Etikettarkiv: strand

Liten kan vara naggande god

I ett tidigare blogginlägg fick du, bloggläsare, en inbjudan (som gäller fortfarande) att välja ett foto som jag skulle skriva om på ett eller annat sätt. Det skulle hjälpa mig med inspiration och uppslag nu i högsommarhettan när knopp och kropp är trötta och snurriga. Nu är det dags för det andra inlägget!
Inläggen i denna serien finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.
(klicka på foton för större storlek)

Stränder finns det gott om så det var roligt med ett foto på en inte så känd strand. På kuppen Läs mer

Högsommarvardag och en inbjudan

Vad sysselsätter man sig med under högsommaren? Ja, det är helt och hållet hettan som sätter dagordningen. Vi har haft en del blåst vilket är väldigt skönt för det ger en paus för båda kropp och knopp.

Förra fredagen började färjan gå ut till ön Chrissi. Normalt sett ska det ligga fyra färjor här nu varar två gå dubbla turer i juli-augusti. Så blir det inte i år. Det sägs att det ska komma en färja Läs mer

Iraklio, strand och nuläget

Två utflykter i veckan och lite virus!

Iraklio
I torsdags for Panda och jag till Iraklio. Inget speciellt på programmet, bara lite shopping, strosa och äta gott. Vi tog en annan väg hem för omväxling och för att njuta av vackra centrala Kreta.

Iraklio är en galen och spännande stad! Jag har bloggat om den tidigare (se under ”TTT-Tips Till Läs mer

Temat slut, vardag igen!

Då är jag tillbaka igen! ”Tillbaka” förresten, jag har ju varit här hela tiden medan min temaserie Fotografi snurrat här på bloggen. Det var bra att få samla tankarna och impulserna från fotoutställningarna. Gensvaret har varit väldigt positivt så det verkar som om inläggen Läs mer

Glädjande besked: I’m back!

Då är jag tillbaka! Det har jag varit i drygt en vecka, men då sorterat foton från Rom och bloggat om dagarna i den eviga staden. Tyckte jag att det var skönt att komma hem? Nej, det tyckte jag inte och har aldrig tyckt efter resa. Förr sa jag att låt mig köra några maskiner tvätt, gå igenom posten, få ett glas kall mjölk och några grova mackor – sedan kan jag resa igen. Jag har aldrig hemlängtan, det finns helt enkelt inte tid för det. Läs mer

Stränder i öst

Högsommar på Kreta är en inaktiv tid pga den höga värmen. Det är vandringsuppehåll, men man måste ha någon uppgift eller något mål här i livet. Utrustad med lite rastlöshet i kroppen och min fina Panda tog jag mig runt för att inventera strandbeståndet här på min del av ön. Jag samlade på mig så mycket information att jag fick lägga sammanställningen som en sida istället för ett eller flera blogginlägg. Du hittar den i menyraden under Tema eller klicka här.

Mina favoriter? Agia Fotia och Tertsa eftersom det är lugna, fina små badvikar. Centrala stranden i Ierapetra för den är inte stor och det tar 2 minuter från min lägenhet. Och någon gång under sommaren är det skönt att byta miljö så då blir det Ammoudara beach.
Stränder som är nya för mig och som gav mersmak är bl a Achlion beach.

Om något är felaktigt, behöver kompletteras, du vill lägga till någon strand eller bara ställa en fråga så kontakta mig via kontaktformuläret eller på epost ia.lofquist@live.com

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Väldigt lyckad spontanutflykt

Temperaturen har sänkts något under helgen med hjälp av ganska kraftig vind från norr – ljuvligt! Plötsligen gick det att andas igen, lust och möjlighet att göra något kom. Så vad tar man sig till en söndag efter långfrukost? Jo, en biltur!
I min pågående strandinventering ingår att undersöka Xerokampos, en plats som ofta nämns när det pratas stränder. Men det är en bra bit dit från Ierapetra, jag skulle inte köra dit bara för en stranddag utan kombinera med något annat, t ex en biltur. Startar man tidigt från Ierapetra, säg vid 8-tiden, så kan man få 3-4 timmar på stranden. Startar man senare så blir det kanske bara ett dopp och en liten stund att torka i solen. Allt efter behag!
Jag fick idén sent så jag strök strandtid. Lämnade Ierapetra vid 11:30 och var tillbaka vid 18-tiden. Körde sakta, stannade då och då för att läsa karta, njuta och fotografera.

