Etikettarkiv: strand

Längtans olika riktningar

Idag är det svettigt. Ingen vind. Var precis i affären, nu i soffan och det bara rinner. Hur kan någon tycka att det här är skönt!? Ska försöka blogga, men det blir nog lite rörigt.

I förra inlägget skrev jag att min hemlängtan skiljer sig från ”semestergreklandslängtan”. Tänkte att jag kanske skulle utveckla det lite mer. Först: vad är längtan? Det är att vilja ha något som man inte har, dvs längtan till. Men kan ju också vara att vilja komma bort från något man inte vill ha, dvs längtan bort. ”Semestergreklandslängtan” är lite komplicerad för handlar det om att längta till Grekland eller längta till semester eller längta bort från vardagen? Se där något att fundera över!

Att dömma av foton och kommentarer på sociala medier tycks de flesta längta efter en kall öl, grekisk mat (många nämner underligt nog gyros!), stränder och hav. Inget fel i det, men så ser inte min längtan ut. Och alla platser och länder är så mycket mer, både positivt och negativt.

Jag har lätt för att finna mig tillrätta var som helst ganska snabbt, har ”hem” till största delen inom mig. Men en fast punkt vill jag ha som blir en fysisk plats: här bor jag. Och det är dit jag längtade när jag skrev ”hemlängtan”. Den där fasta punkten kan vara mer eller mindre attraktiv och ”rätt” och denna är mer av allting.

Nu känner jag att jag börjar sväva ut lite så vi ska kanske gå in
på mer konkreta saker!

När jag inte kom i säng och vaknade varje natt halv två pga ljuset i Sverige (tänk vad man glömmer på tre somrar!) längtade jag hit där det är mindre skillnad på dagslängd under sommar och vinter. Och här är det mörkt när man ska sova och ljust när man är vaken.

Gick några rundor på Systembolaget och njöt! Även om monopolet skulle avskaffas så måtte vi aldrig ta bort dessa otroliga fackbutiker med så brett utbud från nästan hela världen, bra priser, hög kvalité och stor kunskap. Likadant var det när vi bodde i Schweiz. Där såldes också alkohol i livsmedelsbutiker och urvalet var litet och ingen högre kvalitet. Jag dricker bara vitt vin så jag kan inte uttala mig om rött vin, men jag har ännu inte hittat något gott vitt vin här på Kreta. Det kommer kanske.

Sorgligt att lämna creme fraiche, falukorv, ishavsräkor, råbiff, lagrade ostar och alla de kök som representeras i olika restauranger. Framför allt creme fraiche såg jag till att blanda i det mesta, jag vet ju vilka längtansanfall jag kan få.
Jag längtade inte efter grekisk mat under sommaren. Det blir kanske så att det man har till vardags lite förlorar sin charm. Därför har jag börjat dela upp grekisk mat i årstider. Stifado, varm och mustig, passar bäst höst och vinter till exempel. Traditionell grekisk sallad äter jag nästan bara på sommaren.

Service funderar jag inte så mycket över. Den är bra och dålig både här och där, det handlar mer om vilken person man möter.

När cyklister och gångtrafikanter i Sverige går rakt ut i gatan utan att se sig om och är alldeles omedvetna om att de gör sig skyldiga till ”vårdslöshet i trafik” längtar jag hem. När jag kör på National Road och möter en bil som ligger i omkörning eller försöker hitta inne i en stad i förmiddagstrafik längtar jag till Sverige. När det blir kaos i en korsning i Sverige längtar jag hem till ögonkontakt och att tillsammans reda ut situationen.

Jag bodde i sommar i ett ganska tyst villaområde i en ganska tyst och stilla by. Då kom jag på mig själv med att längta efter mamman nere i gränden som ropar ”JIAAANIS!” med högre och högre röst när sonen saknas i hemmet. Eller grannen far ihop med tonårssonen och storgrälar så hela kvarteret hör. Och någon hund skäller en bit bort, kyrkklockorna ringer, en vespa far genom gränden bredvid, ett barn ropar till ett annat barn och fåglarna kvittrar. Då blir tystnaden dyrbar och skön. Som just nu.

Jag längtade i sommar efter en dag på stranden, men vädret i Skåne ville annorlunda. Det är nå’t speciellt friskt över strand och hav i Sverige. Ingenstans är väl kaffe och bulle eller halvkletig macka så gott!

Skillnaden i natur blev påtaglig. I Skåne prunkade och grönskade det så man blev alldeles överväldigad. Här hemma är naturen som allra sämst under högsommaren. Gräs och späda buskar är bruna, allt täcks av ett lager damm. Men så kommer det första regnet som spolar rent och det andra som väcker till liv! Sedan är det grönt och härligt när den skånska vintern är brun, avlövad och grådisig.
Visst fanns det ändå en längtan efter bergen, men jag vet ju att de står kvar. Precis som de gjort i så många år. Det är en del av deras charm och mystik.

