Etikettarkiv: walk

Två premiärer

Tjusig rubrik, eller hur? Inte för att jag är nå’t premiärlejon, men fira eller ha milstolpar kan man väl i alla fall. En premiär var igår och nästa är på måndag. Vi tar dem i ordning! Läs mer

Vackra, generösa och varierande Skåne

Söndagen den 21 juli var det dags för vandring! Jag hade haft ”upprop” på facebook och i bloggen och det finns några vandringsresenärer i bekantskapskretsen så jag trodde att vi skulle bli ett gäng. Fyra intresserade anmälde sig varav en inte kunde komma pga logistikproblem. Vi var alltså en glad trio som såg fram emot en härlig dag i Skånes vackra landskap. Det var undertecknad, systerdottern Frida och Ann-margreth som jag lärde känna i början av maj i år då hon njöt en vandringsvecka på Kreta under min fantastiska ledning. Läs mer

Vårdopp på platå och sista vårvandringen

Vårdopp på platå
Jag fick en så stor lust att få ännu lite mer vår. Vi har haft en otrolig vår och det känns sorgligt att den är på väg att lämna oss för nu kommer sommaren. Man skulle kunna kalla det separationsångest! Men var få en sista dos? Katharo-platån givetvis! Jag vandrade där i höstas och presenterade då platån, det kan du läsa om i inlägget Getternas och fårens egen platå i sprakande färger. Jag tänkte att jag skulle återvända nu i vår, men har glömt bort det. Läs mer

Vandring, utflykt och biltur

Ilskan, som jag kände i fredags, har sjunkit undan lite så nu kan jag berätta om torsdagens vandring. Mitt påskfirande får komma i nästa blogginlägg. Jag har kommit lite efter i tiden, men det är väl inte hela världen.

Då och då ger jag mig ut på nya vandringar. Kretas landskap är så skiftande så det är spännande att se något nytt och det gör gott för både ben och själ. I nya områden blir det inga långa vandringar utan den första är mer som rekognosering. Hur ser det ut, hur brant, inbjuder det till vandringar, ger det mersmak osv. Jag hade tagit ut en kort vandring på satellitkarta i trakten ovanför Epano Sisi och Milatos och i torsdags var det dags att prova.
Tilläggas ska att det var inte en bra dag att vandra. Koncentrationen av Sahara-sand var hög i luften och då mår kroppen inte bra, framför allt är det en belastning för lungorna. Det blir inga fler sådana här misstag, varje vår ska väderprognosen studeras tillsammans med dammprognosen.
Som avslutning tänkte jag mig en liten utflykt!

Panda och jag gav oss iväg och efter att vi kört igenom Epano Sisi (fortfarande den sötaste och raraste by jag vet) fick Panda vila vid en taverna. Jag gav mig iväg med ett huvud som rörde sig som en vindflöjel – här skulle studeras och tas in! Den lilla vind som var kändes annorlunda. Vinden har vänt till sydlig och temperaturen gått upp. Nu kommer värmen! Skönt, men med Sahara-dammet som lock blir det klibbig och stillastående värme som är obehaglig. Fåglar kvittrade och när jag vände mig om såg jag ett spegelblankt hav längre bort.
Fick tidigt en ganska brant uppförsbacke och sedan svängde vägen. Där stötte jag på det som fick min ilska att blomma. Och upprördhet. Och ledsamhet. Eller på ett något rakare språk: jag blev så jävla förbannad!

Visst är det en fantastisk vy? Och detta var bara början på den inofficiella soptippen. Och efter den kom två mindre. Det är sin sak att greker inte är speciellt intresserade av att vara ute i naturen, men den här användningen gör mig så arg och ledsen. Om man ändå ska lasta och köra iväg avfall kan man väl lika gärna köra till en soptipp!? Det är inte första gången jag ser sopor i naturen, men detta var definitivt den största soptipp jag sett. Mycket klurigt placerad så den inte syns för turisterna en bit ner mot kusten och bilande turister på en asfalterad parallellväg.

Grekland ligger i botten i EU när det gäller sophantering, men de uppgifterna grundar sig troligen på den sophantering som är synlig, offentlig. Här låg bl a dunkar – vad innehöll de? Utrivna byggnadsdelar, plast, halva vattenplasttankar, brädor, sängmadrasser….allt du kan föreställa dig. Så’nt här ofog borde man försöka göra något åt. Minns du vad jag skrev i förra nyhetsbulletinen? Två robotar är inköpta för att sortera sopor vid sopstationer i Chania och Iraklio. Det är givetvis en lättnad för de som idag sorterar där manuellt och får olika skador, men det vore väl smartare att se till så att sopor sorteras från början?
Sophanteringen och, framför allt, tippandet i naturen är en skam för vackra Grekland.

