I förra blogginlägget där jag berättade om mitt besök i Skåne utlovade jag att digitala Sverige skulle bli ett eget inlägg. Så här kommer det!

Sverige började digitaliseras före min flytt 2014, men då handlade det fortfarande om att göra det för att förenkla. Nu tycks det vara så att allt som går att digitalisera ska digitaliseras oavsett om det blir bättre eller inte. Liksom ”bara för att”.

Ska tillägga att jag absolut inte är emot IT. Under 90-talet fick jag uppleva hur det effektiviserade mitt arbete radikalt vilket gjorde det roligare och enklare. Det frigjorde tid till mer komplicerade och komplexa frågor som IT inte kunde lösa eller ersätta. Jag har medverkat vid utveckling av förvaltningsspecifikt system och vi jobbade utifrån att det skulle förenkla och att alla funktioner hade ett syfte. Alltså inte ”bara för att”.

Här några av mina erfarenheter från besöket i Skåne!

Jag skulle till mammografi på stora regionsjukhuset i Malmö. I p-huset spanade jag efter automat att betala med kreditkort eller i alla fall skyltar till var man skulle betala. Fick syn på en ung man som pillade på sin mobil, gick fram och frågade och han svarade med något tillkämpad röst att han också letade efter var och hur man skulle betala. Jag strosade runt och hittade en stolpe med tre skyltar. Två av dem handlade om några appar man skulle ladda ner vilket jag inte gör och den tredje att man kunde skicka sms. Jag följde instruktionen och messade.
När jag kom tillbaka för att hämta bilen skulle jag messa ”Avsluta” vilket jag gjorde. Först fick jag hjälpa en äldre gentleman som letade efter var han skulle betala.
En stund efter att jag lämnat p-huset kom ett mess som informerade mig om att det första messet hade ”felaktigt format”. Jag väntar fortfarande på att Malmö kommun ska kontakta Avis biluthyrning för att få uppgifter om den skyldiga så de kan kräva mig på cirka 30 minuters parkering. Undrar vad administrationskostnaden blir….
Jag kan absolut inte se någon förenkling eller effektivisering eller nå’n annan vinst för någon i att tre personer yrar runt i ett p-hus (ett P-HUS – inte en slottslabyrint eller invecklat gatusystem). Och jag undrar hur mycket pengar kommunen förlorar.

Nästa exempel kommer från mammografin. Jag steg in i en tom korridor där jag inte möttes av en människa i en reception eller expedition utan av en monitor. Där skulle jag knacka in (eller rättare ”toucha in”) mitt personnummer och texten ”Välkommen Ia Löfquist” dök upp samt en uppmaning att vänta i väntrum B.
Jag var mållös! En opersonlig monitor på ett sjukhus! Alltså på en plats där de bör vara väl medvetna om att alla människor är inte friska, fullt fungerande A-människor. Vad ska den göra med dålig syn? Touchknappar är inte det enklaste för den som har skakningar eller andra besvär med sina händer. Den som är orolig för mammografin, som kanske upptäckt en knuta och nu ska på kontroll, möts av en opersonlig monitor. Helt otroligt!

Vi, dvs systerdottern och jag, var ute på konstrunda och hos en fotograf hittade jag ett foto som jag bara måste köpa. Swish har jag inte så jag frågade om kreditkort och fick svaret ”Kort är det nästan ingen som använder numera!”. Jag kunde få bankgiro-nummer och då blev jag faktiskt full i skratt. Skulle jag få ta fotot med mig för senare betalning via internetbank el likn? Men hallå!?
Systerdottern har swish så hon betalade, men inte utan besvär. Det var nämligen dålig täckning så den fick hon gå ut och leta upp. Det löste sig till slut, men när vi satte oss i bilen sa hon det som kanske behöver funderas över: ”Ingen har tänkt på vad man ska göra om det är dålig täckning eller ingen täckning alls”.
När vi kom hem förde jag över pengar till hennes bankkonto via internetbanken.
Smidigt? Inte ett dugg, inte för någon. Vi såg sedan fler konstnärer som bara hade swish. Hoppas de fick sälja mycket i alla fall.

Jag kan inte se att de digitaliseringar som jag stötte på under mitt besök på något sätt förenklade för någon. Eller är säkra. Sverige lär vara världens mest digitaliserade land – något att fundera över. Kanske svenskar tycker om den här likriktningen, men den är definitivt sårbar på olika och flera sätt.

Jag bor i Grekland där digitaliseringen tog fart under stödlånsåren som ett krav från kreditgivarna. Fortfarande har vi dock både kontanter och kreditkort. Räkningar kan man välja att betala via internetbank, hos posten eller banken och hos ”utföraren” – jag kan gå ner till kommunens kassa och betala min vattenräkning antingen kontant eller med kort. Gammaldags, fnyser kanske du. Valfrihet, säger jag.

Det finns också en regel att en viss summa under ett år ska vara elektroniska betalningar, annars får man betala en straffavgift. Men, och här kommer det fina, det gäller bara upp till 70 år. Är du äldre räcker det om du sparar dina kvitton. Du är alltså inte tvungen att hålla på med kort eller internetbank.

Troligen tycker svenskar att digitaliseringen är jättebra för jag har inte hört nå’t om demonstrationer, bojkott av butiker eller manifestationer. Jag undrar dock i mitt stilla sinne var de där nya, vackra sedlarna ligger och samlar damm. De där som vi fick för en sju-åtta år se’n.
Nils-Ude har absolut en poäng:
(bild ritad av Lars Yngve – Martin Reslow, från ”Julatiningen 2022”)

(översättning för icke-skåningar:
”Där står i tidningen att man snart inte ska kunna betala med kontanter”
”Så’nt trams! Man tar väl inte bort trapporna bara för att man monterar in en hiss?”)

Och hur är det att komma som turist till Sverige från utlandet? Men vänta – det kanske kan bli ett dragplåster att besöka och uppleva världens mest digitaliserade land!

Men har det så stor betydelse om allt är digitaliserat? Ja, det tror jag. Samhället i stort blir väldigt sårbart. Individer utsätts för kapningar och lurendrejerier via digitala nätet. Och viktigast av allt: vi människor är i botten däggdjur och bland dem räknas vi till gruppen sociala flockdjur. Vad händer med oss och våra samhällen om vi fjärmar oss mer och mer från varandra? Kommer vi att förlora vår förmåga att fungera tillsammans? Blir det kallt, stelt, ensamt och isolerat? Kan vi, i det yttersta, digitalisera människosläktet till döds?

Jag tar hellre ett möte med sura damen på vårt EFKA-kontor (sjukförsäkring, a-kassa, pensioner) som skäller och går på än att mötas av en monitor. Hon och jag har i alla fall mötts och interagerat med varandra. Och fått fart på kroppsvätskorna.

Imorgon blir det långvandring som jag inte gjort sedan….ja, det måste har varit hösten 2020 strax före ”mjuk” lockdown. Ska bli så härligt!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!

PS. Glömde ett tips i förra blogginlägget vilket jag uppdaterat: Leif Handlare i Smedstorp. En butik som du absolut bör stanna till vid och besöka!