Etikettarkiv: lugn

Väder och väder

Fredag 5 april – en sorts väder

I fredags kombinerade Panda och jag utflykt med vandring genom att ta en till vissa delar ny (för oss) väg upp till Lasithi-platån. Jag var nyfiken på hur långt våren kommit där uppe. Förra året var jag där den 23 februari och då hade våren kommit en bit, men förra året kan man inte ha som jämförelse. Det var ett ovanligt varmt år med tidig och kort vår.

När jag började vandra på platån så var det minsann kallt om händerna som fick vila i fickorna. Jag såg väl ut som en ganska nonchalant vandrare, antar jag. Tänkte att det var synd att jag inte tagit med mig mina vantar (vilka jag hittade tre timmar senare i ett fack i ryggsäcken – så bra koll har jag!).
Det var som att få en käftsmäll av våren i dess början, som att färdas cirka fem veckor bakåt i tiden. Jag möttes av ett väldigt fågelkvitter, rinnande vatten och tung blomdoft. Mandelträd och vildpäron hade precis börjar blomma. Här och där låg dimma, himlen var jämntjock och det var vindstilla. Jag hade inga speciella planer eller fastlagd rutt utan bara strosade i stillhet och lugn. Så skönt!
(klicka på foton för större format)

Strosa i all ära, men lite koll får man ha med hjälp av karta….

Vid en gård skällde en hund på en stackars get som var bunden och inte kunde komma undan. Hunden ville leka, men geten var inte ett dugg intresserad. Hundskallet skar genom luften och mina trumhinnor. Lite senare hade skolan i byn Tsermidon rast för då flöt barnrop och barnskratt ut över platån. Det går inte att låta bli att dra på munnen när man hör lyckliga, glada barn. Slogs av tanken att jag önskar att alla barn var så glada. Vid 11-tiden ringde det i en kyrka och en-två minuter senare svarade en kyrka i en by på andra sidan. Ljuden bars långt i stillheten, de blev större, kraftigare och tydligare.

Utspridda på platån finns märkliga små hus som jag inte förstod vad de används till. I några fanns hönor, men de flesta bara stod där tysta och slutna. Så passerade jag ett med trasig dörr och såg att det användes för att lagra potatis.

 

 

Den ena delen av platån var blötare än den andra. Där fanns vattenpölar och t o m små sjöar ute på åkrarna. Grodorna har vårkänslor, det går inte att missa. De är högröstade och lätet är väldigt udda. Inget vårbruk igång, det är för blött och troligen för kallt på nätterna. Jag såg några som packade kålhuvuden och några som beskar äppleträd. Och givetvis några av de stora fårhjordarna.

 

Det är speciellt att stå nästan mitt på platån och vrida sig 360 grader. Det är vackert, majestätiskt och imponerande! Den platta platån som inramas av bergen och byarna utspridda där emellan. Den vyn får man inte om man följer asfaltvägen runt platån! Jag njöt av vy och stillhet, kändes nästan som att vara ensam i världen och att tiden stannat, men då hördes ett flygplan. Civilisationen trängde sig på.

Diktis toppar är snöklädda, men när man kommer så här nära syns Sahara-dammet som kom i februari tydligt. Det gör att snön ser smutsig ut så topparna är finare på håll. Vid halv två-tiden började det komma moln från sydost och jag kunde nästan ta på väderomslaget. Över de lägre bergen vällde molnen sakta ner. Vilket skådespel! Jag skulle kunna tänka mig att bo i bergen bara för väderskiftningarna och att de har väder – inte blå himmel och solsken som vi kan ha i veckor (och det kan man faktiskt bli trött på).

Några blommor:

Jag blev förvånad över att det stod grönsaker, mest kål, på några åkrar. Med tanke på hur blött det var borde de nästan vara ruttna:

Någon som vet vad det här är? Gula blommor och det verkade vara något som man skar bort en bit av stammen av. Jag tänkte först på sparris, men det är det ju inte. Eller?

