Etikettarkiv: vår

Vårdopp på platå och sista vårvandringen

Kommentera

Vårdopp på platå
Jag fick en så stor lust att få ännu lite mer vår. Vi har haft en otrolig vår och det känns sorgligt att den är på väg att lämna oss för nu kommer sommaren. Man skulle kunna kalla det separationsångest! Men var få en sista dos? Katharo-platån givetvis! Jag vandrade där i höstas och presenterade då platån, det kan du läsa om i inlägget Getternas och fårens egen platå i sprakande färger. Jag tänkte att jag skulle återvända nu i vår, men har glömt bort det.

På vägen upp från Kritsa körde jag in i dimma. Ingen bra början. Vandra i dimma – varken kul eller enkelt. Men när jag lämnade Ierapetra såg jag låga, låga moln vid bergen både i väst och öst så kanske, kanske…och så var det! Plötsligen var jag ute i sol och klarblå himmel med moln nedanför mig. Nu mötte mig nästa utmaning: getterna. Här bor inga getter som far åt alla håll när man kommer utan här bor de coola getterna. De går på vägen i slow motion, stannar upp och ser sig omkring i lugn och ro. En ställde sig framför Panda och tog sig en rejäl och ingående titt. Precis när jag började fundera över om jag skulle backa eller tuta så fnyste geten och masade sig ut i vegetationen.

Oj, oj, oj! Jag hade modifierat den vandring jag gjorde i höstas och det blev riktigt bra. Fast egentligen brydde jag mig inte så mycket om själva vandrandet för jag var förlorad! Här bjöd naturen på ett överflöd som det kändes skamligt att bara njuta av och inte ge nå’t tillbaka. Eftersom platån inte är så uppodlad som grannen Lasithi-platån var det fullt med blommor och blomsterängar! Fruktträden hade tyvärr blommat ut, men jag dök ner i blomsterhavet till tonerna av fågelkvitter och insektssurr. Här fanns alla nyanser du kan tänka dig från ljuslila till mörkaste blått. Här och där uppblandat med rött, vitt och gult. Detta måste vara blomsterängarnas paradis!
Om jag höjde blicken så gav lövträden mig alla gröna nyanser som finns från vårskirt ljusgrönt till de magnifika ekarnas brungröna färg (de har hängen nu). Och utplacerade lite halvt nonchalant stod Trubbhagtorn som blommade så mycket att de nästan välte.
Mäktiga Dikti-toppar med snöfläckar bildade en underbar kontrast.
Och på en gammal bro, som vatten porlade under, stannade jag upp och såg ett vackert giftermål mellan Skåne och Kreta: sädesfält som böljade i vinden med bergen i fonden.
Det blir inte bättre än så. Det kan det inte bli. Och vem skulle kunna begära mer?

Jag önskar att jag hade förmåga att beskriva denna variationsrika och överflödande platå för dig, men jag hittar inga bra ord. Här får du ett litet smakprov även om inte heller foton gör rättvisa åt vårparadiset.
(klicka på foto för större storlek och fler foton finns på min flickr-sida)

Fjärilshyacinten är en av mina favoriter. Den är inte direkt vacker, mer en kul typ som ser ut att komma från en annan planet. Den borde kanske heta Outer space-hyacint? Här på platån fick jag inte en planta här och där utan hela fält!

Några andra skönheter:

Och nej, jag kan inte namn på växter utan lutar mig mot sakkunskapen i facebook-gruppen ”Flowers of Crete”.

Vandringen slutade inte så fridfullt eftersom det kom sju jeepar från någon arrangör som kör runt folk. Jag vandrade då på E4 och jag undrar varför de måste köra precis där det går en vandringsled. Jag hoppas att de stannar då och då så passagerarna inte bara får titta på naturen genom bilfönster utan också uppleva den. Dammig blev jag så friskt vatten och lunch satt fint när jag kom fram. Kyparen, en ung kille, undrade vad jag tyckte om platån och jag kunde inte nog förklara hur vacker och fin jag tycker att den är! Han blev glad.

Sista vårvandringen
Sommaren har fått in en fot för nu börjar oleandern att blomma och den är som allra vackrast om ungefär en vecka eller två. I nästa vecka tar sommaren ett stort kliv in genom dörren för då ska vi enlig väderprognosen få julitemperaturer. Så det var gott att vandra igår i bergen med goda vänner, både två- och fyrbenta.

På grund av sjukdom hade vi fått skjuta på vandringen, men jag tror att det var meningen. Nu fick vi njuta av den allra sista vårdallringen. Ännu är bergsslänterna gula och ljusröda av olika buskar och marktäckare. Vi förundrades över hur grönt det varit och är i år och att vi här och där hörde vatten som porlade med kraft. När vi passerat bergskrönet mötte en skön vind som bar med sig ljuvlig doft av kryddor och örter, främst timjan. Den här ön mår verkligen gott efter den stökiga vintern!

Här är vännerna på ”upploppet”. Efter cirka 4 timmar närmade vi oss civilisationen och målet: lunch på bytaverna!

 

 

 

 

Då är det dags att avsluta denna vecka med lugn och skön söndag! Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Vandring, utflykt och biltur

7 svar

Ilskan, som jag kände i fredags, har sjunkit undan lite så nu kan jag berätta om torsdagens vandring. Mitt påskfirande får komma i nästa blogginlägg. Jag har kommit lite efter i tiden, men det är väl inte hela världen.

Då och då ger jag mig ut på nya vandringar. Kretas landskap är så skiftande så det är spännande att se något nytt och det gör gott för både ben och själ. I nya områden blir det inga långa vandringar utan den första är mer som rekognosering. Hur ser det ut, hur brant, inbjuder det till vandringar, ger det mersmak osv. Jag hade tagit ut en kort vandring på satellitkarta i trakten ovanför Epano Sisi och Milatos och i torsdags var det dags att prova.
Tilläggas ska att det var inte en bra dag att vandra. Koncentrationen av Sahara-sand var hög i luften och då mår kroppen inte bra, framför allt är det en belastning för lungorna. Det blir inga fler sådana här misstag, varje vår ska väderprognosen studeras tillsammans med dammprognosen.
Som avslutning tänkte jag mig en liten utflykt!

Panda och jag gav oss iväg och efter att vi kört igenom Epano Sisi (fortfarande den sötaste och raraste by jag vet) fick Panda vila vid en taverna. Jag gav mig iväg med ett huvud som rörde sig som en vindflöjel – här skulle studeras och tas in! Den lilla vind som var kändes annorlunda. Vinden har vänt till sydlig och temperaturen gått upp. Nu kommer värmen! Skönt, men med Sahara-dammet som lock blir det klibbig och stillastående värme som är obehaglig. Fåglar kvittrade och när jag vände mig om såg jag ett spegelblankt hav längre bort.
Fick tidigt en ganska brant uppförsbacke och sedan svängde vägen. Där stötte jag på det som fick min ilska att blomma. Och upprördhet. Och ledsamhet. Eller på ett något rakare språk: jag blev så jävla förbannad!

