Etikettarkiv: turistråd

Tema ”Turist på östra Kreta”: 5. Vett och etikett

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

Minst två saker måste vi svenskar lämna hemma när vi reser: att tilltala alla med ”du” och allemansrätten. Nyfikenhet, öppenhet och ett leende brukar fungera bra för mig vart jag än reser. Några små tips och ord kan vara bra för att bryta isen eller för att inte klampa alltför mycket i klaveret. Så idag tänkte jag skriva lite om möte med människor, trafiken och att besöka kyrkor och kloster. Du som varit i Grekland tidigare känner antagligen till det mesta. Du som besöker för första gången får här lite hjälp.

Möten

Här är alla artiga och vänliga, de reagerar starkt på folk som inte hälsar. Fråga gärna efter vad saker heter, det uppskattas. Du kan börja med jássas som hälsning och efcharistå (betoning på å) för ”tack”.
En del hälsar på varandra med kindpussar (mer markeringar i luften…), men var lugn, det förväntas inte av dig. Kan bli aktuellt om du blir nära vän med någon men de tar i så fall initiativet.
I butiker, på busstation osv – greker köar inte, men kan bli väldigt uppretade om någon tränger sig före. Låter det som en motsägelse? Bara vänta på din tur i lugn och ro.
Vanligen får du svar på precis det du frågar om. Jag har lärt mig att ställa breda frågor, t ex undrar jag inte om det går en buss till en by imorgon eftermiddag och får svaret nej. Jag tar bort ”eftermiddag” och får istället alla avgångstider under dagen. Jag har funderat mycket på varför det är så här och kommit fram till att det är antingen en språkfråga eller en informationsfråga. Service i form av hjälpsamhet finns i massor – jag råkade fråga efter en buss till Pirgos och snart var flera på busstationen inblandade för att förklara att det finns tre Pirgos och reda ut vilket Pirgos jag skulle till.

Trafik

Du är nu i bilarnas land. Och vespornas, mopedernas och motorcyklarnas. Om du går eller cyklar på landsväg så var beredd på att trafiken inte lämnar mycket utrymme och inte saktar ner. Se dig noga för innan du korsar en gata eller väg.

(eget foto)

(eget foto)

Hyr inte ett fordon som du inte har tidigare erfarenhet av. Trafiken är lite intensivare och ryckigare än i Sverige, men ute på landsvägar är det ingen större skillnad. Vid stadskörning kan det vara idé att parkera en bit ut och gå in i centrum. Blinkersanvändning är som i Sverige väldigt sällsynt. Sök ögonkontakt – greker löser många situationer i trafiken tillsammans.
På landsvägar – släpp gärna fram bakomvarande. Du kan ta det lugnt som har semester, men de kan ha bråttom. Vid omkörningar förväntas du som mötande hjälpa till genom att sakta ner eller hålla till höger. Parkera inte i kurvor o likn utan stanna förståndigt, gå tillbaka och njut av den vackra utsikten du vill se. Se upp med andra turister (dvs fordon med hyrfirmedekal) och gamla pick-up:er. I de senare kan sitta äldre man med egna körregler som bara ska från A till B så alla vet hur han ska köra – var beredd på plötsliga fartändringar, svängar, stopp mm.
I Grekland kan du se parkeringar på olämpliga platser eller dubbelparkeringar med varningsblinkers påslagna. Det betyder då inte samma sak som i Sverige utan ”jag vet att det här inte är en bra plats att stanna på men jag ska bara in om ett kort ärende och är snart tillbaka”.

Besök i kyrkor och kloster

Varför besöka kyrkor och kloster? Ja, varför inte! Jag går gärna in i kyrkor var jag än befinner mig, jag uppskattar stillheten och lugnet. Byggnaderna har så mycket mer att bjuda på som arkitektur, byggnadskonst, hantverk (bl a sniderier), konst (bl a ikonerna) och historia (många kloster har dramatisk historia som t ex gömma motståndsmän i krigstider). Ofta är också läget intressant, t ex ligger många kloster väldigt vackert i landskapet.
Det är relativt enkelt att hitta kapell, kyrkor och kloster på landsbygden för de har sina egna vägskyltar. I östra Kretas biskopsområde sattes ifjol upp informationstavlor vid de flesta byggnader. De är förnämliga! Där finns information på grekiska och engelska om byggnaden, t ex historia som byggår, byggstil, byggherre samt vilket helgon det är tillägnat, vilka speciella högtider som firas och när.