Jag fortsatte uppåt med raska steg. Adrenalinet hjälpte till. Sahara-dammet gjorde mig väldigt flåsig. Det var dags för en paus och det blev på en sten vid en grön sjö. Det är så här det ska se ut!

 

 

 

 

 

Efter pausen började jag njuta av natur och landskap. Blommor och växter är inte desamma över hela ön så här såg jag några som inte finns nere hos oss. Och jag saknade några som finns hos oss. Några andra finns fler hos oss än här. Och några andra tvärtom. De två gula ärtväxterna (nej, det är inte ”ginst”) avlöser varandra i år så sluttningarna bara fortsätter att vara gula. Lilla bulliga gulgröna buskarna blommar också och till färgprakten bidrar Ebenus cretica med sin speciella rosalila nyans. De verkar finnas överallt för tillfället!
Insekter for omkring, gräshoppor hoppade, fjärilar fladdrade. Och en av de vackraste och coolaste småkryp jag vet hälsade på några gånger: det kretensiska biet. Stort och ofarligt.

På väg ner mot Milatos passerade jag en del hus som nog kallas ”Villa”. Jag funderade över byggstilen, de ser mer italienska ut än kretensiska. En del har troligen utlänningar byggt och en del är byggda av greker för uthyrning till turister.
Efter Milatos på väg tillbaka till bilen ökade trafiken. Hyrbilar, fyrhjulingar, en buss. Det kändes att jag var nära turistorter.
Förresten så kan jag berätta för dig att många orter som ligger vid kusten har inte många år på nacken. Många av dem var bara en hamn till en by som ligger längre från kusten. När turisterna började komma insåg befolkningen att här var en inkomstkälla och ”de där” verkade vilja vara vid havet. Alltså slog man upp några hotell vid hamnen, det kom fler och man byggde mer. Så är det med t ex Hersonissos och Matala. Här syns ett tydligt exempel där Milatos ligger närmast mig och ”Milatos strand” (Paralia Milatou) blivit en ny ”by” nere vid stranden.

Fler vandringar i detta området blir det inte, men kanske om man flyttar sig lite österut… Tycker jag då att en så’n här dag är misslyckad? Absolut inte! Även om det inte gav mersmak så fick jag en dag ute i naturen och det är aldrig fel.

Framme vid Panda för att ge mig iväg på utflykten: Milatos-grottan! Jag har varit på väg en gång, men klockan var för mycket. Denna gången skulle det bli av! Lätt att hitta, inte så lång stig upp till grottan men rejält stenig (inte lämplig för sandaler om nu nå’n skulle få den tokiga idéen). Fantastisk utsikt! Grönskande, dramatisk ravin med Milatos by halvvägs och bakom den högre, fjärran bergstoppar.

Kom fram till grottan och skrattade gott åt min egen dumhet. Om man ska besöka en grotta behövs ljus, eller hur? Så varför låg ficklampan kvar i bilen…. Inne i grottan var en barnfamilj så det ropades och stojades. De tog sig fram med ljus från mobiler, men jag tyckte inte att det räckte. Man såg bara nå’n meter framför fötterna och jag ville se både var jag gick och grottans väggar, gångar och formationer. Det kändes lite fel med stojandet med tanke på grottans historia. Jag beslutade att gå ner igen och återkomma i slutet av oktober. Med ficklampa. Förhoppningsvis utan stoj.

Jag tror att de flesta kör tillbaka samma väg som de kom till grottan, men jag fortsatte och fick en väldigt vacker biltur. Bitvis en så’n som på kartor kallas ”scenic drive”.

Jag tog längre tid på mig och ”Astranis” är Neapoli (körde alltså under National Road E75 genom Neapoli).

Längs kusten från Elounda och neråt låg det turister i solstolar och kretensarna har inte fått av sig alla vinterkläder än – uppochnervända världen!

En dag med många olika känslor och upplevelser. Och rejäl hosta när jag kom hem!

Ha en bra Valborg och 1:a maj!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Rusig tacksamhet

Många beundrar havets olika blå nyanser och visst är det vackert. Glöm inte att vända på dig och lyfta blicken! Idag har jag varit ute och kontrollerat min nya vårvandring och den har klarat sig bra från ovädret.

