Etikettarkiv: källkritik

Pekpinneland

Farliga piller
Det är numera så farligt att leva, att ingen människa kommer levande ifrån det.
Allt man äter har under de senaste åren utdömts som fettbildande, cancerframkallande eller infarktorsakande. Det är väl därför man ser ut som man gör och ryggar tillbaka när man möter sig själv i spegeln på morgnarna. Egentligen skulle man inte gå tll jobbet, man skulle hoppa på örona i sopnedkastet och dra igen luckan om sig.
Nu har tidningen Expressen gripit in igen och förklarat våra vanligaste huvudvärkstabletter som dödsbringande. Magnecyl, albyl, bamyl och diverse annat på yl är livsfarligt att äta.
Magblödningar, lovar Expressen.
Om Expressen vore krog skulle den inte få många getingar i Expressen.
Gamla mormor rös vid rubriken, kvalificerad magnecylsnaskare som hon varit sedan hedenhös. Mig själv berör nyheten inte alls, jag får i alla fall aldrig fram tabletterna ur de där krångliga förpackningarna.
Men på den gamla goda tiden konsumerade man en och annan tablett, ty då salufördes de muntert skramlande i små bleckburkar. Kan de månne verka retroaktivt, så att 40-talets albyl slår till idag? Får väl titta i Expressen i morgon. Har de väl börjat skrämmas, så brukar de hålla på.
(del av kåseri från ”Gits Olssons bästa”, 1988)

Redan på Gits’ tid larmades det i media om olika faror. Sociala medier svämmar numera nästan över av larmrapporter och uppmaningar så inte mycket har förändrats. Jag har blivit en riktig fena på att bläddra förbi. Denna sommaren har jag varit så länge i Sverige att jag lagt märke till skyltar och plakat. De finns lite överallt. Det blir lite pekpinneaktigt, minst sagt.

På coop meddelas vid kassan att de vill minska användandet av plastkassar genom att jag inte ska köpa fler än jag behöver (varför skulle jag göra det?), jag ska återanvända dem och inte glömma att kasta dem i återvinning. Varför känner jag mig som en 9-åring istället för 59? Vill de följa med mig hem och kontrollera? Så kommer fler frågor: om de vill minska användning av plast borde de kanske sälja andra sorters plastpåsar och soppåsar, se upp med platsförpackningar osv, osv.

På min yoghurt står det att förpackningen är certifierad enligt en kod som jag, som oansvarig medborgare, inte orkar ta reda på vad den står för. Det är så många märkningar och förkortningar på varor att jag blir alldeles uppgiven. Finns det verkligen folk som är beredda att lägga ner tid och ork på att ta reda på vad allt står för och innebär? På förpackningen står också att jag genom att välja den förpackningen ”medverkar till ett ansvarsfullt skogdbruk”. Jag valde inte förpackningen, jag valde den yoghurten. Och vad tusan betyder ”ansvarsfullt skogsbruk”?

Det är lika svepande som artiklar och liknande med ”undersökning har visat”, ”nya rön” men det framgår inte vilken undersökning, hur och av vem. Visst kan man klaga på och vara kritisk mot läkemedelssektorn, men varför inte lite av samma kritiska sinnelag när det kommer till hälso- och miljösektorerna? Jag undrar hur mycket pengar hälsosektorn omsätter per år på trender, påståenden och rädsla.

Minns kampanjen ”Socialstyrelsen vill att vi äter 6-8 brödskivor om dagen”? Det var Brödinstitutet som stod bakom den, alltså helt kommersiellt. Grunden var en undersökning som visat att svenskarna åt för lite fibrer. Klart att bagarnas och konditorernas (heter det så i plural?) branschorganisation hakade på. Men oj, så mycket skäll Socialstyrelsen fick!

Minns kokosolja som var trendigt för några månader sedan? ”Undersökningar” visade att det skulle vi trycka i oss i parti och minut tills det för någon månad sedan kom ”en rapport” om att det var minsann inte alls bra. Ungefär som chipslarmet för några år sedan som visade sig vara både överdrivet och i vissa delar felaktigt. Och den färskaste innegrejen är väl socker om jag förstått det rätt. Alltså att man inte ska äta socker. Jag har i sommar fått både blickar och kommentarer om att jag har en sockerbit i kaffet.