I Grekland är den största religionen den grekisk-ortodoxa. Kyrkan och religionen har stor betydelse även om kyrkobesökarnas antal sjunker med varje ny generation. Oftast väljer man att döpa sina barn efter något helgon, de flesta högtider firas i stor del i kyrkan. Det är alltså en del av den grekiska vardagen och dess påverkan och inflytande är stort, i alla fall för en sekulariserad svensk. Den grekisk-ortodoxa kyrkan har en egen flagga som från början var flagga för munkrepubliken Athos på fastlandet.

Bild från gotravelaz.com

Bild från gotravelaz.com

Förr var de flesta kyrkor och kapell olåsta, men pga stölder blir det vanligare och vanligare att de är låsta. Ibland sitter dock nyckeln i låset!

Det finns några saker att tänka på vid besök:

  • klädkod: inte visa knän och axlar. Det har lättats upp, framför allt på större turistorter och när det inte är mässa. Det är dock enkelt att ha en sjal eller t-shirt i väskan som kan läggas över axlarna.
  • entré: som icke-ortodox förväntas du inte göra korstecken (och om du vill göra det så gör det ortodoxa och inte det katolska) eller kyssa ikoner. Vill du tända ljus så finns det innanför dörren, bredvid finns myntnedkast (i kapell lägger du mynt på bordet). Det finns inget angivet pris.
  • besöka mässa: mässa tar 2-3 timmar, du kan smyga in och ut när du vill. Givetvis kan du inte gå runt och titta på ikoner osv under mässa. Sätt dig ner, korsa inte armar eller ben, slappna av, låt de mässande rösterna och rökelsen bära iväg dina tankar. Det är skön avkoppling, lyckligtvis händer det lite saker då och då, annars skulle det vara lätt att slumra till.
  • kloster: här finns inga officiella öppettider (undantag de stora som t ex Toplou som jag nämnt tidigare) utan det är upp till varje kloster. Även om ett kloster vanligen har öppet en veckodag kan det vara stängt pga olika skäl som andra sysslor, ett helgons namnsdag, alla är borta på andra ärenden. Klosterordnar är ju olika och därför har varje kloster sina regler. I förra veckan vandrade jag och besökte då ett kloster som inte accepterade långbyxor eller shorts. Hade jag haft hyrbil hade jag haft ombyte med mig, men inte på vandring. Jag frågade försiktigt och blev vänligen uppmärksammad på att det vid ingången hängde kjolar så jag svepte en om mig. För mig är det inte konstigare än att jag ber gäster ta av skorna i mitt hem. Och klostret är ju faktiskt nunnornas eller munkarnas hem.
    En del störs av att kloster ofta har en liten butik, att försäljning inte passar ihop med religion. Varför inte istället se det som att de delar med sig av sitt kunnande? Många bra naturprodukter, fantastiskt fina handarbeten och vävnader, goda viner mm. Vid mitt klosterbeök i förra veckan köpte jag en salva som snart läkt min torra, såriga armbåge.
Epitaf i Ierapetra huvudkyrka Agios Georgios (eget foto 2015)

Epitaf i Ierapetra huvudkyrka Agios Georgios (eget foto 2015)

I måndags började påskveckan och det är gudstjänster och mässor både bittida och sent. Idag/ikväll kläs epitafen (symboliserar Jesu grav) som står i kyrkan hela påsken. Imorgon kväll bärs den runt till beskådande och här i Ierapetra sammanstrålar 7 kyrkor med sina epitafer centralt i sta’n. Stämningsfullt och vackert.

 

 

Nästa blogginlägg kommer att handla om natur och mat. Kommentarer till detta inlägget, tips, frågor? Skriv i kommentarsfältet!

Καλό Πάσχα!

(eget foto)

(eget foto)

 

 

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

Tema ”Turist på östra Kreta”: 4. Vägar och byar

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

greeceathensaegeaninfo_com

Bild: greeceathensaegeaninfo.com

Idag blir det lite vägtips och jag skriver inget om orter och platser som jag nämnt i tidigare inlägg. Du får helt enkelt bläddra bakåt!

