Etikettarkiv: sverige

Ur verkliga livet

Två historier ur verkliga livet: när det kör ihop sig i kubik och när det bara flyter på. Eftersom det handlar om hyrbilar kanske det passar bättre med ”backa med handbromsen åtdragen” kontra ”gasa i högsta växel”.

Söndag den 27 augusti och dags för hemresa från Kastrup, men först lämna hyrbilen i Malmö. Den ska lämnas kl 11 och jag gillar att vara ute i god tid. Jag är framme strax efter kl 10 vid hyrbilskontoret på Gasverksgatan där jag hämtade ut bilen. Det regnar, kontoret är stängt men det sitter en lapp att nycklar ska lämnas i nyckelinkastet och en pil som pekar åt höger. (dåliga foton, jag vet, de är tagna med mobilen i regn och irritation…)

Det finns inget nyckelinkast. Jag går runt byggnaden, inget nyckelinkast. På lappen står också ett telefonnummer som jag ringer. Då kommer jag till ett automatiskt meddelande om öppettider som meddelar att det är stängt på söndagar. Jo tack, jag är väldigt medveten om det. Alltför medveten.

Jaha, vad gör jag nu? Gott om tid till flyget på eftermiddagen så det behöver jag inte tänka på. Jag har inte lust att betala för ett onödigt extradygn, alltså måste detta lösas före kl 11. Funderar ett tag på att bara lämna bilen, kasta in nycklarna i en brevlåda (som hade texten ”OBS! Inga bilnycklar här!!”) eller lägga under golvmattan på förarsidan. Men tänk om någon tar nycklarna och snor bilen? Då skulle jag vara ansvarig. Trots regnjacka börjar jag bli blöt, framför allt om fötterna, och i takt med att blötan blir blötare tilltar irritationen.

Konsulterar internet på mobilen, får tag på ett telefonnummer till ett Avis-kontor i Malmö – abonnemanget upphört. Hittar ett annat kontor som ska öppna kl 12, ringer det telefonnumret. Då får jag äntligen kontakt med en levande människa, tillika Avis-anställd! Förutom att jag nu är blöt och irriterad börjar jag bli stressad, men känner hoppet spira så sakteliga.
Ett samtal mellan två irriterade personer utspinner sig. Han ifrågasätter om jag letat ordentligt och om jag är vid rätt kontor. Min irritation minskar inte, jag håller igen och svarar enstavigt och kort. Då höjer han rösten och upplyser mig om att det är minsann inte enkelt för honom för, och håll i dig nu, ”jag sitter inte i Malmö”. Nu var det här samtalet inte någon SIFO-undersökning om arbetsplatsers geografiska placering så den informationen kändes minst sagt irrelevant. Jag ger mig inte utan förväntar mig information från Avis om hur jag ska göra med den Avis-hyrbil jag hyrt av Avis. Kanske en orimlig förväntan. Börjar kännas som moment 22 eller som om jag landat på fel planet.
Han konsulterar kollegor i två (2) omgångar medan jag väntar i telefon. Och i regnet. Till slut säger han att jag kan lämna bilen på ett annat kontor. Var då, undrar jag och han svarar Centralstationen. Är det kontoret öppet nu?, undrar jag. Ja, svarar han. Jag, mitt dumma spån, tror att han vet vad han pratar om. Antagligen var han bara på fikarast.

Jag kör genom Malmö till Centralen, klockan börjar närma sig 11. På baksidan av stationen inga hyrbilsfirmor. Var fasen är dom? Slänger undan hyrbilen i en lastzonsruta och skyndar in på Centralen. Ingen informationsdisk. Vem kan tänkas veta, vem känner till centralstationen bättre än jag…kanske de som jobbar där och kanske allra bäst de som jobbar med trafik!? Tar ett turnummer på Skånetrafiken. Massor med folk före mig. SJ mitt emot är tomt på folk. Kan inte vara alldeles ovanlig att folk som kommer med tåg ska ha hyrbil så jag stegar in där och frågar efter var hyrbilsfirmorna håller till, t ex Avis. Den lilla människan svarar då, och håll i dig igen, att det vet hon inte för ”jag bor inte i Malmö”. Då känner jag att jag mister tron på Sverige! Har alla slagit ifrån sina hjärnor?? Jag ger blanka tusan i var folk ”sitter” eller var de bor.

Hon drabbas av ett ögonblick av tankeverksamhet och knappar på sin dator. Jo minsann, Avis ska finnas på Stormgatan. Hon konsulterar sin kollega som inte vet var Stormgatan ligger eftersom hon inte heller bor i Malmö (!). Ingen av dem försöker ta reda på det eller slås av tanken att söka på Google maps på datorerna de har framför sig (man vågar väl inte föreslå en papperskarta under disken…) – tur att jag inte kom från Sverige (norr om Skåne) eller utlandet…. Jag upplyser dem om att jag vet var Stormgatan ligger och tackar så väldigt mycket för hjälpen. Och jag lyckas låta bara tacksam och inte ett dugg ironisk. Bara en så’n sak!

