Etikettarkiv: östra kreta

Stränder i öst

2 svar

Högsommar på Kreta är en inaktiv tid pga den höga värmen. Det är vandringsuppehåll, men man måste ha någon uppgift eller något mål här i livet. Utrustad med lite rastlöshet i kroppen och min fina Panda tog jag mig runt för att inventera strandbeståndet här på min del av ön. Jag samlade på mig så mycket information att jag fick lägga sammanställningen som en sida istället för ett eller flera blogginlägg. Du hittar den i menyraden under Tema eller klicka här.

Mina favoriter? Agia Fotia och Tertsa eftersom det är lugna, fina små badvikar. Centrala stranden i Ierapetra för den är inte stor och det tar 2 minuter från min lägenhet. Och någon gång under sommaren är det skönt att byta miljö så då blir det Ammoudara beach.
Stränder som är nya för mig och som gav mersmak är bl a Achlion beach.

Om något är felaktigt, behöver kompletteras, du vill lägga till någon strand eller bara ställa en fråga så kontakta mig via kontaktformuläret eller på epost ia.lofquist@live.com

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Mot Sitia!

5 svar

Då och då gör jag en utflykt till Sitia. Inte bara för att besöka sta’n utan också för att få en heldagsutflykt på vackra ön. I fredags var det dags och jag bestämde mig för att köra ”min” runda medurs: National Road – Sitia – gamla vägen mellan Ierapetra och Sitia:

Kör rundan moturs – då är den mest slående och bjuder på fina, överraskande vyer, tycker jag. Grön streckad linje – alternativ väg för den som inte vill besöka Sitia. Lila streckad linje – INTE en alternativ väg eftersom vägen mellan Stavrochori och Orino är dålig – kör inte den!!

Satte kurs mot Pachia Ammos och sedan österut. Vill man kan man göra en avstickare i Kavoussi till Kretas äldsta olivträd. Och lite senare kan man stanna på någon av ”view point” för att beundra Mirabellobukten som är som vackrast från detta hållet. Och vill man se en mycket fin liten by där det renoveras med varsam hand så stannar man till och strosar i Lastros (den minsta by jag vet som har trafikljus!). Jag stannade till i Mirsini för att ta mig upp till deras kyrka. Fin utsikt därifrån, men lugnet i byn stördes av grekiska kvinnoröster. Du vet de där gälla, höga, starka. Inte undra på att gubbarna flyr till kafenio, ouzeri el likn!

Passerade Richtis-ravinen – ett tips för den ravinsugne! Här möter du ett annat Kreta med tät, frodig grönska som i och med vattnet nästan känns som regnskog. Rekommenderas på våren då vattenfallet är som finast (magiskt med massor av trollsländor).
Efter ravinen börjar en sträcka på stora vägen som man ska köra under andra halvan av maj när oleandern står i högblom. Det är nästan en overklig känsla då, som att köra i en tunnel som smyckats bara för dig!
Strax före Sitia passerade jag skandalbygget: National Road som ska förbinda Sitia-Chania med en bred, modern motorväg, men som aldrig blir klar. Nu pågår här reparationer av en bro som byggdes för drygt 20 år sedan, men som inte använts utan bara väntat på att National Road ska ”hinna ifatt”. Bron uppfyller inte dagens standard och regler.

Vill du inte besöka Sitia så kan du strax före Sarantapichos ta till vänster mot Piskokefalo (den gröna streckade linjen på kartan ovan). Men jag fortsätter och kör in i lilla Sitia som är Kretas sjätte och minsta stad. Strosade på den fina strandpromenaden (turistbyrån ligger ungefär mitt på), kände att det var dags för någon fika. Undvek ställen med apollos logga och hamnade på ett café där jag fick crepes och kaffe till ett mycket lägre pris än i de större städerna och i turistorterna.
Forfarande finns en hel del butikslokaler lediga längs med de gatorna och det känns lite trist. Jag fortsatte så högt upp jag kunde komma i gamla sta’n och beundrade utsikten. Tog mig sedan ner i slalom med kameran i högsta hugg.
Svettig sökte jag svalka ute på pirerna och då upptäckte jag att jag haft lite fel om hur Sitia ser ut, hur sta’n brer ut sig i sin lilla bukt. Om man står med näsan mot land så har man gamla sta’n på höger sida som klättrar uppför den branta sluttningen. Rakt fram ser man nästan ingenting av sta’n för där är det platt så nyare bebyggelse och olika stora varuhus sträcker sig inåt land. Och till vänster ligger den långa sandstranden och några hotell. Sta’n tippar alltså lite åt ena sidan!

Fint på piren, men sorry Sitia, vi var först!