Visst är det en fantastisk vy? Och detta var bara början på den inofficiella soptippen. Och efter den kom två mindre. Det är sin sak att greker inte är speciellt intresserade av att vara ute i naturen, men den här användningen gör mig så arg och ledsen. Om man ändå ska lasta och köra iväg avfall kan man väl lika gärna köra till en soptipp!? Det är inte första gången jag ser sopor i naturen, men detta var definitivt den största soptipp jag sett. Mycket klurigt placerad så den inte syns för turisterna en bit ner mot kusten och bilande turister på en asfalterad parallellväg.

Grekland ligger i botten i EU när det gäller sophantering, men de uppgifterna grundar sig troligen på den sophantering som är synlig, offentlig. Här låg bl a dunkar – vad innehöll de? Utrivna byggnadsdelar, plast, halva vattenplasttankar, brädor, sängmadrasser….allt du kan föreställa dig. Så’nt här ofog borde man försöka göra något åt. Minns du vad jag skrev i förra nyhetsbulletinen? Två robotar är inköpta för att sortera sopor vid sopstationer i Chania och Iraklio. Det är givetvis en lättnad för de som idag sorterar där manuellt och får olika skador, men det vore väl smartare att se till så att sopor sorteras från början?
Sophanteringen och, framför allt, tippandet i naturen är en skam för vackra Grekland.

Jag fortsatte uppåt med raska steg. Adrenalinet hjälpte till. Sahara-dammet gjorde mig väldigt flåsig. Det var dags för en paus och det blev på en sten vid en grön sjö. Det är så här det ska se ut!

 

 

 

 

 

Efter pausen började jag njuta av natur och landskap. Blommor och växter är inte desamma över hela ön så här såg jag några som inte finns nere hos oss. Och jag saknade några som finns hos oss. Några andra finns fler hos oss än här. Och några andra tvärtom. De två gula ärtväxterna (nej, det är inte ”ginst”) avlöser varandra i år så sluttningarna bara fortsätter att vara gula. Lilla bulliga gulgröna buskarna blommar också och till färgprakten bidrar Ebenus cretica med sin speciella rosalila nyans. De verkar finnas överallt för tillfället!
Insekter for omkring, gräshoppor hoppade, fjärilar fladdrade. Och en av de vackraste och coolaste småkryp jag vet hälsade på några gånger: det kretensiska biet. Stort och ofarligt.

På väg ner mot Milatos passerade jag en del hus som nog kallas ”Villa”. Jag funderade över byggstilen, de ser mer italienska ut än kretensiska. En del har troligen utlänningar byggt och en del är byggda av greker för uthyrning till turister.
Efter Milatos på väg tillbaka till bilen ökade trafiken. Hyrbilar, fyrhjulingar, en buss. Det kändes att jag var nära turistorter.
Förresten så kan jag berätta för dig att många orter som ligger vid kusten har inte många år på nacken. Många av dem var bara en hamn till en by som ligger längre från kusten. När turisterna började komma insåg befolkningen att här var en inkomstkälla och ”de där” verkade vilja vara vid havet. Alltså slog man upp några hotell vid hamnen, det kom fler och man byggde mer. Så är det med t ex Hersonissos och Matala. Här syns ett tydligt exempel där Milatos ligger närmast mig och ”Milatos strand” (Paralia Milatou) blivit en ny ”by” nere vid stranden.

Fler vandringar i detta området blir det inte, men kanske om man flyttar sig lite österut… Tycker jag då att en så’n här dag är misslyckad? Absolut inte! Även om det inte gav mersmak så fick jag en dag ute i naturen och det är aldrig fel.

Framme vid Panda för att ge mig iväg på utflykten: Milatos-grottan! Jag har varit på väg en gång, men klockan var för mycket. Denna gången skulle det bli av! Lätt att hitta, inte så lång stig upp till grottan men rejält stenig (inte lämplig för sandaler om nu nå’n skulle få den tokiga idéen). Fantastisk utsikt! Grönskande, dramatisk ravin med Milatos by halvvägs och bakom den högre, fjärran bergstoppar.

Kom fram till grottan och skrattade gott åt min egen dumhet. Om man ska besöka en grotta behövs ljus, eller hur? Så varför låg ficklampan kvar i bilen…. Inne i grottan var en barnfamilj så det ropades och stojades. De tog sig fram med ljus från mobiler, men jag tyckte inte att det räckte. Man såg bara nå’n meter framför fötterna och jag ville se både var jag gick och grottans väggar, gångar och formationer. Det kändes lite fel med stojandet med tanke på grottans historia. Jag beslutade att gå ner igen och återkomma i slutet av oktober. Med ficklampa. Förhoppningsvis utan stoj.

Jag tror att de flesta kör tillbaka samma väg som de kom till grottan, men jag fortsatte och fick en väldigt vacker biltur. Bitvis en så’n som på kartor kallas ”scenic drive”.

Jag tog längre tid på mig och ”Astranis” är Neapoli (körde alltså under National Road E75 genom Neapoli).

Längs kusten från Elounda och neråt låg det turister i solstolar och kretensarna har inte fått av sig alla vinterkläder än – uppochnervända världen!

En dag med många olika känslor och upplevelser. Och rejäl hosta när jag kom hem!

Ha en bra Valborg och 1:a maj!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Lustifikationer

12 svar

De senaste dagarna har varit fyllda med glädje, njutning och överraskningar. En heldagstur på östra Kreta då vi bl a besökte klostret Toplou (jag var där 1987…). En lite regnig tur i början, men sedan tittade solen fram periodvis. God lunch i Zakros och fika i Sitia. Passageraren hade aldrig varit därute i öst och blev positivt överraskad. Det är ju så med den här stora ön att den har flera ansikten. Ingen bättre än den andra, bara olika vackra.

Och det har vandrats och alla vandrare denna veckan tycks mig ha kopplat av, landat i och förundrats över det gröna landskapet samt njutit i fulla muggar av vår ovanligt hänryckande vår. Eller vad sägs om dessa två som badar i en riktig blomsteräng:

Mycket påskande är det nu närmast. Den oortodoxa påsken denna helgen och den ortodoxa nästa helg. Jag måste göra en del ärenden imorgon så den där härliga långfredagsstillheten får vänta till nästa fredag. Den som väntar på nå’t gott!

Idag tänkte jag skriva om tre små händelser som på olika sätt lockat till skratt. Inga världsomstörtande eller exceptionella händelser utan så’nt där som vi inte ska låta oss gå förbi utan ta vara på och vila i en stund. Hur bra och skönt är väl inte ett gott skratt!?