Springer ut, kl är nu 10:55, och har inte fått p-bot, kör bort till Stormgatan. På Avis-kontorets dörr står att de öppnar kl 12 på söndagar. Ingen p-plats så jag ställer bilen på en tom plats framför en utfart, går bort till kontoret och ser att där inne rör sig folk. Laddar för att knacka på dörren, tar ett djupt andetag, men hinner inte knacka för en personal öppnar på alldeles eget initiativ! Jag förklarar snabbt läget i en komprimerad version, visar var bilen står och hon tar emot nycklarna. Jag tar mina resväskor och bara går iväg.
Känner mig som Don Quijote som just vunnit ett slag fast jämförelsen haltar med tanke på att han levde i en imiginär värld där vindmöllor blev jättar medan min värld och mina strider denna förmiddag var, tyvärr, högst reella. Kanske jag är mer som en cowboy som rider bort mot solnedgången efter väl förrättat värv med att vinna en bit av the Wild West.

En råbiff (nog den godaste jag nå’nsin ätit!) med ett gott glas vin på Kastrup får mig att må riktigt bra igen!

Vid halv tio på kvällen landar mitt flyg på Iraklions flygplats. Får väskorna snabbt, går igenom och där står Manolis (Yiotis Rent a car) med min hyrbil. Jag har bytt hyrbilsfirma så detta är bara min tredje hyrning. Jag har inte haft möjlighet att ta ut euro, men har kreditkort. Han viftar undan kortet och säger ”kom in och betala imorgon, det är ok, inga problem, kom när du kan på förmiddagen”.

Två ytterligheter på samma dag – man kan bli trött för mindre! Vid nästa Sverige-besök blir det antingen hyrbil som hämtas och lämnas på Kastrup eller gamla stabila fd Statoil. Jag minns tydligt första gången jag hyrde av Yiotis (det finns i inledningen på detta blogginlägget från december) och servicen bara fortsätter så givetvis fortsätter jag att hyra där!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Ny guide och guldkant

Fukten borta, temperaturen sjunkit, det blåser ganska mycket. Vi får så mycket frisk luft nu att det nästan snurrar i skallen. Vi vill bara ha lite regn också, se’n är det perfekt! Den vandring som jag sköt upp från i förra veckan blir i slutet av denna veckan istället.

guide-peloponnesos-50-1I slutet av förra veckan blev jag intervjuad av Elwira och Elias. De har startat en ny guide på nätet som heter Guide till Peloponnesos. Hur de hittade mig är en lång historia om tillfälligheter och liten värld. Hur som helst, de bor just nu i Göteborg, men siktar på att flytta till Peloponnesos och bygga hus, minsann! Ska bli roligt att följa dom! Titta in på sidan, den är redan fullmatad med information och tips. Mig och Kreta hittar du under ”Vi tipsar”.

Helgen var lugn, söndagen var nästan lite väl lugn. Du vet hur det blir när boken inte är tillräckligt intressant och ingen film finns som är värd att se. Då börjar man ibland att surfa runt lite planlöst och jag hamnade på youtube.dia3
Och på nå’t underligt sätt på Bettans jubileumskonsert 2012 när hon regerat i 60 år. Den hölls utomhus framför Buckingham Palace och fullt med folk längs med The Mall.

Säga vad man vill, men 60 år bär respekt med sig. Och ett antal premiärministrar, världsledare, plikter, resor, familjekriser och annat.  När jag surfade runt lite lärde jag mig också en del. Visste du att prins Philip var både prins av Grekland och prins av Danmark? Och att han lämnade Grekland 18 månader gammal i en apelsinlåda? Eller att Bettan är ”statsöverhuvud för 16 självständiga stater och deras besittningar, Engelska kyrkans högsta beskyddare och Samväldets symboliska överhuvud”? Redan där känns det too much, men tanten ångar på. Hon är 1,63 m kort och i år fyllde hon 90 och Philip 95. Nästa år har de varit gifta i 70 år. Sjuttio år!!!

Det var många världsartister med på utomhuskonserten. En del av dom borde ha insett att rösten inte längre bär och stannat hemma. Det blir bara dåligt och patetiskt. Allra värst i mina ögon var Cliff Richard som försökte vara häftig (eller vad det nu skulle föreställa), Annie Lennox som någon satt vingar på (och resten av orkestern) så det påminde mest om ett barnkalas med hemmagjorda dräkter och Grace Jones som sjöng medan hon snurrade en hula hula ring. Ja, herre min je….

