Etikettarkiv: ro

Vilken magisk premiär!

Drygt sex veckors uppehåll fick vara nog! Igår gav jag mig iväg strax efter kl sju på årets första vandring. Jag kände direkt att det var en speciell dag. Det var så lugnt i sta’n och en otroligt vacker soluppgång speglade sig i ett nästan kavlugnt hav. Kostas och jag sa god morgon i hörnan vid kiosken som vi brukar, men med lägre röster än vanligt.

Lämnade sta’n och gick ut bland olivlundar. Inte ett löv rörde sig. På olika avstånd hördes hundskall, tuppar som gol, en vespa. Stannade för att riktigt ta in och lyssna, men jag hade stannat vid ett växthus med fyra hundar som var morgonpigga. Stämningen bröts brutalt.

Allt var tungt och genomsurt av morgondagg eller om det var nattdimma. Jag tyckte mig kunna höra hur växterna begärligt sög i sig de stora dropparna. De vet ju så väl vad som väntar när sommaren kommer. Frukost vid kapellet, solen uppe men all fukt hade ännu inte gett sig iväg. Såg ut som tunna moln som gömde sig mellan bergen. Gick in och tände ljus för hela familjen som vanligt.

Jag trodde att uppehållet skulle ha ökat lusten och benen vara så utvilade och pigga att jag skulle få upp en väldig fart. Ingen fara. En så stilla och lugn dag kan man inte göra annat än falla in i samma takt och stämning som naturen. Till och med tankarna gick i snigelfart och emellanåt inte ens det.

Fika på bytorg. Juldekorationerna var kvar, men kändes lite passé. Lugnt i byn också. Det är som om Kreta andas ut i november när de sista turisterna lämnar och några regn kommit. Och nu är det vilotid för ön och befolkningen. Årstiderna har sin gång och vintern är en fridfull tid.

Fortsatte vandra i strålande solsken och skulle ha kunnat byta till shorts om de varit nedpackade. Tröjan åkte av i alla fall. Tyst i olivlundarna, de flesta oliverna är plockade här nere på slätten.

Bara att få vara där mitt i allt det vackra är lycka!

Plötsligen hörde jag en hälsning och inne i en olivlund stod en lantbrukare och vinkade. Han hade en så’n där liten fin traktor och höll på att harva mellan träden. Hade hunnit en hel del och hade nog paus. Jag hälsade och vinkade tillbaka. Det kändes nästan som om det bara var vi två på hela ön.

Nu börjar de bre ut sig de där ”soldyrkarna” (blommorna öppnar sig bara i solsken och vänder sig då mot solen). De gör vackra gula mattor, lär vara ett riktigt aggressivt ogräs men o, så vackra!

På min högra sida hade jag Tripti-bergen. På morgonen inga moln, sedan kom det molntussar som gled fram mellan och över bergen. Strax före middagstid hade topparna tackat för sig och dragit sig tillbaka i större moln. Vackert skådespel, bara att tacka för föreställningen.

Kom fram till nästa by som jag kallar ”kattbyn”. Där finns gott om katter och de flesta är inte rädda. De tittar lite snett, men sitter eller ligger oftast kvar. En katt hade riktigt brett ut sig i solskenet vid en husvägg och tänkte absolut inte överge den platsen. Olivpressen var igång, men ingen aktivitet utanför mer än en som startat upp en grill och en parkerad bil. Lugn och ro överallt, tydligen.

Sista sträckan ner mot kusten fylldes jag av en stor tacksamhet för en så magisk dag. Det var som om landskapet och naturen virade in mig i lugnet, stillheten och tystnaden för att ta hand om mig eller skydda eller läka. Jag fick en känsla av att ha fått en mycket värdefull gåva.

Att komma upp till stora vägens larm var grymt. Civilisationen riktigt drabbade mig, kastade motorljud över mig, trängde sig obarmhärtigt på och banade sig väg in i avslappnad kropp och själ. Jag kom mellan bussar så jag kostade på mig en taxi, men den dröjde ovanligt länge. Då kom jag på att jag sagt fel by! Det har aldrig hänt förut. Undrar om det var förvirring på grund av nästan sex timmars syrechock eller att jag väcktes så grymt ur mitt vegetativa tillstånd. Hem kom jag i alla fall till slut.