Vid tre-tiden var jag tillbaka vid bilen och kunde konstatera att det varit en skön, slapp strosadag. Benen sa tack så mycket för att de inte mött några backar och ögon och hjärna kändes renspolade eftersom de fått lite annat att titta på. Så var det dags att köra hem igen och si så där fem veckor framåt i tiden.
Körde runt platån och förvånades över hur slitna byarna är. Många bor inte här uppe under vinterhalvåret utan flyttar upp nu snart inför turistsäsongen. Jag såg lite aktivitet vid några tavernor och två tavernor var öppna, i övrigt var det stängt och tillbommat.

Lördag 6 april – en annan sorts väder

Det är märkligt och fantastiskt hur snabbt det kan svänga, hur naturen lever sitt eget liv. Den stilla fredagen klövs mitt itu efter midnatt då ovädret var över oss. Det kulminerade under småtimmarna och uppåt förmiddagen för att efter lunch börja mattas av. Det kom från syd-sydöst med hårda vindar och skyfall som under förmiddagen övergick i vanligt regn och under sen eftermiddagen slutade det regna. Då började rapporterna komma på nätet. Avstängda vägar, översvämmade växthus, boningshus där vattnet tagit sig in, i en by utanför Sitia fick folk ta sig upp på hustaken för att bli evakuerade, i Makry Gialos forsade vattnet fram överallt och skulle gamla bron ute vid Mirtos klara sig, tro (det gjorde den). Och…ja, det är kanske svårt att föreställa sig att ett turistmål har mer än semesterväder, men så har det verkligen varit i år. Vill du veta mer och se foton och videos så titta på neakriti eller radiolasithi.
(högerklicka på text och välj ”översätt till svenska”)

Det är givetvis trist för tavernor o likn som precis öppnat för säsongen, men städa och reparera går nog snabbt. En del undrar i facebook-grupper om det går att resa hit, men det är så klart ingen fara. Det är betydligt värre för alla dem som har vattenskador i sina hus, vägar som skadats, växthus där plantor måste slängas och ett stort arbete återstår för att kunna använda växthusen igen. ”Regionguvernören” (högsta hönset i Kretas ”regionregering”) har deklarerat att kommunerna Ierapetra och Sitia är i nödsituation och han har haft kontakt med inrikesministern. Vi får se om vi också kan få lite pengar från Aten som västra Kreta fick när de tog största smällen av ovädret i slutet av februari.

Tänk, en dag är stilla, nästa dag har nästan alla naturens makter släppts lösa. Och hur gick det då för Lasithi-platån där jag lallade runt på fredagen?
(mitt foto till vänster, foto till höger från facebook-sidan ”Siganos J. Oropedio Lasithiou”)

Till sist

I måndags såg jag de första all inclusive-turisterna i sta’n. De hade förirrat sig in i Ierapetra och gamla sta’n. Hörde att de pratade franska så de letade väl efter Napoleons hus (som håller på att renoveras!).

Idag luftade jag Panda uppe i bergen för att se om det är några vandringar jag inte kan ta mig till, men det såg bra ut. Mötte en väldigt stor gethjord, stannade och väntade, tre herdar varav en blev väldans arg. Faktiskt den första arga herde jag sett på alla år. Kanske han bara var hetsad av ovädret, kanske de förlorat några djur (jodå, det var några getter och får som strök med i ovädret).

Kör extra försiktigt på Kreta i år! Det finns en hel del små hål på vägarna och de lagas givetvis inte i första hand utan att schakta bort ras och få vägar hela igen prioriteras.
Och tänk på att rasrisken inte minskar bara för att vädret stabiliseras. När jorden torkar krymper den ihop så stenar, grenar och annat rör på sig.

Ha en bra fortsatt vecka!
PS. På min flickr-sida finns fler foton!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Vilken magisk premiär!

Drygt sex veckors uppehåll fick vara nog! Igår gav jag mig iväg strax efter kl sju på årets första vandring. Jag kände direkt att det var en speciell dag. Det var så lugnt i sta’n och en otroligt vacker soluppgång speglade sig i ett nästan kavlugnt hav. Kostas och jag sa god morgon i hörnan vid kiosken som vi brukar, men med lägre röster än vanligt.

