Nu har vi haft några dagar med relativt normalt vinterväder, men ny kallfront med hård vind och nederbörd är på väg. Jag tröstar mig med att nu har vinterns sista månad börjat så jag tycker mig skönja ett svagt ljus i tunneln. Se’n får vi se hur lång tid det tar att tina upp…

Att vädret oftast är helt annorlunda på olika platser på den här vackra ön är ingen nyhet eller ovanlighet. Igår lämnade vi ett molnigt och blåsigt Ierapetra vid 10-tiden och landade i ett soligt och vindstilla Agios Nikolaos. Efter lunch skyndade vi vid 13:30-tiden till bilen i ett regnigt, blåsigt och kallt Agios Nikolaos för att åka hem. Snabba växlingar!

Det ostadiga vädret, temperaturen, vått i markerna efter all nederbörd – ja, det finns mycket att fundera över inför beslut om att vandra eller ej. Prognosen för måndag såg bra ut så jag beslutade mig för att göra ett försök med en kort vandring. Jag insåg att jag fick starta senare än vanligt för att ge solen en chans att komma fram och värma. Efter frukost såg det ut som om mina planer skulle gå om intet! Det märkligaste skyfall jag sett bara kom från ingenstans, varade i fem minuter och for fram nästan helt horisontellt i den starka vinden. Men…det skulle ju inte regna idag!?

Det drog bort, solen tittade fram och jag gav mig iväg. Steg ur bilen i strålande sol och vindstilla! För att bryta den tristess vi nu lever i (”köld-lockdown”) tog jag det modiga och omvälvande beslutet att för första gången vända på vandringen! Första halvtimmen var som vanligt efter en längre tids påtvingad stillhet – var kan jag gena och gå tillbaka till bilen? Varför gav jag mig ut på detta, det är ju urjobbigt? Pust och stön! Och plötsligen hade det gått två timmar och jag upptäckte att hjärnan mått så bra och vilat så jag glömt att räkna mot- och medlut. Med andra ord svårt att bedöma vilket håll som är det bästa på vandringen, men det var en smäll jag kunde ta utan problem.

Naturen har fått en fetsmäll i och med kylan. Getoxalis (de gula blommorna) har krupit ihop och bildar inte de vanliga heltäckande mattorna i olivlundarna. De flesta anemoner har tackat för sig. Det som är i knopp (som busken på fotot nedan) verkar fundera över hur de ska stoppa processen. Men oj, så grönt och frodigt det är överallt! Efter en väldigt mild vinter och het sommar var nog den här köldknäppen ändå bra för naturen i stort. Den måste ju få sina cykler.

Vattenpölar och mindre sjöar vanligt förekommande. Gällde att vara försiktig eftersom jorden blir hal lera. Jag lyckades komma hem ren från fotknölarna och upp. Källorna i bergen är påfyllda och smältvatten forsar. Här och där hade små vattenfall bildats och det brusade inne i vassen i vanligtvis torra flodfåror.

Getklockor och herderop var nästan det enda som bröt tystnaden. Då och då hördes en bil, en del verkade vara ute och se till sina olivlundar. Troligen några skador att ta hand om efter ovädret.

En fika vid ett kapell blev ovanligt lång. Jag satt vid väggen som badade i sol! Och jag flyttade inte på mig förrän jag kände att jag var genomvarm. Ända in i alla leder och minsta muskel. SÅ skönt!!

Jag njöt mer än vanligt för i bakhuvudet låg vetskapen att ny ostadig kallfront var på väg så ovisst när det kan bli vandring nästa gång. När jag närmade mig bilen kände jag att vandringen var för kort, den tog slut så snabbt. Jag ville njuta mer och har mer vandring i kroppen. Men nu började mörka moln dra sig in från väster så…ja, det fick var nog för denna gång. Byns vakthundar hade hållit uppsikt över min bil på parkeringen och det kändes ju tryggt!

I korthet
Ovädret ledde fram till en tredagarsdebatt i parlamentet under helgen som gick. Det las fram misstroendeförklaring mot regeringen, men den gick inte igenom. Mycket käbbel, mycket väsen för….ja, vad? Här en som är sansad och har lite perspektiv!

Push backs fortsätter, här är senaste rapporten från aegeanboatreport som rapporterar om händelser vid Chios. Fortfarande ingen rapportering i de grekiska media jag läser, men ekathimerini.com rapporterar i en kort artikel att 28 migranter vid gränsen vid Evros (landgränsen i nordost mellan Grekland och Turkiet) räddats av bl a grekiska brandmän. Är censur ett alltför starkt ord? Tankeväckande är det i alla fall.

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!