När det gäller byar blir du kanske lite besviken för det kommer ingen uppräkning av ”byar värda att besöka”. Det är lite vanskligt det där med byar. En by som jag tycker om kanske du tycker är ”Jaha, och?”. Några byar som skiljer sig från mängden kommer jag att nämna. I övrigt – döm ingen by från genomfartsvägen. Stanna, strosa runt, se dig omkring. Njut av lugnet och tystnaden som kanske bryts av en gammal trehjuling (specialfordon) på väg ut till en olivlund. Glöm inte att titta på läget för många byar ligger väldigt vackert. Får du en skön känsla så slå dig ner och ta en kopp kaffe.

Vi börjar i Ierapetra-området. Vi har byar i alla väderstreck. Längs kusterna österut och västerut är byarna vanligen av senare datum och ofta byggda längs vägen och inte så charmiga som bergsbyar. Men se upp för många av dom gömmer finfina stränder! Det finns gott om vägar upp i bergen och vägarna är bra.

Västerut upp i bergent: Makrilia – Meseleri – Prina – Kalamafka – Anatoli – Males – Mithi
Du kan avbryta i stort sett var som helst och återvända till kusten. Missa inte utsiktsplatsen mellan Prina och Kalamafka! Där kan du se både södra och norra sidan av Kreta samtidigt. I Kalamafka kan du gå uppför en massa trappsteg till kyrkan insprängd i berget. Anatoli är till viss del en ”skyddad” by vilket betyder att man inte får renovera hur som helst. En bit innan Males finns på vänster sida ett kloster som är väl värt ett besök.

Österut upp i bergen: Agios Ioannis – Schinokapsala – Orino – Stavrochori
Lite längre österut uppe i bergen: Agios Stefanos – Pefki. Lithines och Pervolakia.

Här österut är det lite brantare och mer dramatisk natur än västerut. Jag har inte varit lika mycket i dessa byarna som i de västra, men de är lika charmiga och inbjudande. Många ligger väldigt vackert.

På Ierapetra-slätten: Kendri – Vainia – Kato Chorio – Episkopi – Vasiliki – Pachia Ammos
Episkopi har ett stort torg där man med fördel kan njuta en kopp kaffe. Nedanför torget på andra sidan vägen ligger ”tvillingkyrkorna” – muslimsk och ortodox. I Pachia Ammos kan du äta lunch på taverna Porto och prata med ägarinnan. Hon var involverad i inspelningen av en av Tzatziki-film som spelades in här.

Agios Nikolaos – Neapoli – Lasithi-platån – Malia
När du druckit soumada i Neapoli så sätt kurs mot Lasithi-platån. Det går uppför och uppför och plötsligen är den där. Här finns natur, museum, Dikti-grottan och mycket mer. När du vill vända hemåt igen så kör ner vägen mot Malia, den är väldigt vacker. Du kan hoppa över Krasi, där är fullt med turister. Ska du passera byn så kör försiktigt.

Kritsa
Flera vägar bär till Kritsa, t ex en från Agios Nikolaos. En annan väg är Prina – Kritsa som med fördel körs från Kritsa till Prina för att riktigt kunna njuta av vyerna. Du kan också fortsätta från Kritsa upp till Katharou-platån, korsa den, komma in i Selakano (unikt skogsområde) och landa i Males eller Kalamafka.

Det finns dom som kniper Kritsa och Lasithi-platån på samma utflykt. Det kan man givetvis göra, men det blir mindre tid att stanna vid olika saker och mycket bilkörning.

Pigg på att ge dig österut?
Från Ierapetra: kör längs kusten, ha en bra karta, ta småvägar. Här kan du verkligen hitta byar där det verkar som om tiden stått stilla. Du kan besöka Kato Zakros, Vai, Touplou-klostret och ta en sväng inom Sitia.
Om du inte vill så långt österut utan siktar på Sitia tycker jag att du ska köra ”gamlagamla” vackra vägen dit via Stavrochori – Hrisopigi – Skordilo – Ahladia – Piskokefalo – Sitia (strax innan Skordilo delar sig vägen och du kan välja att köra via Vouvli – Epano Episkopi – Piskokefalo – Sitia).
Hemåt kör du lämpligast E75 längs kusten till Pachia Ammos. Stanna vid utsiktpunkter och beundra Mirabello-bukten. Den är som vackrast från detta hållet med Agios Nikolaos som en stor, vit pärla i fjärran.

