Etikettarkiv: kapell

Följ med upp i bergen!

Idag blir det inte mycket text utan du ska med fotons hjälp få följa med på min vandring som jag gjorde igår! Jag vandrar inte ofta lite längre österut eftersom landskapet där är mer ”ihoptryckt” så det är brant och små raviner. Mer jobbigt än njutning och svårt att få ihop rundvandring, det måste ju till så att jag kommer tillbaka till Panda. Men ibland behöver man omväxling och det kände jag för igår så det bar iväg upp till bergsbyn Stavrochori. Det är en by Läs mer

Jobbigt men vad gör det?

Jag vandrade igår och ska berätta om det, men först dagens besök på posten. Inne på posten fanns ett inslaget, stort paket med en tomte. En grupp barn, troligen förskola, stod på led, gick fram och la i kuvert med sina önskelistor och postpersonal bjöd på karameller. När de var klara Läs mer

Helgen som gick

Vilken härlig helg! Med hyrbil öppnar sig andra och nya möjligheter för upplevelser. Första dagen bara landade jag i att vara hemma igen, tog en liten tur till Agios Nikolaos. Sedan väntade tre vandringsdagar. Vädret stod på min sida, verkligen perfekt vandringsväder. Kyliga morgnar, solen värmde under dagarna, vindstilla. Idag måndag blåser det och rätt vad det är kommer det en skur. Visst är jag bra på att planera?

Som vanligt njöt jag av natur och landskap, släppte tankarna fria och kopplade av allt. Och på varje vandring hände något utöver det vanliga!

Fredag 9 dec

En gammal vandringsbekant västerut som jag inte kan ta mig till utan bil. Gick den omvänt för att fräscha upp den lite, försvann så i tankar att det blev en liten ofrivillig avstickare! Men så länge näsan pekar åt rätt håll löser det sig, annars får man gå tillbaka. Hörde lite rop här och var, generatorer som var igång, en och annan bil. Olivskörden började så smått vid kusten innan jag åkte till Sverige, nu är de igång högre upp. Fåglarna kvittrade av hjärtans lust.

dsc02478

Fader Sackarias lagar himmelskt gott kaffe!

Dagens höjdpunkt: fader Sackarias. Han höll på att sopa utanför lilla klostret Agia Moni (tillägnat Maria). Han sa Hello och undrade om jag ville ha en kopp kaffe och se kyrkan. Det sa jag inte nej till. Och se’n var det som om en virvelvind tog tag i mig! Du vet så’na där leksaker som man drog upp och släppte på golvet så for de fram och tillbaka eller runt, runt? Sådan var Sackarias! Han pratade i ett kör och det visade sig ganska snart att guidningen, ljus och kaffe kostade 3 euro. Han upprepade två meningar:
– Sorry, sorry for my English!
och
– Very, very difficult with economic!
Han är både präst och munk i klostret plus allt annat eftersom det bara är han där. Hans föräldrar och syster bor kvar i Thessaloniki. Finns det stora problem i Sverige, undrade han och sedan berättade han att EU är dött, euron kommer att försvinna och drachman komma tillbaka. Nja, tyckte jag, vi får väl se hur det går med det. Han undrade om Sverige är ortodoxt, men jag fick göra honom besviken och svara protestantiskt.
– Men lite, lite ortodox är där kanske?, hoppades han på blandad engelska och grekiska. Och det kunde jag ju svara ja på. När jag berättade att jag bor i Ierapetra utbrast han:
– Ierapetra? Very hot in Ierapetra!
Då tänkte jag på min kalla lägenhet, men det var inte riktigt läge att dra upp den. Jag fick hålla med honom eftersom Ierapetra-området är ett av de varmaste i Grekland.
Plötsligen hade han dragit iväg mig från min kaffemugg och jag fann mig stå och sopa en trappa. Sackarias lyckades alltså få både betalt och lite hjälp – Gud måste vara nöjd med en så’n tjänare! För mig kändes mötet som om jag spelade med i en surrealistisk eller komisk film!

En härlig dag! En skön vandring, ett kärt återseende och en ny bekantskap.