Jag funderade över vad Bettan satt och tänkte på. Alltså, var hon glad över tal och lyckönskningar? Uppskattade hon att så stora artister kom för att vara med på firandet? Eller funderade hon över när hon kunde lämna spaktaklet, gå en promenad med hundarna, dricka en varm kopp cocoa och krypa ner i sängen? Philip var inte där, kanske han var krasslig. Eller så ville han inte sitta på läktaren och vifta med en brittisk flagga som resten av kungafamiljen. Utom Bettan, förstås.

Så fantastiskt att få arrangerat en så’n
dia1konsert till sig. Jag firar inte min födelsedag, men säger inte nej om nå’n har funderingar åt detta hållet. Se bara till så att de kan hålla tonen och orkar med hela meningar. Och släng gärna in några komiker, helst brittiska. Givetvis samma avslutning som Bettan fick på sin konsert – ett hejdundrande fyrverkeri!

Under tiden jag njöt av bra musik gick funderingarna iväg åt kungahus. Och anor. Jag menar, visst är det lite kul att ”engelska” kungahuset är tyskt, danskt, engelskt och skotskt i en enda röra. Och det ”svenska” är franskt som sedan fått engelska, tyska och amerikanska inslag. Det är en riktig nöt att knäcka för UKIP och SD. Varifrån ska vi räkna och hur? Undrar den här skånskan som troligen har några danskar en bit bakåt och kanske t o m nå’n tysk. Hugaligen!

Jaha, och nu bor skånskan på Kreta och hur är det med det grekiska kungahuset?, Jo, när den moderna grekiska staten bildades 1832 så erbjöds en bayersk prins att bli kung, han hette prins Otto från huset Wittelsbach. Vem som erbjöd honom Grekland? Givetvis stormakterna Storbritannien, Frankrike och Tsarryssland i efterdyningarna av osmanska rikets fall. Se’n blir det rörigt. År 1924 avskaffas monarkin för att återinföras 1935 för att avskaffas 1974. Otto blev förresten avsatt och ersattes av en vald kung: prins William av Danmark blev Georg I.

Kungahus är väl inget intressant tycker du kanske. Men där tycker jag att du har fel. Genom att läsa om de olika figurerna har det i min hjärna också fastnat krig, fredsuppgörelser, diktaturer, folkvandringar, reformer, konst, kultur, politiker…. Man kan närma sig historia på många sätt. Det viktigaste är kanske att inte glömma bort den utan lära av den.

Och där fick jag till ett himla bra slut! Ha en skön kväll!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

 

Det utlovade blev inte fast lite

För någon vecka sedan utlovade jag att ta reda på mer om de politiska partierna och skriva ihop en lista el likn. Jag tar tillbaka det. Har surfat runt och ett rörigare politiskt liv får man nog leta efter. Den svenska politiska arenan är i jämförelse väldigt stelbent och enformig. Fast det är kanske stabilitet som är förutsättning för en stor del av samhällsbygge. Men det får inte bli dammigt och självuppfyllande.

Efter lite bakgrund och fakta inför valet i Grekland kommer lite Sverige.
(alla faktafel beror på internet såvida det inte är jag som läst eller tolkat fel)

Grekland

Hur som helst, först en liten tillbakablick. Detta är bara några punkter, Greklands historia är som att läsa en thriller. Det är avsättningar, kriser, husarrester, landsflykt…

  • Före andra världskriget har vi första världskriget, balkankrigen och kriget mot Osmanska riket.
  • 1941 invaderas Grekland och dras därmed in i andra världskriget.
  • 1942 börjar spänningar mellan motståndsrörelsens höger- och vänsterflyglar. Det leder till inbördeskrig 1946-1949.
  • 1947 får Grekland sin nuvarande utsträckning.
  • Efter inbördeskriget är det rörigt ett tag med ett stort antal regeringsskiften och Cypernfrågan dominerar.
  • 1952 samlar Alexandros Papagos landet, han efterträds av Konstantinos Karamanlis 1955 och 1967 genomför militären under ledning av Georgos Papadopoulos (och stöd från USA) en statskupp.
  • 1967-1974 militärjunta som 1973 avskaffar monarkin och 1974 faller militärjuntan efter att ha satt igång en statskupp på Cypern (”Cypernkrisen”).
  • 1975 utropas republik och landet blir en demokrati.
  • 1981 går man med i EU (dåvarande EG), 2001 i EMU och euron införs 2002.
  • Från juntans fall och fram till den ekonomiska krisen dominerades den politiska scenen av de två stora partierna Nea Demokratia och PASOK.

