Etikettarkiv: magi

Magi både här och där

Ibland önskar jag mer magi i min tillvaro. Så’n där som magiker och trollkonstnärer sysslar med. De ber en att tänka på något, t ex en siffra, och vips vet de vad man tänker på. Eller får saker att försvinna för att se’n dyka upp någon annanstans eller i annan form. Fascinerande och märkligt. Jag tänkte igår att om jag tänker väldigt mycket på en viss sak när jag håller på att somna så skulle det liksom vara ordnat på morgonen. Någon skulle ha viftat med ett spö eller skakat ett tjusigt tygstycke eller hur de nu gör. De skulle ju dessutom få flera timmar på sig, det får man väl säga var generöst?
Jag gillar inte att gå i affärer och inte att shoppa kläder, men vissa saker är värre än andra. Det jag önskade var att jag skulle vakna iklädd bikini (och några kilo lättare om det inte var för mycket begärt?). Jag vaknade i samma grå t-shirt som jag krupit till sängs med (och inga kilo lättare!). Ingen magi där inte! Det var bara att ta tjuren vid hornen idag och gå och prova. Ljuset och spegeln hemma hos mig är betydligt mer förlåtande, det är allt jag har att säga.

I dagarna har jag tömt den sista köpta vattenflaskan och kör numera med filter i en bringare. Det är många år se’n jag slutade köpa vatten på flaska i Sverige (fullkomligt onödigt i ett land med ett av världens renaste vatten), men här har jag inte tyckt om smaken. Givetvis är jag bortskämd från Sverige. Mitt främsta skäl är inte att minska mitt bidrag till plastavfall utan att slippa bära hem flaskorna och att använda det vatten som redan finns i kranen. Och det lilla filtret är ren magi – vattnet blir gott!
Kanske inte så smart att börja med detta nu när vi har kris med vattnet. Nu vore det kanske smartare att köpa vatten så att vi inte tömmer reservoaren. Hur man än gör så har man ändan bak…
Angående plastavfall – vi betalar för plastkassar och slutar köpa plastflaskor för att se’n luta oss tillbaka och känna oss duktiga!? Nästa gång du handlar så titta ner i din miljövänliga kasse – hur många varor är plastförpackade? Jag bara undrar.

Traditionella kretensiska stenhus är magiskt vackra. Nyare hus kännetecknas ofta av ljusa pastellfärger som gult, aprikos, rosa, grönt. Nu verkar det ha kommit en ny trend: fler och fler hus kläs med sten av olika slag och i olika mönster. En hel del av de nya stenbeklädnaderna ser dessutom lite konstgjorda ut. Det blir så fel och malplacerat. Ungefär som att klä en mexitegelvilla med korsvirke. Lite sorgligt och inte rätt mot de gamla fina husen. Jag önskar ofta att de kunde tala. Det hade varit magiskt!

Gårdagen

Igår vandrade jag och det underliga var att det redan efter en halvtimme kändes jobbigt. Vi har ju ovanligt varmt för årstiden, men det kändes konstigt på något sätt. Ungefär som om jag gick bredvid mig själv. På eftermiddagen kom förklaringen när jag stannat för att pusta för då mullrade det rejält. Mörka moln kom seglande från Dikti-massivet. Jag önskade att de skulle vänta tills jag kommit fram till bilen. Det känns inte så bra att stå oskyddad uppe i bergen i åska, men de försvann ut över Mirabello-bukten. Synd, för ett skyfall hade varit bra och skönt. Visst, regn ska komma långsamt, men nu är vattensituationen så’n att det kvittar hur det kommer bara det kommer. Fast i måndags fick vi 0,2 mm – ren magi!

Våren är slut nere vid kusten, försommaren har tagit över. Det finns några sista vårskälvningar kvar högre upp. Olivblommorna har börjat vissna vid kusten, högre upp har inte alla olivblommorna slagit ut än. Annars är allt utslaget och de flesta blommorna har tackat för sig. Jag känner mig faktiskt lite lurad på våren. Den kom så tidigt, var alltför varm och hade så bråttom. Om värmen fortsätter att stiga så blir juli-augusti urjäkliga. Bara att bita ihop och se fram emot eftersommaren och hösten. Då andas vi ut, börjar leva igen, de första regnen väcker naturen till liv. Det är en lika magisk tid som våren!

Ibland dyker det upp märkliga saker när man kopplar bort hjärnan och den får jobba på egen hand. Igår var det mycket gammalt som poppade upp, ett tag hade jag nästan min far med mig (han dog 1996) på vägen. Funderade också över firman och kom fram till ett beslut grundat på erfarenhet. Jag kommer inte att vandra fler gånger med någon som inte har rejäla och ändamålsenliga skor. Det står på en del hemsidor hos andra arrangörer att de nekar kund som har olämpliga skodon. Jag förstår nu varför de skriver så. Om inte folk kan tänka själva så får jag göra det åt dem innan det händer någon olycka.

När jag närmade mig slutet och kom i en kurva kunde jag se slutmålet och då slog det mig att faktiska avstånd är ofta längre än imaginära. Kunde det verkligen vara så långt kvar till bilen? Den borde ju nästan stå efter nästa kurva…

Så nära och ändå så långt borta! Där borta i det röda…

…står Panda och väntar!

När jag körde hemåt kom jag att tänka på att nu börjar en period av osäkerhet i trafiken pga turister. Kanske jag borde blogga om trafik i nästa inlägg, en liten ”körskola”!?

Nu väntar en fridfull och, kanske, magisk helg! Ha det gott!

PS. Foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Mellantid

Jaha. Då är det över och det dröjer ett år till nästa gång. Men jag har ett ben kvar i min bubbla. Jag tänker ”ha helg” fram till trettonhelgen.