Fler foton på min flickr-sida!

Arbetet med hemsidan inspirewiz.com går vidare och på fredag ska bloggen få ett nytt utseende. Om den ändringen fungerar eller inte får du veta på lördag. Hör du inget från mig då så….

Ha det gott!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Biskopsbegravning

Det har varit en helg med mycket klockklang i luften, lugnt på sta’n och rofyllt i luften. Kommunen utlyste tre dagars sorg pga biskop Eugenes död. Jag vet inte riktigt vad det innebar, det var i alla fall inget som syntes tydligt på gator och torg. Han låg i sta’ns huvudkyrka i öppen kista och det hölls böner osv mest hela tiden från fredag kvällen till söndag eftermiddag.

På söndagen var begravningsceremonin på tidig eftermiddag, se’n cirka två timmars tal innan processionen kunde gå genom gator och torg till den kyrka där hans kvarlevor ska få vila. Det var en lite konstig känsla, vi var liksom belägrade av två makter. Dels en värdslig i form av poliser i bilar, på motorcyklar, till fots osv. Dels en himmelsk i form av massor med präster, en del munkar och nunnor. En del av prästerna var antagligen något högre dignitärer. Det var i alla fall många vackra ”kläder” och förgyllda tillbehör i processionen.

En sak som jag undrade över var de uniformsklädda med vapen som gick vid sidorna. De hade uniformer med mycket blått och de fanns bara vid den gruppen som hade mest utsirade ”kläder” och tillbehör. Har ortodoxa kyrkan någon egen armé eller någon form av säkerhetsstyrka? Kanske någon vet? Skriv då gärna i kommentarsfältet!

På kommunens hemsida kan man läsa om allt gott som biskopen gjorde, hur han deltog i olika arbeten och projekt. Jag har ingen aning om ifall det stämmer eller inte. Kyrkan generellt upplever jag som ganska tillbakadragen och teoretisk, men det hindrar väl inte individer från att engagera sig.

Nedan några foto från söndagens procession. Lite svårt att via ord eller foto få fram stämningen, kommer bättre fram på video:
Här en video från när biskopens kvarlevor kom till kyrkan i fredags och man började läsa böner osv.
Och här en video från processionen i söndags.

dsc02115

Processionen närmar sig.

dsc02117

Dignitärer och ”soldater”.

dsc02119

Bilen med kistan.

Ha en trevlig kväll!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

 

 

 

Söndag

Idag är en stilla dag. En gåva att vara rädd om och vårda. Möjlighet att andas. Stanna upp och reflektera. Minnas. Landa och samla kraft. Vara med oss själva. Härvarande.
Tids nog hinner vi med allt annat. Tids nog är det vardag igen.

Livet finns bara där

Livet finns bara där
Självklart och som om det alltid funnits
Rutinerna tar över
Vi hinner inte
Dagarna bara rusar iväg
Och vi följer med
som om vi var tvungna till det
Men vem har sagt
att vi måste springa genom livet?
Vem har bestämt
att allt ska gå så fort?
En dag kanske allting stannar upp
Inom loppet av bara några minuter
kan hela vår värld förändras
Den värld vi tar för given
De människor vi älskar
men inte alltid talar om det för
När de försvinner
finns inte längre någon självklarhet
(http://svenskadikter.com/)

5529034_orig

Trög men skön rörelse

Dags för vandring igår. Det är två veckor sedan jag vandrade, vi har haft ganska mycket blåst och varningar för hårda vindar. Varningar som stämt ibland, ibland inte. Det man kan vara säker på är att det blåser mer uppe i bergen än nere i sta’n.

Två gamla vandringsleder sammanlänkades med en ny sträcka. Och de gamla vandrade jag på ”fel håll” så det blev en så’n där härlig blandning av nygammalt. Men oj, så trög och tung i kroppen, är den verkligen min!? Blåsten på morgnarna har gjort att det varit lite si och så med morgonrundorna och för mycket ”soffmys”. Minst en vandring/vecka behövs för att jag, kropp och knopp ska må bra. Det fick bli lite tempoväxlingar under dagens vandring!