Ibland är medmänniskor närmare varandra än man tror. En vän som delar sin tid mellan här och där behövde pga en flytt i Sverige kontakta kundtjänst på comhem. Hon ringde, trevlig ung man svarade och hon fick någon fråga som hon inte kunde svara på utan fick säga:
– Jag är inte där nu.
– Var är du?
– Jag är på Kreta.
– Det är jag också!
Och det visade sig att han nyligen börjat jobba i Chania på nordvästra Kreta. Så där satt de i varsitt hörn av ön och pratade om en internetuppkoppling i mellansverige. Visst är det dråpligt!?

I maj är det borgmästarval och vår lilla stad brukar ha 2-3 kandidater. I år är de 8 stycken! Det har resulterat i en del irritation bland befolkningen som tycker att nog borde det gå att samarbeta. Så många kandidater blir troligen väldigt splittrande och kanske ingen får en rejäl majoritet av rösterna.
Min språklärare och några vänner satt och diskuterade detta och då föddes en idé. De skrapade ihop vänner och vänners vänner, ”bildade” ett parti och någon producerade ett mycket snyggt tryck med proffsig layout. De 43 partimedlemmarna fick varsitt blad i samma stil där de presenterade sig och hade en uppställning av meriter med mera. Kontakt togs med nättidning och radiostation, varje person la ut partiets och sitt eget dokument på sin facebook-sida. När ierapetranerna vaknade den 1 april fann de att kommunen plötsligen hade totalt 51 kandidater!
Misstanke fanns så klart om aprilskämt, men det var ju så proffsigt gjort…det liknade de andra kandidaternas ”marknadsföring”…det blev lite oroligt i en del läger. De 43 hade fullt upp under dagen med att besvara telefonsamtal, kommentarer på facebook och ta emot löften i stil med ”så roligt att du ställer upp! jag ska rösta på dig!”. Tidig kväll samlades gruppen på ett café för att diskutera hur de skulle avblåsa skämtet. De blev avbrutna hela tiden av folk som kom fram och intygade sitt stöd. Till slut lyckades de spela in en video som bl a las ut på facebook där de i kör säger ”Kalo mina!”. Det betyder ”bra månad” och sägs i början av varje månad och det är så man avslutar ett aprilskämt.
Jag älskar skämt som har en udd eller underton! Det här var inte bara roligt utan också ett inlägg i debatten och en släng till den kommunala organisationen och alla de som önskar få in en fot och bestämma. Lyckat dubbelt upp!

Igår åkte vi med pratsam taxichaufför som bl a intygade att han tyckte om att gå. De sträckor han presenterade imponerade inte på någon av oss, men som han poängterade: det är bättre än ingenting. Så började vi prata om var mina vandrare i baksätet kom ifrån (Sverige) och att resa:
– I like to travel.
– Where have you been?
– Everywhere!
– Really? Everywhere?
– O yes!
– In Sweden?
– No.
– So you haven’t been everywhere?
Stora skratt i taxibilen. Och sedan intygade han med emfas att han verkligen vill åka till Sverige.
Man ska vara försiktig med vad man säger, vilka ord man väljer och vem som finns i närheten…

Nu ser jag fram emot ägg och sill (nedburen av mig från Sverige) imorgon och påsklunch på söndag. Väderprognosen för helgen säger väldigt blåsigt, men konstigt nog inget regn. Jag menar, efter de senaste 3,5 månadernas väder har vi ju blivit vana vid lite oväder titt som tätt.

Jag önskar dig sköna och fina helgdagar med en eller två vårpromenader! Och en Glad Påsk!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Rusig tacksamhet

6 svar

Många beundrar havets olika blå nyanser och visst är det vackert. Glöm inte att vända på dig och lyfta blicken! Idag har jag varit ute och kontrollerat min nya vårvandring och den har klarat sig bra från ovädret.

Där ute finns en helt fantastiskt underbar natur som bjuder på olika färger, former, växtsätt, storlekar, dofter, ljud.  Att vandra där idag var som att bada i ett grönt hav! Ingen konstnär eller målare kan ta fram så många gröna nyanser. Och de ändras beroende på hur ljuset faller och vindens framfart. Kanin skuttade, ödlor prasslade, vatten forsade, fåglar kvittrade och vackra fjärilar flög omkring. Nytt liv bryter fram i vårskirt grönt eller blodrött. Molnen hade formationslek uppe i skyn. Hundskall i fjärran tillsammans med getters bräkande, en vacker häst betade girigt i en olivlund. Plötsligen slog vädret om, jag kände en regndroppe, men det slutade innan det börjat. Som om vädrets makter ångrade sig och tog tillbaka sin lilla skur (kanske släppte den nå’n annanstans, vem vet).

Varför är växter så olika? Var kommer alla former och färger ifrån? Varför låter inte alla fåglar likadant? Hur kommer det sig att det hänger ihop, att allt är beroende av varandra? Vart ska jag rikta mitt tack? Finns det en Gud eller högre makt? Kan det verkligen bara vara en ”big bang”?

Jag stod en lång stund och tittade på det vackraste landskap jag vet och tänkte på vilken ynnest det är att få bo här, kunna njuta av allt som bjuds. Alldeles gratis bara flödar naturen. Tänk om allt gick att fånga i en stor, varm kram!
Har det någon betydelse varifrån allt kommer, hur det hänger ihop eller vad enskilda växter heter? Handlar det inte bara om att stanna, öppna upp och ta emot?
Nästa vecka har jag några vandringskunder. Jag hoppas att någon av dem väljer vårvandring för jag vill bada igen och igen…

Slutpratat – idag blir det många foton. Här får du ett smakprov på färg och form i min del av världen!
(klicka på foto för större storlek)

Gå ut och njut av naturen i helgen! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Väder och väder

11 svar

Fredag 5 april – en sorts väder

I fredags kombinerade Panda och jag utflykt med vandring genom att ta en till vissa delar ny (för oss) väg upp till Lasithi-platån. Jag var nyfiken på hur långt våren kommit där uppe. Förra året var jag där den 23 februari och då hade våren kommit en bit, men förra året kan man inte ha som jämförelse. Det var ett ovanligt varmt år med tidig och kort vår.

När jag började vandra på platån så var det minsann kallt om händerna som fick vila i fickorna. Jag såg väl ut som en ganska nonchalant vandrare, antar jag. Tänkte att det var synd att jag inte tagit med mig mina vantar (vilka jag hittade tre timmar senare i ett fack i ryggsäcken – så bra koll har jag!).
Det var som att få en käftsmäll av våren i dess början, som att färdas cirka fem veckor bakåt i tiden. Jag möttes av ett väldigt fågelkvitter, rinnande vatten och tung blomdoft. Mandelträd och vildpäron hade precis börjar blomma. Här och där låg dimma, himlen var jämntjock och det var vindstilla. Jag hade inga speciella planer eller fastlagd rutt utan bara strosade i stillhet och lugn. Så skönt!
(klicka på foton för större format)

Strosa i all ära, men lite koll får man ha med hjälp av karta….