Tillbaka till mat: i Sverige större utbud av grönsaker och frukt, men smaken finns här. Hellre mindre utbud och säsongsbetonat med rik smak än motsatsen. De apelsiner jag köpt idag skulle aldrig lyckas ta sig in i en svensk livsmedelsaffär, långt mindre köpas av någon. Här bryr vi oss inte hur de ser ut bara de smakar bra. Apelsinerna har inte sin höjdpunkt just nu, de är saftiga men lite syrliga.

Nu känner jag mig som en engelsk cirkulationsplats! Jag kan ju inte hålla på att flumma runt hur länge som helst, ska nog försöka summera. Detta temat verkade så bra på idéstadiet, men det var då det.
Denna sommaren var min längsta vistelse i Sverige sedan jag flyttade hit i april 2014. Man glider snabbt och lätt in i gamla mönster, men jag kunde ändå konstatera att det är här jag känner mig hemma. Människor som inte vill flytta på ålderns höst säger ibland att ”här ska jag bo så länge jag kan tugga gröt”. Jag får väl säga att ”här ska jag bo så länge jag kan tugga moussaka”.

Finns ju ingen röd tråd i det här över huvud taget….tror att jag får sätta på AC:n en stund…

Huset är ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!
Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Mest svammel

Idag har jag varit hos frissan så nu känns det inte längre som om jag går omkring med en varm yllemössa. Vi hade ett intressant samtal om bl a kyrkan, generationer, namnsdagar. Jag får återkomma till det i ett annat inlägg, det var en del nyheter för mig som jag får fundera lite över. I förra veckan passerade jag ett kapell där det var dop utanför. Två personer höll barnet och ett vitt band omslöt personerna. Fick info av frissan: det är en sed här på Kreta att man symboliskt binder samman gudfar och gudmor.
Och anledningen till den höga aktiviteten i kyrkor och kapell under senare delen av juli var många viktiga helgonnamnsdagar. Nu är det mycket aktivitet inför Marias himmelsfärd på måndag, sedan sätter bröllop igång igen. Det är uppehåll för tillfället pga att man inte ska äta kött.
Mycket att hålla reda på!

Jag var på stranden igår, det var så varmt att jag tog ett dopp, mitt tredje i år. Normalt sett är jag en trevlig och rar människa, men jag är så trött på frågan ”Varför badar du inte?” att jag alltid svarar: ”Varför ska jag?”. Näsvist, jag vet, men jag går inte runt och frågar folk varför de gör si eller så.
Gott om folk på stranden, grekerna har semester nu de två första veckorna i augusti. De flesta är inte regelrätta turister utan anhöriga till någon på ön som de hälsar på eller så har familjen kvar hus här som de har som ”fritidshus” (en del kommer också vid andra tillfällen, t ex påsk).

Så var det något annat jag skulle skriva om…går ju inte att tänka och långt mindre hålla kvar en tanke i värmen…

Jo, jag skulle ju lyssna på musik i söndags kväll. Därav blev intet, inställt eller nå’t. Jag gick runt och kollade, men det var ingen aktivitet. Satte mig på stamtavernan med e-bok och ett glas vin istället. En lätt bris kom, så skönt! Kvällarna är ok efter nio – halv tio. Dygnet blir lite förryckt nu under hetaste perioden och jag kan inte sova dagtid så det blir långa dagar.

Efter frukost i söndags tog jag en promenad i sta’n. Stort misstag! Det var inte speciellt skönt trots att jag sökte skugga så mycket som möjligt och när jag om hem var kläderna och jag dyngsura. Men benen hade i alla fall fått röra sig lite.

Och det var en sak jag skulle fråga: önskas det uppdatering om Vasilis (se blogginlägg här)?

Knäckebrödet snart slut – smärre katastrof! Tittade in på lilla super market mitt i sta’n som ibland har knäckebröd. Nu verkar det som om det ingår regelbundet i sortimentet och de har t o m utökat med en sort till tre sorter. Så skönt att civilisationen kommer hit!

Hittade en liten, liten ödla på golvet en dag, de är vanliga på sommaren enligt min frissa. Första gången jag sett en så’n! Jag tycker om naturen utomhus så ödlan förpassades till andra jaktmarker. Myrorna och bladlössen flyttade ju för en tid sedan, grannens hund är tyst för det mesta (min hyresvärd har pratat med husse). Nu krigar jag med duvor som slår sig ner i ledningshärvan vid min balkong och ”kurrar” eller vad det nu kallas när de låter. Ibland måste jag hota med kvasten för att de ska ge sig iväg. Undrar om det också skulle fungera på vissa damer nere i gränden….!?