Anledningen till att det är svårt att få ihop en aktuell lista på politiska partier är att jag inte kan hitta någon vettig sådan att utgå ifrån. Jag har hittat en lista på alla partier sedan 1974, men jag blev helsnurrig. Det är så många småpartier, allianser och koalitioner. Och partier bildas för att finnas några år och sedan försvinna eller ombildas. Vi utgår från vilka som klarade spärren i januari 2015:

Syriza – ledare Alexis Tsipras, från början en koalition som senare ombildades till ett part. Beskrivs som radikal vänster.
Nea Demokratia – ledare Vangelis Meimarakis, beskrivs som liberalkonservativt eller center/höger.
Gyllene gryning – ledare Nikolaos Michaloliakos (jag vet inte om han fortfarande är ledare eller om rättegången är klar), beskrivs som nynazistiskt eller högerextremt eller nationalistiskt.
Floden (To Potami) – ledare Stavros Theodoraki, beskrivs som socialliberalt eller socialdemokratiskt, är pro-europeiskt.
KKE – ledare Dimitris Koutsoubas, Greklands äldsta parti (grundades 1918), beskrivs som marxist-leninister eller kommunistparti.
Oberoende greker (ANEL) – ledare Panos Kammenos, beskrivs som ett högerparti, utbrytargrupp från Nea Demokratia 2012.
PASOK – ledare Fofi Gennimata, beskrivs som socialistiskt eller socialdemokratiskt.

I samband med valet i januari 2015 avgick Giorgos Papandreou från PASOK och bildade KSD (Kinima Dimokraton Sosialisation). I augusti bröt en grupp sig ur Syriza och bildade Folklig enhet, ledare Panagiotis Lafazanis.

Därutöver finns grönt parti och en hel del småpartier på vänster- och högerkanten.

Igår var det dags för tv-debatt och det utdelades tjuvnyp åt alla håll om jag förstått det rätt. Jag är inte så insatt i vallöften så det får du leta upp på annan plats. Intressant är de väljarundersökningar som gjorts. Syriza och Nea Demokratia står väldigt nära varandra, det skiljer bara någon procent. Mest intressant tycker jag är två saker: andelen osäkra väljare pendlar mellan 16 – 24 % beroende på undersökning. Det skulle innebära att var 4:e grek är osäker – var hamnar de rösterna nästa söndag?
Fast osäkerheten är kanske inte så konstig. Var tusan ska man lägga sin röst? Ska man lägga sin röst på Syriza som man tycker har brutit sina vallöften från valrörelsen i januari? Eller ska man lägga den på Nea Demokratia som var ett av de partier som bär ansvar för den ekonomiska röran (se punkterna ovan)?
Det andra intressanta är en undersökning som visade att drygt 40 % av de tillfrågade önskar samlingsregering! Där är nå’t att bita i för politikerna som gått ut med att någon samlingsregering blir det inte.

Om inget parti kan bilda regering så, håll i hatten, blir det val igen! Valet den 20 sept är det femte på lika många år (2 val 2012) och det tredje i år.

Sverige

När jag ändå var ute och surfade på nätet så provade jag att söka på Sverige på theguardian.com. Roligt att se vad som uppmärksammas och hur det uppfattas. Nyttigt med ”andra ögon” och andra infallsvinklar. Jag hittade bl a artikel om svenska skolan, den otroligt fina vinskörden. Det finns fler nyhetssiter – ut och kolla!

Med tanke på den rådande flytkingsituationen hittade jag en artikel om Sveriges mottagande av ensamkommande barn, den finns här.
Sugen på att resa? Följ med Hashem från Syrien till Sverige, den artikeln finns här.

Inget nyval där, kanske här

Det är intressant att studera Sverige utifrån. Detta senaste halvåret har varit ganska turbulent och då är det ännu skönare att kunna välja att strypa det s k nyhetsflödet som bestått av mer utspel och tjafs än offentlig debatt.

När nyheten kom om nyval så tog det ett tag för mig att komma fram till vad jag egentligen tyckte. Det brukar löna sig att tänka efter innan munnen öppnas vilket det gjorde denna gången också, nyvalet är inte längre aktuellt. Det tycker jag är bra. Blockpolitiken är ändå i stort sett död och detta kan ge den sista dödsstöten. Efter detta samarbete blir partierna tvingade att se över sina budskap och förhoppningsvis åter formulera visioner. De har ju saknats se’n början av 90-talet.

Vi hade inte kunnat lita på ett valresultat eftersom röstning inte längre är röstning, det visade väl valet i september i år. Nu är det dags för en omfattande informationskampanj för att lära svenska folket att rösta i allmänna val. Man lägger sin röst på det parti som man vill ge förtroendet att styra Sverige. Om inget så’nt parti finns röstar man blankt eller stannar hemma. Det sistnämnda anser jag inte vara ett alternativ eftersom det slår mot demokratins grundtanke, dvs att i en indirekt demokrati har folket rättighet och skyldighet att delta och jag anser att det är en skyldighet att masa sig iväg vart fjärde år.
Man röstar inte på ”nå’n annan” för att visa missnöje eller vara taktisk eller något annat skäl. Hur ska ett så’nt valresultat tolkas? Hur många röster på t ex ”parti A” är egentligen röster på nå’t annat parti eller uttryck för nå’n form av protest och i så fall vilken!?

