Etikettarkiv: landskap

Jobbigt men vad gör det?

Jag vandrade igår och ska berätta om det, men först dagens besök på posten. Inne på posten fanns ett inslaget, stort paket med en tomte. En grupp barn, troligen förskola, stod på led, gick fram och la i kuvert med sina önskelistor och postpersonal bjöd på karameller. När de var klara Läs mer

Vandring och några nyheter

En händelserik vecka som idag, fredag, kröntes med huvudvärk efter att ha besökt några grekiska myndigheter. För tillfället har jag också kontakt med svenska myndigheter vilket är en västanfläkt jämfört med grekisk byråkrati. Nu lämnar vi detta och tar något trevligare. Varför inte en vandring!? Läs mer

Snurrigt och sorgligt i bergen

Förra veckan ingen vandring så denna veckan ska det bli två stycken. Idag en gammal trotjänare och på fredag nytt område, en riktig jungfrutur!

Jag började strax efter 7 i morse och beställde in kaffe sisådär 11:20 – alltså en halvdagsvandring. Vandring för mig är, som du vet, avkoppling och naturnjutning. Och idag lät Läs mer

Turisttips till Minos

Som vanligt den här tiden på året är det ingen reda på bloggandet. I högsommarhettan har jag fullt upp med att ta mig runt i tillvaron – svettig och urlakad. Idag har vi hård vind och temperaturen har gått ner så nu är det bloggdags!

Vid mina besök i Skåne känner jag mig mer och mer som en besökande betraktare och en del fenomen blir tydligare, mer komiska och underliga jämfört med vardagen i en annan miljö. Så jag började fundera över hur en kretensare som besöker Skåne skulle reagera och behöva veta. Läs mer

Vackra, generösa och varierande Skåne

Söndagen den 21 juli var det dags för vandring! Jag hade haft ”upprop” på facebook och i bloggen och det finns några vandringsresenärer i bekantskapskretsen så jag trodde att vi skulle bli ett gäng. Fyra intresserade anmälde sig varav en inte kunde komma pga logistikproblem. Vi var alltså en glad trio som såg fram emot en härlig dag i Skånes vackra landskap. Det var undertecknad, systerdottern Frida och Ann-margreth som jag lärde känna i början av maj i år då hon njöt en vandringsvecka på Kreta under min fantastiska ledning. Läs mer

Den berömda droppen

Igår var äntligen vädret och jag i samklang så det blev en halvdagsvandring. Jag höll mig nära civilisationen pga att jag har besvär med ett ben. Det begränsar mig till viss del, men inget som utomstående märker. Har fått kontaktuppgifter till en sjukgymnast som jag ska kontakta på tisdag.
Varför inte på måndag? Jo, nu firar vi pingst så måndag är ”röd dag”. Du vet väl varför vi firar pingst? Om inte så kan jag berätta att det är 50 dagar efter uppståndelsen och det var då som Läs mer

Efter stormen stor tacksamhet

Ingen har väl missat vilket oväder som svepte över Kreta i början av veckan. Det drabbade nordvästra Kreta värst med bortspolade broar (8 st totalt), vägar som försvunnit, ras, isolerade byar. Några dagar tidigare slog ovädret till på Malta där de plockade fisk på gatan – så kraftigt stormade havet!

Igår skulle vi enligt prognosen ha dimma, men vem bryr sig om sådana petitesser. Det var bra att jag inte brydde mig för det blev en alldeles otroligt fin vandringsdag! Klarblå himmel, solsken och absolut vindstilla när jag startade vid halv åtta. Dimslöjor låg här och där, det var så vackert. Upptäckte efter en stund att jag vandrade mycket långsammare än jag brukar. Det var så vilsamt och njutningsfullt så kropp och själ ville ta tillvara varje steg, varje minut. Därför passar inte en massa ord och meningar utan denna gåva till dag ska beskrivas sparsamt och försiktigt. Jag delar mina intryck med dig. Luta dig tillbaka, se Kretas vackra landskap och slå på sinnena.

Tuppgal. Morgondimdroppar på blad och gräs. Inga blåsljud. Fågelkvitter. Hundskall. Värmande sol. Frisk och klar luft.

Mer fågelkvitter. Duvskrik. Rovfågelssegling. Vattenporl. Kattsmyg.

Vila. Njuta.