Lördag 10 dec

Ny vandring och då håller jag det kort eftersom jag inte riktigt vet hur brant det är. Det är också skönt med gott om tid om jag vill kolla upp någon liten sidoväg el likn. Upptäckte vid frukostpaus att jag glömt sked till yoghurten, jag har bara väntat på att det skulle hända. Men som farmor sa: ”Bättre brödlös än rådlös”! Locket till matlådan gick att böja ihop så jag kunde skyffla in. Tog vara på utsiktspunkter och hittade nya vandringsuppslag att testa.

Dagens höjdpunkt: kom fram till ett litet kapell där det fortfarande fanns frost på marken! Hittade en solig plats, slog mig ner och då kom en gåsgam med något i klorna. Upp med kikaren, fullt utslag på zoomen på kameran! Den landade på en hylla på en klippvägg där det satt en annan gåsgam. Snart dök det upp två korpar som slog sig ner i närheten av de stora fåglarna. De var givetvis väldigt intresserade av att få en gratislunch utan att anstränga sig. Jag gillar korpar, de är fågelvärldens skämtsamma busar. Det blev lite avvaktande och jag antar att det också pågick någon sorts kraftmätning med ögon, kroppar osv. Efter en stund flög gåsgamarna iväg, korparna väntade några minuter innan de gav upp och stack.
Vilken tur att jag satt och tittade mig omkring, annars hade jag kanske missat den här upplevelsen! Naturen kan verkligen underhålla på många sätt. Här är några foton (jag vet att de inte är bra, avståndet var för stort):

dsc02498-2

Alla tittar intresserat på vad gåsgamen har i näbben!

dsc02503-2

Ingen tittar på någon, alla försöker se coola och nonchalanta ut!

Ibland har man verkligen tur! Den sista sträckan visade sig vara riktigt brant så om jag gått andra hållet hade jag gett upp efter en kort stund. Och då hade jag ju missat dagens underhållning!

Söndag 11 dec

Dags för en annan gammal bekant och favorit, denna uppe på nordkusten kring Neápoli. Disigt, riktigt råkallt och så mycket fågelkvitter att det nästan var störigt. Glömt kameran – vilket mörker! (hittade den i slutet av vandringen i helt fel fack…). Vid klostret Kremasta var det dags för frukostpaus. Ingen högmässa i nya, stora kyrkan utan inne i lilla kyrkan i gamla klostret. Den gamla delen är betydligt charmigare än den nya klosterbyggnaden, men jag tycker bättre om nya kyrkan. Den gamla är helt enkelt för liten och mörk. Lite speciellt här att nunnorna läser mot prästen. Det blir en annan dynamik med manlig och kvinnliga röster.

dsc_0016

Två följeslagare som tassade så tyst att jag inte visste att de fanns förrän jag råkade vända mig om!

Mycket aktivitet i olivlundarna, nu är det ingen som bryr sig om vilken veckodag det är. Lite mer trafik, rop, ljud. Landskapet lever på ett annat sätt under olivskördetiden. Jag är inte ensam och det är inte helt tyst, men det gör ingenting. Det är också ett tecken på årstid och tidens gång. Känns speciellt att vistas mitt i deras vardag.

 

Dagen höjdpunkt: jag slog mig ner vid ett kapell, någon kallade på mig och sa något som jag inte hörde så hon kom bort till mig. Det visade sig att hon hojtat att det finns kaffe inne på cantinan. Hon berättade att hon heter Anna, har tre barn och alla bor kvar på Kreta, hon bor i grannbyn och driver cantinan i Drasiou. Det är inte ett upphetsande ställe, där finns cirka tre hus i en vägkorsning och en stor byggnad som det står ”Alfa Laval” på. Jag försökte bjuda henne på svenska gifflar, men utan att lyckas. Vi hankade oss fram på grekiska eftersom Anna inte pratade engelska och min grekiska är minst sagt begränsad. Det blev lite stappligt och ibland bara tyst. Då studerade vi en bil som körde förbi eller bara tittade rakt fram. Det är något speciellt med två främlingars möte där de kan vila tillsammans.