Det finns de som säger att det är ett angrepp på demokratin och ”rättsprinciper” att inte ha nyvalet. Jag såg inte dessa röster när den senaste talmannen utsågs vilket var helt i linje med gällande regelverk som skapats av demokratiskt valda politiker. Då hojtades det om att just den personen inte borde få bli talman. För mig betyder det sammanlagda resonemanget att demokrati är bra – när det passar de egna intressena. Det är ett oerhört stort hot mot demokratin när den blir en personlig tolkningsfråga och kan åsidosättas vid behov.

Jag har frågat runt bland de jag känner här nere om Sverige nämnts i nyheter på tv o likn, men ingen har hört nå’t. Bra, tycker jag. Jag hade nämligen upplevt det som pinsamt om det kommit ut vilken lekstuga riksdagen blivit. Talman Söders uttalanden möttes med tilltal i riksdagen på bl a samiska. Jag önskar att våra folkvalda politiker är proffsigare än så, diskuterar de sakfrågor de är satta att besluta om, tar sitt uppdrag på allvar och visar respekt för riksdagens symboliska betydelse.
SD fortsätter att sätta dagordningen i den politiska diskussionen genom att oerhört effektivt spela på rädsla och framstå som mobbat offer. Tänk om alla andra lyfte debatten istället för att sänka sig till en nivå som är lägre än låg. T ex skulle media kunna börja med att inte slå upp alla utspel till världshändelser vilket bara ger SD en effektiv och bred kommunikationskanal.

Under höstens valrörelse sändes ett program på svt som drunknade i partiledardebatter mm. Det hette ”Politik utan mål” och finns tyvärr inte kvar på svtplay. Där togs en del ”sanningar” upp och avlivades. Det verkar som om vi i Sverige inte kommit ur krisen vi hade i början av 90-talet. Politik, media, dagliga samtal handlar om ”kris” och ”hot”. Det är på tiden att vi inser att krisen är över för längesen och börjar arbeta framåt istället.
Jag tror också att det är viktigt att vakna upp ur önskan att ett problem löser alla andra. Det är inte så enkelt. Tyvärr. Vad vi borde göra är
– genomlysa systemet ordentligt, spåra skattepengarnas vägar. De svarta hålen, pengar som inte används effektivt eller till det de är avsedda för måste fram i ljuset. Att bara pumpa in mer pengar är meningslöst. Och ansvarslöst.
– se över hur effektivt och produktivt man jobbar i den offentliga, dvs skattefinansierade, sektorn (det är en så obekväm fråga så det kommer aldrig att ske…). Gör man det jobb som ska göras i förhållande till uppdrag, sysslar man med annat osv.
– stämma av hur befintligt regelverk överensstämmer med mål, önskningar, förändringar, framtidsvisioner.

Kanske det är dags att ta en paus från missnöje och klagande (som pågått alldeles för länge, anser jag) och istället formulera vad vi vill, vad vi vill förändra och hur det ska gå till. Vi behöver också rikta oss till rätt instans, t ex är många frågor idag kommunala. Och kanske ta en titt på oss själva, vad gemene man kan göra och bidra med för att lyfta Sverige. Ett land som inte har några större problem, men inget är så bra att det inte kan bli bättre!

Idag är det dags för tredje omgången av presidentvalet i Grekland så snart vet vi om det blir nyval i februari. Det ska bli intressant att följa Grekland och grekerna de närmaste åren och se om de kommer att fastna i kristänkande eller ha förmågan att gå vidare. Helt i paritet med Herakles stordåd i så fall med tanke på krisens djup och varaktighet.

Politisk röra både här och där

I Grekland hålls allmänna val till parlamentet vart fjärde år och val till president vart femte år. Chef för regeringen är premiärministern som alltså har en central roll medan presidentens roll är mer ceremoniell. Eller som nå’n sa: ”like a king”.

Det är parlamentet som väljer president och regeringen föreslår kandidat. För mig verkar det opraktiskt och lite av ett vågspel att presidentvalet hålls vart femte år, det måste ju betyda att en nytillträdd regering kan ”ärva” en president som man inte vill ha. Påminner lite om USA där de olika valen också är ”i otakt”.

För tillfället har Grekland en alliansregering mellan de konservativa (Ny Demokrati) och socialisterna (PASOK). I onsdags var det presidentval, tidigarelagt med 2 månader pga det politiska läget.  Det krävdes ett visst antal röster vilket inte lyckades så nu väntar en andra omgång och, om den också misslyckas, en tredje omgång den 29 dec. Om det fortfarande inte gått i lås så måste regeringen avgå och det blir nyval, troligen 1 febr.

Det finns mycket oro, bl a att ett nyval skulle kunna innebära att Grekland lämnar eurozonen. Jag har tyvärr lite svårt att få fram information eftersom jag inte kan grekiska. Många rykten far runt som är svåra att bedöma och utländska media rapporterar ju utifrån sina perspektiv och synvinklar.