För att inte kartan skulle bli för plottrig tog jag bort kuststräckan Ierapetra – Makri-Gialos! (klicka på bilden för större format)

Det finns de som påstår att östra Kreta är som en öken. De har antagligen bara färdats längs med kusterna och på sommaren. Om man drar en streck från Ierapetra upp mot Pachia Ammos vid Mirabellobukten så är landskapet höger om den strecken ett spännande landskap. Här blir ravinerna fler och fler ju längre österut man kommer. Det är som om landskapet slitits sönder eller bara spruckit. Det känns inte öde, bara orört och mäktigt. Men berg är aldrig ogina så här och var finns slätter rika på odlingsmöjligheter och olivträd. Och det händer något hela tiden! Det är som om naturen och landskapet vill säga: ”Välkommen! Roligt att du kom! Nu ska vi underhålla dig och visa allt vi har och kan!”
Min mor säger att ”Den som inte kan uppskatta naturen är fattig”. Jag skulle vilja fortsätta meningen med ”…och den som inte grips och förundras av landskap är avdomnad.”

Nu kör vi!

Sträckan Ierapetra – Goudouras är mer eller mindre transportsträcka. Från Goudouras upp mot Ziros får du ett första smakprov på hur underbart dramatisk och växlande östra delen är! Landskapet känns orört och stilla, här finns ingen trängsel. Och precis när du undrar om det bara finns berg här så öppnar sig en stor odlingsslätt vid Ziros fötter. Här blir det tydligt varför byar byggs där de byggs. Vi kan undra varför man bygger på bergssluttning när det skulle vara enklare att bygga på plan mark, men på bergig ö måste all odlingsbar mark tas tillvara.

Så svänger du ner mor Xerokampos och upptäcker att det står att litet flygplan parkerat på din vänstra sida! Lugn, du kör längs med ett militärt område där Greklands flygvapen (Hellenic Air Force) håller till. Kör en bit, stanna sedan vid kanten och titta snett bakom inåt land. Mäktigt, eller hur? En slående utsikt med berg efter berg som avtecknar sig i fjärran.

Snart börjar vägen ringla sig ner till Xerokampos. Ta det lugnt och bara dra in vyn över vägen, stranden, havet och himlen! Här har du inget val – det går inte att stressa. Xerokampos är lite underlig, jag hittade ingen egentlig by. Här finns gott om mindre pensionat, hus, rum att hyra, B&B, ”guest house”. Jag såg tavernor, men det här är nog en plats man söker sig till för en semester i lugn och ro. Här finns flera stränder, men mer om dem i mitt strandinlägg i slutet av månaden.

Från Xerokampos kör du mot Zakros och nu får du hålla i ratten! Du färdas genom raviner som får dig att känna dig precis så liten som du är. Bergsväggarna känns inte hotande utan mer omslutande och vaktande.
Och innan du har hämtat andan ramlar du ut på Zakros-slätten och allt är olivgrönt. Jag hade tur med vinden för den gör att olivträden växlar i silver och grönt vilket är något av de vackraste fenomen jag vet. Som ett böljande sädesfält i Skåne.

Nu klättrar du upp till byn Adravasti där du tar av mot väster. Bergen fortsätter att bjuda på nya vyer och formationer hela tiden. Du hinner nästan inte njuta av en förrän den avlöses av en annan. Vid byn Sitanos dyker det upp vindkraftverk och solcellsanläggningar. Störande? Nej, tycker jag inte. De är bara uppställda, inga stora ingrepp i naturen. De visar tillsammans med det urgamla landskapet att gamla och nya tider kan samsas alldeles utmärkt, att varje tid har sina behov.

I Sitanos kan du välja att fortsätta söderut, jag valde västerut. Min plan var att strax ovanför byn Sandali gena över på en liten väg till Maronia. När jag väl stod där så visade mina två papperskartor, Google Maps och verkligheten olika versioner. Jag satsade på verkligheten, ville inte utsätta Panda för några jeepliknande vägar, så jag fick fortsätta norrut. Men det gjorde ingenting för jag hann inte köra långt förrän pang! Där kom en annan odlingsslätt och i fjärran låg Sitia och solade sig. Började fundera över hur mycket vackert man kan ta till sig när det bara kommer och kommer i en aldrig sinande ström.

Är du sugen på något eller hungrig så stanna till vid tavernan i Stavromenos. Jag åt där för ett par år sedan. Underbart god mat och så löjligt lågt pris att jag nästan föll av stolen! Och då är utsikten gratis.