Där ute finns en helt fantastiskt underbar natur som bjuder på olika färger, former, växtsätt, storlekar, dofter, ljud.  Att vandra där idag var som att bada i ett grönt hav! Ingen konstnär eller målare kan ta fram så många gröna nyanser. Och de ändras beroende på hur ljuset faller och vindens framfart. Kanin skuttade, ödlor prasslade, vatten forsade, fåglar kvittrade och vackra fjärilar flög omkring. Nytt liv bryter fram i vårskirt grönt eller blodrött. Molnen hade formationslek uppe i skyn. Hundskall i fjärran tillsammans med getters bräkande, en vacker häst betade girigt i en olivlund. Plötsligen slog vädret om, jag kände en regndroppe, men det slutade innan det börjat. Som om vädrets makter ångrade sig och tog tillbaka sin lilla skur (kanske släppte den nå’n annanstans, vem vet).

Varför är växter så olika? Var kommer alla former och färger ifrån? Varför låter inte alla fåglar likadant? Hur kommer det sig att det hänger ihop, att allt är beroende av varandra? Vart ska jag rikta mitt tack? Finns det en Gud eller högre makt? Kan det verkligen bara vara en ”big bang”?

Jag stod en lång stund och tittade på det vackraste landskap jag vet och tänkte på vilken ynnest det är att få bo här, kunna njuta av allt som bjuds. Alldeles gratis bara flödar naturen. Tänk om allt gick att fånga i en stor, varm kram!
Har det någon betydelse varifrån allt kommer, hur det hänger ihop eller vad enskilda växter heter? Handlar det inte bara om att stanna, öppna upp och ta emot?
Nästa vecka har jag några vandringskunder. Jag hoppas att någon av dem väljer vårvandring för jag vill bada igen och igen…

Slutpratat – idag blir det många foton. Här får du ett smakprov på färg och form i min del av världen!
(klicka på foto för större storlek)

Gå ut och njut av naturen i helgen! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Turgumma, nationaldag, smällar. Och våren så klart!

Nu börjar det våras i sta’n också. Aktiviteten höjs då renoveringar går in i slutskedet, sista lagret färg ska strykas på, bord och stolar ses över. På turistsidan vaknar turistshopparna till liv och de stora hotellen som har kontrakt med resebolag ska börja öppna i början av april.

Turgumma

I fredags slockande hela Kreta pga en explosion i ett kraftverk i Iraklio. Brandkårer från olika delar av ön ryckte ut och nere hos oss hade vi el igen efter 2,5 timme. Troligen gjordes en provisorisk omkoppling för skador efter explosion och brand måste ta några dagar att reparera. Jag hade storstädning av balkonger, jalusier osv när jag upptäckte att jag inte hade tillräckligt med hushållspapper till fönsterputsningen. Alltså fick jag ge mig iväg till super market och sedan hem och göra klart. Det var inte förrän på kvällen som jag insåg vilken turgumma jag varit! Hade jag gått upp till super market 1 (en) timme senare hade jag suttit fast i strömlös hiss i 2,5 timme! Man ska vara tacksam för det som kommer i ens väg, men man kan också vara tacksam för det som tar en annan väg!

Nationaldagen

I måndags var det Greklands nationaldag som firas till minne av att Grekland 1821 utropade sig som självständiga från osmanska riket. Det mottogs inte med applåder utan ett 11-årigt självständighetskrig startade så officiellt blev landet självständigt och monarki 1832. Fast landets gränser såg inte riktigt ut då som de gör nu.
Det var lite osäkert med firandet för vi hade halv storm, men jag traskade upp till paradgatan. Och där var det soligt och bara lite vind! Gatans sträckning och vindriktningen sammanföll inte utan husen läade. Så kom då olika frivilligorganisationer, idrottsföreningar, hamnpolisen, skolorna osv marscherande med fanor och flaggor. Jag fick ungefär samma tankar som tidigare, men i år var några nya i skenet av att jag börjat dyka ner i Greklands moderna historia. Festligt och högtidligt var det i alla fall!

En liten twist: jag kommenterade till min språklärare att jag tyckte det var konstigt att det alltid (karneval, nationaldag, ochi-dagen osv) är samma polis som åker på uppgiften att gå fram och tillbaka som nå’n sorts sambandsperson. Han är smal och har kollegor som skulle må bra av att röra på sig, om man säger så. Min språklärare letade upp ett foto på sin mobil och visade mig och jag kunde peka ut vem jag menade. Då skrattade Manolis och sa: ”Ia, det är polischefen!”. Inte så konstigt att han håller ett öga på allt och alla. Man kan kanske ursäkta min okunskap med att det är ett gott tecken att inte känna till polisen alltför bra. Hm.