Hoppade av bussen uppe på nordkusten och började vandra på stenig stig längs med flodbädd. Det ger lite ravinkänsla. Väldigt grönt och löven på lövträden börjar skifta i gult. Inte ett löv rörde sig för det var vindstilla och tyst så när som på fågelkvitter. Det blev lite vår och höst på samma gång. Och mitt i alltihop ljudet av porlande vatten från något litet vattenfall från en källa nere i flodbädden.

Tankarna studsade mellan bergsväggarna och de allra jobbigaste och envetna skickades ner i flodbädden. Det är mycket som snurrar just nu så vandringens ”meditativa” inverkan var välbehövlig.

Kom fram till byn Prina där det var dags för fikapaus och klädbyte. Av med jacka och vandringsbyxor, på med shortsen. Gick in på E4 för att testa sträckan Prina – Meseleri utan några förväntningar. Den var kort, men bjöd på fina vyer. Betydligt finare än landsvägen som går längre ner.

Plötsligt hördes ett märkligt ljud och jag tittade mig omkring. Det kom från ett par svarta fåglar med ljusa huvuden. Aldrig hört ljudet förut. De cirklade över mig, nästan lite lekfullt, och efter ett tag lät de som korpar. Kan det ha varit unga korpar, ”åringar”, tro?

Så dags för sista sträckan som det är längesen jag vandrade och aldrig på ”fel håll”. Oj, så brant i början, men nu var kroppen väckt och sträckan var inte så lång. Passerade kapell och var bara tvungen att gå in, tända ljus och stanna upp en stund. Undrar hur familjen klarat sig de här två veckorna när det inte tänts ljus på Kreta!

Mötte en stor vägskrapemaskin, det är väl inför vintern så det ska gå att köra upp i bergen. Den var så bred så den hade rivit alla buskar längs vägkanterna. Jag fick vandra en lång sträcka i en riktigt väldoftande kryddblandning. Tack för det!

Funderade över att lite regn till, se’n närmast exploderar naturen i en av sina finaste tider: november. Lite senare i år pga att sommarvärmen dröjde sig kvar så länge. Höstkrokus blommar, de är små så man måste vara observant. Sista charterflyget avgår i mitten på månaden. Nu kan man både höra och se hur ön andas ut, suckar och förbereder sig för lite vila.

Och jag funderade över hur skönt, nyttigt och bra det är att vandra. Ännu bättre med markerade leder och, givetvis, allra bäst med vandringsledare. Då får vandrare möjlighet att bara koncentrera sig på att vara okoncentrerade. Plus den extra information en vandringsledare kan ge som man inte fått annars. Så sätt igång och planera vandringssemester nästa år!

Lite längre stopp vid nästa kapell, fler ljus tändes, beundrade utsikten och vilade i solen. Busshållplatsen nästa och där blev det tyvärr lite väntan på försenad buss. Hade varken ork eller lust att bli irriterad, bara njöt av extravila och solvärme.

SÅ slut när jag kom hem! Men vandring laddar också batterierna så jag vet att imorgon blir det full fart. Ut och åt på kvällen, aldrig smakar ett glas vin godare än efter vandring.

Och jag kan tillägga att det idag varit en väldig fart i det Löfquistska hemmet! Energin har flödat och motivationen varit hög – imorgon är det dags för vandring igen!

Foto från gårdagens vandring på min flickr.com!

 

Stunder att vårda

Kyrka på en höjd, nedanför en stilla by. Landskapet färgas blågrått i morgonljuset. Tuppar gal, en hund skäller. Solen är precis bakom bergen, himlen är klarblå och molnig på samma gång. Både vita och nästan svarta moln. Rakt fram olivlundar, Ha-ravinen och bakom den syns den snötäckta toppen på Afendis Stavromenos. Snett till höger klamrar sig lilla fina byn Monastiraki fast på en bergssluttning och till vänster skymtar Kavousi. På kyrkomuren sitter en lycklig figur och njuter av frukostyoghurt med honung från här nå’nstans. Det finns ingen annan stund än nu och ingen annan plats än här.