Lämnade sta’n och gick ut bland olivlundar. Inte ett löv rörde sig. På olika avstånd hördes hundskall, tuppar som gol, en vespa. Stannade för att riktigt ta in och lyssna, men jag hade stannat vid ett växthus med fyra hundar som var morgonpigga. Stämningen bröts brutalt.

Allt var tungt och genomsurt av morgondagg eller om det var nattdimma. Jag tyckte mig kunna höra hur växterna begärligt sög i sig de stora dropparna. De vet ju så väl vad som väntar när sommaren kommer. Frukost vid kapellet, solen uppe men all fukt hade ännu inte gett sig iväg. Såg ut som tunna moln som gömde sig mellan bergen. Gick in och tände ljus för hela familjen som vanligt.

Jag trodde att uppehållet skulle ha ökat lusten och benen vara så utvilade och pigga att jag skulle få upp en väldig fart. Ingen fara. En så stilla och lugn dag kan man inte göra annat än falla in i samma takt och stämning som naturen. Till och med tankarna gick i snigelfart och emellanåt inte ens det.

Fika på bytorg. Juldekorationerna var kvar, men kändes lite passé. Lugnt i byn också. Det är som om Kreta andas ut i november när de sista turisterna lämnar och några regn kommit. Och nu är det vilotid för ön och befolkningen. Årstiderna har sin gång och vintern är en fridfull tid.

Fortsatte vandra i strålande solsken och skulle ha kunnat byta till shorts om de varit nedpackade. Tröjan åkte av i alla fall. Tyst i olivlundarna, de flesta oliverna är plockade här nere på slätten.

Bara att få vara där mitt i allt det vackra är lycka!

Plötsligen hörde jag en hälsning och inne i en olivlund stod en lantbrukare och vinkade. Han hade en så’n där liten fin traktor och höll på att harva mellan träden. Hade hunnit en hel del och hade nog paus. Jag hälsade och vinkade tillbaka. Det kändes nästan som om det bara var vi två på hela ön.

Nu börjar de bre ut sig de där ”soldyrkarna” (blommorna öppnar sig bara i solsken och vänder sig då mot solen). De gör vackra gula mattor, lär vara ett riktigt aggressivt ogräs men o, så vackra!

På min högra sida hade jag Tripti-bergen. På morgonen inga moln, sedan kom det molntussar som gled fram mellan och över bergen. Strax före middagstid hade topparna tackat för sig och dragit sig tillbaka i större moln. Vackert skådespel, bara att tacka för föreställningen.

Kom fram till nästa by som jag kallar ”kattbyn”. Där finns gott om katter och de flesta är inte rädda. De tittar lite snett, men sitter eller ligger oftast kvar. En katt hade riktigt brett ut sig i solskenet vid en husvägg och tänkte absolut inte överge den platsen. Olivpressen var igång, men ingen aktivitet utanför mer än en som startat upp en grill och en parkerad bil. Lugn och ro överallt, tydligen.

Sista sträckan ner mot kusten fylldes jag av en stor tacksamhet för en så magisk dag. Det var som om landskapet och naturen virade in mig i lugnet, stillheten och tystnaden för att ta hand om mig eller skydda eller läka. Jag fick en känsla av att ha fått en mycket värdefull gåva.

Att komma upp till stora vägens larm var grymt. Civilisationen riktigt drabbade mig, kastade motorljud över mig, trängde sig obarmhärtigt på och banade sig väg in i avslappnad kropp och själ. Jag kom mellan bussar så jag kostade på mig en taxi, men den dröjde ovanligt länge. Då kom jag på att jag sagt fel by! Det har aldrig hänt förut. Undrar om det var förvirring på grund av nästan sex timmars syrechock eller att jag väcktes så grymt ur mitt vegetativa tillstånd. Hem kom jag i alla fall till slut.

Fler foton på min flickr-sida!

Arbetet med hemsidan inspirewiz.com går vidare och på fredag ska bloggen få ett nytt utseende. Om den ändringen fungerar eller inte får du veta på lördag. Hör du inget från mig då så….

