Etikettarkiv: njuta

Lustifikationer

De senaste dagarna har varit fyllda med glädje, njutning och överraskningar. En heldagstur på östra Kreta då vi bl a besökte klostret Toplou (jag var där 1987…). En lite regnig tur i början, men sedan tittade solen fram periodvis. God lunch i Zakros och fika i Sitia. Passageraren hade aldrig varit därute i öst och blev positivt överraskad. Det är ju så med den här stora ön att den har flera ansikten. Ingen bättre än den andra, bara olika vackra.

Och det har vandrats och alla vandrare denna veckan tycks mig ha kopplat av, landat i och förundrats över det gröna landskapet samt njutit i fulla muggar av vår ovanligt hänryckande vår. Eller vad sägs om dessa två som badar i en riktig blomsteräng:

Mycket påskande är det nu närmast. Den oortodoxa påsken denna helgen och den ortodoxa nästa helg. Jag måste göra en del ärenden imorgon så den där härliga långfredagsstillheten får vänta till nästa fredag. Den som väntar på nå’t gott!

Idag tänkte jag skriva om tre små händelser som på olika sätt lockat till skratt. Inga världsomstörtande eller exceptionella händelser utan så’nt där som vi inte ska låta oss gå förbi utan ta vara på och vila i en stund. Hur bra och skönt är väl inte ett gott skratt!?

Ibland är medmänniskor närmare varandra än man tror. En vän som delar sin tid mellan här och där behövde pga en flytt i Sverige kontakta kundtjänst på comhem. Hon ringde, trevlig ung man svarade och hon fick någon fråga som hon inte kunde svara på utan fick säga:
– Jag är inte där nu.
– Var är du?
– Jag är på Kreta.
– Det är jag också!
Och det visade sig att han nyligen börjat jobba i Chania på nordvästra Kreta. Så där satt de i varsitt hörn av ön och pratade om en internetuppkoppling i mellansverige. Visst är det dråpligt!?

I maj är det borgmästarval och vår lilla stad brukar ha 2-3 kandidater. I år är de 8 stycken! Det har resulterat i en del irritation bland befolkningen som tycker att nog borde det gå att samarbeta. Så många kandidater blir troligen väldigt splittrande och kanske ingen får en rejäl majoritet av rösterna.
Min språklärare och några vänner satt och diskuterade detta och då föddes en idé. De skrapade ihop vänner och vänners vänner, ”bildade” ett parti och någon producerade ett mycket snyggt tryck med proffsig layout. De 43 partimedlemmarna fick varsitt blad i samma stil där de presenterade sig och hade en uppställning av meriter med mera. Kontakt togs med nättidning och radiostation, varje person la ut partiets och sitt eget dokument på sin facebook-sida. När ierapetranerna vaknade den 1 april fann de att kommunen plötsligen hade totalt 51 kandidater!
Misstanke fanns så klart om aprilskämt, men det var ju så proffsigt gjort…det liknade de andra kandidaternas ”marknadsföring”…det blev lite oroligt i en del läger. De 43 hade fullt upp under dagen med att besvara telefonsamtal, kommentarer på facebook och ta emot löften i stil med ”så roligt att du ställer upp! jag ska rösta på dig!”. Tidig kväll samlades gruppen på ett café för att diskutera hur de skulle avblåsa skämtet. De blev avbrutna hela tiden av folk som kom fram och intygade sitt stöd. Till slut lyckades de spela in en video som bl a las ut på facebook där de i kör säger ”Kalo mina!”. Det betyder ”bra månad” och sägs i början av varje månad och det är så man avslutar ett aprilskämt.
Jag älskar skämt som har en udd eller underton! Det här var inte bara roligt utan också ett inlägg i debatten och en släng till den kommunala organisationen och alla de som önskar få in en fot och bestämma. Lyckat dubbelt upp!

Igår åkte vi med pratsam taxichaufför som bl a intygade att han tyckte om att gå. De sträckor han presenterade imponerade inte på någon av oss, men som han poängterade: det är bättre än ingenting. Så började vi prata om var mina vandrare i baksätet kom ifrån (Sverige) och att resa:
– I like to travel.
– Where have you been?
– Everywhere!
– Really? Everywhere?
– O yes!
– In Sweden?
– No.
– So you haven’t been everywhere?
Stora skratt i taxibilen. Och sedan intygade han med emfas att han verkligen vill åka till Sverige.
Man ska vara försiktig med vad man säger, vilka ord man väljer och vem som finns i närheten…

Nu ser jag fram emot ägg och sill (nedburen av mig från Sverige) imorgon och påsklunch på söndag. Väderprognosen för helgen säger väldigt blåsigt, men konstigt nog inget regn. Jag menar, efter de senaste 3,5 månadernas väder har vi ju blivit vana vid lite oväder titt som tätt.

Jag önskar dig sköna och fina helgdagar med en eller två vårpromenader! Och en Glad Påsk!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Rusig tacksamhet

Många beundrar havets olika blå nyanser och visst är det vackert. Glöm inte att vända på dig och lyfta blicken! Idag har jag varit ute och kontrollerat min nya vårvandring och den har klarat sig bra från ovädret.

Där ute finns en helt fantastiskt underbar natur som bjuder på olika färger, former, växtsätt, storlekar, dofter, ljud.  Att vandra där idag var som att bada i ett grönt hav! Ingen konstnär eller målare kan ta fram så många gröna nyanser. Och de ändras beroende på hur ljuset faller och vindens framfart. Kanin skuttade, ödlor prasslade, vatten forsade, fåglar kvittrade och vackra fjärilar flög omkring. Nytt liv bryter fram i vårskirt grönt eller blodrött. Molnen hade formationslek uppe i skyn. Hundskall i fjärran tillsammans med getters bräkande, en vacker häst betade girigt i en olivlund. Plötsligen slog vädret om, jag kände en regndroppe, men det slutade innan det börjat. Som om vädrets makter ångrade sig och tog tillbaka sin lilla skur (kanske släppte den nå’n annanstans, vem vet).

Varför är växter så olika? Var kommer alla former och färger ifrån? Varför låter inte alla fåglar likadant? Hur kommer det sig att det hänger ihop, att allt är beroende av varandra? Vart ska jag rikta mitt tack? Finns det en Gud eller högre makt? Kan det verkligen bara vara en ”big bang”?

