Etikettarkiv: plast

Magi både här och där

Ibland önskar jag mer magi i min tillvaro. Så’n där som magiker och trollkonstnärer sysslar med. De ber en att tänka på något, t ex en siffra, och vips vet de vad man tänker på. Eller får saker att försvinna för att se’n dyka upp någon annanstans eller i annan form. Fascinerande och märkligt. Jag tänkte igår att om jag tänker väldigt mycket på en viss sak när jag håller på att somna så skulle det liksom vara ordnat på morgonen. Någon skulle ha viftat med ett spö eller skakat ett tjusigt tygstycke eller hur de nu gör. De skulle ju dessutom få flera timmar på sig, det får man väl säga var generöst?
Jag gillar inte att gå i affärer och inte att shoppa kläder, men vissa saker är värre än andra. Det jag önskade var att jag skulle vakna iklädd bikini (och några kilo lättare om det inte var för mycket begärt?). Jag vaknade i samma grå t-shirt som jag krupit till sängs med (och inga kilo lättare!). Ingen magi där inte! Det var bara att ta tjuren vid hornen idag och gå och prova. Ljuset och spegeln hemma hos mig är betydligt mer förlåtande, det är allt jag har att säga.

I dagarna har jag tömt den sista köpta vattenflaskan och kör numera med filter i en bringare. Det är många år se’n jag slutade köpa vatten på flaska i Sverige (fullkomligt onödigt i ett land med ett av världens renaste vatten), men här har jag inte tyckt om smaken. Givetvis är jag bortskämd från Sverige. Mitt främsta skäl är inte att minska mitt bidrag till plastavfall utan att slippa bära hem flaskorna och att använda det vatten som redan finns i kranen. Och det lilla filtret är ren magi – vattnet blir gott!
Kanske inte så smart att börja med detta nu när vi har kris med vattnet. Nu vore det kanske smartare att köpa vatten så att vi inte tömmer reservoaren. Hur man än gör så har man ändan bak…
Angående plastavfall – vi betalar för plastkassar och slutar köpa plastflaskor för att se’n luta oss tillbaka och känna oss duktiga!? Nästa gång du handlar så titta ner i din miljövänliga kasse – hur många varor är plastförpackade? Jag bara undrar.

Traditionella kretensiska stenhus är magiskt vackra. Nyare hus kännetecknas ofta av ljusa pastellfärger som gult, aprikos, rosa, grönt. Nu verkar det ha kommit en ny trend: fler och fler hus kläs med sten av olika slag och i olika mönster. En hel del av de nya stenbeklädnaderna ser dessutom lite konstgjorda ut. Det blir så fel och malplacerat. Ungefär som att klä en mexitegelvilla med korsvirke. Lite sorgligt och inte rätt mot de gamla fina husen. Jag önskar ofta att de kunde tala. Det hade varit magiskt!

Gårdagen

Igår vandrade jag och det underliga var att det redan efter en halvtimme kändes jobbigt. Vi har ju ovanligt varmt för årstiden, men det kändes konstigt på något sätt. Ungefär som om jag gick bredvid mig själv. På eftermiddagen kom förklaringen när jag stannat för att pusta för då mullrade det rejält. Mörka moln kom seglande från Dikti-massivet. Jag önskade att de skulle vänta tills jag kommit fram till bilen. Det känns inte så bra att stå oskyddad uppe i bergen i åska, men de försvann ut över Mirabello-bukten. Synd, för ett skyfall hade varit bra och skönt. Visst, regn ska komma långsamt, men nu är vattensituationen så’n att det kvittar hur det kommer bara det kommer. Fast i måndags fick vi 0,2 mm – ren magi!

Våren är slut nere vid kusten, försommaren har tagit över. Det finns några sista vårskälvningar kvar högre upp. Olivblommorna har börjat vissna vid kusten, högre upp har inte alla olivblommorna slagit ut än. Annars är allt utslaget och de flesta blommorna har tackat för sig. Jag känner mig faktiskt lite lurad på våren. Den kom så tidigt, var alltför varm och hade så bråttom. Om värmen fortsätter att stiga så blir juli-augusti urjäkliga. Bara att bita ihop och se fram emot eftersommaren och hösten. Då andas vi ut, börjar leva igen, de första regnen väcker naturen till liv. Det är en lika magisk tid som våren!

Ibland dyker det upp märkliga saker när man kopplar bort hjärnan och den får jobba på egen hand. Igår var det mycket gammalt som poppade upp, ett tag hade jag nästan min far med mig (han dog 1996) på vägen. Funderade också över firman och kom fram till ett beslut grundat på erfarenhet. Jag kommer inte att vandra fler gånger med någon som inte har rejäla och ändamålsenliga skor. Det står på en del hemsidor hos andra arrangörer att de nekar kund som har olämpliga skodon. Jag förstår nu varför de skriver så. Om inte folk kan tänka själva så får jag göra det åt dem innan det händer någon olycka.

När jag närmade mig slutet och kom i en kurva kunde jag se slutmålet och då slog det mig att faktiska avstånd är ofta längre än imaginära. Kunde det verkligen vara så långt kvar till bilen? Den borde ju nästan stå efter nästa kurva…

Så nära och ändå så långt borta! Där borta i det röda…

…står Panda och väntar!