Med karta i en hand och mobil med gps i den andra har ny väg vandrats. Dags för varm buljong när solen bryter genom molnen ner i dalen med strålar som liknar ”bibelhimmel”. Så passande. Getternas klockor pinglar i snåren, en killing bräker övergivet. Nere på vägen i dalen kommer två lastbilar, men det är som en annan värld eller i alla fall en parallell. Här på stenen med utsikt över dal och Thriptibergen är det lugnt och stilla. En förtrollad stund. Bäst att ta en banan också, lite energikick. Det är lyckligtvis halva sträckan kvar.

Vita majestätiska och imponerande snötoppar i fjärran, vitt vindpinat och litet kapell som rastplats. Varit inne och andats in friden och tidlösheten, fyra ljus tända. Som vanligt. Det finns ett fint, fint regn i luften emellanåt så det blir de vackraste regnbågar. Ingen större aktvitet i olivlundarna. Ser några som ser över och viker ihop sina nät – ska till förvaring till nästa gång. Några olivlundar ser ut som om kriget eller en farsot farit fram, men det är bara beskärning. Små rökmoln här och där när grenar bränns. Det känns som om allting stannat upp, lutat sig tillbaka för att hämta andan, en stilla stund. Vintern är på väg för en omgång till. Våren finns här, måtte den snart kunna ge vintern en rak höger.

Vi har haft många regnbågar den senaste tiden. De flesta är halva, dvs de börjar på marken och försvinner nå’nstans upp i himlen. Ibland har vi hela regnbågar som idag. Det är vackert, men också lite bekymmersamt. Det lär ju finnas en kruka med guld där regnbågen slutar så hur blir det med en hel regnbåge? Vad är början och vad är slut? Är det 2 början och inget guld? Eller 2 slut och dubbelt guld? Hm…..värt att fundera över en stund…

DSC02808

För övrigt reser jag till Sverige om tre veckor på ett kort besök. Kan ju inte lämna Kreta för länge under en av öns vackraste perioder: mars/april. Vilken som är den andra? Det kanske jag berättar imorgon.

Foto på min flickr-sida!

 

 

God Jul med liten julgåva

Julafton – nu är det dags! Började da’n med härlig morgonrunda och när jag kom tillbaka till mina kvarter hördes barnaröster. Nu på julaftonsmorgonen går barnen runt och spelar på trianglar, sjunger julsånger om att Jesus är född och förväntar sig sötsaker el likn tillbaka. Påminner mig om att ”sjunga maj” när jag var barn.

#blogg24-utmaningen avslutas idag. Roligt med utmaningar, men detta var inte riktigt rätt tid på året. Advents- och juletid behöver inga utmaningar, det är en tid på året då allt kan få snurra lite långsammare, öppna upp för lite frid och ro.

Jag har en liten julgåva till dig! När du har 6:45 min över i juldagarna så häll upp lite glögg eller kaffe, luta dig tillbaka, klicka på denna länken och njut en stund!

Till sist önskar jag dig sköna, fridfulla juledagar med familj, vänner, go’ mat och bra (hårda!) klappar!

god jul jesus-birth

Advent är här

Jag trodde länge att advent betydde väntan, men det betyder ankomst. Fast de hänger ju ihop på sätt och vis, eller hur? Adventsstjärnorna kom upp igår (de enda i sta’n…), tändes på kvällen för att välkomna advent. I Sverige brukar jag sedan låta dom vara tända dygnet runt tills det är dags att ta ner dom efter Trettonhelgen. Det är gott med ljus i mörka Norden. Här kommer de att vara släckta dagtid för de kan inte tävla med solen.

Detta är min andra jul på Kreta, den första var 2010. Då hade jag inte adventsstjärnor med mig utan fick ta vad som fanns. Det blev en svart stor stjärna full av små utstansade stjärnor. Vackert sken, men svart adventsstjärna!?

Nu sänker sig adventsfriden, detta är en tid på året då möjlighet till lugn och ro kommer till oss serverad på silverfat. Ta emot! Njut!

Ha en skön advent!

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla är så glada att fira få advent.

När andra ljuset brinner vi julklapparna syr
och vi bakar kakor och har ett fasligt styr.