Ha det gott!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Trög men skön rörelse

Dags för vandring igår. Det är två veckor sedan jag vandrade, vi har haft ganska mycket blåst och varningar för hårda vindar. Varningar som stämt ibland, ibland inte. Det man kan vara säker på är att det blåser mer uppe i bergen än nere i sta’n.

Två gamla vandringsleder sammanlänkades med en ny sträcka. Och de gamla vandrade jag på ”fel håll” så det blev en så’n där härlig blandning av nygammalt. Men oj, så trög och tung i kroppen, är den verkligen min!? Blåsten på morgnarna har gjort att det varit lite si och så med morgonrundorna och för mycket ”soffmys”. Minst en vandring/vecka behövs för att jag, kropp och knopp ska må bra. Det fick bli lite tempoväxlingar under dagens vandring!

Hoppade av bussen uppe på nordkusten och började vandra på stenig stig längs med flodbädd. Det ger lite ravinkänsla. Väldigt grönt och löven på lövträden börjar skifta i gult. Inte ett löv rörde sig för det var vindstilla och tyst så när som på fågelkvitter. Det blev lite vår och höst på samma gång. Och mitt i alltihop ljudet av porlande vatten från något litet vattenfall från en källa nere i flodbädden.

Tankarna studsade mellan bergsväggarna och de allra jobbigaste och envetna skickades ner i flodbädden. Det är mycket som snurrar just nu så vandringens ”meditativa” inverkan var välbehövlig.

Kom fram till byn Prina där det var dags för fikapaus och klädbyte. Av med jacka och vandringsbyxor, på med shortsen. Gick in på E4 för att testa sträckan Prina – Meseleri utan några förväntningar. Den var kort, men bjöd på fina vyer. Betydligt finare än landsvägen som går längre ner.

Plötsligt hördes ett märkligt ljud och jag tittade mig omkring. Det kom från ett par svarta fåglar med ljusa huvuden. Aldrig hört ljudet förut. De cirklade över mig, nästan lite lekfullt, och efter ett tag lät de som korpar. Kan det ha varit unga korpar, ”åringar”, tro?

Så dags för sista sträckan som det är längesen jag vandrade och aldrig på ”fel håll”. Oj, så brant i början, men nu var kroppen väckt och sträckan var inte så lång. Passerade kapell och var bara tvungen att gå in, tända ljus och stanna upp en stund. Undrar hur familjen klarat sig de här två veckorna när det inte tänts ljus på Kreta!

Mötte en stor vägskrapemaskin, det är väl inför vintern så det ska gå att köra upp i bergen. Den var så bred så den hade rivit alla buskar längs vägkanterna. Jag fick vandra en lång sträcka i en riktigt väldoftande kryddblandning. Tack för det!

Funderade över att lite regn till, se’n närmast exploderar naturen i en av sina finaste tider: november. Lite senare i år pga att sommarvärmen dröjde sig kvar så länge. Höstkrokus blommar, de är små så man måste vara observant. Sista charterflyget avgår i mitten på månaden. Nu kan man både höra och se hur ön andas ut, suckar och förbereder sig för lite vila.

Och jag funderade över hur skönt, nyttigt och bra det är att vandra. Ännu bättre med markerade leder och, givetvis, allra bäst med vandringsledare. Då får vandrare möjlighet att bara koncentrera sig på att vara okoncentrerade. Plus den extra information en vandringsledare kan ge som man inte fått annars. Så sätt igång och planera vandringssemester nästa år!

Lite längre stopp vid nästa kapell, fler ljus tändes, beundrade utsikten och vilade i solen. Busshållplatsen nästa och där blev det tyvärr lite väntan på försenad buss. Hade varken ork eller lust att bli irriterad, bara njöt av extravila och solvärme.

SÅ slut när jag kom hem! Men vandring laddar också batterierna så jag vet att imorgon blir det full fart. Ut och åt på kvällen, aldrig smakar ett glas vin godare än efter vandring.

Och jag kan tillägga att det idag varit en väldig fart i det Löfquistska hemmet! Energin har flödat och motivationen varit hög – imorgon är det dags för vandring igen!

Foto från gårdagens vandring på min flickr.com!