Jag stod en lång stund och tittade på det vackraste landskap jag vet och tänkte på vilken ynnest det är att få bo här, kunna njuta av allt som bjuds. Alldeles gratis bara flödar naturen. Tänk om allt gick att fånga i en stor, varm kram!
Har det någon betydelse varifrån allt kommer, hur det hänger ihop eller vad enskilda växter heter? Handlar det inte bara om att stanna, öppna upp och ta emot?
Nästa vecka har jag några vandringskunder. Jag hoppas att någon av dem väljer vårvandring för jag vill bada igen och igen…

Slutpratat – idag blir det många foton. Här får du ett smakprov på färg och form i min del av världen!
(klicka på foto för större storlek)

Gå ut och njut av naturen i helgen! Ha en skön helg!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Berätta vid bokning att du läser bloggen så får du 15 % rabatt (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Väder och väder

Fredag 5 april – en sorts väder

I fredags kombinerade Panda och jag utflykt med vandring genom att ta en till vissa delar ny (för oss) väg upp till Lasithi-platån. Jag var nyfiken på hur långt våren kommit där uppe. Förra året var jag där den 23 februari och då hade våren kommit en bit, men förra året kan man inte ha som jämförelse. Det var ett ovanligt varmt år med tidig och kort vår.

När jag började vandra på platån så var det minsann kallt om händerna som fick vila i fickorna. Jag såg väl ut som en ganska nonchalant vandrare, antar jag. Tänkte att det var synd att jag inte tagit med mig mina vantar (vilka jag hittade tre timmar senare i ett fack i ryggsäcken – så bra koll har jag!).
Det var som att få en käftsmäll av våren i dess början, som att färdas cirka fem veckor bakåt i tiden. Jag möttes av ett väldigt fågelkvitter, rinnande vatten och tung blomdoft. Mandelträd och vildpäron hade precis börjar blomma. Här och där låg dimma, himlen var jämntjock och det var vindstilla. Jag hade inga speciella planer eller fastlagd rutt utan bara strosade i stillhet och lugn. Så skönt!
(klicka på foton för större format)

Strosa i all ära, men lite koll får man ha med hjälp av karta….

Vid en gård skällde en hund på en stackars get som var bunden och inte kunde komma undan. Hunden ville leka, men geten var inte ett dugg intresserad. Hundskallet skar genom luften och mina trumhinnor. Lite senare hade skolan i byn Tsermidon rast för då flöt barnrop och barnskratt ut över platån. Det går inte att låta bli att dra på munnen när man hör lyckliga, glada barn. Slogs av tanken att jag önskar att alla barn var så glada. Vid 11-tiden ringde det i en kyrka och en-två minuter senare svarade en kyrka i en by på andra sidan. Ljuden bars långt i stillheten, de blev större, kraftigare och tydligare.

Utspridda på platån finns märkliga små hus som jag inte förstod vad de används till. I några fanns hönor, men de flesta bara stod där tysta och slutna. Så passerade jag ett med trasig dörr och såg att det användes för att lagra potatis.

 

 

Den ena delen av platån var blötare än den andra. Där fanns vattenpölar och t o m små sjöar ute på åkrarna. Grodorna har vårkänslor, det går inte att missa. De är högröstade och lätet är väldigt udda. Inget vårbruk igång, det är för blött och troligen för kallt på nätterna. Jag såg några som packade kålhuvuden och några som beskar äppleträd. Och givetvis några av de stora fårhjordarna.

 

Det är speciellt att stå nästan mitt på platån och vrida sig 360 grader. Det är vackert, majestätiskt och imponerande! Den platta platån som inramas av bergen och byarna utspridda där emellan. Den vyn får man inte om man följer asfaltvägen runt platån! Jag njöt av vy och stillhet, kändes nästan som att vara ensam i världen och att tiden stannat, men då hördes ett flygplan. Civilisationen trängde sig på.

Diktis toppar är snöklädda, men när man kommer så här nära syns Sahara-dammet som kom i februari tydligt. Det gör att snön ser smutsig ut så topparna är finare på håll. Vid halv två-tiden började det komma moln från sydost och jag kunde nästan ta på väderomslaget. Över de lägre bergen vällde molnen sakta ner. Vilket skådespel! Jag skulle kunna tänka mig att bo i bergen bara för väderskiftningarna och att de har väder – inte blå himmel och solsken som vi kan ha i veckor (och det kan man faktiskt bli trött på).

Några blommor:

Jag blev förvånad över att det stod grönsaker, mest kål, på några åkrar. Med tanke på hur blött det var borde de nästan vara ruttna:

Någon som vet vad det här är? Gula blommor och det verkade vara något som man skar bort en bit av stammen av. Jag tänkte först på sparris, men det är det ju inte. Eller?

Vid tre-tiden var jag tillbaka vid bilen och kunde konstatera att det varit en skön, slapp strosadag. Benen sa tack så mycket för att de inte mött några backar och ögon och hjärna kändes renspolade eftersom de fått lite annat att titta på. Så var det dags att köra hem igen och si så där fem veckor framåt i tiden.
Körde runt platån och förvånades över hur slitna byarna är. Många bor inte här uppe under vinterhalvåret utan flyttar upp nu snart inför turistsäsongen. Jag såg lite aktivitet vid några tavernor och två tavernor var öppna, i övrigt var det stängt och tillbommat.

Lördag 6 april – en annan sorts väder

Det är märkligt och fantastiskt hur snabbt det kan svänga, hur naturen lever sitt eget liv. Den stilla fredagen klövs mitt itu efter midnatt då ovädret var över oss. Det kulminerade under småtimmarna och uppåt förmiddagen för att efter lunch börja mattas av. Det kom från syd-sydöst med hårda vindar och skyfall som under förmiddagen övergick i vanligt regn och under sen eftermiddagen slutade det regna. Då började rapporterna komma på nätet. Avstängda vägar, översvämmade växthus, boningshus där vattnet tagit sig in, i en by utanför Sitia fick folk ta sig upp på hustaken för att bli evakuerade, i Makry Gialos forsade vattnet fram överallt och skulle gamla bron ute vid Mirtos klara sig, tro (det gjorde den). Och…ja, det är kanske svårt att föreställa sig att ett turistmål har mer än semesterväder, men så har det verkligen varit i år. Vill du veta mer och se foton och videos så titta på neakriti eller radiolasithi.
(högerklicka på text och välj ”översätt till svenska”)

Det är givetvis trist för tavernor o likn som precis öppnat för säsongen, men städa och reparera går nog snabbt. En del undrar i facebook-grupper om det går att resa hit, men det är så klart ingen fara. Det är betydligt värre för alla dem som har vattenskador i sina hus, vägar som skadats, växthus där plantor måste slängas och ett stort arbete återstår för att kunna använda växthusen igen. ”Regionguvernören” (högsta hönset i Kretas ”regionregering”) har deklarerat att kommunerna Ierapetra och Sitia är i nödsituation och han har haft kontakt med inrikesministern. Vi får se om vi också kan få lite pengar från Aten som västra Kreta fick när de tog största smällen av ovädret i slutet av februari.

