Etikettarkiv: vår

Frihetsdagar!

Första veckan efter utegångsförbud! Fortfarande restriktioner och regler, men vi får röra oss utanför hemorten i vår region/prefektur. Det betyder att jag kan vandra igen efter sex veckors ofrivilligt uppehåll!
(klicka på foto för större format) Läs mer

Våren rullar på som vanligt!

Idag är det helgdag för det är Greklands nationaldag! Inga parader, inget firande, inget folk på sta’n utan tyst och stilla. Den får väl firas desto mer nästa år då det är 200-års jubileum.
Nationaldagen kallas ibland lite slarvigt för Greklands självständighetsdag. Det var den 25 mars 1821 som Grekland utropade sig som självständigt från det Osmanska riket, men det var startskottet för det grekiska frihetskriget. Efter strider och avtal godkändes Greklands Läs mer

Μένουμε σπίτι – Vi stannar hemma

Idag ska äntligen sista (?) vinterhälsningen dra bort. Eller i alla fall den hårda, kalla blåsten, för temperaturen tar det några dagar att stiga. När vi nu ska stanna hemma blir det skönt att kunna sitta på balkongen nästa vecka och inte bara vara inomhus.

Jag har ett dilemma! Jag vet inte hur jag ska göra med mitt bloggande. Några bloggare kör som Läs mer

Garanterad virusfri och maffig vårhälsning

I veckan har jag varit ute och badat i våren! Den har kommit för att stanna och jag kan hälsa att den skickat upp några förlöpare i norr så snart är det vår där uppe också.

I tisdags åkte jag till ett av mina blomställen (hemligt!) och igår, söndag, vandrade jag i området mellan Amiras/Ano Viannos och havet (västerut från Ierapetra). En jobbig terräng där jag inte vandrar när värmen stiger så igår var det ”adjö på ett tag och ha det bra tills vi ses igen i slutet Läs mer

Vårjakt!

Det hojtas om vår på Kreta från alla möjliga håll så jag gav mig ut på vårjakt igår! Här nere i Ierapetra har våren fått in cirka en och en halv fot genom dörren. Vi har vårvärme dagtid, men vintern visar tänderna kvälls- och nattetid. I måndags kväll tog jag fram vinterjackan ur garderoben och den har inte varit framme på hela vintern! Mandelträden blommar mer eller Läs mer

En rofull onsdag

Apokries rullar på och idag, Tsiknopempti, är höjdpunkten i köttveckan då det festas loss på kött. Det är grillningens högtidsdag så röken ligger över stad och by.

Jag ser mer och mer att flera utropar att våren kommit till Kreta. Det är ungefär som om vi svenskar skulle säga att våren kommit när vi ser en snödroppe och en krokus. Våren knackar på dörren vid kusterna, men vintern har inte släppt sitt grepp än. Vi har framför oss några dagar Läs mer

Vårdopp på platå och sista vårvandringen

Vårdopp på platå
Jag fick en så stor lust att få ännu lite mer vår. Vi har haft en otrolig vår och det känns sorgligt att den är på väg att lämna oss för nu kommer sommaren. Man skulle kunna kalla det separationsångest! Men var få en sista dos? Katharo-platån givetvis! Jag vandrade där i höstas och presenterade då platån, det kan du läsa om i inlägget Getternas och fårens egen platå i sprakande färger. Jag tänkte att jag skulle återvända nu i vår, men har glömt bort det. Läs mer

Vandring, utflykt och biltur

Ilskan, som jag kände i fredags, har sjunkit undan lite så nu kan jag berätta om torsdagens vandring. Mitt påskfirande får komma i nästa blogginlägg. Jag har kommit lite efter i tiden, men det är väl inte hela världen.

Då och då ger jag mig ut på nya vandringar. Kretas landskap är så skiftande så det är spännande att se något nytt och det gör gott för både ben och själ. I nya områden blir det inga långa vandringar utan den första är mer som rekognosering. Hur ser det ut, hur brant, inbjuder det till vandringar, ger det mersmak osv. Jag hade tagit ut en kort vandring på satellitkarta i trakten ovanför Epano Sisi och Milatos och i torsdags var det dags att prova.
Tilläggas ska att det var inte en bra dag att vandra. Koncentrationen av Sahara-sand var hög i luften och då mår kroppen inte bra, framför allt är det en belastning för lungorna. Det blir inga fler sådana här misstag, varje vår ska väderprognosen studeras tillsammans med dammprognosen.
Som avslutning tänkte jag mig en liten utflykt!

