Etikettarkiv: skriva

Med vänster hand

Jag måste erkänna att det här inlägget skrivs lite med vänster hand och något okoncentrerat. Eftersom väderprognosen lovade åska och regn denna veckan har jag inte gett mig ut på vandring utan fokuserat på bokskrivandet. Och det har gått riktigt bra och varit roligt. Nu är jag i slutet och filar, blir väl klar i början på nästa vecka. Se’n är det dags att ta reda på nästa steg.
Imorgon blir det inget bokskrivande för då ska vi fira ochi-dagen. En del påstår att det är Greklands andra nationaldag vilket är fel för Grekland har bara en nationaldag och det är i mars. Ochi-dagen (ochi betyder nej) firas till minne av en mycket modig handling av premiärministern 1940. En italiensk ambassadör framförde ett ultimatum från Mussolini: kapitulera och ni blir inte angripna. Svaret från Metaxas var alltså nej och på morgonen gick italienska trupper in i Grekland som då drogs in i andra världskriget. Och resten är, som det heter, historia.

I övrigt har veckan bjudit på ångest, funderingar och förvåning.

I början av veckan upptäckte jag att de två butiker som sålt knäckebröd nu har annat på hyllorna. Kris och katastrof! Vad ska jag nu ta mig till? Vitt bröd är bara inte att tänka på med en midja som verkar bli blygare och blygare. Sluta äta verkar inte vara en bra idé. Få skickat från Sverige överspänt och de går ändå bara sönder. Igår var jag ute en kort promenad, tog en vända in om nya super marketen och vad faller mina ögon på omedelbart? Just det, knäckebröd! Så nu har jag en ny hovleverantör och jag kan leva igen.

Nerverna är dock i högspänning. Några hus ifrån mitt har någon skaffat hund, en stor, som tillbringar sitt liv på balkong på tredje våningen. Givetvis är hunden både rastlös och frustrerad vilket resulterar i att den skäller på allt som rör sig. Snart balanserar jag bort till honom via räcken på balkong och takterass för att strypa honom långsamt.

I veckan kom jag till skott med att kryptera min hemsida. Eller rättare sagt jag kom till skott med att köpa certifikatet. Installationen visade sig bestå av flera steg med nedladdningar, konfigurering, flytta filer. Jag kände förtvivlan knacka på dörren och gav hellre upp. Certifikatet ligger i tre år så en dag när jag är i riktigt bra form eller stöter ihop med en hjälpande människa kan det aktiveras.

En som nog inte heller har haft en så rolig vecka är Tsipras. Han var ju i USA och träffade bl a deras pajas. Bland annat resulterade besöket i ett avtal mellan Grekland och USA om uppdatering av jaktflyg. Inte hel uppdatering utan en deluppdatering. Jag går fortfarande och funderar över om det var ett klokt eller dumt drag av regeringen. Förlorar man väljare på att de tycker att så’nt finns det minsann pengar till medan pensioner sjunker och skatter höjs. Eller vinner man väljare på att visa kraft och handling utåt, dvs främst gentemot Turkiet. Det är ju ett känt faktum att ett samhälle i kris och splittring kan enas genom att uppmärksamheten riktas mot en yttre fiende. Knepigt det där. Jag får nog fundera lite till.

Igår sjönk nästan hela Chania i störtregn och storm. Idag har vi här nere fått stilla regn under förmiddagen, men vi behöver mycket mer. Glädjande dock att höra det underbara ljudet!

Ett litet öga har jag haft på Sverige och upptäckt att jag är hopplöst ”ute”. Får väl göra som andra s k minoriteter och skapa en särgrupp. På sociala medier har #metoo exploderat. Hur jag än vänder och vrider på mitt liv och hur långt bak jag än går så hittar jag ingenting. Kanske ska starta en egen kampanj med #menot.
Och jag såg en mystisk ”artikel” flimra förbi om att någon stolle önskar att alternativa högern ska bli lika populär i Sverige som i USA. Jag tar mig för pannan!

När jag behöver vila en stund från skrivandet umgås jag med herrar. Två stycken närmare bestämt: herr Ehrenmark och herr Olsson. Dessa underbara och kluriga kåsörer som både roar och oroar, Ehrenmark har dessutom skrivet en hel del kåserier om England där han bodde i många år och de får en ny vinkling nu i och med Brexit.

