Etikettarkiv: vår

Våren tuffar vidare

I söndags var det riktigt vårväder! Ovanligt mycket folk som inte kunde stå emot att ta en promenad, några hade varit i kyrkan. Och ”mina” gubbar på mitt frukostställe diskuterade livligt och spelade tavli som vanligt. Inte kunde man vara inomhus en så’n dag så jag och Panda tog kustvägen upp till Agios Nikolaos. Havet är aldrig så vackert som i mars då det de flesta dagar har en djup, mättad blå nyans som inte liknar något annat. Jag antar att den kommer av växlingen mellan vinter och vår, att luften är speciell.
I Agios Nikolaos stod det turistbussar, turister promenerade i sta’n, både enskilt och i grupper, och några turistshopar var öppna. Eftersom de pratade tyska så var de antingen tyska vinterturister som chartras till Kreta att shoppa (enligt framgångstrikt koncept i bl a Turkiet; det började här på Kreta förra vintern) eller de första turisterna för säsongen. Jag lutar åt det senare. Första charterplanet brukar komma vid denna tiden, det kommer till Iraklio och från Tyskland. Tyskarna är de som har längst säsong på Kreta (och skandinaverna kortast).
Jag promenerade runt lite i lugna Agios Nikolaos, fr o m maj och över sommaren åker jag inte dit för då är det alldeles för mycket folk och ”kommers”. God crepes och gott kaffe på Asteria, studerade folklivet en stund, sedan bar det hemåt.

Jag har haft två vandringsdagar. Våren fortsätter framåt med fågelkvitter, knoppar, nyutslagna blommor, olika nyanser på träd och buskar allt efter när de slår ut vilket gör bergssluttningarna vackert skiftande. Påminner nästan lite om höstens palett! Det verkar som om all nederbörd har gett växterna extra liv. Det finns ett överflöd av knoppar och plantor som jag sällan skådat. Killingar letade efter ansvarslösa, slarviga mödrar som traskat vidare utan sina telningar, några grodor (paddor?) förde ett förfärligt oväsen i en vattenbassäng, rovfåglarna såg nästan ut att njuta av att kunna ligga och segla, segla och segla i oändlighet. Grisar tillhör inte vanligheterna, men på ett ställe uppe i bergen kan de dyka upp. Vädret är bra för vandring. Det blir varmt på eftermiddagen, men då kommer svag, kylig vind och svalkar. Och de långa vandringsbyxorna är undanlagda i vinterskåpet!

Den ena dagen blev det en lång och jobbig vandring som jag tänkt använda till endagskunder, men den blev inte bra så den åker i papperskorgen. Den andra dagen blev en kort vandring på ganska platt område – en skön omväxling.

Efter den långa vandringen tog jag taxi tillbaka till sta’n och det blev också en tidsresa! Vi har trevliga taxichaufförer, men alla kan inte så mycket engelska. Det kunde den här mannen som jag åkt med tidigare. Denna gången undrade han när jag kom till Ierapetra första gången (vilket var 1987). Det visade sig att han då körde buss för en firma som hade kontrakt med bl a Vingresor och han körde utflykter och transit. Oj, vad vi satte igång att minnas hotell, personer osv! Plötsligt slog en tanke mig och jag berättade den för honom: Det kan ju faktiskt vara så att jag åkt med honom för sisådär 30 år sedan och nu satt vi i taxibil 2019. Ja, vem vet?
Jag känner mig så rotad i Ierapetra och det är en märklig känsla eftersom jag inte är född här, inte växt upp här eller haft mitt yrkesverksamma liv här (förrän nu några år på slutet). Vi människor är så sammansatta av minnen och vår historia, men till stor del formar vi den själva.
Ibland pratas det i resesammanhang om hur många länder man besökt, vilka städer man varit i osv, ibland nästan som om det är en tävling. Jag är en ”blandresenär” som tycker om att upptäcka nya platser. Men jag är också något som då och då ses över axeln eller nämns lite nedsättande: jag är en återvändare. Jag tycker om att upptäcka och lära känna en plats djupare. Var och en på sitt sätt!

Jag tog några blommor med till dig från mina två vandringar denna veckan! Översta raden är två av mina favoriter. Mimosa därför att den blommar så överdrivet mycket, den bjuder på riktigt överflöd. Och den andra för att den är så skir och graciös att jag bara vill kupa mina händer kring den som skydd. Den är så vacker att det nästan gör ont.
(klicka på fot för större format!)

Nu regnar det uppe i Dikti-bergen coh det hänger mörka moln över Thripti-bergen. På närmare håll ser jag min smutsiga balkong, men den tar jag imorgon!

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Semesterdags – funderingar och tips

Vintern har just nu en dödsryckning, det blev kallare och ska regna, men det är typiskt mars och typiskt årstidsväxling. Karnevalen i söndags var en härlig fest på gator och torg i helt otroligt fint väder. Foton finns på min flickr-sida och här en video (den börjar efter borgmästarens välkomsttal):

Nu är vi i fastan och enligt strikta fasteregler fick man inte äta första dagen, dvs i måndags. Jag körde till Sitia och åt bl a en väldigt god bifteki. Men det är inte fastan jag tänkte blogga om idag utan semester. Jag är i den lustiga situationen att jag i vår är både turist och arrangör. Ett ben på var sida med andra ord. Det sätter igång en hel del tankar, först av allt vad är semester egentligen?

Själva ordet kommer från latin och betyder ”sex månader”. I det gamla Rom var den tid man kunde ha ett ämbete sex månader och därför används ordet ofta i andra språk för det som vi i svenskan kallar termin.
Synonymer: ledighet, ferie, vila, rekreation, lov, fritid, fridagar. Motsats: arbete.
Och den betydelse vi vanligen lägger i ordet: ledighet från arbete, t o m lagstadgad.

Då går mina funderingar så här att vi kan väl tänja lite på begreppet och säga att semester betyder avbrott i den vardagliga tillvaron. För visst kan vi alla behöva komma ifrån då och då? Med den definitionen har jag inte haft semester sedan 2011. Januari 2012 började min arbetslöshet och det kan jag lova att arbetslöshet är ingen semester. Så startade jag min firma och även om min far hade egen firma var jag oförberedd på känslan av att ständigt, ständigt vara ”i tjänst”. Inte kontrollerat e-post en dag – tänk om jag missat en förfrågan eller en bokning! Vad kan jag mer göra för att synas och höras? Har jag varit tillräckligt aktiv i sociala media? Hur blir jag mer ”säljande”? osv osv osv

Resa är bokad! Jag ser fram emot att byta miljö, allt jag ska uppleva, alla nya intryck. I maj åker jag sex (nästan sju) dagar till Rom. Det är mitt tredje besök i den eviga staden, jag har hittat ett boende som jag är väldigt nöjd med – läge, pris, stil, värdinna. Det tog lite tid att hitta det, jag förstår inte alla dessa hotell och B&B som är ”Boutique”. Ofta har de en anonym inredning som inte säger ett skvatt om var man befinner sig.

