Etikettarkiv: tag

Några tankar kring virus och att resa

Jag hade bestämt att inget virus och ingen gränskonflikt i bloggen, men det är givetvis svårt att undvika. Idag hade jag tänkt skriva ett annat inlägg, men det blir om SARS-CoV-2 så har vi det ur världen. Kanske kommer kommentarer i andra inlägg, men i detta ska det få grassera (!) fritt och ensamt. Anledningarna till att jag inte tänkte skriva om viruset var flera, bl a så figurerar det Läs mer

Köldknäpp och en riktig velpotta

Riktigt så här illa är det inte…än!

Köldknäpp
Igår kom en köldknäpp! Vi har haft fina dagar, men vintern är ju inte slut än. I morse var det drygt 6 grader vilket vid halv elva-tiden stigit till fantastiska 7,7 grader! Snön ligger längre ner än vanligt på sluttningarna på Dikti-massivet och i Thripti-bergen är det inte endast högsta toppen som fått snö. Så Läs mer

Turisttips till Minos

Som vanligt den här tiden på året är det ingen reda på bloggandet. I högsommarhettan har jag fullt upp med att ta mig runt i tillvaron – svettig och urlakad. Idag har vi hård vind och temperaturen har gått ner så nu är det bloggdags!

Vid mina besök i Skåne känner jag mig mer och mer som en besökande betraktare och en del fenomen blir tydligare, mer komiska och underliga jämfört med vardagen i en annan miljö. Så jag började fundera över hur en kretensare som besöker Skåne skulle reagera och behöva veta. Läs mer

Väder, arbete, säsong, foto och lite annat

Fint vårväder idag efter en blåsig helg. I fredags fick nordvästra Kreta en riktig snyting – igen. Jag känner verkligen med dem där borta med raserade broar och vägar och annat elände. Som grädde på moset har de idag haft en jordbävning mellan de smala halvöarna som sticker ut väster om Chania och den var på 4,2, på 8 km djup och inte långt från land. Väldigt glad att jag bor i sydost med sina för- och nackdelar, för tillfället bara fördelar. Var och en får sitt, men det Läs mer

Aktuell diagnos och nyheter i korthet

Väldig tur att jag har en blogg och inte en vlogg för här hostas det i kubik. Jag är inte bara förkyld utan har också fått luftrörskatarr. Ska det va’ så ska det va’ rejält. Visserligen är jag självdiagnosticerad via 1177.se, men mina symptom är som ett riktigt skolexempel så läkarbesök kan jag hoppa över. Tre till fyra veckor låter inte så tilltalande, men det är bara att bita i det sura äpplet. Och hoppas att jag kan hosta så länge utan att bröstkorgen går sönder Läs mer

Stilla söndag

Det blev en lång resdag i fredags med lite förseningar här och där, men det är så’nt man får räkna med. Gick hemifrån vid 6-tiden, så var det buss-flyg-flyg-tåg-tåg-bil och vid 20-tiden (21-tiden ”min tid”) var jag på plats på Österlen. Det blir dock tydligt hur trist det är att resa ensam när det uppstår dödtid på flygplatser och stationer.
Igår var det överraskningsbesök hos modern på äldreboendet och midsommarmat hos syster. Läs mer

Resa och väder

Att resa är tilltalande som idé. Vidga sina vyer och nya upplevelser. Flygplatser kokar av liv. Människor som är på väg till incheckning, säkerhetskontroll och gate. Det ligger massor av förväntan och glädje i luften. Men….så kommer vi till själva resandet som jag tycker är väldans trist. Mycket väntan, många transporter hit och dit. Man knös ihop med en massa människor varav en del inte är till sin fördel i grupp (milt uttryckt). Idag ska jag resa med buss + flyg + flyg + Läs mer

På resande fot, del 2

Att dö är att resa en smula skrev Stig Dagerman. Jag tycker vi vänder på det: att resa är att dö en smula. Visst, att resa är löften om nya intryck och upplevelser, ledighet, avbrott i vardagen, ge en känsla av frihet, kanske t o m äventyr. Men det finns också en baksida: alla dessa människor som man föses ihop med och måste stå ut med. Det går liksom inte att komma undan. En del av ens kärlek till medmänniskorna dör en smula.

Varför finns det alltid någon som sitter och skriker i sin mobil som om de var alldeles ensamma och personen i andra änden stendöv? Eller de som absolut ska ringa fast alla vet att förbindelsen bryts ofta på tåg och så sitter de där och hojtar ”Hallå?”. Nästa gång ska jag försöka mobilisera resten av vagnen till att svara ”Ja, vi är kvar!”.

Jag har full förståelse för att misstag och felbokningar leder till irritation och ilska, men snälla, kolla upp noga innan du sätter igång och spelar ut hela registret. Det må vara tacksamt med publik att brösta sig inför, men jag lovar att fallet blir så mycket större. Som mannen som gjorde klart för hela vagnen att Tågab är ett jävla bolag som han var så satans trött på för dom lyckas minsann ALDRIG göra nå’t rätt tills han fick hjälp att läsa sin biljett….jodå, han satt i fel vagn och på fel plats. Och vi var några stycken som log.

