Etikettarkiv: helgon

Alla helgon, martyrer och själar

Igår gav jag och en vän oss ut på en kort vandring. Oj, vad det gjorde gott för kropp och själ efter den passiva väntan på om viruset skulle bryta ut eller ej. En god lunch som avslutning var inte fel det heller eller vad sägs om öns (kanske Greklands) godaste ostbullar och räkor med chili och vitlök?

Så är det Allhelgonadagen och Alla helgons dag. Jag upplever att vi svenskar sedan ett antal år tillbaka blir mer och mer historielösa och högtider ser vi mest som ”röda dagar”. Många Läs mer

Stora och små helgon samt lite vårtröttigt

Ibland är man trögare än trög. Eller åtminstone är jag det. Igår stod jag utanför super market lika förvånad som de övriga 23 april jag varit här. Skjutdörren rörde sig inte, bageriet på hörnet hade jalusin nerdragen, fiskeaffären var tom och tyst. Ändå var jag förberedd eftersom jag läst på nätet att dagen skulle firas i huvudkyrkan och på söndagen sa alla ”Xronia polla” (ordagrant ”år många” – en hälsning som fungerar vid alla högtider) till varandra. Så jag visste ju så väl att det var namnsdag för stadens skyddhelgon Agios Georgios, men jag kan tydligen inte få in i min skalle att det är som en helgdag, dvs allt är stängt.
Lyckligtvis hittade jag en liten mini market så jag kunde i alla fall handla det allra viktigaste och slapp svälta!
Och jodå, Agios Georgios är på svenska Sankt Göran.

Blåsten la sig igår, den städade bort Sahara-dammslocket så jag spolade balkonger, jalusier, möbler och myggnät. Blev lite fönsterputs som avslutning. Så skönt att bli av med allt det rödbruna dammet!

Jag har krockat med någon illvillig bakterie eller bacill eller så är det bara en släng av vårtrötthet. Känns som om jag både tänker och går i tuggummi. Vilar och läser (har du läst något av Mo Haydar? Inte? Gör det!). Tror att det jag behöver är universalmedicinen som hjälper mot allt: vandra. Det får bli någon av de närmaste dagarna. Ikväll ska jag till nyöppnad taverna för att njuta av deras omtalat läckra oxfilé. Det ska bli SÅ gott!! Ox används inte i kretensisk mat och jag är usel på att steka kött, framför allt ox, så längtan är stor.

Turister börjar dyka upp allt oftare på gator och torg, de flesta turistshoparna har öppnat, alla tavernor och café är öppna. De stora hotellen öppnar lite pö om pö. Det största i sta’n, Petra Mare, ska öppna den 7 maj.

Imorgon är det dags för lektion i grekiska igen. Hoppas vi ska ägna lite tid åt att reda ut det senaste vi gick igenom för jag får inte ihop det, men det känns som om jag är nära, nära. Det finns hopp!

Mitt i tröttheten kom en uppiggande ljusstråle i form av nyhetsbrev från UNICEF (hela texten finns här). Den gav också tröttheten ett annat perspektiv kan man lugnt säga…och begreppet helgon en annan innebörd.

Goda nyheter! I tisdags släpptes 207 barn från väpnade styrkor i Sydsudan. Frigivandet hade förhandlats fram med hjälp av UNICEF. 

– Inget barn ska någonsin behöva bära vapen och strida, säger Mahimbo Mdoe, chef för UNICEF i Sydsudan. För alla barn som nu släppts innebär det starten på ett nytt liv. Vi är stolta över att kunna stötta de här barnen på vägen mot en bättre framtid.

Under frigivningsceremonin fick barnen formellt lägga ned sina vapen och fick civila kläder. Nu får barnen vård, psykosocialt stöd och rådgivning av UNICEF och samarbetspartners, som en del av programmet för att återintegreras i sina familjer och samhällen.
(utdrag ur nyhetsbrevet)

Här är två kompisar, Ganiko 12 år och Jackson 13 år, som släpptes i tisdags (fingerade namn):

 

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Kortis

Det här blir ett kort inlägg, mer som en hälsning. Jag är nämligen något stressad, dock inte i närheten av positiv stress. Vilat armen (musarm/tennisarm för dig som inte läst tidigare inlägg) över helgen, medicinen fungerade bra till söndag kväll då den försatte magen i ett något instabilt tillstånd. Armen verkade nöjd, men igår satte den igång och bråkade lite. Det blir ingen vandring denna veckan, tror inte att det lämpar sig. Och eftersom jag är dålig på tålamodskrävande väntan så är jag alltså STRESSAD och det börjar krypa in i humöret. Det börjar kännas lite som himlen såg ut i lördags kväll:

Jag kan dock finna ett visst mått av glädje i att se mig själv i spegeln eftersom jag idag släppt loss min frissa. Fantastiskt vilka underverk hon kan prestera! Med lite gegga, schampo, sax och kam trollar hon bort sisådär 5-6 år och lyftet höjer också känslan av fräschhet och pigghet.