Jag delar upp en resa i tre delar där jag tycker om alla tre: innanunderefter. Innan är när man letar information, planerar, funderar. Alltså har börjat suga på karamellen. Under är själva resan som är intensiv med alla sinnen skärpta och öppna. Efter är när foton ska tittas på (förr gick man i otålig väntan på framkallningen), gås igenom, gallras och sorteras. Det är då man suger ut det sista av karamellen, men varje gång i framtiden när man tittar igenom foton kan man känna smaken….
Nu är jag igång med resans första del: innan. Jag har skummat resebloggar, men de jag hittat hittills skriver mest om de kända sevärdheterna. Jag önskar hitta lite mer personliga, okända saker som inte står i guideböcker eller på hemsida för turistbyrå (fast den är bra för att hitta vad som är aktuellt och på gång). Jag googlar som en tokig på alla möjliga kombinationer. Det är ju en stor stad packad med saker att uppleva så man måste begränsa sig.
Denna gång riktar jag främst in mig på parker (har hittat tre på gångavstånd!) och konst. Jag har funnit en konstblogg som ska utforskas ytterligare. Så snubblade jag över en guide på nätet som listar ”öppna platser”, de ska också vävas in. Utöver det blir det mycket strosa, fika och glo på folk, äta god mat och förhoppningsvis några tips från värdinnan på mitt B&B. I bakhuvudet lurar ett nytt besök på Forum Romanum, det blir man aldrig färdig med, men kanske det får vänta till nästa besök.

Det är inte så att jag har en lista över sådant jag ”ska hinna med”. Det som inte blir blir inte. Och annat dyker upp som man fångar i flykten.

Ett dopp i Fontana Di Trevi? Ja, varför inte! Lite Dolce Vita skadar inte – men var är Marcello?

Så är det det där med ”ledig”. Jag ska försöka koppla bort och av så mycket som möjligt, tror det blir ganska lätt i den miljön. Frågan om laptop ska med eller inte är fortfarande öppen. E-posten måste jag hålla ett öga på så det blir 97 % ledighet. Ungefär.

På sociala media börjar nu frågor om olika saker att dyka upp inför semesterresor. Många anger att de använder TripAdvisor och där har jag några synpunkter. Lita inte på alla omdömen du läser och tro inte att ”allt” på ett resmål finns på TripAdvisor. Det är inget skumt med arrangörer som inte finns där. Det kan vara ett medvetet val eftersom det kostar pengar för vissa verksamheter. Det kan vara att registrering inte blir godkänd och där befinner jag mig. Efter flera försök gav jag upp. Man kan nämligen inte kontakta TripAdvisor och få veta varför en registrering inte gått igenom.

Googla med fantasi, olika kombinationer och olika språk. Surfa runt med hjälp av länkar för en länk på en sida kan leda dig till något riktigt intressant. Sök andra tjänster som t ex GetYourGuide där du för en billig peng kan bli guidad av någon som bor på plats. Läs bloggar, jag söker t ex på ”rom blogg” och utifrån sökresultatet förfinar jag mitt sök.

”Men himmel så jobbigt och onödigt, jag ska ju vila, sola och njuta”, tänker du kanske. Avkoppling, vila, fritid osv kan ju också vara att göra något som skiljer sig från vardagen. Kanske prova något du aldrig har gjort? Eller göra något du gjorde för längesedan och skulle vilja prova igen? Se så mycket som möjligt av resmålet? Även på traditionella solsemesterorter finns bra utbud. Jeepsafari, dykning, ridning, båtturer, klättring, köra fyrhjuling i bergen, prova motocross, cykling, vandring, få massage och pedikyr, följa med på en intressant tur med guide. I vårt område kan du dessutom vandra med åsnor hos ett engelskt par (de har även glamping) och hälsa på omhändertagna hundar hos ortens eldsjäl. Du kan åka ut till ön Chrissi och tro att du är i Västindien för en dag. Du kan….ja, det finns mycket!
Så sök på hela nätet och komplettera på plats med att gå till turistbyrå eller ”travel agency” (små kontor som har info och säljer olika biljetter). Se så mycket som möjligt av resmålet så du får valuta för dina hårt förvärvade pengar och semesterdagar! Åker du ofta till samma resmål? Upptäck andra sidor hos den – gör inte samma sak om och om igen. Blanda nytt och invant.

Se’n är det en annan sak att jag givetvis tycker att du ska vandra eftersom du då får en totalupplevelse av landskap, natur, vila, av- och urkoppling. Och som av en händelse har jag för tillfället rabatt på bokningar som görs i mars (se nedan)!
Allvarligt talat så är vi några stycken som erbjuder vandringar på Kreta. Läs noga vad det är vi erbjuder så du får det du vill ha. Våra upplägg skiljer sig ibland ganska mycket.

Nu ska jag, med goggles hjälp, grotta ner mig på nätet i ”rom palazzo”. Ciao! E un grande fine settimana!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!

Undrade du varför det inte kom något blogginlägg i början av veckan? Kanske du till och med saknade mig en smula! Jag har helt enkelt inte haft tid. Mars kunde inte ha börjat bättre! Våren har tagit ett stort steg fram och knuffar ganska hårt på vintern. Så snabb vår som vi hade ifjol då varken människor eller natur hann med vill vi egentligen inte ha, men just nu är värmen så välkommen att ingen bryr sig.

Tänk, det verkar som om det finns ett liv efter den värsta vintern i mannaminne!

I söndags lockade solen ut människor på sta’n som promenerade och fikade. Barnen hade någon aktivitet, det är mycket så’nt nu under Apokries. Alltså kunde man se Spiderman och Batman cykla på strandpromenaden och stanna till vid tidningsbutiken för att handla lite godis. Medan de var där inne jagade Snövit duvor på torget.

Sent på eftermiddagen gick jag på bio. Vi har en s k premiärbiograf som är bland de första att få nya filmer (ja, även före Sverige). Jag såg ”A star is born” – en medioker film som inte lämnade något större intryck. Spara de pengarna om du tänkt gå och se den. Idag meddelade biografen att de tyvärr måste stänga helt och hållet. Så synd! Det streamas väl så mycket film idag att de inte kan få det att gå runt. Jag är av den bestämda åsikten att film som är gjord för stor duk ska ses på stor duk. Det är skillnad på biofilm och tv-film. Så det så!

