Etikettarkiv: information

Puh, stön och stånk

Tänk, på min sega måndag i denna veckan firade min blogg 3 år! Synd att jag inte upptäckte det då för då kunde jag haft en liten fest och piggat upp mig en aning.
På tal om att skriva så börjar skräcken från förra veckans avslöjande om bokplaner att lossna. Nu försöker jag hitta en bra rutin så att det blir skrivet regelbundet. Jag inbillar mig att det flyter på bäst om man gör så.

Rubriken kanske gav dig förhoppningar om ekivokt och avslöjande innehåll, men tji fick du. Det syftar på det förfärliga väder som just nu ligger över Grekland. På fastlandet har det kommit kraftigt och mycket regn tillsammans med åska. Vi ska få regn hela lördag enligt prognosen. Just nu har vi en förfärligt fuktig luft och molnen kommer och går. När jag gick 15-20 min till min grekiska imorse lät jag som en 80-åring när jag kom fram. Det finns liksom ingen luft och svetten rinner. Man skulle kunna säga att det är som att försöka röra sig i en bastu. Jag flydde till stranden i eftermiddags och fick lite havsbris – skönt!

Igår förmiddag gick jag min ”hotellrunda”. Då besöker jag alla hotell och de flesta lägenheterna för att dela ut information om vandringar. Tyvärr lägger ungefär hälften av dem infobladen i en låda, under disken eller i runda arkivet. Denna gången var jag bättre förberedd och hade köpt plastställ. Jag vet inte varför de inte har stora, informativa anslagstavlor eller informationsbord. Kanske det är tveeggat, dvs hotellen tycker inte att det är deras uppgift och gäster frågar sällan efter aktiviteter, sevärdheter osv. Många tror nog att en guidebok räcker, men där finns sällan mindre lokala anordnare med utan bara berömda sevärdheter och större anordnare. Fråga på hotell o likn när du är på semester någonstans så kan du få ovärderliga, roliga och intressanta tips! Besök turistbyråer. Läs resebloggar. Läs böcker (så hittade vi en mycket märklig men rolig restaurang i Paris i en bok skriven av en person som bott där och ville tipsa om lite udda, okända saker som inte står i guideböcker!). Surfa med fantasi på nätet.

Efter en tid i annat land klarar man väl av det mesta, tror du, men så är det inte. Jag hade ett projekt igår: köpa plastpåsar. Det där med storlek i liter gäller inte här utan det är mått. Fram med Google och visst hittade jag en hemsida som angav både liter och cm. Undrar varför jag inte kommit på det tidigare? Hur som helst, toppen! Äntligen skulle det bli enkelt att hitta exakt rätt storlek. Så där stod jag i butiken med ett lyckligt leende på läpparna och fusklapp i handen. På de flesta stod faktiskt båda måttangivelserna, det gjorde det inte för 2 år sedan (då köpte jag en jätterulle som räckt länge…). Nu blev det kraschlandning. Cm-mått skiftar mellan olika tillverkare! 3-liters och 4-liters kan ha samma mått…. Jaha, vad faen ska jag lita på??? Kom hem med för stora plastpåsar så klart. Tröstade mig med att det ändå var bättre än omvänt.

Igår läste jag om flyktingsituationen i Grekland och EU, blev så arg och ledsen vilket inte lagt sig än så det får vänta lite innan jag skriver om det. Två andra nyheter tänkte jag kommentera idag.
I början av 80-talet var jag med om en urjävlig båttur från Kos till Kalymnos. På morgonen, när vi åkte till Kos, var havet som en spegel. Så var det inte på eftermiddagen. Jag gick in i nå’t sorts vegetativt tillstånd där jag bara ville få vara ifred. Jag var mycket ledsen över att mina föräldrar inte skulle ha en grav att gå till utan jag skulle ligga i en båt på botten av Medelhavet. Besättningen var plötsligen inte speciellt synliga och närvarande, kanske de hade fullt upp med båten, kanske inte. Bland passagerarna var det 2 personer som var ok och det var min sambo och en tysk turist. Till min stora förvåning var grekerna, detta ”sjöfolk”, vansinningt rädda och förskräckta. Sambon och tysken fick hjälpa dom en och en fram till relingen för att spy. Vi pratade se’n med vår hotellvärd Nikos som berättade att det dessutom är många greker som inte kan simma. Och nu kommer jag till nyheten: alla grekiska barn ska ha simning på skolschemat i årskurs 3-4. De ska bussas till bad om det inte finns på eller i närheten av skolan. Det händer bra saker också i krisens Grekland!