Tänk, en dag är stilla, nästa dag har nästan alla naturens makter släppts lösa. Och hur gick det då för Lasithi-platån där jag lallade runt på fredagen?
(mitt foto till vänster, foto till höger från facebook-sidan ”Siganos J. Oropedio Lasithiou”)

Till sist

I måndags såg jag de första all inclusive-turisterna i sta’n. De hade förirrat sig in i Ierapetra och gamla sta’n. Hörde att de pratade franska så de letade väl efter Napoleons hus (som håller på att renoveras!).

Idag luftade jag Panda uppe i bergen för att se om det är några vandringar jag inte kan ta mig till, men det såg bra ut. Mötte en väldigt stor gethjord, stannade och väntade, tre herdar varav en blev väldans arg. Faktiskt den första arga herde jag sett på alla år. Kanske han bara var hetsad av ovädret, kanske de förlorat några djur (jodå, det var några getter och får som strök med i ovädret).

Kör extra försiktigt på Kreta i år! Det finns en hel del små hål på vägarna och de lagas givetvis inte i första hand utan att schakta bort ras och få vägar hela igen prioriteras.
Och tänk på att rasrisken inte minskar bara för att vädret stabiliseras. När jorden torkar krymper den ihop så stenar, grenar och annat rör på sig.

Ha en bra fortsatt vecka!
PS. På min flickr-sida finns fler foton!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad.
Kontakta mig för frågor och bokning. Du som läser bloggen får 15 % rabatt om du vid bokning uppger att du läser bloggen (gäller inte enstaka vandring)!
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

En lördag i september

Det blev inget blogginlägg igår för jag gick här hemma, småfixade och bara njöt! Det är nu helt klart att högsommaren lämnat oss. Visst, det kan komma små ”värmeböljor”, men juli-augusti med sin hetta och svett är över.
Skulle egentligen vandrat igår med en kund, men hon backade ur på torsdagen, tyckte att det var för varmt för henne. Väldigt förståndigt att känna efter, önskar att fler tänkte efter före och inte bara kastar sig ut. Nu siktar hon på att komma tillbaka tidigt i vår, kanske april, och vandra då istället.

Min lilla stad går in i ett aktivt skede. Strandpromenaden från Petra Mare till idrottsplatsen har fått en välbehövlig ansiktslyftning och nya gatljus. Det ska skapas fler grönområden, byggas en utomhusteater, betongklumparna i hamnen ska äntligen utplaceras, vid borgen ska göras någon sorts öppen plats.  Jag tycker att det finns andra saker som borde fixas till först, men delade meningar finns ju alltid. Positivt att sta’n inte är handlingsförlamad och rädd efter krisåren och nu när stödlånen upphört.

På tal om stödlån så kan det väl snart vara dags för en ”nyhetsbulletin”? Ska se vad jag kan få ihop. Och jag har ett inlägg på lager – det där om ”village hopping”. Det kommer snart, det också.

Jag har under året skrivit mycket om torka och att det i maj/juni konstaterades att vi (Ierapetra, alltså) har den värsta vattensitutionen på 40 år. Kanske lite siffror kan vara av intresse? År 2017 till vänster och år 2018 till höger (mo=month och regnmängd är i mm).

Siffrorna visar inte hela sanningen för det har nog regnat lite mer i bergen runt Ierapetra, men det kom nästan ingen snö i vinter. Jag kan se topparna på Dikti-massivet från min balkong och ifjol fanns det snöfläckar kvar sent i maj. I år töade snön bort några dagar efter att den kommit och sedan mars kom det ingen ny snö. Det regnar inte jämt fördelat över dagarna utan ibland kan det regna intensivt en dag eller två och då har jorden givetvis svårt att suga till sig allt så en del bara rinner bort.

Hur som helst så är det en speciell plats på jorden och jag får fortfarande nypa mig i armen då och då. Tänk att jag bor här i allt det vackra som bara bjuder och bjuder på sig själv. Vilka skådespel som naturen och landskapet dukar upp! Vyerna slutar aldrig att ta andan ur mig! I onsdags beundrade vi också rovfåglarnas segelflyg, olika molnformationer och deras rörelser som gav extra liv åt landskapet i och med skiftningar i skugga och ljus.

Minns du den där boken jag skrev? Den har nu varit ute på förläggningsturné och inget napp. Det trista är att man inte får några kommentarer eller utlåtanden eftersom de har så många manus att läsa. Jag förstår att tiden inte räcker till, men visst är det roligt att svenskar skriver så mycket. Min andra bok, den om Kreta, ligger lite på vänt för jag behöver ladda om. Oavsett utgivning eller inte så kommer jag nog att fortsätta skriva eftersom det är så väldigt roligt.

Marknadsdag idag så nu är apelsinförrådet påfyllt för veckan. Jag får hålla mig själv i örat så jag inte köper mer. Allt ser så gott ut och är så fint upplagt. Jag har kommit hem med flera kassar och undrat ”hur tänkte jag nu?” plus att de oftast lägger i några extra grönsaker eller frukt. Jag är ju ett enmanshushåll så det fungerar inte. Dessutom har sta’n fullt av grönsakshandlare som säljer varor från området så det är bättre att handla efter hand.
En pratstund på kafenio i närheten av marknaden blev det givetvis också.

