Etikettarkiv: trafik

Några trafiktips till besökare

Ja, då vad det det här med trafik som jag utlovade i förra inlägget. Nu börjar en period som jag tycker känns orolig på vägarna eftersom så många turister är ute och far. Jag har försökt sätta ihop några tips som förhoppningsvis kan hjälpa dig.

Först – Grekland anses som det värsta trafiklandet i Europa. Dödstalen i trafiken på Kreta har blivit en nationell fråga pga att den är hög och offren är unga. Avskräckt? Det ska du inte bli. Grekerna utgår oftast ifrån att den som kör hyrbil är vimsig och inte så bra på att köra bil. I alla fall inte så bra som greken själv.
Personligen tycker jag att köra bil i Italien är det värsta i Europa av de länder jag varit i, men det hjälper ju inte i detta fallet.

Du är nu i bilarnas land. Och vespornas, mopedernas och motorcyklarnas. Om du går eller cyklar på landsväg så var beredd på att trafiken inte lämnar mycket utrymme och inte saktar ner. Se dig noga för innan du korsar en gata eller väg.

Nej, du har inte kommit till biltjuvarnas förlovade land. Visserligen kör de flesta som om de stulit bilen, dvs offensivt och ryckigt. Man drar på där det går och saktar in där man måste. Det offensiva visar sig bl a i att det är viktigt att köra om allt som kommer i ens väg. För att göra det så snabbt som möjligt måste utgångsläget vara i ändan på den man ska köra om. Känns det obeahgligt, blir du stressad och irriterad? Kör in till sidan och släpp förbi. Och omkörning berör även mötande trafik som måste flytta på sig om det behövs. Här finns inte ”jag flyttar minsann inte på mig!”. We are in this together!

Trafikskyltar är i stort sett samma som i Sverige. Observera att på en del hastighetsskyltar finns en underskylt som indikerar regn och under den finns en annan hastighetsskylt. Arrangemanget betyder att vid häftigt regn är den nedersta hastigheten den högsta tillåtna.

Vägskyltar till byar osv står oftast med både grekiska och latinska bokstäver. En skylt som du ska titta noga efter om du vill hitta pärlor är denna text:

ΠΑΡΑΛΙΑ    eller    παραλία  (betyder strand)

Se upp med vespor, skotrar och liknande. Är det en turist som kör så ta skydd, är det en grek så släpp fram honom. Om du inte gör det så kommer han att ta sig fram i alla fall medelst slalomkörning och risken är stor att han kommer på din vänstra sida och svänger höger eller tvärtom när du ska köra rakt fram.
Se upp med gamla, buckliga, små pick-uper! De framförs av äldre män som svänger när och var de alltid gjort oavsett om det är på National road eller en grusväg.

Några saker är samma som i Sverige:
– använd aldrig blinkers! Det är bara dumt att avslöja för andra vart du är på väg.
– att passera heldragna linjer eller spärrområden har ingenting med trafikregler eller säkerhet att göra. Det är bara en sorts street art.
– såsa inte vid trafikljus, allra helst ska du köra strax innan ljuset slår om.

Några saker är inte som i Sverige:
– här gäller inte att JAG ska fram och jag ska fram NU. Blir det rörigt i en trafikkorsning så söker man kontakt med varandra, tar det lugnt och bestämmer vem som ska köra först.
– du kan parkera i lugn och ro utan att alla sätter sig på tutan. Alla vet att nästa gång är det deras tur och grattis till att du hittade en plats. Börjar du såsa och trixa kan irritationen stiga. Släpp då förbi trafiken och börja om.
– många tror att det är ok att dubbelparkera bara man sätter på varningsblinkers. Det är det inte! Det är ok att stanna till där du inte hindrar trafiken och sätta på varningsblinkers. Blir du borta för länge eller är i vägen så hör du snart en symfoni!

Varför tycker jag att det är oroligt med turister på vägarna? Av flera skäl:
– de läser kartor och diskuterar var de ska ta av. Så börjar de sänka farten och vingla lite fram och tillbaka eftersom de har annat för sig. Stanna och läs karta!
– de ser en fin utsikt, ett charmigt hus och stannar precis där. Mitt i en kurva? Men det gör väl inget, vi ska bara ta ett foto. Nej, nej! Kör fram en bit, stanna på en vettig plats och sedan får ni faktiskt bemöda er om att gå några steg.
– mycket att titta på? Stanna ofta, skiftas om att köra. Och släpp fram bakomvarande – alla är inte på semester…
– de hyr fordon som de inte kör annars, t ex jeep, fyrhjuling. Dessa fordon ska sedan framföras på vägar som de inte är vana vid. Populärt är också att köra öppen bil där solen gassar rakt på de semestrande hjärnorna som långsamt överhettas och smälter. Ok, du är på semester, men ha lite säkerhetstänk nedpackat i bagaget.
– kör inte fortare än trafiken runt omkring! Vi blir inte imponerade, tvärtom.

Ibland hamnar man på små, smala vägar eller kör in i en by. När det gäller byar är det oftast smartare att stanna utanför och gå in för att strosa i gränderna. Men om det är smalt och du får möte – kör så långt ut till kanten som möjligt och stå still! Kretensarna är urjävligt skickliga på att manövrera med små marginaler. De fixar det!

Rädd för att köra i städer? Parkera i utkanten och ta buss eller taxi in!

Tycker du att alla förare pratar i mobil? Korrekt iakttagelse, men det är faktiskt förbjudet. För några månader sedan höll en person på att hamna i havet här i Ierapetra. Föraren satt och pillade på mobilen och reagerade inte förrän framhjulen rullade av piren. Kunde gått väldigt illa!
När det gäller böter har jag hittat en aktuell sida där du kan läsa mer: speedingeurope.com. Värt att notera är att betala inom 10 dagar så halveras beloppet!