Hur som helst! I söndags var det Agios Georgous’ (Sankt Göran) namnsdag. Han är Ierapetras skyddshelgon (jodå, varje ort, eller i alla fall stad, har sitt helgon) och vår huvudkyrka är tillägnad honom. Så efter gudstjänsten vad det ett litet tåg med orkester från kyrkan till torget. Jag var inte där, men hörde orkestern på mitt frukostställe så ägg och bacon blev både festligt och högtidligt. När jag passerade kyrkan på väg hem satt det folk utanför på innergården och åt och drack. Antar att det bjöds på någon kaka eller bröd. Jag gick in och tände ljus samt fotograferade blomsterställningen med hans ikon. Epitafen från i påskas stod i ett hörn så det var mycket utsmycknad i kyrkan.

 

Jag är inte uppdaterad på nyheter eftersom jag ska använda datorn så lite som möjligt, men jag har snabbkollat delutbetalningen av tredje stödlånet. Och precis som jag trodde har samtalen inte kommit längre, IMF vill fortfarande inte vara med eftersom eurogruppen inte vill ge skuldlättnader. Men nu börjar det verkligen brinna i knutarna! I juli ska nämligen Grekland göra en avbetalning så nya pengar måste betalas ut innan dess. Rena snurren!

Nu ska jag gå och laga middag vilket i dessa dagar betyder en annan soppa än igår. Livet leker…


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

En vecka kvar

Idag kan jag inte annat än må bra! Sol från en blå himmel med en del moln, skön lite kylig luft. Jag har hittat en spellista på Spotify med Bruno Mars så då och då har jag valsat runt i lägenheten. Lyssnat på ”You are amazing” ett par gånger så självförtroendet har fått sig en riktig boost!

Igår hamnade jag i en bil som styrde västerut och parkerade i Kato Symi, en fin liten by. De har så otroligt god mat, jag har bloggat om det här stället tidigare. Hur som helst, det var tre trötta figurer som under tystnad bara njöt av all god mat. Myed mad ble’ de’ och det blir man inte direkt piggare av! Det kom fler och fler gäster under tiden så vi studerade vår omgivning. Sällskapet som var jätteirriterade över rökning inomhus, öppnade fönster och glodde surt. Familjen där farfar, pappa och son såg ut som om man bara lagt ett kalkerpapper emellan. Den lille sonen var centrum för allas uppmärksamhet och det var inte förrän efter en timme eller så som jag upptäckte att det faktiskt fanns en storebror. Han hade det ganska tradigt. Och så var det en annan familj där morfar/farfar åt i ett, vi var helt fascinerade till slut. Han tuggade från det att de satte sig och var fortfarande i full gång när vi gick.

Jag drog vinstlotten vid vårt bord och fick utsikt mot en bergssida. I det gröna fanns små öar med höstfärgade buskar och träd. Så himla vackert! Och när vi skulle köra vällde det gråsvarta moln över bergstopparna ner mot byn.
Vi körde till en annan by (dvs denna turisten fick berätta för kretensarna i framsätet hur de skulle köra dit…kanske kan jobba som guide för förvirrad lokalbefolkning…köra före med en så’n där FOLLOW ME-bil som används på flygplatser…bara en tanke!) där vi drack kaffe. Från en husterass hade vi utsikt mot Ierapetra och havet och på sidorna blåsvarta berg. Här låg nästan svarta moln som emellanåt släppte fram nå’n liten blå fläck.
Tänk så mycket vackert som bara finns runt omkring oss! Det gäller bara att stanna upp och lyfta blicken.