Nu ska jag segla in i helgläge, imorgon är det rofyllda och lugna söndag. Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

Paus mellan vandringar

Vandringsveckan rullade på med sin lediga dag i mitten. Då var jag på vandring med endagsvandrare så för mig blev det fem vandringsdagar på raken. Jag klagar absolut inte! Värmen är nog det som är mest jobbigt och krävande både för mina kunder och mig så det var skönt att det kom lite vind de första dagarna. Sedan tog det i lite mer och drog in några moln då och då så vi hade bra förutsättningar. Skönt för vädret är något som jag absolut inte kan styra över utan det löser sig genom att flytta vandringsdagar eller byta ut mot annan vandring.

När det kändes lite tungt och stelt en kväll så tänkte jag på vilken otrolig arbetsmiljö jag har. Vackert, naturligt ljus, frisk luft, omväxlande, njutningsfullt – vad kan man mer begära? Ett arbetsmiljöombud skulle få svårt att hitta något att underkänna. Och ännu svårare skulle det bli att kontakta högste ansvarige!

En annan positiv del är de go’a och trevliga människorna som jag får möta. Alla har olika förhållningssätt till naturen och vandringsstilar. Det värmer att höra kommentarer om hur vackert det är, hur fantastisk en utsikt upplevs och se belåtna miner vid lunchen efter vandring. Extra gläder det när jag hör att någon gärna kommer tillbaka (vilket faktiskt har hänt!) och när någon får ut annat än naturen av en vandring eller vad sägs om ”Så här avstressad har jag inte varit på länge!”.

”Jag vill absolut inte bli fotograferad, jag föredrar att vara inkognito!”

I måndags fick vi en extra vandrare som följde med på cirka 2/3 av sträckan. Han hakade på vid ett kloster, var kanske trött på klosterfriden och alla katterna. Vi upptäckte att det var ett riktigt litet överlevnadsgeni. Han letade själv upp skugga och la sig ner när vi pausade, var han före oss så satte han sig en stund i skuggan och väntade samt följde oss gärna genom att gå i våra skuggor. Efter ett tag visade han en något tråkigare sida: han jagade getter. Dock aktade han sig för att komma för nära dem och han tyckte bäst om dem bakifrån. En liten fegis med andra ord. Vi var lite oroliga att någon herde skulle dyka upp och tro att den fyrbente jägaren tillhörde oss, men vi klarade oss. Det närmsta vi kom en herde var en som stod uppe på en topp och kallade på sin hjord eller hund.
När vi kom till vårt slutmål, en bergsby, blev vi av med honom. Morgonen efter åkte vi taxi upp till samma by och såg då en person med stav och ryggsäck gåendes på andra sidan vägen. Gissa vem som gick vid sidan om vandraren!?

På tal om vandrare så tror jag att jag mött cirka åtta vandrare genom åren. Jag fick i tisdags lägga till fyra varav ett par från Australien! Ja, de hade inte vandrat ända därifrån, men efter ett besök på Kreta för tre år sedan ville de se mer av ön. Roligt!
Jag läser ibland om köer i fjällen och alperna, framför allt till populära punkter och tänker att ni skulle bara veta hur ljuvligt stilla och lugnt man kan ha det.

I onsdags fick vi en välbehövlig och underbar paus från månader av värme. Jämntjock himmel hela dagen med en sval, skön vind. På förmiddagen t o m två lätta regnskurar. Inga mängder, men tillräckligt för att jag skulle sitta i soffan med ett fånigt leende och bara njuta av ljudet! Ljudet av droppar som landar på balkongräcke, stenarna i gränden, taket hos grannen! Och uppe i bergen i väster var det alldeles grått så där kom mer regn än vi fick. Gott att växterna sköljdes rena, gott om de också lyckades suga åt sig lite väta. Och gott för oss människor med tanke på dusch, tvätt, matlagning med mera.

Idag tänkte jag också kommentera valet, men valmyndigheten är inte klara med sin slutliga rösträkning så jag väntar till nästa vecka. Jag kan säga så här mycket: låt oss tala tyst om att jag är från Skåne…

Dags för helg med marknad, träff på kafenio, stadspromenad, söndagsfrukost och helgro. På måndag blir det hotellrunda för att kontrollera att mina informationsblad inte tagit slut. Vandringssäsongen är verkligen igång – det är härligt!

Ha en skön helg!

PS. Några foton uppladdade till min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

 

 

 

 

 

Mot Sitia!

Då och då gör jag en utflykt till Sitia. Inte bara för att besöka sta’n utan också för att få en heldagsutflykt på vackra ön. I fredags var det dags och jag bestämde mig för att köra ”min” runda medurs: National Road – Sitia – gamla vägen mellan Ierapetra och Sitia:

Kör rundan moturs – då är den mest slående och bjuder på fina, överraskande vyer, tycker jag. Grön streckad linje – alternativ väg för den som inte vill besöka Sitia. Lila streckad linje – INTE en alternativ väg eftersom vägen mellan Stavrochori och Orino är dålig – kör inte den!!

Satte kurs mot Pachia Ammos och sedan österut. Vill man kan man göra en avstickare i Kavoussi till Kretas äldsta olivträd. Och lite senare kan man stanna på någon av ”view point” för att beundra Mirabellobukten som är som vackrast från detta hållet. Och vill man se en mycket fin liten by där det renoveras med varsam hand så stannar man till och strosar i Lastros (den minsta by jag vet som har trafikljus!). Jag stannade till i Mirsini för att ta mig upp till deras kyrka. Fin utsikt därifrån, men lugnet i byn stördes av grekiska kvinnoröster. Du vet de där gälla, höga, starka. Inte undra på att gubbarna flyr till kafenio, ouzeri el likn!

Passerade Richtis-ravinen – ett tips för den ravinsugne! Här möter du ett annat Kreta med tät, frodig grönska som i och med vattnet nästan känns som regnskog. Rekommenderas på våren då vattenfallet är som finast (magiskt med massor av trollsländor).
Efter ravinen börjar en sträcka på stora vägen som man ska köra under andra halvan av maj när oleandern står i högblom. Det är nästan en overklig känsla då, som att köra i en tunnel som smyckats bara för dig!
Strax före Sitia passerade jag skandalbygget: National Road som ska förbinda Sitia-Chania med en bred, modern motorväg, men som aldrig blir klar. Nu pågår här reparationer av en bro som byggdes för drygt 20 år sedan, men som inte använts utan bara väntat på att National Road ska ”hinna ifatt”. Bron uppfyller inte dagens standard och regler.

