Etikettarkiv: skåne

Final och en annan inbjudan!

I ett tidigare blogginlägg fick du, bloggläsare, en inbjudan att välja ett foto som jag skulle skriva om på ett eller annat sätt. Det skulle hjälpa mig med inspiration och uppslag nu i högsommarhettan när knopp och kropp är trötta och snurriga. Nu är det dags för det tionde och sista inlägget!
Inläggen i denna serien finns samlade under ”Teman” uppe i menyraden som ”Tankar kring ett foto”.
(klicka på foton för större storlek)

Kristina Svensson-White valde detta fotot och det var min gästande vän Marianne Sjöholm som fotograferade då när det begav sig i oktober 2010. Jag hade fått en summa pengar i min hand Läs mer

Hemma igen! Och en dag i Köpenhamn.

Så är Skåne-besöket slut och jag är hemma i Ierapetra igen. Måste nämna chocken jag fick vid ankomst till Kastrup – julgranar! Sjunde (7) november!!
En stökig flight hem från Kastrup till Aten som inte var den vanligen lugna reguljära sorten utan ett gäng onyktra finländare höll låda. Högljutt. Och som grädde på moset försening pga hård vind så flighten till Iraklio hade avgått. Alla 12 som skulle vidare lyckades komma med en senare flight Läs mer

Turisttips till Minos

Som vanligt den här tiden på året är det ingen reda på bloggandet. I högsommarhettan har jag fullt upp med att ta mig runt i tillvaron – svettig och urlakad. Idag har vi hård vind och temperaturen har gått ner så nu är det bloggdags!

Vid mina besök i Skåne känner jag mig mer och mer som en besökande betraktare och en del fenomen blir tydligare, mer komiska och underliga jämfört med vardagen i en annan miljö. Så jag började fundera över hur en kretensare som besöker Skåne skulle reagera och behöva veta. Läs mer

Vackra, generösa och varierande Skåne

Söndagen den 21 juli var det dags för vandring! Jag hade haft ”upprop” på facebook och i bloggen och det finns några vandringsresenärer i bekantskapskretsen så jag trodde att vi skulle bli ett gäng. Fyra intresserade anmälde sig varav en inte kunde komma pga logistikproblem. Vi var alltså en glad trio som såg fram emot en härlig dag i Skånes vackra landskap. Det var undertecknad, systerdottern Frida och Ann-margreth som jag lärde känna i början av maj i år då hon njöt en vandringsvecka på Kreta under min fantastiska ledning. Läs mer

När snålheten bedrar visheten

Jippi! Nu har jag uppkoppling! Det är måndag kväll, jag sitter i ett kök i Kivik och lyssnar på kvällsfågelsång. Och är lite klibbig för det är konstigt kvavt väder. Här kommer att blogginlägg som skulle kommit ut söndag förmiddag:

Söndag kl 04:00, Iraklions flygplats
Rowan Atkinson har varit på Kreta, kanske han är kvar. Tom Hanks landade i torsdags. Så nu Läs mer

Boktips

Idag har jag varit ute på heldagstur med vandring på Lasithi-platån. En tidsresa, men mer om det i blogginlägg i början av nästa vecka!

Så här inför helgen passar det väl bra med några boktips! Jag läser väldigt mycket, framför allt deckare. Jag undrar om korrekturläsare är ett sällsynt eller utdöende släkte? Många böcker skulle må bra av att gås igenom, speciellt översatta böcker där det då och då blir meningsbyggnad som liknar Goggle translate. Och jag kan inte hjäpa att jag blir förvirrad och irriterad över sakfel som t ex när en person plötsligen fått ett annat namn (från den döda huvudpersonen…) på några sidor och sedan återigen har det första namnet.

Jag har skapat en sida som heter Boktips (så kreativt…) som ligger under TTT – Tips Till Turist uppe i menyraden. Där finns bara böcker med anknytning till Kreta och Grekland och den uppdateras när jag läst någon ny bok.

