Etikettarkiv: tradition

Alla helgon, martyrer och själar

Igår gav jag och en vän oss ut på en kort vandring. Oj, vad det gjorde gott för kropp och själ efter den passiva väntan på om viruset skulle bryta ut eller ej. En god lunch som avslutning var inte fel det heller eller vad sägs om öns (kanske Greklands) godaste ostbullar och räkor med chili och vitlök?

Så är det Allhelgonadagen och Alla helgons dag. Jag upplever att vi svenskar sedan ett antal år tillbaka blir mer och mer historielösa och högtider ser vi mest som ”röda dagar”. Många Läs mer

Julledigt, turistortstankar, sorg och julträd

Igår hade jag ett medarbetssamtal med chefen. Och vice versa. Det är ju liksom samma person, men det går bra med två stolar, bra kondition och en dos fantasi. Vi tittade på bokningsläget som är väldigt lugnt, faktiskt tomt, fram till trettonhelgen. Folk har så klart annat att göra denna tiden på året. Jag föreslog därför att det kanske var dags för ett kort vandringsuppehåll. Sist var juli-augusti 2016. Chefen drog lite på det så jag erbjöd mig snabbt att ha jour. Skulle någon vilja ha en enstaka vandring så går det givetvis bra. Det tyckte hon lät alldeles utmärkt och tillade att man måste få känna lite julefrid även i ett litet vandrarföretag. Har jag sagt att jag har en bra chef? (fast om benen blir rastlösa i mellandagarna så kanske…)
Jag skyndade mig att boka hyrbil och hotellrum! I nästa vecka bär det av till Rethymnon och Iraklio!

När jag åkte till flygplatsen 24 november körde bussen gamla vägen, bl a in om Malia och Hersonissos. Jag undrar så hur det är att bo på en ort som nästan är död vintertid och invaderad sommartid. Båda orterna har ”förstäder” som nästan bara är hotell- och lägenhetsbyggnader. Där är det nu helt dött. Jag kom att tänka på att en del säger att de vill uppleva det ”genuina” eller ”äkta” Grekland (fråga inte mig vad de menar – jag har inte en aning om vad det står för). De väljer kanske inte att bo där. Jag undrar vilken bild av Grekland (eller vilket land som helst) turister får som bor i sådana ”specialområden”.
Det är i alla fall spöklikt och sorgligt med tomma, igenbommade hus. Ett hus utan människor är bara en livlös byggnad och inget annat.

Tror du att alla svartklädda kvinnor är änkor? Det är de inte och en änka kan själv bestämma om hon ska fortsätta vara svartklädd (en del täcker även håret) efter sorgeåret. Det kan finnas andra orsaker till att vara svartklädd, i alla fall två:
(och jag vet inte vad som är religion och vad som är tradition eller en blandning…)
– personen har gett Gud ett löfte som infrias om bönen hörsammas. Löftet kan vara att bygga ett kapell (finns ett privatbyggt ”löfte” inte så långt från Ierapetra) eller något annat som t ex att klä sig i svart för en period eller resten av livet.
– personen har en anhörig som avlidit och tillämpar traditionen att vara svartklädd under ett år (kallades väl ”sorgeklädd” i Sverige på den gamla goda tiden). Det är mest kvinnor som tillämpar traditionen, män gör det oftast bara om något av deras barn avlider i unga år. En vän till mig, vars ena förälder avled för några veckor sedan, berättade att inget julpynt eller firande i år när det är sorgeår.

Julstjärnor är nog en av de fulaste krukväxter jag vet, men julstjärneträd är väldans ståtliga, vackra och fina! Det här går jag förbi på väg till affären (klicka på fotot för större format):

Det blir nog en del jul i bloggen framöver! Jag ska bl a ta en kvällsrunda på sta’n och ta några foton på julen i Ierapetra.

Glöm inte adventstfriden i julrushen!

Foton uppladdade till min flickr-sida!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!


Kom och hälsa på!
Vandra med Ia på Kreta så får du träffa mig och mina vänner. 
Koppla av, njut av naturen, landskapet och vackra vyer.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Är det nå’n där?

Att blogga en så’n här dag verkar kanske lite märkligt. Vem läser bloggar på midsommarafton? Ingen, antar jag. Alla är ute, plockar blommor, klär stång och se’n dricker kaffe, äter klistriga bullar och dansar. Lite senare är det dags för nubben och sillen och nypotatisen och jordgubbarna.

Här är det en helt vanlig fredag. Tro det eller ej, midsommar firas inte i hela världen. Jag hade ju besök helgen som gick som hade med sig en ”godisväska”. Jag hade kalas måndag kväll och tisdag kväll med löksill, senapssill, rågknäcke, Kalles, Ålborg och till efterrätt kaffe och Lindts choklad. Väldigt gott! Kändes bara som kalas, inte som nå’t midsommarfirande. Undrar vad grannarna skulle säga om jag hade midsommarstång på balkongen och hoppade runt som en liten groda!? Fast en del av mina grannar….vi lämnar det.

Saknar man inte svenska helger när man är utomlands? Kan man väl göra ibland, men man får så många nya helger med nya upplevelser. Ta seden dit man kommer och tycka det är roligt att lära om traditioner och andra kulturer. På måndag kväll ska jag uppleva en tradition som är ny för mig, berättar i bloggen på tisdag.
Ibland tycker jag att det är lättare och roligare med helt nya traditioner än att se de gamla förflackas eller försvinna. För mig har midsommar alltid mest handlat om stången, dansen, sångerna. Att fira och hylla ljuset och sommaren. Hur många kan nu för tiden dansa till de gamla sångerna som man sjunger på midsommar? Men det vänder säkert och blir ”inne” igen att kunna.

Vi har haft väldigt varmt ett tag, idag en sval vind och moln. Så skönt! Och jag blev så sugen på att vandra med nya kameran i högsta hugg. Än så länge får jag inte bära ryggsäck så det fick bli en eftermiddagspromenad i sta’n istället. Jag vill inte påstå att det blev speciellt bra, originella eller konstnärliga foto, men så härligt att ha tredje ögat med igen. Det ger en extra dimension till allting och gör detaljer tydligare. Gick ock knäppte en hel del bara för glädjen över att åter kunna knäppa. Jag är hel igen, som det heter.

Gick och funderade över varför jag tycker om Ierapetra så mycket och varför jag trivs så bra. Det är flera skäl, men ett är att denna sta’n gör sig inte till. Den är som den är. Det ger en avslappnad och trivsam stämning. Det är inte en stad som har ett putsat och tillrättalagt ”säsongsansikte” och ett blekt och slitet ansikte under vinterhalvåret. Så här har vi det, välkommen hit, hoppas du ska trivas! Se’n är det inte mer med det.

Ikväll ska den här svenskan ”fira” midsommar på grekisk taverna med italiensk spaghettirätt. Tror att jag tar en Ålborg när jag kommer hem, går ut på balkongen och mot norr ropar GLAD MIDSOMMAR!

Foto från stadsturen finns på min flickr.com!