När tredje ljuset brinner är snart Lucia här
hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär.

När fjärde ljuset brinner vi hämtar julegran
och alla barnen räknar, dan före dan före dopparedan.

Sen julafton kommer som vi har väntat på
och alla blir så glada att klappar ge och få.

Vår bästa julklapp kommer från Herren Gud, vår far.
Det Jesus är som hjälper oss i alla våra dar.

Omladdning och uppladdning

Vädret är inte snällt mot oss vandrare just nu. Det är ständiga växlingar i prognoserna. Hade lite planer på vandring imorgon, men det ska tydligen bli regnskurar. Ser bra ut i början av nästa vecka. I alla fall just nu, men det hinner ju ändras. I förmiddags gick vi en långpromenad, inte dumt det heller. Lugnt, skönt och torrväder. Naturen är vacker just nu när gulbruna löv faller till marken så den ser ut att vara klädd i guld.

Idag är jag precis halvvägs i mitt sverigebesök. Är så tacksam och glad över att jag hunnit träffa så många vänner och bekanta. Och familjen så klart. Det finns roliga möten kvar att se fram emot. Lite lugna dagar nu i halvtid, det är ganska skönt. Syster ska iväg och fira jubilarer ikväll så jag tänker landa i tv-soffan med nå’t smaskigt onyttigt – det är ju fredag.

Har laddat upp en del foto idag – varsågod att ta en titt på min flickr.com! Jobbat lite, ska fortsätta imorgon. Lugnt och stilla – det är ju helg. Ha det gott!

PS. Behöver du en förvaringsmöbel? Titta på denna på Blocket!

Dags för adventsläge

Jag har gått in i adventsläge vilket är underbart och här nå’nstans börjar min jul. Adventsläge betyder att jag skruvar ner livet några varv och lutar mig tillbaka. Nu är det tid för frid och ro och förväntan. Alltså en lugnt period där jul/nyår/tretton är pricken över i eller grande finale.

Jag älskar jul, min jul. Har alltid älskat jul (aldrig gillat födelsedagar så det slutade jag med vid 19; evig tonåring är inte så dumt…), tror att det är spänningen, ljusen, stämningen, förväntningarna, sångerna…ja, alltihop! Jag har aldrig blivit besviken på någon jul. Visst är det så att vi själva bestämmer hur vi vill fira!? Det finns inget som säger att man måste flå runt och hinna göra ALLT, tror inte att det blir bra. Stressar vi inte tillräckligt annars? Detta är ett perfekt tillfälle att njuta, andas och plocka russinen i kakan. Eller ”..i lussebullen” kanske passar bättre.

För att få lite julstämning lånade vi bil i söndags och gav oss ut på tur i Skåne. Vi började i Vismarlöv med julfrukost som vi sedan klarade oss på hela dagen – kan rekommenderas! Kurs och fart mot norra Skåne och julmarknader ute i samhällen. Soligt och torra vägar, roligt att komma ut i Skåne men inte riktigt vad vi förknippar med marknader. Mycket lotterier och lokala inslag på små marknader. De lite större, arrangerade julmarknaderna är mer vår melodi. Och det kommer fler helger i december.

Advent betyder också ljus vilket är en lättnad efter novembermörkret. Vi har sta’ns finaste ljusträd på vår innergård, det gamla äppleträdet har överlevt bodar och containrar under stambytet. Med adventsljusstakar och -stjärnor i fönstren och ljusträd och granar på granngårdarna blir det plötsligen väldigt ljust. Härligt!! (ja, jag vet att det blir väldigt mörkt i januari när det plockas ner, men då behåller vi vårt ljusträd till vecka 8 och i vilket fall som helst så tänker jag inte på det nu!).

Julkorten är skrivna, de flesta julklapparna inhandlade, ska bara ha tag i en fin dörrkrans. Och i helgen ska lilla granen kläs, den 15-åriga plastgranen är fortfarande jättefin. Schweizarna är ett duktigt folk! Och nästa fredag är det kaffe tidigt i soffan till tonerna av lucia. Kan man annat än må gott!?

Hur ser din advent ut – skriv gärna en ”kommentar”!