Etikettarkiv: bagage

Hemma igen!

12 svar

Så är jag hemma i Ierapetra igen efter bra dagar i Skåne med modern, systern, vänner och vårdpersonal. Ja, jag har alltså inte varit intagen nå’nstans utan varit på diverse tester och undersökningar. Gott julbord har jag njutit av samt mat som inte finns här (creme fraiche, korv med mos, ishavsräkor…och en massa annat) och givetvis favoritvinet och andra goda viner. Lägg inte ner Systembolaget, denna fantastiska specialbutik.
Denna gången delade jag foton på facebook nästan varje dag på uppmaning av några grekiska vänner som är lite nyfikna på Sverige och var jag kommer ifrån. Höstgråa Skåne är i och för sig inte så tilltalande, men några foton blev det.

Jag har alltså både flugit och kört bil så jag antar att jag nu borde ha förfärligt dåligt samvete. På sociala media är klimatmedvetenheten hög, men som så ofta verkar alla fokusera på en sak i taget utan helhetsperspektiv. För en tid sedan var det kor, se’n blev det plast och nu är det flyget. Eller rättare sagt den del av flygandet som är ”nöjesflyg”. Inget ord om andra resenärer, lastflyg eller militärflyg. Ibland kan jag inte låta bli att fundera över om högröstade ”miljönissar” någonsin vistas i den där naturen som de så hett vurmar för. Hur som helst, jag gör vad jag kan i min lilla tillvaro och har inget dåligt samvete.

När jag är i farten händer det ofta en del oönskade saker. Det började med att jag skulle hämta hyrbil, fick numret på p-fickan och gick dit. Där stod ett stort muskedunder och som tur var visade det sig att de gett mig fel nummer. Ut till rätt bil som såg helt ok ut (jämfört med muskedundret) tills jag kört en kort bit. Oj, vilken stor bil! Och fler knappar, lampor och indikatorer än i en cockpit på ett plan! Jag skulle ju bara transportera mig, inte sköta trafikbevakningen i södra Sverige. Lyckades slå ifrån det mesta, men det måste göras vid varje start. Irriterande, men inte fullt så irriterande som det förvirrade fruntimret som i tid och otid pratade. Hon varnade mig bl a för långsam trafik, vägarbete längre fram, djur på vägen och inte en enda gång hade hon rätt. Någon av mina vänner sa ”Det är väl inte så konstigt att hon har fel – det är ju en dansk hyrbil!”. Jag hittade inte hur jag skulle få tyst på henne så det fick bli ett audiellt ”Håll klaffen” varje gång hon upplät sin stämma.

För övrigt förstår jag inte de som tycker det är obehagligt att köra på Kreta eftersom jag tycker det är obehagligt att köra i Sverige. Och det blir värre för varje besök. Medelhastigheten (eller vad man ska kalla det) är väldigt hög och JAG ska fram NU. Gud nåde dig om du ligger i 98 där högsta tillåtna hastighet är 100. Det verkar nu vara vanligare med stora biltanks än vanliga, normala bilar. Kanske de där stora maskinerna invaggar folk i nå’n sorts trygghet? Inte vet jag, men nervös blir jag och det ska mycket till för att få mig att bli det.

En annan sak med trafik: hur vågar folk gå och cykla med näsan i mobilen? T o m i värsta morgonrusning? Det ser jag aldrig här nere. Jag tycker greker använder mobilen mycket, men det är inget mot Sverige. Kanske därför några skandinaver jag träffat i år kommenterat det låga mobilanvändandet här.

Ja, vad tokigt har mer hänt? Jo, jag skulle på en av mina favoritjulmarknader! Skåne är fullt av julmarknader – stora och små, i slott och byskolor – så man behöver inte åka någon annanstans. Jag hade tittat på samlingssidan på nätet över skånska julmarknader och i söndags satte jag kurs och fart (manuellt…) till Högestad gods. Väldigt lugnt. Väldigt tomt. Väldigt stilla. Det hade varit bättre om jag varit där en helg tidigare. Eller att datum varit rätt på nätet.

Tidigare på söndagen skulle jag sätta på mina glasögon, men höll bara en skalm i handen. Jodå, den hade lossnat. Med lite superlim lyckades vi få ihop en högst tillfällig lagning som gav upp dagen efter. Om du ser ett nytt glasögonmode med bara en skalm så vet du vem som startade den trenden. Och så gick jag omkring tills jag kom hem i onsdags natt. Spännande? Ja, så tillvida att jag till slut var blek av syrebrist eftersom jag var rädd att andra skalmen också skulle ramla av.

