Etikettarkiv: ro

En rofull onsdag

Apokries rullar på och idag, Tsiknopempti, är höjdpunkten i köttveckan då det festas loss på kött. Det är grillningens högtidsdag så röken ligger över stad och by.

Jag ser mer och mer att flera utropar att våren kommit till Kreta. Det är ungefär som om vi svenskar skulle säga att våren kommit när vi ser en snödroppe och en krokus. Våren knackar på dörren vid kusterna, men vintern har inte släppt sitt grepp än. Vi har framför oss några dagar Läs mer

Samtalsögonblick – kloka och roliga

Jag skrev i förra blogginlägget att denna gång skriver jag inte om intryck vid besök i Skåne, skillnader mellan Grekland och Sverige osv som jag gjort tidigare. I förra blogginlägget fick du följa med till Köpenhamn och idag ska du få träffa en av de huvudsakliga anledningarna till att Läs mer

Alla helgon, martyrer och själar

Igår gav jag och en vän oss ut på en kort vandring. Oj, vad det gjorde gott för kropp och själ efter den passiva väntan på om viruset skulle bryta ut eller ej. En god lunch som avslutning var inte fel det heller eller vad sägs om öns (kanske Greklands) godaste ostbullar och räkor med chili och vitlök?

Så är det Allhelgonadagen och Alla helgons dag. Jag upplever att vi svenskar sedan ett antal år tillbaka blir mer och mer historielösa och högtider ser vi mest som ”röda dagar”. Många Läs mer

Vilken magisk premiär!

Drygt sex veckors uppehåll fick vara nog! Igår gav jag mig iväg strax efter kl sju på årets första vandring. Jag kände direkt att det var en speciell dag. Det var så lugnt i sta’n och en otroligt vacker soluppgång speglade sig i ett nästan kavlugnt hav. Kostas och jag sa god morgon i hörnan vid kiosken som vi brukar, men med lägre röster än vanligt.

Lämnade sta’n och gick ut bland olivlundar. Inte ett löv rörde sig. På olika avstånd hördes hundskall, tuppar som gol, en vespa. Stannade för att riktigt ta in och lyssna, men jag hade stannat vid ett växthus med fyra hundar som var morgonpigga. Stämningen bröts brutalt.

Allt var tungt och genomsurt av morgondagg eller om det var nattdimma. Jag tyckte mig kunna höra hur växterna begärligt sög i sig de stora dropparna. De vet ju så väl vad som väntar när sommaren kommer. Frukost vid kapellet, solen uppe men all fukt hade ännu inte gett sig iväg. Såg ut som tunna moln som gömde sig mellan bergen. Gick in och tände ljus för hela familjen som vanligt.

Jag trodde att uppehållet skulle ha ökat lusten och benen vara så utvilade och pigga att jag skulle få upp en väldig fart. Ingen fara. En så stilla och lugn dag kan man inte göra annat än falla in i samma takt och stämning som naturen. Till och med tankarna gick i snigelfart och emellanåt inte ens det.

Fika på bytorg. Juldekorationerna var kvar, men kändes lite passé. Lugnt i byn också. Det är som om Kreta andas ut i november när de sista turisterna lämnar och några regn kommit. Och nu är det vilotid för ön och befolkningen. Årstiderna har sin gång och vintern är en fridfull tid.

Fortsatte vandra i strålande solsken och skulle ha kunnat byta till shorts om de varit nedpackade. Tröjan åkte av i alla fall. Tyst i olivlundarna, de flesta oliverna är plockade här nere på slätten.

Bara att få vara där mitt i allt det vackra är lycka!

Plötsligen hörde jag en hälsning och inne i en olivlund stod en lantbrukare och vinkade. Han hade en så’n där liten fin traktor och höll på att harva mellan träden. Hade hunnit en hel del och hade nog paus. Jag hälsade och vinkade tillbaka. Det kändes nästan som om det bara var vi två på hela ön.

Nu börjar de bre ut sig de där ”soldyrkarna” (blommorna öppnar sig bara i solsken och vänder sig då mot solen). De gör vackra gula mattor, lär vara ett riktigt aggressivt ogräs men o, så vackra!

På min högra sida hade jag Tripti-bergen. På morgonen inga moln, sedan kom det molntussar som gled fram mellan och över bergen. Strax före middagstid hade topparna tackat för sig och dragit sig tillbaka i större moln. Vackert skådespel, bara att tacka för föreställningen.

Kom fram till nästa by som jag kallar ”kattbyn”. Där finns gott om katter och de flesta är inte rädda. De tittar lite snett, men sitter eller ligger oftast kvar. En katt hade riktigt brett ut sig i solskenet vid en husvägg och tänkte absolut inte överge den platsen. Olivpressen var igång, men ingen aktivitet utanför mer än en som startat upp en grill och en parkerad bil. Lugn och ro överallt, tydligen.

Sista sträckan ner mot kusten fylldes jag av en stor tacksamhet för en så magisk dag. Det var som om landskapet och naturen virade in mig i lugnet, stillheten och tystnaden för att ta hand om mig eller skydda eller läka. Jag fick en känsla av att ha fått en mycket värdefull gåva.