Vi tar en tur västerut från Ierapetra!
Kalami – Kato Symi – Amiras – valfri kustby
Kalami (till vänster om stora vägen) är en övergiven by där några kvinnor bor i utkanten. Det är lite märkligt att gå runt bland husen och ett paradis för den som tycker om att fotografera. Var försiktig! Husen underhålls inte, risk för ras. I ett hus i byns mitt har en familj flyttat in. Det gör känslan av övergivenhet ännu större och märkligare.
Till Kato Symi finns två avtagsvägar till höger från stora vägen.På taverna Omalos (till vänster vid ett litet torg) får du så god mat så du blir salig.
Kör ner igen till stora vägen och västerut till Amiras. Efter byn finns ett stort minnesmonument över den massaker som ägde rum här under andra världskriget. 20 byar sprängdes och brändes av tyskarna, motståndsmän flydde upp i bergen där de jagades och dödades. Monumentet är i modern stil. Är det öppet i kapellet så gå in och titta upp i taket. Där hänger 461 oljelampor – en för varje offer.
Sedan kan du ta vilken väg du vill ner till kusten. Här finns många fina små byar med små fina stränder. En av mina favoriter är Tertsa.

Norr om Agios Nikolaos
Här har du en halvö att köra runt på och upptäcka byar och vyer, njuta av vackert landskap där berg blandas med små slätter. Du kan börja vid Sisi eller vid Plaka – det beror bara på vilket håll du föredrar. Så är det bara att börja leta sig runt med känsla och karta.

Så var det byar! Om du som jag tycker om den traditionella kretensiska byggstilen med stenhus ska du åka till Monastiraki (mellan Ierapetra och Pachia Ammos). ”Skyddad” by där de flesta av husen restaurerats och renoverats i traditionell stil. Ät på någon av de två tavernorna och om du äter på den nedre kan du be Jannis öppna ”Fabrica” – ett litet museum. Ett tips: åk hit innan det blivit mörkt! Njut av utsikten över Mirabello-bukten, se solen gå ner bakom bergen och ljusen tändas i byarna och i Agios Nikolaos.

Kalami har jag nämnt ovan.

Tripti är en by som ligger ovanför Ha-ravinen. Du kan kömma dit från Kavoussi eller Orino, men bäst väg är det från Kato Chorio (mellan Ierapetra och Pachia Ammos). Det är i stora delar en s k ”sommarby” dit lokalbefolkningen flyttar på sommaren eller åker dit på helgerna. Det finns en liten kärna, annars är husen utspridda på sluttningarna. Här finns också en del skog. Möjlighet att vandra upp till topp norr om byn eller att vandra upp till Afendis Stavros (toppen är dock oftast insvept i moln så det är mycket möda för liten belöning).

Kavoussi (öster om Pachia Ammos) är en ganska stor by och full av liv. Här finns små butiker som säljer must, honung mm så sätt bilen och ta en sväng längs huvudgatan. Strosar du upp i byn och ut en bit från byn (finns skyltar vid stora vägen där byn tar slut österut) kommer du till världens äldsta olivträd, ca 3 350 år gammalt. Lokalbefolkningen föreslog att vinnaren av damernas marathon vid OS 2004 skulle få en kvist från olivträdet och så blev det.

Lastros (på E75 efter Kavoussi i riktning mot Sitia) och är lätt att missa, men gör inte det. Gränderna är så smala att man monterat upp ett trafikljus! Det är rött för den som vill ner i byn om någon annan är på väg upp. Parkera och gå ner och in i byn. Här renoveras med varsam hand.

