Etikettarkiv: kris

Sorg och glädje på samma gång!

Årets sista skälvande timmar. Nyårskrönikor sammanställs av tidningar och TV. Oftast lyfts det dramatiska och tragiska upp och det som var bra och lyckat får mindre utrymme eller glöms bort. Som t ex att världssvälten minskat och fler barn än någonsin går i skolan. Nu saknar jag Hans Rosling!
I bloggvärlden skrivs nu en del sammanfattningar och listor. Här blir det inget så’nt utan bara spridda funderingar i årets sista skälvande timmar.

Årets sista skälvande timmar låter ödesmättat, men det är ju så att ännu ett år är slut och ska läggas till handlingarna. Kanske dags för nyårslöften. Jag tycker att årsskifte är en naturlig och tydlig punkt för reflektion över vad som hänt, vad som är och vad som väntar. Det är något vi borde göra oftare eftersom vi är summan av vad vi varit med om, vad vi är och vart vi är på väg.

Bakåt finns så klart både roliga och sorgliga händelser, jobbiga och lätta saker. En del är avslutat, andra pågår och några går fortfarande att påverka. För mig finns saker att ta tag i och det ska jag göra på nya året. Några är betydelsefulla förändringar, andra är önskningar som jag vill realisera. Under året kommer jag att bli pensionär, men det stoppar givetvis inte vandrandet. Jag hoppas trenden håller i sig så fler och fler får se mer av den här vackra ön än stränderna. För att pusha lite var jag i veckan i en artikel i en tidningsbilaga: Kvällsposten juldagen 2018
Bloggen kommer att fortsätta, men jag tänker försöka få dig, läsare, lite mer aktiv. Vad vill du läsa om? Något speciellt du vill att jag ska ta upp om Grekland och grekerna? Jag ska också försöka få fler läsare att kommentera här inne på bloggen istället för på facebook. Vi får se hur det går med det! Kommentarer är viktiga för annars blir bloggandet en egen liten ”bubbla” och kommentarer ger nya idéer.

Jag håller mig inte så uppdaterad om vad som händer i Sverige utan det intresset läggs istället där jag bor. Tre saker har fastnat, kanske pga att jag har ett ”utanförperspektiv”. Det ena är valresultatet som jag tyckte var förfärligt. Om SD fortsätter växa – vart är Sverige och svenskarna på väg? Det andra är min förvåning över efterspelet. Visserligen är vi svenskar ovana vid valresultat som inte ger klart utslag om regeringsunderlaget, men det verkar som om den ende som behåller lugnet och är proffsig är talmannen. Journalisterna började skrika skandal, kris och nyval. Ganska snart stängde jag av och koncentrerade mig på att följa Marcus Oscarssons lugna faktarapportering med hans egna sansade analyser.

Det tredje är en pinsamhet. Greta talade i FN och gav Sverige, och en ofta glömd del av jordens befolkning, ett nytt miljöansikte. Tyvärr blir det nog svårt att följa upp. Jag menar, ett land vars invånare inte ens kan samsas i sin närmiljö kan knappast bli trovärdigt utan bara pinsamt och tragikomiskt. Jag tänker givetvis på lagen om förbud att röka på uteserveringar.

Rent allmänt verkar det som om Sverige börjar leva upp till bilden man har utomlands av ”förbudssverige”. Allt ska regleras! Fast man kan ju vända på det och se det som ett tecken på att det måste vara ett lugnt, tryggt och bra land som kan lägga tid och energi på mindre, och ibland skapade, ”problem”.

Här smällde en bomb utanför en kyrka i Aten i torsdags, två skadade. Samma dag kidnappades en affärsman på öppen plats i Pireus av fyra svartklädda män som drog in honom i en bil. Spänningen mellan Grekland och Turkiet ökar, Makedonien-frågan blir alltmer infekterad ju närmare vi kommer röstningen i parlamentet. Kommer regeringen att få gå eller kan de sitta kvar till valet i september?
Och den ekonomiska krisen rullar vidare med oförminskad styrka.

Tillbaka till nyåret som är en märklig högtid, tycker jag. De flesta högtider handlar om att fira något och på olika sätt om glädje. Nyår är en salig röra av motstridiga känslor, av lika delar sorg och glädje. Något invant och tryggt ska lämnas, ännu ett år avräknas. Något nytt och spännande väntar, ett oskrivet blad fullt av möjligheter.

Nyårsafton är den enda gången på året som jag önskar att jag var i Sverige. Tänk att få vara i Lundagård i Lund och njuta av när det gamla saluteras och det nya välkomnas med sprakande, vackert fyrverkeri! Och precis då står tiden liksom stilla, det är nästan som ett vakuum. Så tar fyrverkeriet slut, man tar ett djupt andetag och glider in i det nya med en lugn och skön första dag.

Nu ska jag iväg och handla mat! Allt (inte tavernor och caféer) är nämligen stängt 1 och 2 januari. Och jag ska ner i hamnen ikväll för att se Agio Vasili anlända (han är den grekiska tomten).
Ha nu en festlig kväll och en lugn nyårsdag!