Jag tycker om Sitia, men skulle jag kunna tänka mig att semestra här? Ja, Skulle jag kunna tänka mig att bo här? Nej, Sta’n är alltför liten och läget längst ut på Kreta är för mig lika hopplöst läge som Chania eller Paleochora. En liten minisemester här i höst har börjat ta form på min planeringsavdelning, men då kommer jag att koncentrera mig på deras Geopark. Sitia är så kloka att de sedan några år tillbaka marknadsför hela kommunen i form av bl a Geopark med olika aktiviteter som cykling, klättring, bilrutter, grottor, historiska platser, vandring. De vill inte bara ha turister till sta’n och de vill locka fler grupper än sol- och bad. Och de gör fantastiskt fina videofilmer – titta på youtube på kanal ”Visit Sitia”. Här har min egen stad en hel del att lära! Och ja, andra också för den delen för att sprida turismen över ön.

Dags att styra hemåt längs gamla vägen så jag tar av i Piskokefalo. Stannar ofta och tar in vyer, bergsformationer, raviner, odlingar, byar på sluttningar. En del träd börjar få lite svårt att hålla sig riktigt gröna detta torra år, men jag undrar igen över de som påstår att östra Kreta inte är grönt utan som en öken. Plötsligen seglar en rovfågel ganska lågt en bit framför bilen. Vill den visa vägen? Kanske bara säga ”välkommen!”?

Stannar och strosar runt i byn Skordilo. Två kapell, men inte många hus är bebodda. Den äldsta delen av byn ger en bild av förr då det mellan husen bara var gångar breda nog för en lastad åsna. Det är så här det är i många grekiska byar, de avfolkas. Och det slår givetvis hårdare och tidigare i avlägsna trakter som t ex bergen på östra Kreta. (har skrivit om avfolkningen i ett tidigare blogginlägg: Ett land i spännande förändring)

Försöker mig på en avstickare till Kato Kria, men vänder innan byn pga att vägen är smal och hålig. Som belöning för försöket får jag den mest underbara vyn! De som bor i den lilla byn borde betala lyxskatt – så vackert är det!

Efter Chrisopigi försöker jag mig på en väg mot Agios Stefanos. Det börjar bra, men vägen blir smalare och stenigare så jag vänder. Passerar Stavrochori och Panda glider snyggt ner till kusten.

Ännu en underbart fin dag! En härlig blandning av landskap, natur, byar och stad. Ibland helt andlöst och så stilla. Det gäller att njuta innan fler drar sig hitåt för att också få njuta!

Det talas mycket om ”island hopping”, men jag skulle vlija mynta ett nytt begrepp: ”village hopping”. Ta ut en tur på kartan, stanna i olika byar, strosa, koppla av och njut. Du får se mycket av området och lära dig desto mer! I nästa blogginlägg kommer min strandinventering, men efter det ska du få tips om ”village hopping” i närheten av Ierapetra!

Ha det gott!

PS. Foton från turen uppladdade till min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Väldigt lyckad spontanutflykt

14 svar

Temperaturen har sänkts något under helgen med hjälp av ganska kraftig vind från norr – ljuvligt! Plötsligen gick det att andas igen, lust och möjlighet att göra något kom. Så vad tar man sig till en söndag efter långfrukost? Jo, en biltur!
I min pågående strandinventering ingår att undersöka Xerokampos, en plats som ofta nämns när det pratas stränder. Men det är en bra bit dit från Ierapetra, jag skulle inte köra dit bara för en stranddag utan kombinera med något annat, t ex en biltur. Startar man tidigt från Ierapetra, säg vid 8-tiden, så kan man få 3-4 timmar på stranden. Startar man senare så blir det kanske bara ett dopp och en liten stund att torka i solen. Allt efter behag!
Jag fick idén sent så jag strök strandtid. Lämnade Ierapetra vid 11:30 och var tillbaka vid 18-tiden. Körde sakta, stannade då och då för att läsa karta, njuta och fotografera.

För att inte kartan skulle bli för plottrig tog jag bort kuststräckan Ierapetra – Makri-Gialos! (klicka på bilden för större format)

Det finns de som påstår att östra Kreta är som en öken. De har antagligen bara färdats längs med kusterna och på sommaren. Om man drar en streck från Ierapetra upp mot Pachia Ammos vid Mirabellobukten så är landskapet höger om den strecken ett spännande landskap. Här blir ravinerna fler och fler ju längre österut man kommer. Det är som om landskapet slitits sönder eller bara spruckit. Det känns inte öde, bara orört och mäktigt. Men berg är aldrig ogina så här och var finns slätter rika på odlingsmöjligheter och olivträd. Och det händer något hela tiden! Det är som om naturen och landskapet vill säga: ”Välkommen! Roligt att du kom! Nu ska vi underhålla dig och visa allt vi har och kan!”
Min mor säger att ”Den som inte kan uppskatta naturen är fattig”. Jag skulle vilja fortsätta meningen med ”…och den som inte grips och förundras av landskap är avdomnad.”