I lördags fick jag veta att taverna Brusco ska stänga i slutet av månaden. Även det ett trist besked. De har haft ett lite annorlunda stuk vilket gett omväxling. Nu försvinner det alternativet vilket kommer att bli mycket saknat av undertecknad. Deras sallader….mmm……

Sol och högre temperatur en dag. Två dagar. Tre dagar. Skulle detta verkligen kunna hålla? I tisdags parkerade jag mig mitt i solen på vårt kondis på torget, beställde in starkt, gott kaffe och två kakor. Sedan fick solen bränna ända in i minsta skelettdel – å, så skönt! Olika arbeten pågick på gator och hus så slagborr och annat väsnades, men inte ens det kunde förta njutningen. När jag knappt kunde sitta kvar utan betedde mig som en baconskiva i ett stekjärn flyttade jag in i skuggan. Och då kändes vintern i vinden.

I onsdags arbetade jag. En av mina vandringar har fått problem på en delsträcka så jag fick ge mig ut för att försöka hitta en ersättning. Det blev inte bra. Nåja, jag vandrade den gamla delsträckan också. Och tänk! Ett problem löste sig av sig själv, det andra löste jag. Nedslaghet förvandlades till uppslaghet. Bra dag, tänkte jag, och vandrade in i en by med ett stort leende på läpparna. Då drabbades jag av Murphy’s lag eller om det var ”lagen om alltings jävlighet”. Ett nytt problem dök upp, ett problem som jag blev så ledsen, irriterad och arg över. Lösning? Vette sjutton, men jag måste knäcka det.

Torsdag skulle det städas, men inte tusan kan man städa när solen vräker ner sjunde dagen i rad! Vem vet när den bestämmer sig för att släppa fram moln, regn och blåst? Damm springer ingenstans (tyvärr!). Jag tog mig igenom lektion i grekiska med mycket skralt resultat, tror att jag är solvärmehög. Efteråt tog jag en bok under armen, parkerade mig i solen på etablissemang som serverar gott kaffe och chokladsufflé. Varm. Jisses, vad det är gott att leva!
På vägen hem stannade jag vid taverna som fått problem i och med att havet ätit sig in så marken underminerats. Det är kommunen som äger marken så de är där och reparerar, hoppas de blir klara snabbt. Tavernaägaren och jag pratade lite om hur året kommer att bli, bokningsläge, finns några orosmoln som kan betyda om- och avbokningar osv. Jag har ett ovanligt läge i år där hittills färre förfrågningar än vanligt resulterat i bokningar. Eftersom jag har återvändande kunder så utgår jag ifrån att konceptet är bra. Så finns allt det där som inte går att påverka: restrender, valutakurser, politiskt läge, väder…ja, ja, det är bara att vänta och se. Och hålla tummarna.

Igår drog jag på shorts, packade ryggsäcken och lät Panda ta mig västerut. Heldagsvandring lockade och det blev det. I början av vandringen kände jag mig plötsligen fnittrig! Jag kom på varför: du vet uttrycket att vara som omsluten av bomull? Jag har omsluten av fågelkvitter och inte vilket fågelkvitter som helst. Det var kraftigt, glatt, tokigt, vilt, fritt och fullt av galen lycka. Kan man bli annat än så glad att man blir full av skratt!?

Vitt och gult i olivlundarna! Det gula är blomman som kommer före jul (och som jag glömt namnet på) och det vita är kamomill.

Resten av dagen och vandringen behåller jag för mig själv, hoppas du inte misstycker. Efter sju timmar var jag svettig och trött. Välmående och nöjd. Och tacksam.
Fast helt lottlös ska du inte bli, jag har plockat några blommor till dig! I översta raden till vänster Ebenus cretica som försiktigt känner sig för, det är lite tidigt för den. Utslagen färgar den vägkanter och bergssluttningar röda tillsammans med (till höger) Calicotame villosa som nu börjar färga bergssluttningarna gula. Och nej, det är inte den vi kallar ginst, den blommar senare, men båda är ärtväxter. 

(klicka på foto för större format! fler foton på flickr.com)

Nu är det dags för helg och då ska vi fira för imorgon är det karneval! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Efter stormen stor tacksamhet

Ingen har väl missat vilket oväder som svepte över Kreta i början av veckan. Det drabbade nordvästra Kreta värst med bortspolade broar (8 st totalt), vägar som försvunnit, ras, isolerade byar. Några dagar tidigare slog ovädret till på Malta där de plockade fisk på gatan – så kraftigt stormade havet!

Igår skulle vi enligt prognosen ha dimma, men vem bryr sig om sådana petitesser. Det var bra att jag inte brydde mig för det blev en alldeles otroligt fin vandringsdag! Klarblå himmel, solsken och absolut vindstilla när jag startade vid halv åtta. Dimslöjor låg här och där, det var så vackert. Upptäckte efter en stund att jag vandrade mycket långsammare än jag brukar. Det var så vilsamt och njutningsfullt så kropp och själ ville ta tillvara varje steg, varje minut. Därför passar inte en massa ord och meningar utan denna gåva till dag ska beskrivas sparsamt och försiktigt. Jag delar mina intryck med dig. Luta dig tillbaka, se Kretas vackra landskap och slå på sinnena.

Tuppgal. Morgondimdroppar på blad och gräs. Inga blåsljud. Fågelkvitter. Hundskall. Värmande sol. Frisk och klar luft.

Mer fågelkvitter. Duvskrik. Rovfågelssegling. Vattenporl. Kattsmyg.

Vila. Njuta.

Studie av mandelblom och vildpäron – äntligen såg jag skillnaden! Insektsnurr. Skira fjärilsvingar. Giriga, ivriga bin.

Människosteg och ”kalimera”. Byliv. Fjärran bilmotor. Glada barnröster. Ankkvack.

Återvändande liv.

Katt som värmer sig i solen vid en vägg – solkatt? Hundskall.

Dignande, tunga träd som nästan inte orkar hålla citronerna och mandarinerna. Fruktsaften bubblar.

Forsande vatten. Vattenpölar. Pölar som små sjöar – vattenpölssjöar? Vada. Torra fötter – glädje över bra kängor. Djupa vattenfåror i grusväg.

Blomknoppar. Utslagna blommor. Fågeldans. Olivträdsblomsknoppar.

