Etikettarkiv: helgon

Alla helgon, martyrer och själar

Igår gav jag och en vän oss ut på en kort vandring. Oj, vad det gjorde gott för kropp och själ efter den passiva väntan på om viruset skulle bryta ut eller ej. En god lunch som avslutning var inte fel det heller eller vad sägs om öns (kanske Greklands) godaste ostbullar och räkor med chili och vitlök?

Så är det Allhelgonadagen och Alla helgons dag. Jag upplever att vi svenskar sedan ett antal år tillbaka blir mer och mer historielösa och högtider ser vi mest som ”röda dagar”. Många Läs mer

Stora och små helgon samt lite vårtröttigt

Ibland är man trögare än trög. Eller åtminstone är jag det. Igår stod jag utanför super market lika förvånad som de övriga 23 april jag varit här. Skjutdörren rörde sig inte, bageriet på hörnet hade jalusin nerdragen, fiskeaffären var tom och tyst. Ändå var jag förberedd eftersom jag läst på nätet att dagen skulle firas i huvudkyrkan och på söndagen sa alla ”Xronia polla” (ordagrant ”år många” – en hälsning som fungerar vid alla högtider) till varandra. Så jag visste ju så väl att det var namnsdag för stadens skyddhelgon Agios Georgios, men jag kan tydligen inte få in i min skalle att det är som en helgdag, dvs allt är stängt.
Lyckligtvis hittade jag en liten mini market så jag kunde i alla fall handla det allra viktigaste och slapp svälta!
Och jodå, Agios Georgios är på svenska Sankt Göran.

Blåsten la sig igår, den städade bort Sahara-dammslocket så jag spolade balkonger, jalusier, möbler och myggnät. Blev lite fönsterputs som avslutning. Så skönt att bli av med allt det rödbruna dammet!

Jag har krockat med någon illvillig bakterie eller bacill eller så är det bara en släng av vårtrötthet. Känns som om jag både tänker och går i tuggummi. Vilar och läser (har du läst något av Mo Haydar? Inte? Gör det!). Tror att det jag behöver är universalmedicinen som hjälper mot allt: vandra. Det får bli någon av de närmaste dagarna. Ikväll ska jag till nyöppnad taverna för att njuta av deras omtalat läckra oxfilé. Det ska bli SÅ gott!! Ox används inte i kretensisk mat och jag är usel på att steka kött, framför allt ox, så längtan är stor.

Turister börjar dyka upp allt oftare på gator och torg, de flesta turistshoparna har öppnat, alla tavernor och café är öppna. De stora hotellen öppnar lite pö om pö. Det största i sta’n, Petra Mare, ska öppna den 7 maj.

Imorgon är det dags för lektion i grekiska igen. Hoppas vi ska ägna lite tid åt att reda ut det senaste vi gick igenom för jag får inte ihop det, men det känns som om jag är nära, nära. Det finns hopp!

Mitt i tröttheten kom en uppiggande ljusstråle i form av nyhetsbrev från UNICEF (hela texten finns här). Den gav också tröttheten ett annat perspektiv kan man lugnt säga…och begreppet helgon en annan innebörd.

Goda nyheter! I tisdags släpptes 207 barn från väpnade styrkor i Sydsudan. Frigivandet hade förhandlats fram med hjälp av UNICEF. 

– Inget barn ska någonsin behöva bära vapen och strida, säger Mahimbo Mdoe, chef för UNICEF i Sydsudan. För alla barn som nu släppts innebär det starten på ett nytt liv. Vi är stolta över att kunna stötta de här barnen på vägen mot en bättre framtid.