GOTT SLUT

och

GOTT NYTT ÅR!

En stilla mellandag

Sommarvärmeböljan med hög luftfuktighet har golvat den här lilla människan. Tanten i minimarket (slog mig precis att jag kallar henne ”tant” fast hon antagligen bara är några år äldre än mig…) sa i veckan ”Det är augusti!” och det var mitt i prick. Det gick att stå ut juli-augusti, se’n kom september då temperaturen föll, luften blev upprensad, första regnet, livet återvände och man kunde fungera igen. Så kom det här värme- och fuktighetsrycket. Du kanske tycker att jag är gnällig, men den här fuktiga värmen påverkar hela systemet. Huvud, mage, hjärta, lungor – you name it. Och dålig sömn. Energi, lust och kraft bara rinner ur kroppen. Idag har jag kastat in handduken, läst och sovit om vartannat. Tänkte vandra imorgon, men det får skjutas till nästa vecka. Fr o m lördag får vi blåst, förhoppningsvis kan det rensa upp.

På tal om att vandra hade vi en fin halvdagsvandring i tisdags. Roligt att träffa de vandrarna igen och vi tog den nya vandringen som avslutar vandringsveckan. Första gången med sällskap och det föll väl ut, den fungerar.
Uppe i bergen var inte fuktigheten så kännbar, lite vind satte fart på luften. Den första timmen drev fuktiga slöjor lågt mellan bergen. Vi fick samma tankar om älvor som dansar, det var trollskt och lite magiskt. Även de större lövträden börjar skifta i färg, men det behövs mer regn för att väcka det som ligger i sommarvila. Jag ser fram emot när bergen grönskar igen.
Foto från denna vandringen från november ifjol:

host3

host

Jag ringde efter taxi för att åka tillbaka till sta’n efter vandringen och vi har tydligen en ny taxichaufför i sta’n. Träffade på honom i förra veckan, han kan ingen engelska och hittar inte så det sätter mig på prov. Helt ok om jag varit ensam, men det är inte så kul och bra att hamna fel med kunder. Hursomhelst, jag glömde säga hur många vi var och när han kom satt det en kille i framsätet. Vi fick trycka in oss där bak. Killen var hans son eller sonson (lite oklart) som han tagit med sig som vägvisare! Man skulle kunna kalla honom en levande gps! Jag gillar folk som definierar ett problem och löser det oavsett om lösningen är ”rätt” eller ”smart”. Handlingskraft kan man kalla det. Och vi kom till sta’n.

Jag har inte läst nyheter på ett tag, är lite periodare. Får väl ta mig i kragen för det ska vara dags för utvärdering i höst inför nästa utbetalning av stödlån. Intressant, men samtidigt börjar det märkas en viss trötthet. Jag tror inte att folk orkar med hur mycket elände som helst och det är ofta en upprepning av förra gången med uttalanden fram och tillbaka. Man skulle kunna lägga karbonpapper emellan. Och det finns ju annat som överskuggar som t ex Storbritannien och Brexit, valet nästa år i Tyskland, valet i USA. Du vet väl att flyktingar fortfarande anländer till Grekland i öster? ”Flyktingsituationen” är inte löst eller över bara för att den inte intresserar media.
På det mer lokala planet brinner det på ön, turister fortsätter att drunkna och en dramatisk mordrättegång har börjat. Ny biskop är utsedd i stiftet Ierapetra och Sitia. På foto ser han ut att vara ungefär 90 år gammal och bister, sträng och butter. Det visar sig att han är född 1971 och har inom kyrkan bl a arbetat med någon form av barnaktivitet. Så han har väl samma öde som jag – vi gör oss inte på foto.

Thailands kung har avlidit. Han var den regent som regerat längst och också den rikaste. Bettan kommer på andra plats som den längst regerande drottningen och äldsta monarken. Jag blev lite förvånad över 10 i topplistan, trodde att fler europeiska länder skulle vara representerade och inte så många afrikanska.

Imorgon är en ny dag, då ska jag ta ett rejält ryck inför helgen. Och se’n kommer en ny vecka. Var blir tiden av? Jag tycker att den springer…nej, rusar fram. Det sägs att ”det” går fortare ju äldre man blir. Ska man dömma utifrån tidens nuvarande hastighet är jag så gammal att det är ett under att jag sitter upp. Det är nog bäst att jag lägger mig ner i soffan en stund.

Ha en skön helg och ta hand om dig!

DSC01036Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

Lite om allt möjligt

Jo tack, datorerna har hållt sig lugna. Den nye travar på, den gamle ska tas fram ut skamvrån när jag får lust. Kan vara bra med en reserv, men då vill det till att den fungerar.

I fredags var jag ute på vandring, en ny sträcka. Det känns lite som att bryta ny mark. Det blev lite knepigare än jag trott och tog lite längre tid, men det gör det ofta när det är nytt. Man måste ha lite tid att snurra runt och stanna upp. En äldre man försökte hjälpa mig, det är en så’n situation där det känns så dumt att min grekiska inte räcker. Med gester, skratt och ett ord här och där så kunde han få mig på rätt spår igen.