Jag har hittat en blogg skriven på svenska som kan hjälpa till att förklara en del eller i alla fall vara ett komplement till media: Politik i Grekland för den som är intresserad. Bloggaren heter Haralampos Karatzas som enligt Google bl a är folkpartist, ekonom, skribent, Greklandskännare och har arbetat som politisk sekreterare inom Regeringskansliet.

Man kan säga att situationen här liknar situationen i Sverige. I det ena fallet handlar det om president, i det andra om budget. Där slutar likheten eftersom de två länderna har så monumentalt olika förutsättningar och dagsläge. Ett land i kris är givetvis mer utsatt och sårbart och har egentligen inte ”råd” med interna och/eller onödiga konflikter. Det är bara att hålla tummarna för att det går att uppnå nå’n form av samverkan i Grekland för att fortsätta jobba sig ur krisen nu när det sakta, sakta börjar vända i prognoserna.

Som svensk i Grekland innebär det käbbel och oro på två fronter. Det kan ligga nära till hands att då tänka att så skönt att inte kunna grekiska, men det är precis tvärtom. Det som intresserar i första hand nyhetsmässigt är givetvis närmiljön, där man bor och vistas. Visst finns det också tankar kring situationen i Sverige, men de kommer i ett senare blogginlägg.

Hörde precis höga röster nerifrån gränden och gick ut på balkongen. Några barn bråkar om en boll, antagligen vem som ska börja sparka. Jag undrar varför jag tycker att det är en passande illustration av vuxna i det politiska livet. Lyft blicken för att se målen och vad som måste göras för att nå dom – tillsammans!
 

Högtider

I tisdags, den 28 oktober, firades Ochi-dagen i Grekland. Den kallas också Greklands andra nationaldag. Ochi betyder nej och det var denna dag år 1940 som premiärminister Metaxa svarade nej på Mussolinis ultimatum att Grekland skulle kapitulera. Bara några timmar efter svaret gick trupper in i Grekland som därmed drogs in i andra världskriget. Greker firar dagen oavsett var de bor och i Grekland firas den med parader med skolelever, frivilligorganisationer, föreningar, militärer osv. Tal på gator och torg, grekiska flaggor vajar överallt, ”alle man ur huse”!
Nå’n så’n nationell helgdag har inte vi och ibland tänker jag att det på sätt och vis är synd att Sverige haft det så lugnt och bra under så lång tid. Vi saknar det där som svetsar samman oss som nation, som ett folk.
Minne av en märklig situation: året är 1992, jag är i vårt kontor på Rosengård, på gräsplanen utanför firar invandrare Sveriges nationaldag (som väl då kallades svenska flaggans dag). Vi svenskar firade inte, det var ingen helgdag. Kanske hade de på gräsmattan en annan nations- och folkkänsla med sig, kanske de ville hylla sitt nya hemland, kanske var det en kombination. Det kändes i alla fall märkligt att stå innanför fönstret och titta på.

Idag är det All Hallows eve eller Halloween i delar av världen. Till Sverige kom den i början av 1990-talet som en (smart) reklamkampanj från bl a Buttericks. För mig är den helt utan förankring hos oss och enbart kommersiell så jag står över.

Imorgon är det Alla Helgons dag och Allhelgondagen samtidigt. De är lite röriga de där två. De har kommit och gott, varit helgdagar och inte varit helgdagar. Vad jag kan utläsa så är det katolskt från början och de som uppmärksammades var kristna martyrer och helgon. Även om reformationen gick hårt åt helgonkulturen fick vi behålla helgdagen en bra bit in på 1700-talet. I mitten av 1900-talet blev det vanligare och vanligare att tända ljus på gravar så man bestämde sig i början på 1950-talet för att göra dagen till helgdag. Igen.

Helgon eller ej – det är i alla fall ett tillfälle att minnas de som inte lever längre. En stunds eftertanke kring vad de betytt och minnen. Jag kan tydligt se hur de jag mött påverkat och format mig. Alla har lämnat avtryck, man kan säga att de därför alltid är med mig. Trösterik tanke.

På söndag, den 2 november, firar katolikerna Alla själars dag till åminnelse av sina avlidna anhöriga. Så katolikerna delar på helgon och vanliga dödliga, de har varsin dag. Ordning och reda. Och två helgdagar.

Jag önskar dig en skön och fridfull helg!

1422383_612951668753117_1305076029_n

Mörk, grå oktoberdag

Lördag eftermiddag i kungariket Sverige. Jag har haft väldigt roliga och bra dagar då jag träffat familj och vänner. Och det fortsätter ikväll. Som en social och trevlig eriksgata (inga jämförelser i övrigt…). Lite mer nödvändiga inslag finns också som en del ärenden och igår överlevde jag tandläkarbesök. Jag har överlevt många tandläkarbesök, men det gör dom inte mysiga eller sköna. Fast igår var jag väldigt duktig, men så har jag en rysligt bra tandläkare.