Nu kör vi!

Sträckan Ierapetra – Goudouras är mer eller mindre transportsträcka. Från Goudouras upp mot Ziros får du ett första smakprov på hur underbart dramatisk och växlande östra delen är! Landskapet känns orört och stilla, här finns ingen trängsel. Och precis när du undrar om det bara finns berg här så öppnar sig en stor odlingsslätt vid Ziros fötter. Här blir det tydligt varför byar byggs där de byggs. Vi kan undra varför man bygger på bergssluttning när det skulle vara enklare att bygga på plan mark, men på bergig ö måste all odlingsbar mark tas tillvara.

Så svänger du ner mor Xerokampos och upptäcker att det står att litet flygplan parkerat på din vänstra sida! Lugn, du kör längs med ett militärt område där Greklands flygvapen (Hellenic Air Force) håller till. Kör en bit, stanna sedan vid kanten och titta snett bakom inåt land. Mäktigt, eller hur? En slående utsikt med berg efter berg som avtecknar sig i fjärran.

Snart börjar vägen ringla sig ner till Xerokampos. Ta det lugnt och bara dra in vyn över vägen, stranden, havet och himlen! Här har du inget val – det går inte att stressa. Xerokampos är lite underlig, jag hittade ingen egentlig by. Här finns gott om mindre pensionat, hus, rum att hyra, B&B, ”guest house”. Jag såg tavernor, men det här är nog en plats man söker sig till för en semester i lugn och ro. Här finns flera stränder, men mer om dem i mitt strandinlägg i slutet av månaden.

Från Xerokampos kör du mot Zakros och nu får du hålla i ratten! Du färdas genom raviner som får dig att känna dig precis så liten som du är. Bergsväggarna känns inte hotande utan mer omslutande och vaktande.
Och innan du har hämtat andan ramlar du ut på Zakros-slätten och allt är olivgrönt. Jag hade tur med vinden för den gör att olivträden växlar i silver och grönt vilket är något av de vackraste fenomen jag vet. Som ett böljande sädesfält i Skåne.

Nu klättrar du upp till byn Adravasti där du tar av mot väster. Bergen fortsätter att bjuda på nya vyer och formationer hela tiden. Du hinner nästan inte njuta av en förrän den avlöses av en annan. Vid byn Sitanos dyker det upp vindkraftverk och solcellsanläggningar. Störande? Nej, tycker jag inte. De är bara uppställda, inga stora ingrepp i naturen. De visar tillsammans med det urgamla landskapet att gamla och nya tider kan samsas alldeles utmärkt, att varje tid har sina behov.

I Sitanos kan du välja att fortsätta söderut, jag valde västerut. Min plan var att strax ovanför byn Sandali gena över på en liten väg till Maronia. När jag väl stod där så visade mina två papperskartor, Google Maps och verkligheten olika versioner. Jag satsade på verkligheten, ville inte utsätta Panda för några jeepliknande vägar, så jag fick fortsätta norrut. Men det gjorde ingenting för jag hann inte köra långt förrän pang! Där kom en annan odlingsslätt och i fjärran låg Sitia och solade sig. Började fundera över hur mycket vackert man kan ta till sig när det bara kommer och kommer i en aldrig sinande ström.

Är du sugen på något eller hungrig så stanna till vid tavernan i Stavromenos. Jag åt där för ett par år sedan. Underbart god mat och så löjligt lågt pris att jag nästan föll av stolen! Och då är utsikten gratis.

Vid Epano Episkopi beslutade jag att testa en vägstump som jag sneglat på när jag passerat på stora vägen. Vilket lyckokast! Vägen ledde rakt ner i en grön gryta där det inte bara grönskade utan fanns en mängd olika träd och buskar. En sådan blandning ger fler gröna nyanser än man visste fanns.

I Etía finns tydligen en väldigt välbevarad och fin venetiansk villa läste jag senare på kvällen på nätet. Så kan det gå när man inte läser på före, men nu har jag ju en ursäkt att få köra dit igen.
Här vill jag varna dig för att välja att köra mot Epano Pervolakia! Det är, i klartext, den absolut värsta körupplevelse jag haft över huvud taget någonsin. Och jag har inte svindel. Det är en grusväg som går mitt på en ravinsluttning så du har bergvägg på ena sidan och stup på den andra. Vägbredden är högst en bil. Kör istället nöjd och glad ut till stora vägen för transport hemåt.

