Så är det dags för årets första Boktips! Det rymmer både högpunkter och lågpunkter.
Vi börjar med högpunkterna och givetvis med den högsta!

A world of Curiosities (Louise Penny; på svenska Summan av alla synder)
Här vävs trådar från det förflutna ihop med nutiden. Jean-Guy Beauvoir minns det första fall han hade tillsammans med Armand Gamache där de mötte de två syskonen som nu dyker upp i Three Pines – varför? Och vad betyder målningen som hittas bakom väggen i bokhandeln – är den ett budskap? Varför är Amelia, den nya polisaspiranten, så arg? Allt tycks sammanstråla hos och rikta sig mot Gamache…
Du som läst tidigare Boktips vet att Louise Penny är en av mina favoriter (se bl a Boktips – några favoritkaraktärer). Detta är hennes 18:e bok om Armand Gamache och den var efterlängtad eftersom hon våren 2022 meddelade att hon tänkte vila ett år. Hennes kriminalromaner fokuserar inte på brottet i sig utan på människor, karaktärer, orsak – verkan, viktigt – oviktigt. Kort sagt böcker med mycket livsfilosofi. Mycken klokhet. Härlig stämning – jag vill träffa allihop, framför allt Ruth!
Rekommenderar att läsa Penny på originalspråk kanadensisk-engelska. Mycket går förlorat i översättning.
Och för någon dag sedan meddelade hon att hon så smått börjat på nummer 19….

Tha Botanist (M W Craven)
Den femte boken om Washington Poe och Tilly Bradshaw och den är lika strålande som de tidigare i serien. Patologen, vännen och kollegan Estelle sitter häktad och vägrar säga något annat än ”Tell Washington Poe”. Samtidigt är Poe inblandad i ett fall där mördaren inte lämnar några ledtrådar, inte är närvarande när mordet sker. Det utmanar och man vill så gärna komma på lösningen. Yorkshire är vackert som vanligt, Tilly helt underbar och Poe kanske hittar hem till slut…
Jag har läst tidigare böcker i svensk översättning, men denna på originalspråket engelska. Jag tycker att båda fungerar bra (i motsats till översättningen av Pennys böcker).
Läs, roas och bli utmanad!

En djupfryst man i gula byxor (Kalle Löfqvist)
”Oskar Stenvall är en man utan ambitioner. När alla studiekamraterna gjorde karriär och skaffade familj blev han kvar på sin, inte så framgångsrika, resebyrå på Lilla Fiskaregatan i Lund. Där för han en stillsam tillvaro. Hans liv förändras abrupt när praoeleven Hanna från Arlöv kliver in i hans liv, samtidigt som hans excentriske granne, herr Larsson, utsätts för ett mordförsök i sin herrekipering. Och den misstänkte gärningsmannen – mannen med de gula byxorna – dyker upp livlös i Oskars gamla Volvo PV!” (bokus.com)
Det här är roligt och dråpligt! Och lovande. Det är Löfqvists (nej, vi är inte släkt mig veterligen) första bok så språket behöver ta ett steg till. Han får gärna skruva till karaktärerena och handlingen ytterligare. Som scenen med de skjutande poliserna. Eller besöket hos Bismarcks sonson. Det finns en underbar glimt i ögat hos Löfqvist! Se’n blev det ju inte sämre av att handlingen utspelar sig i Lund och på Österlen – mina hemtrakter.
Rekommenderas till den som vill ha några goda skratt!