Vill du inte besöka Sitia så kan du strax före Sarantapichos ta till vänster mot Piskokefalo (den gröna streckade linjen på kartan ovan). Men jag fortsätter och kör in i lilla Sitia som är Kretas sjätte och minsta stad. Strosade på den fina strandpromenaden (turistbyrån ligger ungefär mitt på), kände att det var dags för någon fika. Undvek ställen med apollos logga och hamnade på ett café där jag fick crepes och kaffe till ett mycket lägre pris än i de större städerna och i turistorterna.
Forfarande finns en hel del butikslokaler lediga längs med de gatorna och det känns lite trist. Jag fortsatte så högt upp jag kunde komma i gamla sta’n och beundrade utsikten. Tog mig sedan ner i slalom med kameran i högsta hugg.
Svettig sökte jag svalka ute på pirerna och då upptäckte jag att jag haft lite fel om hur Sitia ser ut, hur sta’n brer ut sig i sin lilla bukt. Om man står med näsan mot land så har man gamla sta’n på höger sida som klättrar uppför den branta sluttningen. Rakt fram ser man nästan ingenting av sta’n för där är det platt så nyare bebyggelse och olika stora varuhus sträcker sig inåt land. Och till vänster ligger den långa sandstranden och några hotell. Sta’n tippar alltså lite åt ena sidan!

Fint på piren, men sorry Sitia, vi var först!


Jag tycker om Sitia, men skulle jag kunna tänka mig att semestra här? Ja, Skulle jag kunna tänka mig att bo här? Nej, Sta’n är alltför liten och läget längst ut på Kreta är för mig lika hopplöst läge som Chania eller Paleochora. En liten minisemester här i höst har börjat ta form på min planeringsavdelning, men då kommer jag att koncentrera mig på deras Geopark. Sitia är så kloka att de sedan några år tillbaka marknadsför hela kommunen i form av bl a Geopark med olika aktiviteter som cykling, klättring, bilrutter, grottor, historiska platser, vandring. De vill inte bara ha turister till sta’n och de vill locka fler grupper än sol- och bad. Och de gör fantastiskt fina videofilmer – titta på youtube på kanal ”Visit Sitia”. Här har min egen stad en hel del att lära! Och ja, andra också för den delen för att sprida turismen över ön.

Dags att styra hemåt längs gamla vägen så jag tar av i Piskokefalo. Stannar ofta och tar in vyer, bergsformationer, raviner, odlingar, byar på sluttningar. En del träd börjar få lite svårt att hålla sig riktigt gröna detta torra år, men jag undrar igen över de som påstår att östra Kreta inte är grönt utan som en öken. Plötsligen seglar en rovfågel ganska lågt en bit framför bilen. Vill den visa vägen? Kanske bara säga ”välkommen!”?

Stannar och strosar runt i byn Skordilo. Två kapell, men inte många hus är bebodda. Den äldsta delen av byn ger en bild av förr då det mellan husen bara var gångar breda nog för en lastad åsna. Det är så här det är i många grekiska byar, de avfolkas. Och det slår givetvis hårdare och tidigare i avlägsna trakter som t ex bergen på östra Kreta. (har skrivit om avfolkningen i ett tidigare blogginlägg: Ett land i spännande förändring)

Försöker mig på en avstickare till Kato Kria, men vänder innan byn pga att vägen är smal och hålig. Som belöning för försöket får jag den mest underbara vyn! De som bor i den lilla byn borde betala lyxskatt – så vackert är det!

Efter Chrisopigi försöker jag mig på en väg mot Agios Stefanos. Det börjar bra, men vägen blir smalare och stenigare så jag vänder. Passerar Stavrochori och Panda glider snyggt ner till kusten.

Ännu en underbart fin dag! En härlig blandning av landskap, natur, byar och stad. Ibland helt andlöst och så stilla. Det gäller att njuta innan fler drar sig hitåt för att också få njuta!

Det talas mycket om ”island hopping”, men jag skulle vlija mynta ett nytt begrepp: ”village hopping”. Ta ut en tur på kartan, stanna i olika byar, strosa, koppla av och njut. Du får se mycket av området och lära dig desto mer! I nästa blogginlägg kommer min strandinventering, men efter det ska du få tips om ”village hopping” i närheten av Ierapetra!

Ha det gott!

PS. Foton från turen uppladdade till min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Nyhet: halv vandringsvecka!
Vandringssäsong september-juni, året om stadspromenad. Det går bra att kontakta mig hela året för frågor och bokning.
Mer information på inspirewiz.com.
Välkommen!

Trolsk och magisk vandring

Ny ryggsäck, ny strumpsort, hälgrepp i trilskande vandringsskon – dags för vandring! Körde upp till Hässleholm och tog tåget till Sösdala där jag gick ner till Skåneleden vid Lillsjödal. På vägen dit mötte jag lantbrukare med spann som skulle ge något till sina kor, Jisses, vilken orkester! De i andra hagen var väldigt upprörda och lät hela världen få veta det.

När jag började vandra i den stilla morgonen snubblade jag nästan över ett tält. Tänk vilken underbar morgon camparen fick vid den lilla spegelblanka sjön. Jag fortsatte och kom upp på en smal åsrygg. Snart kunde jag se snapphanarna trycka i buskarna till vänster och svenskarna gömma sig bakom träden till höger. Vad hade blivit om svenskarna inte vunnit? Tanken svindlar!

Inne i skogarna var det tätt, mossigt, stenigt och höga tallar. Eller vacker bokskog. Här bjuds allt! Prassel, rop, skrik och andra ljud hördes så jag var inte ensam. En del ljud kom från fåglar, resten vet jag inte.

Solen hittar alltid ett hål…

I tallskogarna låg stora, mossiga stenar. Detta är nordöstra Skånes kännetecken och jag vandrade på gränsen. Alldeles stilla runt omkring mig. Skulle inte bli förvånad om ett troll tittat fram bakom en sten och sagt ”Mossa, mossa, människobarn”, men jag hade blivit väldigt förvånad om han inte haft ett gäng rumpnissar som sällskap.