När jag körde hemåt kom jag att tänka på att nu börjar en period av osäkerhet i trafiken pga turister. Kanske jag borde blogga om trafik i nästa inlägg, en liten ”körskola”!?

Nu väntar en fridfull och, kanske, magisk helg! Ha det gott!

PS. Foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Pekpinneland

Farliga piller
Det är numera så farligt att leva, att ingen människa kommer levande ifrån det.
Allt man äter har under de senaste åren utdömts som fettbildande, cancerframkallande eller infarktorsakande. Det är väl därför man ser ut som man gör och ryggar tillbaka när man möter sig själv i spegeln på morgnarna. Egentligen skulle man inte gå tll jobbet, man skulle hoppa på örona i sopnedkastet och dra igen luckan om sig.
Nu har tidningen Expressen gripit in igen och förklarat våra vanligaste huvudvärkstabletter som dödsbringande. Magnecyl, albyl, bamyl och diverse annat på yl är livsfarligt att äta.
Magblödningar, lovar Expressen.
Om Expressen vore krog skulle den inte få många getingar i Expressen.
Gamla mormor rös vid rubriken, kvalificerad magnecylsnaskare som hon varit sedan hedenhös. Mig själv berör nyheten inte alls, jag får i alla fall aldrig fram tabletterna ur de där krångliga förpackningarna.
Men på den gamla goda tiden konsumerade man en och annan tablett, ty då salufördes de muntert skramlande i små bleckburkar. Kan de månne verka retroaktivt, så att 40-talets albyl slår till idag? Får väl titta i Expressen i morgon. Har de väl börjat skrämmas, så brukar de hålla på.
(del av kåseri från ”Gits Olssons bästa”, 1988)

Redan på Gits’ tid larmades det i media om olika faror. Sociala medier svämmar numera nästan över av larmrapporter och uppmaningar så inte mycket har förändrats. Jag har blivit en riktig fena på att bläddra förbi. Denna sommaren har jag varit så länge i Sverige att jag lagt märke till skyltar och plakat. De finns lite överallt. Det blir lite pekpinneaktigt, minst sagt.

På coop meddelas vid kassan att de vill minska användandet av plastkassar genom att jag inte ska köpa fler än jag behöver (varför skulle jag göra det?), jag ska återanvända dem och inte glömma att kasta dem i återvinning. Varför känner jag mig som en 9-åring istället för 59? Vill de följa med mig hem och kontrollera? Så kommer fler frågor: om de vill minska användning av plast borde de kanske sälja andra sorters plastpåsar och soppåsar, se upp med platsförpackningar osv, osv.

På min yoghurt står det att förpackningen är certifierad enligt en kod som jag, som oansvarig medborgare, inte orkar ta reda på vad den står för. Det är så många märkningar och förkortningar på varor att jag blir alldeles uppgiven. Finns det verkligen folk som är beredda att lägga ner tid och ork på att ta reda på vad allt står för och innebär? På förpackningen står också att jag genom att välja den förpackningen ”medverkar till ett ansvarsfullt skogdbruk”. Jag valde inte förpackningen, jag valde den yoghurten. Och vad tusan betyder ”ansvarsfullt skogsbruk”?

Det är lika svepande som artiklar och liknande med ”undersökning har visat”, ”nya rön” men det framgår inte vilken undersökning, hur och av vem. Visst kan man klaga på och vara kritisk mot läkemedelssektorn, men varför inte lite av samma kritiska sinnelag när det kommer till hälso- och miljösektorerna? Jag undrar hur mycket pengar hälsosektorn omsätter per år på trender, påståenden och rädsla.

Minns kampanjen ”Socialstyrelsen vill att vi äter 6-8 brödskivor om dagen”? Det var Brödinstitutet som stod bakom den, alltså helt kommersiellt. Grunden var en undersökning som visat att svenskarna åt för lite fibrer. Klart att bagarnas och konditorernas (heter det så i plural?) branschorganisation hakade på. Men oj, så mycket skäll Socialstyrelsen fick!

Minns kokosolja som var trendigt för några månader sedan? ”Undersökningar” visade att det skulle vi trycka i oss i parti och minut tills det för någon månad sedan kom ”en rapport” om att det var minsann inte alls bra. Ungefär som chipslarmet för några år sedan som visade sig vara både överdrivet och i vissa delar felaktigt. Och den färskaste innegrejen är väl socker om jag förstått det rätt. Alltså att man inte ska äta socker. Jag har i sommar fått både blickar och kommentarer om att jag har en sockerbit i kaffet.

Och det för mig in på att varför måste vi frälsa varandra? Det liknar en missionsrörelse. Jag försöker inte trycka på andra att agera eller äta som jag gör – kan jag då inte få slippa pekpinnar? Och jag äter lite av varje och tack så mycket, jag mår bra.

Har vi kanske för få eller för små problem? Känner efter för mycket? Vi får se upp så att vi inte skapar problem i onödan. Jag håller mig till uttrycket ”Lagom är bäst”. Inte fel att vara medveten, men vi svenskar kan inte ensamma rädda hela världen. Dra ner lite på pekpinnarna, glöm inte att leva.

Imorgon börjar sista veckan i Sverige. Nästa söndag är jag på väg hem. Ha en bra vecka – det ska jag ha!

Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!
Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!