Bildresultat för rena grekiskanIdag har jag haft lektion i grekiska och jag hade med mig några frågor, bl a om Allhelgonadag. Läste på nätet att i den ortodoxa världen infaller den söndagen efter pingst, men riktigt så enkelt var det givetvis inte. Påskafton och pingstafton är här ”Alla själars dag” (som hos oss ligger i allhelgonaveckan) då man går till kyrkogården och tänder oljelampa. Söndagen efter pingst var från början ”Alla martyrers fest” i ortodoxa kyrkan, men kallas ibland för alla helgons dag.
Vet du förresten varför det finns en Allhelgonadag? Jo, för längesen skapades den dagen för att de helgon och martyrer som inte hade hade en egen dag i kalendern skulle kunna firas. Det liksom bara hängde med när vi blev protestanter. Man lär sig nå’t nytt varje dag!

 

 

Jag blir så glad av hjälpsamma, vänliga människor – vi har ju bara varandra på det här klotet. Tidigare har jag bloggat om problemet att ställa om från att köpa platspåsar efter liter till att köpa efter mått. Idag var jag inne i en butik som är jätterolig. Jag kan gå runt hur länge som helst och titta på varorna. Lokalen är liten så allt är ganska trångt och hoptryckt, men här kan man hitta roligheter som inte finns i de större super markets. Jag skulle ha tag i plastsäckar och tog de näst största (och det fanns litersmärkning på dom!). När jag kom till kassan säger den rara människan: ”Du vet att detta är stora påsar?”. Han tänkte väl att det är bäst att hjälpa den där utlänningen. ”Tack”, sa jag, ”men jag vet, jag behöver stora!” Blir man anmäld för sextrakasserier om man kramar om butikspersonal? Jag vågade inte testa….

På tal om anmäld så är det lite surt på roundaplansina håll i sta’n. Här ska göras gågata, stängas av och omdirigeras, men fler p-platser blir det minsann inte. Tvärtom får de nya genomfartsgatorna parkeringsförbud på ena sidan av gatan. Och för att det ska riktigt sjunka in hos alla så skrivs det tydligen p-boter ganska frekvent för tillfället. Det här innebär också att det inte går att köra ända fram till dörren hos alla butiker, banker osv.
Det betyder att folk måste börja gå lite mer. Livet är hårt! Vi får väl trösta oss med att vi inte bor i England (se bild….).

Nu ska jag gå ut på balkongen och slakta några blommor! Det är inte så allvarligt som det låter, de är redan halvdöda och nu vill jag inte se dom mer. Ha en skön kväll!

PS. Idag om en vecka är jag i Skåne….. DS.

Bildresultat för utropsteckenDen här texten har legat här så länge så jag är övertygad om att du inte längre läser den eller kanske inte ens ser den! Du ska alltså komma och vandra på Kreta med mig! Vandringssäsongen pågår fram till mitten av juni.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Och glöm inte att tipsa ALLA du känner!! Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt! 

Tidig långpromenad

Vi har haft och har kraftig blåst så värmen är inte så jobbig, passiviserande, kraft- och energislukande. Trots bra vecka är det svårt att ha vandringsuppehåll.  Alltså började det bli lite väl rastlöst och ryckigt i benen, ja i hela kroppen faktiskt.

Kl 06:00 igår morse lämnade jag hemmet för en långpromenad. Ut ur sta’n med sikte på närmsta byn och därifrån gick det sedan uppför i etapper en bra stund. Solen hade gått upp, men inte kommit över bergen, det gjorde den strax före kl 8. De två timmarna var de absolut skönaste trots motvind.

Det är givetvis vackert när solen stiger över bergen, men det är nästan vackrare att vända sig om. Bergen mitt emot är först mörka, så sprider sig ett rödaktigt ljus ner längs bergssidorna. Just när man tror att det ska se ut som om bergen brann mattas färgen och ett gulaktigt ljus avlöser. Det är andlöst. Som om landskapet, naturen, hela ön vill säga god morgon, lilla människa, välkommen till en ny dag som vi nu skapar bara för dig!

DSC01098

Det blev inga bra foton idag, detta är från samma plats en morgon i juli 2014.

Det blåste så starkt att jag ibland tog små sidosteg, högre upp i bergen ska man inte vara en så blåsig dag. Klättrade in i en gammal ruin för att få vindskydd medan jag åt frukost. Så satte tankarna igång att flyga. Var det ett gammalt bostadshus? Fast jag kunde inte se spår efter eldstad. Kanske ett skydd för herdar? Eller samlingsplats för djur över natten eller vid dåligt väder? Kan också ha varit en byggnad för verktyg och annan förvaring. Fantastisk utsikt på alla håll, men usch så blåsigt läge. Det ven och slet. Tror inte att det var ett bostadshus, låg alldeles ensamt och ingen skulle orka bo där jämt och ständigt.