Det är svårt att få fram hur storslaget och underbart vackert landskapet på östra Kreta är och vilka upplevelser, framför allt känslomässiga, det ger. Jag önskar att jag var bättre på att förmedla alltihop. Alla ord som jag saknar nu medan jag skriver kommer att dyka upp när jag skickat ut blogginlägget i cyber space.
Den musik som då och då ute i landskapet ljuder i min skalle är klassisk musik. Den passar så bra tillsammans med det som omger mig. Majestätiskt, dramatiskt, uråldrigt, tryggt, varierande, bedårande, vackert, unikt och…ja, bara så himla grant!
Och inte blev det sämre av att jag efter en kurva fick njuta en stund av en rovfågel, kände mig som den gäst jag är här på jorden.
Mitt i bilturen dök en tanke upp hos mig: ”Hur skulle jag nå’nsin kunna flytta ifrån det här?”. Så jädra fantastiskt är det!

Imorgon fortsätter strandinventeringen även om jag hellre gett mig upp i bergen och ut i naturen igen, men kretensisk högsommar är obarmhärtig. Temperaturen ska gå upp igen och vinden lägga sig imorgon.

Ha en skön kväll!

PS. Några foton på min flickr-sida!

PPS. I lördags fick jag tag i hundägaren (se inlägg Biten)! Utan knot fick jag ersättning för utlägg och ”Sorry, sorry, sorry”.

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Tema ”Turist på östra Kreta”: 4. Vägar och byar

2 svar

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

greeceathensaegeaninfo_com

Bild: greeceathensaegeaninfo.com

Idag blir det lite vägtips och jag skriver inget om orter och platser som jag nämnt i tidigare inlägg. Du får helt enkelt bläddra bakåt!

När det gäller byar blir du kanske lite besviken för det kommer ingen uppräkning av ”byar värda att besöka”. Det är lite vanskligt det där med byar. En by som jag tycker om kanske du tycker är ”Jaha, och?”. Några byar som skiljer sig från mängden kommer jag att nämna. I övrigt – döm ingen by från genomfartsvägen. Stanna, strosa runt, se dig omkring. Njut av lugnet och tystnaden som kanske bryts av en gammal trehjuling (specialfordon) på väg ut till en olivlund. Glöm inte att titta på läget för många byar ligger väldigt vackert. Får du en skön känsla så slå dig ner och ta en kopp kaffe.

Vi börjar i Ierapetra-området. Vi har byar i alla väderstreck. Längs kusterna österut och västerut är byarna vanligen av senare datum och ofta byggda längs vägen och inte så charmiga som bergsbyar. Men se upp för många av dom gömmer finfina stränder! Det finns gott om vägar upp i bergen och vägarna är bra.

Västerut upp i bergent: Makrilia – Meseleri – Prina – Kalamafka – Anatoli – Males – Mithi
Du kan avbryta i stort sett var som helst och återvända till kusten. Missa inte utsiktsplatsen mellan Prina och Kalamafka! Där kan du se både södra och norra sidan av Kreta samtidigt. I Kalamafka kan du gå uppför en massa trappsteg till kyrkan insprängd i berget. Anatoli är till viss del en ”skyddad” by vilket betyder att man inte får renovera hur som helst. En bit innan Males finns på vänster sida ett kloster som är väl värt ett besök.

Österut upp i bergen: Agios Ioannis – Schinokapsala – Orino – Stavrochori
Lite längre österut uppe i bergen: Agios Stefanos – Pefki. Lithines och Pervolakia.
Här österut är det lite brantare och mer dramatisk natur än västerut. Jag har inte varit lika mycket i dessa byarna som i de västra, men de är lika charmiga och inbjudande. Många ligger väldigt vackert.

På Ierapetra-slätten: Kendri – Vainia – Kato Chorio – Episkopi – Vasiliki – Pachia Ammos
Episkopi har ett stort torg där man med fördel kan njuta en kopp kaffe. Nedanför torget på andra sidan vägen ligger ”tvillingkyrkorna” – muslimsk och ortodox. I Pachia Ammos kan du äta lunch på taverna Porto och prata med ägarinnan. Hon var involverad i inspelningen av en av Tzatziki-film som spelades in här.

Agios Nikolaos – Neapoli – Lasithi-platån – Malia
När du druckit soumada i Neapoli så sätt kurs mot Lasithi-platån. Det går uppför och uppför och plötsligen är den där. Här finns natur, museum, Dikti-grottan och mycket mer. När du vill vända hemåt igen så kör ner vägen mot Malia, den är väldigt vacker. Du kan hoppa över Krasi, där är fullt med turister. Ska du passera byn så kör försiktigt.