Och innan jag slutar ska jag givetvis avslöja svaret på den lilla tankenöten (!) jag gav i förra inlägget: det finns inga nötter på pinjeträd så var kommer pinjenötter ifrån? Som jag har gått och spanat efter de där nötterna, t o m tvivlat på att pinjeträd verkligen var pinjeträd. Svaret är att fröna som sitter inuti kottarna har ett ganska hårt, skyddande skal och det är troligen därför de kallas pinjenötter när pinjefrön är det korrekta.

Jag har nya foton att ladda upp, men det får bli en annan dag. Nu ska jag bygga upp och pussla ihop det oväntade slutet…

Ha en skön och fridfull helg!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Koppla av, njut av naturen och landskapet samt upplev mina gömda pärlor.
Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Ett modigt blogginlägg

Det blev inget regn i helgen. Inte hos oss. På Mesaraslätten på sydkusten (västerut från Ierapetra) kom det rena skyfallet i fredags och på annat håll på samma slätt brann det i veckan! Så konstigt det kan bli. Temperaturen har knäckts så imorse började jag med morgonrunda igen. O, så vacker morgon! En högröd sol hade precis tagit sig över bergen och lagt ett rött stråk i havet där några tog ett morgondopp. Annars bara lite rörelse här och där, vardagen hade inte satt fart än.

I helgen njöt jag av Abbas löksill i dagarna två! Gud, så gott! Du som tycker att det låter väl inget märkvärdigt – vänd på tanken. Du har kanske någon favoritmat som du får en gång om året när du är på semester och som du längtar till? Och när den ligger på tallriken framför dig och du tar första tuggan, kan du känna smaken och känslan? Precis så kan det vara med löksill. Längtan är kanske en av de bästa kryddorna.

Nu till rubriken med ”modigt”. Några har sagt till mig att jag borde skriva en bok, själv har jag funderat på det länge, länge. Nu har jag plockat fram en gammal idé, börjat så smått, samlat mod att lägga ut början här för att få synpunkter. Idén är att följa en person under en dag (nutid) medan det blir återblickar som leder fram till denna dag och allt får sin upplösning framåt kvällskvisten. I och med att jag lägger ut inledningen här så är jag liksom igång officiellt. Krav och prestationsångest rullar in…… Men va’ sjutton! Även om det bara blir några sidor så har jag i alla fall försökt! Så här kommer det och frågan är: skulle du vilja läsa vidare, blir du nyfiken? Låter idén vettig?

Solstrålarna lekte en stund över ansiktet och kudden innan de segrade, hon öppnade sakta ögonen. Den tunna gardinen fladdrade i den stilla morgonvinden. En ny dag, en ny resa, en ny kamp. Hon sträckte på sig som en katt, ingen muskel lämnades åt slumpen. Efter en suck svängde hon benen över sängkanten och reste sig sakta. Det tar emot att börja på nytt.

Efter toalettbesök drog hon på sig sin morgonrock och öppnade altandörren. Fåglarna sjöng, löven prasslade sakta och solen höll på att ta sig upp för sin uppförsbacke. Liv och kraft överallt, det var nästan för mycket.

Hon tog stigen ner till sjön, hoppade till när hon trampade på en tallkotte. En ekorre hoppade skrämd iväg. På stranden lät hon morgonrocken glida ner i sanden och gick ut i vattnet. Hon rös till. Ett djupt andetag och sedan klöv hennes kropp vattenytan. Fri. Äntligen fri. Hon bröt vattenytan med ett stilla ljud av vatten som rör sig snabbare än det stillastående vattnet, inte med en frustning eller ett ljud som störde tystnaden. Med långa simtag började hon ta sig utåt och kände att kroppen svarade. När hon kommit närmare den lilla sjöns mitt vände hon och styrde mot land. På stranden kände hon solen värma hennes våta kropp, men plötsligen föll hon. Hopkrupen i sanden skakade kroppen av en förtvivlad, djup gråt och efter en stund hördes ett skrik. Det gjorde ont i varje fiber av kroppen, varje muskel vred sig, hjärtat pumpade och själen tjöt. Hon tänkte ingenting.

Efter en stund klingade det av, hon reste sig sakta och drog på sig den sandiga morgonrocken. Hon vände ansiktet mot solen och stod alldeles stilla.

När hon kom tillbaka till huset rörde hon sig förvirrat, som någon som gått vilse. Det var som om huset var nytt för henne, hon hade ingen karta. Någonstans hördes ett rop och hon förstod till slut att det kom inifrån. Kroppen signalerade behov av föda och ett ord flög förbi i huvudet: frukost. Men hon kunde inte sätta samman någonting till en begriplig helhet utan stapplade fram till soffan, sjönk ner och kröp ihop. När hon blundade såg hon som i eldskrift:
Måste försöka orka en dag till.