Vila. Njuta.

Från olivlund motorsågsburr och eldknaster.

Stillastående, äta glupskt med ögonen. Berg. Skrevor. Hav i fjärran. Suddig horisont. Gröna sluttningar mot snöklädda toppar.

Tändarknäpp vid veke i kapelloljeglas. Avskildhet och frid. Malvingeslag mot fönsterruta.

Små fina bomullstussmoln. Viskningsvindssus i träden.

Sinnena utanpå huden. Vid lunchen kändes varje druva i vinet, varje ägg i omeletten, varje solstråle på kinden och varje våg hade sin egen röst.

Lycka.

Här får du en solvarm och glad kram!

(klicka på foton för större format)

Ha en skön helg!

PS. Fler foton på min flickr-sida!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Magi både här och där

Ibland önskar jag mer magi i min tillvaro. Så’n där som magiker och trollkonstnärer sysslar med. De ber en att tänka på något, t ex en siffra, och vips vet de vad man tänker på. Eller får saker att försvinna för att se’n dyka upp någon annanstans eller i annan form. Fascinerande och märkligt. Jag tänkte igår att om jag tänker väldigt mycket på en viss sak när jag håller på att somna så skulle det liksom vara ordnat på morgonen. Någon skulle ha viftat med ett spö eller skakat ett tjusigt tygstycke eller hur de nu gör. De skulle ju dessutom få flera timmar på sig, det får man väl säga var generöst?
Jag gillar inte att gå i affärer och inte att shoppa kläder, men vissa saker är värre än andra. Det jag önskade var att jag skulle vakna iklädd bikini (och några kilo lättare om det inte var för mycket begärt?). Jag vaknade i samma grå t-shirt som jag krupit till sängs med (och inga kilo lättare!). Ingen magi där inte! Det var bara att ta tjuren vid hornen idag och gå och prova. Ljuset och spegeln hemma hos mig är betydligt mer förlåtande, det är allt jag har att säga.

I dagarna har jag tömt den sista köpta vattenflaskan och kör numera med filter i en bringare. Det är många år se’n jag slutade köpa vatten på flaska i Sverige (fullkomligt onödigt i ett land med ett av världens renaste vatten), men här har jag inte tyckt om smaken. Givetvis är jag bortskämd från Sverige. Mitt främsta skäl är inte att minska mitt bidrag till plastavfall utan att slippa bära hem flaskorna och att använda det vatten som redan finns i kranen. Och det lilla filtret är ren magi – vattnet blir gott!
Kanske inte så smart att börja med detta nu när vi har kris med vattnet. Nu vore det kanske smartare att köpa vatten så att vi inte tömmer reservoaren. Hur man än gör så har man ändan bak…
Angående plastavfall – vi betalar för plastkassar och slutar köpa plastflaskor för att se’n luta oss tillbaka och känna oss duktiga!? Nästa gång du handlar så titta ner i din miljövänliga kasse – hur många varor är plastförpackade? Jag bara undrar.

Traditionella kretensiska stenhus är magiskt vackra. Nyare hus kännetecknas ofta av ljusa pastellfärger som gult, aprikos, rosa, grönt. Nu verkar det ha kommit en ny trend: fler och fler hus kläs med sten av olika slag och i olika mönster. En hel del av de nya stenbeklädnaderna ser dessutom lite konstgjorda ut. Det blir så fel och malplacerat. Ungefär som att klä en mexitegelvilla med korsvirke. Lite sorgligt och inte rätt mot de gamla fina husen. Jag önskar ofta att de kunde tala. Det hade varit magiskt!

Gårdagen

Igår vandrade jag och det underliga var att det redan efter en halvtimme kändes jobbigt. Vi har ju ovanligt varmt för årstiden, men det kändes konstigt på något sätt. Ungefär som om jag gick bredvid mig själv. På eftermiddagen kom förklaringen när jag stannat för att pusta för då mullrade det rejält. Mörka moln kom seglande från Dikti-massivet. Jag önskade att de skulle vänta tills jag kommit fram till bilen. Det känns inte så bra att stå oskyddad uppe i bergen i åska, men de försvann ut över Mirabello-bukten. Synd, för ett skyfall hade varit bra och skönt. Visst, regn ska komma långsamt, men nu är vattensituationen så’n att det kvittar hur det kommer bara det kommer. Fast i måndags fick vi 0,2 mm – ren magi!

Våren är slut nere vid kusten, försommaren har tagit över. Det finns några sista vårskälvningar kvar högre upp. Olivblommorna har börjat vissna vid kusten, högre upp har inte alla olivblommorna slagit ut än. Annars är allt utslaget och de flesta blommorna har tackat för sig. Jag känner mig faktiskt lite lurad på våren. Den kom så tidigt, var alltför varm och hade så bråttom. Om värmen fortsätter att stiga så blir juli-augusti urjäkliga. Bara att bita ihop och se fram emot eftersommaren och hösten. Då andas vi ut, börjar leva igen, de första regnen väcker naturen till liv. Det är en lika magisk tid som våren!

Ibland dyker det upp märkliga saker när man kopplar bort hjärnan och den får jobba på egen hand. Igår var det mycket gammalt som poppade upp, ett tag hade jag nästan min far med mig (han dog 1996) på vägen. Funderade också över firman och kom fram till ett beslut grundat på erfarenhet. Jag kommer inte att vandra fler gånger med någon som inte har rejäla och ändamålsenliga skor. Det står på en del hemsidor hos andra arrangörer att de nekar kund som har olämpliga skodon. Jag förstår nu varför de skriver så. Om inte folk kan tänka själva så får jag göra det åt dem innan det händer någon olycka.

När jag närmade mig slutet och kom i en kurva kunde jag se slutmålet och då slog det mig att faktiska avstånd är ofta längre än imaginära. Kunde det verkligen vara så långt kvar till bilen? Den borde ju nästan stå efter nästa kurva…

Så nära och ändå så långt borta! Där borta i det röda…

…står Panda och väntar!

När jag körde hemåt kom jag att tänka på att nu börjar en period av osäkerhet i trafiken pga turister. Kanske jag borde blogga om trafik i nästa inlägg, en liten ”körskola”!?

Nu väntar en fridfull och, kanske, magisk helg! Ha det gott!

PS. Foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Okänd mark blev kännbar

När jag ska resa är planerandet och minnena halva resan. I vintras studerade jag kartor för att hitta nya vandringar, speciellt sedan jag köpt bilen. Och jag hittade en som jag förstod gick ganska högt upp så den fick vänta. Jag ville inte göra om samma tabbe som ifjol, men i onsdags tyckte jag att det var dags. Satellitkarta är det närmaste man kommer verkligheten, men det är ändå inte förrän man börjar vandra som man känner hur brant och hur långa mot- och medlut är. Jag var förberedd.