Att komma upp till stora vägens larm var grymt. Civilisationen riktigt drabbade mig, kastade motorljud över mig, trängde sig obarmhärtigt på och banade sig väg in i avslappnad kropp och själ. Jag kom mellan bussar så jag kostade på mig en taxi, men den dröjde ovanligt länge. Då kom jag på att jag sagt fel by! Det har aldrig hänt förut. Undrar om det var förvirring på grund av nästan sex timmars syrechock eller att jag väcktes så grymt ur mitt vegetativa tillstånd. Hem kom jag i alla fall till slut.

Fler foton på min flickr-sida!

Arbetet med hemsidan inspirewiz.com går vidare och på fredag ska bloggen få ett nytt utseende. Om den ändringen fungerar eller inte får du veta på lördag. Hör du inget från mig då så….

Ha det gott!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Biskopsbegravning

Det har varit en helg med mycket klockklang i luften, lugnt på sta’n och rofyllt i luften. Kommunen utlyste tre dagars sorg pga biskop Eugenes död. Jag vet inte riktigt vad det innebar, det var i alla fall inget som syntes tydligt på gator och torg. Han låg i sta’ns huvudkyrka i öppen kista och det hölls böner osv mest hela tiden från fredag kvällen till söndag eftermiddag.

På söndagen var begravningsceremonin på tidig eftermiddag, se’n cirka två timmars tal innan processionen kunde gå genom gator och torg till den kyrka där hans kvarlevor ska få vila. Det var en lite konstig känsla, vi var liksom belägrade av två makter. Dels en värdslig i form av poliser i bilar, på motorcyklar, till fots osv. Dels en himmelsk i form av massor med präster, en del munkar och nunnor. En del av prästerna var antagligen något högre dignitärer. Det var i alla fall många vackra ”kläder” och förgyllda tillbehör i processionen.

En sak som jag undrade över var de uniformsklädda med vapen som gick vid sidorna. De hade uniformer med mycket blått och de fanns bara vid den gruppen som hade mest utsirade ”kläder” och tillbehör. Har ortodoxa kyrkan någon egen armé eller någon form av säkerhetsstyrka? Kanske någon vet? Skriv då gärna i kommentarsfältet!

På kommunens hemsida kan man läsa om allt gott som biskopen gjorde, hur han deltog i olika arbeten och projekt. Jag har ingen aning om ifall det stämmer eller inte. Kyrkan generellt upplever jag som ganska tillbakadragen och teoretisk, men det hindrar väl inte individer från att engagera sig.

Nedan några foto från söndagens procession. Lite svårt att via ord eller foto få fram stämningen, kommer bättre fram på video:
Här en video från när biskopens kvarlevor kom till kyrkan i fredags och man började läsa böner osv.
Och här en video från processionen i söndags.

dsc02115

Processionen närmar sig.

dsc02117

Dignitärer och ”soldater”.

dsc02119

Bilen med kistan.

Ha en trevlig kväll!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

 

 

 

Söndag

Idag är en stilla dag. En gåva att vara rädd om och vårda. Möjlighet att andas. Stanna upp och reflektera. Minnas. Landa och samla kraft. Vara med oss själva. Härvarande.
Tids nog hinner vi med allt annat. Tids nog är det vardag igen. Läs mer

Trög men skön rörelse

Dags för vandring igår. Det är två veckor sedan jag vandrade, vi har haft ganska mycket blåst och varningar för hårda vindar. Varningar som stämt ibland, ibland inte. Det man kan vara säker på är att det blåser mer uppe i bergen än nere i sta’n.

Två gamla vandringsleder sammanlänkades med en ny sträcka. Och de gamla vandrade jag på ”fel håll” så det blev en så’n där härlig blandning av nygammalt. Men oj, så trög och tung i Läs mer

Stunder att vårda

Kyrka på en höjd, nedanför en stilla by. Landskapet färgas blågrått i morgonljuset. Tuppar gal, en hund skäller. Solen är precis bakom bergen, himlen är klarblå och molnig på samma gång. Både vita och nästan svarta moln. Rakt fram olivlundar, Ha-ravinen och bakom den syns den snötäckta toppen på Afendis Stavromenos. Snett till höger klamrar sig lilla fina byn Monastiraki fast på en bergssluttning och till vänster skymtar Kavousi. På kyrkomuren sitter en lycklig figur Läs mer

God Jul med liten julgåva

Julafton – nu är det dags! Började da’n med härlig morgonrunda och när jag kom tillbaka till mina kvarter hördes barnaröster. Nu på julaftonsmorgonen går barnen runt och spelar på trianglar, sjunger julsånger om att Jesus är född och förväntar sig sötsaker el likn tillbaka. Påminner mig om att ”sjunga maj” när jag var barn. Läs mer

Advent är här

Jag trodde länge att advent betydde väntan, men det betyder ankomst. Fast de hänger ju ihop på sätt och vis, eller hur? Adventsstjärnorna kom upp igår (de enda i sta’n…), tändes på kvällen för att välkomna advent. I Sverige brukar jag sedan låta dom vara tända dygnet runt tills det är dags att ta ner dom efter Trettonhelgen. Det är gott med ljus i mörka Norden. Här kommer de att vara släckta dagtid för de kan inte tävla med solen. Läs mer