Vid Epano Episkopi beslutade jag att testa en vägstump som jag sneglat på när jag passerat på stora vägen. Vilket lyckokast! Vägen ledde rakt ner i en grön gryta där det inte bara grönskade utan fanns en mängd olika träd och buskar. En sådan blandning ger fler gröna nyanser än man visste fanns.

I Etía finns tydligen en väldigt välbevarad och fin venetiansk villa läste jag senare på kvällen på nätet. Så kan det gå när man inte läser på före, men nu har jag ju en ursäkt att få köra dit igen.
Här vill jag varna dig för att välja att köra mot Epano Pervolakia! Det är, i klartext, den absolut värsta körupplevelse jag haft över huvud taget någonsin. Och jag har inte svindel. Det är en grusväg som går mitt på en ravinsluttning så du har bergvägg på ena sidan och stup på den andra. Vägbredden är högst en bil. Kör istället nöjd och glad ut till stora vägen för transport hemåt.

Det är svårt att få fram hur storslaget och underbart vackert landskapet på östra Kreta är och vilka upplevelser, framför allt känslomässiga, det ger. Jag önskar att jag var bättre på att förmedla alltihop. Alla ord som jag saknar nu medan jag skriver kommer att dyka upp när jag skickat ut blogginlägget i cyber space.
Den musik som då och då ute i landskapet ljuder i min skalle är klassisk musik. Den passar så bra tillsammans med det som omger mig. Majestätiskt, dramatiskt, uråldrigt, tryggt, varierande, bedårande, vackert, unikt och…ja, bara så himla grant!
Och inte blev det sämre av att jag efter en kurva fick njuta en stund av en rovfågel, kände mig som den gäst jag är här på jorden.
Mitt i bilturen dök en tanke upp hos mig: ”Hur skulle jag nå’nsin kunna flytta ifrån det här?”. Så jädra fantastiskt är det!

Imorgon fortsätter strandinventeringen även om jag hellre gett mig upp i bergen och ut i naturen igen, men kretensisk högsommar är obarmhärtig. Temperaturen ska gå upp igen och vinden lägga sig imorgon.

Ha en skön kväll!

PS. Några foton på min flickr-sida!

PPS. I lördags fick jag tag i hundägaren (se inlägg Biten)! Utan knot fick jag ersättning för utlägg och ”Sorry, sorry, sorry”.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Leveranstryck

Alltså, bloggar gör jag för att jag tycker om att skriva. Jag började blogga 2013 och tycker att jag hittat min nisch och ton. Jag vet inte hur det är för andra bloggare, men ibland kan jag känna att läsarens förväntningar kommer så i fokus att jag nästan avstår från att blogga. Kanske kan liknas lite vid skrivkramp. Det går inte att leverera stora, dramatiska händelser stup i kvarten. Vardagen är som den är, ibland vilsamt händelsefattig. Så jag tänker att kvitt vilket, jag snor ihop nå’t i alla fall. Den som inte är intresserad kan hoppa till någon annan blogg eller artikel eller nå’t annat.

Det brinner på ön. Borta vid Sitia pågår en brand, men några brandbilar fick ge sig av därifrån för att ta itu med brand i Selakano (nordväst om oss, strax ovanför bergsbyn Males). De inväntar nu hjälp från brandkåren i Iraklio för i området är det upp till 8 Bft (cirka 17-21 m/s) i vindstyrka så det blir svårt att släcka och att kontrollera branden.

I veckan har jag varit på två av mina favoritstränder. Jag tillhör de som inte badar utan jag läser, funderar över livet, lyssnar på vågorna, slumrar under mitt parasoll. En sak som jag gärna studerar är andra människor. Det finns de som tycker att det är ofint, oartigt och påfluget, men det förstår inte jag. Något mer intressant och underhållande än mänskligt beteende är svårt att hitta! Nu är det slut med det. Båda dagarna upptäckte jag att folk solade och badade, men däremellan pillade alla på sina telefoner. Alla som var där var alltså någon annanstans. Nästan alldeles stilla och inte ett dugg underhållande. Vad månde bliva i förlängningen? Trista och hemska tankar!

Jag har skrivit om vattenbristen som kommunen sagt inte är så krisartad fast kanske lite så vi stänger kranarna då och då? Nu har man slutat skyla över, nu heter det att vi har det värsta läget på 40 år. Befintliga borrningar ute i byarna inspekteras, nya borrningar planeras. Området är extremt vattenberoende i och med växthusen så det behövs åtgärder.