Panda och jag gav oss iväg och efter att vi kört igenom Epano Sisi (fortfarande den sötaste och raraste by jag vet) fick Panda vila vid en taverna. Jag gav mig iväg med ett huvud som rörde sig som en vindflöjel – här skulle studeras och tas in! Den lilla vind som var kändes annorlunda. Vinden har vänt till sydlig och temperaturen gått upp. Nu kommer värmen! Skönt, men med Sahara-dammet som lock blir det klibbig och stillastående värme som är obehaglig. Fåglar kvittrade och när jag vände mig om såg jag ett spegelblankt hav längre bort.
Fick tidigt en ganska brant uppförsbacke och sedan svängde vägen. Där stötte jag på det som fick min ilska att blomma. Och upprördhet. Och ledsamhet. Eller på ett något rakare språk: jag blev så jävla förbannad!

Visst är det en fantastisk vy? Och detta var bara början på den inofficiella soptippen. Och efter den kom två mindre. Det är sin sak att greker inte är speciellt intresserade av att vara ute i naturen, men den här användningen gör mig så arg och ledsen. Om man ändå ska lasta och köra iväg avfall kan man väl lika gärna köra till en soptipp!? Det är inte första gången jag ser sopor i naturen, men detta var definitivt den största soptipp jag sett. Mycket klurigt placerad så den inte syns för turisterna en bit ner mot kusten och bilande turister på en asfalterad parallellväg.

Grekland ligger i botten i EU när det gäller sophantering, men de uppgifterna grundar sig troligen på den sophantering som är synlig, offentlig. Här låg bl a dunkar – vad innehöll de? Utrivna byggnadsdelar, plast, halva vattenplasttankar, brädor, sängmadrasser….allt du kan föreställa dig. Så’nt här ofog borde man försöka göra något åt. Minns du vad jag skrev i förra nyhetsbulletinen? Två robotar är inköpta för att sortera sopor vid sopstationer i Chania och Iraklio. Det är givetvis en lättnad för de som idag sorterar där manuellt och får olika skador, men det vore väl smartare att se till så att sopor sorteras från början?
Sophanteringen och, framför allt, tippandet i naturen är en skam för vackra Grekland.

Jag fortsatte uppåt med raska steg. Adrenalinet hjälpte till. Sahara-dammet gjorde mig väldigt flåsig. Det var dags för en paus och det blev på en sten vid en grön sjö. Det är så här det ska se ut!

 

 

 

 

 

Efter pausen började jag njuta av natur och landskap. Blommor och växter är inte desamma över hela ön så här såg jag några som inte finns nere hos oss. Och jag saknade några som finns hos oss. Några andra finns fler hos oss än här. Och några andra tvärtom. De två gula ärtväxterna (nej, det är inte ”ginst”) avlöser varandra i år så sluttningarna bara fortsätter att vara gula. Lilla bulliga gulgröna buskarna blommar också och till färgprakten bidrar Ebenus cretica med sin speciella rosalila nyans. De verkar finnas överallt för tillfället!
Insekter for omkring, gräshoppor hoppade, fjärilar fladdrade. Och en av de vackraste och coolaste småkryp jag vet hälsade på några gånger: det kretensiska biet. Stort och ofarligt.

På väg ner mot Milatos passerade jag en del hus som nog kallas ”Villa”. Jag funderade över byggstilen, de ser mer italienska ut än kretensiska. En del har troligen utlänningar byggt och en del är byggda av greker för uthyrning till turister.
Efter Milatos på väg tillbaka till bilen ökade trafiken. Hyrbilar, fyrhjulingar, en buss. Det kändes att jag var nära turistorter.
Förresten så kan jag berätta för dig att många orter som ligger vid kusten har inte många år på nacken. Många av dem var bara en hamn till en by som ligger längre från kusten. När turisterna började komma insåg befolkningen att här var en inkomstkälla och ”de där” verkade vilja vara vid havet. Alltså slog man upp några hotell vid hamnen, det kom fler och man byggde mer. Så är det med t ex Hersonissos och Matala. Här syns ett tydligt exempel där Milatos ligger närmast mig och ”Milatos strand” (Paralia Milatou) blivit en ny ”by” nere vid stranden.

Fler vandringar i detta området blir det inte, men kanske om man flyttar sig lite österut… Tycker jag då att en så’n här dag är misslyckad? Absolut inte! Även om det inte gav mersmak så fick jag en dag ute i naturen och det är aldrig fel.