Den andra nyheten är jag inte så insatt i, men om jag skriver fel så kan kanske någon reda ut det nedan i en kommentar. Jag har ingen TV och tittar inte på grekiska kanaler via nätet. Tydligen har det funnits en massa kanaler och de har saknat sändningstillstånd. Det låter i och för sig lite märkligt för vad kan vara tydligare, synligare och mer offentligt än en TV-sändning? I vilket fall som helst så beslutade man att ha aktion på sändningstillstånd. Många av kanalerna har tydligen skulder upp över öronen och det gjordes en uppskattning utifrån marknaden för reklam att 4 kanaler kan klara ekonomin. Det blev väldigt dyra tillstånd, statskassan fick in 246 miljoner euro! Jag gissar att det nu återstår att se om resultatet blivit mångfald eller enfald.
I svensk TV verkar nya kanaler bara få som resultat att utbudet bara blir tunnare och dåligare. Lite som om tv gått från att vara en kvalitetstidning till skvallerpress. Man får verkligen leta i tv-tablåerna efter vad som kan vara värt att se!

Nu ska jag snart rinna in i duschen, se’n gå ut och äta nå’t smarrigt. Det går väl lika bra att fira två dagar efter en årsdag?

20150923_104849kopia2-585x789Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Nya vyer – österut!

Det blev en alldeles ny vandring idag. Österut som omväxling. Och jag hade tagit i lite så det blev långt och krävande. Ska inte trötta er med skillnaden mellan bergen västerut och österut.

Ny vandring blir inte den där tankevilan som är så härligt med vandring. Lite synd för jag behöver lite tankevila, det surrar lite för trista saker för tillfället, kan inte få det att sluta surra. Kanske på fredag.
Ny vandring handlar istället om att läsa karta, svära över gps och ingen täckning, gå fel, fatta beslut, önska att verkligheten stämde med satellitkartan. Där emellan njuta av landskapet, äta frukost medan den uppgående solens gör bergen gyllene, förundras över dungar med stora lövträd, upptäcka nya formationer på de höga bergen, vandra i ett grönskande hav mellan bergen. Jodå, det är grönt och grant i november!

Det slår mig att så här är det att vandra där man inte känner till vägar, landskap osv. Ingen njutning. Vandra med vandringsledare så slipper man gå med näsan i kartan eller hamna fel.

Två saker funderade jag över:
Kyrkan har satt upp skyltar till alla kapell och kyrkor och även informationstavlor. Jag tror att jag nämnt det tidigare. Det är lite märkligt att kyrkan lyckas bättre med att informera än den världsliga turistbyrån på Kreta, men det är en annan sak.

Ibland undrar man vem som har byggt ett kapell ute i ingenting och varför. Vid ett kapell som låg alldeles ensamt fick jag veta att det funnits ett kloster på platsen, vad som hänt med det och vem som byggt kapellet och varför. Roligt och intressant!

Det andra jag funderade över är bussarna. Österut går bussarna bara längs kusten, västerut går skolbussen upp i byarna. Vintertidtabellen har börjat gälla och det är färre turer. Eftermiddagen är alltid ett problem, då är turtätheten nästan noll.

Visst kan man väl tycka att ett folk som under några år haft det svårt ekonomiskt borde låta bilen stå och åka buss? Men inte! Det körs lika mycket bil som förr. Det kanske ligger nå’t i att det alltid finns pengar till alkohol, cigaretter och bensin. Hur som helst, turtätheten hade kanske blivit bättre, biljettpriset är i alla fall jättebra.

Nu märker jag att jag blir lite gnällig. Trött som ett ålderdomshem och väldigt trötta, lite ömma, fötter. Ska nog krypa in i duschen.

Förresten, min tur med bussar håller i sig ovsett om jag är i Skåne eller på Kreta. Eller vad sägs om att få vänta i bara 10-15 min utan att ha hållit koll på tiden? Tur som en tokig!

