkopi blir det kaffe på lite sömniga kafenion mitt i byn. Sitter 5-6 karlar vid olika bord och pratar. Jag tänker på att ibland är det skönt att inte förstå ett språk för det är lättare att skapa en egen bubbla där jag fritt väljer intryck och funderingar.
Av någon underlig anledning försvinner alla efter en stund. Samtidigt. Hm…? Jag blir ensam kvar, men ganska skönt det också.

Lite kameraövning inne i ett kapell när jag njutit av friden. Måste träna mer på svaga sidor, men det kan jag göra hemma. Fortsätter och nu blir det dags för karta. Det är nämligen så att en vandring ser olika ut beroende på vilket håll man vandrar. Jag är lite osäker på anslutningen byväg – bergsväg, men kommer rätt. Uppe vid kapellet går jag in och tänder ljus för alla i familjen. Se’n sitter jag och tar in utsikten över olivlundarna, Ierapetra, havet, Diktibergen….här är gott att vara!

Kraftigt medlut ner till byn Vainia, men vad gör det – jag är snart hemma. Börjar kännas varmt men inte hett. Efter sista vätskan på Demokratitorget i byn kryssar jag i olivlundarna och gör entré i Ierapetra vid 12-snåret.

Hem, fixa lite lunch, fram med vätska, sjunka ner i soffan med bok för återhämtningseftermiddag som även innehåller dusch, slummer…. Go’ middag på kvällen!

Summa summarum: det är ok att börja vandra med fortsatt respekt för värmen ett tag till. Ytterligare en vattenflaska ska med på nästa vandring som också blir åt det lite mer plana hållet, men längre. Tankarna kunde inte riktigt flyga fritt, men det kommer efter de 2-3 första vandringarna vid säsongsstart. Långsam återhämtning väldigt bra, gav kroppen tid på sig att ställa om och komma i ”normalläge”.
Längtar till nästa vandring (dags på måndag…)!!!

Foto hittar du på www.flickr.com/photos/ialofquist/

 

 

Premiär!

Oj, nu är det skakigt! Första inlägget på min blogg, måste komma på nå’t kvickt eller klokt… Tänk om alla skrattar och skakar på huvudet….skriver hemska kommentarer…nåja, det är bara att hålla för näsan och hoppa!

För att det inte ska vara alldeles tomt så har jag lagt in 2 gamla vandringsanteckningar från facebook. Och jag har flyttat över alla anteckningar från mina vistelser på Kreta. Det tog lite tid, men så mycket jag lärt mig! Kan snart hålla kurser i WordPress!! Lugn och fin, det var nog lite överentusiastiskt…..

Tänker att ingen är väl intresserad av lilla jag, men vem vet – kanske jag kan glädja eller inspirera eller tipsa någon….och kanske väcka lite eftertanke….skulle vara kul! Och om mina planer för livet efter jul går i lås så kan jag bjuda in till en spännande resa, men mer om det längre fram.

Nu har jag i alla fall börjat….få se var det slutar…