Framme vid Panda för att ge mig iväg på utflykten: Milatos-grottan! Jag har varit på väg en gång, men klockan var för mycket. Denna gången skulle det bli av! Lätt att hitta, inte så lång stig upp till grottan men rejält stenig (inte lämplig för sandaler om nu nå’n skulle få den tokiga idéen). Fantastisk utsikt! Grönskande, dramatisk ravin med Milatos by halvvägs och bakom den högre, fjärran bergstoppar.

Kom fram till grottan och skrattade gott åt min egen dumhet. Om man ska besöka en grotta behövs ljus, eller hur? Så varför låg ficklampan kvar i bilen…. Inne i grottan var en barnfamilj så det ropades och stojades. De tog sig fram med ljus från mobiler, men jag tyckte inte att det räckte. Man såg bara nå’n meter framför fötterna och jag ville se både var jag gick och grottans väggar, gångar och formationer. Det kändes lite fel med stojandet med tanke på grottans historia. Jag beslutade att gå ner igen och återkomma i slutet av oktober. Med ficklampa. Förhoppningsvis utan stoj.

Jag tror att de flesta kör tillbaka samma väg som de kom till grottan, men jag fortsatte och fick en väldigt vacker biltur. Bitvis en så’n som på kartor kallas ”scenic drive”.

Jag tog längre tid på mig och ”Astranis” är Neapoli (körde alltså under National Road E75 genom Neapoli).

Längs kusten från Elounda och neråt låg det turister i solstolar och kretensarna har inte fått av sig alla vinterkläder än – uppochnervända världen!

En dag med många olika känslor och upplevelser. Och rejäl hosta när jag kom hem!

Ha en bra Valborg och 1:a maj!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Lustifikationer

De senaste dagarna har varit fyllda med glädje, njutning och överraskningar. En heldagstur på östra Kreta då vi bl a besökte klostret Toplou (jag var där 1987…). En lite regnig tur i början, men sedan tittade solen fram periodvis. God lunch i Zakros och fika i Sitia. Passageraren hade aldrig varit därute i öst och blev positivt överraskad. Det är ju så med den här stora ön att den har flera ansikten. Ingen bättre än den andra, bara olika vackra.

Och det har vandrats och alla vandrare denna veckan tycks mig ha kopplat av, landat i och förundrats över det gröna landskapet samt njutit i fulla muggar av vår ovanligt hänryckande vår. Eller vad sägs om dessa två som badar i en riktig blomsteräng:

Mycket påskande är det nu närmast. Den oortodoxa påsken denna helgen och den ortodoxa nästa helg. Jag måste göra en del ärenden imorgon så den där härliga långfredagsstillheten får vänta till nästa fredag. Den som väntar på nå’t gott!

Idag tänkte jag skriva om tre små händelser som på olika sätt lockat till skratt. Inga världsomstörtande eller exceptionella händelser utan så’nt där som vi inte ska låta oss gå förbi utan ta vara på och vila i en stund. Hur bra och skönt är väl inte ett gott skratt!?

Ibland är medmänniskor närmare varandra än man tror. En vän som delar sin tid mellan här och där behövde pga en flytt i Sverige kontakta kundtjänst på comhem. Hon ringde, trevlig ung man svarade och hon fick någon fråga som hon inte kunde svara på utan fick säga:
– Jag är inte där nu.
– Var är du?
– Jag är på Kreta.
– Det är jag också!
Och det visade sig att han nyligen börjat jobba i Chania på nordvästra Kreta. Så där satt de i varsitt hörn av ön och pratade om en internetuppkoppling i mellansverige. Visst är det dråpligt!?

