Etikettarkiv: funderingar

Summering efter besök i Sverige – likheter och olikheter

Hemma igen! I natt landade jag i Iraklio, ny hyrbilsfirma väntade. Hjälp! De hade tagit en automatare! Den snälla människan körde bakom mig hela vägen ner till Ierapetra. Det kan man kalla service! Idag har jag bytt till en manuellt växlad bil så ”ordningen är återställd”.

Kom hem till en kall lägenhet. Inte mycket skillnad på temperaturen när jag öppnade kylskåpet och ”värmen” i rummet. Vi har kallt här nere just nu och ganska kraftig blåst gör inte saken bättre.

Ett år sedan jag var i Sverige – vilka reflektioner och funderingar dyker upp? Här är några stycken! Märk väl att jag inte gör jämförelser typ bra – dåligt el likn utan bara lika – olika.

Tystnad

Ute i byar och samhällen i Skåne är det tomt på folk, det är tyst. Många tror att folk här på Kreta tillbringar mycket tid utomhus, men så är det inte på vintern. Här är också ganska folktomt, speciellt en dag som den här som är kall och blåsig.
Rent allmänt ser jag oftare människor här och det är olika åldrar. Jag tror inte att klimatet är den enda orsaken utan det handlar också om olika omständigheter som t ex att här är fler hemmafruar som har sina barn hemma.
Jag uppskattar tystnaden fast efter ett tag blir det nästan för tyst…

Man ska inte överskatta folklivet här på Kreta och tro att det är liv och rörelse överallt. Bergsbyarna håller långsamt på att avfolkas, samma utveckling som vi sett i Sverige. Man kan även här komma in i en by utan att se en människa.

Nyheter

Här har jag en känsla av att leva mitt i ett nyhetsflöde. Visst, det är lokala nyheter också, men EU och konflikter är närmare i och med Greklands ekonomiska kris, flyktingström, konflikter österut osv. En kväll i Skåne var Rapports huvudnyhet en 4 år gammal undersökning av AF-handläggares attityder gentemot arbetssökande. Jag kan inte hjälpa att det känns lite ”ankdamm”…det finns en hel värld där det händer saker hela tiden!

Bemötande

Varför hälsar vi inte på butikspersonal, busschaufförer osv i Sverige? De flesta tittar inte ens på dem. De är också människor. Vad säger det om oss om vi inte längre ser varandra? Det blir ganska kallt och opersonligt.
Här hälsas det och tackas så man nästan tycker att det är tjatigt. Men det är trevligt!

Mat

Oj, vilken stor variation vi har på mat i Skåne! Vi har tyvärr tappat en del husmanskost vilket är synd, men det har kommit in så många andra influenser. Här på Kreta kan man säga att det är tvärtom. Den kretensiska maten finns kvar, är ganska traditionell. Den är både god och hälsosam, men det händer inte så mycket. Dels skulle det vara roligt om den utvecklades lite, dels skulle det vara gott om några andra kök och influenser kom in vid sidan av den kretensiska maten.

Väder

Jag hade väldig tur med vädret denna gången, ingen snö eller is. En morgon fick jag skrapa rutorna, undrar när jag gjorde det senast? Å ena sidan klarar jag mig utan det grå, mörka vintervädret i Skåne. Å andra sidan längtar jag efter svensk sommar när det är juli-augusti här. Man är aldrig nöjd, heter det ju…
Jag uppskattar vinterhalvåret mer här nere än sommaren och det beror inte bara på temperaturen. Under vinterhalvåret är vädret växlande medan det under sommaren är ganska enformigt. Det låter kanske konstigt, men efter flera veckors sol är det väldigt skönt med en molnig eller regnig dag.

Och som jag nämnde under Tystnad – här är ganska folktomt under vintermånaderna. Folk håller sig inomhus.

Trafik

En del säger att de inte vågar köra bil på Kreta och jag har all respekt för det. Jag undrar hur det känns för besökare och turister som kommer till Sverige! ”Väjningsplikt” har verkligen ställt till det. Jag tror att jag kan räkna på ena handens fingrar de personer jag sett som tittat sig omkring innan de gick ut på övergångsställe eller cyklade över vägen. Det verkar som om det inte finns någon respekt för trafik. Är inte folk rädda om sig? Speciellt nu under den mörka årstiden är det lätt att missa mörkklädda personer. Jag tyckte att det var riktigt otäckt.

