Etikettarkiv: film

Boktips med filmtips

Först något helt annat. Vi är nu inne i en period som av en del, främst utlänningar, kallas ”karnevalsmånaden”. Apokries, som perioden heter, är mer än karnevalen och den ska också ses i sitt sammhang, tycker jag. Den är en del av tiden fram till högtidernas högtid: Påsken. Jag skrev ganska utförligt om Apokries och fastan ifjol, det inlägget hittar du här.

Det är ett tag sedan jag bloggade boktips och på den senaste tiden har jag haft otur med en del böcker (fått ge upp utan att läsa klart vilket jag har väldigt svårt för) så denna gång fyller jag ut med några filmtips.

Boktips

Innan ni tog oss (Lisa Wingate)
En gripande bok med verklighetsanknytning och jag kan inte beskriva den bättre själv utan har kopierat från elib:
Baserad på en av Amerikas mest ökända skandaler där Georgia Tann, föreståndare för Memphis barnhem, kidnappade och sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet. Lisa Wingates hjärtskärande men samtidigt hoppfulla och vackra berättelse påminner oss om att vart ödet än för oss, glömmer vi aldrig varifrån vi en gång kom.

Tro dina ögon (Linwood Barclay)
Jag har nu läst några av hans böcker med stor behållning, men detta är hittills den bästa. Två händelseförlopp – ska han lyckas knyta ihop dem? Det gjorde han, dessutom snyggt. Här finns tokigheter, spänning och en fascinerande datornörd som slutligen (och på ett rörande sätt) inser att datorvärlden är oerhört begränsad.

En lögn att lita på (Elisabeth George)
En av mina favoritförfattare av många skäl, bl a tycker jag väldigt mycket om radarparet Lynley och Havers. Dessutom är det otroligt hur en amerikanska så målande och träffande kan skriva romaner som utspelar sig i England!
I denna boken tar hon ett nytt grepp. En kriminalroman utan mord! Så vad är det egentligen som pågår? En familj med udda individer som har egna agendor. Lynley har egna bekymmer och Havers…ja, det ska vi bara inte tala om. Läs den istället!

Alex Dogboy (Monica Zak)
Inget litterärt storverk, men det är just därför den är så stark. Den rapporterar nästan mer än den berättar. Tanken svindlade när jag läste den. Så här har gatubarn det dagligen medan jag har det så bra. Samtidigt.
Återigen använder jag mig av elib där Zak själv skriver:
Jag mötte honom på ett märkligt sätt. Under hösten 2001 var jag i Honduras som reporter för tidningen Globen. Vårt uppdrag var att bl. a. intervjua gatubarn som bodde på ett speciellt barnhem. Vi hade stor tur. Samtidigt som vi var där blev det premiär på en barnteater. De spelade en pjäs som byggde på den svenska författaren Barbro Lindgrens bok ”Sagan om den lilla farbrorn”. Jag bad att få komma och se pjäsen tillsammans med 25 gatubarn som bodde på barnhemmet. Barnen blev stormförtjusta. Pjäsen handlade om en farbror som var så otroligt ensam, som tur var fick han till slut en hund till vän. När vi gick ut från föreställningen sade ett av gatubarnen till mig:
– Den där pjäsen handlade ju om Nahin Samuel.
– Vem är det? frågade jag.
– Det vet du väl. Det är ju killen som lever med hundar.
Då kom jag ihåg att jag sett ett gatubarn som låg och sov på en trottoar med två hundar sovande tätt intill sig.

Tiden dödar långsamt (Michel Bussi)
Jag har tidigare tipsat om Bussis böcker och just nu läser jag den här. Får återkomma om den, men den skiljer sig från de båda jag läst tidigare. Nu och då ska vävas samman. Det dyker upp märkliga saker och personer. Svår att lägga ifrån sig!

Filmtips

Denna tid på året duggar filmpriserna tätt. Golden Globe i januari, BAFTA i förra veckan och Oscars i nästa vecka. Det är ungefär samma filmer som valsar runt och jag har sett fyra (The Irishman, 1917, The two popes, Parasiten) och ska se en femte (Little women) när den kommer till Ierapetra.

The Irishman
Det är alltid känsligt att inte stämma in i lovsånger kring ”storfilmer” med megastjärnor, men det här är en film som jag inte kan höja till skyarna. Jag har inget emot långsamt berättande, men det farliga är, både för litteratur och film, att falla över i tråkighet. Stundtals är filmen seg, det finns scener som skulle kunna klippas bort eller kortas utan att handlingen gått förlorad. Den är helt enkelt för lång. Och jag väntade mig något nytt om maffian, någon ny infallsvinkel el likn, men det var det gamla vanliga. Några blir kompisar, tjänar massor med pengar, någon vill ta över så man börjar skjuta varandra och till sist faller allt ihop.
Skådespeleriet var för mig en besvikelse. Robert De Niro går runt och är De Niro, Al Pacino har förlorat sin unika intensitet (kanske åldrandet som skalat av den?) både i utstrålning och skådespeleri. Det lustiga är att den som pensionerat sig från yrket och fick övertalas att komma tillbaka, Joe Pesci, är strålande!