Smällar

Då och då får man sina smällar som liksom gör att livet stannar upp en stund eller att man hajar till i tankevimlet. I veckan tappade jag min kamera rakt ner i stenläggning. Jag slutade andas. Stod stilla och tittade på den ungefär som om jag trodde att den skulle ropa något till mig som t ex ”Aj, aj, aj!”. Lyfte långsamt upp den och började kontrollera den. Jodå, den gick att slå på. Jodå, den gick att ställa in. Jodå, den gick att ta foto med. Jodå, skärmen på baksidan var hel. DÅ började jag andas igen!

I tisdags var det dags att fylla på Panda. Jag har förstått att det är mycket diskussion i Sverige om bensinpris så här kommer en liten jämförelse. 1,595 euro/liter. På det ska man lägga att grekiska löner är betydligt lägre än svenska löner. Jag slutar inte att förvånas över att det körs så mycket bil här och att kollektivtrafiken är så dåligt utbyggd. För egen del började jag i tankarna gå igenom alla körningar sedan förra tankningen för att se vilka som varit onödiga. Och givetvis fundera över om jag ska behålla Panda, men kom fram till att vi kör en månad till. Det kostar också att gå till terapeut för att behandla allvarlig separationsångest….

Våren

Oj, vilken underbar vår vi har i år! Jag vandrade i tisdags och det kändes som om jag vadade i ett vårhav. Det havet har flera gröna nyanser, massor med blommor och en mängd insekter, fjärilar, bin och andra kreatur. Jag kontrollerade en sträcka som jag erbjuder kunder och tog en ny sträcka tillbaka till Panda. Möttes av aromatiska kryddofter! I år behöver man inte gå fram och ta i dem, de nästan stinker! Om två månader ungefär doftar de mest damm.
Det finns de som går på orkidéjakt och visst är de vackra, men jag är betydligt mer fascinerad av de små växter som knappt når över markytan. Där finns de roligaste kreationer, skiraste små skönheter och växter med ovanliga former. För att få del av den undre världen måste man sakta in, ibland stanna och sätta sig ner, vika undan grenar. Det är rogivande för både kropp och själ. Jag hoppas att orkidéjägare inte missar allt som pågår runt de rara plantorna.
Sex timmars gränslös och avkopplad njutning med fikapaus på kafenio i mitten – en dag att vara tacksam för.

Mycket nederbörd i vinter – här en ny liten ”sjö”!

Till sist

Idag skulle jag egentligen städa, men vi ska ha några dagar dåligt väder så jag ska passa på att vila mitt dåliga knä. Det var blivit lite överansträngt efter den kalla, passiva vintern så jag får låta våren fortsätta där ute och se till så att jag kan dyka ner i den igen i nästa vecka.
Ha en fridfull och skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Efter stormen stor tacksamhet

Ingen har väl missat vilket oväder som svepte över Kreta i början av veckan. Det drabbade nordvästra Kreta värst med bortspolade broar (8 st totalt), vägar som försvunnit, ras, isolerade byar. Några dagar tidigare slog ovädret till på Malta där de plockade fisk på gatan – så kraftigt stormade havet!

Igår skulle vi enligt prognosen ha dimma, men vem bryr sig om sådana petitesser. Det var bra att jag inte brydde mig för det blev en alldeles otroligt fin vandringsdag! Klarblå himmel, solsken och absolut vindstilla när jag startade vid halv åtta. Dimslöjor låg här och där, det var så vackert. Upptäckte efter en stund att jag vandrade mycket långsammare än jag brukar. Det var så vilsamt och njutningsfullt så kropp och själ ville ta tillvara varje steg, varje minut. Därför passar inte en massa ord och meningar utan denna gåva till dag ska beskrivas sparsamt och försiktigt. Jag delar mina intryck med dig. Luta dig tillbaka, se Kretas vackra landskap och slå på sinnena.

Tuppgal. Morgondimdroppar på blad och gräs. Inga blåsljud. Fågelkvitter. Hundskall. Värmande sol. Frisk och klar luft.

Mer fågelkvitter. Duvskrik. Rovfågelssegling. Vattenporl. Kattsmyg.

Vila. Njuta.

Studie av mandelblom och vildpäron – äntligen såg jag skillnaden! Insektsnurr. Skira fjärilsvingar. Giriga, ivriga bin.