 

”Duvslaget” strax utanför min balkong.

Ikväll får det bli besök på taverna för att äta nå’t litet och nätt. Jag orkar inte ens tänka tanken ”om jag skulle fixa middag idag, vad skulle jag då…..”…nä, det tar slut där.

Nä, nu får jag sluta svamla, det här blir det ju ingen mening med eller innehåll i. Ska man utföra någon form av tankearbete ska det ske på morgonen så imorgon eftermiddag är det dags för ett strandbesök. Om jag ska bada? Inte vet jag.

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra! 

Usch, en så’n sne’ da’!

Haft en jätteskön helg och en produktiv morgon så det finns egentligen ingen anledning till mitt dåliga humör idag. Och dåligt humör ska inte visas, inte ut på nätet, eller hur? Du som är på sociala media, har du tänkt på hur bra och roligt och härligt alla har det alltid? Det blir liksom ett konstant positivt flöde som till slut bara blir för mycket, man kan bli trött för mindre. Bakom allt det där finns så klart stress, tristess, ledsamhet, ilska, vantrivsel, irritation, nedstämdhet och en massa annat. Varför pratar vi aldrig om så’nt, det skulle säkert göra livet lättare och roligare för oss allihop.

En dag dök det upp ett inlägg på facebook från Johan (hemsidapaendag.se – proffsig, jättebra service, snabb leverans) där han skrev att vad han än tog sig för den da’n kände han sig lite omotiverad. Jag kommenterade att jag hade det väldigt trögt med kreativiteten i företagsbloggen samma dag. Och hans svar på det var: Skönt att höra. Peppande tillrop i all ära, men ibland vill man bara höra att man inte är ensam om att ha det lite trögt. Tack.
Vem orkar och kan vara på topp alltid?

Idag skulle jag köpa nådastöten för de få kvarvarande myrorna: RAID. Jo tack, det visade sig finnas tre olika. De ord som stod på flaskorna ingår inte direkt i det lilla ordförråd jag skaffat mig så här långt. Jaha, då fick det bli uteslutningsmetoden. Den som var för flugfän sorterades bort, myrorna har ännu inte stigit till väders (deras själar har eventuellt stigit upp till myrhimlen, men det är en annan historia…). Två kvar. Priset fick avgöra!
Hem och sprayade på några som rörde sig. De dog direkt! Låter jag morbid, pervers, elak? Ha! Jag kan säga att det var en mycket tillfredsställande syn!

På tal om smådjur hade jag en mygga i lägenheten i morse, det är nog den fjärde på drygt två år. Det jag tycker mest illa om är det där hemska surret som hörs innan man får syn på själva djuret. Det slog mig att hur är det att vara mygga eller humla eller cikada? Jag menar, om jag tycker att ljudet är högt så hur är det för den lille stackaren som liksom är mitt i oväsendet? Fast de kanske inte har någon hörsel. Eller kan det finnas öronproppar för ljudkänsliga flugfän? Stoppar dom lite frön, pollen eller nå’t i öronen?

Så skulle jag gå till stranden och sandalerna gick sönder. Fick hoppa fram på de heta trottoarerna jagandes en turistshop som hade sandaler i läder. Det var inte roligt och fötterna ser inte bra ut undertill.

Nu ska jag plugga grekiska, den här da’n är förstörd i alla fall……
Det här (senaste alstret) är vad jag skulle vilja göra…

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på  hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Min dag tar slut

Fjärde och sista dagen. Riktigt sorgligt. Har nästan varit som en minisemester. Fast bara ”nästan” för det är svårt att koppla av allt när man är egen företagare. Jag tycker dock att jag lyckats ganska bra och att det blev bra blandning på mina dagar. Snacka om bra födelsedagspresent!

Först, det blev ingen hummer igår! Det blev ännu bättre! Först en räkcocktail med fler räkor än jag nå’nsin sett i en räkcocktail och en stor havskräfta hängde över kanten. Så kom det in nå’t som troligen hör till hummersläktet, men som inte var en hummer och inte en langust. Otroligt god och läcker!! Fick det uppskivet på en lapp, den hade två namn, inte lätt att tyda kråkfötterna men jag tror att det står Κολοχτιπα ή καραβιδα. Kanske någon kan bringa klarhet i vad det var jag åt? Skriv gärna i kommentarsfältet! (Google översätter καραβιδα med hummer, men det var inte det som låg på fatet)

