Etikettarkiv: kultur

Tema Att resa: 3. Efteråt

Hemma igen och uppackad. Det känns lite sorgligt, som en saknad. Jag tror att vi nu reagerar på tre olika sätt. De som bara skakar på axlarna och går vidare i vardagen. Andra som genast börjar planera nästa resa. Vi i den tredje gruppen vill suga på karamellen ett tag till. Precis som att planerandet var en stor del av resan tycker vi att ”efteråt” är det. Vi vill dra ut på det lite till.

Minnen

top-trips_ru

Foto: top-trips.nu

Souvenir – något att rynka på näsan åt? Nja, här menar jag inte det som finns i turistshoppar utan själva ordet. Det kommer från franskan och betyder ”minne”. En resa lämnar många avtryck i oss och det finns massor av minnestriggare som gör att vi kan njuta av resan länge.

Förr väntade man på att foton skulle bli framkallade, idag väntar jag en vecka eller två innan jag sätter mig och sorterar och slänger. Plötsligt är jag där – igen!

När jag har haft ressällskap får de stå ut med mina ”Minns du…”. Det roliga med det är att vi minns olika, har observerat olika detaljer och dragit olika slutsatser. Resan får nya inslag, nya vinklingar. Berikande!

Musik, doft, ljud, smak, en sak. Många signaler kan sätta fart på minnet. Med saker menar jag inte traditionella souvenirer utan saker som köpts för att de är vackra, roliga, speciellt tillfälle. Mitt armband från Samos väcker minnen till liv om ön, när jag fick gåvan och varför. Att i den grå och råkalla vintern i Skåne vira in mig i en sjal från Ierapetra värmer alldeles extra, jag kan höra Sofia när hon övertalade mig och minnas att det var egentligen för varmt för att sno in sig i den ena sjalen efter den andra men man måste ju prova.

Minnesdörren kan öppnas av andra händelser. Jag tittade på olika områden i England för vandring och ett sådant var South Downs. När jag hittade det på kartan insåg jag att det var där systerdottern och jag snurrade några dagar 2009 och förundrades över hur vackert där var. År 2011 blev området nationalpark så detta måste berättas vidare. Och då satte vi igång att minnas våra dagar, t ex när moster gick vilse på footpath…

sf1000020

Eget foto

Jag har ett helt galleri av människor som jag mött och ibland undrar jag vad de gör nu och hur de har det. De finns inte på foto, men är liksom graverade i minnet. För mig visar det vilken kraft det finns i människors möte och vilka avtryck vi gör i varandra.

Reslust och listor

Minnena finns kvar, men reslusten har vaknat igen. Vart ska det bära hän nästa gång? Så många inspirationskällor det finns! Reseskildringar, bloggar, foto-siter, grupper i sociala medier, skönlitteratur. Guideböcker i all ära, men tänk så många personliga tips vi har tillgång till idag. Pärlor som någon annan upptäckt och delar med sig av. Och vi kan kombinera – några sevärdheter, några tips, egen upptäckartid.
Via en bok skriven av en svensk som levde i Paris fick vi uppleva en mycket originell restaurang och en vacker gammal galleria – ingen av dem nämndes i de guideböcker vi tittade i.

unidosporunsueno_empowernetwork_com

Foto: unidosporunsueno.empowernetwork.com

Det är roligt att höra vad andra har för tankar och planer kring resmål och varför. Det kan sätta igång tankar så att något som inte var så tilltalande blir det eller något är en nyhet, något vi aldrig funderat över.

Så kommer vi till det där som jag skrev om i del 1: ska vi åka till något nytt eller återvända? Om en plats fångade oss och har mer att erbjuda så känner vi kanske att vi vill tillbaka.
Ska vi välja trender eller utgå från oss själva? Intressen betyder mycket för en del av oss, bl a för mig. Jag kan t ex inte åka någonstnas bara för att där är billigt utan det måste finnas något som intresserar mig. Det kan vara kultur, historia, natur, musik eller allt i en salig blandning.

svenska-som-andrasprak_blogspot_com

Foto: svenska-som-andrasprak.blogspot.com

Ibland talas det om att ha en lista, men jag tror att man kan ha flera listor. Jag är, som sagt, lite av en återvändare så bl a San Fransisco/Yosemite, Genève och Rom finns på den listan. Så har jag en vandringsreselista där bl a England, norra Grekland, södra Frankrike och Schweiz finns med. På stadslistan trängs Madrid och Wien. Och till sist drömlistan, dvs de där resorna som jag antagligen inte kommer att göra men det är så gott att drömma, med t ex safari, pyramider och tempel i Egypten, Iran, lönnskogar om hösten i Kanada. Har du några drömresmål? Skriv gärna i kommentarsfältet – det kan inspirera någon annan!

Till sist

Det jag skrivit om i dessa 3 blogginlägg om att resa är ”nöjesresor”. Att resa i arbetet, kasta sig iväg för att något tråkigt hänt, veckopendla osv är givetvis en helt annan sorts resor med andra omständigheter och minnen. Det hade blivit lite för stort om jag skulle försöka greppa allt resande.

Jag är ju en så’n där som bor utomlands och känner till ett område och därför kan ge tips vilket jag gärna gör. Ställer du frågorna ”Vad är det för väder i X-månad?” och ”Vad får man inte missa?” får du vara beredd på att få motfrågor eftersom de är omöjliga att svara på.
(du kan kasta ett öga på en annan tema-serie här i bloggen: ”Turist på östra Kreta”)

Det sägs ibland att resande vidgar våra vyer, gör oss mer öppna och förstående för andra människor och kulturer. Jag är inte så säker på det. Dels beror det på hur vi reser. Den som bor på all inclusive kanske inte ser så mycket av det dagliga livet på platsen eller i området. Dels tror jag att vi ofta inte tänker på att vi ser och tolkar mycket via våra egna fördomsfulla och generella glasögon. Om resande ska göra oss öppnare måste vi nog se till så att vi är öppna redan när vi reser. Och att vi packar ner massor av nyfikenhet och leenden – se’n är det bara att ge sig ut och ta emot alla upplevelser!