Och det för mig in på att varför måste vi frälsa varandra? Det liknar en missionsrörelse. Jag försöker inte trycka på andra att agera eller äta som jag gör – kan jag då inte få slippa pekpinnar? Och jag äter lite av varje och tack så mycket, jag mår bra.

Har vi kanske för få eller för små problem? Känner efter för mycket? Vi får se upp så att vi inte skapar problem i onödan. Jag håller mig till uttrycket ”Lagom är bäst”. Inte fel att vara medveten, men vi svenskar kan inte ensamma rädda hela världen. Dra ner lite på pekpinnarna, glöm inte att leva.

Imorgon börjar sista veckan i Sverige. Nästa söndag är jag på väg hem. Ha en bra vecka – det ska jag ha!

Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!
Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

Ljus dag och mörk natt

Igår tog jag och en nybliven svensk pensionär bussen till Sitia. Jag har aldrig åkt buss dit utan kört eller åkt bil. Fördelen med att åka buss är att man kan se sig omkring mer och sitter högre upp än i bil. Omgivningen blir annorlunda, man ser ”nya” saker.

I Sitia hade vi inga konkreta planer mer än att strosa runt och ha en skön dag. Vi började med affärsgatorna. Du som är på Kreta – sommarrean har börjat (kanske i hela Grekland)! Upp till 70 % nedsatta priser!
Mitt sällskap snubblade nästan med en gång över en fin klänning i härlig aprikos. Jag var frestad att ta upp i börsen i en delikatessbutik, bl a köpa några flaskor gott vin. Men bära runt dom resten av dagen i över 30 graders värme…..nja, sååå intresserad och frestad var jag inte.

Fika med crepes avnjöts vid ett bord där det fläktade lite och det var skönt. Turistbyrån nere på strandpromenaden var märkligt nog stängd, vi tänkte kolla om det var nå’t på gång i sta’n och få en stadskarta. (Sitia har en bra hemsida). Satte kurs mot borgen där sällskapet inte varit, stretade oss upp för de branta gatorna. Tyvärr kom vi försent, borgen är öppen 8:30-15:00 (stängd måndagar). Den används nu på sommaren till bl a teaterföreställningar, låter spännande.

Nu var sällskapet i stort behov av ett dopp och jag av att få sitta ner smuttandes på ett glas iskallt vin. Vi hade ingen riktig koll på klockan vilket i alla fall jag tycker är ett tecken på att man verkligen slappnat av. När vi beställt middagsmat upptäckte vi att det var lite snålt med tid. Och snålare blev det. Vi fick maten i kasse, satte fart mot busstationen och hann med bussen 17:30. Vid 20-tiden blev det middag på min balkong. Skön dag!

För den som är pigg på utflykt: på morgonen åkte vi Ierapetra – Sitia via Makrygialos. Hem åkte vi Sitia – Iraklio men hoppade av i Pachia Ammos och tog bussen Agios Nikolaos – Ierapetra. Så vi fick åka olika vägar, det blev en riktig rundtur!

En ljus dag avlöstes av en mörk natt. Starka bilder där människor tog över militärfordon, ställde sig framför tanks. En live-kamera visade hur folk samlades på bron vid Istanbul, de slängde sig ner vid skottsalva, reste sig igen och buade, kastade sig ner igen vid ny skottsalva men reste sig igen. På något sätt blev det skrämmande och sorgligt men samtidigt hoppfullt och starkt. Jag tycker verkligen om och tror på människan, vi kan så mycket mer än vi tror och är fantastiska varelser.

Vid 1-tiden i natt var jag inne på facebook för att se om där lagts ut något. Då dök ett inlägg upp från en av de fb-grupper jag är med i. Det löd ungefär så här: ”På söndag ska jag åka till [namngiven grekisk ö i öster]. Med tanke på vad som händer i Turkiet nu, ska jag vara orolig?”. Jag tror att jag läste det flera gånger, kunde inte tro mina ögon. Ibland kan det vara svårt att se allvaret i det som händer, men att tappa perspektivet så totalt….