Den sista spiken (Stefan Ahnhem)
”Han har utpressat. Han har misshandlat. Han har våldtagit. Han har gått över lik för att nå hela vägen till toppen. Han är på alla sätt en vidrig man. Han heter Kim Sleizner och han arbetar som polischef i Köpenhamn. Dunja Hougaard har gått under jorden för att på eget bevåg inleda en utredning mot sin tidigare chef. I månader har hon och hennes team samlat information. När en högt uppsatt man inom den danska underrättelsetjänsten hittas död tillsammans med en okänd kvinna i en bil på sjöbotten utanför Köpenhamn börjar det äntligen bli dags för fällan att slå igen. Frågan är bara för vem. Samtidigt på andra sidan sundet i Helsingborg får den svenske polisen Fabian Risk ett besked som förändrar allt.” (bokus.com)
Vi stannar i Skåne. Ahnhem kör orter samtidigt: Helsingborg och Köpenhamn. I denna boken är det tre händelser som sammanstrålar. Det är spännande, det är full fart, en riktig bladvändare. Jag har inte läst alla böckerna i serien, men tycker om de jag läst. I denna blir jag dock lite besviken på att Ahnhem fallit i samma träsk som så många svenska ”deckare” – herrar i hög maktställning utövar sjuklig, hemlig sex med försvarslösa kvinnor. Det börjar bli enformigt och tröttsamt.
Rekommenderas med varning – den går inte att lägga ifrån sig, man måste bara veta vad som händer se’n…

Byn (Ragnar Jónasson)
”En by med tio invånare. En mörk hemlighet ur det förflutna. Trettioåriga Una arbetar som lärare i Reykjavik när hon får syn på en jobbannons: En lärare sökes till två unga flickor i den lilla byn Skálar, belägen vid den yttersta toppen av Islands nordöstra halvö. Una dricker för att undfly sitt förflutna och sina demoner. Flytten till Skálar gör inte Unas tillvaro mindre orosfylld. Byborna får henne att känna sig ovälkommen och tycks dölja en mörk hemlighet ur det förflutna. Samtidigt som Una får kännedom om en ung flickas mystiska död femtio år tidigare besöks byn av en mystisk man som försvinner lika snabbt som han dykt upp, och en av hennes elever faller plötsligt ihop död i byns kyrka. Una är fast besluten om att ta reda på sanningen trots bybornas motstånd. Men gränsen mellan fantasi och verklighet börjar suddas ut, och hon börjar frukta både för sitt liv och sin mentala hälsa.”
Roligt med nya miljöer. Jag trodde faktiskt att detta var hans första bok med tanke på att den språkligt är ganska enkel och ”pratig”, men det är hans fjärde eller femte. Jag har tidigare läst första boken i serien om Hulda Hermannsdóttir och den tyckte jag inte om. Denna är bättre även om jag saknar mer beskrivning av omgivning, miljö, karaktärer – kort sagt lite djup och målande. Slutet var så oväntat att jag nästan ramlade ur soffan! Och berättelsen satte igång tankar om hur det är att komma utifrån och försöka ta sig in i en grupp. Styrka och stöd kan man få i gruppen, men det finns ju andra effekter. Och hur enkelt är det att ta sig ur?
Tänkvärd och därför värd att läsa!
Så är vi framme vid lågpunkterna:
Villebråd (Deon Meyer)
”När en före detta polis dör under mystiska omständigheter, och den ordinarie polisen misslyckas med fallet, kallas Bennie Griessel in. Samtidigt, i en annan del av världen, lockas den före detta torpeden Daniel Darrett in på ett sista uppdrag som internationell mördare: att mörda den korrupta presidenten i sitt forna hemland. Deon Meyer är tillbaka med en efterlängtad kriminalroman om kommissarie Bennie Griessel. Som alltid med Meyer är det en medryckande thriller som samtidigt tecknar en större bild om det moderna Sydafrika och dess motsättningar.” (bokus.com)
Jag såg fram emot att ”resa” till en annan miljö: Sydafrika. Tyvärr så orkade jag inte ens halva boken. Den får vara hur prisad den vill – jag fann den seg, tråkig och händelsefattig.
Där livet är fullkomligt (Silvia Avallone)
”Där livet är fullkomligt följer nio månader i sjuttonåriga Adeles liv i höghusområdet Villaggio Labriola, utanför Bologna. Adele blir gravid med den småkriminelle pojkvännen Manuel och våndas över beslutet om hon ska behålla barnet eller adoptera bort det. Ska hon ge barnet, och sig själv, en möjlighet att komma bort från förorten, till ett bättre liv? Parallellt får vi följa akademikerparet Dora och Fabio i den välmående universitetsstaden Bologna. Deras relation är låst av de misslyckade försöken att få barn och ett uppbrott kommer allt närmare. När de till slut ger upp sina försök och ansöker om att bli adoptivföräldrar tänds hoppet på nytt.” (bokus.com)
Återigen ville jag byta miljö och vad passade bättre än att lära känna en sida av älskade Italien som turisten inte möter! Jag orkade cirka en tredjedel. Platt, oengagerande. Som om författaren kallt beskrev och inte berättade. Och inte tyckte om sina karaktärer.
Lämna gärna boktips i kommentar nedan!
Ha en skön helg! var rädd om dig och andra!
PS. Vill du ha fler boktips? Titta in på författarinnan Kim Kimselius blogg och här uppe i menyn under Boktips!
Koppla av, upplev och njut av sydöstra Kreta!
Vandringssäsong september-juni. Stadspromenad och biltur året om.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Finns också på facebook
Välkommen!