Egentligen ska jag nog inte skriva nå’t blogginlägg för läget är lite avslaget. Vet inte om det beror på vädret eller att jag farit runt i lite mer än 1 vecka. Kanske bara känner mig lite rotlös, har konstaterat att det fysiska hemmet ligger på en gränd i gamla sta’n i Ierapetra. Det bara är så. Vilket i och för sig är skönt för det är ett kvitto på att jag landat, att den stora förändringen var rätt. Ibland måste man lyssna på hjärtat mer än hjärnan, tror jag.

Vädret, ja. Jag hoppas att det ska bli lite bättre de närmaste dagarna för nu rycker det i vandringsnerven. Måndag skulle vara perfekt – kan jag få uppehållsväder då, tack!?
Och jag saknar Kretas magiska och vackra ljus! Den tanken håller mig uppe dessa gråa dagar. Jag ska inte ta mig genom den mörka årstiden här uppe utan får snart en riktig ljusenergikick. Och då ska det jobbas med firman!

Innan dess har jag fler människor att träffa, det ser jag verkligen fram emot. Alla dessa möten kommer jag att ta med mig, de är också en energikick!

Ha en skön helg!

Ankomstögonblick

Det är ingen ordning på bloggandet för tillfället. Inte mycket ordning på mig heller så här på resande fot och boendes hos andra. Några ögonblick:

I torsdags flög jag och besöket från Sverige till Sverige. Kreta verkade småsur eller litta arg eller kanske sårad för när vi lyfte var bergen insvepta i moln. Den där sista titten eller hälsningen uteblev. Besöket sa mycket klokt: ”Du är snart tillbaka!”. Jag saknade ön redan.

Allt fungerade bra, Skåne tog nästan emot i vanlig stil: grått och tradigt, men inte blåst eller regn och behaglig temperatur. Jag hämtades på Västra stationstorget i Lund av syster som viftade smågalet med svensk flagga. Ingen kunde missa den ankomsten!

Igår hämtades hyrbil och se’n var det en ganska diger ärenderunda. Började i magasinet med att hämta vinterkläder och lite annat. Jag har inte varit där tidigare eftersom de kom och hämtade mina saker. Lite märkligt att se sitt materiella liv staplat på en lastpall. Fast samtidigt kändes det bra! Väldigt tydligt att tillvaron ändrats radikalt.

In i Lund, funderade över trafiken och fick programmera om skallen. Här är det inte så att störst och snabbast går först utan folk går och cyklar fullkomligt sanslöst. Har funderat över det i många år, blev väldigt tydligt efter att ha varit borta ett tag.

Det går smidigt och bra med många ärenden när man känner sin stad. Knallade från Akademibokhandeln i AF-borgen mot Mårtenstorget via Lundagård. Då slog klockorna i domkyrkan, väldigt fint och stämningsfullt. Jag började känna efter. Besökare i ”min” stad (efter 37 år kan man väl få kalla den så även om man inte är ”lunnabo”?)!? Kändes helt ok. Jag och Lund var ”klara” med varandra när jag gav mig iväg i våras. Men missförstå mig rätt – Lund är en bra stad, väl värd att besöka. Där finns så mycket mer än domkyrkan!

Efter ett besök vid och i köpcentrum, som är ungefär det vidrigaste jag vet, där jag lyckades köpa 2 par jeans, vilket är det näst vidrigaste jag vet, styrde jag hyrbilen mot Dalby. I rondell i Lund sa det pang! Jodå, påkörd bakifrån. Jag blev nästan full i skratt. De flesta säger att trafiken på Kreta är alldeles tokig och statistiken är inte så himla bra, men där har jag klarat mig. Så kommer jag till ordentliga och duktiga Sverige och blir påkörd första da’n! Visst är det dråpligt?
Inga skador på person eller bilar, bara att köra vidare.

Njöt på kvällen av 3:e avsnittet av Downton Abbey – ett himla bra avsnitt, verkligen nå’t att se fram emot! Se’n i säng för att i morgondimman styra hyrbilen mot Österlen och modern, men det är en annan historia.

Summering: jodå, det känns lite konstigt att vara i Sverige som ”besökare”, men oh, så rätt det är med hemmet på Kreta!
Ha en skön helg!

Fjärilar och konstigheter

Så går denna besöksvecka mot sitt slut. Tiden går fort men ändå kan varje dag vara lång om den fylls med nå’t. Och det har vi gjort. Därutöver har vi fyllt oss själva med god mat och erforderlig dryck. Det sägs ibland att ”hunger är bästa kryddan” och det ligger mycket i det, men måltidssällskap är också en effektiv krydda. Det smakar så extra gott att jag tenderar att stoppa i mig lite för mycket. Solen har skött sig så svenskbesöket fått värme och bad, det blåste i början av veckan och nu i slutet. Utflykter till badvikar och taverna utanför sta’n. Jag tycker vädergubbarna har gjort ett bra jobb denna veckan.