Ner i det som jag kallar ”fåglarnas dal” sedan jag första gången kom här, det var vår och ett väldans kvittrande. Upp på kulle till både kapell och kyrka. Tände ljus i båda två för säkerhets skull. Ingen större frid. Kapellet var väldigt kalt och kyrkan är otät så det tjöt och visslade. Faktiskt bättre att vara utomhus.

Nerför kullen till byn, nu började värmen kännas trots vinden. Där det var vindstilla var det väldigt tydligt. När jag kom till busshållplatsen var det lite mer än 1 tim tilll nästa buss. Annan tid på året och om det hade varit en vandring så hade jag lagt en böj och vandrat hem till Ierapetra. Inte i detta vädret. Det blev taxi så jag var hemma igen vid 10-tiden.

Satte igång marknadsföring på nätet under några dagar (rabatterbjudande går snart ut – se nedan), pluggade lite grekiska men annars blev det slappa i soffan. På kvällen besök på taverna där jag inte varit på ett bra tag. Kul att träffa en vän som jobbar där och underbart god spaghetti med skaldjur. Som vanligt, det är ett ”säkert kort”.

I morse gick jag upp tidigt för att städa. Blåsten har drivit in en hel del damm, det virvlar runt överallt och hela tiden, nu går det inte längre. Men så såg jag på väderprognosen att vinden ska mojna på måndag så det mesta av städningen är uppskjutet tills dess. Då ska här fejas!

Det ringde flera gånger i kyrkorna i morse. Tydligen är det idag en minnesdag av ”de berömda” som verkar vara en hoper martyer och helgon. Nu är det i alla fall helg och jag går snart över i söndagsläge.

Ha en skön och bra helg!

SOLSTING PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 15 juli
och du får 15 % rabatt!

Mer information på  hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Mitt riktiga namn

Född på 50-talet, namnen var väl inte så himla kul, många av dom har inte återanvänts. Jag döptes till det så populära Ingrid eftersom min mors idoler var Ingrid Bergman och drottning Ingrid av Danmark. Inga dåliga förebilder, kan ge vilken unge som helst ångest. Vidare begåvades jag med Kristina vilket kommer från någons mormor, jag har nu glömt vems. Jag skulle kallas Ingrid.

Det sägs ibland att barn ”växer in i” sitt namn, men det gjorde aldrig jag. Alla andra hade fina namn utom jag som inte ens kunde säga mitt eget namn. Försök få småbarn att uttala ng följt av konsonant, det är inte lätt, inte. Det blev Ia, kort och bra. Vi kan hoppa över skolåren då vi under några år var tre Ingrid i klassen. I tonåren bestämde jag mig för att jag vill heta Ia ”på riktigt” för Ia – det är jag, det!

Det har blivit Ida, Ija, La och en massa andra varianter. Kommentarer som ”vad är det för ett konstigt namn?”, ”är det ett riktigt namn?”, ”heter du så på allvar?” osv. Folk har helt enkelt svårt för det enkla när det blir för enkelt. Och pratar de jag möter inte svenska så blir det ännu konstigare. Ända sättet att få greker att förstå hur namnet ska uttalas är att säga att det är som Oía på Santorini (även om betoningen blir lite fel…). Då lyser dom upp, sedan ser dom bekymrade ut och undrar: är du uppkallad efter en stad?

Döm om min förvåning när jag upptäckte att Ia är inte bara ett hemsnickrat namn utan det finns helgon som hette så! Och inte bara ett utan två!

 480132_457805610934391_242741912_n

Sankta Ia var en grekisk slavinna som var så framgångsrik i att omvända persiska kvinnor att hon arresterades och torterades under flera månader. Hon piskades till döds och halshöggs sedan. Det var under kung Shapur II under 300-talet i Persien.

ia

Sankta Ia av Cornwall sägs ha varit en irländsk prinsessa som kom till Cornwall seglande på ett löv. Hon var lärare och evangelist under 500- eller 600 talet. Led martyrdöden och i St Ives byggdes sankta Ias kyrka ovanpå hennes grav.

Ja, vad säger ni nu? Vi är i alla fall tre stycken ”riktiga” Ia!