Människosteg och ”kalimera”. Byliv. Fjärran bilmotor. Glada barnröster. Ankkvack.

Återvändande liv.

Katt som värmer sig i solen vid en vägg – solkatt? Hundskall.

Dignande, tunga träd som nästan inte orkar hålla citronerna och mandarinerna. Fruktsaften bubblar.

Forsande vatten. Vattenpölar. Pölar som små sjöar – vattenpölssjöar? Vada. Torra fötter – glädje över bra kängor. Djupa vattenfåror i grusväg.

Blomknoppar. Utslagna blommor. Fågeldans. Olivträdsblomsknoppar.

Vila. Njuta.

Från olivlund motorsågsburr och eldknaster.

Stillastående, äta glupskt med ögonen. Berg. Skrevor. Hav i fjärran. Suddig horisont. Gröna sluttningar mot snöklädda toppar.

Tändarknäpp vid veke i kapelloljeglas. Avskildhet och frid. Malvingeslag mot fönsterruta.

Små fina bomullstussmoln. Viskningsvindssus i träden.

Sinnena utanpå huden. Vid lunchen kändes varje druva i vinet, varje ägg i omeletten, varje solstråle på kinden och varje våg hade sin egen röst.

Lycka.

Här får du en solvarm och glad kram!

(klicka på foton för större format)

Ha en skön helg!

PS. Fler foton på min flickr-sida!


Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Sicken vicka!

Ja, det här har varit något av en vecka med ytterligheter, det har gått upp och ner. Den började bra, det återkommer jag till. Det som varit neråt är dels vädret, dels en tråkig nyhet.

Vädret

Väderfronten, som fått namnet Chioni, som drabbade Kreta denna veckan slog till riktigt hårt på nordvästra Kreta. Där duggade översvämningarna tätt, vägar förstördes, träd föll, byar kunde inte nås och Lidl i Platanias fick stänga när de låg som en ö i en mindre sjö!
(klicka på foton för större storlek!)

Du som är på sociala medier har antagligen redan sett flera bilder, om inte så finns bilder här. Igår var Lasithi-platån en sjö så det dröjer nog ett tag innan vårbruket kommer igång:

Foto hämtat från facebook ”siganos j oropedio lasithiou”

Vi klarade oss lite bättre här i sydost, men det har regnat, stormat och varit kallt. I torsdags var vi strömlösa i 2,5 tim och tro mig, då blir det kallt inomhus! När strömmen kom tillbaka gick jag ut och åt på taverna som har kamin och jag fick sitta precis bredvid den. Och fick två glas raki som värmde inifrån. När jag kom hem igen hade den värsta kylan fått ge vika för varmluft från AC:n.

Tråkig nyhet

Den tråkiga nyheten i veckan var meddelandet att det nu finns finansiering för utbyggnad av National Road i två projekt. Det ena är från Chania till Iraklio och det andra från Iraklio till Agios Nikolaos. Fortsättningen till Sitia är tydligen lagd i malpåse. Det är givetvis mycket förödande för östra Kreta, i synnerhet för Ierapetra och Sitia. Hela ön ska tydligen inte leva.

Veckans höjdpunkt

I måndags fick jag äntligen en vandringsdag! Så ljuvligt att komma ut, det var två veckor sedan sist. En underbar morgon med sol och vindstilla, fågelkvitter och klar luft. Efter en stund stod jag stilla och bara njöt av 18 rovfåglar som segelflög över Ierapetra-slätten och bergssluttningar. Jag antar att de gladdes åt att inte blåsa bort och troligen så vågade sig möss och annat smaskigt ut denna vackra dag.

Vädret har gjort att jag vandrat väldigt lite denna vinter och det känns i kroppen. Nu får vädret stabilisera sig så man kommer igång i full styrka igen. Fikapaus och då satte jag mig i solen och lät den riktigt bränna på ryggen. Så god värme! Den trängde ända in till de stela, kalla benen och gjorde gott!

Det rann eller stod vatten på platser som brukar vara torra, t o m en stig var vattenfylld. Buskar och träd växer så det knakar, blommor lite här och var, men det behövs mer värme. Våren är inte här än, men tittar vi i kalendern så ska den snart knacka på. Det känns bra!

Vid 13-tiden blåste det kylig vind och alltfler moln kom västerifrån. Vid stenbrottet blev jag stående en bra stund. Efter en stund förstod jag att i den nedlagda delen dumpas kvistar, gamla grönsaksplantor och annat som getterna drar nytta av. De vadade i mat efter det att två lastbilar tippat av sin last.

