Etikettarkiv: läkare

Lugn och fin dag som kunde slutat med mord…

Alla människor pratar väder. Det sägs ibland att det är typiskt svenskt, men alla jag träffat från alla möjliga och omöjliga länder pratar väder. Och det vore väl konstigt annars eftersom vädret formar vår tillvaro. Vi har under några dagar levt under ett lock av Sahara-damm. Under locket blir det äckligt varmt eftersom luften inte kan ta sig någonstans. Som att stå i en tryckkokare. Det går ut dammvarning och uppmaning till de som har luftvägsbesvär att stanna inne.
Jag såg på nätet en dag att någon förtjust utropade att så härligt vi hade det på Kreta, det var ju 25 grader! Temperatur säger inte mycket om vädret och på denna stora ö är vädret väldigt olika mellan olika delar. Använd gärna meteo.gr! De har väderstationer över ön så där kan du se prognos och statistik för olika orter. Undrar du hur den fungerar så hör av dig, jag förklarar gärna men inte här i bloggen.

Igår var jag för första gången hos privatläkare. Jag ringde på förmiddagen för att boka tid, men så går det inte till. Man går dit under hans öppettider och sätter sig i väntrummet. Jag såg fram emot att han skulle fixa mitt öga som jag haft lite bekymmer med sedan december. Goda nyheter tyckte herr doktorn: ingen skada och ingen sjukdom utan en åldersförändring. Jaha, undrade jag, vad gör vi åt det? Svaret var att det finns inget att göra utan detta kommer jag att ha resten av livet. Det var lite av en chock och när jag gick hem var jag tacksam över att jag planerat vandring idag. Egentligen för att försöka komma bort från dammet, men nu hade jag något som behövde smältas. Vandring låter tankarna jobba på egen hand och naturen är en stor, läkande famn.

Uppe i bergen blåste det och luften var betydligt bättre än nere i sta’n – skönt! Jag vandrade till liten by där det finns ett litet kafenio. Om du är i Grekland så tänk på att även kafenio i små byar serverar mat. Och vilken mat! Men du får ta vad huset har just den dagen. Jag beställde bondsallad/lantsallad (vi turister kallar den ”grekisk sallad”). På landet tar man vad som är moget just nu och vad som finns hemma. Den är alltså aldrig likadan så det finns ingen ”äkta grekisk sallad” mer än att basen är tomater och gurka.
Tzatsiki fanns inte idag, men han hade en oströra som han påstod var ”spicy”. Det var den inte utan väldigt smakrik och god. Aldrig ätit något liknande så det var nog mor i husets eget recept. Jag fick också in något som liknade ostpajer, men det var annan deg. De har riktigt varma och jättegoda!

Byhus till salu! Intresserad? Tips: börja med att reparera ytterdörren…

På kafenio satt en gäng karlar och några kunde inte låta bli att titta nyfiket på den där vandrerskan. Gör mig absolut ingenting, kanske jag förgyllde någons dag, vem vet. Jag lyssnade och försökte fånga upp lite grekiska, men hastigheten, kretensiskan och tandgluggar gör det svårt. En del ord kunde jag urskilja, kändes riktigt bra. Jag blir bättre och bättre, det finns hopp.

Mars är en månad då vintern kan slå tillbaka innan den slutligen drar sig undan så våren har bara startat. Men den har alldeles för bråttom så jag hoppas att vi kan få lite kylig nordöstlig vind några dagar. Det kommer fler och fler blommor. Mimosan, mandelträden och vildpäronträden är så vackra. De gula buskarna (som inte är ginst – den blommar senare i vår) har också börjat och snart kommer bergssluttningarna att skifta i gult.

Vid ett av mina rastställen, ett kapell, stod det en VANDRARE! Jag hoppade till, blev så förvånad. Han pausade med cigg och bredvid honom stod ryggsäck och stavar. Vi började prata om lite allt möjligt och så säger han:
– Jag kommer från Italien och ska försöka bo på Kreta. Tänkte organisera vandringar.
En konkurrent! Kan man slå ihjäl en människa med en vandringsstav? Ingen skulle någonsin få veta…
– Jag tänker erbjuda kartor och gps-kordinater.
Aha, ”självguidade” vandringar! Då har vi inte alls samma kundgrupp. Staven kan stå kvar.
Han berättade vidare att han nog ska bosätta sig i Istron för där finns turister. Jag hade inte hjärta att upplysa honom om att riktigt så enkelt är det inte och jag tror inte han hittar sina kunder på en badturistort. Färgas mitt omdöme om vad jag tycker om Istron? Givetvis, där skulle jag inte vilja bo. Jag fortsätter att hoppas på att fler vandringssugna ska hitta till Ierapetra.

När jag närmade mig bilen (som i dessa dagar inte är blå utan gulröd av Sahara-damm, stackarn) vällde det svarta moln över bergen. Dags att bege sig hemåt!

Nu rullar det in! Och bakom mig lyser solen.

Körde förbi vår damm som nu är torrare än någonsin. Har du någon gång upplevt vattenransonering när du varit på semester? Det har jag. Det är lite bökigt, men inte världens undergång. Men det ska jag berätta om en annan gång!

Nu borde jag kanske ladda upp foton till min flickr-sida, men det får vänta tills imorgon. Dags att sno ihop lite middag. Ha en skön kväll!