Under frigivningsceremonin fick barnen formellt lägga ned sina vapen och fick civila kläder. Nu får barnen vård, psykosocialt stöd och rådgivning av UNICEF och samarbetspartners, som en del av programmet för att återintegreras i sina familjer och samhällen.
(utdrag ur nyhetsbrevet)

Här är två kompisar, Ganiko 12 år och Jackson 13 år, som släpptes i tisdags (fingerade namn):

 

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Kortis

Det här blir ett kort inlägg, mer som en hälsning. Jag är nämligen något stressad, dock inte i närheten av positiv stress. Vilat armen (musarm/tennisarm för dig som inte läst tidigare inlägg) över helgen, medicinen fungerade bra till söndag kväll då den försatte magen i ett något instabilt tillstånd. Armen verkade nöjd, men igår satte den igång och bråkade lite. Det blir ingen vandring denna veckan, tror inte att det lämpar sig. Och eftersom jag är dålig på Läs mer

En vecka kvar

Idag kan jag inte annat än må bra! Sol från en blå himmel med en del moln, skön lite kylig luft. Jag har hittat en spellista på Spotify med Bruno Mars så då och då har jag valsat runt i lägenheten. Lyssnat på ”You are amazing” ett par gånger så självförtroendet har fått sig en riktig boost!

Igår hamnade jag i en bil som styrde västerut och parkerade i Kato Symi, en fin liten by. De har Läs mer

Tidig långpromenad

Vi har haft och har kraftig blåst så värmen är inte så jobbig, passiviserande, kraft- och energislukande. Trots bra vecka är det svårt att ha vandringsuppehåll.  Alltså började det bli lite väl rastlöst och ryckigt i benen, ja i hela kroppen faktiskt.

Kl 06:00 igår morse lämnade jag hemmet för en långpromenad. Ut ur sta’n med sikte på Läs mer

Mitt riktiga namn

Född på 50-talet, namnen var väl inte så himla kul, många av dom har inte återanvänts. Jag döptes till det så populära Ingrid eftersom min mors idoler var Ingrid Bergman och drottning Ingrid av Danmark. Inga dåliga förebilder, kan ge vilken unge som helst ångest. Vidare begåvades jag med Kristina vilket kommer från någons mormor, jag har nu glömt vems. Jag skulle kallas Ingrid.

Det sägs ibland att barn ”växer in i” sitt namn, men det gjorde aldrig jag. Alla andra hade fina namn utom jag som inte ens kunde säga mitt eget namn. Försök få småbarn att uttala ng följt av konsonant, det är inte lätt, inte. Det blev Ia, kort och bra. Vi kan hoppa över skolåren då vi under några år var tre Ingrid i klassen. I tonåren bestämde jag mig för att jag vill heta Ia ”på riktigt” för Ia – det är jag, det!

Det har blivit Ida, Ija, La och en massa andra varianter. Kommentarer som ”vad är det för ett konstigt namn?”, ”är det ett riktigt namn?”, ”heter du så på allvar?” osv. Folk har helt enkelt svårt för det enkla när det blir för enkelt. Och pratar de jag möter inte svenska så blir det ännu konstigare. Ända sättet att få greker att förstå hur namnet ska uttalas är att säga att det är som Oía på Santorini (även om betoningen blir lite fel…). Då lyser dom upp, sedan ser dom bekymrade ut och undrar: är du uppkallad efter en stad?

Döm om min förvåning när jag upptäckte att Ia är inte bara ett hemsnickrat namn utan det finns helgon som hette så! Och inte bara ett utan två!

 480132_457805610934391_242741912_n

Sankta Ia var en grekisk slavinna som var så framgångsrik i att omvända persiska kvinnor att hon arresterades och torterades under flera månader. Hon piskades till döds och halshöggs sedan. Det var under kung Shapur II under 300-talet i Persien.

ia

Sankta Ia av Cornwall sägs ha varit en irländsk prinsessa som kom till Cornwall seglande på ett löv. Hon var lärare och evangelist under 500- eller 600 talet. Led martyrdöden och i St Ives byggdes sankta Ias kyrka ovanpå hennes grav.

Ja, vad säger ni nu? Vi är i alla fall tre stycken ”riktiga” Ia!