Vid en gård skällde en hund på en stackars get som var bunden och inte kunde komma undan. Hunden ville leka, men geten var inte ett dugg intresserad. Hundskallet skar genom luften och mina trumhinnor. Lite senare hade skolan i byn Tsermidon rast för då flöt barnrop och barnskratt ut över platån. Det går inte att låta bli att dra på munnen när man hör lyckliga, glada barn. Slogs av tanken att jag önskar att alla barn var så glada. Vid 11-tiden ringde det i en kyrka och en-två minuter senare svarade en kyrka i en by på andra sidan. Ljuden bars långt i stillheten, de blev större, kraftigare och tydligare.

Utspridda på platån finns märkliga små hus som jag inte förstod vad de används till. I några fanns hönor, men de flesta bara stod där tysta och slutna. Så passerade jag ett med trasig dörr och såg att det användes för att lagra potatis.

 

 

Den ena delen av platån var blötare än den andra. Där fanns vattenpölar och t o m små sjöar ute på åkrarna. Grodorna har vårkänslor, det går inte att missa. De är högröstade och lätet är väldigt udda. Inget vårbruk igång, det är för blött och troligen för kallt på nätterna. Jag såg några som packade kålhuvuden och några som beskar äppleträd. Och givetvis några av de stora fårhjordarna.

 

Det är speciellt att stå nästan mitt på platån och vrida sig 360 grader. Det är vackert, majestätiskt och imponerande! Den platta platån som inramas av bergen och byarna utspridda där emellan. Den vyn får man inte om man följer asfaltvägen runt platån! Jag njöt av vy och stillhet, kändes nästan som att vara ensam i världen och att tiden stannat, men då hördes ett flygplan. Civilisationen trängde sig på.

Diktis toppar är snöklädda, men när man kommer så här nära syns Sahara-dammet som kom i februari tydligt. Det gör att snön ser smutsig ut så topparna är finare på håll. Vid halv två-tiden började det komma moln från sydost och jag kunde nästan ta på väderomslaget. Över de lägre bergen vällde molnen sakta ner. Vilket skådespel! Jag skulle kunna tänka mig att bo i bergen bara för väderskiftningarna och att de har väder – inte blå himmel och solsken som vi kan ha i veckor (och det kan man faktiskt bli trött på).

Några blommor:

Jag blev förvånad över att det stod grönsaker, mest kål, på några åkrar. Med tanke på hur blött det var borde de nästan vara ruttna:

Någon som vet vad det här är? Gula blommor och det verkade vara något som man skar bort en bit av stammen av. Jag tänkte först på sparris, men det är det ju inte. Eller?

Vid tre-tiden var jag tillbaka vid bilen och kunde konstatera att det varit en skön, slapp strosadag. Benen sa tack så mycket för att de inte mött några backar och ögon och hjärna kändes renspolade eftersom de fått lite annat att titta på. Så var det dags att köra hem igen och si så där fem veckor framåt i tiden.
Körde runt platån och förvånades över hur slitna byarna är. Många bor inte här uppe under vinterhalvåret utan flyttar upp nu snart inför turistsäsongen. Jag såg lite aktivitet vid några tavernor och två tavernor var öppna, i övrigt var det stängt och tillbommat.

Lördag 6 april – en annan sorts väder

Det är märkligt och fantastiskt hur snabbt det kan svänga, hur naturen lever sitt eget liv. Den stilla fredagen klövs mitt itu efter midnatt då ovädret var över oss. Det kulminerade under småtimmarna och uppåt förmiddagen för att efter lunch börja mattas av. Det kom från syd-sydöst med hårda vindar och skyfall som under förmiddagen övergick i vanligt regn och under sen eftermiddagen slutade det regna. Då började rapporterna komma på nätet. Avstängda vägar, översvämmade växthus, boningshus där vattnet tagit sig in, i en by utanför Sitia fick folk ta sig upp på hustaken för att bli evakuerade, i Makry Gialos forsade vattnet fram överallt och skulle gamla bron ute vid Mirtos klara sig, tro (det gjorde den). Och…ja, det är kanske svårt att föreställa sig att ett turistmål har mer än semesterväder, men så har det verkligen varit i år. Vill du veta mer och se foton och videos så titta på neakriti eller radiolasithi.
(högerklicka på text och välj ”översätt till svenska”)

Det är givetvis trist för tavernor o likn som precis öppnat för säsongen, men städa och reparera går nog snabbt. En del undrar i facebook-grupper om det går att resa hit, men det är så klart ingen fara. Det är betydligt värre för alla dem som har vattenskador i sina hus, vägar som skadats, växthus där plantor måste slängas och ett stort arbete återstår för att kunna använda växthusen igen. ”Regionguvernören” (högsta hönset i Kretas ”regionregering”) har deklarerat att kommunerna Ierapetra och Sitia är i nödsituation och han har haft kontakt med inrikesministern. Vi får se om vi också kan få lite pengar från Aten som västra Kreta fick när de tog största smällen av ovädret i slutet av februari.

Tänk, en dag är stilla, nästa dag har nästan alla naturens makter släppts lösa. Och hur gick det då för Lasithi-platån där jag lallade runt på fredagen?
(mitt foto till vänster, foto till höger från facebook-sidan ”Siganos J. Oropedio Lasithiou”)

Till sist

I måndags såg jag de första all inclusive-turisterna i sta’n. De hade förirrat sig in i Ierapetra och gamla sta’n. Hörde att de pratade franska så de letade väl efter Napoleons hus (som håller på att renoveras!).

Idag luftade jag Panda uppe i bergen för att se om det är några vandringar jag inte kan ta mig till, men det såg bra ut. Mötte en väldigt stor gethjord, stannade och väntade, tre herdar varav en blev väldans arg. Faktiskt den första arga herde jag sett på alla år. Kanske han bara var hetsad av ovädret, kanske de förlorat några djur (jodå, det var några getter och får som strök med i ovädret).

Kör extra försiktigt på Kreta i år! Det finns en hel del små hål på vägarna och de lagas givetvis inte i första hand utan att schakta bort ras och få vägar hela igen prioriteras.
Och tänk på att rasrisken inte minskar bara för att vädret stabiliseras. När jorden torkar krymper den ihop så stenar, grenar och annat rör på sig.

Ha en bra fortsatt vecka!
PS. På min flickr-sida finns fler foton!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Väder, arbete, säsong, foto och lite annat

6 svar

Fint vårväder idag efter en blåsig helg. I fredags fick nordvästra Kreta en riktig snyting – igen. Jag känner verkligen med dem där borta med raserade broar och vägar och annat elände. Som grädde på moset har de idag haft en jordbävning mellan de smala halvöarna som sticker ut väster om Chania och den var på 4,2, på 8 km djup och inte långt från land. Väldigt glad att jag bor i sydost med sina för- och nackdelar, för tillfället bara fördelar. Var och en får sitt, men det kan vara i någorlunda rimliga doser.