När jag körde mot Ierapetra såg jag att en lastbil stod och väntade på sin tur. Medan jag stod där och tittade och försökte luska ut vad som egentligen pågick så fick jag en idé till en ”lek med motiv”! Det där med foton är lite roligt – de ljuger ju inte sägs det. Numera kan man försköna och ändra och jag vet inte vad i olika redigeringsprogram, men vi manipulerar ”verkligheten” redan när vi väljer motiv och vinklar. Eller vad sägs om de här två getterna som har det så skönt och mysigt:

Kanske inte så mysig omgivning när vi zoomar ut:

Jodå, de ligger där nere i vänster hörn! Något att tänka på när vi ser ljuvliga foton i resebroschyrer, tidningar osv.

När jag kom till bilen var himlen full av moln, de flesta mörka, och vinden kall. Men vad gör det när man mår så gott, så gott!? Hem till dusch och go’ kopp kaffe.

Hoppades på vandringsväder fredag eller lördag också och prognosen såg bra ut. Då. Den ändrades ett flertal gånger under veckan och blev bara sämre och sämre så någon mer vandring denna veckan blev det inte.

Nästa blogginlägg kommer att handla om Rethymno och lite annat, hoppas jag. Jag ger mig iväg på måndag på en tredagarstur med stopp på dit- och hemväg.

Ha en skön och fridfull söndag!
PS. Fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt på bokningar gjorda under februari och mars (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En väldig blandning

Ibland blir det så i en blogg att ett inlägg handlar om lite allt möjligt och så blir det här idag. En blandning med kallt vinterväder, solig vandring, nyhetströtthet och hälsa. Hav tålamod!

Brytpunkten snart nådd!

Och då menar jag den punkt då jag bryter ihop! Jag är minst sagt trött och irritabel! Om någon sa till mig att ”Jag önskar att jag var på Kreta nu!” skulle jag antingen skrika högt eller utdela en rak höger. Tro mig, du vill inte vara här, njut av ditt svenska välisolerade och ventilerade hus.
I lördags hade vi en helkväll med hårda vindar, åska och störtregn/hagel i tre timmar. Sedan har vi haft kallt och rätt som det är uppehållsväder kommer det en skur. I onsdags morse steg jag ut i vardagsrummet som var kallare än kylen. Och det hade regnat in. Jag såg senare att det enligt väderstationen klockan halv sex varit +4 grader, -2 i vinden. Om jag inte haft en tur till Iraklio inplanerad hade jag satt mig i soffan och gråtit.
På väg till Iraklio beundrade vi höga vågor på havet och hur långt ner på bergssluttningarna det kommit snö. Hemma igen, jag tände och packade upp mina fynd. Plötsligen blev lägenheten helt svart! Hyresvärden kom, han ringde en elektriker som kunde komma om cirka en timme. Så jag satte mig i soffan med ficklampa och korsord, funderade starkt på att öppna kylen för att släppa in lite värme.
Visst, vi behöver vatten, ju mer desto bättre. Men varför måste det vara så jäkla kallt inomhus? Jag bor trots allt i Europas sydligaste stad, vi har närmare till Afrika än grekiska fastlandet. Om vi tycker det är illa här hur är det då i resten av Grekland? -23 för några dagar sedan i norra delarna…

Soligt och vindstilla

Idag fick jag en vandringsdag i solsken och bara lite vind mitt på dagen. Drygt sex underbara timmar i Moder Natur! Började i vacker morgondimma med fågelsång och små blommor. Nej, det är inte vårblommor utan blommor som vi har på vintern.

Med vandringsbyxor kan jag prova stigar och snedda genom naturen för de skyddar benen (en anledning till att herdar har de där ursnygga stövlarna). Hade plockat ut några nya sträckor, hamnade på en stig och skulle bara ta mig över en bäckfåra. Ner och upp. Jo tack! Lerigt och slipprigt så fötterna bara försvann och jag landade i en pöl med vatten och lera. Inga vitala delar skadade så då kunde jag bara skratta. Försenat julbad? Eller kanske hälsobad! För att kunna komma upp var jag tvungen att vända på mig. I leran. Vilken syn jag var resten av dagen när jag vandrade genom några byar och slutligen in i sta’n!

Jag var inte ensam ute i markerna utan det hördes bilar, sågar och rök steg upp här och var. Givetvis kastade sig folk ut denna fina dag för att beskära olivträd och städa upp i olivlundar.