Jag är ingen fan av deckare och kriminalhistorier och läser dem därför sällan. Den bok i din lista som jag har läst är Silvia Avallones ”Där livet är fullkomligt”. Jag vill minnas att jag, sammanfattningsvis, tyckte att den var okej, men ganska trög att komma in i. Jag läser mycket, men tyvärr glömmer jag fort om det inte är en bok som knockat mig totalt.
GillaGillad av 1 person
Jag läser sällan deckare, men tycker om kriminalromaner. Det är dock en djungel där det kan vara svårt att hitta pärlorna. Mycket sällan är de svenska.
GillaGillad av 1 person
Hur skiljer du på genrer? Jag verkar inte ensam om att tycka att det är potato potato:
http://alkb.se/case-study-vad-ar-skillnaden-mellan-en-deckare-och-en-kriminalroman
Louise Penny blev förövrigt helt okej andra halvan av första boken när det drog ihop sig mer. Ingen favorit men absolut bättre än jag tyckte i början.
GillaGillad av 1 person
För mig är deckare ett ”enklare” verk där brottet oftast har huvudrollen, karaktärer och miljö ytligt beskrivna. (dagens deckare – inte de gamla) Kriminalromanen föddes med Sjövall/Wahlö där det förs in miljöbeskrivning, samhällskritik/-beskrivning, mer utvecklade karaktärer – kort sagt bredare och djupare. Jag läser sällan svenska deckare då de är ytliga, PK och tycks följa en mall. Jag är också hjärtligt trött på att i svenska deckare är polisen/utredaren full av psykiska problem/utsatt för mobbing/drogberoende/lever i en dysfunktionell relation osv. Men givetvis finns ingen skarp gräns mellan de två.
Louise Penny är lite knepig att sätta etikett på. Det är definitivt inte deckare och bara till viss del kriminalroman. Hos henne har brottet definitivt inte huvudrollen utan det är karaktärerna och miljön. Så om man väntar sig en deckare eller kriminalroman när man börjar läsa Penny kan man nog bli besviken.
GillaGilla
Ja det var ungefär det jag trodde du ser som skillnader mellan typer och det man oftast ser såklart men för mig är det så många som idag blandar hejvilt. Instämmer i att det är tröttsamt med alla sura snutgubbar och poliser med egna problem. Därav att jag tröttnade på den danska serien med terrorattentatet också. För många egna försummade makar och kollegor som gjort rejäla snedsteg. Jag vet däremot inte om det bara är svenskt men ja, det tycks dominera här.
GillaGillad av 1 person
Jag tänkte på det där med att deckare var detektiver och i och med kriminalroman så gick man in på polisstationen: Att det nu kommer fler där den som utreder är journalist eller annat yrke tycker jag är att backa tillbaka till deckare.
GillaGillad av 1 person