Säkerhetskontroll är lite halvtråkigt när man glider igenom och precis tvärtom när man blir utvald som ”stickprov” vilket jag blev på Kastrup. Först datorn, sedan hade det blivit utslag på min ryggsäck. Jag förstod ingenting. Den trevliga kvinnan öppnade ryggsäcken och blev förvånad över mitt halva apotek, men jag förklarade varför. Men vad hade gett utslag? Hon såg lite trött ut inför tanken att behöva öppna varenda låda och burk när det slog mig: nässpray! Sex månaders specialspray ger utslag, men eftersom allt var obrutet och försett med ordinationslappar så släpptes jag igenom. Denna gången. Får tänka på det nästa gång.

Ute vid gate blev det kaos. Aegean har äntligen börjat strama upp, dvs följa, reglerna om handbagage. Det var en del som fick packa om och lämna in sina väskor, men inte förrän de tjafsat en stund. Så skulle vi gå ombord och då hade markpersonalen fått nog. Som vanligt förstod inte folk instruktioner typ ”rad 20 till 30” utan skulle gå ombord nu omedelbart som om planet skulle lyfta utan dem. De motades helt enkelt bakåt av personalen!
Inne i planet tog det sin lilla tid innan allt var stuvat och vi missade vår slottid med drygt 30 minuter. Vad är det som gör att folk har så svårt att skiljas från sina tillgångar några timmar? Eller vänta vid ett bagageband 15-20 minuter? Nu fick vi ju väntetid i början av flighten istället för på slutet! Och det uppskattades inte av oss som hade anslutningsflyg, men vad gör det?!
Givetvis blev det för kort tid mellan flygen i Aten så jag fick ingen väska i Iraklio, men den kom dagen efter. Inget större problem om man bara följer regeln ”packa i handbagaget det du inte kan klara dig utan”.

Panda och jag blev överlyckliga över att ses igen! Tyckte att han verkade piggare och mer framåt än vanligt. Han må vara enkel och elementär, men det räcker bra för mig. Hela vägen ner blåste det mycket vilket inte var skönt att köra i, men mitt i natten är det nästan ingen trafik. Till min glädje såg jag att vägarna var blöta ända från flygplatsen till Ierapetra och det fanns t o m riktiga små sjöar här och där. Underbart! Och snö har kommit på alla bergsmassiven utom Thripti-bergen vilket också är underbart. Det får gärna fortsätta så här december-januari-februari för den här ön behöver mycket vatten. Och då menar jag MYCKET. Jag kan stå ut med att bara ha någon enstaka vandrarkund och vandringsdag under de tre månaderna i utbyte mot vatten, vatten, vatten.

Steg in i ett kylskåp och tänkte på alla som säger att ”jag önskar att jag var på Kreta nu!”. Nej, det gör ni inte alls för det är inte sommar. Min utfrysta lägenhet börjar bli någorlunda uppvärmd nu idag (sen fredag eftermiddag). Nu gäller det att köra värme hela tiden för oisolerade hus blir fort nerkylda.
Jag avundas de varma, sköna husen i Sverige, men de har en baksida och den heter torr luft. Två dagar i Sverige och mina läppar går sönder, huden kliar, håret blir platt och livlöst. Då uppskattar jag plötsligen vår högre luftfuktighet här nere. Jag vet inte om det är den torra inomhusluften eller kylan som gör att jag känner av mina skraltiga knän som jag ytterst sällan känner av här.

Igår fanns ingen frukost i huset så jag gick till stamstället. Där behövde jag inte betala för det var Nikolaos’ namnsdag (en del helgon är större än andra)! Sedan var det tillbaka till verkligheten och vardagen: dags för lektion i grekiska……

Ha en skön och fridfull 2:a advent! Jag ska på utflykt – berättar mer på måndag!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Tema Att resa: 2. Själva resandet

15 svar
resvaska_expressen_se

Foto: expressen.se

Resdagen är här, vi är packade och fulla av längtan och reslust. Fast det där med längtan och reslust tar lite ledigt efter en stund. Människors beteende i grupp kan till viss del vara underhållande, men är oftast påfrestande. Nu gäller det att vara utrustad med mängder av tålamod och överseende och människokärlek. Jag lyckas inte alltid så bra med det, men lyckligtvis brukar ”svälj och håll masken” fungera.

Det finns så klart många olika kommunikationer, men vi utgår här från att vi ska resa en längre sträcka och har valt flyg. Ja, ja, det är inte bra för miljön, men det är en annan diskussion.

Tillhör du de där som ska åka till flygplatsen i sista minuten eller gärna lite senare? Jag tillhör den andra gruppen, dvs de som har gott om tid. Jag tycker inte om att börja en resdag med hjärtat i halsgropen och stress i magen. Så fungerar jag för övrigt för det mesta, det är kanske ett personlighetsdrag. Alltså är jag på flygplatsen senast 2 timmar före avgång, om jag åker tåg dit har jag gärna ett tåg tillgodo.