Idag blev det strandinvigning! Väderprognosen visade ganska mycket blåst + hyrbil på parkeringen = som bäddat för en av favoritstränderna. Om du tycker om packade, stora stränder och musik från ”Beach bar” ska du åka nå’n annanstans. Tycker du om att välja mellan solstolar eller att ligga alldeles ensam? Att bara höra havet, några röster då och då, kanske lite vardagsljud från en liten, liten by? Känna en svag, svag vind som är precis lagom för att det ska vara skönt? Tillgång till väldigt god mat? Då ska du åka till Tertsa! Se upp när du kommer dit för tavernorna har egna parkeringar och solstolar. Jag rekommenderar varmt taverna Lambros! Idag provade jag en rätt som de precis börjat med: falafel. En faster hade tydligen lärt känna någon från Syrien och lärt sig laga falafel. Det var gott så klart, men hade behövt lite mer sallad. Såsen skulle vara ”spicy” – ett begrepp som jag lärt mig att grekerna och jag har skilda uppfattning om. Och det stämde denna gången också. Den var god, men inte vad jag kallar ”spicy”.

När man ligger där i solstolen kan man inte mycket mer än låta tankarna vandra i takt med vågskvalpet. Fylla år. Tiden går. Vad ska jag bli när jag blir stor? Funderade lite över vad som komma skall och vad som varit. Och läste. Kände att det fanns muskler som tackade så mycket för denna lata vilodag då solen mjukade upp med sina värmestrålar.

Fråga mig inte hur varmt det är i havet för jag badade inte, men det var andra som gjorde det och de såg inte ut att frysa.

Jag har länge funderat över att åka till Tertsa och stanna 2 nätter. Står på listan ”så’nt jag vill göra men aldrig verkar komma loss och gör”. Vem vet, kanske i sommar eller i höst.

Om en halvtimme ska jag skiljas från hyrbilen, avslutar med en skön hemmakväll. Imorgon är det söndag med frid och ro, sortera foto, läsa, men det får nog bli lite återvändande till verkligheten med ett uns uppladdning för se’n är det ju måndag igen. Och allt är som vanligt till nästa gång det är ovanligt.

Ha en skön söndag!

SOLSTING PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 30 juni och du får 15 % rabatt!
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Hyrbilshelg

Så var det dags att ge sig ut på egen hand efter olyckan i maj! Körde i juni med sällskap och det kändes bra. Det har inte blivit av i sommar pga diskussioner mellan mig och hyrbilsfirman, men nu verkar allt ok. Skönt att komma ut och dags att starta vandringssäsongen på allvar.

Fredag

Börjar med att besöka en av favoritstränderna för något så ovanligt som en hel dag på stranden. Oh, så skönt! Parkerar mig under parasollet, upp med boken, bara njuta. Ingen irriterande musik från nå’n strandbar utan bara vågornas kluckande. Tycker det är roligt med språk och kan inte klura ut vad de bredvid mig pratar. Det tar en stund, så upptäcker jag att det är engelska! Kan urskilja ord här och där, däremellan obegripligt. Måste vara någon speciell dialekt.

Supergod lunch på go’a tavernan, se’n dags för nästa pass. Livet är hårt ibland.

Lördag

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

En skåpbil kör in i byn Vachos, en kvinna kommer ut ur ett hus, några fjärran ljud, annars en lugn morgon vid 7-snåret.

Känns andaktsfullt som vanligt, det var här Ano Viannou-massakern ägde rum i sept 1943. Funderar över dagens flyktingar och det härjade landskap de lämnar. Tänk, att det kan bli så här igen efter en tid. De som flydde här var s k interna flyktingar. Någon måste vilja hjälpa, våga sträcka ut en hand, gömma, kanske ljuga. Människor är fascinerande.

Går förbi en affisch som berättar att Alexia dött, 93 år gammal. Det betyder att hon var 21 år när människor dödades, hus sprängdes och brändes, skörden stals eller förstördes. Vad kunde hon berätta? Hoppas någon lyssnat. För utveckling och framåt i all ära – vi måste också veta var vi kommer ifrån och varför det är som det är. Annars förlorar vi oss själva, tror jag.

Närmar mig lilla klostret, tar paus och äter frukost. Det är så tyst och stilla så det nästan gör ont. Inte en bil, getklocka, vindsus – ingenting. Känns nästan overkligt eller som om det skulle gå att ta på tystnaden.

Passerar det sista bergskrönet och kippar efter andan. Luften är helt annorlunda, det är som en våt yllefilt. Så stor betydelse har havet! Otroligt!

Andra halvan av vandringen blir en kamp mot värmen och solen. Täta stopp, några långa stopp, använder all skugga. Denna vandringen är helt enkelt för jobbig i denna värmen, fast samtidigt är den varierande, vacker och rolig att vandra. Jag kunde väntat en månad till och inte gett efter för längtan, rastlöshet och hyrbil. Blir omkörd av en bil som håller på att köra av vägen samtidigt som föraren skakar på huvudet. Cikadorna håller konsert så det nästan gör ont i öronen.