Kritsa
Flera vägar bär till Kritsa, t ex en från Agios Nikolaos. En annan väg är Prina – Kritsa som med fördel körs från Kritsa till Prina för att riktigt kunna njuta av vyerna. Du kan också fortsätta från Kritsa upp till Katharou-platån, korsa den, komma in i Selakano (unikt skogsområde) och landa i Males eller Kalamafka.

Det finns dom som kniper Kritsa och Lasithi-platån på samma utflykt. Det kan man givetvis göra, men det blir mindre tid att stanna vid olika saker och mycket bilkörning.

Pigg på att ge dig österut?
Från Ierapetra: kör längs kusten, ha en bra karta, ta småvägar. Här kan du verkligen hitta byar där det verkar som om tiden stått stilla. Du kan besöka Kato Zakros, Vai, Touplou-klostret och ta en sväng inom Sitia.
Om du inte vill så långt österut utan siktar på Sitia tycker jag att du ska köra ”gamlagamla” vackra vägen dit via Stavrochori – Hrisopigi – Skordilo – Ahladia – Piskokefalo – Sitia (strax innan Skordilo delar sig vägen och du kan välja att köra via Vouvli – Epano Episkopi – Piskokefalo – Sitia).
Hemåt kör du lämpligast E75 längs kusten till Pachia Ammos. Stanna vid utsiktpunkter och beundra Mirabello-bukten. Den är som vackrast från detta hållet med Agios Nikolaos som en stor, vit pärla i fjärran.

Vi tar en tur västerut från Ierapetra!
Kalami – Kato Symi – Amiras – valfri kustby
Kalami (till vänster om stora vägen) är en övergiven by där några kvinnor bor i utkanten. Det är lite märkligt att gå runt bland husen och ett paradis för den som tycker om att fotografera. Var försiktig! Husen underhålls inte, risk för ras. I ett hus i byns mitt har en familj flyttat in. Det gör känslan av övergivenhet ännu större och märkligare.
Till Kato Symi finns två avtagsvägar till höger från stora vägen.På taverna Omalos (till vänster vid ett litet torg) får du så god mat så du blir salig.
Kör ner igen till stora vägen och västerut till Amiras. Efter byn finns ett stort minnesmonument över den massaker som ägde rum här under andra världskriget. 20 byar sprängdes och brändes av tyskarna, motståndsmän flydde upp i bergen där de jagades och dödades. Monumentet är i modern stil. Är det öppet i kapellet så gå in och titta upp i taket. Där hänger 461 oljelampor – en för varje offer.
Sedan kan du ta vilken väg du vill ner till kusten. Här finns många fina små byar med små fina stränder. En av mina favoriter är Tertsa.

Norr om Agios Nikolaos
Här har du en halvö att köra runt på och upptäcka byar och vyer, njuta av vackert landskap där berg blandas med små slätter. Du kan börja vid Sisi eller vid Plaka – det beror bara på vilket håll du föredrar. Så är det bara att börja leta sig runt med känsla och karta.

Så var det byar! Om du som jag tycker om den traditionella kretensiska byggstilen med stenhus ska du åka till Monastiraki (mellan Ierapetra och Pachia Ammos). ”Skyddad” by där de flesta av husen restaurerats och renoverats i traditionell stil. Ät på någon av de två tavernorna och om du äter på den nedre kan du be Jannis öppna ”Fabrica” – ett litet museum. Ett tips: åk hit innan det blivit mörkt! Njut av utsikten över Mirabello-bukten, se solen gå ner bakom bergen och ljusen tändas i byarna och i Agios Nikolaos.

Kalami har jag nämnt ovan.

Tripti är en by som ligger ovanför Ha-ravinen. Du kan kömma dit från Kavoussi eller Orino, men bäst väg är det från Kato Chorio (mellan Ierapetra och Pachia Ammos). Det är i stora delar en s k ”sommarby” dit lokalbefolkningen flyttar på sommaren eller åker dit på helgerna. Det finns en liten kärna, annars är husen utspridda på sluttningarna. Här finns också en del skog. Möjlighet att vandra upp till topp norr om byn eller att vandra upp till Afendis Stavros (toppen är dock oftast insvept i moln så det är mycket möda för liten belöning).

Kavoussi (öster om Pachia Ammos) är en ganska stor by och full av liv. Här finns små butiker som säljer must, honung mm så sätt bilen och ta en sväng längs huvudgatan. Strosar du upp i byn och ut en bit från byn (finns skyltar vid stora vägen där byn tar slut österut) kommer du till världens äldsta olivträd, ca 3 350 år gammalt. Lokalbefolkningen föreslog att vinnaren av damernas marathon vid OS 2004 skulle få en kvist från olivträdet och så blev det.