PS. Om jag smält beskedet om ögat? Jodå, det har jag. Det kommer att påverka bilkörning o likn längre fram, men det är inte dags att beställa ledhund än! DS

 

Vandra på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Just nu erbjudande på vandringsvecka.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Reseminnen – sjukt

Trots krock, stressfraktur och lite smått och gott har både jag och resesällskap varit förskonade på sjukfronten under resor. Semestern i Cesme i Turkiet 1979 är dock ett exceptionellt undantag! Vi hade varit där året innan, trivdes jättebra och återvände och ”vi” var syrran och jag. Oj, det är många år se’n, vi var 26 respektive 21 år…knappt minnet räcker till… Vi kommer aldrig att glömma hur varmt det var och hur turkarna själva pustade och stönade när de inte rörde sig i ultrarapid. Utan vår vapendragare, Hassan, hade vi nog inte klarat de 2 veckorna. Han skällde och vände uppochner på apotek, sällskapade den som för tillfället var frisk osv.

Läkare 1 – syrran hade ett sår på ovansidan av foten redan när vi reste ner, men det började se lite sjukt gult ut. Vi pratade med Nuri, hotellägaren, och tänk, han satt precis och pratade med en som nästan var färdigutbildad läkare. Vilken tur! Syrran och kandidaten försvann in i matsalen och efter en stund kommer en sammanbiten person och en lite moloken person. Såret tvättat och klart, men syrran något irriterad över att han försökt bjuda ut henne på middag. Lite svårt att avvika när någon har ens fot i ett fast grepp. Och inte gav han sig utan tjatade och tjatade. Det hör till saken att hon hade långt, blont hår…”svenska flicka”… Kandidaten fick alltså lära sig nå’t denna da’n också: en del ”svenska flickor” har skinn på näsan.

Läkare 2 – efter en dag på stranden får jag fruktansvärd huvudvärk, kan inte lyfta huvudet, och väldigt ont i ryggen. Syrran ger sig ut för att hitta en läkare och kommer tillbaka med en färdigutbildad, minsann. Det är inte lätt i ett värkande och dimmigt läge försöka förklara hur man mår på sitt andraspråk för någon som inte riktigt förstår vad man säger. Jag fick fram till syrran att säga till honom att kolla mina medicinburkar (jag är epileptiker) så att jag inte fick nå’t som krockade. Han tittade på burkarna och jag kan än idag höra hans röst:
– Yes, we have this in Turkey too!
Han undersöker, skriver ut ett helt batteri med recept och jag förstår så mycket som att jag ska få 7 febernedsättande injektioner de närmaste 3 dagarna. Syrran ger sig iväg till apoteket nedtyngd av receptbördan, läkaren tar upp ett metalletui och börjar montera ihop en stor spruta, jag (som normalt sett inte är spruträdd) försöker klättra uppför väggen medelst rygghasning. Jag får injektionen, känns som om jag ska brinna upp inifrån och lär ha skrikit så det hördes på hela hotellet. Syrran vänder i trappan, kommer tillbaka och får order av mig:
– Se till så han kommer ut härifrån! Jag vill ALDRIG se honom igen!! Jag bryr mig inte om hur det går med mig!!!, ryter jag medan mitt febersvaga finger pekar mot dörren.
Det visar sig senare att läkaren och apoteket tjänade mer pengar på injektionerna än på tabletter, men det blev tabletter istället.

Läkare 3 – nu har det gått några dagar, jag känner mig nästan bra, kl är 4 på morgonen, någon skakar mig:
– Vakna! Jag mår jättedåligt, kvider systern.
Jag måste erkänna att jag knep ihop ögonen några timmar till för att sova färdigt (hon läser inte bloggen så det är ingen fara…är väl ändå preskriberat nu…). Morgon, ner till Nuri och på hans kontor sitter – just det, en läkare! Denne är också färdigutbildad och ännu bättre: han har utbildat sig i England! Upp till systern och nu får vi veta vad som hänt. Pga den höga värmen så är det njurarna som protesterar vilket på verkar hela systemet. Vi har antagligen druckit lite för lite, svettats mycket, inte direkt sökt upp skuggan (hm…) och inte tillsatt extra salt (vi hade en diskussion om salttabletter innan vi åkte…). Syrran ska inte ha en massa tabletter utan febern ska ner med våta handdukar och 3 ggr/dag ska hon äta yoghurt (jag vet inte hur den smakar idag, men då smakade den jord). Sjuksyster: lilla moi. Det blöttes handdukar i parti och minut och matades med yoghurt. Syrran kved, hon ville inte äta eländet. Då fick jag ta till stora släggan:
– Du minns vad läkaren sa? Om du inte är frisk på onsdag kan han inte låta dig flyga hem på torsdag.
Yoghurten slank ner snabbt och lätt och vi åkte hem som planerat.

Detta är enda gången jag har längtat hem!
Lät en labass titta på medicinburkarna vi hade med oss hem. När hon såg min febernedsättande medicinburk skrattade hon och sa att den här hjälper mot i stort sett allt från skörbjugg till gonorré.
När vi varit hemma ett tag berättade syrran att läkare 2 höll mina medicinburkar uppochner när han sa:
– Yes, we have this in Turkey too!