Började strax ovanför byn Sfaka med en genväg som givetvis visade sig vara en senväg. Brant som attan, halvklättra runt på terrasser i olivlund. Nackdelen med olivlundar är att de sätter mitt orienteringssystem ur funktion. Finns inga riktmärken, bara olivträd. Jag blir helt förvirrad. Yrade runt en stund, men hittade till slut vägen. Då hade det gått en halvtimme, jag flämtade som en 90-åring och var dammig. Den början får vi allt ta och se över, försöka hitta ett alternativ.

Nu mötte mig härliga dofter från krydd- och örtväxter och blommor! Mycket blommor! Att vandra från kusten upp i bergen är som att spola tillbaka i tiden. Våren hade inte kommit lika långt och eftersom det är lite kyligare där uppe såg blommorna och växterna fräschare ut. Den gula ärtväxten Calicotome villosa (nej, jag är inte bra på växter, men det finns de som är – t ex facebook-gruppen ”Flowers of Crete”) färgade sluttningarna gula. Den håller på att blomma klart närmare kusten, avlöses av röda Ebenus cretica och se’n blir det gult igen när ginsten blommar.

Vägen svängde och jag stannade tvärt. Jisses, är det i detta landskap jag ska vandra! Där det kunde varit en bred ravin låg en ensam, avskild bergsrygg som en trafikdelare så det skapades två raviner:

Lite senare blev jag förvirrad igen. Plötsligen var jag omgiven av en mängd vingårdar så det kändes nästan som om jag vandrade i Frankrike eller Italien. De skapar ett annat landskap, andra färger och former i naturen. Och det vattnas så klart lite i vintarmen….
Kom fram till genväg nummer 2 som fungerade riktigt bra. Fanns en ruin att ha som riktmärke och terrasserna var öppna i och med att där växte vinstockar. Inte så långt, men jag lyckades så klart få ett otäckt rivsår på benet. Föga anade jag hur jag skulle se ut några timmar senare!

På vägen gick jag förbi två bilar som mötts. Den ena var en man som skulle bespruta sin vingård och den andra bilen, jag tror att det var två herdar, hade stannat för att byta några ord. När jag passerade hälsade mannen mig med ett leende och den äldre hälsningen ”kalostina” som betyder välkommen. Kändes nästan som om han välkomnade mig till sin del av världen. Kunde bara le och hälsa tillbaka.

Disigt väder, kanske det låg Sahara-damm långt där uppe, det började bli lite kvavt. Jag önskade lite vind och vips hade jag motvind. I motigt motlut. Det var väl inte riktigt vad jag behövde. Med vinden kom fler dofter och en var speciell. Inte stark som jasmin, men en alldeles egen doft. En vacker doft. Bara att stanna, dra in och njuta.

En paus vid ett litet kapell. Nedanför gick en man på ett litet fält och fixade med bevattning. Och det var tyst och stilla.

Så kom jag fram till vändpunkten där jag skulle styra mot kusten igen. Där fanns en liten platå med vinodlingar och några hus. En gammal kvinna samlade något i en säck, en gammal man var ute med käpp i en vingård och såg sig omkring. Husen var tomma, grindar låsta. På andra sidan om den lilla husgruppen fanns en stig på bergssluttningen i den ena ravinen. En genväg som jag tänkte ta, men hur komma dit? En mycket lång historia kan sammanfattas i taggiga buskar, hård mark och ett staket. Resultat: kännbara skador i form av rivsår på armarna och ett stort på ena benet plus en öm ända (som dagen efter uppvisade ett blått konstverk). Vad det värt det? Nej. Visst är det mäktigt med raviner, men det är också lite enahanda att titta på samma sluttningar hela tiden. Det mäktiga känner jag när jag är uppe i bergen, får sagolika vyer och skiftande scenerier både i naturen och landskapet. Då känner jag mig som en liten lort! Fast på ett bra sätt.

Stigen var dessutom stenig och det sluttade brant neråt på min vänstra sida. När jag vandrar vill jag kunna koppla av, låta tankarna flyga, se mig omkring och njuta. Att gå med näsan i backen är inte min grej.

Så kom jag upp på lilla vägen igen och den vindlade sig ner mot kusten. Nu var det riktigt kvavt och nästan klibbigt varmt. Jag började bli trött, mer av vädret än vandringen. Tittade på stora revan på mitt ben och undrade om det finns något som heter ”yrkesskada” för vandrande egenföretagare. Skrämde upp en ripfågel, en rovfågel och en bit längre fram skuttade plötsligen ett litet djur som såg ut som en ekorre! En ödla sprang i sin lustiga passgångarstil över vägen. och blommor, blommor! Fjärilar, bin, insekter. Då och då flög en cikada förbi. De är så stora att de ser ut som små, små fåglar.

Det lustiga med blommor på Kreta är att en del är s k endemiska, dvs de finns bara här på Kreta, och en del växer bara på vissa delar av ön. Under dagens vandring såg jag 4-5 blommor som jag inte sett tidigare. Roligt med variation, men det gäller att vara uppmärksam.

Så närmade jag mig byn Tourloti och det var ”bara” att vandra därifrån till Sfaka och sedan upp till bilen. Nu började benen bli lite stumma och luften var ganska varm och tjock. Jag har sällan blivit så lycklig över att se Panda! Lycklig och nöjd efter 7,5 timmes vandring.

En vandring som jag sett fram emot länge och jag blev inte besviken. Början och slutet måste modifieras. En vandring att erbjuda kunder? Nja, kanske, jag har inte bestämt mig än. Det är så’nt här som vi vandringsanordnare gör så andra vandrare slipper förarbete och förstörda semesterdagar för att bara vandra, koppla av och njuta. Men vi gör det så gärna, så. Vi har ju flera dagar till vårt förfogande och kan fila och putsa tills en vandring är riktigt bra. Och några vandringar gömmer vi i det privata arkivet…

Foton, bl a på blommor, finns på min flickr-sida!

Nästa vecka är det väl dags för en nyhetsbulletin, men nu tar vi helg. Ha det gott!

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En ovanlig långfredagsvandring

Igår var det långfredag i den kristna världen, undantaget den ortodoxa delen. Vi har påsk nästa helg så på måndag börjar ”stora veckan”. Det blir lite körigt när de kommer så nära varandra, men jag måste erkänna att mitt ”svenska” påskfirande är det inte mycket med.