Lastros (på E75 efter Kavoussi i riktning mot Sitia) och är lätt att missa, men gör inte det. Gränderna är så smala att man monterat upp ett trafikljus! Det är rött för den som vill ner i byn om någon annan är på väg upp. Parkera och gå ner och in i byn. Här renoveras med varsam hand.

Två byar som finns i guideböcker: Mirtos (kustby väster om Ierapetra) och Mohlos (kustby på nordkusten efter Kavoussi, går väg ner från på E75). Jag hade inte tänkt nämna dom här eftersom de inte finns på min favoritlista. Som jag skrev i början; en by som tilltalar en person behöver inte tilltala en annan person. Båda byarna ligger fint, men har ganska stort inslag av utlänningar. När det gäller Mohlos tycker jag att byn har ingen egen ”personlighet” utan är en blandning som jag inte får grepp om eller som inte får grepp om mig. I Mirtos är utlänningskvoten hög och mycket av byn påminner om öarna i Kykladerna (de flesta ”blåvita” vykort är tagna på Santorini och Mykonos i Kykladerna, men Greklands ögrupper och öar samt fastlandet har många olika utseenden). Jag tycker inte att det känns som om jag är på Kreta.
Strunt i mig, åk dit och bilda dig en egen uppfattning.

Då har du lite att börja med! Jag har tankar om tre inlägg till: lite om natur typ raviner, skog o likn. Samt ett med tips inför besök i kloster och kyrkor. Och ett avslutande som samlar upp lite av varje. Jag hoppar medvetet över Kretas historia, det är för stort och finns i guideböcker och på nätet.
Vad vill du veta mer om? Känner du till något som jag missat/missar?Skriv i kommentarerna!

 

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Tema ”Turist på östra Kreta”: 1. Inledning

9 svar

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

I detta första inlägget ska vi reda ut var vi befinner oss, hur man tar sig hit och runt samt lite vem jag är som turist eftersom det påverkar mina tips och kommentarer.

Östra Kreta

Många tror att Kreta är en liten ö, ungefär som de övriga grekiska öarna. Kreta är Medelhavets femte största ö, den är 26 mil läng och 6 mil bred som mest. Ön ligger långt söderut, faktiskt på samma breddgrad som t ex Marocko och Tunisien. Ierapetra är Europas sydligaste stad och ön Gavdos (5 mil söder om Kreta) är Europas sydligaste plats.

kalimera_karta

Kartbild från http://www.kalimera.se

Kreta är alltså inte en ö som man betar av på 1-2 veckor. Storleken gör att ön har många ansikten, man kan säga att Kreta är 3 öar i 1 ö: västra, mellan/centrala och östra. Delarna har naturliga avgränsningar med olika bergsmassiv som ger olika landskap och förutsättningar. Storleken och landskapet har också skapat olika traditioner, olika namn på en del saker osv.

Ön är indelad i 4 regioner (kallades tidigare prefekturer): Chania, Rethymnon, Iraklio och Lasithi. Det är den senare som detta tema ska handla om.
Lasithi är indelad i 3 kommuner: Agios Nikolaos (regionens huvudort), Ierapetra (regionens största stad och enda stad på Kretas sydkust) och Sitia.

klassithi-map-large

Bild från welcome2crete.com

Praktisk information

Flygplatsen i Iraklio är Kretas huvudflygplats som ligger centralt på nordkusten. Hit går charterflyg och reguljärflyg. Från flygplatsen är det ungefär 9,5 mil till Ierapetra. Från flygplatsen kan man åka med den ordinarie bussen, men det går snabbare och smidigare med taxi eller hyrbil. Många hotell erbjuder lägre pris på taxi-transfer eller erbjuder transfer i egen regi till reducerat pris. De flesta hyrbilsfirmor levererar hyrbil till flygplatsen, ofta lägre pris än de stora hyrbilsfirmor som har kontor på flygplatsen. Stora vägen, dvs E75, är breddad och uträtad, invigdes för lite mer än 1 år sedan (återstår sträckan från Pahia Ammos – Sitia).

Flygplatsen i Sitia är utbyggd och invigdes för något år sedan. Än så länge har trafiken inte kommit igång i större skala och det är mestadels inrikesflyg, men värt att kolla upp.

De allmänna kommunikationerna är inte utbyggda som i Sverige utan här är det huvudsakligen bil som gäller. Busslinjer mellan de större orterna går relativt ofta och håller tiderna. Från varje ort går sedan lokala bussar, men räkna inte med att kunna komma upp i bergsbyar, till platåer osv. Jag tar mig t ex upp i bergsbyar för vandring genom att åka med skolbussen (som avgår väldigt tidigt….). Hyrbil är smidigt, tänk på att kolla vad som ingår och vad som inte ingår om olyckan är framme. Taxi är smidigt och om man önskar en lite längre resa eller att chauffören ska vänta kan man ofta avtala ett fast pris.
Be receptionen på hotellet hjälpa till!