Vilar en stund under ett olivträd innan jag biter ihop för att ta sista fjärdedelen. Tittar ut över landskapet, detta är verkligen ”olivträdsland”. Överallt där det går att odla, t o m över bergstoppar i snörräta rader. Linnet har åkt på och den svettiga t-shirten är virad runt huvudet. När jag till slut närmar mig bilen och vänder mig om ser jag två klipputsprång som ser ut som dödsskallar. Jag hoppar kvickt in i bilen och sätter på AC:n.

Jag är glad över att mina vandringar på vandringsveckan är upp-lite ojämt-ner och inte så här kraftigt kuperade. Och att mina vandringar inte går nära kusten, landskapet kring Ierapetra är dessutom mer öppet vilket ger vinden plats. Det känns bra inför vandringsveckan som börjar på fredag.

Söndag

Så bär det av till Neápoli som jag tycker så mycket om att vandra på söndagar. Möts av en lite kylig luft och tunga regnmoln. Kanske jag har tur och det blir regn! Det sägs att om det regnar nå’nstans på Kreta så regnar det i Neápoli också, annars regnar det där i alla fall och alltid kraftigare regn än på andra ställen.

Börjar vandra med nya skodon. Det är mer vandringskängor än vandringsskor. Har gått kortare sträckor med dom, nu dags att testa lite längre. Ligger ett reservpar i ryggsäcken. Oj, vad de nya känns hårda, ogästvänliga och främmande! Så är det alltid i början, det är dom sämsta man nå’nsin haft, men efter ett tag älskar man dom och vill inte skiljas från dom.

En kvinnoröst mässar ut över dalen från klostret där alla dörrar i klosterkyrkan är öppna, prästen ung, 4-5 nunnor läser i stämmor och jag tänder ljus. Stämningsfullt. Sitter ner en stund och bara njuter. När jag kommer ut har det droppat lite från molnen – bönhörd?

När jag kommer upp till första byn är dalen full av halvsjungande röster och klockringningar från kloster, bykapell och stora kyrkan nere i Neápoli. Det blir som ett stort andaktsrum! Eller bara ett rum för eftertanke och vila.

Inga utvikningar eller improvisationer idag. Gårdagens vandring sitter i ben och kropp. Och lite i knoppen också. Vandring ska inte vara kämpa, viktigt att komma tillbaka till njutning och avkoppling.

Väldigt vackert med molnen, bergen och morgonljus på marken. Det blir så fina kontraster. Och man kan faktiskt bli trött på blå himmel. Roligt att fotografera också, ställer lite andra krav och bjuder på annat ljus. Det stänker lite, vinden tar i och blir lite kyligare – SÅ skönt!

Tillbaka i Neápoli är det dags för ett glas soumada och jag känner mig lite hungrig. Det enda de har är toast så det får gå ner, men egentligen är det fullkomligt andefattig mat. Hur är den funtad som kommit på att man tar två smakbefriade brödskivor, lägger en pressad skinkbit och en anonym ostskiva tillsammans med en förskräckt tomat, trycker ihop det med värme och äter ”det”? Och t o m lyckas tjäna pengar på eländet!

Mer bensin kvar i tanken och klockan är strax efter middagstid – varför inte en biltur upp till Lassithi-platån! Väldigt vacker väg upp, så öppnar sig platån och jag väljer vägen ner mot Malia, en riktigt serpentinväg.

Summa summarum

Skönt att komma ut och härligt att se vackra Kreta igen!

Går bra att köra, känns lite obekvämt men är inte rädd eller nå’t så’nt.

Hur kan 2 dagars vandring kännas så mycket i kroppen? Aha! Kommer på att jag vandrade i slutet av april, se’n var olyckan 14 maj och därefter bara 3 vandringar i juni. Längre uppehåll än vanligt, alltså. Riktigt pigg och taggad på vandringsvecka, ska bli så roligt!

Och foto finns på min flickr!

En lördag i september

Vaknar medan det fortfarande är mörkt. Det är tyst. Kvarteret sover. Ljuset kommer långsamt, detaljerna i rummet blir tydligare och tydligare. Efter en stund hörs skriket från en arg eller rädd katt. Strax därefter börjar en duva med sitt karakteristiska ljud. Så försvinner jag bort i lite slummer i tystnaden.

Väcks till liv av ett hackande ljud. Antagligen knackar någon ner puts, det pågår lite renoveringar här och där. Det ringer i klocktornet vid hamnen. En barnröst hörs. Sedan lugn och ro igen. Solen leker på sovrumsgolvet.