På flygplatsen

Ofta idag ska man själv checka in när man reser reguljärflyg. Det är lite stökigt första gången, men tar man det bara lugnt så upptäcker man snart hur smidigt det är. Jag passar på att välja bort det där mittensätet som jag alltid får när jag reser ensam.
Så ska bagaget lämnas och då är det dags för dagens första kö. Det brukar gå ganska bra förutom de där drömmarna och de som plötsligen ska ha familjeråd eller arbetsplatsmöte. De blir en propp i systemet och jag undrar lite smått varför det är så svårt att koncentrera sig på det man ska göra här och nu.

Tyvärr träffar man de här typerna igen vid säkerhetskontrollen. Du vet, de där som inte rör en fena förrän de är framme vid bandet och då ska leta upp laptopen, ta av livremmen/skärpet, ta av sig jackan och vika ihop den osv osv. Under hela vägen fram i kön gjorde de ingenting, de såg inte ens skyltarna som uppmanar till att förbereda sig. Så stoppas allting upp för efter säkerhetsbågen får de problem igen. De verkar förvånade över att de lådor som kommer ut på bandet är deras och givetvis måste de ta på sig och lägga ner allt precis exakt där de går och står. Ta sina grejer och gå en bit bort? Icke!

Boarding!

Boarding är en företeelse som jag alltid känner en viss trötthet inför, men samtidigt nyfikenhet. Vad ska dom hitta på idag? Smidigast och snabbast vore om de 10 bakersta raderna gick på först, sedan nästa 10 osv. Av någon underlig anledning börjar man med de som betalt mest för sina biljetter så att vi andra kan knuffa runt dem och sucka över att de står i vägen. Varför inte låta dem sitta i lugn och ro för att gå ombord snabbt och störningsfritt när vi andra är klara?
Jag vet att det inte skulle fungera. Ibland görs försök att boarda i omgångar, men eftersom alla beter sig som om ingen hade biljett och det gäller att hålla sig framme om man ska komma med så fungerar det aldrig. Riktigt komiskt blir det när vi passagerare får åka buss ut till flygplanet. Då är vi plötsligen blandade igen i bussen i en enda röra!

Något som numera också gör att boarding tar lång tid är stuvningen av bagage. Många väskor borde stoppas vid gate eftersom de är för stora och många har två väskor, dvs ett handbagage och en resväska. Jag vet inte varför flygbolag och markpersonal är så flata, men nu kommer fler och fler flygbolag ut med nya grepp som t ex att ta betalt för bagage inne i kabinen. Kabinbagage är inte heller vägt så det är bara för oss andra att hålla tummarna för att vi inte får bagagehyllan i skallen.
Nu i januari flög jag bl a med SAS och när vi boardade sas det i högtalarna: ”Ni som lyckats få med er två bagage in i kabinen ska placera att bagage under stolen framför er.” Jag måste erkänna att jag gillade ironin i lyckats och det faktum att bagagesmygarna fick mindre benutrymme.

pixabay_com

Foto: pixabay.com

Upp, på väg och nere

Så är vi klara att ge oss iväg och då kommer den där säkerhetsinformationen. Lyssnar du? Vet du var nödutgångarna finns? Jag tycker säkerhetsinformationen är lätt att förstå, men så är det inte för alla. Elektroniska apparater med sändning ska vara avslagna eller satta i flygplansläge under hela flygningen – enkelt, eller hur? På flygningen Aten – Kastrup för några veckor sedan satt jag mellan en kille som surfade på sin mobil och en äldre dam som messade på sin mobil (bl a det informativa ”vi är i luften”…). Under färd, uppe i luften.
Jag är inte rädd för att flyga, men jag är dum nog att tro att säkerhetsinstruktioner finns av någon anledning. Och att det inte är upp till mig att bedömma om de är rätt eller inte. Man är ju liksom inte ensam så tanken får gå lite längre än näsan räcker.

Min erfarenhet är att jag hellre flyger reguljärt än charter. Det är lugnare och tystare på de reguljära flighterna och urvalet på avgångstider är större. Samtidigt så har charterflyget den stora fördelen att de oftast är direktflyg. Mellanlandning fungerar bra, men är lite tråkig väntetid och den totala restiden blir längre.

Landning och alla ska av med en gång fast dörrarna inte ens är öppna. Vad är det folk har så bråttom till att de tror att det går fortare att inte komma någonstans om de står upp än om de sitter ner? Det blir bara trångt, knuffligt och bökigt.

Hämta incheckat bagage vilket går snabbt numera. Banden kommer snabbt igång jämfört med förr så här har förbättringar gjorts på något sätt. Av någon underlig anledning har jag blivit lite smånojig. Jag har rest så många gånger nu att det snart måste vara dags för mig att min resväska gått sönder. Jag menar, hur länge kan statistiken vara på min sida?