Studie av mandelblom och vildpäron – äntligen såg jag skillnaden! Insektsnurr. Skira fjärilsvingar. Giriga, ivriga bin.

Människosteg och ”kalimera”. Byliv. Fjärran bilmotor. Glada barnröster. Ankkvack.

Återvändande liv.

Katt som värmer sig i solen vid en vägg – solkatt? Hundskall.

Dignande, tunga träd som nästan inte orkar hålla citronerna och mandarinerna. Fruktsaften bubblar.

Forsande vatten. Vattenpölar. Pölar som små sjöar – vattenpölssjöar? Vada. Torra fötter – glädje över bra kängor. Djupa vattenfåror i grusväg.

Blomknoppar. Utslagna blommor. Fågeldans. Olivträdsblomsknoppar.

Vila. Njuta.

Från olivlund motorsågsburr och eldknaster.

Stillastående, äta glupskt med ögonen. Berg. Skrevor. Hav i fjärran. Suddig horisont. Gröna sluttningar mot snöklädda toppar.

Tändarknäpp vid veke i kapelloljeglas. Avskildhet och frid. Malvingeslag mot fönsterruta.

Små fina bomullstussmoln. Viskningsvindssus i träden.

Sinnena utanpå huden. Vid lunchen kändes varje druva i vinet, varje ägg i omeletten, varje solstråle på kinden och varje våg hade sin egen röst.

Lycka.

Här får du en solvarm och glad kram!

(klicka på foton för större format)

Ha en skön helg!

PS. Fler foton på min flickr-sida!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En så’n där speciell novemberdag

Vad gör man när man är avslagen och lite nere vilket ju händer då och då i livet? Jo, ger sig ut på vandring. Natur läker och lugnar. Och stöttar. Den tillsammans med Kretas mäktiga landskap ger allting rätt perspektiv på saker och ting. Och massor med energi. Det blir ett avbrott så nu kan kurvan bara gå uppåt.

November är lite ostadig, det är ju höst, men hög klar luft, strålande solsken, lagom värme – det är ljuvligt! Shorts och kortärmad t-shirt är inte fel.

Fick en väldigt bra idé! Jag tar och filmar alla fina vyer, sätter ihop dem till en ”vyfilm” så alla får njuta! Sagt och gjort. Så kom jag hem, satte på datorn och kom ihåg att mitt gamla videoredigeringsprogram fungerar ju inte i nya versioner av Windows. Så det blir ingen film, men häng inte läpp för det. Jag är amatör på videos så det är skakigt, högt vindbrus, reflexer och andra störningar.

Vi börjar från början som var tidig morgon, kort biltur till by där bara skolbarnen var vakna och väntade på bussen. Planerat en rundvandring och laddat med rejält med vatten eftersom det ska bli en varm dag. Vandrade ut ur byn och ut i landskapet. Genade genom olivlund efter att ha blivit utskälld av ett gäng hundar. Dags för frukost. Hittade en bra sten och sedan satt jag bara stilla. Över Ierapetra-slätten (som ligger som en korridor mellan Tripti-bergen och Dikti-bergen) låg ett skirt och vackert morgondis. Solen hade precis klättrat över Tripti-bergen och börjat sitt arbete med att torka bort diset. Bakom mig var himlen klarblå och sluttningen flödade i solljus. Avslagen och nere går ju inte utan först bara förundrades jag och så kom ett leende fram som släppte in glädje i hela kroppen. Så åt jag min frukost medan getter strövade omkring i sin frukost och åt lite här och där.

Det bar uppåt och tankarna snurrade kring livet och tillvaron. Varför är jag här, varför gör jag det jag gör, är det något som fattas och andra petitesser. Det slog mig att det ofta sägs att livet är en resa, men kanske det är en vandring. Och då gled jag givetvis in på varför vandrare vandrar. Är vi på väg från något? Kanske på väg till något? Är det kanske så enkelt att vandring ger oss balans, är en nödvändig del av tillvaron? Istället för att stressa runt och aldrig ha tid över för att stanna upp och koppla av.