En annan sak som du kanske reagerar på är att detta folk som sägs älska sina barn över allt annat oftast inte visar det i bilen. Bilkuddar? Säkerhetsbälte? Går bra med ståplats mellan sätena eller att sitta oskyddad i ett knä i framsätet. Jag slutar nog aldrig att förvåna mig, för mig är det så inkonsekvent. Och korkat.

Dags att tanka? Kör in på macken, men det är inte du som tankar utan det gör personalen. Kört slut på bensin mitt i natten? Ledsen, det är väldigt svårt att hitta nattöppna bensinmackar. Bensinpriset? Jag vet inte om det är dyrare eller billigare än i Sverige, men i förra veckan kostade 1 liter bensin strax över 1,6 euro.

Och se upp med ”helförsäkring” på hyrbilar! Oftast är däck och underrede undantagna. När jag hade min bilolycka 2015 hamnade firman och jag i en långdragen diskussion vilket är en annan historia, men underredet hade fått sig en rejäl smäll.

Ja, jag vet inte vad jag har glömt, men det går bra att skriva tillägg eller frågor nere i kommentar!

Och skulle olyckan vara framme eller du behöver hjälp så titta efter skyltar med den här texten:

Hoppas du inte blivit avskräckt! Hyr bil, ta det lugnt, var lite förståndig och du får se och uppleva så mycket mer!
Till sist vill jag önska trevlig semester och Καλό ταξίδι!

Vandra med mig på Kreta – tryggare än att köra bil!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

En velldi blanning!

En bra vecka går mot sitt slut. Jag kunde till slut slita mig från mitt nya, snygga diskställ och krypa in i skrivarstugan. Vi har haft skiftande väder vilket jag uppskattar mycket. När sommaren sätter igång i mitten av maj (ungefär) och mattas i mitten av september (ungefär) är det solsken och blå himmel. Det kanske låter märkligt, men det blir väldigt tråkigt med samma väder hela, hela tiden. I juli-augusti är det dessutom hett eftersom det då är högsommar. I år ser det ut som om jag slipper undan den tiden eftersom en Sverige-vistelse är planerad. Å, så skönt det ska bli!

På tal om att besöka andra länder har vi fått ett glädjande besked: Ving har utökat med ett hotell i Ierapetra och Apollo börjar så smått (från Arlanda) i år med resor till Sitia. Västra Kreta behöver icke känna fruktan. Vi här i öst är inte ute efter våra gamla glansdagar då de flesta skandinaver reste hit, men vi kan väl sprida ut det lite mer över ön. Det tjänar alla på.

På tal om turister anlände de första charterturisterna förra veckan till Iraklions flygplats så nu är säsongen igång. Det är Tyskland som är först som vanligt. Jag har kommenterat det förut och tycker fortfarande att det är märkligt att skandinaverna anländer sist och är de första att lämna i oktober. Märkligt därför att i norr pratar vi så mycket om att vi behöver ljus och är trötta på kyla, men vi stannar hemma så länge som möjligt. Eller så åker folk längre bort under vår och höst – vad vet jag!?

En sak vet jag och det är att jag en dag upplevde en kraftig berusning utan att inmundiga alkohol. Jag fick förklarat för mig vilka trafikändringar som ska göras i sta’n. Jag kunde inte få ihop det, såg bara en stor mastodontkrock framför mig. Kanske kommunen beslutat att vi ska börja öva på kaosläge eftersom de släckt ett trafikljus i en av de mest olycksdrabbade korsningarna. Hur som helst är det bra att det på vissa gator byggts bredare trottoarer för där tänker jag hålla mig och beskåda eländet. Fast kanske det blir bra, vi får se.

På tal om trafik har det nu kommit besked om flygplatsen i Kasteli som ska ersätta flygplatsen i Iraklio. Det kom bara in ett bud och de har fått grönt ljus för första etappen.

På tal om snurrigt, förresten, så är det just nu dödläge i förhandlingarna kring nästa delutbetalning av 3:e stödlånet till Grekland. IMF är ju inte med som kreditgivare eftersom överenskommelsen stred mot deras stadgar, men Euro-gruppen vill ha med dom på banan men vill inte gå med på IMF:s krav. Så nu står ett förvirrat Grekland mitt i röran och vet varken ut eller in. Kreditgivarna får dock sätta fart för i juni ska Grekland göra avbetalning på tidigare lån. Alltså måste pengar betalas ut så att de kan betalas tillbaka. Bli inte ledsen om du inte hänger med! Stödlånen är en urmärklig konstruktion som jag inte ens tror att bankerna och kreditgivarna själva förstår.
Och som grädde på moset är det grus i maskineriet inför toppmötet i Rom på lördag. För att fira EU:s 60-årsdag ska det tydligen undertecknas en gemensam deklaration. Grekland vill inte skriva på utan att det skrivs in förtydliganden, Polen och Ungern stökar på sitt håll…men det blir nog bra till slut.

Vi struntar i EU i helgen för imorgon har vi viktigare saker för oss. Då är det Greklands nationaldag! Dags för orkestern att lufta sig, skolor och föreningar att paradera, borgmästaren ska hålla tal, kransar läggas ner vid statyn på Frihetstorget, biskopen ge välsignelse och gäster i allehanda uniformer mingla runt. Det hela börjar med gudstjänt på morgonen, men de tre timmarna får grekerna klara själva. Jag ska ge mig ut och titta på folklivet fast jag vet ännu inte vilken gata det blir eftersom gamla paradgatan blivit gågata (och jodå, den är snart klar…).
Varför den 25 mars? Jo, den dagen år 1821 utropade Grekland sin självständighet från Osmanska riket. Det blev krig så klart och det varade till 1829. År 1831 var inbördeskrig nära så kungariket Grekland bildades 1932 vid Londonkonferensen och blev då erkänd som självständig stat.

På tal om självständig kan vi gå över till självstyrande. I Grekland finns den autonoma munkrepubliken Athos som EU-parlamentet tydligen börjat peta på för att de ska öppna upp sig mer. Suck! Om du är intresserad av Athos så finns en dokumentär i två avsnitt på http://urplay.se. Intressant!