Mikis Theodorakis (Jacques Coubard)
Som jag tidigare berättat vill jag lära mig mer om Greklands moderna historia och började med att läsa Theodorakis egen dagbok från juntatiden (min recension finns här). Denna biografin sträcker sig från Theodorakis barndom till flykten till Paris 1970. Boken ger en bra genomgång av olika samhällshändelser under perioden och jag blev nyfiken att gräva vidare. Många namn far omkring i boken, jag nöjde mig efter ett tag att hålla reda på de som återkom. Och en del namn ger återkoppling till nuet, t ex figurerar Mitsotakis* far. Allt och alla hänger ihop i Grekland.
Jag tyckte boken var svår att läsa eftersom man hela tiden fick värja sig mot två saker. J Coubard är själv vänsterorienterad och det färgar givetvis hans sätt att beskriva alla parter och händelser. Han är också en stor beundrare av Theodorakis som skildras ensidigt och nästan övermänskligt perfekt. En nyhet för mig var Sveriges roll i Theodorakis s k ”flykt” 1970!
*nuvarande partiledare för Ny Demokrati

Då lämnar vi Grekland och beger oss till min hemtrakt: Skåne! Här kommer två skånska författare (lugn, de går att läsa för de skriver på svenska…):

En helt vanlig familj (Mattias Edvardsson)
Handlingen utspelar sig i Lund med omnejd. En helt vanlig familj befinner sig plötsligen i en mardröm. Dottern blir häktad för mord och kvar står två förvirrade föräldrar – en präst och en advokat. Hur väl känner vi varandra? Hur långt är vi beredda att gå för att skydda vår familj? Och skyddar vi familjen eller skyddar vi egentligen oss själva? Och hur ska det här sluta, blir dottern dömd?
En spännande bok som samtidigt ger upphov till flera funderingar och tankar.

 

Så länge min bror andas (Set Mattsson)
Thriller om danska judars flykt till Sverige – kan det var läsvärt, tänkte jag. Men jag gav den en chans och det är jag glad för! Den visade sig vara svår att lägga ifrån sig. Så bra skrivet om judarnas situation i Köpenhamn under ockupationen och här finns också motståndsrörelsen, medlöparna, de goda tyskarna och de andra tyskarna. Inget är enkelt, tillvaron består av flera olika delar. Det finns bra och dåliga människor på båda sidor, ja t o m inom varje person. Några av karaktärerna bygger på människor som existerade. Väldigt tidstrogen vilket är intressant bara det. Spännande, informativ och tankeväckande.

Vänförfrågan (Laura Marshall)
Hur skulle du reagera om du fick en vänförfrågan på facebook från någon som du tror är död? Eller ja, i alla fall varit försvunnen i över 25 år då avgångsklasserna hade avslutningsfest. Nyfikenheten tar överhanden för Louise som med ett klick förvandlar sitt liv till en mardröm. Jag var först tveksam eftersom boken jämförs med Kvinnan på tåget som jag tyckte var erbarmligt tråkig, men det här är ett thrillerdrama som gör att man glömmer disken och handla kan man göra imorgon….

 

En främling i mitt hus (Shari Lapena)
Detta är uppföljaren till den kanadensiska författarens debutroman På andra sidan väggen. Debuten var ruskigt bra och denna är bättre. Karen vaknar upp på sjukhus och får veta att hon krockat i en skum del av New York. Hon eller hennes man har ingen aning om varför hon var där och polisen ställer frågor som hon inte kan svara på. När hon äntligen får komma hem är det något som inte stämmer. Det finns tecken på att någon varit inne i huset… Mystik och spänning i en utsökt mix!

Det var allt för denna gången! Ha en skön helg!

PS. Tidigare inlägg med boktips hittar du om du i sökfältet skriver in boktips!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Hemma igen!