Jag vandrade alltså igår och det var ett annorlunda arrangemang. Jag och en kollega (som alltså också leder vandringar) har fått kontakt och det var dags att ge oss ut på en av hennes vandringar. Runt byn, som heter Mirtos, där hon bor, som heter Angela Sturmayr , finns några markerade kortare och lite längre leder. Och det var dags att bättra på markeringarna på Minoan Path.

När jag vandrade i Skåne hade jag ibland en medvandrare, Vi brukade skiftas om att välja och planera. Och jag upplevde samma igår: känslan av att slippa planera och tänka på vart stigen leder. Bara vandra och njuta! Det förvånar mig att inte fler vandrar och att många av de som vandrar gör det på egen hand. Detta är inte smygreklam för mig och min firma, det finns gott om arrangörer här på Kreta och även på andra resmål. Ta möjligheten att få koppla av och bara njuta! Och få mervärde i form av kunskap och information! Och inga sabbade dagar då den vandring du funderat ut inte fungerar – vi har redan gjort det jobbet åt dig!

Vi pratade givetvis om ditt och datt, men hade också tysta stunder. Då och då stannade vi och tog in vyerna. Landskapet mellan Mirtos och Malles är lite speciellt, mycket skiftande, och väldigt vackert. I ett läge kunde jag inte låta bli att utbrista: tänk att det finns de som bara vill vandra raviner när man kan få allt det här!

Vi njöt båda av klarblå himmel, ingen Sahara-damm i luften. Kände nästan inte igen himlen efter alla sanddisiga dagar. Många fina gröna nyanser i naturen i och med att träd och buskar har kommit olika långt med löv och blad. Några orkidéer fick vi se, men jag är fortsatt fascinerad av alla de små, små växterna. Det är artrikt och varierat. Små finurliga konstruktioner och de vackraste, skira blommor. Fåglar kvittrade och från och till hördes ett entonigt surrande från bin. Fjärilar och cikador och andra insekter kryssade runt i luften. Man får inte glömma att titta uppåt! En stor gam seglade på ganska låg höjd över oss. Mäktigt! Plötsligen kom en stor flock gamar. De låg på olika höjd och segelflög. Otroligt skickliga och det ser både rofyllt och kraftfullt ut samtidigt.

Men allt är inte bra. Blommor som ska blomma om cirka en månad är igång, det är otroligt torrt. Våren är tidig efter en alltför mild vinter som bjöd på väldigt lite nederbörd. I stora dammen utanför Ierapetra syns inte bara kapellet som annars är under vatten utan marken som kapellet står på. Angela berättade att hon upplevt någon liknande vinter och då blev april och maj något regniga. Vi håller tummarna!

Leden gick i blandad natur så först en ringlande stig mellan olivlundar för att lite senare gå genom ett öppet landskap med nästan vinröda stenar i ett landskap som påminde om öken- eller månlandskap. Man blir aldrig uttråkad i naturen eller i det kretensiska landskapet!

Inspirerande och lärorikt att vandra med någon som bott här en längre tid och lett vandringar under många år. Jag fick se en alonia (tröskningsplats) så nu måste jag se mig om på mina vandringar om jag kan hitta fler. När jag ser grottor tänker jag oftast på motståndsmän, folk som gömmer sig undan någon fara eller lider av spetälska. Nu har jag sett mitt första herdeskylskåp! Ja, inte ett där man förvarar herdar, alltså, utan där de kunde förvara mat, slaktade djur osv tills det var dags att gå ner från berget med getflocken. Antagligen har jag sett flera tidigare, men inte känt till att grottor användes på detta sättet.

 

Och jag har äntligen på foto fångat en get uppe i ett träd! Har aldrig hunnit få upp kameran innan de hoppat ner, men den här jeppen stod snällt kvar och tuggade.

Efter 5 – 5,5 timmes vandring var vi tillbaka vid bilen. Varma och nöjda. En härligt avslappnad dag.

Imorgon ska vi i ”utlänningsgänget” fira påskdagen med söndagslunch i den charmiga bergsbyn Monastiraki. Ska bli trevligt och garanterat många skratt. Ser också fram emot en ganska hektiskt ”stora veckan” och påskfirandet nästa helg!

Ha en skön fortsättning på påsken!

PS. Foton på min flickr-sida!

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Sväva bland moln och perfekt landning

Igår lät jag bilen stå och tog bussen till startpunkt för vandring. De flesta av mina vandringar är inte rundvandringar så där fungerar inte bilen. Vi har Sahara-damm igen med läbbig värme och då är det skönt att komma upp i bergen. Till helgen säger prognosen regn – jag hoppas så att det stämmer!

Tillbaka till gårdagen! En stilla morgon när jag kl 7 började vandra upp till klostret Faneromenis. Det går uppför hela vägen och är ganska jobbigt när det är varmt, men nu är temperaturen perfekt. Shorts och kortärmat (fast långärmad tröja första timmen). Jag hade läst att det brunnit uppe i närheten av klostret så jag ville se om vandringen måste tas bort från vandringsveckan.

Molnen hade bra fart! Jag uppskattar det mer än en molnfri, klarblå himmel. Det händer hela tiden någonting, som ett skådespel. Ännu bättre blev det på himlen eftersom det var en blandning av vita och mörka moln. Skuggor uppstår och försvinner på bergssluttningarna, toppar göms i moln och kommer fram igen. Det är gott för en vandrare att ibland få sol, ibland skugga. Plötsligen hade jag ett märkligt och vackert ljus omkring mig då ett moln la sig framför solen. Jag vet inte om det var läget eller molnets sammansättning eller solens position på himlen. Strunt samma, magiskt var det!

På vägen upp var det många getter i rörelse. När jag kommit en bit upp ställde sig herden i en kurva och började ropa. Och de kom och samlades kring honom!
Uppe vid klostret såg allt ut som vanligt så det måste ha brunnit bakom eller framför, dvs där det inte syns från lilla vägen. Här mötte mig vinden eftersom jag nu kommit ganska högt upp. Och bin. Lite nyfikna eller arga bin dök upp då och då ett tag. Kanske de vaknat på fel sida? Kanske de är alldeles vårrusiga?
Inte bara bin som var igång utan fjärilar och andra insekter. Då och då svepte en cikada förbi, de är så stora att de ser ut som små fåglar när de flyger.
Jag sänkte blicken och saktade av. Det finns så många vackra små blommor och lustiga plantor nära marken. Uppe på berget syns de tydligare eftersom lite högre växter inte trivs med snålblåsten.