Ute på χόρτα-jakt, skyddar ögonen för den intensiva solen som vi är något ovana vid!

Som jag skrivit tidigare är ön så grön och vacker nu, naturen vilar ju på sommaren. Det blir så härliga kontraster när man står och tittar på de gula blommorna som brer ut sig i olivlundarna och i bakgrunden syns de snöklädda bergen. Underbart!

Mycket vått överallt, gott om vattenpölar och det porlar både här och där. Inte bara vått i pölarna utan marken är våt. Till och med flodfåran vid Ierapetra har vatten och det är nog första gången jag sett det. Det har kommit rejält med nederbörd, det är bra. Tänk vilken explosion av blommor och insekter när våren kommer med värmen!

Nyhetsbulletin

Jag hade en tanke att skriva nyhetsbulletin, men den här veckan har retat upp mig så jag ska nog låta bli. Det händer en hel del omkring oss. Ingen har väl missat dramatiken i Storbrittanien? Sverige har idag fått en ny regering – grattis till det – men det var lite dramatiskt för ett par dagar sedan. Här i Grekland har regeringen spruckit vilket inte kom som någon överraskning eftersom det sas redan några veckor före jul. Jag är dock väldigt trött på allt käbbel om historiska gränser och annat i det här landet. Gränsen mot Turkiet, Makedonienfrågan och i veckan aktualiserades återigen tjatet om ersättning efter andra världskriget då Merkel var på besök i Grekland. När ska det här landet och dess befolkning ta sig i kragen och börja gå framåt? Investerare skyr Grekland fortfarande – sätt fart om det ska bli något slut på den ekonomiska krisen någon gång!
Jag återkommer med nyhetsbulletin i månadsskiftet januari/februari!

Hälsobesked

Jag berättade för några vandrare under 2018 att jag kanske hade ansträngningsastma. Inte så förtroendegivande om vandringsledaren låter som en 85-årig astmatiker! Vid mitt senaste besök i Skåne gjordes en omfattande test och någon astma finns över huvud taget inte. Något besvärliga bronker, behandling är igång och den är mycket effektiv. Härligt, jag skuttar (nästan) runt som en bergsget igen! Så kom och vandra! Boka idag!

Nu ska jag gå ut och äta! Endast tavernor med kamin eller annan värmekälla är intressanta så ikväll blir det Gorgona som har två (2) kaminer!

Ha en skön helg!

PS. Lyckades få till några riktigt fina foton om jag får säga det själv och det får jag ju, titta på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

Getternas och fårens egen platå i sprakande färger

Idag har jag badat i höstfärger, getter, äpplen, får, moln, vattenpölar, herdar och en massa annat! Men vi tar det från början.

Som jag skrev i förra inlägget hade jag glömt bort projektet ”vandra platåer”. Jag har avverkat Viannou-, Lassithi- och Gianna Korifi-platåerna så nu var det dags att vandra runt Katharou-platån. I fredags blev det inte av, men idag gav jag mig iväg. På vägen upp från byn Kritsa blev jag varse att nu inträdde jag i getternas och fårens rike. En hjord getter låg på vägen och halvsov. Jag fick väja och svänga över på andra körbanan för att inte köra över någon. Och det blev bara fler och fler getter ju högre upp jag kom.

Katharou-platån är inte så platt som grannen Lassithi-platån och inte heller så stor. Eftersom den inte är så känd är den inte heller så märkt av turism som Lassithi-platån. Den har en del kullar här och var så man har inte överblick hela tiden på samma sätt som på grannen.
(klicka på foton för större storlek)

Framme i lilla byn Katharon. Jag hann bara öppna bildörren så ropade en svartklädd tant kalimera och ville att jag skulle komma och dricka kaffe eller nå’t annat. Nähä du, tänkte jag, den stilen fungerar inte på mig, dessutom har jag andra planer.
Enligt väderprognosen skulle det komma lätt regn mest hela dagen, men solen sken från klarblå himmel så regnjackan fick stanna i bilen.
Jag hade parkerat precis vid en karta och det var en E4-karta (vandringsled). Den rutt jag tagit ut sammföll till vissa delar med E4. Kanske jag blir vandringsledsläggare i nästa liv?

Det tog inte lång stund att upptäcka att här hade det regnat. Vägen var fuktig, jorden på åkrarna var fuktig och jag stötte snart på vattenpölar. När det varit ett så torrt år blir man lycklig över att få se en vattenpöl. Låter det märkligt? Jag kan berätta att jag var väldigt frestad att vada, hoppa och dansa i några stora pölar. Av ren lycka!