Funderingarna gled över till hur olika vi vandrare är. En del söker kickar, dvs det ska vara så svårt och brant och spektakulärt som möjligt. Andra måste upp på alla toppar medan några måste till samma platser som alla andra, dvs följa trender, det som är ”inne”. Och så har vi semestervandrarna som inte vandrar annars vilket är synd av flera skäl, t ex att luft och naturligt ljus är en bristvara norrut. Många av oss vandrare är bara naturälskare och det tillsammans med landskap är fullt tillräckligt. Tyvärr finns en grupp inom vandrarvärlden som anser att de är ”riktiga” vandrare eftersom de kombinerar friluftsliv med vandring. Jag har i diskussioner på sociala media fått veta att vi dagsvandrare kan kallas ”lyxvandrare” och ”stureplansvandrare”. Så himla onödigt med uppdelning och att något skulle vara bättre eller finare än något annat.

Begreppet vandra håller på att urlakas i svenskan precis som så många andra ord. Vårt språk blir fattigare och vi får svårare att kommunicera när ord betyder olika för olika personer. I Sverige är ”vandra” numera att ta en promenad, gå en långpromenad, ta en sväng, gå en tur osv. Allt kallas vandra. Adamo/Byqvist har skrivit en bok om en ”upptäckt” och myntar ett nytt begrepp: njutvandra – att vandra utan tung packning och inte bo i tält. Men snälla damerna! Dagsvandring i olika upplägg har funnits i flera år! Att ni inte hittat det förrän nu betyder inte att det är en nyhet. Suck.
Vandra är enkelt. Det behövs inga fler uppdelningar eller begrepp.

Släppte tankarna när jag mötte en pickup med två skällande hundar på flaket. Herden viftade förbi mig och nästa möte blev en del av hans getflock som bara stod och stirrade på mig. Dags vara här och nu, fyllas av det som finns omkring mig. Då upptäckte jag sjölökar som börjar spira, de har ju sin egen vattenreservoar. Små, små blommor kämpar på. Några regn till så kommer naturen att explodera i det som jag kallar ”vår andra vår”.

Petade in hörlur i örat så där hade jag gregorianska sånger och i andra örat fågelsång, vind och en herde som kallar på sina getter. Det är sällan jag vandrar med musik, men det ger en speciell upplevelse. Gregorianska sånger passar bra. Kanske pga att de påminner om mässandet inom den ortodoxa kyrkan, kanske för att det är enkel, melodiös sång. Det är viktigt att rösterna är i samklang precis som naturen så de kompletterar varandra, förstärker varandra och liksom gifter sig inne i min skalle när de möts. Det är ofta så att i det enkla ligger det vackra, men också det svåra.
Sången blir mäktig av bergen och bergen får ytterligare en dimension av sången.

Efter ett tag skiftade jag till Grieg och då kom en rovfågel som segelflög. Fågeln och musiken samarbetade. När Grieg var slut kom Satie och nu var det två rovfåglar som seglade lågt. De tog luftströmmen från olika håll så det blev som en balett. Avslagen och nere? Nej då, jag var bara tacksam för upplevelsen. Och en stor glädje genomströmmade mig. Så vackert. Så mäktigt. Så unikt. Jag viskade ”tack!”.

Gick in i byn där jag startade och tog en kaffe på torget. Då kom en kvinna med ett block och gamla människor fick gå fram i tur och ordning och de fick pengar. Jag är inte säker, men jag tror att hon kom med deras pension. Jag slås av kontantlösa Sverige. Att åka ut till folk är verkligen service!

 

 

 

 

Hemma. Träffade ett trevligt norskt par som ska vara här i en månad. Åt gott på en av favorittavernorna. Läste en stund. Ramlade i säng och sov gott!

Ha en skön och fridfull söndag!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Den som gapar över mycket….

Så har det hänt! Någon gång ska vara den första heter det.  Jag har avbrutit en vandring, men vi tar det från början.

Haft flera vandringar med kunder och det kommer fler nästa vecka så det var dags för an ensamvandring. Planeringen var att skapa en rundvandring med hjälp av en känd sträcka, en sammankopplande sträcka (ny) och en ny sträcka. Det nya blev tillsammans ungefär 2/3 av vandringen. Upp tidigt, köra bil till bergsby.

Det började bra, jag kom iväg vid 6-tiden. Då får man se månen hängande lågt över bergen samtidigt som solen börjat kämpa sig över sina berg. Och Ierapetra vilar lugnt.

Snirklig väg upp och jag kände mig inte så bekväm med att köra den i mörker. Får bli bussen nästa gång!