En tanke gick också till flyktingarna som sitter fast i Grekland och väntar på att bli tillbakaskickade enligt avtalet mellan EU och Turkiet. Om landet stängs – var ska dom bli av? Ibland är det svårt att vara människa.
Och en tanke gick till vänner som är nere i sin lägenhet på sydkusten i Turkiet, men där verkade det vara lugnt. Idag har de skrivit i sin blogg att allt är ok hos dom.

En tredje tanke när jag satt här med svtplay, bbc och theguardian samtidigt var hur fantastiskt snabbt nyheter färdas. Det blev nästan i realtid (svt låg hela tiden en bra bit bakom de andra), lugnande eftersom man får veta vad som händer, men också nästan surrealistiskt.
På facebook var det sparsamt med inlägg, men plötsligen dök det upp ett om att Erdogan skulle ha landat i Aten. Kunde det verkligen vara sant? Det var det inte, men det visar på att visst är det bra med sociala medier för att sprida information, men det är viktigt att vara försiktig. Ofta är folk inte källkritiska på nätet, det är synd. Det har blivit lite av det gamla uttrycket ”har det stått i tidningen så är det sant”. Så snubblade jag över en artikel som handlar om alla felaktigheter som spreds under och efter attentatet i Nice, det är skrämmande, men nyttig läsning. Här finns artikeln.

Nu är det helgläge som gäller med ett öga på händelseutvecklingen i öster.
Ha en lugn och fridfull helg!

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på  hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Tema utombys: 1. Turister

Tänkte att jag skulle försöka ha ett litet veckotema och vad passar väl bättre än lite funderingar kring att vara och bo utomlands. Och omvänt.

Sparkar igång med några tankar kring turister. Låt oss slå fast en sak: turister är också människor. Så de är en lika blandad grupp som alla andra grupper. Det finns både trevliga och otrevliga individer, buffliga och tillbakadragna, vänliga och ovänliga osv. Det som är så speciellt med turister är att beteende blir så tydligt eftersom man är i minoritet. Och man är en representant för sitt land även om man inte själv tänker så.

Ringmärkning

Min söndagsfrukost intas på ett café på strandpromenaden. Det är lugnt och stilla tills lämmeltåget kommer. Det är turister som bussats till Ierapetra för att åka på utflykt till ön Chrissi och som med sina reseledare är på väg till färjorna. Jag tycker synd om de som inte fått information eller inte lyssnat. De har alldeles för lite kläder, vatten och solskydd med sig. Det är en vacker ö, men väldigt varm (brutalt varm under sommaren) och i stort sett utan skugga. En sak har 70-75 % av personerna: ringmärkning. De är alltså all inclusive-resenärer.

Vi har olika önskningar på vår semester. En del far runt som skottspolar för att hinna se allt, andra tar det lugnt och väljer ut det som intresserar dom. Några blandar sol-och-bad med att göra utflykter eller delta i aktiviteter. Och en del vill bara sola och bada. Givetvis önskar vi också olika boende, men för min del har jag aldrig förstått all inclusive. För mig skulle det vara som att bo på en förläggning eller ett läger åtskild från befolkningen och landet. Egentligen kanske all inclusive-turister väljer anläggning och inte land slog det mig nu. Det har ju ingen större betydelse vart de åker bara det finns strand och sol.

En annan sak med all inclusive som jag tycker är konstig är att totalt överge kontrollen över sin egen ekonomi. Jag vill bestämma vad jag vill lägga mina pengar på och till vilket pris. Det mesta av min semesterkassa ska jag själv ha glädje av, inte något stort reseföretag.

Baksidan med all inclusive är tydlig och trist. Hotell och lägenheter som inte har kontrakt med stora reseföretag får stänga. Tavernor, caféer osv får stänga. Hela familjer förlorar sin försörjning, samhällen förändras. Ibland hör man att all inclusive-gäster säger att det fanns inget runt omkring anläggningen. Nej, vad ska dom leva av?