Idag gav jag mig ut på arbete. Mina flyers (infoblad på hotell) kan inte längre beställas via nätet så det var dags att leta upp något lokalt tryckeri. Lite, lite dyrare, men vilken service! Vill du ha dem imorgon, undrade killen. Nej, nej, det räcker med fredag, tyckte jag. Hoppas de blir bra!

Se’n gav Panda och jag oss upp i bergen för att kontrollera några delsträckor. Om någon fick syn på mig så trodde de nog att jag var vilse eller bara snurrig. Av fyra möjliga delsträckor fungerade två riktigt bra. Och delsträckan på mitten av vandringen blev också bra. I nästa vecka ska jag vandra hela och sedan läggs den in på vandringslagret.
På hemvägen körde jag in till en by där jag haft problem som jag framfört till byn och de har varit hos kommunen. Traskade runt och det verkar som om problemet är löst. Väldigt bra! Annars hade jag fått göra en stor och genomgripande ändring inte skulle bli så bra som nuvarande.

På tal om vandringslagret så är det med delade känslor jag letar nya vandringar. I år väntar ett mellanår, en inte så bra säsong. Jag har färre frågor som gått till bokning än vanligt. Har fått veta av andra som ordnar olika veckoresor o likn att bokningar i år är lägre än vanligt. Av de större reseföretagen har en dragit ner på sina resor, en annan signalerar nedgång i antal bokningar med 25 % eller mer. Och det är Medelhavet som får ta den största smällen. I intervjuer har fler svenskar än vanligt sagt att de planerar att semestra i Sverige i år. Och det är ju roligt – man måste inte resa iväg för att ha en bra och fin semester.

Men för oss småföretagare, tavernaägare osv är det inte så kul. Varför blir det så här? Ja, förutom restrender som är svåra att få grepp om så nämns ”flygskammen”, flygkraschen i Etiopien och valutakursen. Som alternativ till flyget talar en del om tåg, men det verkar inte alldeles enkelt att sy ihop en resa mellan olika länder i Europa och dessutom tar det längre tid att resa med tåg än med flyg. Givetvis kan man se tågfärden som en del av resan, men det tar tid att ändra folks sätt att tänka och vanor. För öarna i Medelhavet så är det en olycklig utveckling eftersom båt inte är något bra alternativ, kanske det s k ”båtluffandet” också minskar i år. Båt lär vara lika dåligt eller värre för miljön än flyget. Det beror lite på vem man lyssnar på. Det svåra med miljöfrågor tycker jag är alla självutnämnda experter, det blir svårt att veta vad och vem man kan lita på.
På de fyra år jag hållt på har det inte sett så osäkert och skakigt ut som i år. Vi får hålla tummarna och utvärdera säsongen i oktober-november.

Till två andra saker! Vandring har den stora fördelen att det ger från- och avkoppling och om man kan släppa taget så får hjärnan tumla runt på egen hand. Tankar tar nya banor och hittar andra vindlingar. Många av mina bästa beslut har kommit till mig på vandring. Det hände igen i förra veckan! Något jag funderat över, stött och blött under vintern, bara kom. Ett stort beslut för mig och då är det viktigt att det verkligen ”sitter”. Och det gör det nu! Och det är så gott!

Den andra saken gör att jag är alldeles rusig! Jag har tidigare berättat om flickr-gruppen Fotosöndag som jag deltar i då och då. I söndags laddade jag upp ett foto som jag var väldigt nöjd med. Det var inte tekniskt eller exceptionellt på något sätt. Och det bara började rassla till! Jag har aldrig haft så många besök till min flickr-sida som från söndag fram till nu, aldrig så många som tittat på ett foto, aldrig så många ”fave” och finfina kommentarer! Och inbjudningar från sex olika grupper om att lägga till fotot! Fått många nya följare så nu är jag riktigt nervös. Kan jag leverera, jag som bara är en glad amatör med okomplicerad digitalkamera?
Jag kanske ska fundera på att byta inriktning på min firma.
(här är fotot)

Imorgon tänker jag mig att styra kosan mot Lasithi-platån för att se hur långt våren kommit där uppe och få mig lite plan vandring. Men kanske jag ändrar mig på morgonen – vem vet!?
Ha det gott!

PS. Mer om Fotosöndag i Inte linslus utan bländande avtryckare och Bra, dåligt, biltur, vandring och mer.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Turgumma, nationaldag, smällar. Och våren så klart!

8 svar

Nu börjar det våras i sta’n också. Aktiviteten höjs då renoveringar går in i slutskedet, sista lagret färg ska strykas på, bord och stolar ses över. På turistsidan vaknar turistshopparna till liv och de stora hotellen som har kontrakt med resebolag ska börja öppna i början av april.

Turgumma

I fredags slockande hela Kreta pga en explosion i ett kraftverk i Iraklio. Brandkårer från olika delar av ön ryckte ut och nere hos oss hade vi el igen efter 2,5 timme. Troligen gjordes en provisorisk omkoppling för skador efter explosion och brand måste ta några dagar att reparera. Jag hade storstädning av balkonger, jalusier osv när jag upptäckte att jag inte hade tillräckligt med hushållspapper till fönsterputsningen. Alltså fick jag ge mig iväg till super market och sedan hem och göra klart. Det var inte förrän på kvällen som jag insåg vilken turgumma jag varit! Hade jag gått upp till super market 1 (en) timme senare hade jag suttit fast i strömlös hiss i 2,5 timme! Man ska vara tacksam för det som kommer i ens väg, men man kan också vara tacksam för det som tar en annan väg!

Nationaldagen

I måndags var det Greklands nationaldag som firas till minne av att Grekland 1821 utropade sig som självständiga från osmanska riket. Det mottogs inte med applåder utan ett 11-årigt självständighetskrig startade så officiellt blev landet självständigt och monarki 1832. Fast landets gränser såg inte riktigt ut då som de gör nu.
Det var lite osäkert med firandet för vi hade halv storm, men jag traskade upp till paradgatan. Och där var det soligt och bara lite vind! Gatans sträckning och vindriktningen sammanföll inte utan husen läade. Så kom då olika frivilligorganisationer, idrottsföreningar, hamnpolisen, skolorna osv marscherande med fanor och flaggor. Jag fick ungefär samma tankar som tidigare, men i år var några nya i skenet av att jag börjat dyka ner i Greklands moderna historia. Festligt och högtidligt var det i alla fall!