En del som jag mötte tittade storögt på den här vandraren. Antagligen tror de att jag är en kvarglömd turist som någon reseguide missade i inräkningen. Återigen en härlig dag, men nu protesterade fötterna en aning. Jag har nya vandringsskor och de är givetvis ingångna så det handlade inte om skav. Men de är nya och hårda och trycker här och känns märkliga där…trots att det är samma modell som de förra… Jag är väldigt gnällig vid skobyte fast jag vet att om några veckor är de det absolut bästa paret jag nå’nsin haft! De gamla trotjänarna ligger i en soptunna i Skåne…tänk, så många mil vi avverkat tillsammans!

På eftermiddagen ramlade jag in i ”söndagslunch” med 13 glada människor från fyra olika länder – perfekt avslutning på en fullkomligt otroligt fin helg!

Foton på min flickr-sida!

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Yes, nu är jag igång!

Vilken toppendag! Härligt!! Andra vandringen på nya säsongen!!!
Värmeböljan har tacklat av lite under helgen. Jag har valt en vandring som jag kan utan och innan, vet var det är jobbigt och var jag kan få skugga, packat ner extra vatten i ryggsäcken och ska ta lite längre pauser än vanligt.

Buss 06:45 österut till grannbyn, privatskjuts av snäll morgonpigg pensionär därifrån upp till utgångspunkten, började vandra. Bergen – here I come!

dsc02075Solen har ännu inte kommit riktigt över bergen så halva vägen upp har jag skugga och en skönt svalkande vind. Ovanligt brunt i naturen, men det är nog ett resultat av nederbördsfattig vinter och vår. Det t o m luktar torrt och visset. Jag kan riktigt höra hur det stampas bland växterna. Så snart vi fått det första regnet blir det som en ”andra vår”. Skillnaden är att allt sätter igång samtidigt, det blir grönska och blommor. En blomsort, som är en lökväxt, kämpar på, men de är inte lika fulla av blommor som vanligt utan det är mest knoppar.

dsc02082

Ja, ja, jag vet att vänster fot hamnade utanför bild. Det är inte alldeles enkelt att använda självutlösare och stativ!

Vid kapellet uppe på vändpunkten är det frukostdags. Jag bara njuter! Hör getklockor och ler för mig själv. Getterna, fåren och jag ”äger” bergen. Nåja, en och annan fåraherde kan få vistas här också. Upptäcker att jag saknat ljudet. Och getterna. Sitter och lyssnar på fågelsång, vinden och tysnaden. Plötsligen kommer två stora rovfåglar segelflygande över en bergstopp. Nu saknas ingenting. Det är som om Kreta, naturen och jag kramar om varandra samtidigt som vi säger att vi saknat varandra. Återseendets glädje är stor. Och äkta.

Jag går upp till utkikspunkten och se, där ligger Kreta! Mirambello-bukten till höger, Ierapetra vid Libyska havet till vänster och rakt fram Dikti-bergen. Precis som vanligt. Känns tryggt att något är bestående och har funnits i långeliga tider. Ibland känner man sig liten i förhållande till natur och tid, ibland fylls man av alltihop och blir större och kraftfullare. Så är det idag.

Dags att börja vandra neråt. Stannar vid en gjuten bassäng där källvatten (antar jag) rinner in. Ser på väggarna att vattennivån är väldigt låg och det är ingen större fart på den inrinnande vattnet. Var är vårt regn?

dsc02096

Här kan jag stå länge och bara glo.

Plötsligen hör jag röster! Under de år jag vandrat här har jag bara tre gånger mött andra vandrare och vid två av de tillfällena var det samma personer. Tittar mig undrande omkring. Var är dom? Vill de kanske passera mig så får de gärna göra det. Jag går tillbaka en liten bit för att bättre kunna se vägen. Det är tyst. Jag vänder och fortsätter neråt, då hörs rösterna igen! Pratar dom bara när jag rör på mig?? Hm….det är min egen röst….min röstmemo på mobilen har satt igång på eget bevåg….

