Så fick vi några dagars frist från den värsta kylan och luftfuktigheten med sol och vindstilla några timmar mitt på dagarna. Så skönt! Husen hann inte dra till sig så mycket så inomhus är det som det är.

I söndags nådde termometern sitt max vid 14:30-tiden: 17 gr!! Ierapetra-borna lockades ut ur sina hem för att strosa på sta’ns gator och torg och givetvis också längs med havet. Jag var ute och åt söndagsfrukost som vanligt, satt kvar en bra stund och njöt. Vi visste ju att det var kortvarigt. Igår slog vädret om med kraftigare och kraftigare vind som idag kommer norrifrån. Nu sjunker temperaturen igen och på nätterna ska vi återigen ner mot bara några plusgrader. Oj, vad jag älskar min elfilt!

Igår gav vi oss ut på en kort vandring i det område som snart kommer att vara ett minne blott pga ett stort hotellbygge. Det gäller att njuta medan det finns nå’t kvar att njuta av. Havet var djupblått, det är på väg in i den period (mars månad) när det är som allra vackrast. Några var ute och eldade grenar i olivlundar, annars hörde vi bara vinden och fågelkvitter. Solens värme hade fått igång fåglarna också. Eller kanske de kände väderomslaget och passade på att sjunga extra mycket inför annalkande kyla och halv storm.

Det är mysigt med vinterblommor, men det jag tycker allra bäst om här på vintern är kontrasten mellan all prunkande grönska och snön på topparna!
(klicka på foton för större storlek)

Den tillfälliga och korta värmen har gjort anemonerna alldeles vilda! Överallt i olivlundarna bredde de ut sig som mattor och det var anemoner i alla möjliga färger! Jag har sett många anemonklungor och även fotograferat dem, men så här många genomgående på stor yta har jag aldrig sett! Vi kom överens om att vår vandring borde kallas anemonvandringen.
(fotot gör inte riktigt rättvisa åt stor, tät anemonmatta och visar bara en liten del av en av många olivlundar i området!)

Trots att molnen drog ihop sig alltmer på himlen och vinden ökade under vår vandring var det så gott att vara ute i naturen! Detta var min tredje (3:e) vandring sedan nyår! Jag har aldrig vandrat så lite någon vinter här sedan jag flyttade ner. Och jag är inte frusen av mig så för mig säger det en hel del om denna vinter. Hur kall, blåsig och nederbördsrik den varit. Och är ett tag till.

Kände vi oss vårrusiga? Inte ett dugg. Vi har en bit kvar till vår, men vi kan se ljuset i tunneln nu. Det hjälper på morgonen när näsan är kall som en liten isbit och fötterna vill stanna kvar under duntäcket.

Här är det som i Sverige så minsta lilla ”tecken” kan få folk att ropa vår en bra bit i förtid. ”En fluga gör ingen sommar” skulle här låta ”En mandelblomma gör ingen vår”. De mandelträd som står skyddade och nära kusten blommar givetvis först, men då bara knackar våren på. Den måste komma längre inåt land och upp i bergen för att det ska vara vår. På riktigt.
Ett mått på skillnaden mellan förra vintern och denna vintern är de här två fotona. Det till vänster är från den 5 februari 2021 och det till höger från 7 februari 2022:

Det är inte samma träd, men båda står skyddade och nära kusten. Det till vänster är ett mått på hur tidigt allt var ifjol då vintern var ovanligt mild och varm. Även det till höger är egentligen lite tidigt ute, men blev väl lika rusig som andra blommor och växter av värmen i helgen.

Jaha, då blev det ännu ett inlägg som handlar om vädret! Lite trist, men det blir ju gärna så när något avviker från det vanliga eller normala. Nästa blogginlägg ska jag försöka fylla med nå’t annat. Kanske boktips eller några nyheter eller länkar till komiker eller nå’n annan idé som finns på lager. Det visar sig vad det blir, nu ska jag i alla fall krypa upp i soffan, slå på den elfilten och titta på skidskytte! De stackarna har det ännu värre med kyla och vind än vad vi har. Dessutom på hög höjd där de ska både köra skidor och skjuta. Så man kan fråga sig vad jag gnäller om…jag behöver ju varken skida eller skjuta!

Ha det gott! Var rädd om dig och andra!