Så är jag hemma i Ierapetra igen efter bra dagar i Skåne med modern, systern, vänner och vårdpersonal. Ja, jag har alltså inte varit intagen nå’nstans utan varit på diverse tester och undersökningar. Gott julbord har jag njutit av samt mat som inte finns här (creme fraiche, korv med mos, ishavsräkor…och en massa annat) och givetvis favoritvinet och andra goda viner. Lägg inte ner Systembolaget, denna fantastiska specialbutik.
Denna gången delade jag foton på facebook nästan varje dag på uppmaning av några grekiska vänner som är lite nyfikna på Sverige och var jag kommer ifrån. Höstgråa Skåne är i och för sig inte så tilltalande, men några foton blev det.

Jag har alltså både flugit och kört bil så jag antar att jag nu borde ha förfärligt dåligt samvete. På sociala media är klimatmedvetenheten hög, men som så ofta verkar alla fokusera på en sak i taget utan helhetsperspektiv. För en tid sedan var det kor, se’n blev det plast och nu är det flyget. Eller rättare sagt den del av flygandet som är ”nöjesflyg”. Inget ord om andra resenärer, lastflyg eller militärflyg. Ibland kan jag inte låta bli att fundera över om högröstade ”miljönissar” någonsin vistas i den där naturen som de så hett vurmar för. Hur som helst, jag gör vad jag kan i min lilla tillvaro och har inget dåligt samvete.

När jag är i farten händer det ofta en del oönskade saker. Det började med att jag skulle hämta hyrbil, fick numret på p-fickan och gick dit. Där stod ett stort muskedunder och som tur var visade det sig att de gett mig fel nummer. Ut till rätt bil som såg helt ok ut (jämfört med muskedundret) tills jag kört en kort bit. Oj, vilken stor bil! Och fler knappar, lampor och indikatorer än i en cockpit på ett plan! Jag skulle ju bara transportera mig, inte sköta trafikbevakningen i södra Sverige. Lyckades slå ifrån det mesta, men det måste göras vid varje start. Irriterande, men inte fullt så irriterande som det förvirrade fruntimret som i tid och otid pratade. Hon varnade mig bl a för långsam trafik, vägarbete längre fram, djur på vägen och inte en enda gång hade hon rätt. Någon av mina vänner sa ”Det är väl inte så konstigt att hon har fel – det är ju en dansk hyrbil!”. Jag hittade inte hur jag skulle få tyst på henne så det fick bli ett audiellt ”Håll klaffen” varje gång hon upplät sin stämma.

För övrigt förstår jag inte de som tycker det är obehagligt att köra på Kreta eftersom jag tycker det är obehagligt att köra i Sverige. Och det blir värre för varje besök. Medelhastigheten (eller vad man ska kalla det) är väldigt hög och JAG ska fram NU. Gud nåde dig om du ligger i 98 där högsta tillåtna hastighet är 100. Det verkar nu vara vanligare med stora biltanks än vanliga, normala bilar. Kanske de där stora maskinerna invaggar folk i nå’n sorts trygghet? Inte vet jag, men nervös blir jag och det ska mycket till för att få mig att bli det.

En annan sak med trafik: hur vågar folk gå och cykla med näsan i mobilen? T o m i värsta morgonrusning? Det ser jag aldrig här nere. Jag tycker greker använder mobilen mycket, men det är inget mot Sverige. Kanske därför några skandinaver jag träffat i år kommenterat det låga mobilanvändandet här.

Ja, vad tokigt har mer hänt? Jo, jag skulle på en av mina favoritjulmarknader! Skåne är fullt av julmarknader – stora och små, i slott och byskolor – så man behöver inte åka någon annanstans. Jag hade tittat på samlingssidan på nätet över skånska julmarknader och i söndags satte jag kurs och fart (manuellt…) till Högestad gods. Väldigt lugnt. Väldigt tomt. Väldigt stilla. Det hade varit bättre om jag varit där en helg tidigare. Eller att datum varit rätt på nätet.