I en stor korsning i Malmö var trafikljusen ur funktion och blinkade gult. Ingen sökte ögonkontakt med någon annan, inget samarbete. Alla körde samtidigt. Jag blev helt kall och tänkte att snart smäller det eller så avstannar allt i fullkomlig kaos. På något sätt lyckades jag komma helskinnad igenom. Här nere söker man kontakt, viftar och samarbetar (och ibland rycks det på axlarna åt de man tycker är korkade…). Senast idag var jag med om en mindre trafikstockning, men det redde vi snabbt ut.

Vandra, natur och kommunikationer

Jag uppskattar verkligen markerade leder och Skåneleden är fantastiskt fin. Förutom den finns olika strövområden med flertalet slingor. Här på Kreta finns E4 som man kan hitta på nätet. Det finns en del lokala slingor, men de går oftast inte att hitta på nätet eller få tag i kartor. Det är enkelt och smidigt att vandra i Skåne – här på Kreta behöver man helt klart hjälp. Här är landskapet och naturen verkligen en outnyttjad resurs.
Glädjande nog i söndags såg vi en del människor ute i Fulltofta trots dimma! Annars är det sällan man möter någon ute i skog och mark i Skåne. Synd.

Här kan jag sakna sprakande höstfärger och vårens skira grönska som finns i Skåne. I Skåne saknar jag vintergrönt. Allt är kalt, dött, trist. Här finns också årstidsväxlingar, men de är inte så stora som i Skåne. Ett stort charterbolag påstår att det på Kreta finns två årstider vilket är fel. Här finns fyra precis som i Skåne. Jag tror att jag upplever dem tydligare eftersom jag vandrar.

Kommunikationer gör det enkelt att ta sig ut i naturen. De allmänna kommunikationerna i Skåne, i alla fall i den västra delen, är fantastiskt bra. Här på Kreta är bussförbindelserna bra mellan större orter, annars är det bil som gäller. Jag tycker inte att man ska underskatta hur viktigt det är med allmänna kommunikationer eftersom de underlättar besök och kontakter. Och visst är det märkligt att ett folk i ekonomisk kris inte kräver bättre kommunikationer så de kan ställa bilen?!

Ja, det var några små funderingar. Nu ska jag förbereda för vandring imorgon och krypa i säng tidigt för det blev inte många timmars sömn natten till idag. Jag har lagt ut foton från Skåne på min flickr-sida, förresten!
Ha en skön kväll!

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

 

Premiär!

Tidigt i morse bar det iväg längs med havet i Ierapetra. Årets första vandring! Havet var konstigare än någonsin, vågorna gick inte in mot eller ut från land utan liksom i 90 grader! Stora vågor som bröts långt ute. På land alldeles vindstilla. Havet är verkligen ingen säker källa för att avläsa väder.

Ut ur sta’n och in i olivlundar. Himlen färgades först röd, sedan gul. Mörka små moln blev röda undertill och såg ut som ufo:s. Vände mig om och där var bergen rosa med ett rosafärgat molnlock. Jag älskar morgnar ute i naturen!

Kom in i första byn och hörde höga, arga röster från kafenion. Hur orkar folk? Dessutom tidigt på morgonen?? Ut ur byn och upp till mitt frukostkapell. Tystnad. Getter hördes en bit bort och uppe på en bergssluttning. Antagligen precis ivägsläppta efter frukost. Och några fåglar började kvittra. Efter att ha tänt ljus bar det iväg igen.

Började känna att jag var lite ”överklädd”. Vi hade fantastiskt fint väder i onsdags, regn och moln igår och den kalla nyårshelgen finns kvar i minnet. Min hjärna hinner inte riktigt ställa om i de snabba väderrycken.

I nästa by gick en kvinna bakom mig, vi hälsade. Jag stannade och granskade en blomma på en buske jag inte sett förut. Råkade titta upp när kvinnan gick förbi mig, vi log mot varandra. Någon har sagt till mig att jag är otrolig på att se detaljer. Det kanske jag är, men jag tror att det är viktigt. Att ta det lite lugnt, titta noga och stanna och njuta emellanåt. Livet snabbspolas ganska ofta ändå.

I tredje byn blev det fikastopp. Tjejen som jobbar på kafenion kom ut och gav mig en stor kram och fick en tillbaka plus gott nytt år (på grekiska, alltså). Vi försökte prata, men min grekiska räcker inte och hennes engelska är ännu sämre. Vi lyckades i alla fall äntligen presentera oss för varandra, jag fick berättat att jag var ute på vandring, kommer från Sverige och bor i Ierapetra. Då undrade hon ”Why?”. Ja, varför flytta från Sverige till ett land i kris? Här räckte inte min grekiska, men hon lyckades få fram att vi kunde ju byta så hon flyttade till Sverige! Lite teckenspråk och några ord här och där, men nu har jag ett mål med mina lektioner i grekiska. Det är att hon och jag ska kunna föra ett enkelt samtal. Tidsaspekt: hemlig.

