Etikettarkiv: paradis

Vårdopp på platå och sista vårvandringen

Vårdopp på platå
Jag fick en så stor lust att få ännu lite mer vår. Vi har haft en otrolig vår och det känns sorgligt att den är på väg att lämna oss för nu kommer sommaren. Man skulle kunna kalla det separationsångest! Men var få en sista dos? Katharo-platån givetvis! Jag vandrade där i höstas och presenterade då platån, det kan du läsa om i inlägget Getternas och fårens egen platå i sprakande färger. Jag tänkte att jag skulle återvända nu i vår, men har glömt bort det. Läs mer

Slut på helgfirande, in rullar vardagen

Helgperioden över, julen utstädad. Fast balkongljusslinga kan väl vara kvar ett tag? Det är så skönt när den skingrar mörkret på kvällarna.

Min lektion i grekiska är flyttad från eftermiddag till morgon. Oregelbundna verb sparkar verkligen igång morgontrött hjärna. Och lägger depressionens gråa matta över själen… Hela språket är ju oregelbundet! Jag tyckte att jag började komma framåt, få ihop lite och förstå, men det var igår, det.

In på busstationen för att kolla om skolbussen börjat gå så jag kan vandra imorgon. Vidare till telebutiken för att ifrågasätta hög faktura. Blev hänvisad att ringa OTE (ung som Telia). Jaha.

Det fick först bli en fika nere på strandpromenaden med sällskap. Diskuterade att hotellbokningarna i Grekland står stilla, ingen vet riktigt varför. Och vi löste några världsproblem tills vi fick ge upp och gå därifrån. Det var alldeles för varmt. Vi har runt 20 grader och sitter man i solen i jeans och tröja så blir det svettigt.

Fått erbjudande om att hänga med till Agios Nikolaos i slutet av veckan, men jag vet inte. Det är farligt att ge sig ut just nu, en av årets stora rea-perioder började idag. Fast eftersom jag inte tycker om att gå i butiker, framför allt inte på rea, kan jag ta med kameran och snurra runt på gator och torg. Aldrig fel med utflykt.

Iväg till livsmedelsaffären där jag stötte ihop med min engelske granne. Gott nytt år och en pratstund. Hem och på telefonen till OTE. Konstigt samtal och ännu konstigare turer. Det positiva som kom ut av det är att de ska testa mitt internet som är ganska slött. Med tanke på firman så är jag beroende av bra hastighet och stabil uppkoppling.

Så vek jag lite tvätt och satte igång en maskin. Se’n var det dags för lite jobb med firman, kolla ekonomin, svara på mail….ja, du vet.

Även i paradiset är det vardag då och då. Fast eftersom det är i paradiset så är det väl ”paradisisk vardag”. Låter bra, dagen blev genast bättre.

 

Helt kort en fredag

Konvalescensen går framåt med stormsteg. I onsdags dags att städa. Hushållsgöromål är ju inte min favoritsysselsättning så jag blev förvånad när städningen kändes rolig. Men halleda’, resulterar fysiskt tillfrisknande i mental ohälsa? Så kom jag på att det var inte städningen i sig som kändes rolig utan det faktum att jag kunde utföra den. Kunna röra sig någorlunda obehindrat, vifta runt med lasen och köra dammsugare utan att det gjorde ont! Så’na där småsaker som man inte tänker på när de fungerar utan tar för givet!

Nu finns inga vissna blommor på balkongen, allt är städat, jag har varit hos frissan, i natt sov jag 5 tim i sträck och i helgen kommer besök från Sverige. Detta är en nystart, dags att leva igen!

Jag har utlovat att skriva några tankar kring turister, men det får bli i nästa vecka. Just nu vaktar jag en hotellreception. Slit och släp.

Önskar god helg med två fina foto på Libyska havets brud: Ierapetra. Där bor mitt hjärta. Visst är det vackert?

IMG_0841

Foto: Ia Löfquist

Foto: Hercules Milas

Morgon i paradiset, men ingen paradismorgon

En ny förfärlig dag i paradiset. Det låter som en motsägelse, jag vet. Ierapetra och Kreta är paradiset året om, men årstiden (juli/aug) är förfärlig. Ut på morgonrunda en kvart över 6. Ingen vind, bergen är bara konturer i luftfuktigheten. Detta blir en jobbig dag.

Det värsta är egentligen inte solen och värmen utan luftfuktigheten, tycker jag. Det finns ingen luft att andas, det är som att dra benen efter sig i sumpmark och andningen fungerar inte. Jag menar, jag brukar inte flåsa efter 10 steg. Nätterna blir oroliga, sömnbrist gör ingen glad eller pigg eller energisk. AC:n var på några gånger i natt, skönt. Varför jag inte kör den hela natten? På hotell o likn är det inräknat, bara att köra på. Jag betalar el utöver hyran och jag vet att vi inte nått högsta värmen än. Och jag vet hur råkallt det blir i vinter.

Jag har alltid tyckt synd om de som inte kan styra sin semester utan måste ta den i juli/augusti. Vill de åka nå’nstans söderut landar de i förfärlig värme med en stickande (och ganska farlig, antar jag) sol. Dessutom ska man brottas med en massa andra turister! Jag brukar åka på vårkanten, några gånger på hösten. Jag var här en vecka i månadsskiftet juli/aug 2011 vilket var en värdelös vecka förutom alla vänner jag träffade. Vad upplever man egentligen på så’na semestrar? Ok, jag vet att det finns folk som älskar värme och som klarar av den ganska bra. Men alla andra! Strand – hotell – matställen/fik/barer? Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det skulle vara att åka till Knossos och gå omkring där i denna värmen.

Vintern 2010/2011 filosoferade jag och en tavernaägare en småkulen kväll över turister, säsonger, arbete osv och plötsligen säger han nå’t väldigt bra och träffande:
”It’s madness! Den tiden på året när det är som varmast och vi borde arbeta minst arbetar vi mest!”
Ligger mycket i det. Jag ska egentligen inte klaga för jag kan välja var jag vill vara (ingenstans för det mesta…) och behöver inte göra nå’t om jag inte vill (men rastlös blir man…). Många av mina vänner jobbar nu många timmar, långa dagar. Sju dagar/vecka. De ska ändå vara glada, trevliga, ge bästa service. Och de åldras flera år under juli/aug. Visst, de kommer tillbaka i nov/dec, pustar ut, tar igen sömn, drar ner på takten. Men vad får det för konsekvenser att jobba så år efter år?

Tränar på siesta och det går ganska bra. Försöker ställa in hur lång den ska vara så jag inte är alltför pigg på kvällen. Eller natten ska jag väl säga för det är sent på kvällen vi lever och hämtar andan. Gå till sängs är knappast aktuellt före midnatt.
Jag borde fortsätta med att starta min firma. En del är igångsatt, men jag borde jobba med huvudverksamheten. Fast hjärnaktiviteten är inte att lita på. Funderade på att ordna upp dokumenten på datorn efter datorstrulet, men är livrädd för att jag ska trassla till det, radera något viktigt. Är väl bara att kasta in handduken och ta ledigt. För som nå’n sa igår:
”Oh, it’s hot! And we have August in front of us!”

Låter jag gnällig? Det beror dels på att värme och påtvingad inaktivitet gör mig gnällig, dels på att det i ung 2 månader faktiskt är jobbigt väder. För alla.

Vid halv 8-tiden svängde jag in mot mitt kvarter. En svartklädd kvinna höll på att sopa trottoaren framför hennes dörr. Hon stannade upp, lutade sig på kvasten, pustade och torkade bort svetten i pannan. En ny förfärlig dag i paradiset.