I maj är det borgmästarval och vår lilla stad brukar ha 2-3 kandidater. I år är de 8 stycken! Det har resulterat i en del irritation bland befolkningen som tycker att nog borde det gå att samarbeta. Så många kandidater blir troligen väldigt splittrande och kanske ingen får en rejäl majoritet av rösterna.
Min språklärare och några vänner satt och diskuterade detta och då föddes en idé. De skrapade ihop vänner och vänners vänner, ”bildade” ett parti och någon producerade ett mycket snyggt tryck med proffsig layout. De 43 partimedlemmarna fick varsitt blad i samma stil där de presenterade sig och hade en uppställning av meriter med mera. Kontakt togs med nättidning och radiostation, varje person la ut partiets och sitt eget dokument på sin facebook-sida. När ierapetranerna vaknade den 1 april fann de att kommunen plötsligen hade totalt 51 kandidater!
Misstanke fanns så klart om aprilskämt, men det var ju så proffsigt gjort…det liknade de andra kandidaternas ”marknadsföring”…det blev lite oroligt i en del läger. De 43 hade fullt upp under dagen med att besvara telefonsamtal, kommentarer på facebook och ta emot löften i stil med ”så roligt att du ställer upp! jag ska rösta på dig!”. Tidig kväll samlades gruppen på ett café för att diskutera hur de skulle avblåsa skämtet. De blev avbrutna hela tiden av folk som kom fram och intygade sitt stöd. Till slut lyckades de spela in en video som bl a las ut på facebook där de i kör säger ”Kalo mina!”. Det betyder ”bra månad” och sägs i början av varje månad och det är så man avslutar ett aprilskämt.
Jag älskar skämt som har en udd eller underton! Det här var inte bara roligt utan också ett inlägg i debatten och en släng till den kommunala organisationen och alla de som önskar få in en fot och bestämma. Lyckat dubbelt upp!

Igår åkte vi med pratsam taxichaufför som bl a intygade att han tyckte om att gå. De sträckor han presenterade imponerade inte på någon av oss, men som han poängterade: det är bättre än ingenting. Så började vi prata om var mina vandrare i baksätet kom ifrån (Sverige) och att resa:
– I like to travel.
– Where have you been?
– Everywhere!
– Really? Everywhere?
– O yes!
– In Sweden?
– No.
– So you haven’t been everywhere?
Stora skratt i taxibilen. Och sedan intygade han med emfas att han verkligen vill åka till Sverige.
Man ska vara försiktig med vad man säger, vilka ord man väljer och vem som finns i närheten…

Nu ser jag fram emot ägg och sill (nedburen av mig från Sverige) imorgon och påsklunch på söndag. Väderprognosen för helgen säger väldigt blåsigt, men konstigt nog inget regn. Jag menar, efter de senaste 3,5 månadernas väder har vi ju blivit vana vid lite oväder titt som tätt.

Jag önskar dig sköna och fina helgdagar med en eller två vårpromenader! Och en Glad Påsk!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Rusig tacksamhet

Många beundrar havets olika blå nyanser och visst är det vackert. Glöm inte att vända på dig och lyfta blicken! Idag har jag varit ute och kontrollerat min nya vårvandring och den har klarat sig bra från ovädret.

Där ute finns en helt fantastiskt underbar natur som bjuder på olika färger, former, växtsätt, storlekar, dofter, ljud.  Att vandra där idag var som att bada i ett grönt hav! Ingen konstnär eller målare kan ta fram så många gröna nyanser. Och de ändras beroende på hur ljuset faller och vindens framfart. Kanin skuttade, ödlor prasslade, vatten forsade, fåglar kvittrade och vackra fjärilar flög omkring. Nytt liv bryter fram i vårskirt grönt eller blodrött. Molnen hade formationslek uppe i skyn. Hundskall i fjärran tillsammans med getters bräkande, en vacker häst betade girigt i en olivlund. Plötsligen slog vädret om, jag kände en regndroppe, men det slutade innan det börjat. Som om vädrets makter ångrade sig och tog tillbaka sin lilla skur (kanske släppte den nå’n annanstans, vem vet).

Varför är växter så olika? Var kommer alla former och färger ifrån? Varför låter inte alla fåglar likadant? Hur kommer det sig att det hänger ihop, att allt är beroende av varandra? Vart ska jag rikta mitt tack? Finns det en Gud eller högre makt? Kan det verkligen bara vara en ”big bang”?

Jag stod en lång stund och tittade på det vackraste landskap jag vet och tänkte på vilken ynnest det är att få bo här, kunna njuta av allt som bjuds. Alldeles gratis bara flödar naturen. Tänk om allt gick att fånga i en stor, varm kram!
Har det någon betydelse varifrån allt kommer, hur det hänger ihop eller vad enskilda växter heter? Handlar det inte bara om att stanna, öppna upp och ta emot?
Nästa vecka har jag några vandringskunder. Jag hoppas att någon av dem väljer vårvandring för jag vill bada igen och igen…

Slutpratat – idag blir det många foton. Här får du ett smakprov på färg och form i min del av världen!
(klicka på foto för större storlek)

Gå ut och njut av naturen i helgen! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!