På tal om intressant (det här blir en lite konstig övergång…) funderar jag ibland över djurhållning. Just nu ylar, skriker och skäller grannens ena hund. Han är antagligen inlåst i ett rum. Och i mitt hus, en våning under mig, har ett par skaffat hund som har balkongen som toalett. Deras balkong, alltså, inte min. Jag kan bara komma fram till en slutsats: det är inte så enkelt att alla vildhundar far illa och att alla hundar som lever med människor mår bra.

På tal om att må bra (det blev en snygg övergång!) kan jag tipsa om den perfekta låten för självhjälp för att varva ner, t ex i helgen. Lyssna noga på texten, skaka loss och ha en riktigt skön helg!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

 

Summering efter besök i Sverige – likheter och olikheter

Hemma igen! I natt landade jag i Iraklio, ny hyrbilsfirma väntade. Hjälp! De hade tagit en automatare! Den snälla människan körde bakom mig hela vägen ner till Ierapetra. Det kan man kalla service! Idag har jag bytt till en manuellt växlad bil så ”ordningen är återställd”.

Kom hem till en kall lägenhet. Inte mycket skillnad på temperaturen när jag öppnade kylskåpet och ”värmen” i rummet. Vi har kallt här nere just nu och ganska kraftig blåst gör inte saken bättre.

Ett år sedan jag var i Sverige – vilka reflektioner och funderingar dyker upp? Här är några stycken! Märk väl att jag inte gör jämförelser typ bra – dåligt el likn utan bara lika – olika.

Tystnad

Ute i byar och samhällen i Skåne är det tomt på folk, det är tyst. Många tror att folk här på Kreta tillbringar mycket tid utomhus, men så är det inte på vintern. Här är också ganska folktomt, speciellt en dag som den här som är kall och blåsig.
Rent allmänt ser jag oftare människor här och det är olika åldrar. Jag tror inte att klimatet är den enda orsaken utan det handlar också om olika omständigheter som t ex att här är fler hemmafruar som har sina barn hemma.
Jag uppskattar tystnaden fast efter ett tag blir det nästan för tyst…

Man ska inte överskatta folklivet här på Kreta och tro att det är liv och rörelse överallt. Bergsbyarna håller långsamt på att avfolkas, samma utveckling som vi sett i Sverige. Man kan även här komma in i en by utan att se en människa.

Nyheter

Här har jag en känsla av att leva mitt i ett nyhetsflöde. Visst, det är lokala nyheter också, men EU och konflikter är närmare i och med Greklands ekonomiska kris, flyktingström, konflikter österut osv. En kväll i Skåne var Rapports huvudnyhet en 4 år gammal undersökning av AF-handläggares attityder gentemot arbetssökande. Jag kan inte hjälpa att det känns lite ”ankdamm”…det finns en hel värld där det händer saker hela tiden!

Bemötande

Varför hälsar vi inte på butikspersonal, busschaufförer osv i Sverige? De flesta tittar inte ens på dem. De är också människor. Vad säger det om oss om vi inte längre ser varandra? Det blir ganska kallt och opersonligt.
Här hälsas det och tackas så man nästan tycker att det är tjatigt. Men det är trevligt!

Mat

Oj, vilken stor variation vi har på mat i Skåne! Vi har tyvärr tappat en del husmanskost vilket är synd, men det har kommit in så många andra influenser. Här på Kreta kan man säga att det är tvärtom. Den kretensiska maten finns kvar, är ganska traditionell. Den är både god och hälsosam, men det händer inte så mycket. Dels skulle det vara roligt om den utvecklades lite, dels skulle det vara gott om några andra kök och influenser kom in vid sidan av den kretensiska maten.

Väder

Jag hade väldig tur med vädret denna gången, ingen snö eller is. En morgon fick jag skrapa rutorna, undrar när jag gjorde det senast? Å ena sidan klarar jag mig utan det grå, mörka vintervädret i Skåne. Å andra sidan längtar jag efter svensk sommar när det är juli-augusti här. Man är aldrig nöjd, heter det ju…
Jag uppskattar vinterhalvåret mer här nere än sommaren och det beror inte bara på temperaturen. Under vinterhalvåret är vädret växlande medan det under sommaren är ganska enformigt. Det låter kanske konstigt, men efter flera veckors sol är det väldigt skönt med en molnig eller regnig dag.

Och som jag nämnde under Tystnad – här är ganska folktomt under vintermånaderna. Folk håller sig inomhus.

Trafik

En del säger att de inte vågar köra bil på Kreta och jag har all respekt för det. Jag undrar hur det känns för besökare och turister som kommer till Sverige! ”Väjningsplikt” har verkligen ställt till det. Jag tror att jag kan räkna på ena handens fingrar de personer jag sett som tittat sig omkring innan de gick ut på övergångsställe eller cyklade över vägen. Det verkar som om det inte finns någon respekt för trafik. Är inte folk rädda om sig? Speciellt nu under den mörka årstiden är det lätt att missa mörkklädda personer. Jag tyckte att det var riktigt otäckt.

I en stor korsning i Malmö var trafikljusen ur funktion och blinkade gult. Ingen sökte ögonkontakt med någon annan, inget samarbete. Alla körde samtidigt. Jag blev helt kall och tänkte att snart smäller det eller så avstannar allt i fullkomlig kaos. På något sätt lyckades jag komma helskinnad igenom. Här nere söker man kontakt, viftar och samarbetar (och ibland rycks det på axlarna åt de man tycker är korkade…). Senast idag var jag med om en mindre trafikstockning, men det redde vi snabbt ut.

Vandra, natur och kommunikationer

Jag uppskattar verkligen markerade leder och Skåneleden är fantastiskt fin. Förutom den finns olika strövområden med flertalet slingor. Här på Kreta finns E4 som man kan hitta på nätet. Det finns en del lokala slingor, men de går oftast inte att hitta på nätet eller få tag i kartor. Det är enkelt och smidigt att vandra i Skåne – här på Kreta behöver man helt klart hjälp. Här är landskapet och naturen verkligen en outnyttjad resurs.
Glädjande nog i söndags såg vi en del människor ute i Fulltofta trots dimma! Annars är det sällan man möter någon ute i skog och mark i Skåne. Synd.

