Etikettarkiv: bio

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!

Undrade du varför det inte kom något blogginlägg i början av veckan? Kanske du till och med saknade mig en smula! Jag har helt enkelt inte haft tid. Mars kunde inte ha börjat bättre! Våren har tagit ett stort steg fram och knuffar ganska hårt på vintern. Så snabb vår som vi hade ifjol då varken människor eller natur hann med vill vi egentligen inte ha, men just nu är värmen så välkommen att ingen bryr sig.

Tänk, det verkar som om det finns ett liv efter den värsta vintern i mannaminne!

I söndags lockade solen ut människor på sta’n som promenerade och fikade. Barnen hade någon aktivitet, det är mycket så’nt nu under Apokries. Alltså kunde man se Spiderman och Batman cykla på strandpromenaden och stanna till vid tidningsbutiken för att handla lite godis. Medan de var där inne jagade Snövit duvor på torget.

Sent på eftermiddagen gick jag på bio. Vi har en s k premiärbiograf som är bland de första att få nya filmer (ja, även före Sverige). Jag såg ”A star is born” – en medioker film som inte lämnade något större intryck. Spara de pengarna om du tänkt gå och se den. Idag meddelade biografen att de tyvärr måste stänga helt och hållet. Så synd! Det streamas väl så mycket film idag att de inte kan få det att gå runt. Jag är av den bestämda åsikten att film som är gjord för stor duk ska ses på stor duk. Det är skillnad på biofilm och tv-film. Så det så!

I lördags fick jag veta att taverna Brusco ska stänga i slutet av månaden. Även det ett trist besked. De har haft ett lite annorlunda stuk vilket gett omväxling. Nu försvinner det alternativet vilket kommer att bli mycket saknat av undertecknad. Deras sallader….mmm……

Sol och högre temperatur en dag. Två dagar. Tre dagar. Skulle detta verkligen kunna hålla? I tisdags parkerade jag mig mitt i solen på vårt kondis på torget, beställde in starkt, gott kaffe och två kakor. Sedan fick solen bränna ända in i minsta skelettdel – å, så skönt! Olika arbeten pågick på gator och hus så slagborr och annat väsnades, men inte ens det kunde förta njutningen. När jag knappt kunde sitta kvar utan betedde mig som en baconskiva i ett stekjärn flyttade jag in i skuggan. Och då kändes vintern i vinden.

I onsdags arbetade jag. En av mina vandringar har fått problem på en delsträcka så jag fick ge mig ut för att försöka hitta en ersättning. Det blev inte bra. Nåja, jag vandrade den gamla delsträckan också. Och tänk! Ett problem löste sig av sig själv, det andra löste jag. Nedslaghet förvandlades till uppslaghet. Bra dag, tänkte jag, och vandrade in i en by med ett stort leende på läpparna. Då drabbades jag av Murphy’s lag eller om det var ”lagen om alltings jävlighet”. Ett nytt problem dök upp, ett problem som jag blev så ledsen, irriterad och arg över. Lösning? Vette sjutton, men jag måste knäcka det.

Torsdag skulle det städas, men inte tusan kan man städa när solen vräker ner sjunde dagen i rad! Vem vet när den bestämmer sig för att släppa fram moln, regn och blåst? Damm springer ingenstans (tyvärr!). Jag tog mig igenom lektion i grekiska med mycket skralt resultat, tror att jag är solvärmehög. Efteråt tog jag en bok under armen, parkerade mig i solen på etablissemang som serverar gott kaffe och chokladsufflé. Varm. Jisses, vad det är gott att leva!
På vägen hem stannade jag vid taverna som fått problem i och med att havet ätit sig in så marken underminerats. Det är kommunen som äger marken så de är där och reparerar, hoppas de blir klara snabbt. Tavernaägaren och jag pratade lite om hur året kommer att bli, bokningsläge, finns några orosmoln som kan betyda om- och avbokningar osv. Jag har ett ovanligt läge i år där hittills färre förfrågningar än vanligt resulterat i bokningar. Eftersom jag har återvändande kunder så utgår jag ifrån att konceptet är bra. Så finns allt det där som inte går att påverka: restrender, valutakurser, politiskt läge, väder…ja, ja, det är bara att vänta och se. Och hålla tummarna.