Men ett annat ljud följer mig, ett väldigt lättigenkännligt ljud. Det är en korp som tydligen bestämt sig för att hålla ett öga på mig en stund och följa med. Den är så högt uppe att jag inte kan se den. Vi stannar då och då för att ta in det sceneri som vi är på väg ner i. Himmel, så vackert här är! Jag känner mig utsläppt, förnyad, berusad, förtjust, glad och en hel massa annat…..!!

Värmen ok så varför inte prova ett nytt avslut? Några småvägar och stigar som jag funderat över en tid. Sagt och gjort! Men det blir inte riktigt som jag tänkt mig. Här behövs vandringsbyxor. Ger man sig ut på alltför små stigar i shorts river man sönder benen. Det är troligen en anledning till att herdar alltid har stövlar så de kan gå rakt ut i naturen var som helst. Jag fick i alla fall en del klart för mig så i vinter ska jag kryssa runt här lite. Det behövs inte stor förflyttning i sidled eller höjdled för att invanda miljöer ska se annorlunda ut! Som att nyupptäcka landskapet.

Jag håller inte koll på tiden när jag vandrar, det skulle liksom helt förstöra det där med att koppla bort allting och bara ta in naturen. Har lovat mig själv att ta taxi hem när jag kommer ner till byn, inte gå hem till sta’n. Det är det för varmt för. Så visst är det bra tajmat med 11:53 vid byns busshållplats där bussen enligt tidtabellen ska avgå 12:00? Nu gjorde den inte det för den var försenad, men det är en annan historia.

Jag har lagt ut foton från de senaste dagarna på min flickr-sida. De kan du njuta av ikväll – själv ska jag gå ut och äta nå’t gott! Ska bara vila en liten stund till i soffan….

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

 

Nya vyer – österut!

Det blev en alldeles ny vandring idag. Österut som omväxling. Och jag hade tagit i lite så det blev långt och krävande. Ska inte trötta er med skillnaden mellan bergen västerut och österut.

Ny vandring blir inte den där tankevilan som är så härligt med vandring. Lite synd för jag behöver lite tankevila, det surrar lite för trista saker för tillfället, kan inte få det att sluta surra. Kanske på fredag.
Ny vandring handlar istället om att läsa karta, svära över gps och ingen täckning, gå fel, fatta beslut, önska att verkligheten stämde med satellitkartan. Där emellan njuta av landskapet, äta frukost medan den uppgående solens gör bergen gyllene, förundras över dungar med stora lövträd, upptäcka nya formationer på de höga bergen, vandra i ett grönskande hav mellan bergen. Jodå, det är grönt och grant i november!

Det slår mig att så här är det att vandra där man inte känner till vägar, landskap osv. Ingen njutning. Vandra med vandringsledare så slipper man gå med näsan i kartan eller hamna fel.

Två saker funderade jag över:
Kyrkan har satt upp skyltar till alla kapell och kyrkor och även informationstavlor. Jag tror att jag nämnt det tidigare. Det är lite märkligt att kyrkan lyckas bättre med att informera än den världsliga turistbyrån på Kreta, men det är en annan sak.

Ibland undrar man vem som har byggt ett kapell ute i ingenting och varför. Vid ett kapell som låg alldeles ensamt fick jag veta att det funnits ett kloster på platsen, vad som hänt med det och vem som byggt kapellet och varför. Roligt och intressant!

Det andra jag funderade över är bussarna. Österut går bussarna bara längs kusten, västerut går skolbussen upp i byarna. Vintertidtabellen har börjat gälla och det är färre turer. Eftermiddagen är alltid ett problem, då är turtätheten nästan noll.

Visst kan man väl tycka att ett folk som under några år haft det svårt ekonomiskt borde låta bilen stå och åka buss? Men inte! Det körs lika mycket bil som förr. Det kanske ligger nå’t i att det alltid finns pengar till alkohol, cigaretter och bensin. Hur som helst, turtätheten hade kanske blivit bättre, biljettpriset är i alla fall jättebra.

Nu märker jag att jag blir lite gnällig. Trött som ett ålderdomshem och väldigt trötta, lite ömma, fötter. Ska nog krypa in i duschen.