Hoppas att du också är nöjd med dina juldagar. Jag har haft härliga dagar med god mat, långfilmer, böcker och sovmorgnar. Visst ser mitt julbord läckert ut? En internationell mix av svenskt, grekiskt, schweiziskt, engelskt…och lite annat.

dsc02563

Flera gånger har jag kört den här videon. Det är väl precis det här som julen bland annat handlar om – magi och glädje!

Jag kan rekommendera två filmer som jag sett i dagarna. The fox and the child är en väldigt vacker film om man tycker om natur och landskap. Den är filmad i Jura-bergen och man får följa alla årstider. Det är en ren njutning! Några sekvenser är lika spännande som den bästa actionfilm. Eller vad sägs om att jag plötsligen satte mig upp och sa ”Akta dig!” rakt ut.
Den andra filmen är Saving Mr Banks. Jag gillar filmer som har verklighetsanknytning och beundrar professionalism vilket Emma Thompson har massor av. Här är hon i sitt esse, spelar otroligt bra. Och det är en rörande historia med många glada skratt.

Idag gav jag mig ut på en promenad genom sta’n och sedan följde jag havet tillbaka. Vi har ganska fint väder, men en ny omgång hårda vindar och nederbörd är på väg. Det anländer under morgondagen och ska ligga kvar över nyår. Det är givetvis väldigt bra att vi får så mycket nederbörd eftersom det varit så torrt i år. Jag känner dock att jag skulle uppskatta några dagars paus för det börjar dra i vandringstarmen.

Julmarknaden kom inte riktigt igång i centrum i år. Jag tror att det dels beror på vädret, dels på att gågatan inte är klar. Den där som skulle vara klar innan julhandeln…fast det var ju ingen som sa vilket år. Idag var de flesta bodarna på torget stängda när jag passerade.

Vi har en konstig sak i sta’n. dsc02564På flera platser står det uppblåsta tomtar och alla ser likadana ut. Frågan är om det var extrapris på dom eller om de är årets trend eller om det är en invasion. De kanske spricker på nyårsnatten och det väller ut små rymdvarelser. Bäst att hålla sig hemma då.

 

 

 

 

En god sak för det dåliga vädret med sig: tid att skriva. Jag ser fram emot att boken ska växa rejält de närmaste dagarna. Mat finns över så det är fixat. Vid uppehåll i vädret blir det någon promenad. I övrigt är det bara att njuta av de sista dagarna på 2016. Snart är det dags att vända blad…

God fortsättning med sköna mellandagar!

ny-stl


Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Högtidsdag och morgonrunda

Idag fyller min blogg 1 år! Det upptäckte jag nu när jag skulle skriva detta inlägget. Så bra, då blir det ett glas vin extra ikväll. Jag måste ju skåla med mig och gratta.
Det betyder förresten att det är lite mer än 1 år se’n jag beslutade att göra den här förändringen. Oj, vilket år det varit! Det är värt ett glas extra, skåla och gratta.
Det blir en hård dag imorgon.

Morgonrunda i frisk, skön luft. När jag lämnar sta’n får jag plötsligt sällskap. En hund dyker upp utan att jag sett den och alltså inte kallat på den. Han tar ledningen med högt buren svans. Efter en stund går han in på en liten avtagsväg och jag tänker att jaha, det var roligt med sällskap en bit på vägen. Jag hinner precis försjunka i egna tankar igen när han rusar ut ur en olivlund framför mina fötter och tar ledningen igen. Nu tittar han bakåt då och då så han har lite koll på den där snurriga människan.

Jag kan min morgonrunda så jag vet att vi närmar oss lös hund, men den är inte hemma. Så närmar vi oss bundna hundar och de skäller som vanligt som riktiga bandhundar. Min följeslagare stannar, tittar, går vidare. Fortfarande med svansen i topp. Då och då stannar han och lyssnar och spejar åt nå’t håll. Vaken typ!

Jag börjar bli riktigt fascinerad, stannar och kallar på honom. Han kryper inte som många hundar här nere utan kommer fram långsamt med huvudet sänkt och svansen viftar lite glatt, inte nervöst. Jag får gärna klappa och klia, men han tycker att vi ska sätta fart igen. Han har bra hull, ett snöre runt halsen, är trygg och glad så det är helt klart en hund som blir väl omhändertagen på alla sätt. Roligt!

Så kommer vi in i sta’n igen och närmar oss korset där två lösa hundar huserar. Det är deras revir så hur ska detta gå? De rusar fram så klart, stärkta av varandra. Jag bara går. Min följeslagare tittar lite på dom, går runt och luktar lite och springer se’n ifatt mig. När vi kommer fram till en livligt trafikerad väg litar han benhårt på mig och vi korsar tillsammans. En stund senare delar sig gatan och vi kommer ifrån varandra.

Varför blir jag så lyrisk över detta? Flera orsaker!
Jag är hundmänniska och han påminde faktiskt om min hund som jag hade för en hel del år se’n.
Hundar här nere är oftast inte bundna till människor utan tvärtom så jag kände mig riktigt utvald och ärad.
Om en hund följer med så gör de det oftast bara en liten bit, kan vara så att de ogärna lämnar sitt revir.
Det var så ljuvligt att få dela denna fina morgon med en levande själ. Upptäckte att jag plötsligen gick och sjöng med i musiken som jag har i ena örat, men det är väl ok. Det finns ju dom som pratar i sladdar utan att nå’n är i närheten.

Kom hem och avslutade den närmast magiska morgonen med frukost på balkongen och se’n bara satt jag kvar i en timme eller så. Det var så frisk och skön luft. Och mycket lite rörelse i våra kvarter. Skön, slumrig stund…..

(Har lagt ut några foto på flickr.com, förresten!)