Här kan jag sakna sprakande höstfärger och vårens skira grönska som finns i Skåne. I Skåne saknar jag vintergrönt. Allt är kalt, dött, trist. Här finns också årstidsväxlingar, men de är inte så stora som i Skåne. Ett stort charterbolag påstår att det på Kreta finns två årstider vilket är fel. Här finns fyra precis som i Skåne. Jag tror att jag upplever dem tydligare eftersom jag vandrar.

Kommunikationer gör det enkelt att ta sig ut i naturen. De allmänna kommunikationerna i Skåne, i alla fall i den västra delen, är fantastiskt bra. Här på Kreta är bussförbindelserna bra mellan större orter, annars är det bil som gäller. Jag tycker inte att man ska underskatta hur viktigt det är med allmänna kommunikationer eftersom de underlättar besök och kontakter. Och visst är det märkligt att ett folk i ekonomisk kris inte kräver bättre kommunikationer så de kan ställa bilen?!

Ja, det var några små funderingar. Nu ska jag förbereda för vandring imorgon och krypa i säng tidigt för det blev inte många timmars sömn natten till idag. Jag har lagt ut foton från Skåne på min flickr-sida, förresten!
Ha en skön kväll!

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

 

Uppföljning ”Unikt erbjudande – passa på!”: kommunikationer och trafik

Det har inte direkt blivit stopp i inkorgen eller fullt i kommentarerna efter inlägget i onsdags i förra veckan (det finns här). Du kan efterlysa innehåll, ställa frågor osv när som helst, det var bara jag som tyckte att det kunde vara kul att sätta lite fart på dig, läsare.

En fråga fick jag och den handlade om kommunikationer och trafik:

Hur kommer man till exempel ner till dig från Heraklion? Går bussarna även efter september? Vågar man åka på bergsvägarna när man hört att grekisk trafik är nästan värst bland de gamla EU-medlemsländerna? Kan man lita på taxichaffisar? Var hittar man bra privatchaufförer med guideförmåga och vad kostar sådant?

Då ska vi se om jag kan plita ner lite info! Och all information gäller först och främst mitt lilla hörn av världen.
Från flygplatsen i Iraklio ner till Ierapetra kan man åka transfer om man reser charter. Den tar ganska lång tid eftersom de ska lämna på hotell på vägen. Annars kan man ha hyrbil väntande, ta taxi (tar cirka 1,5 tim) eller buss. Bussen går inte sen kväll och natt, den tar också lite tid eftersom den ska stanna lite här och var. Jag tycker inte att man ska bli avskräckt av de cirka 9,5 milen för det är en fin åktur. Ta det som en sight seeing-tripp!

Bussar går hela året och mellan de större orterna är turtätheten i stort sett densamma.
Att ta sig runt i närområden med buss är inte alltid så enkelt. Till bergsbyarna väster om Ierapetra kan man ta skolbuss tidigt, tidigt på morgonen (05:45…) och tillbaka igen på eftermiddagen. Till bergsbyarna öster om Ierapetra går inga bussar.
En liten parentes: Grekland är ett utpräglat motorfordonsland (jag tycker att det påminner lite om USA), men jag tycker att det är märkligt att inte bussåkandet ökar och att man inte kräver fler och tätare turer i ett land där folk har det svårt ekonomiskt. Bensinen är t ex stundtals dyrare än i Sverige. Ändå körs det överallt och tomgångskörning är mer regel än undantag.

Det där med om man vågar åka på bergsvägarna är lite svårt att uttala sig om. Vi pratade med en taxichaufför om det så sent som igår. Är man försiktig och tar det lugnt så är det inga problem att köra. Jag vill påstå att det är betydligt tryggare att åka med en busschaufför eller en taxichaufför än med en turist. De senare stannar när och var som helst, kör för fort på kurviga vägar, behärskar inte fullt ut skarpa kurvor och små utrymmen, hyr fordon de inte är vana att köra osv. Jag känner mig minst säker att köra under högsommaren pga tät trafik och många turister.
Greklands olyckstatistik har blivit bättre – utom på Kreta, tyvärr. Varför det är så vet jag inte, men det är ett problem som man är medveten om och jobbar med.
En sak som jag tycker är obehaglig är mötande omkörning. Det har kommit i Sverige också de senaste 10 åren att den som kör om litar på att mötande trafik flyttar på sig. Här är det nästan en regel. Det man ska tänka på om man kör själv är att de där omkörarna kan vara svåra att se eftersom man här inte har halvljuset påslaget.
Och man får räkna med att både taxi- och busschaufförer pratar i mobil medan de kör trots att det är förbjudet.
Summering: var och en får känna efter vad man vågar. Jag har åkt med taxi och bussar där mitt hjärta fladdrat lite, men de vill också komma fram hela och välbehållna. Och de skickligaste chaufförer jag åkt med har varit här på Kreta.

Om man kan lita på taxichaffisar – i vilket avseende då? Jag har inte hört om någon som blivit skinnad på pengar (som kan hända i Sverige). För säkerhets skull så säg ifrån att du vill ha kvitto så är det taxametern som gäller. Om det med ”lita på” menas att de kör dit de ska så har jag inte hört någon sådan historia heller. Faktum är att taxi nästan aldrig figurerar i nyheterna. Det senaste var för några veckor sedan då en taxichaufför blev knivskuren av passagerare som inte ville betala.
Taxi har fått lite konkurrens för tidigare har det varit förbjudet för vem som helst att transportera folk. Nu får t ex hotellen hämta gäster på flygplatsen. Återstår att se om det kommer att påverka taxipriserna.