I onsdags lämnade mitt kylskåp in lite långsamt och innehållet var ljummet på kvällen. Inte precis en önskvärd händelse i den här värmen! Förra gången det hände var vid påsk. Jag upptäckte att jag saknade min gamle kompis som jobbar med kylar, frysar, spisar och så’nt, men man kan väl inte begära att någon ska ta en kyl under armen och flyga ner på stört?
Vid 18-tiden igår anlände två herrar (varav en var här i påskas) och min hyresvärd. Samma fel som i påskas: freonet har läckt (inte ut på mig, hoppas jag) så de fyllde på. Jag hörde i diskussionen att hyresvärden lät mer och mer sorgsen på rösten och talade lågmält. Till slut frågade jag vad som var på gång och jo, det är dags att köpa ett nytt skåp. Det svider för min hyresvärd. Han är väldans pengaorienterad för att uttrycka det snyggt. Väldans bra hyresvärd så jag klagar inte, bara konstaterar.

Har idag lusläst programmet för Kirvian (kulturfestival) hos oss i Ierapetra och Sommarfestivalen i Iraklio. Fanns en del intressant, får fundera lite. De flesta arrangemang här nere börjar nästan mitt i natten vilket jag har svårt att vänja mig vid. En sak som jag är lite sugen på är att se den grekiska uppsättningen av Mamma Mia. Det vore väl ett häftigt möte på flera plan mellan Sverige och Grekland?

Nere hos oss blåser det också vilket är väldigt skönt i värmen! Jag fick en konstig idé idag: jag tror att jag ska ta en shoppingrunda! Jag gillar ju inte att shoppa, men ibland måste man innan kläderna faller isär. Det blev en svettig men produktiv och rolig runda! Några ögonblick:

– Oh! So you live here in town?
– Yes.
– Are you married to a Greek?
– No, I’m single.
– Get one!
– O…hm…ok!

– I really shouldn’t have a dress without sleeves.
(visade och pekade på det begynnande hänget på överarmarna)
– If you talk more about that I will slap you! 

I en butik slog biträdet över till grekiska titt som tätt.
– Sorry, but now you’re speaking Greek again.
– Excuse me, it’s because I know that you live here!
– You don’t have to excuse yourself, it’s ok, it’s just that I only understand a word here and there.
Och så skrattade vi en stund tills nästa gång. Det blev många skratt!

Ibland tar saker oväntad vändning! En butiksägarinna och jag har känt varandra i sisådär 8 år. Hon älskar att sälja, men gör det på ett något pushigt sätt som jag inte gillar. Så jag stoppade henne som vanligt och hon sa:
– Yes, yes, I know, you don’t like but you know how I am!
Och i sin iver att sälja hittade hon en blus som var så himla rätt!

Turister gör inte av med pengar, det handlas väldigt lite enligt butikerna. Lite konstigt, tycker jag, för utbudet har blivit så mycket bättre de senaste 10 åren. Jag köper gärna linnekläder gjorda i Grekland, känns bra att stötta och kvalitén är hög i de flesta fall. Du vet väl att tekoindustrin är en av de få sektorer i Grekland som kan visa en ökning under krisåren?

Och i en butik hoppade en klänning fram som jag inte visste att jag behövde eller letade efter, men som var perfekt och satt som sydd till mig! I sådana stunder kan t o m jag tycka det är kul att shoppa!

Nu ska jag inleda helgen med att ställa mig och svettas vid spisen! Det är härligt att leva!! (hm…)
Ha en skön och fridfull helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Spridda skurar i het torka

Vilken härlig dag på stranden! Molnigt med solglimtar och en skön bris från havet. Temperaturen sjönk inatt, värmeböljan är över för denna gången. Det har varit fem jobbiga dagar med mycket vila, sömn, vrida på dygnet och vistelse inomhus. I gränderna har ”Hymn a la AC” ljudit under delar av dagarna och nätterna. Och det är tyst i övrigt när det är så varmt för människorna söker sig inomhus. Nu kommer några mörka moln uppifrån bergen och i väderprognosen finns regskurar de närmaste dagar. Ovanligt – visst, men vi håller tummarna för vi behöver varenda droppe!

Detta inlägget blir som rubriken antyder: en blandning av stort och smått.