Förresten, min tur med bussar håller i sig ovsett om jag är i Skåne eller på Kreta. Eller vad sägs om att få vänta i bara 10-15 min utan att ha hållit koll på tiden? Tur som en tokig!

(laddar upp foto imorgon)

(för er som känner till området: jag började vid Kakkos Bay, vandrade upp till Agios Ioannis, sedan parallellt med kusten mot Schinokapsala, men inte fram till byn. Kom ut på den asfalterade vägen mellan Agia Galini och Schinokapsala vilket var lite trist så det blev rask ”transportsträcka” ner till busshållplats.)

Solig adventssöndag

Jag har kanske missuppfattat det här med #blogg24 för nå’n tackade för sig, tyckte att det var svårt att producera ett inlägg per dag om julen. Många bloggar om jul, men här blir det spridda skurar – rätt eller fel, jag vet inte.

Blåst i morse så frukost på stammiscaféet. Se’n hem och hoppade i vandringskläderna, iväg åt nordost till Kavousi. Dags för den där vandringen som jag spanade in förra gången. Den är inte så lång, men efter en tids inneliv pga ostadigt väder så är det nog lagom i förhållande till undertecknads formkurva. Som en kombination av söndagslångtur och kort vandring.

Lättvandrat ner till havet, full aktivitet i olivlundarna. Kommer att passera flera kapell, vill egentligen inte fotografera kapell och stränder, tycker det är lite tradigt, men är de olika så kan det vara lite kul. Oftare och oftare är kyrkor och kapell låsta, det är trist. Många är väldigt vackra inuti, rena konstverken. Funderar på om jag ska byta till shorts denna vackra söndag, men velar. Solen värmer, vindbrisen kyler. Fin liten badvik med otroligt vacker färg på havet. Kanske ska köra hit i sommar?

När jag vänder mot Kavousi igen och lämnar havet kommer jag upp till ett gammalt kapell med gamla målningar. Och en vacker jordgul färg på utsidan – en av de färger som är Kreta för mig. Därifrån gör jag avsteg från min regel ”aldrig följa getstig”. Tänker som så att jag är nära civilisationen, det är folk ute i markerna, jag har inga problem med att vända om det inte fungerar. Väldigt glad att jag inte bytte till shorts när jag plöjer mig fram bland buskar och örter.

Jag hamnar inte vid en lodrät klippvägg, men väl ett staket. Getter kan säkert följa staketet på båda hållen, jag kan inte. Det där med söndagslångtur kan vi stryka, inget promenadstråk det här inte. Går tillbaka en bit, hittar ny stig uppåt och efter ganska branta passager får jag min belöning: fantastiska vyer på alla håll!

Har hamnat vid ett övergivet hus, men det är nog inte så övergivet. Det finns burar, krokar i taket, en kortlek ligger på golvet, väldigt smutsigt, olivolja på flaskor….hm? Kan det vara ett ställe för fårslakt och lamning? Eller ett tillhåll för jägare? Kanske tjuvjakt? Har ju hört att det är lite laglöst uppe i bergen och i ödebygd…

Fortsätter och kommer till låst grind, men lyckas slingra mig ut mellan staket och stolpe. Ser mig omkring, men jag är ensam. Det är nå’t att tänka på oavsett var man är: allemansrätt är unikt för Sverige! Jag är faktiskt inne på någons mark. Ibland inbillar jag mig att det ska hoppa fram en tjock amerikansk sheriff i cowboyhatt med så’n där löjlig läderrem istället för slips och ryta: you are trespassing! Fråga mig inte varför han inte är grekisk polis, det vore ju lite mer logiskt.
Blir jag anhållen hoppas jag att jag får sitta i fängelset i Neápoli för där är så vackert (utanför, alltså). Jag tror att vatten och bröd skulle kunna uträtta underverk med midjemåttet, i övrigt verkar det dock trist med så ensidig kost.

Hur som helst, en dag som idag då solen lyser och små moln dansar runt på himlen blir bergen så vackra. Det är som en film, som om solen retas. Vill du se de här klippblocken? Eller kanske denna ravinen? Den här toppen är väl fin! osv. Jag skulle nog kunna sitta och titta hela da’n, det är som om landskapet får liv.