Igår drog jag på shorts, packade ryggsäcken och lät Panda ta mig västerut. Heldagsvandring lockade och det blev det. I början av vandringen kände jag mig plötsligen fnittrig! Jag kom på varför: du vet uttrycket att vara som omsluten av bomull? Jag har omsluten av fågelkvitter och inte vilket fågelkvitter som helst. Det var kraftigt, glatt, tokigt, vilt, fritt och fullt av galen lycka. Kan man bli annat än så glad att man blir full av skratt!?

Vitt och gult i olivlundarna! Det gula är blomman som kommer före jul (och som jag glömt namnet på) och det vita är kamomill.

Resten av dagen och vandringen behåller jag för mig själv, hoppas du inte misstycker. Efter sju timmar var jag svettig och trött. Välmående och nöjd. Och tacksam.
Fast helt lottlös ska du inte bli, jag har plockat några blommor till dig! I översta raden till vänster Ebenus cretica som försiktigt känner sig för, det är lite tidigt för den. Utslagen färgar den vägkanter och bergssluttningar röda tillsammans med (till höger) Calicotame villosa som nu börjar färga bergssluttningarna gula. Och nej, det är inte den vi kallar ginst, den blommar senare, men båda är ärtväxter. 

(klicka på foto för större format! fler foton på flickr.com)

Nu är det dags för helg och då ska vi fira för imorgon är det karneval! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Helgen över fast inte än

Idag inleds fastan så vi har helgdag idag också – ”Clean Monday”. Sta’n är lugn idag, vädret ostadigt. Jag har varit ute för att kolla om någon flög drake, men vinden är nog för hård. Det är nämligen drakflygning idag, fråga mig inte varför. Gick och köpte ett traditionellt bröd som har med dagen att göra (glömt vad det heter), det var varken vackert eller någon större smakupplevelse.
Som den goda elev jag är har jag precis skrivit dagens lilla stycke i min grekiska dagbok. Vilket torftigt liv jag lever eller är det språknivån som spelar in!? Hoppas det senare.

Det blev ingen middag i favoritby i fredags, tavernan hade inte öppet. Då kör man bara till en annan by och får sig annan god mat. Väldigt trevligt tills det ramlade in några utklädda barn med ouppfostrade utklädda föräldrar. Visst är det märkligt med folk som tror att alla tycker om att höra deras ungar skrika och ha dom springande omkring sig? Stackars barn.

I lördags gick jag en sväng upp på marknaden, men se’n blev det lugna gatan i hemmet. Oj, vad jag saknar bio! Här i sta’n är bion nedlagd, gissar att det är streaming och hyrning som tagit död på den. Så synd! Jag är av den bestämda åsikten att film som är gjord för bio ska ses på bio. Nu kände jag att jag törstat tillräckligt så det blev 2 nedladdade filmer (och det hjälper inte bion, jag vet). A Danish Girl som var fantastiskt fint filmad och om någon skulle ha en Oscar i den filmen så var det Eddie Redmayne. Letade upp huvudpersonerna på nätet och deras liv var ännu mer fascinerande än filmen. Undrar varför de gifte sig över huvud taget?
Senare tog jag mig igenom The Revenant och det borde jag få någon utmärkelse för. Tråkig och orealistisk. Och lång så där försvann över 2 timmar av mitt liv.

Igår var det dags för karneval, men vad gör man fram tills dess? Jo, åker till övergivna byn Kalami. Folk reste sig upp och gick för ett antal år se’n, någon har tillfälligt bott i något hus. Konstig känsla att gå runt i tystnaden och titta in i husen. Ett hus var förresten bebott nu, jag vet inte om de bara flyttat in eller om det var deras hus. Det är intressant att se hur hus var byggda och roligt att fotografera.
Men man blir ju hungrig så det fick bli en tur till Kato Symi och alldeles för mycket mat. Kött tillgat på gammalt traditionellt vis över eld. Vädret var lite lustigt så vi kunde sitta och titta på hur molnen drog nerför bergssidorna för att plötsligen upplösas. Och se’n svepa in igen genom nå’t bergspass. Bättre och mer spännande än TV! Lite väl fuktigt råkallt emellanåt, men vi satt ute och åt minsann.