(laddar upp foto imorgon)

(för er som känner till området: jag började vid Kakkos Bay, vandrade upp till Agios Ioannis, sedan parallellt med kusten mot Schinokapsala, men inte fram till byn. Kom ut på den asfalterade vägen mellan Agia Galini och Schinokapsala vilket var lite trist så det blev rask ”transportsträcka” ner till busshållplats.)

Tema utombys: 4. Krockar

Tänkte att jag skulle försöka ha ett litet veckotema och vad passar väl bättre än lite funderingar kring att vara och bo utomlands. Och omvänt.

Det blev ett uppehåll igår, företagsbloggen fick företräde.

Jag har tidigare skrivit om att vara öppen, lära, inte döma rätt eller fel, att man inte kan förändra utan får acceptera att saker och ting fungerar annorlunda. Och att det inte är någon idé att bli tossig.

Men självklart uppstår situationer och möten med företeelser som kan irritera, ja t o m göra en vansinnig. Det är stunder då man ser sig själv väldigt tydligt och, som någon sa, ”svenskheten” kommer fram. För det är inte så hela tiden att allt och alla är charmiga och livsbejakande och brister ut i sång och dans.

Här kommer min lista på prövningar i mitt grekiska vardagsliv! Och med ”greker” och ”svenskar” menar jag inte alla, det är bara enklast att skriva så istället för ”de flesta greker som jag träffar på…”. Ja, du fattar!?

Köa och vänta

Svenskar är världskända för att kunna köa. Jag är dessutom en person som tror att köa eller vänta på sin tur gör att allt flyter smidigt, snabbt och rättvist. De flesta greker köar inte och nummerlapp tycks vara något som rivs av slentrianmässigt. Lokalen skannas av, det konstateras att det är för många människor före, så länge går det inte att vänta, en bekant vid disken eller personal man känner zoomas in. Så går man fram, hälsar och undrar hur det står till. Och vips har man på något mystiskt sätt uträttat sitt ärende!
Jag gnisslar tänder. Oftast är det ingen som säger något. Men när någon blir förbannad så får den som trängt sig före en rejäl avhyvling inför öppen ridå. Hitintills har jag lyckats hejda mig, men en dag kommer det inte att gå utan jag kommer att applådera. Högt.

Prata, ljud och språk

En åsikt: greker är charmigt högljudda och diskuterar livligt. När de låter arga på varandra är de bara engagerade. De är inte rädda för att synas och höras. Charmigt…nja.
Det innebär att alla samtal sker med öppna dörrar och fönster. Har jag riktig otur så har mamman och tonårstjejen mitt emot samt mamman och sonen som bor bredvid mig diskussioner igång samtidigt. Som grädde på moset kan det vara dags att få hem något barn och då ställer man sig på trappen och ropar och ropar och skriker tills barnet behagar infinna sig. Och det kan ta tid.
En fascinerande sak är att greker gärna pratar samtidigt. Då undrar jag alltid vem som lyssnar. Kanske det ändå inte är något viktigt som sägs. De avbryter gärna när de tror att de vet vad man ska säga. Då kommer min svenskhet fram och kanske också gammaldags uppfostran som gick ut på att vara tyst och lyssna när andra pratar och inte avbryta. Men jag lär mig! Det är bara att fortsätta prata samtidigt som man höjer rösten.
Ingen grek går ett steg i onödan, ordet ”ela” (kom) måste vara det mest använda i det grekiska språket. Det ropas till höger och vänster, salig blandning av motorljud, ljud från ensamma TV-apparater, jalusier som hissas upp och ner, det slamras och skramlas. Ingenting görs i skymundan eller med tanke på omgivningen. Ibland vill jag bara ställa mig på torget och ropa: ”kan vi alla försöka vara tysta i 15 minuter!?” Jag är ju svenska. En svensk stör inte andra, för inte oväsen och tycker om tystnad. Vad gör jag här, egentligen? Jag är ju nästan en alien….

Språket är en avdelning för sig och det har egentligen inte med svenskhet att göra utan säger mer om mig. Är igång igen med att försöka lära mig detta språk som inte påminner om något annat, skriver bokstaven i på 7 olika sätt och använder konstiga bokstäver. Antagligen är min frustration ungefär densamma som många utlänningar känner inför svenska språket.
Och om jag en gång till får rådet att titta på TV eller lyssna på folk på sta’n så skriker jag högt. Greker pratar fort, väldigt fort. Det är som danska – inga ord, bara ljud. Ett annat tips jag fått är att lära mig användbara fraser. Tyvärr är det ett sätt att lära sig språk som jag aldrig förstått. Vad gör jag när någon svarar på min fras? Då står jag där med hakan vid knäna och fattar noll. Men det vore väl tusan också om jag inte skulle kunna knäcka koden.