1917
Krigsfilm – nä, jag hoppar den. Det vet man ju hur det blir. Tokiga generaler och pangande och tröstlösa fotsoldater som längar hem och på det lite jobbig patriotism… Men en vän undrade om jag var pigg på att gå på bio och jag hade inget annat för mig. Efteråt tackade jag henne.
Filmen handlar inte om krig i sig utan den utspelar sig där kriget dragit och drar fram. Den bygger på berättelser som regissören Sam Mendes farfar berättade för honom. En fantastisk film om vänskap och lojalitet, men också mod och uthållighet. Jag kan inte berätta så mycket mer om handlingen, men jag kan säga att det är längesen jag hoppade och sjönk ihop och suckade och höll andan så under en film. En riktig nagelbitare i spänning och samtidigt så rörande och känslosam. Mitt i det meningslösa som kallas krig.
Filmen är inspelad i någon sorts ny teknik som jag inte vet så mycket om, egentligen bara att den tillåter skarvlös editering. Det känns som om filmen spelats in i en enda lång tagning och det finns en del kameraåkningar som är väldigt snygga.
Skådespelarna George MacKay och Dean-Charles Chapman två nya bekantskaper för mig som jag gärna ser mer av. Duktiga och roligt med nya, fräscha ansikten.
Gå och se den! Du kommer inte att ångra dig!!

The two popes
En underbar film med viss verklighetsanknytning. Stort skådespeleri av både Anthony Hopkins (påven Benedictus XVI) och Jonathan Pryce (kardinal Jorge Mario Bergoglio från Argentina, den blivande påven Franciskus). Inte en film för dig som gillar mycket action utan detta är en film om två olika personligheter, deras tro och karaktärer. Och hemligheter. Det märkliga är att man tycker om båda, i alla fall gjorde jag det.

Parasiten
Ja, vad ska jag säga om den? Fanns scener som var komiska, skådespelarna var bra, men lägg pengarna på 1917 istället!

Live twice, love once
Den här filmen är inte nominerad, det är en spansk Netflix-film som jag hittade i förra veckan. Många goda skratt och ett rörande slut. Väckte många tankar!

Har du några tips? Skriv gärna nedan i kommentar!

Ha en bra vecka!

PS. Boktips med anknytning till Grekland hittar du i menyn under ”TTT – Tips Till Turist”. Använd sökrutan för tidigare övriga boktips:

 

 

 


Upplev och njut av sydöstra Kreta!

Vandringssäsong september-juni samt stadspromenad och biltur året om. Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

På riktigt eller på låtsas – ja, vem vet?

Igår kom våren på allvar! Jag satt och läste en stund nere vid fiskehamnen i kjol och kortärmat, brände mig lite minsann. Så härligt väder och temperatur! Känns som om vi gått ur ide!

Idag har jag haft datorstrul igen, men nu ska det vara fixat och vi talar inte mer om det. Lite trött och fyrkantig i huv’et så vad ska jag blogga om? Då kom jag att tänka på att när jag kollade genom lite gamla filer (inget ont som inte har nå’t gott med sig…) hittade jag alster från en skrivkurs jag gick för ett antal år sedan. Nej, jag tänker inte trötta ut dig med att publicera alla mina taffliga försök, men den här tycker jag är lite rolig. Vår uppgift var att skriva något där verklighet och overklighet flöt ihop, möttes. Min idé blev att tänk om en gammal filmfigur som är tecknad och alltså inte alls finns ”på riktigt” blir ”levande”. Så jag steg in i filmen Ferdinand, tog med mig humlan och lät honom träffa sin renoverare!
(kunde inte få ordning på indrag så det ser kanske lite konstigt ut, men det går att läsa)

Ha en skön kväll!

 

Den ödmjuka humlan

Se upp, din tölp! Nu skvätte du grön färg på min rygg! Den där kvasten är ju livsfarlig. Ja, ja, jag vet att det heter pensel, men härifrån kan jag lova att det ser ut som en kvast. Eftersom du nu håller på med naturen så kan du väl göra några nya blommor också? De gamla är totalt slut, finns ingen nektar kvar. Du ser väl så tunn jag blivit? En humla kan inte se ut på detta viset, jag liknar nästan en geting. Fy tusan!
Så ja! Tjusiga blommor och luktar gott gör dom också. Fast lukten är väl till honom, den där store tjocka lunsen, men jag njuter i alla fall. När du är klar med blommorna så kan du väl snygga till min rygg? Måla över det gröna med gult och svart, du vet… sådär snyggt randigt. Var försiktig med kvasten!! KROSSA MIG INTE!
Tjusigt! Man mår inte illa av att bli restaurerad vid 67 års ålder! Känner mig riktigt pigg, faktiskt. Kan jag kanske t o m få nya vingar? Inte det, nähä… bara uppfräschade, jaha… Har du nån aning om hur mycket det sliter på vingarna år ut och år in? Klart du inte har, förresten.