DSC01446

Inget är som väntans tider…

DSC01448

En sista koll! Nu kommer dom!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka i sta’n och ner till stora torget. Kl 16 var det dags för karneval! Mer folk än ifjol både på sta’n och i karnevalståget som höll mycket bättre kvalité i år. Hela tiden for mörka moln över himlen och det droppade då och då. Ta foto i röran är ingen idé, bättre att njuta och se sig omkring. Härlig musik, roliga ”vagnar”. Jag uppskattade speciellt de som ”skämtade” med lantbrukarna.

DSC01450

”Festlager” på gatan efteråt!

Cirka en halvtimme efter karnevalståget öppnade sig himlen och åska drog igång. Vilken tur! Det var faktiskt likadant ifjol med vädret så den som har hand om den detaljen måste gilla karneval.

Alltså fortsatt helgdag idag. Jag har njutit en riktig filmpärla: The Lady In The Van. Oj, så bra och vilket skådespeleri! Den tog slut alldeles för fort. Har du något filmtips, förresten? Mottages tacksamt!

Nu är himlen sådär blåsvart som den bara blir när det är oväder på väg. Vinden har ökat och det regnar uppe i bergen. Får vi ett skyfall snart, kanske?
Ikväll är det meningen att man ska äta kalamares (bläckfisk) så det är bara att lyda och uppsöka taverna lite senare. Imorgon vill jag bara inte tänka på….då startar storstädning sto spiti mou (alltså i mitt hem). Ha en skön kväll!

Foto på min flickr-sida!

Njutningslista för en utlandssvenska

Jag förstår inte varför, men det verkar viktigt i sociala medier att berätta var man är så jag meddelar härmed att jag just nu befinner mig på Kastrup. Skånebesöket är slut för denna gången. Jag tog med mig solen från Kreta vilket alla verkade glada över, nu tar jag den med mig igen för det har varit dåligt väder nere på ”min” ö.

Förutom att hälsa på familj och vänner, passa på att handla så’nt som inte finns där jag bor, besök hos tandhygienist, hämta ut medicin osv är det en del smaker som man saknar. När man åker på semester är några veckor med annan mat helt ljuvligt, man kan längta efter den resten av året. När man bor utomlands blir det liksom precis tvärtom. Hur god och nyttig den kretensiska maten än är så kan man tröttna på den. Kanske du nu säger att människan är inte klok, den maten är ju SÅ underbar. Men gör ett litet tankeexperiment! Alla matställen i Sverige serverar bara husmanskost (och dit räknar jag pizza). Ingen grekisk mat, ingen italiensk, inga kinarestauranger, ingen franska influenser, inga australienska biffar mm. Hur gott det än är med ärtsoppa, kalops, falukorv och stuvad blomkål så skulle du nog tröttna, eller hur?

Hur som helst, jag älskar mat så jag har tillfredsställt smaklökarna och längtan! Det finns några saker på önskelistan som jag inte ätit eller gjort, men man ska ha nå’t att längta efter. Denna veckan har jag bl a njutit av:

  • Köttbullar, potatismos, inlagd gurka.
  • Varmt inomhus.
  • Leverpastej.
  • Hollandaisesås.
  • Chokladpudding.
  • Kladdkaka.
  • Barfota på varma golv.
  • Pyttipanna.
  • Handla snabbt och lätt, kunna läsa och förstå varenda förpackning.
  • Creme fraiche.
  • Ystadkorv.
  • Gräddsås.
  • Bio (The Theory of Everything).
  • Vingummi.
  • Rumpstek (mediumstekt) med whiskysås.
  • Blåbärspaj med vaniljsås.
  • Titta på tv där en person pratar istället för fem personer som pratar samtidigt.
  • Mer creme fraiche.
  • Torskfilé med dillremouladsås.
  • Prata svenska.
  • Ryggbiff med bearnaisesås.
  • Mandelkubbar.

En annan liten fundering: jag läste i Sydsvenska dagbladet i veckan att några skånska politiker är upprörda över förslaget till ombyggnad av tågstationen på Kastrup. De har framfört sina synpunkter till danskarna. Det gäller att resenärer som kommer med tåg från Skåne kommer att få 100 m längre till terminal 3. Danskarna svarade lugnt att det kommer att lösas med transportband och rulltrappor.
Så vände jag blad och läste en artikel om läget i Vanuatu. Det tycker jag att dom som är upprörda över att gå 100 m också ska göra. Jag tror att det kan ge lite perspektiv på tillvaron och tankar kring prioriteringar i livet.