DSC01335

Jaha, det ser ut att vara lite djupt…i alla fall över skorna…

DSC01338

Japp, det var ”över skorna-djupt”, men det fixar underbara GoreTex snabbt!

 

 

 

 

 

 

 

Vädret var fantastiskt, jag började ordentligt påklädd kl 7, men vid 9-tiden blev det byte till shorts och kortärmad t-shirt. Kom inte alls in i Ierapetra där jag trodde att jag skulle komma in. Får väl vara glad över att jag i alla fall kom till rätt stad…
(foton från vandringen på min flickr-sida)

Vädret har varit märkligt de senaste dagarna. Vi hade några dagar i förra veckan då temperaturen gick över 20 gr enligt vår lokala väderstation. I lördags gick jag i jeanskjol och bara ben. Igår höll hela sta’n på att blåsa iväg, det stormade något alldeles otroligt! Och idag blå himmel, sol och en svag vind. Det är så snabba kast så man blir alldeles förvirrad.

DSC01350

Kanske inte den smartaste idéen att ge sig ut i stormigt hav.

DSC01351

Kustbevakningen bogserar in båten till trygga hamnen.

 

 

 

 

 

 

 

Slutrea pågår, nästan så jag tycker att det är synd att jag dels har lite ebb i kassan, dels att jag hatar att gå på rea. Det går nog att göra en del fynd. Sparar pengarna till hyrbil i mars istället.

Läste att England ska rösta om de ska gå ur EU eller inte. Intressant. Vad händer med de engelsmän som bor del av eller hela året utomlands? Blir de illegala immigranter??

Lite uppdateringar på firmans hemsida, t ex prenumeration på nyhetsbrev och ny vandringsglimt, och nu håller jag tummarna för många vandrare. Hotellbokningarna (och då menar jag inte de hotell som har avtal med reseföretag) går trögt i Grekland, ingen verkar veta varför. En teori är att många tror att det finns massor av flyktingar överallt i landet och därför inte vågar boka. Det är ju lite tossigt för landet är så mycket större än sin östliga gräns. Vi får hoppas att bokningar sätter fart.

Det politiska läget är lite vacklande, jag har fortfarande inte lyckats få fram när det ska fattas beslut om ändringarna i pensionssystemet. Det skulle bli i februari och nu är det bara en vecka kvar. Utvärderingen av första delen av avtalet om tredje stödlånet pågår och det finns ett problem i form av att intäkterna måste öka, men hur mycket kan man höja skatt när folk känner att de inte får något tillbaka? En intressant artikel för den som vill läsa mer finns här.

Jag har sett avsnitt 2 av Simon Reeves tv-reportage om Grekland, men det får jag återkomma till i veckan. Nu ska jag laga middag!

 

Något dimmigt både här och där

Vädret gjorde ett så snabbt ryck så ingen hänger med. Igår vaknade vi till dis över havet och märkbart bättre rumstemperatur. Jag gick en sväng i sta’n, det var så gott så jag kunde inte hålla igen. Strunt i obärbar laptop! Jag packade ner bok, block, pennor och annat, satte kurs på cafét på torget. Tre timmar senare var jag varm i hela kroppen, hade lunchat och fikat, varvat bokläsning/se på folk/jobb. I morse blev det morgonrunda i lite morgondis, det är ett tag sedan och var så skönt. Hela maskineriet kommer igång via rörelse och frisk luft. Det är en kanonstart på dagen.

Smarrigt på café Veterano! (lånat foto från deras fb-sida)

Smarrigt på café Veterano!
(lånat foto från deras fb-sida)

Det där med kreativitet och koncentration är lite spännande. Det är som om rummet begränsar eller underlättar. När jag ska fundera ut något eller vara kreativ så är det som om hemmets väggar begränsar och låser in. Igår på torget med liv och rörelse kom en massa bra tankar, ord och formuleringar som jag slängde ner i blocket. På vandring märks det ännu mer för ute i naturen är det gränslöst, tankarna kan verkligen fara runt och hitta nya banor. Koncentrationen är lättare för mig hemma där det är tyst och lugnt. Jag blir splittrad annars, tar det emot så får det inte finnas en massa annat att göra.

Så idag plockade jag fram blocket från igår, upp med hemsidan och ändringarna var klara på 1,5 timme. Det låter väldigt kort, men jag har lärt mig att arbeta i det tysta. Hjärnan får mala på några dagar, den jobbar riktigt bra om den slipper resultat- och prestationskrav. När det börjar bli lite trångt är det dags att sätta det på pränt som jag gjorde igår. Därefter tar inte själva arbetet eller uppgiften så lång tid. Förarbete är viktigt!

Idag är bergen insvepta i dimma och väderomslaget har tärt på snön.