 

Mötte bussen som hämtat skolbarn i bergsbyn Males, hittade en parkering och började vandra kl 7. Bara några äldre människor uppe och ute i gränderna.

Så började stigningen upp som är ganska lång och brant. Området ligger nära topparna i Dikti-massivet. Magen började kurra så det fick bli frukost under ett pinjeträd med utsikt över berg, by och Libyska havet. Inte illa alls utan en riktig smakförhöjare så yoghurten var godare än nå’nsin.

Fortsatte uppåt, mötte E4, gick in i pinjeskog och där fick jag faktiskt en flash av nordöstra Skåne. Barrskog, sten och skogsväg. Naturen är så fiffig och fantastiskt konstruerad, allt är olika men ändå lika. Magiskt.

 

 

 

Hösten börjar komma högt upp och det är tidigt, men allt annat har varit tidigt detta torra, varma år så varför inte. Fortsatte fram till odlingsplatån där jag skulle avvika på min sammankopplande sträcka. Det gick ganska brant nedåt, men jag mötte en kille på moped så kom han upp skulle väl jag komma ner. Han hade en mycket vacker stav med sig och efter en stund hörde jag honom kalla på getterna. Herdar kallar på två olika sätt – antingen med att ropa eller med att vissla. Visslingen är kort, skarp och kraftig. Eftersom vi var omringade av berg skapades ett eko på hans visslingar. Både kusligt och vackert på en gång.

 

Massor med fågelsång och underbar blå färg på himlen. Det utlovade ovädret verkar långt borta. Eller så vet kanske fåglarna att det inte kommer att nå hit så de har samlats här.

Nere i utkanten av Kalamafka och nu började nya tredjedelen. Det tog inte så lång tid förrän jag kände att benen var tunga och att de inte hade mer kraft. Fortsatte och beundrade utsikt med berg och dramatiska formationer då jag kom nära Havgas-ravinen. Efter en del stopp började jag inse att planen inte fungerade. Studerade kartan och tänkte att jodå, jag kan nog vandra en bit till.

Men det höll inte utan jag var tvungen att fatta beslutet att bryta. Nu är ju inte det så enkelt när man står uppe i bergen eftersom det behövs lite kraft kvar att ta sig ner till hjälp. Jag hittade en liten väg som bar nedåt och travade på med mer vilja än kraft. Det finns de som säger att allt har en mening (vilket jag betvivlar), men det var som om naturen och landskapet sa att vi ska hjälpa dig ner. Jag bjöds på de mest enastående vyer! Kändes som om jag var på världens tak och allt var uppdukat. Thriptibergen, Ierapetra, slätten, dammen, lilla kapellet i Prina – ja, allt kunde ögat fånga in. Fötterna var varma och trötta, men det var som om jag fick ny stuns i steget.

Kom ner till trafikerad väg och ringde taxi som skulle hämta mig och köra mig till min bil i Males. Taxichauffören höll på att svimma (inte bra på bergsväg) när jag berättade var jag vandrat. VA??? sa han och skakade på huv’et. När han hörde att jag vandrat ensam sa han att om något hänt skulle ingen hitta mig förrän efter första regnet då folk letar svamp.
– Och du vet ju att det bara regnar i Ierapetra på vintern, la han till.
– Jaha, då hade jag väl fått ligga kvar, då.
Sedan diskuterade vi traktens terräng, knasiga vandrarolyckor och hans föräldrar. När vi kom till min bil undrade han om jag orkade köra. Jag hade nästan tårar i ögonen av lycka över att se Panda så jag svarade: Inga problem!

Nu sitter jag här med lite mörbultade fötter, trött i både kropp och knopp. Och glad. Första avbrottet på 8 års vandringar varav drygt 5 år här på Kreta. Stolt och tillfreds att jag trots övertro i planeringen har förståndet med mig och inte ska genomföra till varje pris.

Reflektion och utvärdering: jag är i bra kondition, vandringssäsongen har börjat bra så jag är igång. Det var områdets terräng som tillsammans med gassande sol och ingen vind knäckte mig. Den nya tredjedelen ska vandras från A till B – antagligen en alldeles lagom och vacker sträcka!

Ikväll ska jag trycka in en stor smarrig pizza! Vandra lugnt!!