Privatchaufförer som också kan guida – man kan t ex ringa mig! Annars kan man nog fortfarande göra överenskommelser med taxichaufförer om att ”hyra” bil och chaffis för t ex en halv dag. Ett annat alternativ är att gå in på någon av de många och små ”travel agency” som finns överallt. De säljer färjebiljetter, utflykter, flygbiljetter, hyrbilar osv (de lägger på nå’n procent, s k kommission). Om de inte har tjänsten själva brukar de kunna ge information. Man kan säga att de fungerar lite som turistbyrå.

Ja, det här kanske gav upphov till följdfrågor? Skriv i kommentarsfältet så svarar jag där!

Nu ska jag sno ihop lite middag! Det blir tidig kväll för jag ska upp och åka skolbuss imorgon…..den där som går 05:45…..

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Tema ”Turist på östra Kreta”: 5. Vett och etikett

Tanken med temat är att ge några tips och lite kommentarer kring att besöka östra Kreta. Vad finns att se, vad bör undvikas osv. Heltäckande för området? Det är en omöjlighet, men något att börja med! Jag vet inte i skrivande stund hur många inlägg det blir och vilka dagar de publiceras, men de kommer i obruten följ.

Minst två saker måste vi svenskar lämna hemma när vi reser: att tilltala alla med ”du” och allemansrätten. Nyfikenhet, öppenhet och ett leende brukar fungera bra för mig vart jag än reser. Några små tips och ord kan vara bra för att bryta isen eller för att inte klampa alltför mycket i klaveret. Så idag tänkte jag skriva lite om möte med människor, trafiken och att besöka kyrkor och kloster. Du som varit i Grekland tidigare känner antagligen till det mesta. Du som besöker för första gången får här lite hjälp.

Möten

Här är alla artiga och vänliga, de reagerar starkt på folk som inte hälsar. Fråga gärna efter vad saker heter, det uppskattas. Du kan börja med jássas som hälsning och efcharistå (betoning på å) för ”tack”.
En del hälsar på varandra med kindpussar (mer markeringar i luften…), men var lugn, det förväntas inte av dig. Kan bli aktuellt om du blir nära vän med någon men de tar i så fall initiativet.
I butiker, på busstation osv – greker köar inte, men kan bli väldigt uppretade om någon tränger sig före. Låter det som en motsägelse? Bara vänta på din tur i lugn och ro.
Vanligen får du svar på precis det du frågar om. Jag har lärt mig att ställa breda frågor, t ex undrar jag inte om det går en buss till en by imorgon eftermiddag och får svaret nej. Jag tar bort ”eftermiddag” och får istället alla avgångstider under dagen. Jag har funderat mycket på varför det är så här och kommit fram till att det är antingen en språkfråga eller en informationsfråga. Service i form av hjälpsamhet finns i massor – jag råkade fråga efter en buss till Pirgos och snart var flera på busstationen inblandade för att förklara att det finns tre Pirgos och reda ut vilket Pirgos jag skulle till.

Trafik

Du är nu i bilarnas land. Och vespornas, mopedernas och motorcyklarnas. Om du går eller cyklar på landsväg så var beredd på att trafiken inte lämnar mycket utrymme och inte saktar ner. Se dig noga för innan du korsar en gata eller väg.

(eget foto)

(eget foto)

Hyr inte ett fordon som du inte har tidigare erfarenhet av. Trafiken är lite intensivare och ryckigare än i Sverige, men ute på landsvägar är det ingen större skillnad. Vid stadskörning kan det vara idé att parkera en bit ut och gå in i centrum. Blinkersanvändning är som i Sverige väldigt sällsynt. Sök ögonkontakt – greker löser många situationer i trafiken tillsammans.
På landsvägar – släpp gärna fram bakomvarande. Du kan ta det lugnt som har semester, men de kan ha bråttom. Vid omkörningar förväntas du som mötande hjälpa till genom att sakta ner eller hålla till höger. Parkera inte i kurvor o likn utan stanna förståndigt, gå tillbaka och njut av den vackra utsikten du vill se. Se upp med andra turister (dvs fordon med hyrfirmedekal) och gamla pick-up:er. I de senare kan sitta äldre man med egna körregler som bara ska från A till B så alla vet hur han ska köra – var beredd på plötsliga fartändringar, svängar, stopp mm.
I Grekland kan du se parkeringar på olämpliga platser eller dubbelparkeringar med varningsblinkers påslagna. Det betyder då inte samma sak som i Sverige utan ”jag vet att det här inte är en bra plats att stanna på men jag ska bara in om ett kort ärende och är snart tillbaka”.

Besök i kyrkor och kloster

Varför besöka kyrkor och kloster? Ja, varför inte! Jag går gärna in i kyrkor var jag än befinner mig, jag uppskattar stillheten och lugnet. Byggnaderna har så mycket mer att bjuda på som arkitektur, byggnadskonst, hantverk (bl a sniderier), konst (bl a ikonerna) och historia (många kloster har dramatisk historia som t ex gömma motståndsmän i krigstider). Ofta är också läget intressant, t ex ligger många kloster väldigt vackert i landskapet.
Det är relativt enkelt att hitta kapell, kyrkor och kloster på landsbygden för de har sina egna vägskyltar. I östra Kretas biskopsområde sattes ifjol upp informationstavlor vid de flesta byggnader. De är förnämliga! Där finns information på grekiska och engelska om byggnaden, t ex historia som byggår, byggstil, byggherre samt vilket helgon det är tillägnat, vilka speciella högtider som firas och när.

I Grekland är den största religionen den grekisk-ortodoxa. Kyrkan och religionen har stor betydelse även om kyrkobesökarnas antal sjunker med varje ny generation. Oftast väljer man att döpa sina barn efter något helgon, de flesta högtider firas i stor del i kyrkan. Det är alltså en del av den grekiska vardagen och dess påverkan och inflytande är stort, i alla fall för en sekulariserad svensk. Den grekisk-ortodoxa kyrkan har en egen flagga som från början var flagga för munkrepubliken Athos på fastlandet.