Tankarna fick fara omkring efter tycke och smak. Allt möjligt dyker upp. En del är lösningar och beslut, annat idéer och uppslag. Och en hel del är bara lösryckt. Bland annat kom jag att tänka på hur frustrerad och ledsen jag blir över de som säger ”På Kreta är det…” si och så. Jag är själv slarvig. Vi skulle vara lite noggrannare med att specificera var. För så mycket vet jag om den här stora, vackra ön att det finns lokala skillnader i mat, traditioner, namn på olika saker, klimat osv. Läste en dag på nätet att fåren på Kreta lammar fram till påsk, sedan skulle det vara slut. Det kände jag inte alls igen, så är det inte hos oss på östra Kreta. Jag lovade mig själv skärpning med ”på Kreta”!

Uppe i bergen var luften frisk och fin. När det blir riktigt varmt luktar det mest damm, men nu doftar det lite allt möjligt. Många gröna nyanser igång i och med olika tidpunkter för lövsprickning. När jag kom neråt vandrade jag genom riktiga doftmoln! Jasminen börjar slå ut, vissa apelsinträd blommar, citronträdens knoppar har börjat brista. Intensiva dofter, men doftmolnen blir olika beroende på avstånd. Det märkliga är att de ljuvliga dofterna gör att stegen blir lättare.

8 timmar i vackert landskap och underbar natur! Jag skulle kunna göra det varje dag. Fast  jag skulle kanske behöva ha uppehåll på helgen för tvätt, städning och vila…

Det blev en perfekt landning på kvällen i den godaste taramasalata (fiskromsröra) jag någonsin ätit! Det är så roligt att det kommer fler och fler som tar den grekiska maten vidare och förnyar den. Som huvudrätt fick jag en pasta som gav al dente ett ansikte. Så god och perfekt pasta får man bara i Italien. Och numera även i Ierapetra! Sedan skadar det inte att stället har riktigt gott vitt vin.

En underbart härlig dag! Tänk att naturen aldrig sviker, den bjuder alltid på sig själv. Olika varje gång. Och alldeles gratis.

Ha en skön fortsatt vecka!

PS. Foton uppladdade till min flickr-sida!

PPS. Glöm inte frågestund! Kommer svar i nästa vecka.

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Första vårdagen, kortnyheter och frågestund

Första vårdagen

I söndags hade vi den första officiella vårdagen! Sta’n var inte stilla och nästan tom som den ofta är på söndagar utan folk fikade och promenerade längs strandpromenaden. Och de flesta hade lagt sina jackor! Och barnen lekte på stranden! Jag satt på mitt frukoststamställe och tog några foton (finns på min flickr-sida).

Våren och vädret gör att man blir lite ratslös och jag kom plötsligen på att jag har ju bil numera. Så jag och Panda gav oss upp i bergen på en väldigt fin runda på sisådär fyra timmar. In och ut ur byar, enastående vyer, roliga vägar (en mindre rolig…) och blommande natur. Vilken fin söndagseftermiddag!

Kortnyheter

Ingen stor nyhetssammanfattning, men jag kan nämna att samtalen mellan FYROM och Grekland har nästan avstannat. Utrikesminister Kotzias skulle åka till Skopje, men det blev inställt. Knäckfrågan verkar vara Greklands krav på ändring i FYROM:s konstitution som jag tidigare skrivit om. När Kotzias reser till Skopje så blir det med det första direktflyget mellan Aten och Skopje på 12 år!

Nu är det intensivt och hektiskt mellan Grekland och Euro-gruppen de närmaste tre månaderna. Den sista uppföljningen, överenskommelse om framtiden efter stödlånets slut och överenskommelse om åtgärder för skuldminskning ska vara klara den 21 juni. Hur kommer det att gå för Grekland? Det kommer att vara lika spännande som den bästa thriller att se vilka förutsättningar landet kommer att få för att kunna återgå till att ”klara sig själv”.

Den tredje stora saken som dominerar nyhetsflödet är spänningen mellan Grekland och Turkiet.  President Pavlopoulos och president Erdogan har gjort utspel gentemot varandra om gränsdragning och historia. Det handlar givetvis om början av 1920-talet och ibland längre tillbaka. Pavlopoulos senaste uttalande var att han förväntar sig att Turkiet följer internationell rätt om de vill bli medlemmar i EU. Det kan bara tolkas, tycker jag, som ett hot om att om Turkiet inte lugnar ner sig kommer Grekland att bromsa och rösta emot medlemsskap för Turkiet i EU.
USA:s vice statssekreterare Mitchell kommer till Aten på torsdag och Nicosia på fredag (efter besök i Pristina, Skopje och Belgrad). Han ska inte besöka Turkiet.
Det höjs röster för att grekiska politiker måste hålla en enad front. Det fungerar t ex inte att oppositionsledaren säger att han tror mer på den turkiske presidenten än på den grekiska premiärministern. Artikeln finns här.
Två grekiska soldater hålls kvar i Turkiet sedan de ”oavsiktligt” passerade gränsen. Turkiets ökade närvaro utanför Cypern skapar stor irritation. Det är ständiga utspel och händelser som jag förstår inte rapporteras så mycket utomlands. Den som vill hålla sig uppdaterad kan läsa på ekathimerini.com. De har också en bra sökfunktion där man kan söka på turkey och sedan kryssa i ”publishing date” för att få de senaste nyheterna. Jag har ingen möjlighet att i bloggen täcka upp händelsernas utveckling. Vad jag skrev i förra nyhetssammanfattningen kan du läsa här.
Det jag kan berätta är att oro börjar smyga sig på. TV-apparater står alltid påslagna i caféer och tavernor. När det är nyheter eller diskussionsprogram där Turkiet är uppe på agendan så sänker folk sina röster eller så blir det tyst. En person sa till mig häromdan att ”Det kommer att hända något. Snart.” En annan person påstod att det i förra veckan låg ett turkiskt fartyg söder om Kreta, men det vet jag inte om det stämmer. Jag håller ett öga och ett öra öppet och återkommer om och när något större inträffar.