Det sägs att genom att resa lär vi oss om andra kulturer och blir öppnare, men jag vette sjutton om det stämmer.

Det som är ute hemma kan vara inne borta

Ett nytt fenomen har, enligt personer inom turistnäringen här nere, blivit vanligare i år: turister hälsar inte. Det är väl aldrig fel att hälsa och framför allt bör man känna av hur det fungerar dit man rest. Grekerna är väldigt artiga så givetvis reagerar dom när de hälsar och bara får tystnad tillbaka.

Det verkar också bli vanligare att turister tror att de kan komma och gå när det passar dom. Öppettider i receptioner verkar vara något som visserligen finns, men man behöver inte bry sig. En del ska ha allt så billigt som möjligt, gärna gratis. Det är en lite märklig inställning, tycker jag. Även folk utomlands vill ha inkomst som de kan leva på.

Skandinaver – var är dom?

I år öppnade Vingresor upp Ierapetra igen efter 24 års uppehåll. Jag trodde att vi nästan skulle invaderas av skandinaver, men icke. Bland annat trodde jag att de som varit några gånger på Kreta skulle vara nyfikna på att se mer av ön och därför boka kombinationsresa. Har frågat runt och det verkar som om den grupp man mött minst av skandinaverna är svenskar.

Jag undrar vad det det klena resultatet beror på. Kanske att det var första året, det tar lite tid innan alla upptäckt möjligheten. Kanske det spelar in att Vingresor valt 3 all inclusive och bara 1 ”vanligt” hotell. Bara att hålla tummarna för nästa år!

Tripadvisor

Brukar du använda Tripadvisor? Jag har använt det några gånger för hotell på orter som jag inte kände till i förväg, aldrig om restauranger. Tydligen är det många som använder det när de planerar sin resa. Ett litet varningens finger: allt är inte sant. Det finns dom som skrapar ihop vänner och bekanta som skriver omdömen. Det finns dom som inte säger ett knyst direkt till hotellet eller tavernan, men sedan öser ur sig på Tripadvisor. De kan vara sura för att något krav de haft inte uppfyllts (hur orimligt det än var) eller att de bara blivit besvikna och uppretade. Eller har en dålig dag, vädret var kanske inte det bästa. Läs noga, var lite kritisk.

Jag tycker det är väldigt märkligt med de som inte säger något på ort och ställe. Varför acceptera något som är dåligt eller fel och se’n gå hem och skriva det på nätet? Det är ju också intressant att se hur de hanterar klagomål och kritik.

Informationsproblem

Under detta året har det varit stora problem med den information som funnits i media i andra länder om Grekland. Direkta felaktigheter och överdrifter har seglat runt som ”sanningar”. Tyska tidningar påstod att grekerna inte ville ha hit tyskar, engelska media att det fanns ingen mat och bensin, svenska tidningar och forex att det fanns inga pengar. Beskrivningar som kändes väldigt märkliga för oss som var på plats bland bensin, mat, pengar och gästfrihet.

Det får mig att fundera över andra ”sanningar” i media och hur källkritiska vi är. Givetvis vill ingen ha sin semester förstörd, men det betyder inte att vi måste tro på vad som helst. I juni/juli var jag inne på UD:s hemsida och den är verkligen bra. Balanserad och saklig information. En del hörde av sig till oss här nere och det fanns dom som ville veta om de kunde resa om si eller så många veckor. Det var omöjligt att svara på givetvis, vi kunde bara uttala oss om det aktuella läget. Ingen kan över huvud taget ge garantier framåt om någonting, inte ens om vädret (jodå, det finns dom som frågar det också…).

Ut och res!

Att resa är att lämna sin egen tillvaro. Se till så att du får valuta för dina pengar. Upplev och skaffa nya erfarenheter. Möt nya människor och ta in andra sätt att leva. Var öppen och nyfiken. Tänk inte i rätt och fel – det är bara olika sätt att göra saker på och oftast finns en anledning till att det är som det är.

Och glöm inte att du är gäst.