Nu bryts friden av det värsta ljud jag vet: min granne drar upp sin sovrumsjalusi. Det metalliska ljudet skär obarmhärtigt sönder tystnaden. Bara att stiga upp. Strax efter startar hon AC:n. Jag förstår inte varför.

Går ut i vardagsrummet, hör en man ropa på någon. Nu har dagen börjat.

Frukost på balkongen, knackandet pågår fortfarande, växterna behöver inget vatten för luftfuktigheten är så hög.

Jag öppnar datorn, kollar e-posten, bokar bil några dagar i nästa vecka, fler röster hörs nerifrån gränden. Fixar lite lunch, en vespa passerar nere i gränden, tittar upp mot bergen som gömmer sig i fuktigheten. Inga barn ute och leker.

Plockar ihop mina saker för att gå till stranden, passerar vänners butiker och tavernor. Någon ropar ”What a fucking hot day!”. Jag nickar, pustar och fortsätter. På stranden tunt med folk. Packar upp och lägger mig tillrätta i parasollskuggan med bok. En erbarmligt dålig bok.

Lyssnar på havet. På människor runt omkring. Tar några foton. Betraktar båtarna som kommer från Chrissi. Himlen är vattnigt ljusblå, bergen tydliga utan moln. Plötsligen tar vinden i och vågorna blir skummiga, Det lägger sig igen lika plötsligt.

Traskar hem via minimarket där jag handlar en flaska Retsina och en påse chips (det är ju lördag!), tanten i butiken och jag förfärar oss över hettan, hon försöker trösta mig med att på måndag ska temperaturen sjunka. Inga barn ute och leker.

Passerar engelsmannens hus på vägen hem, vi växlar några ord, han säger bl a ”It’s too hot!”. Traskar hem, packar upp, häller upp vin och chips för en stund på balkongen. Kopplar fläkten till förlängningssladden – hur knasigt är det inte att ha fläkt på balkongen? Fortsätter läsa den dåliga boken som lyckligtvis snart är slut.

Tar emot grattis från WordPress – det är idag 2 år sedan jag startade bloggen. Och detta är inlägg nummer 402.

Läser äntligen ut boken ”Gone girl”, känns som en befrielse. Intrigen är intressant, men skulle det fungera för en svensk författare att skriva ett så negativt kvinnoporträtt? I övrigt är den ”amerikanskt pratigt”. 200 sidor skulle lätt kunna strykas, det skulle boken tjäna mycket på. Och slutet är urdåligt.

Det ringer i kyrkklockorna, nu är det kväll. Tutande uppe i sta’n, alltså har någon gift sig. Efter duschen kommer jag ut till en fantastisk vy. Till höger kurar Thripti-bergen i blågrå kvällsljus. Till vänster avtecknar sig Dikti-bergen mot en brandgul kuliss. I något hus spelas musik.

På väg till tavernan lägger jag märke till att allt verkar så lugnt. Människor rör sig långsamt, tonläget är lågt. Vi hushållar alla med energin i värmen. In på en av favorittavernorna, blir hälsad ”Hej svenska flicka!” och vi skrattar båda. Dels är vi lite, lite för gamla, dels är den tiden förbi när ”svenska flicka” uppmärksammades speciellt och hade vissa kopplingar. Och skönt är det!

Fin grekisk musik, färsk god svärdfisk och fräsch ”husets sallad”. Lägg till ett immigt glas vin och kyligt vatten. Mer behövs inte för att må gott. Sitter inte kvar länge, känner att det drar i ögonen.

I säng, kvarteret tystnar. Några ensamma steg, en röst lång borta. Antagligen nattsuddare. Kör AC:n och fläkten en stund, blir riktigt skönt i sovrummet. Svårt att somna, vet att det blir en orolig natt när luften står stilla. Försvinner bort till slut.

Nu är jag på gång!

jag balkNu börjar det svänga åt det positiva hållet för undertecknad! Besök i helgen som gick, sommaren är här, hostan är nästan borta, jag fick tillbaka på skatten, har kört bil för första gången efter olyckan utan att bryta ihop, en spricka i bröstbenet plus ett ömt knä är allt som återstår i sjukväg och idag kom min nya kamera!!!

Vi har fått väldans varmt! Förhoppningsvis en värmebölja och inte högsommarvärme som kommit tidigt. Det är ju några veckor kvar till september då termometern går neråt igen. Har hört att i Skåne är det kallt, igår fick de tydligen plocka fram jackorna! Då är det nära till hands att tycka att jag inte ska gnälla och det gör jag inte heller. Igår eftermiddag var jag på stranden, låg och svettades under ett parasoll. Det var andra strandbesöket i år.