Bara transporten från flygplatsen kvar. Många, framför allt tydligen skandinaver, undviker ”lång” transfer. Jag undrar hur lugn och ro och genuint går ihop med att bo nära flygplats. Jag tycker om transfer bara den inte ska lämna på alltför många hotell. Transfern är ett bra tillfälle att orientera sig och se var man är. Som en sight seeing-tripp!

Kul att resa – i alla fall

Att tycka att själva resdagen inte är speciellt rolig betyder inte att idén att resa forlorar sin charm och lockelse. Det är bara en lite tråkig och irriterande tröskeln som ska passeras. Roligare när man har sällskap, då blir inte väntetiden så lång. Och man kan tillsammans studera, kommentera och skratta lite åt medresenärer. Det går väl inte an, tycker du kanske, men var säker på att någon studerar, kommenterar och skrattar åt dig. Det brukar bli så när olika människor som inte känner varandra förs ihop.

Ut och upptäck världen – resdagen är bara en parentes som snabbt passeras!

PS. Roliga, tokiga, irriterande resminnen? Skriv gärna i kommentar!

Nästa inlägg i temaserien: efter resan.

dsc02222


Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

Sverigerapport 1

16 svar

Är på Sverigebesök så bloggandet är lite ryckigt. Hoppas du hänger med i alla fall!

Det blev en lång resdag i måndags. Jag blev hämtad kl 4 på morgonen i Ierapetra och vid 14:30 var jag framme i Baskemölla på Österlen (lokala tider!). Allt gick bra, men här är några korta tankar:
– Minns du när det nästan inte tog någon tid alls att boarda ett plan? Nu tar det evigheter innan allt handbagage är stuvat. Och de flesta väskorna är större än tillåtet mått och inte vägda. Det känns inte alls bra. Konstigt att inte flygbolagen sätter ner foten. Är vi verkligen så stressade att vi inte kan vänta några minuter vid bagagebandet? Säkerhet och hänsyn kommer först, tycker jag.
– Har du hämtat hyrbil på Kastrup? Det har inte jag så detta var första gången. Lite nervös var jag för att hitta rätt på- och avfart, jag kör ju dessutom inte bil så ofta nuförtiden. Jag fick nycklar och info, men tror du att jag hittade p-huset där bilen skulle stå? Nä, jag snurrade runt ett slag, gav upp och gick tillbaka till uthyraren. Jodå, deras vägbeskrivning stämde inte riktigt, därav att det blev lite oklart. Hittade bilen till slut, en så’n där nyare bil som tutar och piper väldigt irriterande och instrumentpanelen liknar mer än julgran än en instrumentpanel i en bil. Fast det passar ju bra denna tiden på året. Det var i alla fall väldigt enkelt att hitta rätt.
– När jag körde över bron mötte solen mig och jag såg Skånes kontur. Det var ett annat välkomnande än ifjol! Men det kändes inte som ”välkommen hem” utan som ”hjärtligt välkommen”. ”Hemma” är ju nu någon annanstans…

Utsikt mot Stenshuvud från hamnen i Baskemölla

dsc02383

Gammal fiskebod i Baskemölla

Solen tyckte att den gjort sitt i måndags så igår och idag har det varit grått, grått, grått. Och dagarna är så korta. Jag är inte klimatflykting, dvs det var inte anledningen till min flytt. Jag upptäckte redan på 90-talet när vi bodde i Genève att jag mådde bättre av ljus jämnare fördelat under året. På Kreta har det härliga ljuset året om verkligen blivit en ”flyttbonus”. Och längre dagar på vinterhalvåret.
Lyckligtvis har det kalla vädret som inledde november dragit vidare och vinden har tagit ledigt – riktigt behaglig temperatur så här långt!

Det finns en del saker som man reagerar lite lustigt på när man varit utomlands ett tag, i mitt fall är det 1 år sedan jag var i Sverige. Så mysigt (!) det är att gå runt i en livsmedelsbutik och veta vad varje sak är och det man inte vet tar det bara 5 sek att ta reda på vad det är. Och jag var på Systembolaget idag. Vilket utbud! Hittade favoritvinet, men behövde ändå lite hjälp av personalen och de var lika kunniga som vanligt.
Och jag har börjat äta den ena godsaken efter den andra. Började i måndagskväll med creme fraiche…se’n har det blivit Lindts choklad, svenska köttbullar, torsk, lussekatt… Inte tillsammans, alltså.

Imorgon reser jag vidare på Österlen, närmare bestämt till Kivik. Och i helgen drabbar jag Ystad!
Ha det gott!

Den här texten har legat här så länge så jag är övertygad om att du inte längre läser den eller kanske inte ens ser den! Du ska alltså komma och vandra på Kreta med mig! Och glöm inte att tipsa ALLA du känner!! Vandringssäsongen pågår fram till mitten av juni.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS.  Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!