Två byar som finns i guideböcker: Mirtos (kustby väster om Ierapetra) och Mohlos (kustby på nordkusten efter Kavoussi, går väg ner från på E75). Jag hade inte tänkt nämna dom här eftersom de inte finns på min favoritlista. Som jag skrev i början; en by som tilltalar en person behöver inte tilltala en annan person. Båda byarna ligger fint, men har ganska stort inslag av utlänningar. När det gäller Mohlos tycker jag att byn har ingen egen ”personlighet” utan är en blandning som jag inte får grepp om eller som inte får grepp om mig. I Mirtos är utlänningskvoten hög och mycket av byn påminner om öarna i Kykladerna (de flesta ”blåvita” vykort är tagna på Santorini och Mykonos i Kykladerna, men Greklands ögrupper och öar samt fastlandet har många olika utseenden). Jag tycker inte att det känns som om jag är på Kreta.
Strunt i mig, åk dit och bilda dig en egen uppfattning.

Då har du lite att börja med! Jag har tankar om tre inlägg till: lite om natur typ raviner, skog o likn. Samt ett med tips inför besök i kloster och kyrkor. Och ett avslutande som samlar upp lite av varje. Jag hoppar medvetet över Kretas historia, det är för stort och finns i guideböcker och på nätet.
Vad vill du veta mer om? Känner du till något som jag missat/missar?Skriv i kommentarerna!

 

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Nya vyer – österut!

Det blev en alldeles ny vandring idag. Österut som omväxling. Och jag hade tagit i lite så det blev långt och krävande. Ska inte trötta er med skillnaden mellan bergen västerut och österut.

Ny vandring blir inte den där tankevilan som är så härligt med vandring. Lite synd för jag behöver lite tankevila, det surrar lite för trista saker för tillfället, kan inte få det att sluta surra. Kanske på fredag.
Ny vandring handlar istället om att läsa karta, svära över gps och ingen täckning, gå fel, fatta beslut, önska att verkligheten stämde med satellitkartan. Där emellan njuta av landskapet, äta frukost medan den uppgående solens gör bergen gyllene, förundras över dungar med stora lövträd, upptäcka nya formationer på de höga bergen, vandra i ett grönskande hav mellan bergen. Jodå, det är grönt och grant i november!

Det slår mig att så här är det att vandra där man inte känner till vägar, landskap osv. Ingen njutning. Vandra med vandringsledare så slipper man gå med näsan i kartan eller hamna fel.

Två saker funderade jag över:
Kyrkan har satt upp skyltar till alla kapell och kyrkor och även informationstavlor. Jag tror att jag nämnt det tidigare. Det är lite märkligt att kyrkan lyckas bättre med att informera än den världsliga turistbyrån på Kreta, men det är en annan sak.

Ibland undrar man vem som har byggt ett kapell ute i ingenting och varför. Vid ett kapell som låg alldeles ensamt fick jag veta att det funnits ett kloster på platsen, vad som hänt med det och vem som byggt kapellet och varför. Roligt och intressant!

Det andra jag funderade över är bussarna. Österut går bussarna bara längs kusten, västerut går skolbussen upp i byarna. Vintertidtabellen har börjat gälla och det är färre turer. Eftermiddagen är alltid ett problem, då är turtätheten nästan noll.

Visst kan man väl tycka att ett folk som under några år haft det svårt ekonomiskt borde låta bilen stå och åka buss? Men inte! Det körs lika mycket bil som förr. Det kanske ligger nå’t i att det alltid finns pengar till alkohol, cigaretter och bensin. Hur som helst, turtätheten hade kanske blivit bättre, biljettpriset är i alla fall jättebra.

Nu märker jag att jag blir lite gnällig. Trött som ett ålderdomshem och väldigt trötta, lite ömma, fötter. Ska nog krypa in i duschen.

Förresten, min tur med bussar håller i sig ovsett om jag är i Skåne eller på Kreta. Eller vad sägs om att få vänta i bara 10-15 min utan att ha hållit koll på tiden? Tur som en tokig!

(laddar upp foto imorgon)

(för er som känner till området: jag började vid Kakkos Bay, vandrade upp till Agios Ioannis, sedan parallellt med kusten mot Schinokapsala, men inte fram till byn. Kom ut på den asfalterade vägen mellan Agia Galini och Schinokapsala vilket var lite trist så det blev rask ”transportsträcka” ner till busshållplats.)