Etikettarkiv: lisa för själen

Premiär!

Tidigt i morse bar det iväg längs med havet i Ierapetra. Årets första vandring! Havet var konstigare än någonsin, vågorna gick inte in mot eller ut från land utan liksom i 90 grader! Stora vågor som bröts långt ute. På land alldeles vindstilla. Havet är verkligen ingen säker källa för att avläsa väder.

Ut ur sta’n och in i olivlundar. Himlen färgades först röd, sedan gul. Mörka små moln blev röda undertill och såg ut som ufo:s. Vände mig om och där var bergen rosa med ett rosafärgat molnlock. Jag älskar morgnar ute i naturen!

Kom in i första byn och hörde höga, arga röster från kafenion. Hur orkar folk? Dessutom tidigt på morgonen?? Ut ur byn och upp till mitt frukostkapell. Tystnad. Getter hördes en bit bort och uppe på en bergssluttning. Antagligen precis ivägsläppta efter frukost. Och några fåglar började kvittra. Efter att ha tänt ljus bar det iväg igen.

Började känna att jag var lite ”överklädd”. Vi hade fantastiskt fint väder i onsdags, regn och moln igår och den kalla nyårshelgen finns kvar i minnet. Min hjärna hinner inte riktigt ställa om i de snabba väderrycken.

I nästa by gick en kvinna bakom mig, vi hälsade. Jag stannade och granskade en blomma på en buske jag inte sett förut. Råkade titta upp när kvinnan gick förbi mig, vi log mot varandra. Någon har sagt till mig att jag är otrolig på att se detaljer. Det kanske jag är, men jag tror att det är viktigt. Att ta det lite lugnt, titta noga och stanna och njuta emellanåt. Livet snabbspolas ganska ofta ändå.

I tredje byn blev det fikastopp. Tjejen som jobbar på kafenion kom ut och gav mig en stor kram och fick en tillbaka plus gott nytt år (på grekiska, alltså). Vi försökte prata, men min grekiska räcker inte och hennes engelska är ännu sämre. Vi lyckades i alla fall äntligen presentera oss för varandra, jag fick berättat att jag var ute på vandring, kommer från Sverige och bor i Ierapetra. Då undrade hon ”Why?”. Ja, varför flytta från Sverige till ett land i kris? Här räckte inte min grekiska, men hon lyckades få fram att vi kunde ju byta så hon flyttade till Sverige! Lite teckenspråk och några ord här och där, men nu har jag ett mål med mina lektioner i grekiska. Det är att hon och jag ska kunna föra ett enkelt samtal. Tidsaspekt: hemlig.

Så ut i olivlundarna igen och ett riktigt kuperat avsnitt. Tystnaden smeker själen, rovfåglar och bergsformationer stimulerar ögat och tankarna är i fullkomlig röra. Oj, vad det är gott att leva!

Funderar lite över det där med semester, det får bli ett eget blogginlägg imorgon.

Fjärde byn är en av mina favoriter, framför allt tycker jag om att smyga runt i den gamla delen med sina ruiner, prång och rester. För en del är det bara sten, för mig triggar dom fantasin. Mitt i ödsligheten kan jag höra en mor ropa på sina barn, se en man som sitter trött i ett kök med en kopp kaffe, någon skyndar förbi mig in i en gränd för att gå ner till affären, en kvinna står och tvättar i en balja, barnskratt rullar över taken och det ryker ur skorstenarna. Fullt med folk och aktivitet mitt i tomheten.
Förfallna hus bjuder också på roliga fotostunder med fina ljusinsläpp, vackra väggar, övergivna redskap osv. En av de gånger då jag önskar att jag var duktigare tekniskt på att fotografera.
Tittar in i några hus, jag älskar vissa detaljer som t ex de gamla taken. Den som renoverar bort dom borde få nå’t straff. (Vill du se ett riktigt fint så’nt gammalt tak så åk till Monastiraki, ät hos Jannis och be att få se gamla sovrummet. Det taket har t o m kvar det gamla vädringshålet – dåtidens ventilation!)

I byn finns mängder med katter, jag kallar den ibland för ”kattbyn”. Det lustiga med de här katterna är att de inte är magra och inte rädda. Tvärtom så ligger de tryggt och sover när man passerar eller sitter kvar och tittar i lugn och ro.

Har så många vandringar i huvudet, men det är svårt att komma ut. I nästa vecka börjar skolbussarna gå igen så då blir det lite lättare men fortfarande begränsat. Och när jag funderade på det fick jag en idé! Det finns folk som bor i andra människors hus när de inte är där som ”husvakt” eller som ser till hus och trädgård med jämna mellanrum. Jag skulle kunna bli ”bilvakt”! Ingen bil mår bra av att stå stilla för länge så jag kan ta en tur då och då. Ägarna behöver inte oroa sig för motorer och fläktar och igenrostat. Och så’nt. Och jag kommer ut på vandringar. Fast det finns alltid ett aber….min olycka i maj var väl inte den bästa marknadsföringen precis…får nog tänka ett varv till.