Lite roligt är det att så många hemsidor och annat material som handlar om Grekland är på grekiska. Vill dom inte att andra ska förstå? Grekiska är som svenska ett ganska lokalt och litet språk. Det är dags för grekerna att inse att om de vill nå ut till oss andra så får de nog använda något annat språk.

Passa tider

En del kan nog känna frustration över att en överenskommen mötestid är att betrakta som ett mycket brett riktvärde, inte som en faktisk tidsangivelse. Jag stör mig inte så mycket på det, tycker jag fått lite träning under några år i Sverige där ”komma i tid” verkade anses som tråkigt och stelbent medan motsatsen signalerade kreativitet och upptagenhet.
Och ska jag vara riktigt ärlig så är grekerna bättre på att hålla tider än vad ryktet säger.

Regler och bestämmelser

Som svensk kan man fascineras av och nästan beundra grekers frihetskänsla och respektlöshet gentemot auktoriteter. Senaste exemplet är rökförbudet som infördes 2010 (!) och fortfarande inte fungerar enligt en artikel jag läste i veckan. Ett säkert sätt för en tavernaägare att stöta sig med lokala kunder är att påtala rökförbudet.
Det verkar nästan vara en folksport att göra allting tvärtom, men är det så smart? Samhället fungerar inte så himla bra när var och en har sin egen lilla bubbla. Som utlänning är det ibland svårt och krångligt att lösa ett problem eller förstå en situation. Vad är det som gäller egentligen!?
Visst, kanske vi svenskar är för regelstyrda eller alltför förtjusta i ordning och reda, men visst är det skönt med saker som bara flyter på? När man vet att om jag gör A så leder det till B vilket ger resultatet C. Utan att ta omvägen om M, Z och F.
Det gäller att utrusta sig med mycket tålamod och tid. Och fråga flera personer och satsa på den information som återkommer flest gånger.

Frågor och svar

Jag vet inte om det beror på språkproblem, men i butiker o likn svarar folk oftast bara på frågan som ställs. Punkt slut. Om jag frågar efter en specifik sak får jag ett ja eller nej. Inte ”nej, men vi har….”. Det verkar som att informera inte finns. Det betyder att det gäller att fråga rätt och det är inte alltid så enkelt när man inte vet fakta, det är ju liksom därför man frågar. Så något som jag kan tycka borde vara lätt att ta reda på kan ta några dagar. Bara att bita ihop.

Trafik

När det gäller trafik så stör jag mig inte så mycket. Jag tycker trafiken blivit bättre på de snart 30 år jag rest till Grekland, men det finns mycket kvar att göra. Kreta ligger t ex inte alls bra i statistik över dödsolyckor. Det går fortfarande väldigt fort och omkörningar ska vi bara inte prata om.
Jag brukar säga att de som jag är mest rädd för i trafiken är turister och äldre män i små pick-uper. Turisterna därför att de ibland hyr fordon de inte är vana vid och de är i sin egen värld där man kan stanna var som helst och när som helst eller krypa fram för att se sig omkring utan att tänka på vardagstrafiken bakom eller trycka lite extra på gasen för det är kul på kurviga bergsvägar. Äldre män i pick-uper har helt egna trafikregler och handlar på impuls, t ex kan det plötsligen vara nödvändigt att svänga tvärs över riksväg trots mycket trafik som håller hög fart.

Tar man det lugnt och är uppmärksam så är det inga större problem. Däremot tycker jag att det är obehagligt att gå vid vägkanten. Greker är inte förberedda på att någon går på vägen (varför skulle nå’n göra det?) och även om de ser en i god tid så lämnar de inget utrymme. Kanske tycker det är spännande med små marginaler. Vad händer om jag vinglar till?
Och önskan är bättre skyltning både på landsvägar och inne i städer och byar. Ibland är det onödigt svårt att hitta rätt. Det kan stå en skylt som pekar vänster – bra. Sedan delar sig vägen 2-3 ggr och det är helt skyltlöst. Gissar att det är nå’n sorts ”alla vet ju”-lag som gäller.