Så, som sagt, jag gnäller inte, men tänk på att vi här nere är inte på en eller två veckors semester. Har fixat en hel del smått idag, hoppas överföringar mellan bank och kreditkort blev rätt i värmen och att jag inte registrerar fel aktiviteter på nätet. Eller att jag skriver något oförskämt här i bloggen.

Helgen som gick blev mycket lyckad! Besök från Sverige som kom med en ”godisväska” och sällskap. Den här uttråkade konvalescenten behövde verkligen sällskap och aktivitet! Det blev fina kvällar med mat och gott dricka, biltur i bergen med besök i byar, kort vandring och lite vila på stranden i en av mina favoritbadvikar. Eftersom det bara var ett helgbesök så slog det mig hur många tips jag har på vad som finns i sta’n och runt omkring. Kanske skulle bli nå’n sorts ”lokalguide”! Tror att det finns lite av ”hemmablindhet” här precis som överallt annars. Vi som kommer utifrån ser med ”besökarögon”. Turistbyrån borde få upp sina ögonen för oss och vad vi kan bidra med!

När vi stod uppe i bergen på korta vandringen i söndags kände jag hur mycket jag saknat naturen. Och ön. ”Här vill jag leva, här vill jag dö. Här lever jag i frihet.” (Ultima Thule) Lite överspänt? Kanske. Men det kändes lite åt det hållet.

De senaste kvällarna har jag dröjt mig kvar uppe tills brisen kommer och svalkar. Då kommer nämligen också en underbar doft av blommor! Den är inte tung eller stark, bara helt ljuvlig. Jag tror att en del av den är jasmin. Gick ut och luktade på balkongen en kväll och en av mina blommor bidrar (nä, jag vet inte vad den heter)! Passar bra nu i midsommartid.

Igår kväll såg jag delar av prinsbröllopet. Stockholm visade sig från sin bästa sida, det var ett vackert bröllop med väldigt fina tal. Mycket glitter, frackskörtar och festklänningar. Det behövs lite festliga avbrott i vardagen, tycker jag. Och drottningarnas drottning var lika tjusig som alltid – Margarethe av Danmark. Skulle vara roligt att träffa damen i fråga!

Det drar ihop sig och börjar bli kritiskt (har vi hört det förut?) i förhandlingarna mellan Grekland och EU, men det får dom sköta som har hand om det. Själv ska jag ta ett tag med min verksamhet. Om nu hjärnan inte smälter ihop, alltså. Det är kanske det den gjort på förhandlingsgänget? De behöver nog komma ut från instängda och varma lokaler, skulle kunna förhandla ”på plats”! Varför inte vandring i bergen i Kreta! Svårt att tjafsa när energin måste användas till rörelse. Var får jag alla bra idéer ifrån?

1:a maj-utflykt

Igår var det 1:a maj och det är helgdag även här. Från början någon form av ”vårfest” då man plockar blommor, gör krans som hängs på huset och som bränns upp efter 40 dagar. Kransen alltså, inte huset. Jag har frågat varför den ska brännas, men det verkar höljt i dunkel.
Först senare kom det här med ”Arbetarens dag” och demonstrationer, i år kryddade med några strejker.

Jag fick sällskap ut i naturen vilket var himla trevligt! Både som omväxling och sällskapet i sig. Vi gav oss ut på två uppdrag: ta oss ner till stranden Agriomandra samt hitta grottan Theriospilios, båda i närheten av Kavousi.

Kom till en liten platå där vi startade att gå. Jag hade inte vandrat där ensam för det var väldigt stenigt, men är man två om att hitta stigar och kan hjälpas åt så fungerar det. Vi tog det försiktigt, inga stukade fötter tack. Stranden var inte så tom som vi trott utan några hade tagit sig dit med båt och höll på att grilla kött (jodå, de ville bjuda!) och bygga nå’n sorts stenvägg. Otrolig tur med dagens väder och ljuset för alla färger var himmelskt mättade och vackra. Så’nt som inte syns på foto.

Upp till bilen och iväg på vår grottexpedition. Lite olika synpunkter på var grottan borde finnas, men vi travade iväg. Mycket fotograferande! Blått, blått vatten som skiftade i turkos och inne vid klipporna i grönt. All grönska var så intensivt grön. Bergen på andra sidan Mirabellobukten vackert gråblåa. Sol och ljusblå himmel med enstaka moln som gav skuggor på bergssidorna.

Oj, så brant. Rakt ner i havet. Vi fick ge upp, men då hade vi kommit en bra bit ner. Och vände oss om. Suck och pust, bara att bita ihop, ta det lugnt och försiktigt. Konstaterade när vi nådda bilen att nu var det dags för mat och dryck. 1:a maj är en dag då många åker ut i byarna och äter lunch/middag på eftermiddagen, en del tavernor ordnar musik. Vi undvek byarna och landade på en nästan folktom taverna vid stora vägen strax efter Kavousi i riktning mot Sitia: Taverna Natural Bio. Stanna där om du har vägarna förbi! Trevligt, gott och fantastisk utsikt! Bredvid låg ett kapell som jag var tvungen att titta in i och tända ljus.