Framme vid Mirabellobukten, jag har korsat Kreta! Stamstället har stängt så det blir lunch på annan taverna vid strandpromenaden. Nöjd och tillfreds. Trött eftersom det inte blev någon sömn igår natt.
Kan jag få vandra 5 da’r i veckan? Det hade varit paradiset…
Tillbaka till Ierapetra med buss och verkligheten tränger sig på med handletur, disk….men nu ska jag sjunka ner i soffan med ett glas Retsina! Ha en skön fredag!

(foto från dagens vandring finns på min flickr-sida)

 

 

Trög men skön rörelse

Dags för vandring igår. Det är två veckor sedan jag vandrade, vi har haft ganska mycket blåst och varningar för hårda vindar. Varningar som stämt ibland, ibland inte. Det man kan vara säker på är att det blåser mer uppe i bergen än nere i sta’n.

Två gamla vandringsleder sammanlänkades med en ny sträcka. Och de gamla vandrade jag på ”fel håll” så det blev en så’n där härlig blandning av nygammalt. Men oj, så trög och tung i kroppen, är den verkligen min!? Blåsten på morgnarna har gjort att det varit lite si och så med morgonrundorna och för mycket ”soffmys”. Minst en vandring/vecka behövs för att jag, kropp och knopp ska må bra. Det fick bli lite tempoväxlingar under dagens vandring!

Hoppade av bussen uppe på nordkusten och började vandra på stenig stig längs med flodbädd. Det ger lite ravinkänsla. Väldigt grönt och löven på lövträden börjar skifta i gult. Inte ett löv rörde sig för det var vindstilla och tyst så när som på fågelkvitter. Det blev lite vår och höst på samma gång. Och mitt i alltihop ljudet av porlande vatten från något litet vattenfall från en källa nere i flodbädden.

Tankarna studsade mellan bergsväggarna och de allra jobbigaste och envetna skickades ner i flodbädden. Det är mycket som snurrar just nu så vandringens ”meditativa” inverkan var välbehövlig.

Kom fram till byn Prina där det var dags för fikapaus och klädbyte. Av med jacka och vandringsbyxor, på med shortsen. Gick in på E4 för att testa sträckan Prina – Meseleri utan några förväntningar. Den var kort, men bjöd på fina vyer. Betydligt finare än landsvägen som går längre ner.

Plötsligt hördes ett märkligt ljud och jag tittade mig omkring. Det kom från ett par svarta fåglar med ljusa huvuden. Aldrig hört ljudet förut. De cirklade över mig, nästan lite lekfullt, och efter ett tag lät de som korpar. Kan det ha varit unga korpar, ”åringar”, tro?

Så dags för sista sträckan som det är längesen jag vandrade och aldrig på ”fel håll”. Oj, så brant i början, men nu var kroppen väckt och sträckan var inte så lång. Passerade kapell och var bara tvungen att gå in, tända ljus och stanna upp en stund. Undrar hur familjen klarat sig de här två veckorna när det inte tänts ljus på Kreta!

Mötte en stor vägskrapemaskin, det är väl inför vintern så det ska gå att köra upp i bergen. Den var så bred så den hade rivit alla buskar längs vägkanterna. Jag fick vandra en lång sträcka i en riktigt väldoftande kryddblandning. Tack för det!

Funderade över att lite regn till, se’n närmast exploderar naturen i en av sina finaste tider: november. Lite senare i år pga att sommarvärmen dröjde sig kvar så länge. Höstkrokus blommar, de är små så man måste vara observant. Sista charterflyget avgår i mitten på månaden. Nu kan man både höra och se hur ön andas ut, suckar och förbereder sig för lite vila.

Och jag funderade över hur skönt, nyttigt och bra det är att vandra. Ännu bättre med markerade leder och, givetvis, allra bäst med vandringsledare. Då får vandrare möjlighet att bara koncentrera sig på att vara okoncentrerade. Plus den extra information en vandringsledare kan ge som man inte fått annars. Så sätt igång och planera vandringssemester nästa år!

Lite längre stopp vid nästa kapell, fler ljus tändes, beundrade utsikten och vilade i solen. Busshållplatsen nästa och där blev det tyvärr lite väntan på försenad buss. Hade varken ork eller lust att bli irriterad, bara njöt av extravila och solvärme.

SÅ slut när jag kom hem! Men vandring laddar också batterierna så jag vet att imorgon blir det full fart. Ut och åt på kvällen, aldrig smakar ett glas vin godare än efter vandring.

Och jag kan tillägga att det idag varit en väldig fart i det Löfquistska hemmet! Energin har flödat och motivationen varit hög – imorgon är det dags för vandring igen!

Foto från gårdagens vandring på min flickr.com!