Tidigare på söndagen skulle jag sätta på mina glasögon, men höll bara en skalm i handen. Jodå, den hade lossnat. Med lite superlim lyckades vi få ihop en högst tillfällig lagning som gav upp dagen efter. Om du ser ett nytt glasögonmode med bara en skalm så vet du vem som startade den trenden. Och så gick jag omkring tills jag kom hem i onsdags natt. Spännande? Ja, så tillvida att jag till slut var blek av syrebrist eftersom jag var rädd att andra skalmen också skulle ramla av.

Säkerhetskontroll är lite halvtråkigt när man glider igenom och precis tvärtom när man blir utvald som ”stickprov” vilket jag blev på Kastrup. Först datorn, sedan hade det blivit utslag på min ryggsäck. Jag förstod ingenting. Den trevliga kvinnan öppnade ryggsäcken och blev förvånad över mitt halva apotek, men jag förklarade varför. Men vad hade gett utslag? Hon såg lite trött ut inför tanken att behöva öppna varenda låda och burk när det slog mig: nässpray! Sex månaders specialspray ger utslag, men eftersom allt var obrutet och försett med ordinationslappar så släpptes jag igenom. Denna gången. Får tänka på det nästa gång.

Ute vid gate blev det kaos. Aegean har äntligen börjat strama upp, dvs följa, reglerna om handbagage. Det var en del som fick packa om och lämna in sina väskor, men inte förrän de tjafsat en stund. Så skulle vi gå ombord och då hade markpersonalen fått nog. Som vanligt förstod inte folk instruktioner typ ”rad 20 till 30” utan skulle gå ombord nu omedelbart som om planet skulle lyfta utan dem. De motades helt enkelt bakåt av personalen!
Inne i planet tog det sin lilla tid innan allt var stuvat och vi missade vår slottid med drygt 30 minuter. Vad är det som gör att folk har så svårt att skiljas från sina tillgångar några timmar? Eller vänta vid ett bagageband 15-20 minuter? Nu fick vi ju väntetid i början av flighten istället för på slutet! Och det uppskattades inte av oss som hade anslutningsflyg, men vad gör det?!
Givetvis blev det för kort tid mellan flygen i Aten så jag fick ingen väska i Iraklio, men den kom dagen efter. Inget större problem om man bara följer regeln ”packa i handbagaget det du inte kan klara dig utan”.

Panda och jag blev överlyckliga över att ses igen! Tyckte att han verkade piggare och mer framåt än vanligt. Han må vara enkel och elementär, men det räcker bra för mig. Hela vägen ner blåste det mycket vilket inte var skönt att köra i, men mitt i natten är det nästan ingen trafik. Till min glädje såg jag att vägarna var blöta ända från flygplatsen till Ierapetra och det fanns t o m riktiga små sjöar här och där. Underbart! Och snö har kommit på alla bergsmassiven utom Thripti-bergen vilket också är underbart. Det får gärna fortsätta så här december-januari-februari för den här ön behöver mycket vatten. Och då menar jag MYCKET. Jag kan stå ut med att bara ha någon enstaka vandrarkund och vandringsdag under de tre månaderna i utbyte mot vatten, vatten, vatten.

Steg in i ett kylskåp och tänkte på alla som säger att ”jag önskar att jag var på Kreta nu!”. Nej, det gör ni inte alls för det är inte sommar. Min utfrysta lägenhet börjar bli någorlunda uppvärmd nu idag (sen fredag eftermiddag). Nu gäller det att köra värme hela tiden för oisolerade hus blir fort nerkylda.
Jag avundas de varma, sköna husen i Sverige, men de har en baksida och den heter torr luft. Två dagar i Sverige och mina läppar går sönder, huden kliar, håret blir platt och livlöst. Då uppskattar jag plötsligen vår högre luftfuktighet här nere. Jag vet inte om det är den torra inomhusluften eller kylan som gör att jag känner av mina skraltiga knän som jag ytterst sällan känner av här.