Passerade ett ödetorp, gick runt och fotograferade, plötsligen stod jag stilla och stirrade på en svart katt som stirrade tillbaka med böjd rygg. Jag störde kanske hans middagsvila. Mötte också några cyklister, ryttare och vandrare. Roligt att folk ger sig ut i naturen!

Vandrade i tropisk värme. Det var så fuktigt att det var dumt att dricka vatten för det rann rakt igenom. Och de svenska otäcka myggen samlades runt min ända vid varje kisspaus. Hur blir natten, tro? Kanske ingen sömn och bara kliande. Men det löste sig, jag lyckades tydligen hålla dem ifrån mig.

Så kom jag upp på Klinten på åsen. Där finns en bänk placerad rakt framför gläntan så det blir fri sikt ut över Hovdala-slätten. Som gjort för en paus då ögat får söka sig långt bort och tanken vila i fjärran.

Då och då korsade jag eller hade sällskap av nya ledmarkeringar som ”Höjdarnas höjdarled” och ”I Post-Nillas spår”. Hovdala slott och Hässleholms kommun har tydligen tagit tag i det här med vandring och lagt upp en del egna leder. Intressant! (Hovdala ordnar en vandringsfestival i september, men på sidan finns också möjlighet att ladda ner kartor och vandra själv.)

Några saker slog mig. Hösten knackar på dörren så smått. En otroligt vacker årstid då naturen bjuder på en färgsprakande show som gör en förstummad. Det är den tid på året som jag ibland saknar på Kreta, men i gengäld har jag grönt året om och slipper den nakna, bruna, döda vintern i Skåne.
Den andra saken som slog mig var att jag för första gången inte har något vandringsuppehåll! Jag började vandra i september ifjol efter högsommaruppehållet på Kreta och jag bara fortsätter och fortsätter. Ett oerhört privilegium samtidigt som det känns lite märkligt. Det bästa av två världar skulle man kanske säga.

Efter drygt 6 timmars vandring var jag tillbaka vid bilen i Hässleholm. Hade en härlig känsla av njutning över allt jag bjöds på. Förundrades över Skånes mångskiftande landskap som bjuder på allt som till exempel skog av alla slag, öppna landskap, åsar, betesmark, stigar, småvägar, sjöar, bäckar, små byar, vyer. Och stillheten och lugnet är svåra att hitta någon annanstans än i naturen. Där finns friden.

Avslutade dagen med att köra småvägar hemåt med en avstickare till Maltesholm. Tjusigt och många fina, intressanta byggnader samt en vacker park och imponerande uppkörsväg!

För den vandringsintresserade: jag gick alltså på i slutet av delsträcka 6 på Nord-sydleden, följde delsträcka 5 och där delsträcka 4 svänger vänster mot Hässleholmsgården fortsatte jag rakt fram till järnvägsstationen. Mer om Skåneleden finns här!

Ha en skön helg!

 

PS. Hur det gick med nya utrustningen? Ryggsäcken är jätteskön, det var ett bra köp, bättre än den gamla. Sockorna gav inte mersmak, för mycket ull. Hälgreppet fungerade nästan, tror jag vet hur jag ska justera det, men visst är det konstigt att en sko i ett par kan bli så fel.

Foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

 

Vandrande funderingar

I kontakt med vandrarkunder, både presumtiva och reella, får jag ta emot frågor och tankar som sätter igång funderingar hos mig. En del resulterar i korrigeringar av vandringar, bokningsrutin med mera. En del är mer övergripande och just nu snurrar det runt funderingar kring vad jag egentligen sysslar med, hur nå ännu fler människor och hur hantera etiketter.

I vandringsvärlden finns vandrare och vandrare. Jag hör till dagsvandrarna som återvänder hem eller till hotell/lägenhet på kvällen. Den andra gruppen är de som kombinerar vandring med friluftsliv, dvs de lagar mat och sover över ute i naturen. Det vi har gemensamt är att vi tycker om att vistas i naturen, få upplevelser och koppla av.
Det finns också frågan varför man vandrar. Jag hör till de som gör det för avkopplingen, naturen, hämta energi, få frisk luft, må bra. Det finns de som ser prestationen som det primära, t ex hur långt man kan gå på en viss tid, hur svårt väder man kan klara av.
Det verkar också finnas de som har en lista över vad och var man ska vandra. Och det finns de som åker på vandringsresor, men inte vandrar annars. Ingen av dessa tilltalar mig så jag vet inte vilka leder eller toppar man ska vandra och jag är så gripen av själva vandrandet att jag gör det året om.

Inget av det jag nämnt så här långt är något bekymmer för mig. Det går inte att säga att den ena naturupplevelsen är bättre än den andra. Det enda jag funderar lite över ibland är de som åker på vandringsresor, men inte vandrar regelbundet. Jag kan tycka att det är väldigt synd att inte uppleva sin närmiljö och att regelbunden vandring kan ge så mycket i en jäktig tillvaro. Dessutom tycker jag att det skulle vara jobbigt att vandra i flera dagar efter ett långt uppehåll. Samtidigt är vandringsresor bättre än inget vandrande alls och chansen finns att bli biten!

Problemet för mig ligger i andra änden. ”Vandra” börjar bli urholkat i svenskan och betyda lite vad som helst. Promenad, långpromenad, gå en runda, gå en tur osv är uttryck som jag ser alltmer sällan. Det verkar som om allt är att vandra. Det här gör det svårt att marknadsföra vandringar då det kan bli ett stort gap mellan förväntningar och vad som erbjuds.

Jag tycker inte att man vandrar när man går en promenad eller en långpromenad. Vandra är inte bara att gå – det inbegriper så mycket mer som närvaro, naturupplevelser, koppla av med mera. När man hänger ryggsäcken på ryggen och snörar på skorna för att vistas i naturen omkring 4 timmar är man ute på en halvdagsvandring, tycker jag. Någonstans där går gränsen för mig. Det behövs tid för att varva ner och lägga i vandringsväxeln, skifta från jäkt och problem till att uppleva och njuta av det som finns runt om, tömma skallen och bara ta in här och nu. Sedan ska man vistas i det där tillståndet ett tag för att efteråt känna sig utvilad och full av energi.

Jag kan mycket väl gå långpromenader med den som så önskar, men då kommer jag att kalla det för det. De är en väldigt bra inkörsport till vandring och kan jag hjälpa och inspirera fler till att ta steget vidare till vandring så gör jag gärna det.  I mars gick jag en långpromenad med en riktig stadstjej som efteråt sa att hon ville prova längre sträckor.