Bild från gotravelaz.com

Bild från gotravelaz.com

Förr var de flesta kyrkor och kapell olåsta, men pga stölder blir det vanligare och vanligare att de är låsta. Ibland sitter dock nyckeln i låset!

Det finns några saker att tänka på vid besök:

  • klädkod: inte visa knän och axlar. Det har lättats upp, framför allt på större turistorter och när det inte är mässa. Det är dock enkelt att ha en sjal eller t-shirt i väskan som kan läggas över axlarna.
  • entré: som icke-ortodox förväntas du inte göra korstecken (och om du vill göra det så gör det ortodoxa och inte det katolska) eller kyssa ikoner. Vill du tända ljus så finns det innanför dörren, bredvid finns myntnedkast (i kapell lägger du mynt på bordet). Det finns inget angivet pris.
  • besöka mässa: mässa tar 2-3 timmar, du kan smyga in och ut när du vill. Givetvis kan du inte gå runt och titta på ikoner osv under mässa. Sätt dig ner, korsa inte armar eller ben, slappna av, låt de mässande rösterna och rökelsen bära iväg dina tankar. Det är skön avkoppling, lyckligtvis händer det lite saker då och då, annars skulle det vara lätt att slumra till.
  • kloster: här finns inga officiella öppettider (undantag de stora som t ex Toplou som jag nämnt tidigare) utan det är upp till varje kloster. Även om ett kloster vanligen har öppet en veckodag kan det vara stängt pga olika skäl som andra sysslor, ett helgons namnsdag, alla är borta på andra ärenden. Klosterordnar är ju olika och därför har varje kloster sina regler. I förra veckan vandrade jag och besökte då ett kloster som inte accepterade långbyxor eller shorts. Hade jag haft hyrbil hade jag haft ombyte med mig, men inte på vandring. Jag frågade försiktigt och blev vänligen uppmärksammad på att det vid ingången hängde kjolar så jag svepte en om mig. För mig är det inte konstigare än att jag ber gäster ta av skorna i mitt hem. Och klostret är ju faktiskt nunnornas eller munkarnas hem.
    En del störs av att kloster ofta har en liten butik, att försäljning inte passar ihop med religion. Varför inte istället se det som att de delar med sig av sitt kunnande? Många bra naturprodukter, fantastiskt fina handarbeten och vävnader, goda viner mm. Vid mitt klosterbeök i förra veckan köpte jag en salva som snart läkt min torra, såriga armbåge.
Epitaf i Ierapetra huvudkyrka Agios Georgios (eget foto 2015)

Epitaf i Ierapetra huvudkyrka Agios Georgios (eget foto 2015)

I måndags började påskveckan och det är gudstjänster och mässor både bittida och sent. Idag/ikväll kläs epitafen (symboliserar Jesu grav) som står i kyrkan hela påsken. Imorgon kväll bärs den runt till beskådande och här i Ierapetra sammanstrålar 7 kyrkor med sina epitafer centralt i sta’n. Stämningsfullt och vackert.

 

 

Nästa blogginlägg kommer att handla om natur och mat. Kommentarer till detta inlägget, tips, frågor? Skriv i kommentarsfältet!

Καλό Πάσχα!

(eget foto)

(eget foto)

 

 

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

Tema utombys: 4. Krockar

Tänkte att jag skulle försöka ha ett litet veckotema och vad passar väl bättre än lite funderingar kring att vara och bo utomlands. Och omvänt.

Det blev ett uppehåll igår, företagsbloggen fick företräde.

Jag har tidigare skrivit om att vara öppen, lära, inte döma rätt eller fel, att man inte kan förändra utan får acceptera att saker och ting fungerar annorlunda. Och att det inte är någon idé att bli tossig.

Men självklart uppstår situationer och möten med företeelser som kan irritera, ja t o m göra en vansinnig. Det är stunder då man ser sig själv väldigt tydligt och, som någon sa, ”svenskheten” kommer fram. För det är inte så hela tiden att allt och alla är charmiga och livsbejakande och brister ut i sång och dans.

Här kommer min lista på prövningar i mitt grekiska vardagsliv! Och med ”greker” och ”svenskar” menar jag inte alla, det är bara enklast att skriva så istället för ”de flesta greker som jag träffar på…”. Ja, du fattar!?

Köa och vänta

Svenskar är världskända för att kunna köa. Jag är dessutom en person som tror att köa eller vänta på sin tur gör att allt flyter smidigt, snabbt och rättvist. De flesta greker köar inte och nummerlapp tycks vara något som rivs av slentrianmässigt. Lokalen skannas av, det konstateras att det är för många människor före, så länge går det inte att vänta, en bekant vid disken eller personal man känner zoomas in. Så går man fram, hälsar och undrar hur det står till. Och vips har man på något mystiskt sätt uträttat sitt ärende!
Jag gnisslar tänder. Oftast är det ingen som säger något. Men när någon blir förbannad så får den som trängt sig före en rejäl avhyvling inför öppen ridå. Hitintills har jag lyckats hejda mig, men en dag kommer det inte att gå utan jag kommer att applådera. Högt.