Idag är bergen insvepta i dimma och väderomslaget har tärt på snön. (eget foto)

Annars går livet sin gilla gång. Under januari och februari är det inte mycket rörelse i sta’n. Alla tar det lugnt, en del håller på att slutföra olivskörden. Detta är också den tid då det alltid är någon taverna som har stängt för semester o likn. Man skulle kunna säga att under årets två första månader blir grekerna ”stugsittare”.
Det är ganska skönt, tycker jag, för resten av året är det så mycket liv och rörelse så den här svenskan ibland blir väldigt trött. Då är det i stort sett bara tyst när alla sover, dvs några timmar på efternatten.

Sverige och inte minst Danmark uppmärksammas i utländsk press, bl a theguardian.com. Här i Grekland är det lite bekymmersamt för regeringen, de har minskat stöd och Tsipras har dalat lite i popularitet. Inget av det speciellt märkligt med tanke på de reformer regeringen tvingats besluta om och införa. Samt att Ny Demokrati valt ny partiledare vilket brukar få en effekt i undersökningar oavsett vilket land. Undrar om det beror på att människor är nyfikna på den nya ledaren eller bara uppskattar att det händer någonting.

Just nu är det dock en annan händelse som är i centrum och överskuggar det mesta: ska Grekland kastas ut ur Schengen eller inte. Det är så klart olyckligt av flera skäl, men huvudsakligen två som jag ser det. Dels äventyrar den här idén hela EU-projektet som bygger på samverkan och samarbete. Dels behöver Grekland lugn och ro, de har nog med krisen och flyktingströmmen. Det känns som om flera personer i EU-toppen haft väldigt stor otur när de tänkte. Eller så har de gått vilse i panikdimma. Det är väl bara att avvakta och se vad som händer!

Nu är det dags för hemläxan i grekiska: skriva ett litet stycke i futurum. Jo tack! Tur att jag beslutat att gå ut och äta ikväll för här blir ingen tid för matlagning.

Ha en skön helg! Och du – håll söndag i lugn och ro….

Klicka på bilden för att rösta:
travelmarket

Tankevirvlar och övrigt

När man tror att man inte kan förvånas mer i livet så förvånas man. Av dumhetens utbredning t ex. För vad ska man annars kalla det att bada i buljong och att dricka flaskvatten som smakar godis? Jag är kanske inte rätt person att utvärdera de här nya idéerna. För det första så tycker jag inte om att bada och att då göra det i buljong verkar bara vara att göra ont värre. Eller äckligare. För det andra är jag emot flaskvatten i ett land som har ett av världens renaste vatten. För det tredje förstår jag inte varför gott vatten måste smaksättas. Däremot förstår jag att alla frukt- och bärkombinationer tagit slut. Känns som ett ilands-problem.

Här är det riktigt go’a tider. På fruktfronten, alltså. Att ligga på stranden i solstol och knapra i sig underbart gula och perfekt mogna aprikoser gör inte ont. Eller stoppa in färska fikon sittandes på balkongen med en god bok. Fast jag måste erkänna att torkade fikon slår de färska för min del. När det gäller smaken, alltså, inte färskhetskänslan.

Igår morse åt vi ”girls” frukost vilket vi gör ibland. Vi är en grupp utlänningar boende här nere som träffas då och då. Det är en ”lössläppt” grupp, vi har ibland även grekiskor på besök. Någon undrade vilka som var med igår och när jag räknade upp personerna fick jag kommentaren att det är ju inga ”girls”. Så himla trist med folk som är låsta i konventionellt tänkande. Det må vara att den yngsta är under 50 och övriga däröver, men vaddå? Det finns inget bra ord på engelska för ”fruntimren” så vi kör med ”girls”.

På tal om ilands-problem (jag verkar nog lite virrig, men det blåser ganska mycket) har jag förstått att prislappen på prinsparets smekmånad är en stor nyhet i svensk press. Läste nå’nstans att det går inte att säga att de betalt ”privat” när de får lön (eller vad man nu väljer att kalla det) som kommer från skattemedel. Hoppsan! Jag blev lite orolig, minsann. Den lön jag fått under ett antal års arbetande i den offentliga sektorn var ju också skattemedel – var det inte mina pengar? Kan det kanske komma krav på återbetalning?? Är det ingen som först kan återkräva från bankerna??? De är betydligt mer solida än vad jag är.

Jag vill passa på att rikta ett stort tack till Fredrik Backman för ett klargörande! Jag har undrat över det där med att böja sig, det blir liksom svårare och svårare. I hans blogg skriver han att han har svårt för att ta på sig strumpor och det beror på långa ben och korta magmuskler. Så genialt att komma på det! Och vilken lättnad att veta!

Jag tror att det är hög tid att jag går inomhus innan jag blir alldeles utblåst. Imorgon är det jobb på förmiddagen och stranden på eftermiddagen. Jag vet att vädret är dåligt i Sverige så jag var bara tvungen att dela dessa planer med er läsare. Ta en restresa hit, vet ja’! Välkomna!

För övrigt….
…har det ännu inte blivit nå’t avtal och vi håller fortfarande andan. Kan vi hoppas att det blir nå’t imorgon? Annars är det kris för avtalet måste upp i Greklands riksdag senast 30 juni.