Bill Wyman skakade på huvudet och såg sig omkring. Allt såg ut som vanligt i studion så varför denna känsla av overklighet? Och att någon styrde hans hand som höll i penseln? När han tittade ner på den bit film han arbetat med blev han alldeles kall. Han hade ritat dit nya blommor! Så klumpigt och oproffsigt, ett oförlåtligt fel. Herre Gud, det är precis som om jag inte vet vad jag gör, tänkte han och såg till så att de nya blommorna försvann.

Vad gör du? Är du inte riktigt riktig? Dom var ju jättefina, ju. Måste det vara som en öken här? Fräscha upp de gamla? Var har du fått en sån idé ifrån? Blommor är döda när de är döda eller du kanske kan skaka liv i blommor hemma också? Du är ju riktigt kul…
Kan du ordna en partner till mig istället då? Ingen som gnatar och tjatar utan en liten rar goding? Vi kan flyga runt här tillsammans och sprida lite frid och ro i den här våldsamma filmen. Vad säger du? Det vore väl inte så dumt? Det är minsann inte så lätt att vara singel och nu på ålderns höst skulle det bli sån glädje… särskilt om hon är yngre… mycket yngre… Vaddå? Finns inte med i manus? Kom igen, kompis, visa lite framåtanda och initiativförmåga! Suck…
Jaha, nu är lunsen mitt i bilden igen. Vad är det för mening med att ge huvudrollen till en stor, tjock och slö TJUR? Dessutom gör han ingenting, bara sitter och ler fånigt. Nä, jag har ett bättre förslag! Flytta ut honom lite åt vänster samtidigt som du flyttar in mig från höger så ska jag sätta lite fart på det här eländet. Så ja, lite längre… Visst blir det bra? Nu är frågan om jag ska steppa eller göra konster i luften… en liten loop, kanske… vad säger du?

Bill gick tillbaka till sitt skrivbord, kaffepausen hade inte hjälpt. Det var fortfarande som om han var i en annan värld. När han tog upp penseln och skulle fortsätta arbetet så kunde han se framför sig hur hans ansikte bleknade! Tjuren Ferdinand satt och tryckte nere i vänster hörn och i mitten fanns humlan som i all sin glans gjorde en avancerad tvåvarvsloop. Vad är det som händer, vad är det för fel på mig? tänkte Bill och såg sig omkring. Alla jobbade som vanligt och ingen tittade åt hans håll.

Hallå? Sitter du och sover? Jag kan inte snurra runt, runt hur länge som helst. Vad ska vi nu hitta på, kompis? Vill du kanske att jag steppa… VAD TAR DU DIG TILL?

När Bill ska rätta till ”misstaget”, eller vad det nu är, så stelnar han till mitt i en rörelse. Han blinkar hårt en gång, stirrar, blinkar igen och skakar på huvudet. Mitt i bilden står humlan med armarna i sidorna och ser ilsken ut. Det for genom Bills hjärna att humlan skulle göra sig riktigt bra på en tjurfäktning!

TA BORT KVASTEN! Tror du inte att jag begriper vad du tänker göra? Peta tillbaka tjockisen, så klart. Vad ska det vara bra för? Jag är ju mycket snyggare, eller hur? Och roligare, inte sant? Vänta lite nu… allt är kanske bara ett missförstånd? Du kanske tror att vi fick den där Oscarn 1939 tack vare honom? Fel, fel, fel! Vi fick den TROTS honom, så det så! Nu tänker du att det var väl i alla fall inte tack vare dig… dvs mig.. alltså humlan, men det var precis så det var. Halva publiken kände medlidande med mig när jag blev massakrerad av tjockisen och den andra halvan tyckte det var roligt. Roligt! Dom skulle bara veta hur det är när något stort svart breder ut sig över en, förvandlar dag till natt när det kommer närmare och närmare! Och dom skulle bara veta hur det känns när gadden är alldeles krossad därför att den gått igenom tjock, slapp och seg hud! ROLIGT!?! Här hade jag gått och oroat mig för att jag skulle skadas av nån kork sam föll ner och så får jag en TJUR över mig? Jag fick aldrig klart för mig vem det var som kom på den idéen, men hade jag gjort det så…

Bill har fått nog av humlan som hoppar av ilska och ändrar tillbaka till originalet. Ferdinand är i mitten, humlan är för tillfället utanför bild. Borta vid fönstret i studion hörs ett hummande, någon ropar till Bill att han har väl inte släppt ut humlan och alla skrattar. Bill rycker på axlarna, tittar bort mot fönstret och ler.