Till sist: folksjälen

Varför kan de inte vänta? Varför kör de så fort? Varför måste allt hända på studs? Varför måste regler brytas? Varför är det så mycket ”impuls”? Nu kommer min alldeles egna och ovetenskapliga slutsats: det beror på den oroliga själen. Greker leker med radband, nycklar och mynt. De sitter inte stilla långa stunder, ska ständigt vidare. De har en orolig historia. Inställningen att ta vara på dagen för man vet inte om man lever imorgon anser en del är uttryck för livsglädje och bekymmerslöshet, men jag är övertygad om att det är kryddat med oro. Vad ska morgondagen föra med sig för elände?

Om jag nu blir irriterad över en del saker – varför bor jag här? Ja, det kan man fråga sig, men finns det nå’n plats på jorden där man kan vara 100 % nöjd, där allt är perfekt? Där vill jag inte bo, det skulle vara trist och tradigt. Och säga vad man vill, men det är det inte här!

(Det blev ganska långt det här inlägget och det finns så klart fler roliga, dråpliga och frustrerande stunder i vardagen. De dyker upp här i bloggen när de inträffar så prenumerera på inlägg och häng med!)

Fyrkantig

Idag blir det ett kort inlägg! Jag har vistats framför datorn det mesta av da’n så jag tänkte leva lite vanligt liv också. Har pillat med ett förslag till en hemsida och försökt sökoptimera min egen hemsida. Gått igenom sida för sida så allt är rätt och snyggt, har bilderna kvar som får vänta till imorgon. Inte lite fyrkantigt i min hjärna just nu!

Premiär igår för frukost på balkongen – härligt!

Beställde informationsmaterial från Sverige i torsdags som transporterades ner av UPS. Det gick bra tills paketet landade i Ierapetra, men det är en annan historia. Igår förmiddags levererades det i alla fall och väldigt snyggt blev det! På måndag ska vi ut och sprida infomation på några hotell och tavernor om vandringar och lektioner i målning. Det sistnämnda är alltså konstnärligt och hålls av vännen Johanna, du hittar henne här!
Jag blev förälskad i en av hennes tavlor, var bara tvungen att köpa den och nu pryder den en vägg hos mig:

DSC03163[1]

Igår eftermiddag njöt jag av bok och kaffe i solskenet vid Libyska havet. Då känns livet ganska ok kan jag berätta. Mitt i det underbara vädret fick jag lite tråkiga nyheter. Någon turisttjänsteman eller minister hade i veckan rapporterat att det är färre bokningar i år än ifjol vid denna tiden. T ex är de just nu 40 % lägre för Rhodos, 10 % lägre för Chania-området på Kreta. Det börjar likna 2012 då det var oroligt, val och nyval. Och nu hade vi nyval i januari, förhandlingar inom emu-gruppen pågår, det spekuleras vilt om Grekland ska lämna eller inte, blir det drachma eller inte.

Jag kan förstå att många känner sig osäkra, men en ny valuta inför man inte i en handvändning. Och jag tror inte att ett land kan lämna EMU på en eftermiddag. Vi får hoppas att det svänger, att folk ändå kommer.
Jag grunnade lite på hur osäkert det är för ett land att ha en så stor turistnäring, att vara så beroende av den. Det är en nyckfull bransch där resande kan skifta väldigt mycket från år till år beroende på oro, valutakurser osv, men också på trender och vad som är ”inne”. Hörde för ett tag se’n att Thailand för första gången på flera år fallit ur nå’n 10 i topplista över antalet svenska resenärer.

Se’n funderade jag på att det skulle vara kul om Syriza lyckas hålla sig vid makten (folkets stöd har sjunkit enligt mätning i veckan) eftersom de sagt att de vill rensa upp i all inclusive-sektorn. Kan bli roligt och intressant! Och väldigt givande för lokalbefolkning!

Så funderade jag över de skandinaviska turisterna. Första omgången skulle anlända till Ierapetra imorgon, men det verkar lite oklart. Tror inte att det blir förrän 7 maj. Finns ju t o m kombinationsresa Chania – Ierapetra. Hoppas många är nyfikna på nytt resmål och tar chansen.

Nu pallar jag inte mer skärmtillvaro! dags att pigga upp sig med en dusch och se’n kasta sig ut till en god middag. Ha en skön kväll!