Så skönt det är när passagerare som kläcker ur sig den ena pinsamheten eller dumheten efter den andra sitter strax bakom en själv så slipper man försöka hålla ihop ansiktet. Jag är ofta frestad att vända mig om och säga att ”den där Nisse som ni pratar om är min bror”. Det är märkligt hur namn och omdömen och information om privata förhållanden osv flyger ut ur en del människor. Tänk lite grann, du vet inte vem som sitter runt omkring dig!

Ibland känner jag att det borde finnas olika sorters sittplatser. Jag är 179 cm lång och har långa ben så att tappa något på golvet är en mardröm. Jag måste vika ihop mig trefalt, luta mig neråt och framåt utan att slå huv’et i bordet eller stolsryggen framför och…ja, vi kan stoppa där, det är ingen vacker eller graciös syn. Skulle tro att det är i ungefär samma liga som Mr Bean. Det är inte roligt att förödmjukas och vara till allmänt åtlöje så mer plats för oss som är långa och dessutom börjar bli stela.

Många hittar bara fel på kollektivtrafiken så här kommer lite motvikt: under mina resdagar förra veckan (6 enskilda resor) med olika bolag hade vi inte en enda försening eller annat strul. Internetbiljetterna landade smidigt i mailboxen och fungerade jättebra (bokade allt via SJ trots att det var 3 andra bolag som utförde resorna). Trevlig och hjälpsam personal. Ja, jag vet inte vad man mer kan begära…några passagerarbyten kanske…

På resande fot, del 1

Jag har varit på resande fot några dagar för att hälsa på vänner i Karlstad och Alingsås. En så’n där stannar-flera-dagar-måste-nerbäddas-besökare, ni vet. Det finns ett talesätt: ”På tredje dagen luktar både fisk och gäster” så jag stannar aldrig längre än så. Kan vara bra att veta.

Hur som helst, resa ger utrymme för observationer och funderingar. Här några kortisar:

Berusad man på station pratar med några ungdomar:
– Var kommer ni ifrån?
– Stockholm.
– Nej, jag menar var kommer ni ifrån?
– ??
– Egentligen!
– Ah, Libanon.
Jag funderade på att sticka fram näsan och säga: jag kommer från Skåne.

Öresundståg från Göteborg gör att jag känner mig hemma redan innan tåget startat. Fast visst är det lite märkligt samtidigt. Jag menar, Öresund+Göteborg = fel. Kanske dags att ändra namn?
Och visste du att Öresundstrafiken har en egen tid eller kan det vara dansk tid, månne? De har skruvat fram klockan 2 timmar istället för 1 timme. Undrar om det bara gäller den digitala klockan på tågen eller om hela tidtabellen är skruvad?

Kan nå’n förklara för mig varför så många människor trycker desperat på dörrknapparna på tågen så snart de stannat? Skulle gissa att tidsvinsten är 1-2 sekunder eftersom trappsteget måste gå ut hela vägen innan dörren öppnas. Hur stressade kan folk bli? Hur mycket tid kan man jaga och för vad?

Västtrafik är ett roligt bolag! Eller vad sägs om:
Glöm inte att dra […]-kortet före och efter resa. Om ni har problem med kortet får ni själva leta upp tågvärden i framdelen av tåget.
Hepp! Nå’n borde reda ut begreppet s-e-r-v-i-c-e för dom.

Varför hamnar jag alltid innanför någon som somnar vilket gör att väluppfostrade, hänsynsfulla lilla jag knappt vågar andas eller röra mig och känner mig bufflig och stökig när jag måste väcka personen för att kunna stiga av på rätt station?

Och varför inträder akut hunger med smygande svältdödskänsla i en ganska välgödd västerländsk kropp när den hör ”Tyvärr, vi har ingen serveringsvagn idag!”?

Ett gott råd: titta inte på QI i folksamlingar! De blir skrämda till hjärtinfarkt när du plötsligen skrattar högt. Dessutom tycks det vara nå’t opassande och störande med glada människor.

 

Om taggning

Jag kom allra först i kontakt med att tagga när jag för några år sedan började lägga upp foto på flickr.com och det var inte kärlek från första stund. Ska de beskriva det jag fotograferat eller skrivet? Ska jag försöka lista ut vad folk använder för sökord? Vem vill jag ska få sökträff? Jag erkänner – mina taggningar håller inte hög klass.

Jag är heller inte bra på sökoptimering och annat obegripligt som jag snart måste ta tid och lära mig. När någon förirrar sig in och tittar på mina foto blir jag glad, ännu gladare om någon klickar ”favorit” eller skriver en kommentar och likadant är det här på bloggen. Det blir liksom lite roligare och intressantare med lite utbyte.

Ibland händer märkliga och konstiga saker i cyber space. Jag la upp foto den 2 mars där 1 foto idag nått över 100 visningar. Mycket ovanligt på mina foto så när den första glädjen lagt sig inställer sig frågan varför? Visserligen ett snyggt komponerat foto, men en vindflöjel?? Hur intressant är en så’n???

Då slår det mig – hur har jag taggat? Kan det vara så att…..In i statistiken och titta lite djupare och bland redovisningen över sökkällor hittar jag
Searched for: cock
med samma antal som visningar av fotot.

Jaha, ja, ja.