Prata, ljud och språk

En åsikt: greker är charmigt högljudda och diskuterar livligt. När de låter arga på varandra är de bara engagerade. De är inte rädda för att synas och höras. Charmigt…nja.
Det innebär att alla samtal sker med öppna dörrar och fönster. Har jag riktig otur så har mamman och tonårstjejen mitt emot samt mamman och sonen som bor bredvid mig diskussioner igång samtidigt. Som grädde på moset kan det vara dags att få hem något barn och då ställer man sig på trappen och ropar och ropar och skriker tills barnet behagar infinna sig. Och det kan ta tid.
En fascinerande sak är att greker gärna pratar samtidigt. Då undrar jag alltid vem som lyssnar. Kanske det ändå inte är något viktigt som sägs. De avbryter gärna när de tror att de vet vad man ska säga. Då kommer min svenskhet fram och kanske också gammaldags uppfostran som gick ut på att vara tyst och lyssna när andra pratar och inte avbryta. Men jag lär mig! Det är bara att fortsätta prata samtidigt som man höjer rösten.
Ingen grek går ett steg i onödan, ordet ”ela” (kom) måste vara det mest använda i det grekiska språket. Det ropas till höger och vänster, salig blandning av motorljud, ljud från ensamma TV-apparater, jalusier som hissas upp och ner, det slamras och skramlas. Ingenting görs i skymundan eller med tanke på omgivningen. Ibland vill jag bara ställa mig på torget och ropa: ”kan vi alla försöka vara tysta i 15 minuter!?” Jag är ju svenska. En svensk stör inte andra, för inte oväsen och tycker om tystnad. Vad gör jag här, egentligen? Jag är ju nästan en alien….

Språket är en avdelning för sig och det har egentligen inte med svenskhet att göra utan säger mer om mig. Är igång igen med att försöka lära mig detta språk som inte påminner om något annat, skriver bokstaven i på 7 olika sätt och använder konstiga bokstäver. Antagligen är min frustration ungefär densamma som många utlänningar känner inför svenska språket.
Och om jag en gång till får rådet att titta på TV eller lyssna på folk på sta’n så skriker jag högt. Greker pratar fort, väldigt fort. Det är som danska – inga ord, bara ljud. Ett annat tips jag fått är att lära mig användbara fraser. Tyvärr är det ett sätt att lära sig språk som jag aldrig förstått. Vad gör jag när någon svarar på min fras? Då står jag där med hakan vid knäna och fattar noll. Men det vore väl tusan också om jag inte skulle kunna knäcka koden.

Lite roligt är det att så många hemsidor och annat material som handlar om Grekland är på grekiska. Vill dom inte att andra ska förstå? Grekiska är som svenska ett ganska lokalt och litet språk. Det är dags för grekerna att inse att om de vill nå ut till oss andra så får de nog använda något annat språk.

Passa tider

En del kan nog känna frustration över att en överenskommen mötestid är att betrakta som ett mycket brett riktvärde, inte som en faktisk tidsangivelse. Jag stör mig inte så mycket på det, tycker jag fått lite träning under några år i Sverige där ”komma i tid” verkade anses som tråkigt och stelbent medan motsatsen signalerade kreativitet och upptagenhet.
Och ska jag vara riktigt ärlig så är grekerna bättre på att hålla tider än vad ryktet säger.

Regler och bestämmelser

Som svensk kan man fascineras av och nästan beundra grekers frihetskänsla och respektlöshet gentemot auktoriteter. Senaste exemplet är rökförbudet som infördes 2010 (!) och fortfarande inte fungerar enligt en artikel jag läste i veckan. Ett säkert sätt för en tavernaägare att stöta sig med lokala kunder är att påtala rökförbudet.
Det verkar nästan vara en folksport att göra allting tvärtom, men är det så smart? Samhället fungerar inte så himla bra när var och en har sin egen lilla bubbla. Som utlänning är det ibland svårt och krångligt att lösa ett problem eller förstå en situation. Vad är det som gäller egentligen!?
Visst, kanske vi svenskar är för regelstyrda eller alltför förtjusta i ordning och reda, men visst är det skönt med saker som bara flyter på? När man vet att om jag gör A så leder det till B vilket ger resultatet C. Utan att ta omvägen om M, Z och F.
Det gäller att utrusta sig med mycket tålamod och tid. Och fråga flera personer och satsa på den information som återkommer flest gånger.

Frågor och svar

Jag vet inte om det beror på språkproblem, men i butiker o likn svarar folk oftast bara på frågan som ställs. Punkt slut. Om jag frågar efter en specifik sak får jag ett ja eller nej. Inte ”nej, men vi har….”. Det verkar som att informera inte finns. Det betyder att det gäller att fråga rätt och det är inte alltid så enkelt när man inte vet fakta, det är ju liksom därför man frågar. Så något som jag kan tycka borde vara lätt att ta reda på kan ta några dagar. Bara att bita ihop.

Trafik

När det gäller trafik så stör jag mig inte så mycket. Jag tycker trafiken blivit bättre på de snart 30 år jag rest till Grekland, men det finns mycket kvar att göra. Kreta ligger t ex inte alls bra i statistik över dödsolyckor. Det går fortfarande väldigt fort och omkörningar ska vi bara inte prata om.
Jag brukar säga att de som jag är mest rädd för i trafiken är turister och äldre män i små pick-uper. Turisterna därför att de ibland hyr fordon de inte är vana vid och de är i sin egen värld där man kan stanna var som helst och när som helst eller krypa fram för att se sig omkring utan att tänka på vardagstrafiken bakom eller trycka lite extra på gasen för det är kul på kurviga bergsvägar. Äldre män i pick-uper har helt egna trafikregler och handlar på impuls, t ex kan det plötsligen vara nödvändigt att svänga tvärs över riksväg trots mycket trafik som håller hög fart.

Tar man det lugnt och är uppmärksam så är det inga större problem. Däremot tycker jag att det är obehagligt att gå vid vägkanten. Greker är inte förberedda på att någon går på vägen (varför skulle nå’n göra det?) och även om de ser en i god tid så lämnar de inget utrymme. Kanske tycker det är spännande med små marginaler. Vad händer om jag vinglar till?
Och önskan är bättre skyltning både på landsvägar och inne i städer och byar. Ibland är det onödigt svårt att hitta rätt. Det kan stå en skylt som pekar vänster – bra. Sedan delar sig vägen 2-3 ggr och det är helt skyltlöst. Gissar att det är nå’n sorts ”alla vet ju”-lag som gäller.