En liten twist: jag kommenterade till min språklärare att jag tyckte det var konstigt att det alltid (karneval, nationaldag, ochi-dagen osv) är samma polis som åker på uppgiften att gå fram och tillbaka som nå’n sorts sambandsperson. Han är smal och har kollegor som skulle må bra av att röra på sig, om man säger så. Min språklärare letade upp ett foto på sin mobil och visade mig och jag kunde peka ut vem jag menade. Då skrattade Manolis och sa: ”Ia, det är polischefen!”. Inte så konstigt att han håller ett öga på allt och alla. Man kan kanske ursäkta min okunskap med att det är ett gott tecken att inte känna till polisen alltför bra. Hm.

Smällar

Då och då får man sina smällar som liksom gör att livet stannar upp en stund eller att man hajar till i tankevimlet. I veckan tappade jag min kamera rakt ner i stenläggning. Jag slutade andas. Stod stilla och tittade på den ungefär som om jag trodde att den skulle ropa något till mig som t ex ”Aj, aj, aj!”. Lyfte långsamt upp den och började kontrollera den. Jodå, den gick att slå på. Jodå, den gick att ställa in. Jodå, den gick att ta foto med. Jodå, skärmen på baksidan var hel. DÅ började jag andas igen!

I tisdags var det dags att fylla på Panda. Jag har förstått att det är mycket diskussion i Sverige om bensinpris så här kommer en liten jämförelse. 1,595 euro/liter. På det ska man lägga att grekiska löner är betydligt lägre än svenska löner. Jag slutar inte att förvånas över att det körs så mycket bil här och att kollektivtrafiken är så dåligt utbyggd. För egen del började jag i tankarna gå igenom alla körningar sedan förra tankningen för att se vilka som varit onödiga. Och givetvis fundera över om jag ska behålla Panda, men kom fram till att vi kör en månad till. Det kostar också att gå till terapeut för att behandla allvarlig separationsångest….

Våren

Oj, vilken underbar vår vi har i år! Jag vandrade i tisdags och det kändes som om jag vadade i ett vårhav. Det havet har flera gröna nyanser, massor med blommor och en mängd insekter, fjärilar, bin och andra kreatur. Jag kontrollerade en sträcka som jag erbjuder kunder och tog en ny sträcka tillbaka till Panda. Möttes av aromatiska kryddofter! I år behöver man inte gå fram och ta i dem, de nästan stinker! Om två månader ungefär doftar de mest damm.
Det finns de som går på orkidéjakt och visst är de vackra, men jag är betydligt mer fascinerad av de små växter som knappt når över markytan. Där finns de roligaste kreationer, skiraste små skönheter och växter med ovanliga former. För att få del av den undre världen måste man sakta in, ibland stanna och sätta sig ner, vika undan grenar. Det är rogivande för både kropp och själ. Jag hoppas att orkidéjägare inte missar allt som pågår runt de rara plantorna.
Sex timmars gränslös och avkopplad njutning med fikapaus på kafenio i mitten – en dag att vara tacksam för.

Mycket nederbörd i vinter – här en ny liten ”sjö”!

Till sist

Idag skulle jag egentligen städa, men vi ska ha några dagar dåligt väder så jag ska passa på att vila mitt dåliga knä. Det var blivit lite överansträngt efter den kalla, passiva vintern så jag får låta våren fortsätta där ute och se till så att jag kan dyka ner i den igen i nästa vecka.
Ha en fridfull och skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Våren tuffar vidare

12 svar

I söndags var det riktigt vårväder! Ovanligt mycket folk som inte kunde stå emot att ta en promenad, några hade varit i kyrkan. Och ”mina” gubbar på mitt frukostställe diskuterade livligt och spelade tavli som vanligt. Inte kunde man vara inomhus en så’n dag så jag och Panda tog kustvägen upp till Agios Nikolaos. Havet är aldrig så vackert som i mars då det de flesta dagar har en djup, mättad blå nyans som inte liknar något annat. Jag antar att den kommer av växlingen mellan vinter och vår, att luften är speciell.
I Agios Nikolaos stod det turistbussar, turister promenerade i sta’n, både enskilt och i grupper, och några turistshopar var öppna. Eftersom de pratade tyska så var de antingen tyska vinterturister som chartras till Kreta att shoppa (enligt framgångstrikt koncept i bl a Turkiet; det började här på Kreta förra vintern) eller de första turisterna för säsongen. Jag lutar åt det senare. Första charterplanet brukar komma vid denna tiden, det kommer till Iraklio och från Tyskland. Tyskarna är de som har längst säsong på Kreta (och skandinaverna kortast).
Jag promenerade runt lite i lugna Agios Nikolaos, fr o m maj och över sommaren åker jag inte dit för då är det alldeles för mycket folk och ”kommers”. God crepes och gott kaffe på Asteria, studerade folklivet en stund, sedan bar det hemåt.

Jag har haft två vandringsdagar. Våren fortsätter framåt med fågelkvitter, knoppar, nyutslagna blommor, olika nyanser på träd och buskar allt efter när de slår ut vilket gör bergssluttningarna vackert skiftande. Påminner nästan lite om höstens palett! Det verkar som om all nederbörd har gett växterna extra liv. Det finns ett överflöd av knoppar och plantor som jag sällan skådat. Killingar letade efter ansvarslösa, slarviga mödrar som traskat vidare utan sina telningar, några grodor (paddor?) förde ett förfärligt oväsen i en vattenbassäng, rovfåglarna såg nästan ut att njuta av att kunna ligga och segla, segla och segla i oändlighet. Grisar tillhör inte vanligheterna, men på ett ställe uppe i bergen kan de dyka upp. Vädret är bra för vandring. Det blir varmt på eftermiddagen, men då kommer svag, kylig vind och svalkar. Och de långa vandringsbyxorna är undanlagda i vinterskåpet!

Den ena dagen blev det en lång och jobbig vandring som jag tänkt använda till endagskunder, men den blev inte bra så den åker i papperskorgen. Den andra dagen blev en kort vandring på ganska platt område – en skön omväxling.

Efter den långa vandringen tog jag taxi tillbaka till sta’n och det blev också en tidsresa! Vi har trevliga taxichaufförer, men alla kan inte så mycket engelska. Det kunde den här mannen som jag åkt med tidigare. Denna gången undrade han när jag kom till Ierapetra första gången (vilket var 1987). Det visade sig att han då körde buss för en firma som hade kontrakt med bl a Vingresor och han körde utflykter och transit. Oj, vad vi satte igång att minnas hotell, personer osv! Plötsligt slog en tanke mig och jag berättade den för honom: Det kan ju faktiskt vara så att jag åkt med honom för sisådär 30 år sedan och nu satt vi i taxibil 2019. Ja, vem vet?
Jag känner mig så rotad i Ierapetra och det är en märklig känsla eftersom jag inte är född här, inte växt upp här eller haft mitt yrkesverksamma liv här (förrän nu några år på slutet). Vi människor är så sammansatta av minnen och vår historia, men till stor del formar vi den själva.
Ibland pratas det i resesammanhang om hur många länder man besökt, vilka städer man varit i osv, ibland nästan som om det är en tävling. Jag är en ”blandresenär” som tycker om att upptäcka nya platser. Men jag är också något som då och då ses över axeln eller nämns lite nedsättande: jag är en återvändare. Jag tycker om att upptäcka och lära känna en plats djupare. Var och en på sitt sätt!