Igår fanns ingen frukost i huset så jag gick till stamstället. Där behövde jag inte betala för det var Nikolaos’ namnsdag (en del helgon är större än andra)! Sedan var det tillbaka till verkligheten och vardagen: dags för lektion i grekiska……

Ha en skön och fridfull 2:a advent! Jag ska på utflykt – berättar mer på måndag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Valreaktion från en ö i södern

”Vad är det som händer i Sverige? Hur kunde ni släppa in dem? I Sverige av alla länder!”
Den grekiske gamle skolläraren hade följt det svenska valet 2010 på internet och tittade uppfodrande på mig.
”Jag vet inte, jag förstår det inte heller. Det är mycket märkligt. Och inget jag är stolt eller glad över.” svarade jag.
Han fortsatte med att uttrycka förvåning över att Sverige som hjälpt så många, som stått för humanism, nu också drabbats av extremhögern. Han var ledsen och upprörd. Som exempel på hjälp från Sverige berättade han om sin barndom under andra världskriget då sändningar med block, pennor mm från Svenska röda korset gjorde det möjligt för barnen att gå i skolan.
Jag var tacksam över att vi fortsatte att prata om gamla tider så jag slapp försvara eller förklara det jag inte kunde: Sverigedemokraterna hade precis blivit invalda i den svenska riksdagen.
(från blogginlägg ”Gå till källan, men drick försiktigt”)

Jag var nog inte den enda personen i Sverige som 2010 hade blandade känslor. Å ena sidan ett hoppfullt och naivt ”det är en engångsföreteelse”, å anda sidan en sur känsla i magen av att nu kom resultatet av flera års uppbyggnad, organisering och planering där ute i tassemarkerna. För den som är intresserad av hur extremhögern växt fram i Sverige rekommenderar jag boken ”Extremhögern” av Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson (utgiven 1990, reviderad 1994). Där blir det tydligt hur sammanflätade de olika organisationerna är och att Uppsala-området och Skåne är centrala.

Så är årets val över och Sverigedemokraterna (SD) har ökat igen. Den sura känslan har under de här åtta åren övergått i kall rädsla. Och besvikelse över vart Sverige och vi svenskar är på väg. SD är väldigt stora i Skåne och har där ökat mest. Är vi skåningar dummare än andra svenskar? Givetvis inte. Minns att det var universiteten i Lund och Uppsala som motsatte sig att Sverige skulle ta emot judiska flyktingar under andra världskriget! Ideologier och visioner har oftast väldigt lite att göra med intelligens utan det är andra intressen som ligger till grund och som styr.

Jag läste nå’nstans att en förklaring är att SD funnits längst i Skåne så där är de inarbetade och bra organiserade. Då blir ju följdfrågan: varför just Skåne? Jag har inget svar på den frågan. Mitt hemlandskap har en märklig historia när det gäller invandrarmotstånd och andra snurriga idéer. Under min livstid har jag bl a upplevt Skånepartiet som krävde självständighet och skulle gräva en kanal mellan Skåne och Sverige.
30 november-föreningen som varje år hade fackeltåg och kransnedläggning i Lund (och även var aktiv i Göteborg och Stockholm). Evenemanget drog till sig olika grupper med hakkors, skinnskallar osv som i början av 90-talet gjorde Lund till en belägrad stad. Och ännu värre blev det när anarkisterna skulle motprotestera. Vi gick helt enkelt inte ut den kvällen och taxi körde inte genom centrum. TV var på hos alla så att sirenerna från utryckningsfordon inte hördes så tydligt.
Sjöbo-partiet kommer du kanske ihåg? Sven-Olle blev Sven-Olle med hela Sverige sedan han uteslutits ur Centerpartiet och startat ett eget parti. Han, partiet och Sjöbo blev kända över hela Svea rike och vi var många skåningar som skämdes djupt. Om jag minns rätt gjordes ett tv-program av någon som försökte förklara hur partiet kunnat uppstå genom att beskriva Färs härad i allt annat än positiva drag. Det gjorde många i befolkningen där ledsna och de tyckte inte att beskrivningen var rättvis.