Trevlig resa! Eller som vi säger här på Kreta: Καλό ταξίδι!

PS. Nu ska jag gå och vandringspacka inför morgondagen! Även i ”det lilla” finns planering och förväntningar…

dsc02222
Vandra på Kreta i det 
vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Är det nå’n där?

Att blogga en så’n här dag verkar kanske lite märkligt. Vem läser bloggar på midsommarafton? Ingen, antar jag. Alla är ute, plockar blommor, klär stång och se’n dricker kaffe, äter klistriga bullar och dansar. Lite senare är det dags för nubben och sillen och nypotatisen och jordgubbarna.

Här är det en helt vanlig fredag. Tro det eller ej, midsommar firas inte i hela världen. Jag hade ju besök helgen som gick som hade med sig en ”godisväska”. Jag hade kalas måndag kväll och tisdag kväll med löksill, senapssill, rågknäcke, Kalles, Ålborg och till efterrätt kaffe och Lindts choklad. Väldigt gott! Kändes bara som kalas, inte som nå’t midsommarfirande. Undrar vad grannarna skulle säga om jag hade midsommarstång på balkongen och hoppade runt som en liten groda!? Fast en del av mina grannar….vi lämnar det.

Saknar man inte svenska helger när man är utomlands? Kan man väl göra ibland, men man får så många nya helger med nya upplevelser. Ta seden dit man kommer och tycka det är roligt att lära om traditioner och andra kulturer. På måndag kväll ska jag uppleva en tradition som är ny för mig, berättar i bloggen på tisdag.
Ibland tycker jag att det är lättare och roligare med helt nya traditioner än att se de gamla förflackas eller försvinna. För mig har midsommar alltid mest handlat om stången, dansen, sångerna. Att fira och hylla ljuset och sommaren. Hur många kan nu för tiden dansa till de gamla sångerna som man sjunger på midsommar? Men det vänder säkert och blir ”inne” igen att kunna.

Vi har haft väldigt varmt ett tag, idag en sval vind och moln. Så skönt! Och jag blev så sugen på att vandra med nya kameran i högsta hugg. Än så länge får jag inte bära ryggsäck så det fick bli en eftermiddagspromenad i sta’n istället. Jag vill inte påstå att det blev speciellt bra, originella eller konstnärliga foto, men så härligt att ha tredje ögat med igen. Det ger en extra dimension till allting och gör detaljer tydligare. Gick ock knäppte en hel del bara för glädjen över att åter kunna knäppa. Jag är hel igen, som det heter.

Gick och funderade över varför jag tycker om Ierapetra så mycket och varför jag trivs så bra. Det är flera skäl, men ett är att denna sta’n gör sig inte till. Den är som den är. Det ger en avslappnad och trivsam stämning. Det är inte en stad som har ett putsat och tillrättalagt ”säsongsansikte” och ett blekt och slitet ansikte under vinterhalvåret. Så här har vi det, välkommen hit, hoppas du ska trivas! Se’n är det inte mer med det.

Ikväll ska den här svenskan ”fira” midsommar på grekisk taverna med italiensk spaghettirätt. Tror att jag tar en Ålborg när jag kommer hem, går ut på balkongen och mot norr ropar GLAD MIDSOMMAR!

Foto från stadsturen finns på min flickr.com!

 

Traditioner – våra och deras

Så stämningsfullt med Lucia! Så vackert att vi firar ljuset när det är som mörkast. När jag satt där och njöt av frukost och skönsång så flöt tankarna iväg. Hur viktigt det är med traditioner, de är en del av vår identitet. Inte för alla, men för några. En del fnyser åt människor från andra länder som har sina traditioner och högtider som de vill fira. Och då gick mina tankar till när vi bodde i Genève och jag som älskar julen fick vara utan i stort sett det mesta som jag förknippar med jul. Vi såg ingen annan i sta’n som hade adventsstjärna i fönstret, men hos oss lyste den. Då fanns ingen nät-tv, men den fanns 2010 när jag firade jul på Kreta. När jag njöt av Lucia nere på caféet undrade de andra vad jag tittade på. De sneglade över min axel och sa: jaha? Och det är klart, för den som inte känner till sammanhanget så verkar det lite konstigt att vara lyrisk över ett vitklätt spöke med fyr i håret.

Jag vill ha min jul, mitt nyår men jag kan köpa den grekiska trettonhelgen och påsken. Framför allt påsken. Vi koncentrerar oss på synd och straff och död och sorg, dvs långfredag. Jag upplevde den ortodoxa grekiska påsken som mer koncentrerad på uppståndelse och glädje och gåva och undret över alla under – detta måste firas med ljus och smällare!

Igår var vi på julmarknader och där bjuds verkligen flera bilder av julen! Tomtar, mat, stearinljus, dekorationer osv – det finns olika utseende. Det visar att det finns utrymme för olika tolkningar, olika versioner, olika tycke och smak. Det är väl bra. Alla kan få ”sin” jul!

Fast visst är väl amerikanerna konstiga som tror att tomtenissar är grönklädda!? Nästan lika konstiga som dom som tror att andra seder och bruk är ett hot mot ”det svenska”. Även om vi firat ljuset sedan långt tillbaka så är ju Sankta Lucia både en nymodighet och italienska, men jag vill fira det i alla fall. Så det så!