Som vandringsledare är det omväxlingen mellan olika kunder som är givande och att få berätta om den här ön, lite historia och annat som det finns intresse för. Andra ögon kan öppna mina ögon för saker som jag inte sett även om det är en vandring jag gjort många gånger. De senaste dagarna har jag haft förmånen att ha ett par vana alpvandrare som kunder och då visa den kretensiska våren i det omväxlande landskapet. En annorlunda natur än vad de är vana vid och som de verkade uppskatta och njuta av. Vi pratade också om hur bra det är med organiserad vandring bl a för att inga dagar blir bortkastade, slippa planering, kunna koppla av helt, få se platser man inte hittat själv.

Det där med etiketter på olika saker fascinerar mig dels rent språkligt, dels varför de behövs. Vi kan inte försöka vara närvarande i det härvarande utan det ska kallas mindfulness. Vi kan inte göra flera saker på en gång eller ha många bollar i luften utan det ska kallas multi tasking. Och på tal om det verkar vi ha svårt för att ”bara” göra en sak utan flera saker ska kombineras även när vi är lediga. När man är ledig vill man väl koppla av fast det heter ju relax och det finns t o m relax-avdelningar. Vill vi vila kropp och själ söker vi inte ensamhet utan då åker vi på retreat. Det finns många exempel. Det som jag finner lite lustigt och märkligt språkligt är varför vi så ofta tar till utländska ord. Varför behövs de här etiketterna och blir det vi avser bättre, finare och mer upphöjt om det är utländska ord? Något att fundera över!

Nu har det dykt upp även inom vandring. Angeliqa Mejstedt har i vandringsbloggen.com lanserat uttrycket hikefulness:

Hikefulness är ett ord som inte finns i någon ordbok. Men alla som upplevt naturen på nära håll kan relatera till den känslan som uppstår när solljuset faller precis rätt mellan träden, vinden får löven i trädkronorna att rassla och du drar in doften av våt jord och mossa efter ett sommarregn. Det kan vara den där stunden efter en lång vandringsdag när du sätter dig ned vid vattenbrynet, tänder en brasa och ser lågorna dansa under månskenet. När livet för en stund är helt fulländat. När det inte finns något igår eller något imorgon. Bara här och nu. Hikefulness.

Jag tänder ingen brasa, men sätter mig ofta och bara njuter av det som finns omkring mig så definitionen, som är bra, stämmer in även på en dagsvandrare. Men behövs etiketten? Och varför engelska? Jag är lite tudelad. För en del av mig tänker att om det nu ska vara så svårt att nå ut till människor med vandring och naturupplevelse så kanske det behövs ett uttryck som kan tävla med alla de andra. Jag får väl gå och suga på det ett tag!

Kanske jag tar lite ledigt från funderingar för nu är vi i påskveckan. Kommer mer om den framöver i bloggen. Jag hinner inte med eller känner till alla traditioner så undrar du något om påsken i Grekland så googla, men tänk på att det finns lokala skillnader så lägg till Kreta. Det blir min fjärde påsk här och jag lär mig något för varje gång. I år ska jag inte köpa något påskbröd (dyrt och smaklöst), men försöka komma ihåg att köpa en ljuslykta (till vad får du veta om några dagar).

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Hyrbilsdagar

Första charterflighten landade på Kreta i fredags så charterperioden har börjat! Jag vill inte skriva att säsongen börjat för man kan faktiskt åka till Kreta året om.

Mina fyra hyrbilsdagar blev tre dagars vandring och en utflyktsdag.

Alldeles underbara vandringsdagar

Våren är som varma källor. Du vet, det bubblar och ryker. Bubblor växer, blir stora och spända. Så brister dom och nya bubblor växer till sig. Likadant med våren. Löv och blad och skott som lyser i alla möjliga gröna nyanser, knoppar i olika stadier, fler och fler blomster. Inte konstigt att det finns vårtrötthet och vårdepression med så mycket aktivitet, energi och kraft! Det liksom bara sköljer över en som en jättevåg. Och ovanpå alltihop är det fantastiskt vackert!

Jag fotograferar inte blommor så ofta, men 2012 kom jag ner i början av mars och blev alldeles tagen av våren! Här är några blomster som bjuds:

943813_1071675459547400_9138735292985308247_n

Mimosaträd blommar längs med vägarna, ginsten färgar bergssidorna gula. Frukost med jasmindoft som krydda är inte fel. Eller kaffepaus med vy över dal med olivlundar, berg där skuggor leker i skrevorna, havet alldeles randigt i olika nyanser och närmast stranden vitt skum. Vinden sjunger, susar och tjuter. DSC01460

Tankarna får flyga fritt i stillheten, det gör så gott för både hjärna och själ. Poppar upp lite idéer och lösningar, talar in dom på mobilen och släpper dom se’n.

Insekter, fjärilar, bin, cikador, flugor m fl surrar runt och jagar öppna, djupa blomkalkar där de kan sjunka ner och frossa. Jag står nästan på näsan när jag upptäcker en väldigt stor rovfågel ganska nära. Den seglar iväg, jag hinner inte få upp kikaren. Behövs inte heller, kan njuta av vacker segelflygning i alla fall. Går rakt in i en svärm med bin, antagligen jordbin för det finns inga bihus i närheten. De låter inte så vänliga, kanske är de bara väldigt upptagna och rusiga.

En dag står jag uppe på ett berg och tar in en fantastisk vy i 360 grader. Kyligt och friskt. Nästa dag nere i ravin där det är fuktigt, vindstilla och varmt. Här finns verkligen varierat landskap och natur!

På söndagen smyger jag in i en kyrka, bjuds att sitta bredvid en liten tant. Förlorar mig en stund i de mässande rösterna och vackra ikonerna. En riktigt skön vilostund.

Känner stor respekt och ödmjukhet i närheten av Amiras där minnesmonumentet påminner om Viannou-massakern som ägde rum under andra världskriget. 20 byar brändes och sprängdes, 461 människor dog. Man flydde antagligen till varandra i andra byar och upp i bergen. För tankarna till dagens flyktingströmmar. Det är sorgligt vad människor kan göra mot verandra, men hoppingivande och beundransvärt hur de kan resa sig igen. Tillsammans.