Såg att Le Pen pratat om Frexit och Cameron ska väl utlysa folkomröstning om en exit. Mycket skrammel, svårt att se poängen. Kanske dags att se över hur EU jobbar och fungerar. Sätta lite fart på kolossen, modernisera och effektivisera lite. Och kanske bestämma vilken nivå man ska ha: samarbete eller federation.

Sociala medier som facebook är lite smårolig i dessa tider. I olika grupper uttrycker gruppmedlemmar stöd för det grekiska folket. Ett folk som dels inte kan skandinaviska och dels inte är med i de där grupperna. En grupp gick så långt att den började utesluta medlemmar som skrev något ”negativt” om greker och Grekland. Hur enögd och okritisk kan man bli? Kanske det ligger nå’t i det som någon skrev, jag minns inte ordagrant men ungefär så här: vi turister vill inte veta vad folk kämpar med för det ger dålig bismak på ouzon.

Vi fortsätter hålla tummarna för ett avtal, senast imorgon!

Litta kompott

Allra först vill jag gratulera alla som deltagit i Blogg100 i år! De gick i mål igår, här och här kan du hitta en massa go’ läsning.

Media igen

Pressen är intressant. Och komisk. I artikeln i Expressen den 4 juni, som jag skrev om i blogginlägget i fredags, beskrevs Greklands finansminister Yannis Varoufakis som ”en tjurig femåring i trotsåldern”. Igår funderade jag över att det nu är dags att alla statschefer, finansministrar, förhandlare osv tar och tänker efter, kompromissar och ger fasiken i att ”jag SKA ha rätt!”, rädda ansikte och pinka revir. Flera länder, ja hela EU, står stilla och väntar. Det mår inga ekonomier bra av, tvärtom. Många av länderna har egna stora problem i och med recessionen i hela västvärlden. Jag hade knappt tänkt färdigt förrän jag läste i Dagens Industri att Varoufakis i Berlin sagt: ”Det är dags att sluta peka finger på varandra och i stället se till att vi gör vårt jobb”. Två helt skilda bilder av samma person. Tänkvärt.

Konvalescens och sjukhus

Jag vet, det börjar bli tjatigt. I måndags uppsökte jag sjukhuset i Ierapetra pga andningsbesvär med svår hosta. Jädrar vilken effektivitet! De är dränerade på personal och utrustning dels pga krisen, dels pga att sjukhuset varit nedläggningshotat under några år. På mindre än 2 tim hade jag inväntat de 50 personerna som var före mig, passerat mottagningsluckan, väntat en stund på läkaren, blivit undersökt och fått recept, knallat ner till apotek i centrum (vars lager jag nästan tömde…) och återvänt till hemmet.

På tal om nedläggningshot så är alla butiker stängda imorgon. Det är för att göra det möjligt för alla att delta i demonstrationen som är en protest mot nedläggningen. Jag beundrar invånarna som alltså kämpat några år. Beslutet är att allt ska flytta till Aghios Nikolaos och det kanske skulle fungera för Ierapetra, men landsbygden och byarna runt omkring? Känner att jag borde traska upp till stadshuset och delta en stund. Jag har ju snart klippkort.

Utsmyckning

Finns det något fulare än vissna blommor? Visserligen är jag inte gräsänkling som Ramel och alla blommor har inte dött, men jag har Sverige-besök på ingång så det behövdes lite ansträngning. Idag inhandlades nya blommor under fniss och glada skratt (”vattnar du dom?”….) och de är planterade. Balkongen ser ut som en jordfräs gått fram, men ingen mening att städa förrän där är torrt. Kan nå’n förklara för mig hur en balkonglåda utan hål i bottnen kan läcka vatten i botten? Nä, just det, magiskt och konstigt är vad det är. Nu är där fint igen! Tills dessa dör.

Väder…

…har vi, men inte det bästa. Det är fuktigt och tjock värme. Läbbigt. Så’nt väder som ger huvudvärk, ont i leder, nervösa besvär osv. Enligt prognosen ska vi få regn och åska ikväll och lite mer regn imorgon eftermiddag. Hoppas det stämmer!

Vädret på den här stora ön är väldigt skiftande. Nordkusten och vi på sydkusten har sällan samma väder. Vi har varmare och torrare, men kompenseras med att det oftast blåser en svag bris. Och det skiljer mellan väst och öst. I söndags eller igår störtregnade det borta vid Chania. Inte en droppe här.

Jag förstår att vädret är väldigt viktigt för en del semesterfirare, ja ibland verkar det avgörande! Men jag blir ändå konfunderad över frågor som rör framåt, t ex att någon ska åka hit om några veckor eller nå’n månad frågar om det är nå’n som vet hur vädret är då. Jag berättade detta för en grekisk vän som sa att hur ska nå’n kunna veta det, vi vet inte ens om vi lever!

Nästa inlägg

Jag har en del funderingar kring turister och jag tänkte rapportera lite om säsongen, men det blir i nästa blogginlägg. Nu ska jag gå ut på lagret och börja samla ihop alla mediciner som ska tas 19:00. Ha en trevlig kväll!

PS. På fredag ska min nya kamera komma – längtar jag, eller!? Håll tummarna!

