En blandad helg! En del aktiviteter, en del frid och ro. Och väldigt internationellt! Började i lördags med sovmorgon som blev tidig eftersom jag glömt dra ner jalusin. Men det går alldeles utmärkt att stanna kvar en stund i sängen med frukost och bok. Gott!
Vid lunchtid kurs och fart mot marknaden där jag träffade en engelska på vårt stamcafé. Över några glas vin respektive öl och en del mezedes löste vi inte direkt några världsproblem utan det var småprat om allt möjligt. Väldigt varmt och husets son kom och satte sig hos oss en stund. Han tyckte att det var alldeles för varmt ”och jag är ändå van eftersom jag bott här hela mitt liv”. Så du förstår att jag är inte fröken gnällfia när jag klagar över högsommarvärmen.
På kvällen traskade jag och svensk nybliven pensionär upp till stadion för att se och höra Alkistis Protopsalti (född i Egypten). Konserten började minsann på utsatt tid, tror att det är första gången jag är med om att ett arrangemang börjar på utsatt tid. Först var det två förband som var gräsligt dåliga. Jag har aldrig förstått och tyckt om konceptet ”med mer och högre ljud blir det bättre”. Räcker man inte till så räcker man inte till, så enkelt är det.
Hur som helst, se’n kom proffsen! Sjumannaband med duktiga, glada och inspirerade musiker med en sångerska och artist utöver det vanliga. Lekfullt, bra tempoblandning, inte en massa mellansnack. Dragspel var ett av huvudinstrumenten, lite ovanligt. Själv var hon helt chosefri och ingen publikfriare, det behövdes inte. Är man bra så är man. Och hon har varit igång i sisådär 40 år så visst handlar det om kvalitet! En kväll att minnas, en karamell att suga på länge. (STORT tack för tipset, Ingalill!)
Två reflektioner:
1. Jag delar upp musiken här i grekisk musik och kretensisk musik. Det är min helt egna uppdelning, varken rätt eller fel för andra. Kretensisk musik (framför allt de långa, lidande mantinades) är mer arabinspirerad än grekisk musik. Konserten var väldigt varierad och i musiken kunde skönjas latinamerikanska rytmer, folkmusik och undersundom lite drag av fransk chanson. Variationen i de olika styckena gjorde att tiden gick fort, överraskningarna var många och njutningen stor.
2. Visst är det mäktigt med s k ”power singers”, dvs de som har en imponerande pipa och drar på på högsta växel från start till mål. Fast det blir lätt lite trist efter ett litet tag, lite av ”allt låter likadant”. Jag tycker mer om de som går ett steg till, s k ”interpretation singers”, dvs de som tolkar en text, använder rösten varierat, ”målar” eller berättar genom att förändra röstläge osv. Protopsalti sjöng på det sättet och det gör att t o m jag som inte förstår så mycket språkligt ändå fattar vad hon sjunger om. Proffsigt!
Det var bra fart, men här är en av de sånger som rörde mig och fastnade: ”Varje gång…”
Efter kom ett ”efterband” eller vad man ska kalla det. Några gossar som skulle spela kretensisk musik. Väldigt konstigt organiserat, 75-80 % av publiken gick hem (vi också) så de spelade väl för närmast sörjande. Måste kännas otacksamt, jag tyckte lite synd om dem.
Igår var det lite segt på morgonen, men jag kom iväg till mitt frukostställe. Färjorna gick till Chrissi så turister med diverse nationaliteter defilerade förbi. På kvällen var jag bjuden på födelsekalas, Harry fyllde 79! Jag hade lite delade känslor för jag visste att hans son med fru är här och tänk om de vill äta middag ensamma med honom, de ses inte så ofta. Jag behövde inte oroa mig, vi drog iväg till taverna och han hade bjudit alla sina vänner. Vi var 12 st allt som allt. Det var greker, italienare, tyska, engelsmän och en svenska. Rolig och god kväll.
Lite kuriosa: tavernan vi var på är den, enligt min åsikt, mest turistanpassade i sta’n. Det sitter mest turister där och de äter antagligen inte på grekiskt sätt med smårätter som man delar på och sedan varmrätter. Därför är portionerna annorlunda och vi fick in stora tallrikar. Jag fick stor tallrik med sallad, kokta grönsaker, tzatsiki, pommes frites och ett stort souvlaki. Det roliga var att se grekernas reaktioner på portionerna. De tappade hakorna och höll på att falla av stolarna. Så’na bautaprotioner får mig nästan att tappa matlusten, jag som älskar mat. Plus att det känns så onödigt, det är så mycket mat som bärs tillbaka ut i köket.
Igår eftermiddag hittade jag en 14 dagars väderprognos (ja, jag vet att det är för långt fram för att kunna lita på, men men…). Enligt den har vi cirka denna veckan kvar, se’n börjar temperaturen gå ner och ligger ganska bra tillsammans med vind i början av september. Kan vi ha passerat den hetaste högsommarpunkten? Kan det snart vara dags att starta vandringssäsongen? Jag hoppas…
En lyckad och rolig helg med andra ord!
Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen!