Information finns idag i massor på nätet. Det kan vara lite trixigt att söka eftersom de grekiska bokstäverna transkriberas lite olika, dessutom moderniserades språket i mitten av 70-talet. Huvudorten Iraklio hette förr Iraklion och har ofta transkriberats Heraklion. Det gäller alltså att ha lite fantasi och testa lite olika stavningar. Eller så söker man lite bredare med t ex ”sevärdheter kreta” och letar sig fram.
Guideböcker finns det gott om. Jag tycker att de alltför ofta bara tar upp det vanligaste eller det som ligger närmast tätorter. Jag har snubblat över en som t o m berättar om byar på östra Kreta! Den finns på 8 språk, dock ej svenska:

Förlag: Toubi’s Hemsida: http://www.toubis.gr

Skaffa bra kartor! Jag har alltid med mig 2 st. En som visar småvägar, dvs så detaljerad som möjligt, och en med olika sevärdheter o likn utsatta.

Jag som turist

År 1986 kom till jag till Kreta första gången, då till Paleochora på sydvästra Kreta. Då gick nästan allt flyg till Iraklio, men Fritidsresor hade ett charterflyg till västra Kreta. Cirka 15 år senare blev det ombytta roller mellan Chania och Iraklio när det gällde chartertrafiken från Skandinavien.
Året efter, dvs 1987, ville jag se andra delen av ön och kom då till Ierapetra. Trivdes, återvände och ju mer jag såg och upplevde av östra Kreta desto mer fastnade jag. Under åren har jag rest runt på Kreta, bott i byar och de större städerna. Jag har besökt andra öar och fastlandet, men jag har mycket kvar att se och återse på Kreta, listan är lång…
Varför inte nordkusten? Därför att jag tyckte att det var alltför stora turistorter och jag uppskattar mindre ”vanliga” orter och små, personliga hotell.
Jag brukade resa i maj, undvek sommaren dels pga hettan, dels pga högsäsong. Åren 2010 och 2012 tillbringade jag längre perioder på Kreta innan jag 2014 flyttade hit.
År 2010 beslöt jag att börja vandra på Kreta. Många bilturer genom åren hade bjudit på fina vyer och vackert landskap så frestelsen var stor att få uppleva landskap och natur mer nära. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut.

Vart jag än reser tycker jag om lite ”blandsemester” med en mix av upplevelser, upptäckter och slappa. Brukar oftast ”läsa på” om land och ort innan jag reser för då får jag ut mer av vistelsen. Jag är en så’n turist som kliver runt i ruiner med guidebok och karta i högsta hugg. De bästa tipsen har jag onekligen fått av hotellpersonal och andra ”på plats”. Var inte rädd för att fråga på tavernan, hotellet, i butiken! Folk hjälper så gärna till var man än är i världen, det värsta som kan hända är att personen inte känner till området pga att den vistas där tillfälligt (t ex kommer många från olika hörn av Grekland till Kreta för att säsongsjobba).

Klart för avfärd!

Då vet vi vart vi ska, hur vi ska komma dit och vad det är för en typ som är guide! I nästa inlägg blir det personliga kommentarer och reflektioner till de vanligaste sevärdheterna, dvs de som oftast dyker upp i guideböcker o likn.

Lämna gärna synpunkter och frågor i kommentarsfältet!

 

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

 

Oroligt, lugnt och på gång

13 svar

En lite märklig och ovanlig helg! Den började natten till lördag med en obehaglig jordbävningskänning. Så blev det en lugn lördag med go’ mezedes (smårätter), läskande vin och trevligt sällskap. Söndag frukost på stamstället. När jag vid ett tillfälle tittade upp från boken hade sta’n försvunnit! Bergen var borta och det mesta av Libyska havet!! Sahara-dammet och fuktighet hade ökat så pass att vi bara såg klart 10-15 meter runt om kafét. Spökligt! Obehagligt! En stund senare kom sta’n, bergen och havet tillbaka. Puh!
Resten av söndagen fick bli lugn med låååånglunch på eftermiddagen på taverna i Koutsounari, närmaste by österut.