Uttalssvårigheter om politik

Det mojnar lite, nu hoppas vi att temperaturen stiger och att morgondagen blir ok så karnevalståget inte regnar bort.

Du kanske undrar varför jag inte skriver mer om det politiska läget, jag som är ”på plats”. Än så länge har jag bara skrivit lite i samband med höströra både här och i Sverige, presidentvalet i december och nyvalet. Jag ska försöka förklara varför jag inte skriver mer trots att det varit minst sagt händelserika veckor se’n en tid tillbaka.

Först några ord om det senaste presidentvalet som blev en smidig historia. Syrizas första förslag till kandidat från partiet Ny demokrati drogs tillbaka efter protester i de egna leden och slutliga kandidaten gled igenom snyggt och prydligt. Att vänsterpartiet Syriza föreslår någon från ett högerparti ser jag som tecken på god vilja att kompromissa och hitta breda lösningar. Sträva efter konsensus istället för konflikt helt enkelt. För ett nytt nyval hade varit en katastrof.

Den första anledningen till att jag inte skriver så mycket om politikens irrfärder är språk- och källproblem. När datorn översätter grekiska blir det ofta konstigt, men fungerar bra i vanliga fall. Politik är lite för komplicerat så det blir svårt att förstå och dukat för missförstånd. Jag känner inte till var olika källor har sina rötter eller sympatier och kan därför inte bedöma innehåll. Vill inte medverka till att sprida osanningar eller tveksamheter.

EU och EMU. Som svensk (och kanske det är likadant för andra nationaliteter utanför EMU) har jag inga problem med att skilja på de två. I diskussioner här nere blir det ofta lite förvirrat eftersom många inte skiljer på de två utan säger ”EU” om alltihop. Eftersom Sverige inte är medlem i EMU har jag inte varit så intresserad och inte satt mig in i hur EMU fungerar. Ren och skär okunskap som också gör mig försiktig med att uttala mig.

Krisens komplexitet. Anledningen till att Grekland befinner sig i kris är lika många som de man pratar med. Bankkris i Centraleuropa, korruption, vanskötta statsfinanser, pengaflykt, bristande skattemoral osv osv. Det går inte att hitta orsak och verkan vilket gör det svårt att se helheten och att förstå. Jag är helt enkelt för dåligt insatt i alla bäckar som blivit en strid å.

Man kan givetvis argumentera för att jag kan uttala mig oavsett ovanstående för alla har rätt att ha en åsikt även om man inte vet allting eller har alla fakta. Och ska jag vara riktigt ärlig så verkar ingen ha något helhetsgrepp om Greklands kris så kanske jag kan tycka lite då och då i alla fall. Om jag bara påpekar att det är från min horisont och min lilla värld. Ingen kan veta allt, inte ens jag.

Så långt hade jag kommit i mina funderingar när det var dags att börja samtal mellan Grekland och olika ledare i EU och EMU. De gamla partijättarna i Grekland avlöstes av en ny, frisk fläkt. Trodde jag. Men det är samma mantra som det varit nu några år: Tyskland är elaka mot oss och de är dessutom skyldiga oss en massa pengar sedan andra världskriget.

Det riktigt stora fiaskot i mina ögon kom när en Syriza-politiker tyckte att finansministern skulle ta med sig ett foto på en minnessten att visa när han träffade olika personer. Den handlar om 3 barn som dödades under andra världskriget pga att de vägrade avslöja var deras far gömt sig. Jag blev både upprörd och besviken! Hur kan man över huvud taget tänka tanken? Så otroligt smaklöst! Och fullkomligt respektlöst både gentemot barnens minne och de som skulle få det i ansiktet! För hur länge är vi ansvariga för någon annans brott? Måste vi inte gå vidare, framåt utan att för den skull gå in i glömskans dimma?
Jag hoppas och utgår från att finansministern inte nappade på förslaget. Han verkar vara en klok karl.

Jag är en stor anhängare av att då och då se bakåt och lära av historien, men jag anser att det som varit har varit. När det är avslutat måste man sluta gräva och grotta ner sig och dra fram gammal groll. Vilka andra konflikter och orättvisor ska vi dra fram? Fast vi måste samtidigt kolla kartan för vi kanske inte har någon motpart idag som vi kan ställa våra krav till. Jobba framåt! Ge Grekland nytt liv istället för att mala det gamla.

Nu har Grekland fått 4 månaders förlängning fast nästa vecka ska tydligen inledas med diskussioner i EMU om vad förlängningen egentligen innebär. Det är givetvis en svår balansgång i en klubb där några medlemmar varit riktigt illa ute, men tagit sig igenom. En politiker från Portugal eller Spanien sa nå’t i stil med att vi andra har klarat av våra kriser, varför kan inte Grekland klara av sin? Och på nå’t sätt känns det som om det är kärnan: varför kommer landet inte vidare? Är det verkligen bara andras fel? Jag vet inte. Ödesfrågan är om nå’n vet. Svaret kan kanske leda till lösningen.