Boktjuven das Bücherdiebin The Book Thief

Jag läste boken 2010 och blev hänförd. Nu kom filmen och jag bara måste gå. Den var lika hänförande. Utspelar sig under andra världskriget, men det är orden och kärleken till orden och livet som står i centrum. Ett evangelium eller en lovsång som alla borde ta del av, i alla fall alla som pratar och skriver och läser.

Boken är mer omfattande och framför allt stiger berättaren fram och tar lika stor plats som livet: döden. Och det är väl så i tillvaron att de två går sida vid sida, det ena existerar inte utan det andra. Men det är ändå en ljus bok, full av liv och gemenskap och upptäckten av orden som öppnar flera nya världar. Det är spännande och ren glädje att följa Liesel.

En sak undrar jag över när jag ser filmen: är engelskspråkiga människor inte läskunniga? Handlingen utspelar sig i Tyskland, skyltar är på tyska, de sjunger på tyska, alla tal hålls på tyska men alla bryter på engelska!? Förvirrande och trist. Alla borde så klart prata tyska – det går väl att texta på engelska också, eller? Det ger i och för sig en extra dimension: vem äger orden, vem bestämmer vilka ord som ska yttras, skrivas, användas? Kanske det inte bara är onda samhällsstrukturer som styr och förtrycker utan i lika hög grad media, business, kultur och konst. Något att fundera över en stund…..

 

 

Februarihopp

Så är den här – ”glyttafebruari”. Började lite grått och trist igår för att bjuda på gott om ljus idag och en fantastiskt vacker solnedgång i Lund. Och det är inte mörkt än fast klockan är kvart i fem!

Sista veckan i januari var ungefär lika trist som resten av månaden. Tog mig i kragen en dag och städade ordentligt. Kände inte för häftig musik så jag valde ballader och tänkte att jag blir väl aldrig klar. Det gick fortare än vanligt! Kanske det är så att den påverkan vi tror att vi behöver har motsatt effekt. Snabb, häftig musik kanske stressar och dränerar mer än den bidrar med. Intressant!

Mindre intressant var besöket på vinden där vi ställer innerdörrar till våra lägenheter. En av mina dörrar är stulen. Ja, ja, jag skulle kunna skriva att den är ”borta”, ”kommit bort”, fått ben”, men den är stulen. Jag hade satt på etiketter med lägenhetsnummer och rum så någon har konstaterat att den dörren är fin, petat bort etiketterna och använder den. Utan att reagera och, antar jag, skämmas. Är så himla glad att jag av mina föräldrar lärde mig att det som inte är ditt ger du fan i (kortversionen). Det jag funderar över är vad ”någon” använder dörren till eftersom jag bor i ett gammalt charmigt hus där allt är snickrat på plats. Det går t ex inte att sätta min köksdörr i sovrummet. Kanske den blivit en snygg sänggavel? Hoppas den kommit till glädje och nytta.

I fm ringde systern och föreslog bio 12:00. Vi bestämde till slut att vi skulle gå, ont om tid, jag fick i uppdrag att köpa biljetter. 11:53 står jag utanför Filmstaden med biljetter till föreställning 15:30, hon kommer med andan i halsen runt hörnan och undrar varför jag står där, vi ska ju gå på Kino. Finns någonting farligare än att tro att man vet? Full fart!! Vi såg Philomena som bjöd på skratt, tårar och tänkvärdheter. Underbar film och fängslande livsöde.

Förra veckan ramlade det in en blomstercheck från systern som en lite uppiggande present – trevligt! Tänk så lite som behövs!? På öppna spisen står nu en stor vacker bukett tulpaner. Fina blommor, men jag tycker inte om dom när dom lägger sig. Har läst 1 000-tals tips om hur man ska göra för att de inte ska lägga sig och se döende ut, men kommer aldrig ihåg nå’t. Och inte hjälpte det i lägenhetsförsäljningen utan idag var det visning utan några spekulanter. Hm….

Jag har förresten nytt boende ordnat så nu vill det till att lägenheten blir såld…….