Kavousi har för mig varit dels en genomfartsby, dels en plats för den hemska ravinvandringen. Nu när jag närmar mig från detta hållet upptäcker jag hur otroligt vackert byn ligger. Det platta landområdet omgärdat av berg som slutar i havet norr om byn som bakom sig har några av de högsta topparna i Thriptibergen som smeks av molnen och där är fullt med skrevor, raviner och veck. Och grönska överallt. Jag tror att byn flirtar lite med mig. Ok, den åker upp på favoritlistan, ingen diskussion, jag ger mig.

De gula blommorna som snart ska bilda mattor i olivlundarna har börjat komma. De är riktiga soldyrkare, man kan riktigt höra hur det knakar när de hela tiden vänder sig mot solen. Och öppnar sig om de tycker att solljuset är tillräckligt. Blir fler vandringar här så länge jag har bil som jag återvänder till efter cirka 4 tim.

Nu blir det hopp in i duschen, se’n ska jag ut och titta på ljusdekorationerna på sta’n och äta nå’t gott. Ha en skön adventskväll!

Foto finns på min flickr-sida!

Helgdag: Marias himmelsfärd

Så är en intensiv tid till ända. Jag har två kapell och en kyrka nära och det började för cirka 3 veckor sedan. Storstädning och andakter i lilla kapellet mitt emot. Det andra kapellet fick en helavtvättning och vitmålades. Jag fattade inte ett jota. Konsulterade grekisk vän: 1-15 aug är en viktig religiös tid i Grekland. Under perioden är det Kristi förklaring, Marias död och den 15 aug avslutas det med hennes himmelsfärd som är näst största högtid efter påsken.

Under två veckor har jag många morgnar vaknat till mässande röster och en del tidiga kvällar har dagen gått mässande till ro. Det är nå’t fridfullt och tryggt i att vakna till det ljudet har jag upptäckt. Jag kommer att sakna det.

Idag avslutade jag morgonrundan vid nymålade kapellet där mässa var igång. Tände ljus, fick bröd (det luktar och smakar så gott! nå’n som vet vad det är kryddat med?) och slog mig ner utanför på trottoaren. Blev kvar i 2 timmar. Förlorade mig i solglittret på havet och funderingar kring naturen och hur vi förvaltat alltihop. Då kommer en kaxig kackelacka gående i gränden, kanske kände den sig trygg i kapellets skugga. Där går min gräns för hänsyn till naturen och levande varelser. Tyvärr var jag för lång ifrån, men svartklädd tant ryckte ut och tro mig, hon hade mord i blick och siktade bra. Våra blickar möttes över liket och vi log i samförstånd.

Det kom fler och fler människor, alla uppklädda och fina. Jag var en katt bland hermelinerna. Till slut var det fullt av folk utanför, prästen fick ta rundor med rökelse osv ut genom dörrarna. Så blev jag lite misstänksam för det dök upp folk från andra delar av sta’n, nå’n kom i taxi. Och jodå, kapellet är tillägnat Maria.

kapell(foto från ierapetra.net)

Kom att tänka på att någon så’n här gemensam samling har vi inte längre i Sverige. Jag menar, att träffa folk kravlöst, säga goddag, prata bort en stund. Det var väl det de gjorde förr på kyrkbacken. Oavsett vad man tycker om religion eller om man är troende eller inte – visst är det synd? Eller är det ersatt av nå’t annat i Sverige som jag missar i min tankegång?

Hem och äta frukost, se’n ner till stranden. Eftersom det är helgdag så kommer det att vara mycket människor ute idag.