För övrigt önskar jag en skön lördagskväll och en fridfull söndag!

 

Inget nyval där, kanske här

Det är intressant att studera Sverige utifrån. Detta senaste halvåret har varit ganska turbulent och då är det ännu skönare att kunna välja att strypa det s k nyhetsflödet som bestått av mer utspel och tjafs än offentlig debatt.

När nyheten kom om nyval så tog det ett tag för mig att komma fram till vad jag egentligen tyckte. Det brukar löna sig att tänka efter innan munnen öppnas vilket det gjorde denna gången också, nyvalet är inte längre aktuellt. Det tycker jag är bra. Blockpolitiken är ändå i stort sett död och detta kan ge den sista dödsstöten. Efter detta samarbete blir partierna tvingade att se över sina budskap och förhoppningsvis åter formulera visioner. De har ju saknats se’n början av 90-talet.

Vi hade inte kunnat lita på ett valresultat eftersom röstning inte längre är röstning, det visade väl valet i september i år. Nu är det dags för en omfattande informationskampanj för att lära svenska folket att rösta i allmänna val. Man lägger sin röst på det parti som man vill ge förtroendet att styra Sverige. Om inget så’nt parti finns röstar man blankt eller stannar hemma. Det sistnämnda anser jag inte vara ett alternativ eftersom det slår mot demokratins grundtanke, dvs att i en indirekt demokrati har folket rättighet och skyldighet att delta och jag anser att det är en skyldighet att masa sig iväg vart fjärde år.
Man röstar inte på ”nå’n annan” för att visa missnöje eller vara taktisk eller något annat skäl. Hur ska ett så’nt valresultat tolkas? Hur många röster på t ex ”parti A” är egentligen röster på nå’t annat parti eller uttryck för nå’n form av protest och i så fall vilken!?

Det finns de som säger att det är ett angrepp på demokratin och ”rättsprinciper” att inte ha nyvalet. Jag såg inte dessa röster när den senaste talmannen utsågs vilket var helt i linje med gällande regelverk som skapats av demokratiskt valda politiker. Då hojtades det om att just den personen inte borde få bli talman. För mig betyder det sammanlagda resonemanget att demokrati är bra – när det passar de egna intressena. Det är ett oerhört stort hot mot demokratin när den blir en personlig tolkningsfråga och kan åsidosättas vid behov.

Jag har frågat runt bland de jag känner här nere om Sverige nämnts i nyheter på tv o likn, men ingen har hört nå’t. Bra, tycker jag. Jag hade nämligen upplevt det som pinsamt om det kommit ut vilken lekstuga riksdagen blivit. Talman Söders uttalanden möttes med tilltal i riksdagen på bl a samiska. Jag önskar att våra folkvalda politiker är proffsigare än så, diskuterar de sakfrågor de är satta att besluta om, tar sitt uppdrag på allvar och visar respekt för riksdagens symboliska betydelse.
SD fortsätter att sätta dagordningen i den politiska diskussionen genom att oerhört effektivt spela på rädsla och framstå som mobbat offer. Tänk om alla andra lyfte debatten istället för att sänka sig till en nivå som är lägre än låg. T ex skulle media kunna börja med att inte slå upp alla utspel till världshändelser vilket bara ger SD en effektiv och bred kommunikationskanal.

Under höstens valrörelse sändes ett program på svt som drunknade i partiledardebatter mm. Det hette ”Politik utan mål” och finns tyvärr inte kvar på svtplay. Där togs en del ”sanningar” upp och avlivades. Det verkar som om vi i Sverige inte kommit ur krisen vi hade i början av 90-talet. Politik, media, dagliga samtal handlar om ”kris” och ”hot”. Det är på tiden att vi inser att krisen är över för längesen och börjar arbeta framåt istället.
Jag tror också att det är viktigt att vakna upp ur önskan att ett problem löser alla andra. Det är inte så enkelt. Tyvärr. Vad vi borde göra är
– genomlysa systemet ordentligt, spåra skattepengarnas vägar. De svarta hålen, pengar som inte används effektivt eller till det de är avsedda för måste fram i ljuset. Att bara pumpa in mer pengar är meningslöst. Och ansvarslöst.
– se över hur effektivt och produktivt man jobbar i den offentliga, dvs skattefinansierade, sektorn (det är en så obekväm fråga så det kommer aldrig att ske…). Gör man det jobb som ska göras i förhållande till uppdrag, sysslar man med annat osv.
– stämma av hur befintligt regelverk överensstämmer med mål, önskningar, förändringar, framtidsvisioner.

Kanske det är dags att ta en paus från missnöje och klagande (som pågått alldeles för länge, anser jag) och istället formulera vad vi vill, vad vi vill förändra och hur det ska gå till. Vi behöver också rikta oss till rätt instans, t ex är många frågor idag kommunala. Och kanske ta en titt på oss själva, vad gemene man kan göra och bidra med för att lyfta Sverige. Ett land som inte har några större problem, men inget är så bra att det inte kan bli bättre!