 

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen! 

Resultat samt ned- och uppladdning

Sveriges bästa resebloggar är utsedda i både jurytävlingen och läsaromröstningen. Jag gratulerar pristagarna och tackar alla som röstat på min blogg! Klicka på bilden för att se alla pristagare:

travelmarket

Gårdagens jobb med datorerna avlöpte bättre än i måndags. Det var med tillförsikt jag började med de avslutande operationerna idag. Men som Raskens Ida sa: ”En ska allri räkna ut nå’t i förväg”. När jag försökte få Dropbox att fungera på nya datorn vimsade jag till det så i en skälvande, iskall stund trodde jag att jag raderat ALLA mina foton. Sammanbrottet var nära, mycket nära. Men det redde sig! Pust…..just precis DÅ beslutade den gamle datorn att:dator_003-480x277
”Nähä, jag duger inte längre! Vänta
bara ska du få se vad jag är kapabel till!”
Och efter en konstig signal (sista livstecknet?) kan jag inte skriva i några fält utan datorn skriver fullt med 7:or överallt. Startade om och numera måste jag skriva in mitt lösen baklänges för att komma in på datorn. Jag tror att teknik, framför allt IT, och jag har en mycket komplicerad och problematisk relation.

Vid lunchtid kände jag mig totalt tom efter dessa fyrkantiga dagar, måste få göra något kreativt men var hitta lust och energi? På med promenadkläder och ut en runda. Lite rörelse och frisk luft kan kanske väcka den mer kreativa delen av hjärnan. Vill skriva eller nå’t.
På strandpromenaden kände jag plötsligen en hand på axeln, vände mig om och fick en stor björnkram. Minns du att jag före jul nämnde att jag varit på modevisning och att jag skulle berätta mer senare (inlägget finns här)? Det var modellen som är i sta’n, vi har försökt träffas men inte fått ihop en tid. Nu blev det ett långt samtal. Så inspirerande och välbehövlig påfyllning! Gav massor av lust, energi och idéer!

glad1_91976826Imorgon blir det ”kreativa stugan” här, det ska skrivas så pennan glöder. Jag tror att jag går hemifrån så tankarna kan få fritt utlopp. Faktum är att jag känner mig riktigt hög! Kanske bäst att vila en stund i soffan…eller ta tillvara energin och göra lite grekhemläxa…

Ha en skön kväll!

 

Utmaningsdags

blogg100-logotype-300x256Igår gick startskottet! Dags igen för utmaningen Blogg100 där man utmanar sig själv att blogga varje dag i 100 dagar. Jag deltog ifjol, det var roligt och inspirerande. Det var dessutom bra för mig eftersom det var under den perioden 2014 då jag packade ihop min tillvaro i Sverige och flyttade hit. Lite terapeutiskt och väldigt värdefullt att gå tillbaka och läsa. Jag tror att vi alla skulle må bra av att skriva lite dagbok varje dag. Inga romaner utan bara några anteckningar. Det måste ju inte vara i bloggform eller ”offentligt”. Det är ett sätt att sammanfatta och avsluta dagen. Men det var inte det jag skulle skriva om idag utan ge dig länkar till Blogg100.

I år kommer jag inte att delta, känner att jag måste koncentrera mig på nystartade företaget där det också finns en blogg. Mycket att hålla igång, det börjar nästan bli lite körigt!

Information om utmaningen finns här!

I en facebook-grupp lägger bloggarna ut länkar till sina blogginlägg och gruppen finns här!

De flesta använder hashtag #blogg100 på sina blogginlägg så de ska vara lätta att hitta. Och givetvis finns en del också på Twitter!

Så in och läs! Låt dig underhållas och förundras!

 

En tredjedel

Detta är mitt inlägg 33 i utmaningen #Blogg100, nu är jag en bit på väg. Det är ingen tävling utan var och en utmanar sig själv att skriva ett blogginlägg per dag i 100 dagar. Jag var lite nervös inför att producera något varje dag, men det har stimulerat skrivandet. Det är inte lätt alla dagar, men som så ofta när en rutin utvecklas så formas ett spår, det flyter av sig själv.

Det som också är väldigt stimulerande är alla nya bloggar jag har upptäckt. Så olika! Skulle vilja följa flera stycken, men jag får hejda mig och gallra lite. Ta en stund och kasta dig ut i bloggvärlden – bli road och oroad!

Här hittar du alla som deltar 2014 och mer info om #Blogg100 hittar du här.
(känns listan lång och övermäktig? Börja i fb-gruppen #blogginläggen)

blogg100-logotype-300x256