 

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Paus mellan vandringar

Vandringsveckan rullade på med sin lediga dag i mitten. Då var jag på vandring med endagsvandrare så för mig blev det fem vandringsdagar på raken. Jag klagar absolut inte! Värmen är nog det som är mest jobbigt och krävande både för mina kunder och mig så det var skönt att det kom lite vind de första dagarna. Sedan tog det i lite mer och drog in några moln då och då så vi hade bra förutsättningar. Skönt för vädret är något som jag absolut inte kan styra över utan det löser sig genom att flytta vandringsdagar eller byta ut mot annan vandring.

När det kändes lite tungt och stelt en kväll så tänkte jag på vilken otrolig arbetsmiljö jag har. Vackert, naturligt ljus, frisk luft, omväxlande, njutningsfullt – vad kan man mer begära? Ett arbetsmiljöombud skulle få svårt att hitta något att underkänna. Och ännu svårare skulle det bli att kontakta högste ansvarige!

En annan positiv del är de go’a och trevliga människorna som jag får möta. Alla har olika förhållningssätt till naturen och vandringsstilar. Det värmer att höra kommentarer om hur vackert det är, hur fantastisk en utsikt upplevs och se belåtna miner vid lunchen efter vandring. Extra gläder det när jag hör att någon gärna kommer tillbaka (vilket faktiskt har hänt!) och när någon får ut annat än naturen av en vandring eller vad sägs om ”Så här avstressad har jag inte varit på länge!”.

”Jag vill absolut inte bli fotograferad, jag föredrar att vara inkognito!”

I måndags fick vi en extra vandrare som följde med på cirka 2/3 av sträckan. Han hakade på vid ett kloster, var kanske trött på klosterfriden och alla katterna. Vi upptäckte att det var ett riktigt litet överlevnadsgeni. Han letade själv upp skugga och la sig ner när vi pausade, var han före oss så satte han sig en stund i skuggan och väntade samt följde oss gärna genom att gå i våra skuggor. Efter ett tag visade han en något tråkigare sida: han jagade getter. Dock aktade han sig för att komma för nära dem och han tyckte bäst om dem bakifrån. En liten fegis med andra ord. Vi var lite oroliga att någon herde skulle dyka upp och tro att den fyrbente jägaren tillhörde oss, men vi klarade oss. Det närmsta vi kom en herde var en som stod uppe på en topp och kallade på sin hjord eller hund.
När vi kom till vårt slutmål, en bergsby, blev vi av med honom. Morgonen efter åkte vi taxi upp till samma by och såg då en person med stav och ryggsäck gåendes på andra sidan vägen. Gissa vem som gick vid sidan om vandraren!?

På tal om vandrare så tror jag att jag mött cirka åtta vandrare genom åren. Jag fick i tisdags lägga till fyra varav ett par från Australien! Ja, de hade inte vandrat ända därifrån, men efter ett besök på Kreta för tre år sedan ville de se mer av ön. Roligt!
Jag läser ibland om köer i fjällen och alperna, framför allt till populära punkter och tänker att ni skulle bara veta hur ljuvligt stilla och lugnt man kan ha det.

I onsdags fick vi en välbehövlig och underbar paus från månader av värme. Jämntjock himmel hela dagen med en sval, skön vind. På förmiddagen t o m två lätta regnskurar. Inga mängder, men tillräckligt för att jag skulle sitta i soffan med ett fånigt leende och bara njuta av ljudet! Ljudet av droppar som landar på balkongräcke, stenarna i gränden, taket hos grannen! Och uppe i bergen i väster var det alldeles grått så där kom mer regn än vi fick. Gott att växterna sköljdes rena, gott om de också lyckades suga åt sig lite väta. Och gott för oss människor med tanke på dusch, tvätt, matlagning med mera.

Idag tänkte jag också kommentera valet, men valmyndigheten är inte klara med sin slutliga rösträkning så jag väntar till nästa vecka. Jag kan säga så här mycket: låt oss tala tyst om att jag är från Skåne…

Dags för helg med marknad, träff på kafenio, stadspromenad, söndagsfrukost och helgro. På måndag blir det hotellrunda för att kontrollera att mina informationsblad inte tagit slut. Vandringssäsongen är verkligen igång – det är härligt!

Ha en skön helg!

PS. Några foton uppladdade till min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!