Idag är det dags för tredje omgången av presidentvalet i Grekland så snart vet vi om det blir nyval i februari. Det ska bli intressant att följa Grekland och grekerna de närmaste åren och se om de kommer att fastna i kristänkande eller ha förmågan att gå vidare. Helt i paritet med Herakles stordåd i så fall med tanke på krisens djup och varaktighet.

Politisk röra både här och där

I Grekland hålls allmänna val till parlamentet vart fjärde år och val till president vart femte år. Chef för regeringen är premiärministern som alltså har en central roll medan presidentens roll är mer ceremoniell. Eller som nå’n sa: ”like a king”.

Det är parlamentet som väljer president och regeringen föreslår kandidat. För mig verkar det opraktiskt och lite av ett vågspel att presidentvalet hålls vart femte år, det måste ju betyda att en nytillträdd regering kan ”ärva” en president som man inte vill ha. Påminner lite om USA där de olika valen också är ”i otakt”.

För tillfället har Grekland en alliansregering mellan de konservativa (Ny Demokrati) och socialisterna (PASOK). I onsdags var det presidentval, tidigarelagt med 2 månader pga det politiska läget.  Det krävdes ett visst antal röster vilket inte lyckades så nu väntar en andra omgång och, om den också misslyckas, en tredje omgång den 29 dec. Om det fortfarande inte gått i lås så måste regeringen avgå och det blir nyval, troligen 1 febr.

Det finns mycket oro, bl a att ett nyval skulle kunna innebära att Grekland lämnar eurozonen. Jag har tyvärr lite svårt att få fram information eftersom jag inte kan grekiska. Många rykten far runt som är svåra att bedöma och utländska media rapporterar ju utifrån sina perspektiv och synvinklar.

Jag har hittat en blogg skriven på svenska som kan hjälpa till att förklara en del eller i alla fall vara ett komplement till media: Politik i Grekland för den som är intresserad. Bloggaren heter Haralampos Karatzas som enligt Google bl a är folkpartist, ekonom, skribent, Greklandskännare och har arbetat som politisk sekreterare inom Regeringskansliet.

Man kan säga att situationen här liknar situationen i Sverige. I det ena fallet handlar det om president, i det andra om budget. Där slutar likheten eftersom de två länderna har så monumentalt olika förutsättningar och dagsläge. Ett land i kris är givetvis mer utsatt och sårbart och har egentligen inte ”råd” med interna och/eller onödiga konflikter. Det är bara att hålla tummarna för att det går att uppnå nå’n form av samverkan i Grekland för att fortsätta jobba sig ur krisen nu när det sakta, sakta börjar vända i prognoserna.

Som svensk i Grekland innebär det käbbel och oro på två fronter. Det kan ligga nära till hands att då tänka att så skönt att inte kunna grekiska, men det är precis tvärtom. Det som intresserar i första hand nyhetsmässigt är givetvis närmiljön, där man bor och vistas. Visst finns det också tankar kring situationen i Sverige, men de kommer i ett senare blogginlägg.

Hörde precis höga röster nerifrån gränden och gick ut på balkongen. Några barn bråkar om en boll, antagligen vem som ska börja sparka. Jag undrar varför jag tycker att det är en passande illustration av vuxna i det politiska livet. Lyft blicken för att se målen och vad som måste göras för att nå dom – tillsammans!
 

Intermezzo i Sitia

Jag var i Sitia i veckan och när jag kom ut från super market stod en gammal svartklädd kvinna och rotade med en pinne i en soptunna. Några turistbussar hade parkerat längre ner på gatan så ett par turister var på väg mot soptunnorna. Då dök en tanke upp i min hjärna: vilket bra fotomotiv, två världar som möts. Ja, ja, jag är inte stolt över den tanken. det blev inget foto eftersom mina händer var upptagna av varor som den konsumtionsmänniska jag är för tillfället.

Nästa tanke var att det är inte klokt så olika liv kan vara och ändå stöta ihop på en liten fläck. Jag som shoppar, paret som rest till en annan plats och kvinnan som inte har råd att gå in i affären.

Plötsligen fryser allt till is och tiden gör halt när jag ser att paret tittar på kvinnan och ler. Ler!? Vi kan uppfatta saker olika, men vad såg dom som inte jag såg? Såg dom ”charmig grekisk tant” medan jag såg ”eländigt pensionärsliv i krisen”. Overklig och olustig känsla.

Kanske ingen av oss tolkade situationen rätt, kvinnan kanske bara hade tappat något. Men det är ett faktum att det är svårt för många i Grekland idag och det händer att gamla människor står och tigger.

Paret passerade, ögonblicket var förbi. Jag gick ner på sta’n och fortsatte shoppa. Kvinnan letade fortfarande när jag gick.

Hon dyker upp i mina tankar då och då. Tänk så mycket hon upplevt och tagit sig igenom i sin egen tillvaro och det som utspelat sig i Greklands historia under hennes livstid. Människor förtjänar och ska ha det bra, speciellt på livets höst.

Jag är inte stolt över att jag blev som fastfrusen. Om jag hamnar i en liknande situation hoppas jag att jag gör någonting, ger en slant eller nå’t.