Annars händer inte så mycket, vi försöker fortfarande överleva i hettan. Häromdan kom min hyresvärd med en påse färska fikon. Jag älskar fikon! Har köpt nå’n gång, men de blir så fort dåliga. Nu fick jag lära mig att de ska in i kylen! Satte i mig en hel del igår kväll…..mums….
På stranden i veckan började jag se mig omkring i zoomperspektiv och upptäckte att stranden är full av saker. Så mycket vi tar med oss dit! Det blev en del foto som finns på min flickr.com. Slängde också in några foton på en pippi.
I onsdagskväll träffade jag två skåningar minsann! Härligt att höra skånska och att de var jättenöjda med sin vecka här.
I onsdags hade vi ett litet elavbrott strax innan jag gick ut och när jag beställt på tavernan fick hela det kvarteret elavbrott. Stearinljus plockades fram och mobiler sattes igång så det blev lite ljuskällor här och där. Det blev lite lustigt för spisarna går på gas så i ett i stort sett mörkt kök blev mat klar som fick bäras i mörker till gäster som fick äta i mörker. Otakt skulle man kunna säga. El:en kom tillbaka efter en stund, ungefär när alla gäster vant sig och tyckte att det var ganska mysigt.

Ikväll blir det nog mycket folkliv, jag ska snart in i duschen för att se’n ge mig ut. Hoppas, hoppas att vi får en fin kväll som inte är alltför varm och inte för hög luftfuktighet…

Ibland är det bra att inte kunna hålla sig

Saknar så mycket att vandra men det är för varmt. Igår bestämde jag mig för att det går inte, jag kan inte hålla mig. Det får bli en kompromiss: en lång runda till grannbyn och upp till ett litet kapell bakom byn.

Upp kl 5, allt packat och klart, bara att dra på kläderna. Genom ett mörkt Ierapetra där det är jag och sopgubbar som rör sig. Vid gatan med barer och disko snurrar nattfjärilar. Några ställen är öppna, de olika låtarna går ihop, olika tonarter och musiken skär sig rejält. Jag må vara tokig på ljudvolymen i mina kvarter då och då, men jag är evigt tacksam för att jag inte bor här. Någon tidig städare är i farten på strandpromenaden, annars tomt. Finns det nå’t mer spöklikt och dött än så’nt som är gjort för människor men som är tomt? Tomma hus, igenbommade hotell, tom teater eller arena, öde strandpromenad. Känns bara så fel.

Håller ganska bra fart för tanken är att komma upp till kapellet innan solen når över bergen. Vinden är skön, tar tacksamt emot hjälpen. Grannbyn Vainia är tyst och stilla. Börjar traska upp till kapellet, inte så hög fart nu. Blir rejält utskälld av tre hundar som lyckligtvis inte vågar följa med så långt. Jag vill njuta av tystnaden, denna morgon är bara min.

Vid kapellet plockas frukosten fram och den är mycket godare i det fria med bergen och en vackert flerfärgad himmel som speglar sig i Libyska havet. Några getter hörs en bit bort, några tuppar vaknar. Det händer inte så mycket där solen ska komma, men på bergen mitt emot kan jag följa solens gång. Också havet förändras i takt med att solen kommer över bergen. Hela landskapet väcks till liv mer och mer. En ny dag börjar, ett oskrivet blad. Och i detta ögonblick är allt möjligt.

DSC01082

Bergen får mer och mer ljus och plötsligen når solljuset även Ierapetra. Fiskehamnen är först att bli upplyst, se’n sprider sig ljuset över sta’n. När hela sta’n badar i morgonsol är det lätt att förstå varför den kallas ”Pärlan vid Libyska havet”.

Efter en stilla stund inne i kapellet är det dags att gå ner. Svårt att lämna, här är så’n frid och ro, bara vinden som håller mig sällskap. Vill inte gå ner redan, men vet att jag måste. Tar en liten extra sväng där bergen skuggar och hittar uppslag till annan lång tur. Kan kanske t o m bli en vandring. Fikonen börjar mogna här och där, granatäpplena börjar skifta i färg.

Går lite fel, har svårt för alla småvägar i olivlundar eftersom det finns få riktmärken. I en kurva möter jag plötsligen två mödrar med sina barnkullar. Hönor visserligen, men de räknas väl de också? Varmt, varmt. Tröjbyte innan jag vid halv nio-tiden går in i sta’n för att handla på marknaden, bl a hos ”min” apelsinman”.

Nu är det lunchdags, här är städat och diskat, tvättmaskinen är igång och jag har nedsänkt min kropp i nya soffan. Nu är det helg!

(Foto kommer ut på flickr imorgon.)