Jag tog några blommor med till dig från mina två vandringar denna veckan! Översta raden är två av mina favoriter. Mimosa därför att den blommar så överdrivet mycket, den bjuder på riktigt överflöd. Och den andra för att den är så skir och graciös att jag bara vill kupa mina händer kring den som skydd. Den är så vacker att det nästan gör ont.
(klicka på fot för större format!)

Nu regnar det uppe i Dikti-bergen coh det hänger mörka moln över Thripti-bergen. På närmare håll ser jag min smutsiga balkong, men den tar jag imorgon!

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Semesterdags – funderingar och tips

6 svar

Vintern har just nu en dödsryckning, det blev kallare och ska regna, men det är typiskt mars och typiskt årstidsväxling. Karnevalen i söndags var en härlig fest på gator och torg i helt otroligt fint väder. Foton finns på min flickr-sida och här en video (den börjar efter borgmästarens välkomsttal):

Nu är vi i fastan och enligt strikta fasteregler fick man inte äta första dagen, dvs i måndags. Jag körde till Sitia och åt bl a en väldigt god bifteki. Men det är inte fastan jag tänkte blogga om idag utan semester. Jag är i den lustiga situationen att jag i vår är både turist och arrangör. Ett ben på var sida med andra ord. Det sätter igång en hel del tankar, först av allt vad är semester egentligen?

Själva ordet kommer från latin och betyder ”sex månader”. I det gamla Rom var den tid man kunde ha ett ämbete sex månader och därför används ordet ofta i andra språk för det som vi i svenskan kallar termin.
Synonymer: ledighet, ferie, vila, rekreation, lov, fritid, fridagar. Motsats: arbete.
Och den betydelse vi vanligen lägger i ordet: ledighet från arbete, t o m lagstadgad.

Då går mina funderingar så här att vi kan väl tänja lite på begreppet och säga att semester betyder avbrott i den vardagliga tillvaron. För visst kan vi alla behöva komma ifrån då och då? Med den definitionen har jag inte haft semester sedan 2011. Januari 2012 började min arbetslöshet och det kan jag lova att arbetslöshet är ingen semester. Så startade jag min firma och även om min far hade egen firma var jag oförberedd på känslan av att ständigt, ständigt vara ”i tjänst”. Inte kontrollerat e-post en dag – tänk om jag missat en förfrågan eller en bokning! Vad kan jag mer göra för att synas och höras? Har jag varit tillräckligt aktiv i sociala media? Hur blir jag mer ”säljande”? osv osv osv

Resa är bokad! Jag ser fram emot att byta miljö, allt jag ska uppleva, alla nya intryck. I maj åker jag sex (nästan sju) dagar till Rom. Det är mitt tredje besök i den eviga staden, jag har hittat ett boende som jag är väldigt nöjd med – läge, pris, stil, värdinna. Det tog lite tid att hitta det, jag förstår inte alla dessa hotell och B&B som är ”Boutique”. Ofta har de en anonym inredning som inte säger ett skvatt om var man befinner sig.

Jag delar upp en resa i tre delar där jag tycker om alla tre: innan – under – efter. Innan är när man letar information, planerar, funderar. Alltså har börjat suga på karamellen. Under är själva resan som är intensiv med alla sinnen skärpta och öppna. Efter är när foton ska tittas på (förr gick man i otålig väntan på framkallningen), gås igenom, gallras och sorteras. Det är då man suger ut det sista av karamellen, men varje gång i framtiden när man tittar igenom foton kan man känna smaken….
Nu är jag igång med resans första del: innan. Jag har skummat resebloggar, men de jag hittat hittills skriver mest om de kända sevärdheterna. Jag önskar hitta lite mer personliga, okända saker som inte står i guideböcker eller på hemsida för turistbyrå (fast den är bra för att hitta vad som är aktuellt och på gång). Jag googlar som en tokig på alla möjliga kombinationer. Det är ju en stor stad packad med saker att uppleva så man måste begränsa sig.
Denna gång riktar jag främst in mig på parker (har hittat tre på gångavstånd!) och konst. Jag har funnit en konstblogg som ska utforskas ytterligare. Så snubblade jag över en guide på nätet som listar ”öppna platser”, de ska också vävas in. Utöver det blir det mycket strosa, fika och glo på folk, äta god mat och förhoppningsvis några tips från värdinnan på mitt B&B. I bakhuvudet lurar ett nytt besök på Forum Romanum, det blir man aldrig färdig med, men kanske det får vänta till nästa besök.

Det är inte så att jag har en lista över sådant jag ”ska hinna med”. Det som inte blir blir inte. Och annat dyker upp som man fångar i flykten.

Ett dopp i Fontana Di Trevi? Ja, varför inte! Lite Dolce Vita skadar inte – men var är Marcello?

Så är det det där med ”ledig”. Jag ska försöka koppla bort och av så mycket som möjligt, tror det blir ganska lätt i den miljön. Frågan om laptop ska med eller inte är fortfarande öppen. E-posten måste jag hålla ett öga på så det blir 97 % ledighet. Ungefär.

På sociala media börjar nu frågor om olika saker att dyka upp inför semesterresor. Många anger att de använder TripAdvisor och där har jag några synpunkter. Lita inte på alla omdömen du läser och tro inte att ”allt” på ett resmål finns på TripAdvisor. Det är inget skumt med arrangörer som inte finns där. Det kan vara ett medvetet val eftersom det kostar pengar för vissa verksamheter. Det kan vara att registrering inte blir godkänd och där befinner jag mig. Efter flera försök gav jag upp. Man kan nämligen inte kontakta TripAdvisor och få veta varför en registrering inte gått igenom.

Googla med fantasi, olika kombinationer och olika språk. Surfa runt med hjälp av länkar för en länk på en sida kan leda dig till något riktigt intressant. Sök andra tjänster som t ex GetYourGuide där du för en billig peng kan bli guidad av någon som bor på plats. Läs bloggar, jag söker t ex på ”rom blogg” och utifrån sökresultatet förfinar jag mitt sök.