Frågestund

I förra blogginlägget skrev jag om hundar och det kom några kommentarer på facebook. Ibland får jag frågor om olika saker och nu tänkte jag försöka samla in frågor och besvara dem här i bloggen. Det går så klart bra att fråga mig när som helst, men kan vara kul med en ”uppsamling” eller ”inventering”. Kanske det blir uppslag till blogginlägg, kanske några blogginlägg med frågor och svar. Vi får se!
Du kan fråga om vad som helst! Tycker jag att det är privat så blir det mitt svar. Dina frågor kan handla om Kreta, vandring, kriser, vad jag tycker är jobbigt/roligt/förfärligt/härligt osv. Kanske du vill ha tips och råd om något. Jag lämnar så klart inte ut ditt namn när jag svarar här i bloggen.
Min enda önskan är att du antingen skriver dina frågor nere i kommentarsfältet eller mailar till mig på ia.lofquist@live.com. Alltså: inga frågor via facebook. Jag lägger ut blogglänk i olika facebook-grupper så det blir svårare för mig att samla ihop frågorna och stor risk att jag missar.
Vi kan säga att du har veckan ut på dig att fundera och höra av dig, sedan är det min tur att sy ihop det!

Ha en fortsatt bra vecka!


Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Vada i naturrikedom

Igår gav jag mig ut på en av mina mest krävande vandringar. Vanligen går man upp i bergen, vandrar där i mer eller mindre kuperad terräng och sedan ner från bergen. Denna vandringen går upp och ner i stort sett hela tiden, det finns väldigt få och korta ”vilosträckningar”, dvs mer plana avsnitt. Totalt tog det 7 timmar och benen är alltid lite stumma på slutet trots att de är bergsvandringsvana. Varför utsätter sig människan för detta, undrar du kanske. Ja, jag ser det ju inte som att utsätta mig och lönen för mödan på denna vandringen är så stor eftersom den gör våren rättvisa och omvänt.
Och jag kan lugna den som planerar att vandra med mig att denna vandringen ligger på hyllan ”privat” ute på vandringslagret!

Vi börjar från början som är söder om Amiras. Jag har bloggat om detta tidigare, det är ett område där jag alltid känner en väldig respekt och vördnad. Det var här som ett 20-tal byar totalförstördes av tyskarna under andra världskriget i Viannou-massakern. Det finns ett fint minnesmonument vid stora vägen, men det är inte där jag börjar utan i den lilla byn Vachos.

Morgonen var solig och vindstilla. Fåglarna förde ett väldigt oväsen, kanske de försökte rensa struparna efter all Sahara-damm. Jag hörde en getklocka, en såg och två korpar kraxade uppe i skyn. Det var som om tiden gjort halt och jag var ensam i världen.

Ingen vacker syn, men ett fiffigt sätt att se till så att plast inte far omkring. Och alltid ha en påse till hands!

Jag vandrade i tisdags på nordsidan och igår (fredag) alltså på sydsidan. Jag skrev i förra inlägget att jag hoppades att våren skulle lugna ner sig, den är tidig och har bråttom. Den har inte lyssnat på mig, tvärtom! Kan det vara så att locket av Sahara-damm och den instängda värmen därunder skapar en miljö som liknar växthusklimat, tro. Jag kom hela vandringen att förundras över hur många blommor som är igång och hur vackra sluttningarna är. De skiftar i gult, vitt, rosa och grönt. Många vårblommor är gula, det är otroligt så många gula nyanser det finns. Och allt det gula på marken och solen i skyn gör att det liksom blir vår från alla håll. Det går inte att värja sig.

Vårvandring betyder också att sakta ner och vara observant. Visst är det roligt att hitta orkidéer och andra blommor, men jag tjusas av de som finns närmast marken. Små, små blommor i alla möjliga färger och former. Jorden är torr och de skuggas av större växter, men de ger inte upp och de är många!

I olivlundarna beskars träden och kvistarna eldades upp. Någon bil körde om, en stor hjord får och getter drevs nerför en sluttning till bättre bete. Vid lilla klostret, där jag träffade prästen Zakarias när jag vandrade förbi i december 2016, höll två personer på att ordna i och vid pilgrimshuset. Undrar om det kan vara inför påsken?

 

Det blev något av en hundvandring. Först tre hundar som hoppade ner från ett flak, men gamla mor fick tag i en gren och motade iväg dem.
Så passerade jag en olivlund och plötsligen hörde jag små klockor. Två unghundar hoppade upp på mig och hälsade glatt. Jag blev inte riktigt lika glad som de var och sa ”Oxi!” (nej på grekiska) några gånger högt och tydligt. Då vaknade husse som höll på att beskära träd och kallade på ungdomsligisterna. Jag slappande av, men snart hördes klockorna igen! Givetvis var det roligare med en främling som dessutom rörde på sig än en tråkig husse som inte brydde sig. Så de följde mig en bit, men nu höll de sig på marken.
Jag slog mig trött ner på en sten för att dricka lite vatten. Då hörde jag steg bakom mig, vände mig om och där kom en väldigt stor schäfer. Och bakom hördes skall från en unghund som var modig ”på håll”. Den stora schäfern ville bara slicka mig i stort sett överallt plus ryggsäcken plus vattenflaskan….då fick jag nog, packade ihop och fortsatte.
Nästan framme i byn och på vägen stod en pick-up med en av de största hundar jag sett här nere. Min blick letade snabbt – var är ägaren? Han stod och pratade vid en annan bil. Bara att lita på att han hade ett öra hos sin hund. Som hoppade ner och skällde. Då vaknade husse så jag kunde gå förbi.

Och mitt i vandringen, när jag bytte till shorts, kände jag det tydligt och det gick nästan att ta på: vädret slog om. Det kom fler moln, luften blev kyligare och det kom en svag vind. Tänk, så lite vi styr över. Jag var nöjd, jag fick min temperatursänkning.

Om man (som jag förr) är vårtrött, tycker illa om alla ”måsten” och människor som plötsligen är sprudlande och löjligt glada så slå dövörat till och följ istället naturen genom våren. Där blir det inte vår över en natt, där har allt sin tid och det ena avlöser det andra lugnt och fint. Här nere har vi nu 2 fina månader att se fram emot. Det är ett överflöd och enormt prunkande, men utan att vara påträngande. Jag tillåts njuta i lugn och ro. Det är gott. Och våren blir rikare och längre. Och den bryr sig inte om vilket humör du är på, det finns inga ”måsten”.

När jag kom till bilen kändes det som om jag vadat runt i massvis med vår! En skön känsla av rikedom och generositet som krupit innanför skinnet, letat upp själen och sagt ”gläds du lilla människa!”. Naturen sviker aldrig, den snurrar på som vanligt. Om och om igen. Det finns en trygghet i det. Som vi kan vila i.

Ha en skön och fridfull söndag!

PS. Foton uppladdade till min flickr-sida! Titta riktigt noga på biet – ser du den nektar han lagt i sin påse på benet? DS.

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!