Så ut i olivlundarna igen och ett riktigt kuperat avsnitt. Tystnaden smeker själen, rovfåglar och bergsformationer stimulerar ögat och tankarna är i fullkomlig röra. Oj, vad det är gott att leva!

Funderar lite över det där med semester, det får bli ett eget blogginlägg imorgon.

Fjärde byn är en av mina favoriter, framför allt tycker jag om att smyga runt i den gamla delen med sina ruiner, prång och rester. För en del är det bara sten, för mig triggar dom fantasin. Mitt i ödsligheten kan jag höra en mor ropa på sina barn, se en man som sitter trött i ett kök med en kopp kaffe, någon skyndar förbi mig in i en gränd för att gå ner till affären, en kvinna står och tvättar i en balja, barnskratt rullar över taken och det ryker ur skorstenarna. Fullt med folk och aktivitet mitt i tomheten.
Förfallna hus bjuder också på roliga fotostunder med fina ljusinsläpp, vackra väggar, övergivna redskap osv. En av de gånger då jag önskar att jag var duktigare tekniskt på att fotografera.
Tittar in i några hus, jag älskar vissa detaljer som t ex de gamla taken. Den som renoverar bort dom borde få nå’t straff. (Vill du se ett riktigt fint så’nt gammalt tak så åk till Monastiraki, ät hos Jannis och be att få se gamla sovrummet. Det taket har t o m kvar det gamla vädringshålet – dåtidens ventilation!)

I byn finns mängder med katter, jag kallar den ibland för ”kattbyn”. Det lustiga med de här katterna är att de inte är magra och inte rädda. Tvärtom så ligger de tryggt och sover när man passerar eller sitter kvar och tittar i lugn och ro.

Har så många vandringar i huvudet, men det är svårt att komma ut. I nästa vecka börjar skolbussarna gå igen så då blir det lite lättare men fortfarande begränsat. Och när jag funderade på det fick jag en idé! Det finns folk som bor i andra människors hus när de inte är där som ”husvakt” eller som ser till hus och trädgård med jämna mellanrum. Jag skulle kunna bli ”bilvakt”! Ingen bil mår bra av att stå stilla för länge så jag kan ta en tur då och då. Ägarna behöver inte oroa sig för motorer och fläktar och igenrostat. Och så’nt. Och jag kommer ut på vandringar. Fast det finns alltid ett aber….min olycka i maj var väl inte den bästa marknadsföringen precis…får nog tänka ett varv till.

Framme vid Mirabellobukten, jag har korsat Kreta! Stamstället har stängt så det blir lunch på annan taverna vid strandpromenaden. Nöjd och tillfreds. Trött eftersom det inte blev någon sömn igår natt.
Kan jag få vandra 5 da’r i veckan? Det hade varit paradiset…
Tillbaka till Ierapetra med buss och verkligheten tränger sig på med handletur, disk….men nu ska jag sjunka ner i soffan med ett glas Retsina! Ha en skön fredag!

(foto från dagens vandring finns på min flickr-sida)

 

 

Sverigedagar del 3

Fortsatt bra fart. Jag vet inte vilken dag det är eller vilket datum. Skånetrafikens och SJ:s tidtabeller i västra delen av Sydsverige är jag däremot ganska bra på. Allt har fungerat bra denna veckan, det är otroligt vilka bra kommunikationer det finns i denna delen av landet. Karlstad, Alingsås, blixtvisit i Halmstad och idag Skanör. Från Skanör fick jag skjuts till Malmö, kändes riktigt lyxigt.

Helgen kommer att ägnas åt delar av familjen på Österlen och på tisdag är det dags att återvända till ljuset. Mycket snurrar runt i skallen om väder, människor, priser, mat……som jag skrev i förra inlägget får funderingar vänta till nästa vecka när jag är hemma igen.

Lite fotovisande och berättande har det blivit, roligt när människor vill se hur det är där jag bor. Och jag får en liten ”hemmados” i höstrusket. Idag har vi haft en storm igen, förresten, tror att den hette Helga. Jag hade ingen aning, tyckte bara att det var väldigt blåsigt och regnigt och trist i morse när jag gick till bussen.

Nu ska jag vila mitt trötta huvud en stund så jag bjuder på lite julstämning från Tomarps kungsgård i söndags. Och fråga inte mig varför det ligger en mjukistiger vid julkrubban.
Ha en skön andra advent!DSC00812

DSC00811DSC00815 DSC00814