 

Advent är här

Jag trodde länge att advent betydde väntan, men det betyder ankomst. Fast de hänger ju ihop på sätt och vis, eller hur? Adventsstjärnorna kom upp igår (de enda i sta’n…), tändes på kvällen för att välkomna advent. I Sverige brukar jag sedan låta dom vara tända dygnet runt tills det är dags att ta ner dom efter Trettonhelgen. Det är gott med ljus i mörka Norden. Här kommer de att vara släckta dagtid för de kan inte tävla med solen.

Detta är min andra jul på Kreta, den första var 2010. Då hade jag inte adventsstjärnor med mig utan fick ta vad som fanns. Det blev en svart stor stjärna full av små utstansade stjärnor. Vackert sken, men svart adventsstjärna!?

Nu sänker sig adventsfriden, detta är en tid på året då möjlighet till lugn och ro kommer till oss serverad på silverfat. Ta emot! Njut!

Ha en skön advent!

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla är så glada att fira få advent.

När andra ljuset brinner vi julklapparna syr
och vi bakar kakor och har ett fasligt styr.

När tredje ljuset brinner är snart Lucia här
hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär.

När fjärde ljuset brinner vi hämtar julegran
och alla barnen räknar, dan före dan före dopparedan.

Sen julafton kommer som vi har väntat på
och alla blir så glada att klappar ge och få.

Vår bästa julklapp kommer från Herren Gud, vår far.
Det Jesus är som hjälper oss i alla våra dar.

Omladdning och uppladdning

Vädret är inte snällt mot oss vandrare just nu. Det är ständiga växlingar i prognoserna. Hade lite planer på vandring imorgon, men det ska tydligen bli regnskurar. Ser bra ut i början av nästa vecka. I alla fall just nu, men det hinner ju ändras. I förmiddags gick vi en långpromenad, inte dumt det heller. Lugnt, skönt och torrväder. Naturen är vacker just nu när gulbruna löv faller till marken så den ser ut att vara klädd i guld.

Idag är jag precis halvvägs i mitt sverigebesök. Är så tacksam och glad över att jag hunnit träffa så många vänner och bekanta. Och familjen så klart. Det finns roliga möten kvar att se fram emot. Lite lugna dagar nu i halvtid, det är ganska skönt. Syster ska iväg och fira jubilarer ikväll så jag tänker landa i tv-soffan med nå’t smaskigt onyttigt – det är ju fredag.

Har laddat upp en del foto idag – varsågod att ta en titt på min flickr.com! Jobbat lite, ska fortsätta imorgon. Lugnt och stilla – det är ju helg. Ha det gott!

PS. Behöver du en förvaringsmöbel? Titta på denna på Blocket!

Aghios Nikolaos

Idag besök i Aghios Nikolaos som ligger i startblocken för säsongen. Inget kryssningsfartyg i hamnen och bara ett fåtal turister så sta’n visade sig från sin bästa sida. Skadade inte heller att det var rea!

Lät kropp och själ styra idag så det blev en blandning av strosa och läsa och strosa och fotografera och läsa och….Skönt! Antagligen såg det väldigt virrigt ut, men det bjuder jag på.

Smarrig crepés på vanliga stället på första parkett för att observera folk och trafik. Och fiskare som pysslade med fångst och nät. Var det inte nå’n amerikan som sa nå’t i stil med att ”jag älskar arbete, jag kan sitta och studera det i timmar!”?

Jag har tidigare skrivet att jag ibland upptäcker efter en vandring att fotograferandet haft ett tema. Det upptäckte jag idag också. Mycket båtar vilket är lite lustigt eftersom jag inte är speciellt båtintresserad.

Fin bilfärd hem längs Mirabellobukten. Kändes gott att styra ner mot Ierapetra. Hem.

För någon timme sedan lyckades en annan gäst låsa upp min dörr. Tyvärr hade han nå’n med sig, antagligen sin fru. Måste säga ifrån att eventuella nyckeldubbletter till min studio bara får ges till singelmän med tjock plånbok.

Jag har varit slö i veckan och inte laddat upp några foto. Har bättrat mig ikväll så nu finns en hel drös här.