Minns att jag skrev i ett inlägg att det låg en privatyacht från Qatar för ankar utanför vår lilla stad? Jag läste senare på nätet att det inte hade med Qatar att göra och att det var minsann fint folk: kungen i Bahrain med familj! På semester längs Kretas sydkust var Ierapetra ett givet stopp. De åt iland på kvällen och dagen efter var de i leksaksaffären i sta’n innan de reste vidare.

På tal om båtar så är trafiken till ön Chrissi i full gång. Sex mindre färjor går dagligen plus mindre motorbåtar. Jag känner för ”paradisön” som inte alls mår bra. Undrar hur länge det ska hålla, hur länge den kan marknadsföras som ”exotisk och tropisk”.

På tal om att inte må bra (den övergången blev lite krystad…) så blev jag i fredags uppringd av ett hotell som undrade om jag är igång med vandringar. Jag sa att det är jag inte pga värmen och vi pratade inte mer för jag förstod att hon hade gästerna framför sig. Gick in dagen efter och jodå, det var några gäster som hade efterfrågat vandring. Om de gav sig ut på egen hand förtäljer inte historien. Jag hoppas att de inte gjorde det. Att det ska vara så svårt att inte överskatta sin egen förmåga och inte underskatta lokala förutsättningar.

På tal om att aktiviteter kan gå galet så har vi haft årets första drunkning (utanför Agios Nikolaos). Och du har kanske hört talas om kvinnan som flöt iväg 17 km på en luftmadrass? Tre (3) kustbevakningsbåtar och ett flygplan från europeiska gränsbevakningen deltog i räddningsinsatsen som först gällde att över huvud taget hitta henne. Det var givetvis skönt att det slutade bra, men lite vaken får man väl ändå vara även om man är på semester!

På tal om andra aktiviteter så fick jag ett ryck och köpte en frukt som jag tycker mycket om, men som inte är så enkel att hantera: granatäpple. Om du aldrig försökt ta dig in i ett så’nt så har du en upplevelse kvar i livet.
Det är väl bara att titta på en av de instruktionsvideos som finns på youtube, tänkte jag, så löser det här sig i ett nafs! Fick tag i en som visade hur man ska dela frukten (oj, så fel jag gjort tidigare…) och sedan petade de lite och bankade lite förstrött på utsidan av ”klyftorna” och voilá, då liksom bara föll de smaskiga kärnorna rakt ner på en tallrik. Lätt som en plätt!
Jag kan nu efter tre granatäpplen avslöja att de där video-filmerna är trickfilmade på något sätt. Det hjälper inte att följa instruktionerna. Hur mycket jag än bankade och hotade hände ingenting. Mitt kök ser ut som om en slarvig slaktare varit i farten. Eller som om någon av de deckare jag precis läst blivit verklighet. En dag när temperaturen är gynnsam och andan faller på ska jag skura bort alla röda stänk och fläckar. Granatäpplen kommer framledes att avnjutas i juiceform, i sallad (när nå’n annan stackare åkt på att få ut kärnorna), på kvist på trädet eller på bild.

Och till sist vill jag meddela att även en person som finner fotboll tråkigt sveps med när Sverige går vidare i VM. Så i lördags bänkade jag mig på café Lido för att se matchen. Som ensam representant för Sverige bestämde jag snabbt att när Sverige gjorde mål skulle jag hoppa upp och tjoa allt jag orkade. Istället blev det några andra som uttryckte glädje vid två väl valda tillfällen… Men visst var det duktigt av laget att gå så långt för efter vad jag förstått (och det är i och för sig inte mycket när det gäller fotboll!) så är det ett i sammanhanget ungt och nytt lag. Bara synd att inte alla kommentatorer (väldigt skönt med kommentator på grekiska!) och soffspelare deltar för då hade vi vunnit alltihop, eller hur?

Nu rinner jag snart bort så det är dags att fylla på glaset så jag kan svettas lite mer… Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni. Det går bra att kontakta mig för frågor och bokning hela året.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Längtans olika riktningar

Idag är det svettigt. Ingen vind. Var precis i affären, nu i soffan och det bara rinner. Hur kan någon tycka att det här är skönt!? Ska försöka blogga, men det blir nog lite rörigt.

I förra inlägget skrev jag att min hemlängtan skiljer sig från ”semestergreklandslängtan”. Tänkte att jag kanske skulle utveckla det lite mer. Först: vad är längtan? Det är att vilja ha något som Läs mer