Jag tycker det är roligt med tema här i bloggen, att skriva ett antal inlägg som liksom hänger ihop. Har funderat lite och vad passar bättre så här på vårkanten inför semestrar än några inlägg med ”turisttips”. Lite ”se och göra på östra Kreta”. Det blir givetvis personligt och kommer att färgas av mina turistögon. Jag hoppas att det ska bli underhållande och informativt på samma gång.
Önskar lite hjälp från dig! Vilka tips vill du ha, några speciella områden, något du absolut vill att jag ska nämna eller skriva om? Ge mig dina synpunkter nedan i kommentarsfältet eller via mail ia.lofquist@live.com
Jag tänker börja på onsdag med en liten inledning och geografiorientering.

Välkommen att följa med till östra Kreta!

Andra berg, samma hav och storm

Kommentera

Igår var jag lite osäker på utflyktsmål så det blev en härlig kombination av kända och nya vägar. Körde österut denna gången, upp i bergen och via bergsbyar nordost upp mot Sitia. Lite speciellt att köra eftersom vi de senaste dagarna fått kraftigare och kraftigare vind. Den tog tag i bilen emellanåt, men för det mesta läade bergen. Thripti- och Sitiabergen bildar ett så omväxlande landskap. Det är kala berg och gröna berg, platåer knökfulla med olivträd och dramatiska raviner och klippformationer. Enformigt passar definitivt inte in.

I Stavromenos fanns en liten taverna, perfekt vid lunchtid. Hon kunde inte engelska, fick kalla på sommarlovsledige sonen som låt inne på golvet och glodde på tv. Såg ut som om han mådde bra av att röra på både kropp och hjärnceller en stund och var riktigt duktig på engelska. Jag bestämde mig för att prova korv, en rätt som kanske inte direkt förknippas med Kreta men det är lika spännande varje gång för det är lokala korvar. Ofta otroligt goda, ibland bara ok.

När jag fick notan var jag bara tvungen att kommentera den. 6 euro? En tomat- och gurksallad som serverades med färskoströra (kan inte komma på vad den heter), en stor korv med potatis, vatten och bröd. Och som avslutning en liten karaff rakí (jag drack bara ett snapsglas, skulle ju köra bil). Men de hävdade att det stämde, tog fram menyn och pekade på att salladen kostade 2,50 och korven kostade 3,50. Det andra ingick. Kändes som om jag stal från dom, tur att man kan lämna dricks.

Blev lite väl modig ett tag och kom ut på en liten bergsväg. Det tänker jag inte berätta om, det tänker jag bara glömma bort. Några minuter efter att jag var i säkerhet igen kom prästen i sin bil. Hade vi mötts….nej, jag kan inte ens tänka på det. Kanske var tack vare att han var ute och körde som det gick bra för mig, jag kanske ”åkte snålskjuts” på skydd från prästens ”chef”.
Ett tips: stig ur bilen och gå en bit om du känner dig osäker på hur en väg går, i vilket skick den är osv.

Så ännu en dag då jag inte kan må bättre av alla intryck och allt vackert.

I natt kom stormen, dvs då lär det ha gått upp i 10 Bf. Undrar hur det är med nattsömnen hos folk, jag som skåning känner mig som hemma. det blåser, det är ”som vanligt”!

Idag skulle det åkas till den andra favoritstranden: Aghia Fotia. Upptäckte när jag kom ut från sta’n till Koutsounari för att säga hej till Nadine att det verkligen var storm. Aghia Fotia är en skyddad badvik så kanske, kanske.

Oj, oj! Det blev en stund med god bok och god lunch. Stormen ven i viken, över havsytan låg att konstigt lågt dis som jag efter ett tag förstod var uppiskat vatten. Plötsligen slog det mig vilken idiot jag varit! Som skåning, och speciellt med uppväxt på Österlen, är jag van vid hård vind och stormar, jag vet ju att det är farligt och att saker flyger omkring, grenar knäcks osv. Och ändå ger jag mig ut och kör bil!? Hjärnsläpp! Såg till att komma tillbaka till Ierapetra, lämna hyrbilen och gå hem.

Foto kommer under helgen.

Ny, trendig hemsida

5 svar

Idag publiceras min första hemsida i egna firman: activeandcreative (senare ändrad till inspirewiz)!
(Nästa hemsida med huvudverksamheten kommer i augusti/september.)

Hittade en artikel i Sydsvenskan om ”vandringsvåg” och ”trenden som ligger steget före”, det verkar som om jag ligger rätt i tiden. Fast vänta till 2020 känns lite långt. Vi kan väl ge den förväntade rese- och vandringstrenden en knuff NU!? Sprid min hemsida!

När Svenska Turistföreningen (STF) nyligen gjorde en stor framtidsundersökning om svenskarnas reseanledningar 2020 var aktiviteter på semestern högt efterfrågade. Och möjligheten till vandring låg i topp.
(Hela artikeln hittar du här)

Välkommen att vandra på vackra sydöstra Kreta!

Sidhvud_logo_vä_inv