 

Några var ute och rensade bland vinstockar, en annan vände jord med jordfräs, en tredje harvade med traktor och ett gammalt par var ute och skördade några grönsaker.

Kanske man tror att på en platå finns ingen större växtrikedom, men då misstar man sig. Så här högt upp (cirka 1 550 m ö h) odlas inte olivträd vilket var en fröjd för öga och själ. Skönt att få se något annat. Många olika lövträd och buskar som nu visade höstfärger. Härlig syn! Kanske skulle varit här några veckor tidigare med tanke på att en del träd tappat alla sina löv.
Tänk att åka upp hit i mars-april när allt är vårskirt grönt! Måste skriva upp det på kom ihåg-listan.

Snart upptäckte jag något annat – stora träd. Och då menar jag stora! Pinjeträd är oftast sneda och krokiga eftersom de pinas av nordanvinden. De stora träden här uppe var väldigt vackra och perfekt formade. Kanske det är så att bergen som omger en mindre platå blir ett vindskydd?

De här träden blir inte ens knähöga om getterna får tillgång till dem. De äter så mycket de kan och så nära kvistarna som möjligt. Det blir roliga och konstiga skulpturer, men så här höga och tjusiga kan alltså den här sortens ek bli!

 

Platån var inte full av åkrar som grannen utan här var det gott om äpplegårdar. Det kan vara så att Lassithi-platån har mer matjord än Katharou-platån. Eller så är den bara mindre stenig. Förr var de tvungna att plocka sten så de kunde försörja sig med mat, numera skulle arbetstiden och arbetskraften inte löna sig eftersom det inte går att leva på lantbruk på små tegar.

Min lilla egna sträcka blev en bra övning. Ingen täckning så ingen gps. Då plockar man fram papperskartan, ser sig om i landskapet och kommer dit man ska.
Fast jag gick fel två gånger under vandringen och det var faktiskt E4 som förvirrade mig. Bara att gå tillbaka och göra rätt.

Det där med getter och får. Jag har aldrig sett så många getter och får, så många hjordar och så många herdar! Stenigt, svårt att odla så något ska de leva av och det går väl inte med bara äpplen. Det var klockpingel och bräkanden överallt. Då och då avbrutet av en herde som kallade eller visslade på sina djur. Och ibland hundskall. Det blev nästan så jag mot slutet tyckte att jag vadade mer i getter och får än i natur!
Lite rolig grej: ser du att hunden står och gömmer sig bakom stenmuren? Arbetsvägran eller bara tjuvat sig till en paus?

I detta getternas och fårens kungarike gick mina tankar till min skånska vandrarkompis. Hon hade svävat fram! Det var dessutom gott om killingar och lamm så bara för dig, Bojana:

Märk väl att hon har tvillingar! Kanske därför hon hade så lömsk blick… En diar medan den andra betar.

Moln började sväva in över topparna i Dikti-massivet och vädret ändrades. Snart var himlen alldeles tjock och grå. Det blev kallare och jag önskade att jag haft vantar med mig. Kaffe och svenska gifflar försökte värma inifrån. Skulle det bli regn, tro? Cirka en timme senare sprack det upp och solen kom nästan igenom. De högsta topparna var insvepta i grått, dimmigt. Antagligen regnade det där uppe. Jag undrar hur många gånger per dag vädret kan ändra sig där uppe?

En del hus var igenbommade, de såg ut att vara nybyggda eller renoverade. Vem har fritidshus här uppe? Något att fundera över.

Funderade på att prova att köra en väg som går mellan platåerna, men väntar till sommaren då det är torrt. Har jag tur kan jag kanske få nå’n med mig så kan vi hjälpas åt om nå’t går fel. Fast jag tror att vägen är ganska bra för det finns ingen annan mellan platåerna utan då måste de ner till kusten och se’n upp igen – en väldig omväg.

Fem timmar senare var jag tillbaka vid bilen. Kan bli en utflykt med vandring eller omvänt som jag kan erbjuda i firman. Kan korta vandringen något så blir det en fin heldagsutflykt.
Jag körde hem vackraste vägen via Prina. Ny vandring är inte samma avkoppling som gamla vandringar, men jag är nöjd med och tacksam för dagen. Den gav mersmak och massor av nya intryck!

Ha en skön kväll! Nu ska jag gå ut och äta middag.

PS. Fler foton på min flickr-sida! DS

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!