Nej, SD-röstaren är inte dummare än andra. Bekväm är han eller hon i alla fall. Lyssnar på populistiska förslag och reflekterar inte så mycket över helheten. Vad SD vill skapa finns tydligt i Sverigedemokraternas principprogram 2011 (ligger på deras hemsida) och det kan inte många SD-röstare ha läst. Då hade de inte blivit så förvånade några dagar före valet när ”nyheten” om dubbla medborgarskap fördes fram för det står i principprogrammet. Det står en mängd andra intressanta saker som att en av politikens främsta uppgifter är att definiera vad som är ”svenskt”. Jo, minsann! Så den som sitter hemma i soffan och tror att den vet vad som är ”svenskt” kan få ett brutalt uppvaknande den dag den socialkonservativa nationalstaten blir verklighet. Och tänk om du inte har rätt ”essens”! För att inte tala om att en del skattemedel ska gå till utlandet för att bistå andra organisationer som arbetar för samma sak som SD. Arbetskraftsinvandring ska tillåtas vid behov, men bara till högkvalitativa yrken – varför det? Sverige har en hög utbildningsnivå – ska den sänkas? Antagligen eftersom en upplyst och tänkande befolkning är givetvis ett stort hot mot en nationalstat.
Och så vidare. Och så vidare.

Oroande är att det kommer rapporter och artiklar om att flera av SD:s förslag strider mot grundlagen. Tror du att SD är så dumma att de inte vet det? Givetvis vet de vad de pratar om så alltså måste deras dolda agenda innehålla att grundlagen kastas överbord. Om de får makten.

Ofta i diskussioner kring SD tas nazi-Tyskland och koncentrationsläger upp villket är argument som SD lätt kan vifta undan. Varför börjar inte journalister, politiker med flera att läsa på och diskutera SD:s förslag och visioner med SD? Hur kan man rösta på någon som svarar på frågan varför deras budget inte går ihop med att ”det får du fråga räknenissarna om”? För mig visar det svaret tydligt på det som också genomsyrar principprogrammet: SD respekterar inte någon annan än de som är på deras sida ideologiskt – pengar är bara ett sidospår. Så tro inte att bara invandrarna sitter löst om SD får makt för det gör kanske också du och jag. Det vet vi inte förrän då när de röstats fram till en ännu mer framskjuten position än idag. Och den dagen ligger kanske inte så långt borta med tanke på hur snabbt och ”bra” det gått de senaste åtta åren.

Enligt SD ska det komma ett nytt principprogram och det ska bli spännande att jämföra de två. Jag hoppas att de inte gömmer undan dokumentet så effektivt på hemsidan som de gjort med det nuvarande. Man kan ju undra vad de är rädda för…kan det vara att deras väljare ska läsa och tänka efter?

Kanske vi bara kan trycka tillbaka SD genom att börja prata om vilket Sverige vi vill ha i framtiden. Tillsammans skapa ett samhälle där de inte ges utrymme. Där de kanske inte ens trivs eller vill vara.

I övrigt hoppas jag att regeringsfrågan och kommuner med jämna eller oklara siffror snart har löst vem som ska regera. Osäkerhet och instabilitet är inte bra för något land ur flera aspekter, inte minst finansiella. Och kronan är redan svag.

Ha en fortsatt bra vecka!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Nio dagar i Skåne

Är på Kastrup, på väg hem. En stunds reflektion: vad hände under de nio dagarna? Vad gör en utlandsboende när den är i ”hemlandet”?

Hälsat på sin mor, syster, systerdotter och vänner.
Varit på tre julmarknader (kan rekommendera Högestad, Hässleholmsgården, Bosjökloster). Läs mer

En önskan om hjälp…nej, ett rop på hjälp!

”Liten tuva stjälper stort lass” heter det. I mitt fall var det gammal, sliten sko som på morgonrunda sprack bak i hälen på insidan. Det kändes lite konstigt och när jag kom hem upptäckte jag det största skoskav jag nå’nsin sett! Inte djupt, men brett. Skor är inte att tänka på trots Compeed, tur att Läs mer