Till sist: folksjälen

Varför kan de inte vänta? Varför kör de så fort? Varför måste allt hända på studs? Varför måste regler brytas? Varför är det så mycket ”impuls”? Nu kommer min alldeles egna och ovetenskapliga slutsats: det beror på den oroliga själen. Greker leker med radband, nycklar och mynt. De sitter inte stilla långa stunder, ska ständigt vidare. De har en orolig historia. Inställningen att ta vara på dagen för man vet inte om man lever imorgon anser en del är uttryck för livsglädje och bekymmerslöshet, men jag är övertygad om att det är kryddat med oro. Vad ska morgondagen föra med sig för elände?

Om jag nu blir irriterad över en del saker – varför bor jag här? Ja, det kan man fråga sig, men finns det nå’n plats på jorden där man kan vara 100 % nöjd, där allt är perfekt? Där vill jag inte bo, det skulle vara trist och tradigt. Och säga vad man vill, men det är det inte här!

(Det blev ganska långt det här inlägget och det finns så klart fler roliga, dråpliga och frustrerande stunder i vardagen. De dyker upp här i bloggen när de inträffar så prenumerera på inlägg och häng med!)

Konvalescentens rapport

Konvalescens är inte lätt. Att stava till det är den första svårigheten. Undrar du om jag är sjuk eller vad som hänt så läs gårdagens blogginlägg. Jag är för svag för att skriva en sammanfattning.

Jag måste vara lite rättvis. Igår skrev jag att ingen presenterade sig och idag kom jag på att det inte stämmer. Ambulanskillarna presenterade sig, frågade mig efter mitt namn och var jag kom ifrån osv. Väldans trevliga killar.

Jag delade förresten ambulans med en liten tjej och hennes mamma. Tjejen låg på båren och verkade inte uppskatta en del kurvor. Om jag förstod det rätt (de var från Holland) så hade hon halkat på toa och slagit höften. Så olyckan kan vara framme var som helst och när som helst. Tillvaron är skrämmande och förlamande om tankarna börjar gå i de banorna.

När någon del av kroppen skadas och inte kan användas fullt ut brukar man upptäcka vad den brukar användas till och hur stor nytta man har av den. Jag är högerhänt och en kraftlös högerarm är ganska värdelös. Mest i vägen, faktiskt.

Tycker du att det är självklart att kunna ligga ner? Byta ställning i sömnen? Efter 3 nätters slummer till och från i halvsittande ställning lyckades jag natten som gick sova 1,5 tim på sidan och slumra ung 1 tim i halvsittande ställning. Det är svårt att sova i halvsittande ställning utan tv och när klockan är mer än 10 på kvällen. Tur att det finns e-böcker, veckotidningar, korsord.

Det som var lättast att justera efter olyckan var mina glasögon, det tog väl optikern cirka 01:47 min. Tänk om det gick lika lätt med kroppen. Den börjar förresten bli lite märklig, jag får nog skärpa till mig. Det gör mindre ont, ja nästan inte alls, om jag går med lite böjd och framåtlutad kropp. Lite som en neandertalare. Fick syn på mig i spegeln och det var inte tilltalande. Dessutom resulterar det väl bara i att jag får ont i ryggen istället.

Jag har mest ont i övre bröstkorgen, det gör attans ont vid djupandning och armrörelser. Det ställer till det mer än man kan tro plus att det är inte så lätt att vara justerad och leva ensam. Igår var en smula på väg att fastna i halsen och då slog det mig: jag kan inte hosta! Lite senare var en nysning på väg och det går inte. Näsan började rinna i morse, prova att snyta dig och känn efter var du tar i. Snorig neandertalare…jo, jo, det blir bara bättre och bättre.

Kroppen är verkligen inte vacker för tillfället eller så är den kanske det. De numera färgglada områdena drar bort blicken från en del skavanker och brister. Och det finns gott om färger som blått, rött och grönt. En snorig färgrik neandertalare.

Sjukvårdspersonal ger så bra och förståndiga råd, men de blir ibland komiska när de inte tar reda på hur man har det. En sjukgymnast tyckte för några år se’n, när jag hade en stressfraktur i foten, att jag inte skulle gå. T ex inte gå och handla. När jag undrade hur hon tänkte att jag skulle få mat så…..kvitt vilket, vi släpper det gamla.
I lördags fick jag veta att om 3-4 veckor är sprickan läkt och tills dess får jag inte lyfta. Jag frågade inte efter några detaljer så jag vet inte om jag får bära kassar från affären. Däremot så berättade jag att jag vandrar och undrade om det var ok att ha ryggsäck. Det var det inte, men gå får jag. Har många fickor i vandringskläderna så det mesta ska nog lösa sig, men vattenflaskorna? Tacksam för tips!

Tänkte igår kväll att jag vill ha morgondagen bara till vila, ingenting annat. Kroppen ska få vara ifred och ta hand om läkning. Men det vet ju alla att det går inte när man är egen företagare, det säger ALLA. Så tänkte jag att det är ju bara trams. Livet har knackat mig på axeln, bara att stanna upp. Kan jag inte så kan jag inte. Bättre att ta några dagar nu och sätta fart senare.

Tycker du att jag verkar vara på gott humör? Det är jag inte. Jag hatar att vara begränsad. Och jag hatar när jag gör dumheter eller stora oplanerade händelser som får så stora konsekvenser. Enda sättet att överleva är nå’n sorts galen absurd ironi.

Och det skadar inte med lite perspektiv. Några dagar är jag hänvisad till vila, se’n att ta det lugnt ett par veckor. Säg 4 veckor i ett liv på 56,115 år. Vad är det? Och det kunde varit värre. I helgen dog 4 personer i 3 trafikolyckor på Kreta. Bl a körde en bil av vägen (känns det igen?), i den satt två äldre herrar, de rasade ner i en ravin (plötsligen tacksam för mitt dike).

Det blev ett långt, lite rörigt och snackigt inlägg. Antagligen börjar jag bli uttråkad vilket kan vara ett gott läkningstecken. Får bara inte glömma att det kan gå fortare för knoppen än kroppen. Nu ska jag laga middag, det blir soppa. Det bör jag väl kunna få i mig utan problem.