På kvällen strosade jag ner till Libyska havet och drack ett glas vin i ett magiskt blått ljus. En perfekt avslutning på en perfekt dag!

Jag hoppas att studentsångarna från Lund finns på play för det blir en högtidsstund imorgon. Ha en skön och fridfull söndag!

Foto på min flickr-sida!

Konvalescens här och där

Oj, så stelt det var i morse, men upp kom jag. Ordinerades eftermiddag på stranden så musklerna fick värme och avslappning. Blev också en liten simtur, minsann.

Funderade över skillnaden på konvalescens här jämfört med där för ensamstående vid kroppsskador som tillåter viss förflyttning. I oktober 2012 satt jag här med stressfraktur i foten. Tråkigt eftersom jag åkt ner för att vandra, hann med 2 vandringar och se’n blev det bara några steg mellan rummet och fiket eller rummet och taverna. Tillbringade dagarna med foten på stol, kaffe på cafébordet, böcker och nät-tv. Liv och rörelse runt omkring som bjöd på både underhållning och förströelse. Utöver det hade jag sällskap och fick viss omsorg.
Så reste jag hem till Sverige och tillbringade 2,5 månad i en soffa i en lägenhet. Tristess. Många hörde av sig på olika sätt, men det blir mycket tom tid. Enligt läkaren fick jag inte ens gå och handla vilket jag så klart gjorde, annars hade de fått skicka mig till psyk. För övrigt kunde hon inte svara på vem som skulle handla till mig i 2,5 månad.

Nu är jag visserligen mörbultad, men jag kan välja om jag ska stanna hemma, sitta på nå’t fik och glo på folk eller, som jag gjorde idag, ordinera värme och vila på stranden. Hade jag varit i Sverige hade jag väl varit i den där soffan igen.

Jag menar inte att människor är mer eller mindre omtänksamma här än där utan vad jag menar är att klimatet gör att jag har alternativet att ta mig ut. Det känns inte så ”ensamstående” om du förstår vad jag menar. Och gör du inte det så är det antagligen jag som är dålig på att förklara vilket kan bero på att det är över 30 gr varmt och hög luftfuktighet.

Funderade på stranden över valet och arbetslöshet, men jag är för irriterad för att skriva om det idag så det blir imorgon. Nu är jag ordinerad Retsina och snacks innan det är dags att fixa middag. Och jag är en lydig patient.

Sista söndagen i juli

Sovmorgon.

Traskade ner till café Lido för söndagsfrukost, nästan tomt.

Strax efter 10 invasion av kyrkobesökare. Verkade ha varit någon minnesgudstjänst för det var kakfat och alla hälsade på två gamla, svartklädda damer. När de var igång som bäst med kyrkkaffet kom lämmeltåget, dvs busslast efter busslast med avsläppta turister på väg bort till färjeläget för att åka över till Chrissi.

Vid 11-tiden kom hon, som vanligt, i blommig ärmlös klänning, vit solhatt och flipflops: badnymfen. Det är en liten tant som, om inte varje dag så i alla fall på söndagar, tar en promenad längs strandpromenaden bort till stranden vid fortet, badar och går tillbaka. Jag upptäckte henne första gången i maj/juni 2012. En så’n tant ska jag bli när jag blir stor. Eller så ska jag bli en tant som bor i en bergsby och har kolossalt många blommor utanför mitt lilla hus där det står en stol där jag njuter av den vidunderliga utsikten medan jag filosoferar.

Många båtar ute, t o m kustbevakningen. De körde runt som om de drabbats av solsting eller tappat bort ett hemligt uppdrag. Efter en stund försvann de bort mot horisonten.

När sista färjan lämnade så lyfte jag och strosade hemåt. Packade ryggsäcken för eftermiddag på stranden. Inte ett enda ledigt parasoll på närmsta stranden! En ny erfarenhet. Tur att vi har fler stränder, bara att sätta kurs mot nästa.

Lyckades lägga beslag på sista parasollet, upp med boken. Tyvärr spelades nå’n form av ”musik” som mest liknade programmerad rytmmaskin, ingen melodi. Volymen skruvades upp senare och då fick jag nog. Så själlöst och enformigt. Inte konstigt att många unga har frånvarande, trött blick om de lyssnar på så’nt. Tänk, musik som kan vara så vackert och ge massor av energi.

Sjönk ner i soffan en stund. Nu dags för middag, se’n blir det hemmakväll i soffan med bok. Det är gott med söndagar!