Nästa år blir det fler svenskar i Ierapetra, ving säljer resor hit. Hjärtligt välkommen!

Fjärilar är vackra och fyller sin uppgift i naturens fascinerande ordning. Men det finns andra fjärilar. Nu är det fjärilar i magen och skallen och lite varstans. Första besöket i Sverige för min del efter flytten. Ingen bostad att komma till, men blir hämtad av systern för att bo hos henne. Vi får väl se hur det kommer att kännas att vara ”hemma” igen. Det kan gå precis hur som helst. Har börjat packa det jag behöver i Sverige och lämnar kvar resten….men vänta lite, man brukar väl göra omvänt!?
Imorgon återser jag Atens flygplats som jag såg som en mellanlandning/ångerplats på väg ner (se blogginlägg Ingenmansland). Det kommer också att kännas konstigt. Ska bli väldigt roligt att träffa vänner och familj. Ska också hämta några saker i de magasinerade lådorna och fixa lite annat. I början av november är det sedan dags för nästa konstighet: att resa hem igen. Dvs hit.
Lika bra att summera: alltihop känns konstigt!

För övrigt kan jag berätta att jag känner ett pensionerat par som gett sig ut på en resa, ett förverkligande av en ny tillvaro. De har börjat blogga och här får du länken: campingessen drar söderut. Franska toaletter kan vara riktiga äventyr!

Hängdag

Jag fick ju inte riktigt söndag i söndags så jag tänkte att det går väl lika bra att ha söndag en tisdag. Dessutom passar det ypperligt med en dag i fridens och långsamhetens tecken efter en sömnlös natt.

Vi har hård blåst och temperaturminskning sedan igår. Det är så underbart att ha tvärdrag i lägenheten och kunna tänka tankar i flera led. Baksidan är att man andas ut, kopplar av och då känner man hur trött man egentligen är. Värme tär.

Igår hade vi en aktiv dag, jag och Nadine som flyttat ner från Tyskland. Bl a jobb med hemsida som flöde, layout, kopplingar osv. Roligt!

Mellan bokläsandet i soffan i eftermiddag har jag bl a funderat över tid. Visst är det lite märkligt att detta mätbara i timmar, dagar, veckor osv upplevs så olika. Jag menar att en vecka är en vecka, men den kan kännas som 3 månader eller som 2 dagar. Eller som ett ögonblick eller en evighet. Det där mätbara och upplevelsen av det är liksom inte synkroniserat. Ta t ex min tid här som nu är 16 veckor 2 dagar, men känns mycket längre. Kan det vara pga att jag levt så länge med idén? Eller är det helt enkelt på att jag varit här förut? Eller beror det på att de första veckorna var så intensiva? Kanske det är för att jag hunnit med så otroligt mycket i år. 2013 känns däremot kort – det var ett långsamt och trist år. Det kanske är som pastor Jansson säger: ”Livet är precis som en påse:  tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting” och när det fylls så tänjs liksom upplevelsen av tid ut.
(Vem pastor Jansson är? Alltid aktuell, lyssna och lär: www.youtube.com/watch?v=8DJ6aEWusQ0)

Det är lite märkligt att vara på en plats där man inte växt upp eller levt eller jobbat och ändå ha minnen som sträcker sig 27 år tillbaka i tiden. En kväll var vi två st som satt och påminde varandra om diskoteket som inte längre finns och baren där alla hängde. De andra såg ut som frågetecken. Då slog det mig att jag delar minnen med en del lokalbefolkning som lokalbefolkningen inte delar med varandra. Håll med om att det är lite lustigt!

Jag ska åka till Sverige 4 veckor i oktober/november. Undrar hur det kommer att kännas. Jag har inget eget hem att åka till utan bor inneboende. Och det är inte i Lund där jag bott 37 år. Det kanske är då polletten ramlar ner, vidden av förändringen blir tydlig. Och hur kommer det att kännas när jag är tillbaka här igen i november? Hm… känns nästan som ett ”test”…

Så bra att min mentor tog mig i örat så jag slog av lite på farten med firman. Det behövdes lite mer funderande och vridande och tankearbete och lite vila. Nu börjar det ta form uppe i hjärnkontoret och lusten rinner till. Det blir nog en rolig höst! Men som med allt nytt så är det dubbelt, dvs spännande och skrämmande på samma gång.

Nu ska jag återgå till min bok, en författare som jag inte läst tidigare: Viggo Cavling. Han är väldans klurig, påminner lite om Sjöwall/Wahlöö. Det finns personer som är väldigt lätta att identifiera och samhällsfenomen väldigt bra beskrivet med lite härlig ironi. Ha en bra kväll!