Bild vä från theartofchildrenspicturebooks.blogspot.com
Bild hö från thombooks.com

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Helgen över fast inte än

Idag inleds fastan så vi har helgdag idag också – ”Clean Monday”. Sta’n är lugn idag, vädret ostadigt. Jag har varit ute för att kolla om någon flög drake, men vinden är nog för hård. Det är nämligen drakflygning idag, fråga mig inte varför. Gick och köpte ett traditionellt bröd som har med dagen att göra (glömt vad det heter), det var varken vackert eller någon större smakupplevelse.
Som den goda elev jag är har jag precis skrivit dagens lilla stycke i min grekiska dagbok. Vilket torftigt liv jag lever eller är det språknivån som spelar in!? Hoppas det senare.

Det blev ingen middag i favoritby i fredags, tavernan hade inte öppet. Då kör man bara till en annan by och får sig annan god mat. Väldigt trevligt tills det ramlade in några utklädda barn med ouppfostrade utklädda föräldrar. Visst är det märkligt med folk som tror att alla tycker om att höra deras ungar skrika och ha dom springande omkring sig? Stackars barn.

I lördags gick jag en sväng upp på marknaden, men se’n blev det lugna gatan i hemmet. Oj, vad jag saknar bio! Här i sta’n är bion nedlagd, gissar att det är streaming och hyrning som tagit död på den. Så synd! Jag är av den bestämda åsikten att film som är gjord för bio ska ses på bio. Nu kände jag att jag törstat tillräckligt så det blev 2 nedladdade filmer (och det hjälper inte bion, jag vet). A Danish Girl som var fantastiskt fint filmad och om någon skulle ha en Oscar i den filmen så var det Eddie Redmayne. Letade upp huvudpersonerna på nätet och deras liv var ännu mer fascinerande än filmen. Undrar varför de gifte sig över huvud taget?
Senare tog jag mig igenom The Revenant och det borde jag få någon utmärkelse för. Tråkig och orealistisk. Och lång så där försvann över 2 timmar av mitt liv.

Igår var det dags för karneval, men vad gör man fram tills dess? Jo, åker till övergivna byn Kalami. Folk reste sig upp och gick för ett antal år se’n, någon har tillfälligt bott i något hus. Konstig känsla att gå runt i tystnaden och titta in i husen. Ett hus var förresten bebott nu, jag vet inte om de bara flyttat in eller om det var deras hus. Det är intressant att se hur hus var byggda och roligt att fotografera.
Men man blir ju hungrig så det fick bli en tur till Kato Symi och alldeles för mycket mat. Kött tillgat på gammalt traditionellt vis över eld. Vädret var lite lustigt så vi kunde sitta och titta på hur molnen drog nerför bergssidorna för att plötsligen upplösas. Och se’n svepa in igen genom nå’t bergspass. Bättre och mer spännande än TV! Lite väl fuktigt råkallt emellanåt, men vi satt ute och åt minsann.

DSC01446

Inget är som väntans tider…

DSC01448

En sista koll! Nu kommer dom!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka i sta’n och ner till stora torget. Kl 16 var det dags för karneval! Mer folk än ifjol både på sta’n och i karnevalståget som höll mycket bättre kvalité i år. Hela tiden for mörka moln över himlen och det droppade då och då. Ta foto i röran är ingen idé, bättre att njuta och se sig omkring. Härlig musik, roliga ”vagnar”. Jag uppskattade speciellt de som ”skämtade” med lantbrukarna.

DSC01450

”Festlager” på gatan efteråt!

Cirka en halvtimme efter karnevalståget öppnade sig himlen och åska drog igång. Vilken tur! Det var faktiskt likadant ifjol med vädret så den som har hand om den detaljen måste gilla karneval.

Alltså fortsatt helgdag idag. Jag har njutit en riktig filmpärla: The Lady In The Van. Oj, så bra och vilket skådespeleri! Den tog slut alldeles för fort. Har du något filmtips, förresten? Mottages tacksamt!

Nu är himlen sådär blåsvart som den bara blir när det är oväder på väg. Vinden har ökat och det regnar uppe i bergen. Får vi ett skyfall snart, kanske?
Ikväll är det meningen att man ska äta kalamares (bläckfisk) så det är bara att lyda och uppsöka taverna lite senare. Imorgon vill jag bara inte tänka på….då startar storstädning sto spiti mou (alltså i mitt hem). Ha en skön kväll!

Foto på min flickr-sida!