”Men himmel så jobbigt och onödigt, jag ska ju vila, sola och njuta”, tänker du kanske. Avkoppling, vila, fritid osv kan ju också vara att göra något som skiljer sig från vardagen. Kanske prova något du aldrig har gjort? Eller göra något du gjorde för längesedan och skulle vilja prova igen? Se så mycket som möjligt av resmålet? Även på traditionella solsemesterorter finns bra utbud. Jeepsafari, dykning, ridning, båtturer, klättring, köra fyrhjuling i bergen, prova motocross, cykling, vandring, få massage och pedikyr, följa med på en intressant tur med guide. I vårt område kan du dessutom vandra med åsnor hos ett engelskt par (de har även glamping) och hälsa på omhändertagna hundar hos ortens eldsjäl. Du kan åka ut till ön Chrissi och tro att du är i Västindien för en dag. Du kan….ja, det finns mycket!
Så sök på hela nätet och komplettera på plats med att gå till turistbyrå eller ”travel agency” (små kontor som har info och säljer olika biljetter). Se så mycket som möjligt av resmålet så du får valuta för dina hårt förvärvade pengar och semesterdagar! Åker du ofta till samma resmål? Upptäck andra sidor hos den – gör inte samma sak om och om igen. Blanda nytt och invant.

Se’n är det en annan sak att jag givetvis tycker att du ska vandra eftersom du då får en totalupplevelse av landskap, natur, vila, av- och urkoppling. Och som av en händelse har jag för tillfället rabatt på bokningar som görs i mars (se nedan)!
Allvarligt talat så är vi några stycken som erbjuder vandringar på Kreta. Läs noga vad det är vi erbjuder så du får det du vill ha. Våra upplägg skiljer sig ibland ganska mycket.

Nu ska jag, med goggles hjälp, grotta ner mig på nätet i ”rom palazzo”. Ciao! E un grande fine settimana!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!

2 svar

Undrade du varför det inte kom något blogginlägg i början av veckan? Kanske du till och med saknade mig en smula! Jag har helt enkelt inte haft tid. Mars kunde inte ha börjat bättre! Våren har tagit ett stort steg fram och knuffar ganska hårt på vintern. Så snabb vår som vi hade ifjol då varken människor eller natur hann med vill vi egentligen inte ha, men just nu är värmen så välkommen att ingen bryr sig.

Tänk, det verkar som om det finns ett liv efter den värsta vintern i mannaminne!

I söndags lockade solen ut människor på sta’n som promenerade och fikade. Barnen hade någon aktivitet, det är mycket så’nt nu under Apokries. Alltså kunde man se Spiderman och Batman cykla på strandpromenaden och stanna till vid tidningsbutiken för att handla lite godis. Medan de var där inne jagade Snövit duvor på torget.

Sent på eftermiddagen gick jag på bio. Vi har en s k premiärbiograf som är bland de första att få nya filmer (ja, även före Sverige). Jag såg ”A star is born” – en medioker film som inte lämnade något större intryck. Spara de pengarna om du tänkt gå och se den. Idag meddelade biografen att de tyvärr måste stänga helt och hållet. Så synd! Det streamas väl så mycket film idag att de inte kan få det att gå runt. Jag är av den bestämda åsikten att film som är gjord för stor duk ska ses på stor duk. Det är skillnad på biofilm och tv-film. Så det så!

I lördags fick jag veta att taverna Brusco ska stänga i slutet av månaden. Även det ett trist besked. De har haft ett lite annorlunda stuk vilket gett omväxling. Nu försvinner det alternativet vilket kommer att bli mycket saknat av undertecknad. Deras sallader….mmm……

Sol och högre temperatur en dag. Två dagar. Tre dagar. Skulle detta verkligen kunna hålla? I tisdags parkerade jag mig mitt i solen på vårt kondis på torget, beställde in starkt, gott kaffe och två kakor. Sedan fick solen bränna ända in i minsta skelettdel – å, så skönt! Olika arbeten pågick på gator och hus så slagborr och annat väsnades, men inte ens det kunde förta njutningen. När jag knappt kunde sitta kvar utan betedde mig som en baconskiva i ett stekjärn flyttade jag in i skuggan. Och då kändes vintern i vinden.

I onsdags arbetade jag. En av mina vandringar har fått problem på en delsträcka så jag fick ge mig ut för att försöka hitta en ersättning. Det blev inte bra. Nåja, jag vandrade den gamla delsträckan också. Och tänk! Ett problem löste sig av sig själv, det andra löste jag. Nedslaghet förvandlades till uppslaghet. Bra dag, tänkte jag, och vandrade in i en by med ett stort leende på läpparna. Då drabbades jag av Murphy’s lag eller om det var ”lagen om alltings jävlighet”. Ett nytt problem dök upp, ett problem som jag blev så ledsen, irriterad och arg över. Lösning? Vette sjutton, men jag måste knäcka det.

Torsdag skulle det städas, men inte tusan kan man städa när solen vräker ner sjunde dagen i rad! Vem vet när den bestämmer sig för att släppa fram moln, regn och blåst? Damm springer ingenstans (tyvärr!). Jag tog mig igenom lektion i grekiska med mycket skralt resultat, tror att jag är solvärmehög. Efteråt tog jag en bok under armen, parkerade mig i solen på etablissemang som serverar gott kaffe och chokladsufflé. Varm. Jisses, vad det är gott att leva!
På vägen hem stannade jag vid taverna som fått problem i och med att havet ätit sig in så marken underminerats. Det är kommunen som äger marken så de är där och reparerar, hoppas de blir klara snabbt. Tavernaägaren och jag pratade lite om hur året kommer att bli, bokningsläge, finns några orosmoln som kan betyda om- och avbokningar osv. Jag har ett ovanligt läge i år där hittills färre förfrågningar än vanligt resulterat i bokningar. Eftersom jag har återvändande kunder så utgår jag ifrån att konceptet är bra. Så finns allt det där som inte går att påverka: restrender, valutakurser, politiskt läge, väder…ja, ja, det är bara att vänta och se. Och hålla tummarna.

Igår drog jag på shorts, packade ryggsäcken och lät Panda ta mig västerut. Heldagsvandring lockade och det blev det. I början av vandringen kände jag mig plötsligen fnittrig! Jag kom på varför: du vet uttrycket att vara som omsluten av bomull? Jag har omsluten av fågelkvitter och inte vilket fågelkvitter som helst. Det var kraftigt, glatt, tokigt, vilt, fritt och fullt av galen lycka. Kan man bli annat än så glad att man blir full av skratt!?

Vitt och gult i olivlundarna! Det gula är blomman som kommer före jul (och som jag glömt namnet på) och det vita är kamomill.

Resten av dagen och vandringen behåller jag för mig själv, hoppas du inte misstycker. Efter sju timmar var jag svettig och trött. Välmående och nöjd. Och tacksam.
Fast helt lottlös ska du inte bli, jag har plockat några blommor till dig! I översta raden till vänster Ebenus cretica som försiktigt känner sig för, det är lite tidigt för den. Utslagen färgar den vägkanter och bergssluttningar röda tillsammans med (till höger) Calicotame villosa som nu börjar färga bergssluttningarna gula. Och nej, det är inte den vi kallar ginst, den blommar senare, men båda är ärtväxter. 

(klicka på foto för större format! fler foton på flickr.com)

Nu är det dags för helg och då ska vi fira för imorgon är det karneval! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!