Bara njuter, njuter och njuter i tre dagar! Vad kan man mer begära eller behöva än natur och landskap fullt med liv och skönhet! Orden räcker inte till för att beskriva. Det finns så mycket att glädjas över och känna tacksamhet för. Avkoppling och energi på en och samma gång.

Shorts, kortärmat. Skaffat mig ”vandrarbränna”, lyckades t o m bränna nacken dag två. De svenska kanelgifflarna tog slut. Kroppen protesterade lite sista dagen, tänkte inte på att jag varit krasslig när jag valde vandringar, många branta motlut och långa sträckor.

Utflyktsdag

Upptäckte att det går bra att köra bil, känns inte obehagligt eller konstigt, men jag har förlorat körglädjen sedan olyckan ifjol. Sista hyrbilsdagen blir biltur till Aghios Nikolaos med lite shopping, fika, lunch, strosa, fotografera. Underlig känsla av att här är jag plötsligen turist. Det syns ingenstans på mig att jag bor här nere. Turister börjar synas även här, fast den här herrn är nog lite tidigt ute: DSC01523

Funderar över Ierapetra och Aghios Nikolaos. Den förstnämnda är Kretas fjärde stad, den sistnämnda den femte staden. Det skiljer inte mycket i befolkning. A N har kryssningsturister, marina, närhet till Elounda och är mer av en turistort. Det syns på högre priser, antal tavernor o likn. Jag har lite svårt att hitta nå’nstans att äta eftersom det mesta är stängt. Föredrar Ierapetra också utifrån att sta’n är nästan platt. Kan inte se mig själv kämpa med A N:s branta trappstegsgator om några år.
Men det är skönt att komma ut på tur ibland, se lite andra miljöer och då är skillnaden mellan de två städerna en fördel. Efter ett tag är jag nöjd och styr kosan hemåt.

På vägen hem blir det stopp vid Aquila – stanna där om du har vägarna förbi! Rolig, annorlunda butik. Stannar också och köper blommor till balkongen, nu tycker jag att det är dags att plantera!

Till sist

Härliga dagar, ser fram emot nästa vårvandring! Och nästa hyrbilsperiod lite längre fram. Har redan lite funderingar på nya vandringar….

På fredag har vi helgdag igen, då är det Greklans nationaldag! Ha det gott!

Foto från dagarna finns på min flickr-sida!

 

 

En riktig njutning

Upp 5, lite kyligt på morgonen. En långärmad tröja utanpå t-shirten. Inte riktigt dags för långa vandrarbyxor än, men snart. Det blir varmt ganska tidigt på förmiddagen så snart får ombyte packas ner. Bara shorts duger än så länge.

Bussen skulle gå 05:45. Jag skulle åka med skolbussen och fick information om att den detta läsåret kör byarna på motsatt håll. Härligt! Det betydde att jag skulle kunna äta frukost medan jag njöt av soluppgång.

Bussen var nästan 30 minuter sen och den körde samma håll som förra läsåret. Inte mycket att bli irriterad över, kunde ändå inte göra något åt det. Jag fick istället njuta av att se Ierapetras alla ljus från ovan när bussen klättrade upp till Kalamafka och sedan färgades himlen långsamt röd och gul.

Bestämt mig för att binda samman två halva vandringar till en och testa några mindre utvikningar. Började direkt med en ny liten väg, men det var ingen höjdare. Hittade en stor sten där det blev frukost medan solen steg över bergen bakom mig och efter en stund badade byn nedanför i solsken.

Det gick lätt att vandra fast det är motlut. Tankarna for omkring, inga speciella banor. När jag kom upp på högsta punkten så låg två vågräta, långa moln över Thriptibergen. Solen hade hittat mellanrummet mellan de två och där strålade det som en bibelhimmel. Det enda som var riktigt upplyst var byn Kavoussi i fjärran. Jag gick in i kapellet för att tända ljus och där var redan besök. 6-7 ödlor, några större spindlar, en märklig mask och några konstiga insekter med massor med ben. Och på golvet ett skorpionlik som myror och andra smådjur kalasade på. Det kändes nästan som om jag störde.

Njöt av utsikten mot Thriptibergen med sina raviner, byar, kyrkor, kapell, toppar. Olivlundarna och växthusen. De slingrande vägarna. Det är min vy, mina berg. När jag kommer på landsvägen på norra kusten och ser mina berg så är jag hemma.

Testade ännu en utvikning och där blev nå’t fel för jag stod plötsligen vid en inhägnad. Tog mig in och måste se’n ta mig ut i andra änden. Kan vara värd att testa på andra hållet, kanske lättare att hitta vägen hela vägen, skrev upp det i minnet.

Njöt av naturen. Ljung och timjan blommar, de verkar trivas ihop för de står liksom i varandra. Blommorna är dock olika. Buskar med röda bär, gula blommor och grönska i olika gröna nyanser. Snart kommer det att skifta i höstfärger här och där. Det behövs regn, några dagars stilla regn skulle vara välkommet.

Under vandringen ändrades landskapet hela tiden. Molnen for fram över himlen och när de skymde solen bytte landskapet skepnad. Skuggor och spelande ljus tar fram olika delar av bergen, skrevor, snår, träd och bergarter. Egentligen skulle det räcka att bara gå ut och sätta sig och njuta av skådespelet!

Fick en inte så ljus idé som jag får så där 1-2 gånger om året: jag ska prova att gena. Siktade in mig på getstig och det blev givetvis inte alls bra. Stenigt och riviga buskar. Jag påmindes återigen om att trekking inte är min grej, jag vill inte gå och titta ner i marken hela tiden för att se var jag kan sätta fötterna. Ska hålla mig till vandring (hiking).

Det har satts upp skyltar till kapell och kyrkor och när jag kom fram till byn såg jag att det nu också kommit upp informationstavlor. Där finns adress till hemsida, ska kolla upp om där finns karta. Kan bli ett stort, bra hjälpmedel för att orientera sig ute i landskapet.

Fika på bytorget och buss hem. Trött eftersom det inte varit mycket sömn de senaste nätterna, men samtidigt kändes det att batterierna var laddade. Naturen och vandra är verkligen bra för kropp och själ.

(Fotona får komma upp imorgon. Den som väntar på nå’t gott……)